Header
View tracker




Denna bild såg jag på Facebook idag.



Jag tycker att det är förfärligt att vi har problem i Sverige, men det är förfärligare i många fall utanför våra gränser. Trots att dessa människor inte talar svenska så sänks inte deras rätt till ett värdigt liv. Majoriteten av dessa människor som är på flykt lider av alla punkter i den ovanstående bilden. Du kan lägga till att de fått fly från sina hem, de lever antagligen i ständig rädsla? Det spelar ingen roll? För att de inte är svenskar? För att de inte är svenskar???



Det görs skillnad på folk och folk på grund av att vissa har blivit födda här och vissa där. Ja, vi kanske har olika kulturer. Men vi är i grunden lika, vi älskar, vi saknar, vi gråter, vi sörjer, vi skrattar.



"Våra egna", utgörs det vilka de är tack vare några landgränser? I viss bemärkelse ja. När det kommer till vilka som behöver hjälp för att överleva då tycker jag faktiskt inte det.



Tycker du på riktigt att landgränser tar bort rätten till människors rop på hjälp?



Om du på riktigt gör sådan skillnad på människor tack vare ursprung.. Jag kan inte säga mer än att det är otroligt ofattbart och skrämmande enligt mig. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej, jag har alltså precis beundrat denna underbara gala, QX gaygalan. Trots att jag idag har haft känslan av att jag består av gammal deg så är jag glad. Ja, jag är faktiskt riktigt glad. Jag är glad för att Sverige kommit så pass långt på vägen till ett samhälle för alla. Jag är glad för att alla dessa underbara personerna finns.

Johan Köhler, denna man vann årets hetero. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag beundrar honom och Kiruna IF (som för övrigt också fick pris).

Timmen var fylld av fler otroliga personer. Jag skulle kunna rada upp dem men istället ger jag dig länken till galan på tv 4 play. Klicka här.


Jag har ingen bild (trots att jag köpt en kamera äntligen)som relaterar till detta. Sååå, här är en video då en av mina stora förebilder kommer ut som gay.

Vi syns igen, var er själva och respektera andra. Puss.

Likes

Comments

View tracker

 

 

 

Såhär är det. Jag ska införskaffa en systemakamera och tänkte då börja på nytt. En ny blogg med bättre bilder och med en tydligare nisch. Tänkte satsa på Snygga bilder, mina teckningar (tänkte lägga ner mer tid på just det, teckningen) och mitt tråkiga underbara liv. 

 

4140664279

 

nouw.com/annalinns 

 

Likes

Comments

 

 

Wait a second,

Why, should you care, what they think of you

When you're all alone, by yourself, do you like you?

Do you like you?

 

Så många människor, kvinnor som män. Så många mår dåligt över sitt utseende. Jag är just nu förbannad över detta. Inte på dig som mår dåligt. Jag är arg på anledningen till att du känner so du känner. Det är inte ditt fel.

 

Samhället vi lever i idag. Pressen om rumpan, håret, brösten, musklerna, hyn, längden, vikten och allt annat. Allt som gör dig till just den du är ställs ständigt under press. En press som egentligen inte betyder någonting. Det spelar ingen roll om du har 60 kilo eller 120 kilo på kroppen så länge din kropp fysiskt fungerar. Det spelar ingen roll om du har magrutor eller om du inte har precis som bröststorlek inte spelar någon jävla roll.

 

Varför tillåter vi oss känna såhär?

 

Jag  kan inte se ut såhär, ingen kommer vilja vara med mig.

Ingen kan bli kär i mig om jag ser ut såhär.

Se ut såhär.

Se ut

Vi har ögon för att kunna se. Vissa kan inte se lika bra som andra och vissa är blinda. Det är så det är.

Utseendet är det vi ser. Det första vi dömmer. Sedan börjar den verkliga relationen med en människa. Dina vänner, din familj, din framtida eller nuvarande kärlek. Jag lovar att dem inte bryr sig om dit hår är långt eller kort, om du väger ett visst antal kilo eller om du är 1,50 lång. De skiter rent ut sagt i det för att de antagligen älskar dig.

 

Ditt skal spelar ingen roll egentligen i livet. Egentligen. Just nu gör det de. För att samhället gör detta. All media du ser. Alla opererade brudar och killar som Blake Liverly och Paul Wesley. De som du vill se ut som. De som fallit för pressen och låtit den förändra dem. Förändra dem till i de båda fallen en mindre näsa för att det är ”snyggt”. Vadå snyggt? Förlåt men vad i helvete, vem bestämmer vad som är snyggt. Nej inte förlåt, pressen är fel.

 

”Men för att vara modell måste man vara 1.70, så vi som är kortare kan inte de. Så de spelar roll.” Ja, modeller ska vara långa. Det äcklar mig en aning att någon ska vara någonting utseendemässigt. Vi ska inte ett skit.

 

Det ska inte vara så att du gråter för att du ser ut på ett visst sätt. För varför bry sig? Vad ger dig och andra rätten att se på någon, klaga på hur den ser ut? Det är inte logiskt. Man ska skita i hur någon ser ut.

 

Visst, du kan känna en attraktion till en människas utseende. Men sedan om den människan plötsligt är en idiot så spelar det ingen roll. Det är insidan som spelar roll.

Titta dig i spegeln. Är du missnöjd? Över vad? Varför? Det du ser är du, och det är vackert för att du är just du. Ingen kropp är ful. Inget ansikte är fult. Inget hår är fult.

 

Samhället är ganska fult. Ganska vidrigt. Det ska inte få dig att känna så.

 

Du är bra som du är. Du är det. Ingen är vackrare än dig. Alla är vackra, på sitt egna sätt. 

 

You don´t have to change a thing.

 

 


 

Likes

Comments

 

Vi står alltid inför val. Lättare val. Ska jag välja FELIX eller Findus snabbmat? Felix är godare, jag tar den. Små val som kan vara svåra. Ska jag gå på toa innan jag går till skolan eller vänta tils jag kommer dit? Jag väntar... Shit jag skulle gått innan. Dessa är vardagliga val. Dessa är lika viktiga som ett litet korthus. Om det brister så blir man bedrövad en stund. Men det släpper. Livet är inte förstört för att jag fått gått kissnödig till skolan.


Men sedan så möts vi av de stora valen. Vilket gymnasium ska jag gå? Denna frågan ställs de allra flesta femton eller sextonåringar för. Vissa har det klart för sig. De vet precis. Nån vill helt säkert bli läkare. Någon annan vill jobba på soc. Sedan så finns resten. De som står mitt i djungeln av alla olika möjligheter. Tusen tankar svärmade i mitt huvud när det var min tur.


Vad i helvete ska jag välja?

Jag är för ung för att flytta härifrån.

Hur mycket kostar en lägenhet i Stockholm?

Jag kan inte lämna min familj

. Vad ska jag välja?

Detta handlar om mitt liv, fokusera.

Ska verkligen jag behöva veta vad jag ska göra med mitt liv redan.

Jag är rädd för att göra fel.


Tillslut valde jag det bredaste. Samhällsvetenskap. Än så länge är jag nöjd. Men det har bara gått ett halvår. Jag kanske vill forska inom naturvetenskap om två år. Ska jag börja om då? Men om två år är jag bara 18 år. Jag har då ungefär 70 år kvar av mitt liv om jag får leva så länge. Det är 47 år tills jag går i pension. Mitt val kommer att beröra de 47 åren i jobblivet. Det kommer bestämma vilka jag möter. Det kommer leda mig till nya val.


När vi är 16 år ställs vi inför ett val. Det bestämmer främst över de tre åren man har framför sig. Men även vilka utbildningar man kan ta senare i livet. Vilka jobb man kan få.

När vi är 16 år krävs vi veta vad vi vill någorlunda.

Men vem vet vad man vill när man är sexton år? Inte jag iallafall.

 

 

 

 

Likes

Comments

Nu har jag varit utanför min håla i Dalarna i fem dagar. Det är sjukligt härligt. Vädret har varit minst sagt fantastiskt. Det är så vackert här. Västkusten, en plats jag vet att jag kommer tillbaka till. Klipporna, vattnet, dialekten, fisken och båtarna. Jag älskar att ligga ner, titta på havet och bara vara. Och det är det jag har gjort. Alla dagar har jag bara njutit. Bara levt livet som jag kan nu när jag är ledig.

Just nu så blåser vinden i mitt blöta hår. Gräset framför mig vajar fram och tillbaka. Solen bränner på min rygg. Barns röster pratar intresserat om krabbfiske. Sådär som jag också gjorde när jag var i den åldern. Jag hör varje våg som slår mot stranden. Det är vackert.



 

Likes

Comments

Jag drog i måndags iväg på tältsemester med min kära far, vi tänkte stanna i Mariestad men vädret drog oss iväg på andra äventyr. Så nu är vi på västkusten, lever livet och jobbar på brännan.
Det är så sjukt hur slumpen kan förändra saker. Större än detta, typ stora saker. Vem man blir kär i, Hur länge man lever eller var man kommer bo en stor del av livet. Så mycket går på slumpen. Eller så har det alltid varit ödet.
Jag älskar att man inte vet, det är tjusningen med livet.



 

Likes

Comments

Idag och igår kväll har jag njutit med mina kära vänner. Jag har badat, solat, sovit och försökt undvika att bli uppäten av bromsar. (Bromsar är inte snälla alls. De attackerar utan anledning. Det gör sjukt ont också. Men ioförsig så gör människan också det. Så ska väl inte klaga egentligen.)

Jag har iallafall verkligen haft det bra och hoppas att jag kan göra om det.







 

Likes

Comments