Header

Min högsta önskan efter att få ett levande barn är att få amma. Det känns så mysigt, mammigt, kärleksfullt, viktigt och alldeles alldeles underbart. Jag vet att många har problem med amningen och jag hoppas innerligt att jag inte får det. För den dagen jag får amma mitt levande barn kommer jag explodera av lycka!!! En del väljer bort amning och det är helt upp till var och en hur man vill göra.
Men. Jag HAR faktiskt ammat 😍🙌🏼 inte riktigt ammat som i vanliga fall. Men Valter som föddes vecka 26+5. När han sondmatades på sjukhuset (med urpumpad mjölk) lag jag honom ofta vid bröstet och han pickade sig fram och några gånger fick han faktiskt tag i bröstvårtan med sin lilla lilla mun. Och sög tag rätt ordentligt 😍🙏🏼 det är det absolut häftigaste jag varit med om. Oj vad jag gråter nu och när jag tänker på det. Magiskt! Pga hans korta liv blev det aldrig nån fullständig amning. Men vi gjorde det vi kunde för stunden och det är jag så ofantligt glad över att jag upplevt 😍🙏🏼😭

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Inatt var det dax igen. Gick upp för att kissa och då pang kom det blod. Sjukt mycket, tror faktist inte ni fattar HUR mycket. Det såg ut som att någon blivit mördad i badrummet, går lixom inte att hålla det i toan eller i bindan, det rinner och droppar konstant och samtidigt vill man ju försöka göra sig ordning för att åka till sjukhuset, man vet ju aldrig när det slutar blöda. Mitt i allt så vaknar Loke stackarn. Jag han förvarna honom om att det är blod här och att han inte behöver bli rädd och så slängde jag ut ett badlakan på golvet innan han kom in så han såg inte allt. Farfar kom hit och vaktade Loke som tur var kunde somna om. Jag och Tobbe åkte ill gynakuten.


Den här gången jobbade tack och lov en jättebra läkare, samma läkare som upptäckte att förlossning med Valter hade startat, han som skickade mig till akademiska, fick jobbiga minnen. Vi började med att sitta ner och prata utan stress. Jag fick berätta allt och han lyssnade noga och gav bekräftelse. Han hade medlidande och var ödmjuk. Åh nej, jag tror jag är kär. haha. nä då.. men ja. Vi undersökte och bäbis är lika pigg som vanligt och kan kunde se att det inte är moderkaksavlossning. Vilken var en av saker som oroade mig mest igår. När jag stod där i badrummet och blodet bara rann så kände jag att "nä nu är det över" och nu jävlar är jag ärlig och öppnar mig, men i ett ögonblick så kände jag att det var skönt "nu är det över, nu jag kan sluta vara rädd" Ni förstår ju att jag älskar det här barnet så mycket och vill inget annat att det ska överleva. Men när man lever i sån här press så här länge bli man lixom knäpp psykiskt, man går i försvar åt alla håll för att skydda sig själv. Vet inte hur jag ska förklara och vet inte hur det funkar riktigt heller. Skuld skapas av tanken i alla fall men jag förstår mig själv också. Det här är tortyr. En del kanske skulle klara det bättre än mig, men jag är så nedbruten nu så ja, jag vet inte. Hur som helst, barnet lever och är piggt och det är det viktigaste. Moderkakan är bra, också viktigt. Tappen är sluten, superviktigt. Tappen gick inte att mäta så bra men nånting runt 12mm, så troligen samma som när cerklaget sattes vid 14mm. Det sattes i vecka 17+0 och idag är det vecka 20+4. Han såg inte vart blodet kom ifrån, men eftersom det inte är moderkakan finns det inte så många andra alternativ än att det är som tidigare, från tappen, och barnet verkar ju inte påverkas av det. Han sa att jag ska skippa fargmin (blodförtunnande) ikväll, vilket är självklart. Börjar med cyklonova igen, som gör att blodet koaguleras på nå vis så man blöder mindre. Ja typ så.. men en slutsats av det här. Bemötandet betyder så himla mycket. Känner mig lugnare nu, fast att prognosen egentligen varken är bättre eller sämre än tidigare. Men han LYSSNADE och visade medkänsla. Bemötandet är nästan lika betydelsefullt som resultatet. Jag frågade om han inte kunde följa med oss hem, men nä, det kunde han tyvärr inte ;) Han bekräftade flera gånger att han förstår att det psykiska är oerhört jobbigt och han frågade flera gånger hur dom kan hjälpa mig med det. Det har jag tyvärr inget genomförbar lösning på.. MEN han frågade. Han försökte. Så, nog om kärleksförklaring till nattens gynjour på Gävle sjukhus ;) men tack!


Nu har jag sovit några timmar, drömde att jag sprang runt på sjukhuset helt blodig och väck. Hade överdoserat mediciner och var helt borta i huvudet och höll på att dö flera gånger. Folk bara stirrade och jag försökte skrika efter hjälp.


Jag har dessutom börjat få sammandragningar. Inte välkommet. Kan ju vara helt ofarliga men det skrämmer mig ändå, tar Bricanyl för att lugna dom. Så är helt skakis.


Nu ska jag vila!

Ni som inte hänger med i svängarna kan kolla min Instagram, annamariabjorn, där har jag uppdaterat flitigt under tiden jag inte skrivit på bloggen.

Likes

Comments

Det har varit dåligt med uppdatering här. Jag har mått rätt bra och när jag gör det rullar dagarna på i räserfart och jag har inget behov av att lufta mig genom att skriva.

Men just nu är det fan i mig tungt. Jag är rätt duktig på att hålla ihop när det krävs tex på jobbet eller när jag träffar folk. Då kan jag skoja och skratta precis som vanligt, och det är rätt skönt att "fejka" lite, eller rättare sagt inte känna efter så mycket. För jag kan inte riktigt säga att jag fejkar, för just i dom stunderna när jag skrattar så skrattar jag på riktigt. Konstigt. Väldigt svajigt. Så fort jag blir ensam och får tid till att bara vara så slår det till, och då kan jag inte bromsa dom jobbiga känslorna. Det är tungt att andas. Det gör ont i bröstet. Det känns som att något stort och mörkt växer inom mig. Det blir större och större och hårdare och hårdare. Prata hjälper. Men det är svårt när man inte riktigt vet vad man ska säga. När man inte riktigt vågar släppa ut det, för det blir för mycket, för jobbigt.

Det här resulterar i att jag och Tobbe blir ovänner mycket lättare. Jag är så skör men också så hård. Jag hugger fort som attan och blir fullständigt förkrossad om han gör detsamma emot mig. Känner mig oförstådd och liten.

Jag tror jag vet anledningen till varför jag mår som jag mår. Jag har börjat trappa ut antidepressiva. Jag har mått bra rätt länge nu så jag tänkte att det var dax att bli fri från dom. Första veckan gick strålande och jag trodde att det skulle bli lätt som en plätt. Så förblev det inte. Imorgon är det dax att sänka ytterligare ett steg. Kanske är dumt, men orkar inte vänta. Vill bli av med dom nu. Vill prova att leva utan "bedövning". Blir det outhärdligt får jag väl backa. Jag tänker att det är just skillnaden som jag mår dåligt av, inte just sänkningen. Jag måste vänja mig vid det nya.

Så trots att livet just nu känns svart och meningslöst så har jag ju erfarenheten av att det blir lättare. Så det är väl bara att hålla ut. Vore dumt att hoppa av tåget nu lixom, då hade jag ju lika gärna kunnat hoppa tidigare.

Likes

Comments

Hej på er!

Jag har inte glömt bort bloggen, men det blir inte av att jag skriver. Orkar inte. Jag är väldigt trött. Jag mår väl okej. Men jag är så trött, både trött så man vill sova och trött så man vill sjukskriva sig i ett år och slippa alla måsten. Bara ligga kvar i sängen halva (ibland hela) dagen, sen fika med änglamammorna sen åka hem och lägga mig i soffan. Det är det jag vill. Mer krav än så orkar jag inte. Helst vill jag inte ens duscha. Men kan man göra så då!? Nä det funkar ju inte riktigt så. Det som måste göras är det bara att göra. Blogga måste jag inte, så därför blir det inte av. Orkar inte med nått extra.

Fortfarande inte gravid. Lever fortfarande på hoppet. Saknar Valter så det kvider inom mig, mina inälvor vrider sig och bränner i kroppen. Det är tungt. Men det har jag ju levt med ett tag nu. Jag kan skratta och njuta av livet trots att det bränner och svider på insidan. Men det tar mycket energi att vara glad och tacksam samtidigt som man är ledsen och arg. Som att hela tiden hålla ett stenhårt tag om dörren för att den inte ska blåa upp och slås sönder i små små spillror.

Ja. Så är det. Jag har ju inget val. Bara att hålla i så hårt man kan och hoppas att det slutar blåsa innan kraften tar slut och allting går sönder.

Vart fan vänder man sig om man vill lämna in ett klagomål på livet? Vem ska jag skälla på? Vem tar ansvaret för det här? Det här är inte okej! Nu får det vara nog!

Likes

Comments

Älskade lilla barn. Jag önskar att jag kunde fått vara en vanlig mamma. En mamma som ibland måste lufta sig, få gnälla lite, en trött mamma. Istället är jag en trasig mamma, en mamma som sörjer konstant och som önskar att vi fått i alla fall en timme till tillsammans och som får fantisera om hur du skulle sett ut idag och hur du skulle ha utvecklats. Vanliga mammor vill ha en paus från sina barn. Själv blev jag en änglamamma som lever utan mitt barn hela tiden och skulle kunna göra vad som helst för att få se dig en sekund till. Det är svårt att hantera. Det är så lätt att bli arg på vanliga mammor. Jag vill också vara en vanlig mamma som behöver en paus, men det enda jag behöver är DIG och det kommer jag aldrig mer få uppleva. Det mina mammor ska ni veta, det är det allra hårdaste moderskapet man kan vara i. Ni vet fan INGENTING om hur svårt det kan vara att vara mamma.

Likes

Comments

En av Lokes presenter från oss var att åka till tekniskamuseet. Nu är vi på väg hem från Stockholm efter en heldag på museet. Jättebra dag! Fanns hur mycket som helst att göra och lika roligt för stora som små. 👍🏼😃

Likes

Comments

Idag tog Tobbe ut den sista föräldrapenningsdagen med den här killen. Rätt bra sparat och planerat lär jag säga 👍🏼 Imorgon fyller Loke nämligen åtta år och då är tiden när vi får ta ut föräldraledigt förbi. Lite jobbigt faktiskt. Han har blivit så stor, men ändå är han fortfarande liten.

Älskade lilla person. Jag hoppas att du förstår hur viktig du är 🎈🎁💙 Vi älskar dig enormt!

Nu är alla paketen inslagna och vi ska sova för att få gå upp imorgon och sjunga och ge paket och frukost på sängen. Det är så mysigt och känslosamt 😭😍

Likes

Comments

Blev utmanad av @livsförändringar

1. Vad är det första du gör när du bor på hotell? (eller när du bodde på hotell)
Kollar badrummet och provligger sängen. Alltså inte ligga som i sex, utan ligga som i att ligga ner ;)

2. Långweekend i storstaden eller 1 vecka i solen?
En vecka i solen, LÄTT!

3. Vilken är din sk paradrätt? Den maträtt som du kan säga är "din"?
Oj. Svårt. Jag är nog lagom duktig på att både laga och äta det mesta ;)

4.Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Ledig. Hittar på nått roligt med Tobbe och Loke tex utflykt till nån annan stad och går på något lekland eller liknande. Lite shopping och godmat ska självklart ingå ;)

5. Överraska eller bli överraskad?
Överraska. Fast jag kan sällan hålla mig för att avslöja i förväg.

6. Vilken rätt är den som du bara mååste ha på julbordet?
Sill och "midsommarsås" som jag kallar den, det är gräddfil med hackad gräslök.

7, Favoritbok? och varför?
Gillar inte att läsa, men Maggan Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig fastade jag verkligen i.

8. Om du vore en superhjälte vilken skulle vara din förmåga och varför valde du just den?
Superhjälte? Kan inget om superhjältar. Skulle jag få välja en förmåga skulle det vara att kunna ge liv till personer som dött. Tror ni alla vet vem jag skulle återuppliva först. Efter det har jag massor av barn och föräldrar som jag skulle vilja ge livet tillbaka.

9. Vad gör du helst när du är ensam ;-)
Plockar, fixar och organiserar i hemmet.

10. Favoritgodis som du bara måste ha ibland lösviktsgodis?
Banana skids

11. julafton eller nyårsafton?
Absolut julafton

Utmanar @emmafaltstrom @ettbarnihimlen

Likes

Comments

Den här veckan är jag sjukskriven på eget bevåg. Jag måste vila, tänka, sörja, blöda och ha ont i lugn och ro. Blödningarna avtog redan dagen efter, alltså i lördags. Direkt ont har jag inte heller haft. Skönt och tur det i alla fall tänkte jag. Tills igår när jag började blöda rätt ordentligt igen och fick och har fortfarande riktigt ont. Tack och lov har jag citodon hemma, så med två sånna var sjätte timme kan jag i alla fall leva rätt så normalt. Jag som trodde den fysiska biten var färdig, men såklart att det inte skulle gå så lätt. Aja, det fysiska är mycket lättare att hantera än det psykiska.

Hur mår jag psykiskt då? Jo men helt okej faktiskt, jag försöker tänka att jag var ju lycklig även innan jag blev gravid så då kan jag väl vara det nu också. Det är såklart inte alltid så lätt, men det håller mig uppe i alla fall. Jag tror att min antidepressiva hjälper mig mycket också, efter att jag började äta dom har jag blivit mycket lyckligare och klarar motgångar bättre. Jag tror att jag kommer bli gravid igen, jag hoppas bara att det går skapligt smidigt. Jag ska ha samtal med läkaren på linne på fredag, ska kolla hur dom ställer sig till stödmediciner och säga att jag verkligen vi ha nått som kan hjälpa på traven. Jag ska också kolla om han tror att det kan funka med korta behandlingen. Jag har gjort korta en gång och det gick inte bra, blev överstimulerade och fick inte ett endaste moget ägg. Jag har gjort den långa behandlingen fyra gånger, och alla gånger har gått bra. Så visst är den långa ett säkrare kort. Men den är också mycket mycket jobbigare, och länge. Jag vill bara ha det lite smidigt. Får se vad han säger.

Det blev snabba ändringar i planerna igår. Det planerade kusinkalaset flyttades från lördag vecka 45 till nu på lördag. Det ska vara hos oss i år. Så nu fick jag att stå i. Tur nog är Tobbe ledig imorgon, han hade tagit semester för vi skulle på tidigare ultraljudet på ivf-kliniken, nu blir ju inte det av, men han ska vara ledig ändå. Så då kan vi handla och städa. Jag ska baka lite idag. Tårtan tänker jag köpa, jag måste minimera saker att göra. På lördag blir sett alltså fullt ös. 12 personer som ska ha lunch, middag och fika. Tobbe ska jobba i garaget hela tiden så kalaset ligger på mitt bort. Jag kunde säga nej så det är inte synd om mig. Det går bra, det finns hjälp att få om jag villl. Jag hoppas bara att jag slipper blöda så mycket och ha så himla ont bara. Men det är ju ett par dagar kvar.

På söndag ska jag bli gudmor igen, tredje lilla flickan som jag får äran att bli gudmor till. Det känns väldigt fint. Lägger upp en bild på lilla Ellen och på bodyn ser ni hur jag blev tillfrågad. Så fint gjort <3 Ellen har också syskon som inte lever längre. Hennes mamma är en väldigt viktig vän till mig som jag fann i och med att Valter dog. Så på söndagen är jag gärna också smärtfri, vill helst inte stå påverkad av citodon framme i kyrkan!

Likes

Comments

Inatt hade jag svårt att sova. Tankarna snurrade, det som kom upp mest var såklart barn, missfall, Valter, stödmedicin, pengar, framtiden osv.

Men jag klurade även på Loke och hur vi kan hjälpa honom i skolan. Har har det väldigt rörigt i bänken. Vilket säkert inte är ovanligt för 8 åringar. Hemma har han rätt bra ordning och han är duktig på att städa sitt rum. Där är alla lådor, burkar och hyllor märkta med vad som ligger vart. Det är så mycket lättare med ordning när allt har en egen plats. Så jag ville få till det även i skolan. Idag kände jag att jag hade en färdig plan och Loke gillade den. Så vi begav oss till IKEA och bokhandeln direkt efter skolan. Han fick välja lådor och mappar och bestämma vad som ska ligga vart. Sju mappar i olika färger, en till varje ämne. En besticklåda till förvaring för pennor osv. Nu är det klart och vi båda är mycket nöjda med resultatet. Imorgon ska det tas med till skolan.

Självklart kommer det fortfarande bli rörigt. Men det kommer bli lättare att städa och förhoppningsvis roligare att hålla ordning. Han kommer hitta det han behöver och slipper börja varje lektion med att leta efter saker i all röra. En ny penna, ett penngrepp och lite sudd kanske kan göra det lite roligare också. Vi får väl se 😁 Lätt värt ett försök i alla fall.

Likes

Comments