Det låter helt stört, jag vet, men det är verkligen så! Det var där och då jag bestämde mig för att få till en förändring. Vad kunde jag göra annorlunda? En förändring är en förändring oavsett den är stor eller knappt märkbar. Glöm inte det. Små korta promenader blev snart små något längre promenader som i slutändan resulterade i det jag och min kompis började kalla "tjejmilen". Vi drog den varje lördag förmiddag och så småningom någon dag till i veckan. Väldigt snabbt började ryggen kännas bättre och som en välkommen bieffekt började jag såklart gå ner i vikt, och fort gick det. Tanden blev blodad och jag började kombinera mina promenader med mer ridning samt en mat-app där jag fick koll på hur mycket jag egentligen stoppade i mig. Matvrak som jag är... Som i ett trollslag (ja det känns faktiskt så) vägde jag 15 kg mindre, hanterade den inte alltför lustfyllda vardagen mycket bättre och krämporna var borta. Många dagar har jag undrat hur i hela världen jag klarar att hålla utmattningsdepressionen stången? Den pressar på och jag pressar emot, men det som orsakar min matthet går inte att ta bort ur mitt liv, så jag måste bara fortsätta. Det har känts som att motionerandet har varit en ventil. Huvudvärk? Gå till stallet och ta en ridtur. Gråtatacker? Ta en promenad. Vansinnesutbrott. Cykla runt sjön. Ibland har jag reflekterat över det märkliga att det har fungerat så bra. För det har det verkligen!

Igår trillade jag över den här föreläsningen av Anders Hansen, överläkare i psykiatri https://www.youtube.com/watch?v=eqH8BrRKbzA&feature=share Den förklarade allt! Se/lyssna på den! Varenda sekund av de 40 minuterna är helt rätt investerad tid. Det handlar inte om att det är "gulligt" att ta en promenad. Hela ditt liv blir bättre! Fram tills dags dato har promenerandet förbättrat mitt liv genom att;

* Jag nu har 15 kg mindre att bära runt på

* Det onda i ryggen är ett minne blott

* Min höft inte gör ont längre

* Jag skyddar mig mot en massa hemska åkommor/sjukdomar

* Min hälsporre är borta

* Jag har blivit skarpare/stresståligare/lyckligare

Kort och gott kan jag konstatera att jag känner mig jättebra fast det inte alltid känns jättebra, så jag är faktiskt oerhört glad över att jag fick sådär ont i ryggen. Det gjorde att jag gjorde en pytteliten förändring som i sin tur blivit till en lavin. En bra lavin. Tjohoo!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag trodde jag att jag skulle få åka fort. Riktigt fort. Men så blev det inte. Hon slutar aldrig förvåna mig den här hästen. Jaa, den där hästen nu igen...

Så här var det; Vi red förbi en gård och ut for, som skjuten ur en kanon, en stoooor schäferhane med ett avgrundsvrål till skall. Han tänkte på allvar ta oss. Jag hann tänka; "Nu blir det åka av". Men till och med i ett sådant här skarpt läge så tog hon min förhållning för att sedan omgående lösa problemet. Jaa, det hon sedan gjorde kunde jag aldrig ens drömma om! Inte min "väna viol". Men jo, hon kröp ihop som boll för att sedan explodera i en bakut-spark som var så kraftig att jag fortfarande funderar över hur i hela världen jag gjorde för att inte åka av. Hon har aldrig någonsin gjort så och jag vet ärligt talat inte om jag eller hunden blev mest paff. Som en avlöning for han iväg in på gården igen i alla fall och jag tror inte att han kommer att besvära oss igen. Hunden hade tur för Heidis bakben är hennes näst största tillgång, så hade hon verkligen velat ta honom av daga så hade hon gjort det där och då. En smäll är nog.

Så ja, jag vill utfärda en varning. Vår vänliga Heidi är en riktig "Power-puff-pingla" som kan försvara oss om läget blir skarpt. Det gör ju att jag kan sluta väsnas (sjunga och vissla) för att skrämma bort björn, varg och annat oknytt när jag är ute och rider i skogen. Jag har alltid glatt mig så åt att helt lugnt kunnat släppa iväg sonen att rida själv och att jag som "börja-omare" aldrig behövt känna mig osäker på hennes rygg. Nu kan jag också lägga till den sköna känslan att ingen bör/törs mucka med oss 😝

Kärlek och respekt till vår livvakt Heidi ❤


Likes

Comments

Är vårt liv och vårt slut förutbestämt? Kanske det, men ett lotteri, det är det. "Some you win, some you loose". Rättvist är det sannerligen inte.

Jag har läst lite av det fröken Berntsson (ryttare) skrivit om orättvisan i att hon inte blivit uttagen till EM. Jag tänker inte ägna mig åt att tycka att det var rätt, eller inte, bara konstatera att sånt är livet. Oj så oerhört mycket lättare det är att stå vid sidan av en till synes orättvisa och bara konstatera än när det drabbar någon man gillar. En själv t ex. Det här är ju något jag tränar på. Acceptera och gå vidare. Går lite dåligt med det faktiskt...

Är det p g a dåliga beslut någon hamnar i elände och kommer framgången för att man är smart och flitig? Ja, fast nä. De som lever sunt och ändå drabbas. De som inte rökt ett bloss i hela sitt liv men ändå dör i lungcancer medans storrökaren som puffar vidare blir riktigt gammal. Är det då inte slumpen? Tänker fortfarande mycket på killen (eller nä mest på familjen som är kvar och saknar) som ramlade av Epa-flaket och slog sig så illa så han dog. Det finns de som gjort långt värre saker än det och inte fått en skråma. Eller de som åkte hem från tut-bingon med 8 000 kr mer på fickan, medans jag bara satt där och kunde konstatera att det var fel siffror som räknades upp. Tänk bara så många som föds till svällt, medans andra trillar ut i i överflödig lyx. Eller de som gnetar som en galning men bara får ett D i matte medans bänkgrannen mer eller mindre defilerar in sitt A och ett ett stipendium. Skulle kunna hålla på hela natten...

Någon annan än vi bestämmer. Med det menar jag såklart inte att vi ska bli flata och låta livets överraskningar och ibland obehagligheter bära iväg med oss helt okontrollerat. Hu inför blotta tanken! Jag tänker fortsätta att kämpa mot det som är dumt och orättvist när det behövs. Jag tänker fortsätta uppmuntra min son till att själv forma sin framtid även om jag vet att det handlar alldeles väldigt mycket om flyt och oflyt. Jag gillar känslan att kunna se tillbaka och känna att jag försökt oavsett vart det fört mig. Det blir bara jobbigt för en själv om man lullar runt med en övertro till att man kan påverka allt. Måste hitta förmågan att släppa taget när det är dags. Jag hatar orättvisor men vet också att det som blir rättvist för mig kan drabba och bli orättvist för någon annan. Jag övar vidare på att i de orättvisor jag hamnar i, ta ett stort kliv bakåt och se att jag i mitt 44-åriga liv haft en hiskelig massa tur och det som jag surar över bara är "icke-problem"

I morgon bitti när jag vaknar ska jag börja med att säga tack och göra ett nytt försök att hitta balansen mellan att acceptera att både livet och döden är ett lotteri och att jag kan vara med och påverka. Lite i alla fall. Rimligt mycket typ. Eller? Nu har jag gett mig ut på djupt vatten. Bäst jag säger kram och hejdå för en stund...


Likes

Comments

Vet att Transportstyrelsen har det tufft just nu samt att jag lovat mig själv att inte skriva mer i ämnet A-traktorer och deras förare, meeeeen så såg jag det där och så så brann det av igen. Så...

Genom att kräva besiktning av A-traktorerna så hoppas alltså Polisen och Transportstyrelsen på "färre olyckor då många av dessa fordon är i dåligt skick och trimmade". Ok. Besiktning är en bra idé men det största problemet ligger i att förarna till dessa fordon inte utbildas. Det är Transportstyrelsens eget fel. Det är ju faktiskt deras regler! Man får nämligen inte övningsköra med moped eller A-/Epatraktor. *Djupandas*. Hur är det möjligt att på ett moppe-kort få köra "bil"?! Det har inte slagit någon att detta högst troligt kan vara den största anledningen till olyckorna? Starta i backe, fickparkera, backa i gathörn, inbromsning mm får du nöta i två år innan ett vanligt körkort är aktuellt. Köra fort på "stora vägen" ägnar man sig inte mycket åt under den tiden eftersom det inte är speciellt svårt. LGF-förarna däremot kastas ut med sitt bil-liknande fordon utan annat än ett teoriprov och EN sväng på moped som merit (om du inte kuggar dig för då kan det bli två svängar)..

En A-traktor får gå max 30 km/h och motorn SKA då gå på fulla varv. Här finns två stora problem som skulle kunna vara anledningen till att de "trimmas"; 1) Motorn kommer att skära ihop inom kort om du åker längre sträckor på detta vis 2) Miljön säger nej tack till den bensinförbrukningen. Till mig sa polisen; "De har inte utbildning att framföra fordonet så fort" (mer än 30 menade hon då). Nä det hade hon rätt i. De har ingen utbildning alls typ! Dock träffar jag personligen hellre på en A-traktor som kör 60 istället för 30, än galningarna som blåser förbi i 220 i sin för stora Suv. Vad jag vet så har vi vanliga bilförare heller ingen utbildning för att framföra vårt fordon så fort. När jag övningskörde för, ehhhh några få år sedan typ, fick vi EN! körlektion (den till halkbanan i Söderhamn) på oss att öva på att köra fort. Jag är m a o bara knappt utbildad att köra 90, för fortare än så får man inte köra på vägarna där jag bor. Så passa er....

Besiktning och utbildning kommer att göra körandet med A-traktorerna säkrare för både förare och medtrafikanter. Skippar man regeln med "fulla varv" kommer det att gynna miljön, motorerna och min plånbok samt att "trimmningen" kommer att minska. Justera också så att "traktorerna" får framföras i 45 km/h, lika som "sko-kartongerna" (läs: moppebilarna). Allt annat är helt orimligt.

Avslutningsvis kan jag också upplysa om att det går bra att sluta gnälla på "traktor-förarna". De är som vilka förare som helst. Vissa kan bete sig, andra inte. Enda skillnaden är att de är ungdomar och ännu inte har förstånd i alla lägen. Vad vi vuxna med vanligt körkort har för ursäkt när vi inte sköter oss i trafiken, tja... det vet inte jag, men vi borde väl vara goda förebilder? Barn gör som du gör, inte som du säger. Tror det är två års prövotid när man tagit vanligt körkort. En trafikförseelse inom den tiden och, tjoff, så dras körkortet in. Men om du gör samma dumma grej fast du haft körkort i tio år så straffas du mildare. Borde det inte rimligtvis vara tvärt om?

Nä, heja alla motorintresserade och alla bara intresserade av att ta sig eftersom man bor på landet och det inte finns kollektivtrafik. Brumma vidare, men gör det snyggt!


Likes

Comments

Nästa gång någon säger "Jag vet inte vad vi ska hitta på", så har jag svar! Åk till Voxna och hyr en kanot! Tänk att jag aldrig lär mig. Saker som verkar mysiga, prova/gör, på en gång! Igår "firade" jag och min man att vi varit gifta i tjugo år och eftersom vi är dåliga på baluns och han inte alls vill åka till solen, en storstad eller sitta timtal på en flott restaurang och jag i min tur inte vill åka bil och bo på hotell så blev det något nära. Vilken tur! Vi fick härliga timmar i en kanot glidandes ner för Voxnan. Bara vi, trollsländor, ekorrar, fåglar och hoppande fiskar. Inga måsten, pirayor, människor, krokodiler eller stress. Vi åt tårta och drack bubbel på en av många sandbankar och bara var tillsammans.

Innan vi somnade igår bestämde vi oss för att försöka göra något vi inte gjort förr när vår bröllopsdag infaller. Stort eller smått spelar ingen roll. Det var en härlig dag. Längtar redan till nästa gång. Kanske blir det Gröntjärn då, också en pärla i Hälsingland.


Likes

Comments

De som känner mig vet att jag fullkomligt ääääälskar vår häst. Hon är en av de individer jag imponeras mest av i hela världen. Alla kategorier. Få jag känner är så bra på så mycket som hon. Hon inspirerar mig dagligen, men framförallt så ger hon vår familj så mycket lugn och stabilitet.

Vi köpte henne för två och ett halvt år sedan som läromästare till sonen. Och oj vad hon lärt honom. Hon har varit som en bonusmamma till detta lite annorlunda barn och älskar honom precis som den han är ❤ Hon har dessutom, såklart med hårt arbete och bra tränare, utvecklat hans ridning obeskrivligt mycket och trots att tävlandet aldrig varit något superfokus så red de final i Children-sm första året tillsammans.

Stabil. Det är nog ordet som beskriver henne bäst. Jag har aldrig behövt oroa mig när han ridit. Varken när han hoppat skyhögt eller ridit långt bort i skogen. Hon är alltid stabil. Klok, inkännande och mycket känslig, men levererar inga överraskningar. Ber du om explosivitet så får du det, men hon har ingen egen agenda.

Hon har varit sonens ultimata tränings- och tävlingskompis, hans absoluta favorit-gose-djur, en fullkomligt lysande "mor-och-son-häst" (som får mig att se bra ut 😜), hon är stillsam som få när barnen sitter på eller borstar henne, hon är vår allas mentala coach och hanterar vår berg-och-dalbane-tillvaro med samma lugn som allt annat. Hon är min Pt, vi badar, galopperar fort, letar svamp, skrittar sakta, kliar varandra och kör "after-work".

"Om man inte tar föl på en sådan här, så vet inte jag". Han har alldeles rätt i det han säger den där "ongen". Men är jag redo att bli "mormor"? Vi får se.

Lycka är att ha en häst. Fullkomlig lycka är att ha Heidi ❤


Likes

Comments

Semester för mig är att inte åka hemifrån. Alls. Åtminstone inte längre bort än att jag kan ta cykeln. Det gör naturligtvis att jag missar en massa häftigt, men mitt arbete går ut på att resa och även om inte destinationerna är de hippaste så blir resandet och hotellnätterna likställt med arbete för mig. Tur jag har en "totalsmart" kompis som hittar på och drar med mig! I födelsedagspresent fick jag nämligen av henne en dag på en dressin. Vi trampade oss fram på en nedlagd järnväg i fyra mil den dagen. Vi åt, skrattade, drack kaffe, solade, fick skavsår och skrattade ännu mer. Helt underbart! Helt hysteriskt! Vi har vissa drag av Edina och Patsy i Helt hysteriskt faktiskt 😄 Den dagen var mer semester än alla de andra semesterdagarna tillsammans! Kan faktiskt inte minnas att jag skrattat så mycket på åratal... Nu har jag då inspirerats till att göra fler "enkla" semesterutflykter, så min man kommer högst troligt att få fira vår 20-åriga bröllopsdag i en kanot glidandes ner för Voxnan här i Hälsingland. Jag har aldrig paddlat kanot, men jag vet hur man fäster en flytväst, så då ordnar det sig 😉


Likes

Comments

Som hästägare/ryttare blir jag tutad på, prejad och förbi-blåst som om man inte såg oss. Omkörningarna jag upplever efter väg med hästtransport skulle nästa alla platsa hos polisen. Vi får skäll om det ligger hästskit på "fel" plats. Hon luktar visst illa, bits fram och sparkas bak. Vi har beskyllts för att sprida stelkramp i vattnet om vi går i och badar. Det sägs att ridning inte är någon sport och ej heller att betrakta som friskvård, trots att det i båda fallen finns bevis för motsatsen. Listan går att göra lång. Är redan lite trött...

Jag och Heidi är coola tjejer och hanterar det mest med lugn, men när den här skylten dök upp i skogen på icke hårt, varken av häst eller bil, trafikerad sandväg, då hade jag svårt att hålla mig för skratt. Tänker ungefär så här; Kör inte bil på sandväg, den blir så spårig. Kör inte skoter på leden den blir så guppig. Kör inte hjuling på stigen för rötterna kommer fram. Vi går inte in mot kanten för att det ska bli lättare att passera oss i hög fart. Vi visar hänsyn. Vi går rakt ut i vägen om man inte släpper på gasen. Vi förtydligar det man uppenbarligen inte fattar. Vi har faktiskt som regel lika stor rätt till vägen. Jag visar precis lika mycket hänsyn när jag är ute med min häst som jag själv blir visad.

Jag lovar, jag red inte i hjulspåren. Det är ju mjukare åt hennes ben i mitten av vägen 😜


Likes

Comments

När jag tar en joggingtur så går det så sakta, så sakta. Igår fick jag gå mest, för byxorna åkte ända ner över röven och jag skrattade så mycket så jag tappade andan. Tur jag bor på landet så ingen ser mig för jag måste verkligen sett helt galen ut. Jag är galen, men jobbar stenhårt på att det åtminstone inte ska synas så mycket. Hur som helst är detta verkligen ett kvitto på att snigelfart också ger resultat. Man behöver inte "biggest-looser-träna". Dra på dig ett par sköna skor bara och kom ut. Man behöver inte köpa en hel garderob med träningskläder eller köpa gymkort och passa tider. Ändra liiite i kosten fungerar. Man behöver inte köra LCHF. Känns skönt att veta. Nu ska jag städa. Det är också motion. Typ bästa sortens!


Likes

Comments

Hade lyckats köpa dam- istället för herrstorlek 46 på ett par arbetsshorts åt grabben. Med sina 190 cm och 62 kg tror jag att ni snabbt kan föreställa er hur de satt. Hahaha! Åkte tillbaka till butiken för att lämna dem åter och fick hjälp i kundtjänsten. Snabbt skrev hon ut ett tillgodokvitto som gav mig pengarna tillbaka i kassan. På väg därifrån blev jag lite lur för jag tyckte mig sett att de kostat 80 kr mindre än det jag fått i handen. För ett ögonblick hann jag tänka; "Äh, orka, tänker inte gå tillbaka och krångla". Hopplöst ärlig, trots allt, vände jag tillbaka till kassan och förklarade att jag fått för mycket pengar och att hon nog gjort retur på ett par andra shorts jag köpte samma dag. Hon tittade konstigt på mig innan hon sken upp och tackade för min ärlighet. Fick ta en tur tillbaka till kundtjänst där man konstaterade att jag visst fått rätt summa. Ok, men precis när jag ska passera utgången ropar hon mig tillbaka. Hon hade gjort retur på fel shorts och jag hade läst på fel rad på kvittot. Tillbaka vid kassan igen blev hon tvungen att göra ett återköp på de felaktigt återtagna shortsen. Då visar det sig att det var kampanj på dessa så jag fick 80 kr tillbaka där också. Hahaha! Helt hysteriskt!

Tror bestämt någon försöker säga mig att ärlighet varar längst. Ni som läst min blogg vet ju att jag just nu tvivlar starkt på detta.


Likes

Comments