Det där med att unna sig något extra. I veckan får jag besök av min bästa vän och sitter och funderar ut vad vi ska unna oss. Inser till min stora förtjusning att utbudet är stort! Så här kommer ett tips till alla romantiker, sötsaksäsälskare och lyxlirare. En av mina absoluta favoriter: Pierre Marcolini. Belgiens stolthet och största konkurrent mot Ladurée Paris. Lägg det på minnet!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hur kom det sig att jag hamnade i Bryssel(kål)?.. hehe tröttnar aldrig på den!

Belgien är som land känt för sin historiska kunskap inom chokladmästeri, ölbryggeri och alla gamla stenbyggnader med omatchande fasader - som vissa kallar kultur. Huvudstaden vimlar av turister och överallt luktar det nygräddade våfflor, nästan. Huvudattraktionen är en kissade bebis som vid varje högtid blir iklädd en ny outfit och själva statyn symboliserar Bryssel likt Big Ben i London eller Eiffeltornet i Paris. Men sagt och gjort så är jag inte väldigt imponerad. Nationalrätten är musslor och pommes frites och där är det viktigt att aldrig beställa french fries i och med att belgarna konkurrerar lite mot fransmännen. På vintern är Bryssel grått och på sommaren åker uteserveringarna fram och gatufesterna börjar. Men det var inte detta som lockade utan snarare...

Sista terminen på högskolan spenderade jag i New York och det där med "mycket vill ha mer" har alltid hängt med mig. Jag hade helt enkelt mersmak för att spendera tid utomlands, resa och se nya kulturer. Det kan låta klyschigt men jag tror att om man en gång bott utomlands kan man känna igen sig och tryggheten i Sverige känns så avlägsen. Äventyr och intryck spelar större roll och därför kände jag att jag var tvungen att fortsätta. Jag såg en möjlighet - halkade in på den och idag är jag glad att jag fått uppleva Bryssel och fått träffa alla härliga människor.

Tre mysiga saker att göra i Bryssel: Besök JAM rooftop bar, ha en picknick på kullerstenen i mitten av Grand Place eller stanna till och njut vid utsiktsplatsen vid Justitiepalatset.

Likes

Comments

Steg 1. Att börja. I ärleghetens namn tänkte jag bara dela lite av livet och detta genom en portal där vi helt enkelt kan jämföra vem som har det bäst! För så funakr det väl här? Nejdå. Vad ni får ut: information och perspektiv. Vad jag får ut: känslor och åsikter i skrift och bild. Jag har tänkt på det så länge men vart börjar man och hur börjar man?

Min mamma tipsade om boken Omgiven av idioter : hur man förstår dem som inte går att förstå av Thomas Eriksson. (Tack mamma, jag tar inte åt mig personligt). Jag som inte är en boklus frågade såklart om hon kunde spoila hela innehållet. Hon berättade att det finns röda, gröna, blå och gula personligheter. Jag var tydligen gul. Det innebär att både mitt humör och mina beslut styrs mycket av känslor. En gul personlighet har svårt att tolka passerade situationer och spåra källan resultatet och därför blir svaret på en sådan fråga ofta "jag vet inte hur det kunde bli så". Det är nog det jag skulle vilja syfta tillbaka på om någon frågar varför började jag skriva.

- Jag vet inte varför men jag kände för det. -

Likes

Comments