Header
View tracker

Älskade lilla barn. Jag önskar att jag kunde fått vara en vanlig mamma. En mamma som ibland måste lufta sig, få gnälla lite, en trött mamma. Istället är jag en trasig mamma, en mamma som sörjer konstant och som önskar att vi fått i alla fall en timme till tillsammans och som får fantisera om hur du skulle sett ut idag och hur du skulle ha utvecklats. Vanliga mammor vill ha en paus från sina barn. Själv blev jag en änglamamma som lever utan mitt barn hela tiden och skulle kunna göra vad som helst för att få se dig en sekund till. Det är svårt att hantera. Det är så lätt att bli arg på vanliga mammor. Jag vill också vara en vanlig mamma som behöver en paus, men det enda jag behöver är DIG och det kommer jag aldrig mer få uppleva. Det mina mammor ska ni veta, det är det allra hårdaste moderskapet man kan vara i. Ni vet fan INGENTING om hur svårt det kan vara att vara mamma.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

En av Lokes presenter från oss var att åka till tekniskamuseet. Nu är vi på väg hem från Stockholm efter en heldag på museet. Jättebra dag! Fanns hur mycket som helst att göra och lika roligt för stora som små. 👍🏼😃

Likes

Comments

View tracker

Idag tog Tobbe ut den sista föräldrapenningsdagen med den här killen. Rätt bra sparat och planerat lär jag säga 👍🏼 Imorgon fyller Loke nämligen åtta år och då är tiden när vi får ta ut föräldraledigt förbi. Lite jobbigt faktiskt. Han har blivit så stor, men ändå är han fortfarande liten.

Älskade lilla person. Jag hoppas att du förstår hur viktig du är 🎈🎁💙 Vi älskar dig enormt!

Nu är alla paketen inslagna och vi ska sova för att få gå upp imorgon och sjunga och ge paket och frukost på sängen. Det är så mysigt och känslosamt 😭😍

Likes

Comments

Blev utmanad av @livsförändringar

1. Vad är det första du gör när du bor på hotell? (eller när du bodde på hotell)
Kollar badrummet och provligger sängen. Alltså inte ligga som i sex, utan ligga som i att ligga ner ;)

2. Långweekend i storstaden eller 1 vecka i solen?
En vecka i solen, LÄTT!

3. Vilken är din sk paradrätt? Den maträtt som du kan säga är "din"?
Oj. Svårt. Jag är nog lagom duktig på att både laga och äta det mesta ;)

4.Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Ledig. Hittar på nått roligt med Tobbe och Loke tex utflykt till nån annan stad och går på något lekland eller liknande. Lite shopping och godmat ska självklart ingå ;)

5. Överraska eller bli överraskad?
Överraska. Fast jag kan sällan hålla mig för att avslöja i förväg.

6. Vilken rätt är den som du bara mååste ha på julbordet?
Sill och "midsommarsås" som jag kallar den, det är gräddfil med hackad gräslök.

7, Favoritbok? och varför?
Gillar inte att läsa, men Maggan Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig fastade jag verkligen i.

8. Om du vore en superhjälte vilken skulle vara din förmåga och varför valde du just den?
Superhjälte? Kan inget om superhjältar. Skulle jag få välja en förmåga skulle det vara att kunna ge liv till personer som dött. Tror ni alla vet vem jag skulle återuppliva först. Efter det har jag massor av barn och föräldrar som jag skulle vilja ge livet tillbaka.

9. Vad gör du helst när du är ensam ;-)
Plockar, fixar och organiserar i hemmet.

10. Favoritgodis som du bara måste ha ibland lösviktsgodis?
Banana skids

11. julafton eller nyårsafton?
Absolut julafton

Utmanar @emmafaltstrom @ettbarnihimlen

Likes

Comments

Den här veckan är jag sjukskriven på eget bevåg. Jag måste vila, tänka, sörja, blöda och ha ont i lugn och ro. Blödningarna avtog redan dagen efter, alltså i lördags. Direkt ont har jag inte heller haft. Skönt och tur det i alla fall tänkte jag. Tills igår när jag började blöda rätt ordentligt igen och fick och har fortfarande riktigt ont. Tack och lov har jag citodon hemma, så med två sånna var sjätte timme kan jag i alla fall leva rätt så normalt. Jag som trodde den fysiska biten var färdig, men såklart att det inte skulle gå så lätt. Aja, det fysiska är mycket lättare att hantera än det psykiska.

Hur mår jag psykiskt då? Jo men helt okej faktiskt, jag försöker tänka att jag var ju lycklig även innan jag blev gravid så då kan jag väl vara det nu också. Det är såklart inte alltid så lätt, men det håller mig uppe i alla fall. Jag tror att min antidepressiva hjälper mig mycket också, efter att jag började äta dom har jag blivit mycket lyckligare och klarar motgångar bättre. Jag tror att jag kommer bli gravid igen, jag hoppas bara att det går skapligt smidigt. Jag ska ha samtal med läkaren på linne på fredag, ska kolla hur dom ställer sig till stödmediciner och säga att jag verkligen vi ha nått som kan hjälpa på traven. Jag ska också kolla om han tror att det kan funka med korta behandlingen. Jag har gjort korta en gång och det gick inte bra, blev överstimulerade och fick inte ett endaste moget ägg. Jag har gjort den långa behandlingen fyra gånger, och alla gånger har gått bra. Så visst är den långa ett säkrare kort. Men den är också mycket mycket jobbigare, och länge. Jag vill bara ha det lite smidigt. Får se vad han säger.

Det blev snabba ändringar i planerna igår. Det planerade kusinkalaset flyttades från lördag vecka 45 till nu på lördag. Det ska vara hos oss i år. Så nu fick jag att stå i. Tur nog är Tobbe ledig imorgon, han hade tagit semester för vi skulle på tidigare ultraljudet på ivf-kliniken, nu blir ju inte det av, men han ska vara ledig ändå. Så då kan vi handla och städa. Jag ska baka lite idag. Tårtan tänker jag köpa, jag måste minimera saker att göra. På lördag blir sett alltså fullt ös. 12 personer som ska ha lunch, middag och fika. Tobbe ska jobba i garaget hela tiden så kalaset ligger på mitt bort. Jag kunde säga nej så det är inte synd om mig. Det går bra, det finns hjälp att få om jag villl. Jag hoppas bara att jag slipper blöda så mycket och ha så himla ont bara. Men det är ju ett par dagar kvar.

På söndag ska jag bli gudmor igen, tredje lilla flickan som jag får äran att bli gudmor till. Det känns väldigt fint. Lägger upp en bild på lilla Ellen och på bodyn ser ni hur jag blev tillfrågad. Så fint gjort <3 Ellen har också syskon som inte lever längre. Hennes mamma är en väldigt viktig vän till mig som jag fann i och med att Valter dog. Så på söndagen är jag gärna också smärtfri, vill helst inte stå påverkad av citodon framme i kyrkan!

Likes

Comments

Inatt hade jag svårt att sova. Tankarna snurrade, det som kom upp mest var såklart barn, missfall, Valter, stödmedicin, pengar, framtiden osv.

Men jag klurade även på Loke och hur vi kan hjälpa honom i skolan. Har har det väldigt rörigt i bänken. Vilket säkert inte är ovanligt för 8 åringar. Hemma har han rätt bra ordning och han är duktig på att städa sitt rum. Där är alla lådor, burkar och hyllor märkta med vad som ligger vart. Det är så mycket lättare med ordning när allt har en egen plats. Så jag ville få till det även i skolan. Idag kände jag att jag hade en färdig plan och Loke gillade den. Så vi begav oss till IKEA och bokhandeln direkt efter skolan. Han fick välja lådor och mappar och bestämma vad som ska ligga vart. Sju mappar i olika färger, en till varje ämne. En besticklåda till förvaring för pennor osv. Nu är det klart och vi båda är mycket nöjda med resultatet. Imorgon ska det tas med till skolan.

Självklart kommer det fortfarande bli rörigt. Men det kommer bli lättare att städa och förhoppningsvis roligare att hålla ordning. Han kommer hitta det han behöver och slipper börja varje lektion med att leta efter saker i all röra. En ny penna, ett penngrepp och lite sudd kanske kan göra det lite roligare också. Vi får väl se 😁 Lätt värt ett försök i alla fall.

Likes

Comments

Fan. Jag funderar om vi gjort fel val. Linne är toppen. Jättetrevliga och kunniga. Men jag tror jag behöver stödmedicin för att det ska gå bra hela vägen. Linne använder inga andra stödmediciner än lutinus och det ger dom bara vid ET (färsk återföring). Falun använder massa olika mediciner och hos dom plussade jag mycket oftare än hos Linne. Dessvärre har vi egentligen inget val. Vi köpte tre behandlingar på Linne och har bara använt en. Det känns ju extremt onödigt att skippa dom två vi har kvar för att köpa ny/nya hos Falun. Det är ju mycket pengar det handlar om 😖 Har nyligen blivit kvitt löneavdraget på dom andra behandlingarna, inte skitkul och börja nytt löneavdrag direkt. Vet inte ens om man får det. Aja. Linne är ju bra. Det kan säkert gå bra där också. Men den här tanken slog mig och kan inte riktigt släppa det 😕

Åh vad jag önskar att det var gratis att skaffa barn även för oss. Folk gnäller på att barn är dyra. Jo du...

Likes

Comments

Nu måste jag få skriva. För tre veckor sedan åkte vi till Uppsala lite i smyg, bara dom närmsta visste. Vi gjorde en frysåterföring. Mamma/mormor var med istället för Tobbe. Vi hade tre ägg i frysen och tyvärr gick alla åt. Det ena klarade inte upptiningen, det andra var inte tillräckligt fint för att återföras. Det tredje var inte riktigt upptinat men det såg bättre ut än dom andra två, så jag valde att återföra det. Mormor tyckte det var riktigt häftigt att vara med och det tyckte tydligen lilla embryot med för det valde att borra sig fast i min livmoder. Jag plussade en vecka senare.

Ni kanske kan ana hur lyckliga vi var, det tog lång tid innan vi ens fattade att det var sant. Eftersom vi har väntat så länge kunde jag inte hålla mig och tecknade försäkring nästan direkt, bokade tid för tidigt VUL, bokade tid för inskrivning hos BM, började skriva i en ny gravidbok. Vi planerade hur och när vi skulle berätta för Loke, som också längtar efter ett syskon, en lillebror vill han ha säger han. Jag var dock säker på att den där lilla rackaren var en flicka, en Ella. BF i Maj, en perfekt månad och jag skulle äntligen få vara mammaledig och med start över en härlig sommar som inte kändes allt för långt borta. Livet var på topp. Orolig såklart, men mest förbannat jäkla glad. Gick och log mest hela tiden, fick lite träningsvärk i kinderna och när jag såg mig i en spegel började jag skratta lite. Jag var rädd för blod vid varje toabesök och blev lika lättad vare gång jag såg att det var lugnt.

Tills igår. Jag var ledig och skulle äntligen få sova ut, hade tänkt sova hela förmiddagen för ack så trött man blir i tidig graviditet. Jag vaknade av att det krampade i magen. Går på toa och det som jag varit så rädd för händer. Blod, massa blod. Jag får panik. Ringer Tobbe, mamma, kliniken, gyn och fertilitetsmottagningen. Får en tid redan efter en timme. Hämtar Tobbe på jobbet. Ett VUL görs och dom ser en hinnsäck, en gulesäck, men ingen foster. Det kan vara för tidigt sa dom. Det är det inte alls kände jag. Kom tillbaka om 14 dagar sa dom, om det börjar blöda mer åker du till akuten. Jag skjutsade tillbaka Tobbe till jobbet och hämtade Loke och en kompis på skolan. Blödningen avtog och jag pratade med gravida bekanta och fick lite hopp om att Ella kanske bara är på tok för liten för att synas än. Jag kanske är gravid fortfarande.

När jag ska säga godnatt till Loke känner jag hur det rinner till, ordentligt! Nu kommer det blod, hur mycket blod som helst. Klumpar stora som handflator, en liten geléklump som ser ut som en liten moderkaka. Säkra om ni är känsliga, det får ni ta. Efter en massa byten av trosor och bindor och ner blodat golv, toalettstol, ben och fötter åker jag in till gynakuten. VUL görs i ca 30 sekunder och läkare säger ”du har fått missfall, det finns ingen kvar i din livmoder, bara lite blod som du kommer blöda ut.” Han erbjöd mig cytotec för att få ut det lättare. Jag vägrade, jag litar inte på just den läkaren pga tidigare helt vansinniga händelser. Jag vill inte att han ska besluta någonting om min livmoder och mitt embryo som jag visserligen antagligen redan spolat ner i toaletten. Jag åker hem, och här är jag. Har sovit och hasat runt här hemma hela dagen. I en dimma. Jag är så ledsen, trött och arg. Hur fan är det möjligt! Varför drabbas vi så hårt? Vi var så säkra på att det skulle gå bra den här gången. Jag är helt utsugen på energi. Det är tillräckligt nu. Jag vill bara lägga mig ner och blåsa ut all luft jag har i lungorna och aldrig med ta ett andetag. Det känns som jag kastats tillbaka två år i sorgeprocessen. Jag var så lång fram i planerna med det här lilla barnet. Att få vara mammaledig på riktigt men MITT MITT MITT egna underbara lilla barn.

Ja så är det, livet visar oss hårdhet gång på gång. Men är det nått jag lärt mig genom denna långa resa så är det att det känns bättre med tiden. Jag kommer klara det. Jag har begravt mitt barn, jag kommer klara ett till missfall också. Jag tänker aldrig ge upp. Ödet eller vad fan det är som bestämmer ska inte få vinna över mig. Jag är starkare och envisare än så. Jag är förvånad och imponerad över min styrka och min förmåga att kunna se glädje och ha sån kämpaglöd trots alla motgångar. Jag är grym och jag ska vinna! Men just nu måste jag ligga kvar här nere och sörja, vara ödmjuk emot mig själv. När jag är färdig kommer jag tillbaka lika envis och stark som tidigare.

På bilden ser ni tre test som jag tagit och sett hcg nivån stiga fint. Jag önskar att jag hade fått lägga upp den här bilden med en helt annan text 😔

Likes

Comments

Det här inlägget dök upp på min tidslinje idag.

Jag tänkte berätta en sak... Någon kanske tycker att jag öppnar mig för mycket. Men jag själv har inga problem med det och tycker att även verkligheten måste få synas. Maj 2011 slutade jag med preventivmedel och redan efter första mensen blev jag besviken att det inte blivit någon bäbis. Lite naivt att tro att det skulle gå så fort kan man tycka. Det var tur att jag inte visste då hur jobbig denna resa skulle bli. Efter 15 jobbiga månader utan plus på stickan sökte vi hjälp. Sommaren 2012 gick och oktober 2012 var vi på vårt första besök på fertilitetskliniken i Gävle. Ultraljud, blodprov, spermaprov och spolning av äggledare visade att inget var fel på oss. Förutom att jag har en skiljevägg i livmodern, men detta ska inte påverka. Men ändå gick det inte. I samma veva får min lillasyster ett plus på stickan. Jag ska bli moster! Det som ska vara en stor lycka blev ärligt en stor sorg. Jag fick höra "Du är väl inte avundsjuk på din syster" "Din tur kommer" "Slappna bara av så kommer det när du minst anar" "En del personer passar helt enkelt inte ihop" "Jag känner en, som känner en som var med om samma sak och dom gjorde si och så" "Man kan alltid adoptera" Men nä, jag kunde inte slappna av, jag kunde inte ändra på mig själv och mina känslor inför detta och jag tänker inte byta partner. Fem utav mina närmaste tjejkompisar blev gravida på löpande band utan några svårigheter. Och jag ska ärligt säga att det var väldigt svårt att ärligt kunna glädjas åt deras lycka. Längtan efter att få göra Loke till en stolt storebror var så stor. Olyckligt nog hann vi inte först med det eller. Han blev storebror på hans mammas sida innan vi ens hans blinka. Avundsjuka! Sorg! Känslor av utanförskap! Oro! Orättvisa! Ilska! April 2013 bestämde vi oss för att prova IVF. Det kändes läskigt och spännande. Spännande för att NU kanske det funkar för oss med! Men läskigt för att kanske inte detta heller ska funka och vad gör vi då!? Jag är spruträdd så detta oroade jag mig också för. Eftersom IVF innebär att man tar sprutor hemma varje dag. Jag drömde massa drömmar om dessa läskiga sprutor. IVF karusellen var igång. Nässpray, sprutor och blodprov i massor. Jag tog sprutorna själv och var så stolt! Humöret var verkligen upp och ner. Jag grät och blev arg på allt, hela tiden! Lyckligtvis fick vi ut många fina ägg och många blev befruktade. Ett sattes in och vi plussade på första försöket. Tacksamheten blev enorm och jag kunde inte förstå hur allt har kunnat gå så enkelt för just oss. Det var först nu som jag kände att jag kunde känna äkta glädje åt andras graviditeter. Allt det jobbiga var som bortblåst. Jag är gravid, jag kan få biologiska barn, jag får äran att bära och föda ett barn. Någon kommer kalla mig MAMMA och jag kommer vara viktigast i världen för någon! Vi var så lyckliga! Tanken på missfall lät jag mig inte besväras av så mycket. Självklart var jag realistisk, men inte speciellt orolig. Jag tänkte att har vi klarat oss hit så klarar vi det hela vägen. Vi var snabba med att boka tid för rutin ultraljud och tid hos barnmorskan. Vi har ju längtat efter detta nå enormt så länge. Äntligen var det våran tur! Våran barnmorska var kanon och vi längtade till nästa besök. Veckorna gick och jag och min syster var gravida samtidigt, en stor önskan för oss båda två. Världens finaste Wilma föddes och lyckan var total. Dagen efter hade vi tid på kvinnokliniken för att göra VUL undersökningen där man ska se lilla hjärtat ticka. Wilmas kusin. Men det visade inget hjärta och ett foster som var två veckor mindre än förväntat. Vi fick besked att vi ska vänta i tio dagar för att se om det kommit igång då. Mätinstrumenten kan visa fel osv.
Tio dagar av ovisshet av värsta slag för oss. Tobbe försökte vara positiv och jag var helt säker på att det hade gått åt skogen. Små blödningar och kramper i livmoderns gjorde inte att jag blev mer hoppfull. Tio dagar gick och vi fick beskedet missfall! Jag fick göra både medicinsk abort och skrapning med narkos. Vårt förhållande har satts på många prov under denna resa. Det har varit kämpigt, ibland var det känns som att det ska ta knäcken på oss. Men den starka kärleken, envisheten och otroliga viljan av att få skapa en familj tillsammans gör att vi orkar ändå och nu när detta är över kan vi blicka framåt och försöka med nästa lilla Tobbe/Maria ägg som ligger i frysen i Falun och väntar på oss. Så med detta vill jag att alla föräldrar ska vara lite extra tacksamma för att ha fått blivit föräldrar. Det måste vara en helt fantastiskt upplevelse som jag tycker att man verkligen ska uppskatta. Berätta för ditt barn att du älskar honom/henne. Ta dig tid och lyssna på riktigt och finnas där. Ta inte era barn för givet, ge dom all kärlek och respekt dom förtjänar! Och tack alla vänner, kollegor och familj som funnit här för mig genom hela denna resa! <3
___________________________________________________________


Tre år sedan jag skrev detta och det har inte varit en mindre smärtsam fortsättning på den resan. Jag blev gravid med Valter. Jag fick föda, amma, älska och titulera mig som MAMMA, det absolut bästa som hänt mig. Men han lärde sig aldrig att säga mamma, det är så mycket vi aldrig fick uppleva tillsammans. Efter det har jag gjort SJU embryo återföringar. Fem minus och två plus. Båda plussen blev utomkvedshavandeskap och jag har pga det förlorat båda mina äggledare.

Snart gör vi vår tionde återföring och jag tror som vanligt att det kommer gå bra den här gången. Så inställningen är det inget fel på. Tobbe är min bästa vän och jag älskar honom mer och mer för varje dag som går
❤️ Jag är så tacksam att jag träffade Tobbe och att jag dessutom fick den bästa bonusen på köpet, Loke 💙 Att fick uppleva Valter är det mäktigaste jag varit med om och är så tacksam för varje minut vi fick tillsammans 💚

Likes

Comments