View tracker

... Det är vad det har gått sedan dagen jag blev tvåbarnsmamma!

Hur känns det? Bra! Men bättre hade det helt klart kunnat vara.  Sonen åkte på någon typ av monsterförkylning i torsdags, och än idag har han ca 39 i feber (även om den pendlat lite upp och ner under dagarna). Men han är som helt förbytt, så slut och gnällig.  Bara pappa som duger, som också blivit smittad (lyckligtvis feberfri). Så jag sitter med dottern och grabbarna håller sig mest för sig själva, för att undvika att smitta ner oss. Vi tjejer har i princip sovit själva sedan helgen!

Jag försöker tupplura dagtid, men det är inte alltid det går. Och inte alla dagar det går att stå emot heller!

Imorgon ska tösen och jag till BVC för viktkontroll - ska bli spännande att se! Pojken hade på återbesöket på BBH gått upp 125 gram (ovanligt, de flesta går ner - förlorar upp till 10% av födelsevikten). Tösen hade gått ner ca 50 gram. Inte så mycket, så hoppas hon gått upp till närmare 2900 nu! För äter det gör hon! Men både igår och, speciellt, idag har hon varit en riktig sjusovare! Det ska jag också försöka vara!

Jag måste dock bli bättre med maten - jag äter fortfarande riktigt dåligt, om jag äter alls.. Med pojken kände jag mig verkligen törstig varje gång jag ammade och hade alltid en fylld vattenflaska bredvid mig. Jag blev som yr om jag inte fyllde på med vätska. Det är inget jag riktigt känt av alls den här gången. Så nu måste jag mer påminna mig själv och tvinga ner vätska (och mat).

Men nu är det sömn som står på agendan,vi får ta det där med mat och vatten imorgon igen..

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hon är här - en helt fantastisk känsla! Det känns liksom komplett ❤

Men kroppen min gör inte det. Jag har mest suttit hemma i soffan/legat i sängen sedan vi kom hem från sjukhuset. Men igår var vi och bytte olja i bilen, tog en runda på Biltema och sedan mat på Ikea. Jag kände redan på Biltema att stå längre stunder, det var inget för mig.  Satte mig faktiskt på några pallar vid ett tillfälle. Takten vid promenad var väldigt seg också. Ikea var inte alls någon hit, även om det inte blev så mycket gå där.

Första dagarna sedan förlossningen har jag käkat massa värktabletter för eftervärkarna. Men jag slutade med dom för två dagar sedan då värsta smärtan gick över. De tog nog bort mer än bara svärtan från eftervärkarna..

Vaknar idag, efter gårdagens eskapader, och kan knappt komma upp ur sängen. Det gör så fruktansvärt ont i fogarna/ljumskarna! Kunde knappt gå till badrummet, varje steg gjorde sjukt ont!

Jag tog fram fogbältet igår, för att ha idag. Jag hade behövt det igår också. Idag ska jag verkligen försöka se till att ha det på! Och jag måste nog ta en Alvedon. Sjuhelsikes ont gör det, bara jag ligger här i sängen..

Likes

Comments

View tracker

Nästan lite komiskt!
Jag skrev förra inlägget torsdagkväll/natten mot fredagen.

Sonen vaknade nån gång vid 2 och skrek i ungefär 1h, karln försökte trösta och söva om.

Jag vaknar någon gång efter 4. Mina sammandragningar/förvärkar gör ännu mer ont nu. Jag halvslumrar lite emellan men börjar klocka strax efter 5 på morgonen.  Tio i sex väcker jag karln, värkarna gör att jag liksom vrider mig av smärta och måste andas tungt igenom dom.  Karln frågar om det är dags, ja svara jag och han flyger upp ur sängen och börjar fixa och packa och dona. Vi väcker pojken och klär på honom. Som tur var skulle pojkens mormor upp tidigt just den dagen så hon var vaken när vi  kom (vi hade hört av oss innan också).

Strax efter 6.30 skrivs vi in. Kontroll vid 7.15 visar att jag är öppen 5 cm - bebis idag! Shit!

Lättnad, nervositet, nära till glädjetårar! Hoppas bara att allt går bra.

Efter EDA (tack gode gud), frukost och ytterligare koll ca 9.30 har jag bara kommit upp i 6cm. Barnmorskan ska rådfråga en kollega om vi ska ta hinnorna - det gör vi, klockan 10. Onda värkar med detsamma, det var den EDA'n det! Och hua vad det ökar. 10.15 krystar jag. Nu kommer ungen!

10.27

2814 gram och 48 centimeter

En lillasyster 💛

Likes

Comments

Sista dagen på v37 - och det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält!

Känns nog lite extra idag också.  Imorse var det bestämt att karln skulle följa med till psykologen. Det gick bra. Och det var jobbigt.  Han trodde att mitt mående endast berodde på fysiken. Och ja, mitt fysiska mående har ju gjort det hela sju resor värre, och samtidigt ökat takten på eskaleringen. Men jag fick ju som säga rätt ut att det inte bara är fysiskt, annars hade vi inte suttit där.. Det verkade landa,  vi får se hur det går.

Igår sa han att nu när J åker t Japan så kanske jag kunde ha sonen på ex fm, så tar karln honom på em. Jag kände mig obekväm direkt men vill ju samtidigt vara tillmötesgående. Sa att jag inte tyckte det lät så bra (minns inte hur jag sa det), att jag inte trodde att jag skulle klara det.  "Vi kan väl testa", fick jag höra. Först en vecka, eller en dag iaf. Jag orkade inte kämpa för min sak där riktigt. Men jag tog upp just det hos psykologen idag, i om att hon menar på att om jag nu börjat må bättre - ta då inte bort de faktorer som faktiskt får mig att må bättre.  Inte så tidigt.  Det kändes skönt att få höra det, att det jag känner faktiskt är rätt. Även om jag vill kunna orka och ställa upp. Jag vill vara med vårat barn och orka både leka och uppfostra. Men just nu är det tungt.

Det besöket måste ha tagit extremt mycket psykiskt på mig.  Jag är helt slut! När jag kom hem gick jag i princip och lade mig på en gång. Lyckades sova några små korta stunder i alla fall, både karl och barn var ju hemma också. 

Fick så lov att kliva upp för lunch, varpå pojken får ett utbrott. Det utbrottet släppte först när jag blev riktigt ledsen. Antar att pojken blir så chockad att han liksom tappar fattningen. Tillslut åt han, och jag med (lite i alla fall). Sedan somnade pojken sittandes i pappas knä. Nu ligger han i sin säng och karln åkte iväg på ett ärende.  Hoppas han hinner tillbaka innan sonen vaknar..

Känner mig fortfarande helt överkörd, och tappar all fysisk ork också.  Känns som om musklerna vittrat sönder. Utom livmodern då, jäklar vilka sammandragningar jag fick nu! Får försöka vila/sova mera så går det nog över.  För det tar ju aldrig i och blir någonting. Bara massa irriterande sammandragningar som inte gör någon nytta..

Likes

Comments

Ca 2,5 veckor kvar till bf. Känns bra, samtidigt som det känns vansinnigt tungt! Ryggen gör såå ont, magen är såå spänd. Har fått nå mystiskt ont i halsen/längst bak på tungan, jag som just blev frisk. Och det verkar bara bli värre och värre för varje dag. Ont i huvudet.  Känner mig sprickfärdig & som om jag kommer gå av. Händer och fötter har börjat brinna igen..

Alltså jag tror jag får nå fel! Magen stramar och spänner precis överallt! Så pass att det är omöjligt att slappna av! Och gudars vilken aktivitet det är därinne!

Och halsbränna.... Önskar någon kunde knocka mig till sömns. När man sover känner man ingenting (såvida man inte vaknar)...

Likes

Comments

Man är som ett töcken, dagarna bara flyter förbi. Riktigt långsamt fort går det, jätteunderligt. Att det känns så segt men hux flux så har en hel dag gått.

Mycket och starka sammandragningar/förvärkar vid vila.  Oftast färre/mildare/svårare att känna när man är uppe och går.  Och med fogarna så ska man ju helst ligga och vila.  Sitta går knappt, får så vansinnigt ont i ryggen. Från underkanten av skulderbladen och ner ungefär.

Det har tryckt på lite mer nedåt också. Innan jag blev sjuk hade jag mycket och tjocka, trådiga flytningar.  Sen blev jag ju sjuk och har inte riktigt kommit ikapp med vätskeintaget sedan dess. Och nu har jag i princip inga flytningar alls?! De ska ju öka och bli vattniga i slutet.. Så pass att det ska vara lite svårt att avgöra om det faktiskt är flytningar eller om man läcker vatten (hade så med sonen). Men nix, i princip ingenting! Måste försöka få i mig mer vatten, men vatten och min halsbränna funkar inte så bra ihop.  Jag stoppar hellre i mig mjölkbaserade produkter.

Idag är mitt mål att ta mig till affären och storhandla. Samt diska. Och tvätta. Och hänga den där tvätten som tvättades både igår och i förrgår....

Jag orkar inte, jag sitt/ligger i soffan och ögonen vill som åka igen på mig. Samtidigt som magen krampar..

Kan dessutom meddela att jag har gett upp.  Räknar nu med att det kan gå ändå till 19 maj innan det kommer någon liten filur. Jag som hade hoppats på en aprilunge...

Likes

Comments

Ja, vecka 37 alltså.  Samtidigt som det känns som att det alltid kommer kännas och vara så här så känns det någonstans att det snart är slut.  Och början på något helt nytt.

Jag har helt vansinniga sammandragningar ibland, idag började det även trycka på nedåt.  Regelbundet och relativt tätt, ca 4-5 minuter emellan och fortfarande 1 minut långa. Låg halva förmiddagen och våndades till och från, sedan klev jag upp för jag blev sjukt kissnödig av allt tryck. Sedan minskade det..

Jättefint väder idag. Jag drog ner persiennerna och satt i min egen bubbla...

Imorgon ska karln till sjukgymnast på morgonen, sedan ska jag på brunch med en massa mammor och mammor-to-be. Efter det lovade jag att åka ut till Huljen och försöka avlasta karln så han kan få saker gjorda..

Igår hade vi besök på fm (långväga gamla vänner som var på klassåterträff i helgen. Jag orkade inte gå, trots att jag sett fram emot det typ över 10 år). Sedan hängde en av de två kvar ända tills karln skjutsade honom till tåget på em. Vi fick ut, upp till thaistället och sedan till vattentornet och åt. Sen hem. Under tågskjutsandet blev pojken hemma med mig. Började med att han gallskrek tills vi båda grinade, sedan lugnade det sig.  Fick i honom lite att äta och sedan försökte jag vila, men pojken blev rastlös. Karln hade något ärende så han tog tid på sig att komma hem. En vän/karlns anställda dök upp (planerat) och skulle laga mat hos/med oss. Karln kom hem, det lagades, åts och lektes med pojken. Det blev inte mycket vila (sittandes räknas inte till vila längre, det gör för ont), vilket resulterade i vansinnig smärta i bäcken. Det har jag kvar idag också.

Och det lär inte bli bättre imorgon..

Likes

Comments

Det är precis så denna graviditet känns - jag ser inget slut. Jag kommer se ut och må såhär för all framtid!

Och så var det det här med att veta och känna... Det är inte samma sak. Mina egna ord under gårdagens möte med psykologen på barn-föräldrapsykologerna på sjukhuset. En depression är det i alla fall. Men läkarutlåtande saknas än, om drygt en timma blir jag uppringd och ska bossa till mig en tid på vårdcentralen asap.

Det är ju trots allt inte en evighet kvar av graviditeten, antingen är det bara några dagar bort eller 1,5 månad.  Men inte längre.

Har förvärkar titt som tätt - klockbara. I förrgår kväll trodde jag nästan att det började vara på gång. Istället för täta värkar med en gång så smög dom sig på, men inte i mer än en halvtimma, sedan var det full fart på dom! Varannan/var tredje minut i ungefär en timma, sedan dalade det lite under dryga halvtimman kanske och sedan var det borta.  Kunde klocka igen igår morse och kände även av nån handfull på mötet igår. Men sedan var det rätt lugnt,  någon enstaka lite nu och då bara. Samma inatt. Nu på morgonen har det varit något mer men är väldigt lugnt ändå. 

Hostar gör jag fortfarande, värst på kvällen och morgonen. Lyckades faktiskt sova helt okej inatt. Men hostar så jag får ont i öronen och när jag sväljer.

Jo, på mötet igår. Fick än en gång bekräftat att när man är sjukskriven så ska man inte ha hand om sitt barn. "Du borde inte vara ensam med M". Kändes tungt att höra, men jag vet att det är helt rätt och det jag behöver för att bli "frisk".

Nu är det ordbajsvarning och mina ögon går snart i kors. Hej.

Likes

Comments

Började skriva detta inatt, sen vaknade pojken och ramlade in till oss och då lyckades jag somna om...

Här orkas det visst inte klagas så mycket..
Håller lång historia kort (samt summerar lite av tidigare händelser).

Halsfluss, ögoninflammation, bihåleinflammation. Hostar så jag viker mig dubbel, har slem/snor bakom näsa/i svalget som är så äckligt att jag kräks.

Blev sjuk i söndags (dag 0),  för en vecka sedan. På onsdagen (dag 3) var halsen så pass illa så jag av läkare fick penicillin mot halsfluss. Dag 5, fredag, känner jag mig snarare sämre, men får till svar av 1177 - håll ut och låt penicillinen verka.

Dag 6 och 7 (idag) har jag kräkts en handfull gånger. Riktigt rejält nu inatt t om ( jag drack lite citronvatten efter lite hostattacker, för sådana har jag hela nätterna också.  Kan ju inte påstå att jag sover mycket).

På lördagen kliver jag upp och rätt in i duschen, medan grabbarna fortfarande sover. Hostattack deluxe, vill få bort slemmet/snoret men kan ju inte dra en snorloska utan att spy. Så jag hostar och fnyser, fräser och kräks omvartannat. Lyckades faktiskt sova ca 1.5 timma på dagen. Natten till söndag kunde jag inte somna alls för det gjorde så vansinnigt ont i vänstra delen av halsen + vänstra örat. Blev väl totalt 4h sömn uppsamlat på ett gäng tillfällen.

Idag, söndag (aka dag 7), lyckades jag inte sova något på dagen. Lyckades dock köra min host/spott/fräs/kräk-teknik till att bli av med slem ca 3-4 ggr idag. På kvällen hittar jag en saga, från ett av mina gamla kassettband, på Spotify. Lyssnar på den och somnar faktiskt innan den är slut (hinner dock spontankräkas upp lite citronvatten jag nyss druckit, mjölk och Nesquikinnan).
Men vaknar såklart i hostattack efter ca 2h, 3h, 4h, och slutligen 5h. Kliver då upp och går på toa samt hostar bort det värsta (tänker jag). Dricker lite citronvatten och försöker sedan somna. Men icke, nu kommer hostattacker som resulterar i kräkning deluxe - direkt från sängkanten! (Tur jag hade en liten handduk i närheten.)

Karln vaknar (föga förvånande) så jag ber om ett glas vanligt vatten. Sköljer ur och lyckas smutta lite teskedsvis efter en stund..

Likes

Comments

Det verkar bara bli en enda stor bitchblog av det här. Allt jag gör är att klaga. Men vem har sagt att allt man postar på nätet ska vara frid och fröjd - heja ärligheten! Brutaliteten!

Sov faktiskt något bättre inatt, bortsett från sonen som för fjärde natten i rad rantade loss och gallskrek och gnällde i dryga timmen kring 1-2 där någon gång. När jag har sovit något bättre har jag alltså vaknat kanske 5ggr istället för närmare 10.

Dagen idag har dock varit överjävlig. Vi klev upp ca 6.30 allihopa. Jag stoppade i mig min penicillin med liten hallonkvarg och lade mig sedan i soffan. När karl och barn åkt försökte jag skeda i mig silverte med citron och honung. Gick sådär, jag höll nästan på att somna där jag satt i soffan så testade att gå och lägga mig. Det slutade med att jag totalt fick sova ungefär 30+60 minuter! Vaknade till liv vid 11 och tänkte att det var bäst att kliva upp.  Mamma skulle komma och hjälpa mig med en blankett till deklarationen vid 12.

Jag hade skickat en liten lista på saker hon kunde handla med sig, så idag har jag ätit lunch! Även om jag fick dela upp den på två omgångar med några timmar emellan.

Kul grej - istället för 5k tillbaka på skatten kan det (om jag har tur) bli 16k tillbaka!

Kan avsluta där,jag är för trött för att skriva nu...

Klagas imorgon!

Likes

Comments