View tracker

Nu funderar jag lite igen... Hur kan ridning inte alltid ses som en sport medans boxning gör det? Fullkontaktsport kallar man det visst. Slagsmål kallar jag det för. Något som är olagligt på gatan blir en sport när man lyfter in det i en arena. Otroligt märkligt. Vad är skillnaden? Det kan ju knappast ha med samtycke att göra, för de två som ses utanför restaurangen kan vara oerhört ense om att "gå en rond". I båda fallen handlar det om att så snabbt som möjligt åsamka den andre så mycket skada som möjligt. Gärna så denne måste bäras därifrån. Jag kan faktiskt inte bestämma mig vilka jag tycker är märkligast. De som utövar "sporten", de som tittar på eller vi som går med på att vara med och betala skadorna på slagskämparna.

Tänkte passa på och ifrågasätta det här med vad som ska få kallas sport medans det liksom är lite sådår extra aktuellt ;-)


Likes

Comments

Länge har jag sagt att jag ska öppna min farfars gamla lanthandel igen, men inte vetat vad jag ska sälja i den. Det vet jag iofs inte nu heller, men ett första steg är taget i och med att jag besökte Formex-mässan i helgen. Nu är ett frö sått och sakta kan det börja att ta form.

"Hörs-boa", som den kallades i folkmun, öppnade i 1912 och stängde 1971. Här kunde man handla allt från mjölk och skruv till att tanka bensin och köpa kaffekoppar. I det närmsta så ser det ut som det gjorde när det öppnade och jag sänder en glad tanke till min farfar och pappa som lät det en gång omoderna ändå få bli kvar, även om det säkert ibland lockade att renovera till det tidsenliga. Nu står jag här lycklig som få med en vacker gammal byggnad med vacker inredning.

Jag hoppas kunna erbjuda en butik där man kan komma in och minnas, för många är de som handlade hos farfar som barn, eller i en liknande butik på landet. Vad det blir för något man kan handla med sig vet jag som sagt inte riktigt än, men jag lovar att det blir något fint som man kan köpa med sig till sig själv eller någon man tycker om.

Fortsättning följer. Vilket århundrade som helst :D


Likes

Comments

Jag vet inte vad som är roligast. Att Peder Fredricsson vann Jerringpriset, eller alla de som grinar över det på sociala medier? Alltså, helt ärligt. Jag har också mina tvivel till vissa saker människor ägnar sig åt, och sedan kallar sport, men det här ÄR ju sport.... Människan har fått flest röster och vunnit! Gilla läget eller inte, inget kommer att förändras ända. Kommentarer som att; "hästen borde fått priset, det är ju den som gör allt jobb", säger rätt mycket om kunskapsnivån. De som någon gång ridit vet hur svårt det är. Att sedan toppa både sin och hästens form lagom till ett OS är en fantastisk prestation i sig. Spelar man golf så tror jag inte man behöver vara orolig att klubban inte ska vara med på noterna just idag. Nä nu ska jag inte jämföra, men det bara slog mig liksom ;-)

Hur som helst. Massor med grattis till den mycket värdige vinnaren!

PS. Häst är bäst! DS


Likes

Comments

Trodilo! Idag blev det en tur på skidorna. Den första på tre år. Sisådär sjätte gången på skidor på trettiotre år. Hahaha! Ja det är sant! Att det är så långt mellan gångerna beror såklart inte bara på snötillgången. Jag har ju tidigare ivrat för att skita i att träna på sådant man är dålig på, och i stället bli ännu bättre på det man reda är bra på. Möjligen kom jag på det redan för många år sedan och struntade i skidåkningen eftersom jag sög på det. Meeen.... eftersom syftet inte är att bli varken duktigare eller snabbare, utan bara att röra på mig när solen skiner på oss, så känns det roligt och jag kör på. Man måste inte ha mål med det man gör. Bara förväntningarna matchar. Jag bara ÄR i spåret. Äkta avkoppling alltså :)

Sol!


Likes

Comments

Det tycker vi inte alls. Egentligen.... För när den där knäppa ungen dyker upp i klassen och bråkar, förstör och hotar så börjar drevet. Som i ett trollslag har man glömt (eller mer troligt aldrig förstått) innebörden i den där urgulliga bilden med den lilla tösen som hänger uppochner i stången istället för att snällt lyssna på vad balett-fröken ger för instruktioner. Hon som går sin egen väg och är unik och lite crazy.

Aldrig tidigare har det skrivits mer skit om barn som inte kan uppföra sig (och deras odugliga föräldrar) samtidigt som man "rockar sockarna" och "gillar olika". Men helt ärligt, när det kommer till kritan vill man inte ha dinglande ballerinor i närheten av sina egna små änglar. Man lever inte som man lär och dömer blixtsnabbt. "Jaja, "rötägget" har ADHD, men buhu det har ju alla nuförtiden. Sköta sig ska man göra ändå, för de kan alla som har fått en bra uppfostran"..... Det vore underbart om folk kunde förstå att de inte förstår. Inte har den blekaste.

Och så var det ju det där med uppfostran och bekymret med de dåååliga föräldrarna som INTE uppfostrat. Men hallå liksom, det är inte en geleklump vi har i våra händer, som går att forma till det vi vill att den ska bli. Det är en individ! Livet är ett lotteri! Det är en löjlig övertro till vad vi kan göra med "uppfostran". Barn som är stökiga behöver vägledning och stöd, men så länge samhället bara står vid sidan och ser på och gnäller så kommer inget positivt att hända. Bråkar man järnet i skolan och hotar att slå läraren med ett baseballträ så är problemet större än "föräldrarna bryr sig inte".

Sen så undrar jag lite. Om man som förälder har fyra barn varav de två i mitten är "ouppfostrade", hur har det gått till? Glömde man hur man gjorde och sen kom på det igen? Det finns åtskilliga barn som klarat sig fantastiskt bra i livet trots att de vuxit upp med föräldrar som absolut inte borde skaffat barn. Sedan har vi ju de barn som vuxit upp i "drömfamiljen", som det gått käpprätt för. Hur förklarar vi det?

Fortsätt att "rocka sockar" och "be the girl on the right", men glöm inte att de allra flesta bråkstakarna också är barn som är olika. Fast på ett annorlunda och kanske tyvärr inte alltid ett så klädsamt sätt.

Och ja, det är en trångsynt insändare som delats på Facebook som ligger bakom det här inlägget.

Over and out!


Likes

Comments

Jag läste inlägget på Facebook. Flickan var upprörd över en pågående diskussion där några vuxna inte tyckte lika. Inget konstig med det egentligen, men hon upplevde det olustigt och läxade upp de som dragit igång tråden. Alltså, jag är är så ledsen vännen, men det är lika bra att du redan tidigt lär dig att det enda vi kan vara säkra på när någon uppnått vuxen ålder är just att denne uppnått en viss ålder. Förväntningar på att det dessutom ska ha resulterat i en mogen, ansvarstagande person som går att använda som sin förebild (det vi gärna förknippar med att vara vuxen), kommer inte per automatik med åldern. I värsta fall aldrig. Den övertro som finns i dag i samhället ger bara frustration och besvikelse. Vi vuxna är lika lite lika som alla andra stora grupper människor.

Nej, håll istället ett öppet sinne och låt de som tilltalar dig bli dina förebilder oavsett ålder eller annat oväsentligt. Du kommer att hitta guldkorn lite här och där och kanske hos de mest oväntade. De besvikelser du möter är inte av ondo för de kan få hjälpa till på vägen mot ett stabil du. En påminnelse om hur du inte vill vara och få människor att känna kan vara nog så viktigt.

En av mina största förebilder är vår häst. Hon är lugn, klok, trygg, kärleksfull och vill alltid göra sitt bästa. Hon är en långt bättre förebild än många "vuxna" människor trots att hon "bara" är en häst.

Jag önskar oss lycka till med letandet <3


Likes

Comments

Ja, jag älskar den faktiskt! För att mitt liv ska fungera använder jag mig av en enorm filofax i A4-format som jag bubbar runt på. Jag vet att jag är gammaldags och att det finns en app i telefonen numer för uppgiften, men den är för klen för mina behov. I denna enorma almanacka klämmer jag in, först och främst alla mina kundmöten jag gör dagligen på olika orter runt om i Mellansverige. Det får inte klicka, för jag är väntad. Dessutom fylls det på med notiser om; var jag ska bo i natt och var det är bokat, vad familjen ska bjudas på till middag, ring Salong Hårfin!, planen för hur hästen ska tränas, tandläkartider osv, osv. Utan den är jag lost. Utan min "kom-i-håg-bibel" skulle både mitt arbetsliv och min vardagsordning kollapsa. När jag har skrivit av mig allt jag absolut inte får glömma (och en hel del till) i den så kan jag slappna av och bara verkställa det den berättar för mig vad jag ska göra. Dag för dag. Mmmm, jag älskar min filofax också <3 Det märks va?

Jag tror att min blogg är precis på samma sätt, men här skriver jag av mig om hur jag känner, hur jag tycker och hur jag mår. Det mer "flummiga" planet alltså, men ack så viktigt. Det jag märkt är att jag mår bra av att notera även det i text och inte bara bära runt på alla tankar, tips och funderingar i huvudet. Det handlar inte alls egentligen om att sprida mina tankar offentligt, men samtidigt, varför inte? Jag gillar själv att ta del av hur människor tänker, agerar och varför det är så. Bloggen blir också en plats att titta tillbaka i och påminnas om att t ex; de som kan bete sig gör det, att det är ok att mocka och fixa stallet även om det är grabbens häst eller att fortsätta säga när jag inte samtycker.

Bloggen är alltså  min mentala "pepp-komihåg", men också avlastningsplats för jobbiga tankar så jag slipper bära runt på dem i huvudet lika mycket. Bloggen avlastar mig och gör mig bättre liksom.

Kärlek till dig, min blogg och min almanacka!


Likes

Comments

Längst ner i linneskåpet fick jag syn på det där påslakanet som jag inte använt sen i somras. En plötslig ingivelse fick mig att ta fram det och andas i det. Hur kan doften av sommarvindar, sol och nytvättat ännu hänga kvar i tyget efter sån lång tid? Det var verkligen helt overkligt, för det är ju faktiskt snart jul. Å andra sidan så plockar jag fortfarande tomater från mina odlingar i somras. Du vet från de grenar som jag klippte ner och hängde in i höstas. Det känns heller inte helt verkligt. Några av julens små under 😊
Sov sött och stay strong för sommaren närmar sig. Snart iaf....

Likes

Comments

I vanliga fall undviker jag sådant som är obehagligt. Jag åker inte fritt fall, springer när jag ser en spindel och tittar inte på skräckfilm. Nu har jag ändå gjort något värre, helt frivilligt och det blir dessutom mitt fredagstips; Biografin "A mothers reckoning"!

Sue Klebold, mamma till en av de två pojkarna som dödade tretton människor vid skolskjutningen i Columbine, Colorado 1999, berättar om sin son och det helt ofattbara . Om hur hennes supernormala son, med supernormal uppväxt och bra betyg, hade en annan sida som inte visade sig ens ett uns för omvärlden förrän vid massakern där han också tog sitt eget liv.

Denna fullkomligt fasansfulla bok fick mig att gråta från pärm till pärm, men den gjorde också under med min trångsynthet. Tyvärr blir man inte mindre nojig i en redan helt hysterisk värld eftersom bevisar att det i verkligheten inte syns på människor om deras gärningar är onda förrän det är för sent. Mamma-hjärtat knakar i fogarna för boken handlar också om en alldeles vanlig, kärleksfull mamma <3 Hon måste inte bara överleva utan sin son och den son hon kände, utan också tampas med skammen, hoten och sorgen över de hennes son drabbade, samt allt annat horribelt som kom ur händelsen Tänk vad mycket mer lätthanterligt det hela varit om det gått att påvisa att hon var knäpp och hade gjort en massa fel med/mot sitt barn. Det är sällan föräldrar går att skylla för barnens handlingar, men ack så ofta det är så man "latmask-aktigt" väljer att se det. Dåligt uppförande hänger sällan ihop med avsaknad av uppfostran. När ska vi lära oss det? Den här boken är i alla fall ett steg mot någon typ av förståelse.


Likes

Comments

Nä. Det tramset får det vara slut med. Här kommer istället mina bästa "I-am-beatiful-no-matter-what-I-say-tips" som oftast hjälper mig att ruska bort den fåniga känslan av att vara "inte-bara-i-ansiktet-ful", som dyker upp lite då och då tyvärr.

- Går och lägger mig. Lite extra sömn är aldrig fel. Jag blir snällare, smartare och... snyggare.

- Färgar ögonbrynen. Alltså, nästan löjligt vad nyförgade bryn gör för mitt välmående.

- Skryter upp mig själv, för mig själv över de saker jag är bra på. Genast blir känslan av fulhet mindre märkligt nog.

- Kör på lite av Lancômes Flash bronzer gel. Man får en härlig alldeles lagom frisk ton i ansiktet av den.

- Hänger med någon som gör mig glad.


Före.... Efter-bild får det bli en annan dag :D

Likes

Comments