Landat i Stockholm nu med hasch-oset ännu hängandes håret. Äntligen lämnat Amsterdam för vad jag hoppas är sista besöket. Ever. Visst är staden fin med sina speciella hus, kanaler och tulpaner och så, men vad hjälper det när det knappt går att urskilja pga hasch-dimman som ligger som ett lock över stan när man lämnat det fina hotellet.

Ok, jag ogillar att resa överlag (framförallt att flyga) men den här resan har sannerligen inte bättrat på min längtan att lämna hemorten. Om några timmar är jag hemma och det ska jag fira med en dusch. Jag kan inte minnas senast jag kände mig så här smutsig.

Var ingenting bra då? Jodå, jag har en del trevliga kollegor, jag sov gott och solen sken. Dessutom har resan påmint mig om hur fantastiskt bra jag har det. Hemma med grabbarna i all enkelhet.

Nä nu firar vi en fantastisk svensk helg!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Tittar på Morgon-tv och man diskuterar utanförskap. Jag tänker; Vad lär sig våra barn i skolan egentligen? Eller vad mer intressant är, vad lämnar den efter sig för känsla hos dem? Skolan lär ut ett smalt spann av kunskap på ett i sin tur oerhört smalt sätt. De första nio åren måste du kunna anpassa dig in i den lilla boxen skolvärlden är och ha förmågan att lära på det sätt som erbjuds. Det blir annars en jobbig start i livet. Utanförskap.

Just nu fullkomligt vräker man ut artiklar om hur usla föräldrar är på att uppfostra och att det får kaos till följd, både i skolan och i samhället i övrigt. På Facebook, ledarsidor och insändare basunerar "experterna" ut det som de hävdar är undermåliga föräldrars tillkortakommanden. Hur kan jag som förälder påverka det mitt barn utsätts för i skolan? Jag skriver utsätts, för i många fall är det faktiskt precis det som det handlar om. Observera att detta inte är ett inlägg där jag har synpunkter på lärarkåren generellt. De har order från högre ort och jobbar självklart på efter sin bästa förmåga. Men vi ska heller inte glömma att precis som det är med veterinärer, präster, psykologer eller vilket yrke som helst så är det inte säkert att man är på rätt plats även om man utbildat halvt ihjäl sig för att nå dit man är. Grundproblemet är inte barnen, lärarna eller föräldrarna. Nej, det här handlar om systemet. Hos Skolverket går att läsa; "Skolor ska ta hänsyn till elevers olika behov och uppväga skillnaderna i deras förutsättningar att nå kunskapskraven. Alla elever ska få ledning och stimulans. Vissa elever behöver anpassningar. En del behöver dessutom särskilt stöd". Men ehhh..... Ruskigt pinsamt, för så funkar det sällan... Det finns inte resurser till det och det uppmuntras inte heller. Skolan är en del i livets lotteri. Du ska ha turen att hamna hos rätt rektor och lärare och hur dessa anammat och engagerat sig kring ALLA barn som är under deras vingar från morgon till kväll. Utöver detta ska du också födas med en fallenhet i linje med den svenska skolans fokus och inlärningssystem, åsså behövs sannerligen ett par kloka föräldrar.

Låt slöjd vara slöjd. Rent igenom praktiskt, precis som slöjd är. Nä, då ska det twistas till med att skrivas, berättas och beskrivas. I dagsläget måste du göra en "portfolio" och simsalabim görs denna fristad för praktiker om till något teoretiskt. Åtminstone om du vill ha bästa betyg. Sluta anpassa barnen. Anpassa skolan. Ge fler barn chansen att glänsa eller åtminstone inte känna sig helt dålig. Varför behövs det t ex godkänt i matte för att gå vidare till ett gymnasieprogram? Jag har en miniräknare inbyggd i telefonen och när jag inte orkar/kan räkna ut så hjälper den mig. Jag har jobbat som säljare och gjort bra affärer i tio år utan matte i gymnasiet samt ett blygsamt betyg från matten i grundskolan. Det är faktiskt så att livet efter skolan inte alls ser ut som skolan iaf. Det viktiga är att man får kunskapen till sig, inte hur. Du måste börja med att spela blockflöjt innan du får spela något annat instrument om det ska läras ut i skolans regi (här hoppas jag att någon kommenterar och säger att jag har fel, att det inte är så längre) Men whyyyy?

När man är ung (framförallt då) kan man ha svårt att göra rimliga jämförelser med sin omgivning och det i kombination med ovan kan ge hemska konsekvenser. Häromdagen säger min tonåring; "Äh, alltså jag suger på gympa för jag är i så dålig form". Han har fel. Fast när jag tänker efter så förstår jag ju varifrån det där kommer, den känslan. Visst, möjligen suger han på de övningar de gör där, men jag lovar att typ ingen i klassen inklusive läraren kan klättra upp på Henriks häst och orka ett helt pass för dressyrinstruktören utan att ens bli varm under hjälmen. Nu räknas inte ridning in i betyget, och inte som sport heller om man frågar vissa ;-), men med tanke på hur stark, smidig, skicklig och balanserad han är borde inte skolsystemet få lov att lämna honom med känslan att han är dålig. Vad mamma säger hjälper inte. Varken på betyget eller för sonen.

Alla individer har styrkor, tänk om man kunde arbeta fram ett system där man fick möjlighet att känna sig bra nog och det var inom ramen för skolarbetet. Omöjligt, säger säkert många, hur ska man då kunna jämföra? Det går säger jag, för det man jämför idag är lika huvudlöst som om man skulle tänka om.

I alla år har sonen tampats med matten, nu först i nian verkar det ha ordnat till sig lite. Samma sak där, han upplever att han inte kan nåt. Fattar inte! Så kom han hem en dag och berättade att han bara hade nåt fel på testet inför nationella provet. Jag var tvungen att maila läraren och fråga om det verkligen stämde. Några månader senare hade de plockat hem en matte-app i klassen och han hade flest rätt av alla. Även då trodde jag att han hade missuppfattat, men nej, han hade lyckats så bra. "-Och du vet mamma, jag gissade på alla tal och fick ändå så många rätt!" "Ok, svarade jag. Vad var det för typ av tal?" (för här tänkte jag att det hade varit superenkla tal och man kanske skulle göra de på snabbast tid eller något, för det här stämde inte...) "Jamen typ 14x7=x upphöjt till burtifjurton, svarade han". "Men du, det går inte att gissa rätt på 25 sådana tal älskling. Du har bara inte förstått att du har förstått", svarade jag. Här har det hänt saker, säkert dels med ålder och mognad, men det har också kommit in en ny lärare i bilden som gjort att det gått in och fastnat. Nu ska grabben bara förstå att han förstått samt att han duger. Jag behöver inte fler exempel, jag vet att du vet var jag vill komma...

Ok, nu kanske någon tycker att jag bara är sur och gnällig för att min unge inte är "smart" nog och det är därför jag vill att man ser över skolan. Säkert ett helt gäng också som tycker jag ska uppfostra honom bättre så löser det alla problem. På sätt och vis har dessa rätt för om jag hade haft ett barn som passat i systemet så hade jag inte märkt av att systemet suger, utan förmodligen också skickat en massa "uppfostra-era-barn-dynga" på Facebook och istället vurmat för något utrotningshotat djur. Det här handlar inte bara om mitt barn, det handlar om alla barn som får med sig känslan av att de är dåliga för att de inte passar in. Ingen av oss vill ha dessa i samhället av en massa olika skäl. Ingen ska behöva känna sig oduglig när man blivit orimligt jämförd.

Jag har en mycket kär vän som nyligen landat i skolvärlden och med hennes underbara syn på barn och dess olikheter vet jag med all säkerhet att hennes närvaro förändrat tillvaron för ett antal barn som är i kläm pga systemet. Känslan betyder allt, och det har hon förstått för länge sedan. Hon är vad jag kallar "total-smart". Puss!

PS. De lär sig fula ord i skolan också! För har man inte äldre syskon som lärt sig dem där tidigare och ivrigt instruerat sitt lilla syskon så är det bland det första i kunskapsväg de tar med sig hem. DS.

Likes

Comments

Haha! Mycket har jag blivit kallad men aldrig "Sports star". Dock är jag lite benägen att hålla med min älskade Fitbit idag. För eftersom jag bara (nästan) jämför med mig själv, och det är skidor den refererar till, andra turen i år (fjärde på tre år), en mil, utan spår jag och min bästis åkt, så, ja, vi har varit helt grymma! Dessutom, alltså skidor, det är jag förmodligen typ sämst på. Att jag nu är så trött att jag inte knappt orkar lyfta gaffeln till munnen och att hästen ska ha en tur, det försöker jag inte låtsas om. Det går sådär...

Hoppas du också har en underbar dag i solen <3


Likes

Comments

Det var hos honom vi var på somrarna som barn och åkte hösvans, hässjade hö och hade fikakorg med ute på "lägda". Nja, fullt så gammal är jag inte egentligen, men hans lantbruk var litet och omodernt och alldeles, alldeles underbart.... Vi fick hoppa i höet på skullen, gå med korna till betet och varje gång vi kom upp till honom fanns där minst ett par nya små, små kalvar och smultron vid åkerkanten.

Det här är sedan länge borta men minnen med sådant här skimmer runt ska bevaras. Nu är också morbror Herbert borta och vi begravde honom idag, men jag kommer alltid att minnas och glädjas över den underbara barndom han var med och skapade åt mig och mina tio kusiner. Idag vid minnesstunden så steg en efter en av "oss barn" upp och berättade om allt fantastiskt Herbert gjort/varit. Han hade inga barn, men han hade ändå elva stycken.

Slutet på en era. Det får mig att fundera och känna mig lite äldre. Njut av de du älskar, säg det till dem ofta och vänta inte till i morgon


Likes

Comments

Jag kör sextusen mil per år i min bil. Gissa hur många idioter jag träffar efter vägen varje dag? Fast riktigt så enkelt är det inte. Definiera dum..... Jag tänker på en kille jag känner, honom skulle jag lätt kunna kalla dum i huvudet. Men eftersom jag känner honom väl så vet jag att det inte är någon dum kille. Han är både smart och rar. Dock GÖR han riktigt dumma saker ibland och jag fattar verkligen inte vad som pågår i skallen på honom. Men ok, alla som kan rannsaka sig själva och vet med sig att man ÄR smart, rar och bara GÖR och säger bra saker, kan räcka upp en hand nu.... Jag är själv helt pantad lite då och då och även om jag försöker tänka bortom de tråkiga händelserna så trillar jag dit. Bara härom dagen sa min man till mig; "Men du, stopp nu! Är det inte du som alltid brukar säga att det finns en anledning och att ingen försöker vara dum. Du ska se att det ligger något bakom det där som han gjorde". Det gjorde det. Skämsmössan på! Ni vet att man brukar säga "Verkar det för bra för att vara sant så är det oftast så". Jag tror att det är lika när något dåligt händer. Det är sällan så illa som man tror, bara man gör sig besväret att titta efter ordentligt. Orka? Jaa, orka! Lägg inte arg energi på en bilförare som inte har förmågan att uppföra sig schysst i trafiken eller barn som skriker och bråkar när mamma försöker stå i kön på ICA.

Jag vet att jag skrivit i ämnet tidigare i bloggen, men just det här är aktuellt varje dag, flera gånger om dagen och jag är helt säker på att ju mer vidsynt jag kan vara desto trevligare blir jag för min omgivning och mig själv. Ibland är det dock tungt och ledsamt, men då får jag gråta en skvätt och sedan bara kötta vidare.

Jag som hävdar att jag inte har några mål i livet, men drömmar, så är min dröm att bli klokare för varje dag som går.

Ha en underbar dag!


Likes

Comments

Den 28 januari skrev jag här om att det var dags sluta fluffa runt och istället ta kontroll över min onda rygg och växande mage. Nu dryga månaden efter kan jag glatt konstatera att mina ansträngningar gett resultat. Två besök till hos naprapaten, lite stretchande, ridande, promenerande och kontrollerande av matintaget så har jag inte bara lyckat återfå en glad rygg, utan även minska flera kilon i vikt.

Så mycket kan jag säga att de som hävdar att alla har tid att motionera har fel. Det här hade jag aldrig lyckats rodda ihop med en bunt småbarn t ex. Det måste bli ens hobby typ och sen får man lov att prioritera bort sådant man gillar att göra. Som blogga t ex... Funkar det att gå istället för att ta bilen så blir det så och istället för att sitta inne och titta på tv så går jag ut och letar Pokemon (med tanke på den skit som visas på tv så är det ungefär lika idiotisk båda delarna). Jag kliver upp en timme tidigare och gör stallet innan frukost. Jag letar hälsosamma rutiner som jag kan leva med resten av mitt liv, för det är ju så det måste vara. Lätt är det inte, men intressant!

Jag tror mig ha en diffus plan för framtiden där min Fitbit och den galna mat-appen spelar nyckelroller. Nu ska jag jobba mig vidare mot ett liv med en pigg rygg och magen innanför byxlinningen. Jag har inget egentligt mål, men en dröm om att bli så lätt att mitt knä tycker att det är ok att jag springer en runda lite då och då igen. Tyvärr vet jag att det inte var vikten som gjorde slut på den "karriären", men kanske det kan gå....

Tävlingen är igång. Tävlingen med mig själv och den fantastiska känslan av att kunna kontrollera. Denna gång kroppen och vikten.


Likes

Comments

Jag har ju tidigare delat med mig av mina tankar kring det här med de oönskade förändringarna som sker när man blir äldre. Jag hade en enkel plan, ett och annat har gjorts, och det går bra för mig!

För det första så rör jag mig generellt mycket mer. Huset ser ut som skit och grabbarna får hämta sina rena kläder från torkställning istället för i garderoben, jag hinner inte för jag samlar steg men det är det bara jag som är lite bekymrad över <3

Jag har testat yoga. Hahaha! Jag skrattar fortarande när jag tänker på det... Som nybörjare så frågade jag noga innan vilken pass jag kunde vara med i och fick svaret; "Poweryoga". Vi måste missförstått varandra. Instruktören tog ett djupt andetag och sedan rabblade hon instruktioner i 75 minuter som en amerikansk auktionsutropare. Jag måste sett sinnesjuk ut där jag sprattlade på med svetten droppande ur håret. Jag överlevde, men knappt!

Jag har också hittat ett verktyg som är bättre än jag någonsin kunde föreställa mig och jag vet inte om de tänkt på den här effekten eller om appen bara är jobbig ändå. Livsmedelskollen heter den och där kan jag söka efter det jag stoppar i mig, fylla i vilken mängd och simsalabim berättar den hur mycket kalorier jag fått i mig. Så långt så bra. Men det var ju det där med att söka. Skriver jag "kött" "stekt" i sökfältet så får jag upp typ en miljard träffar och får leta halvt ihjäl mig. Jag sökte på "limpa" och fick inte upp något så det fick jag lägga in själv. Pöööhhh.... Jag blev ganska snart superless på det här och härom dagen slog det mig, vilken genialiskt lösning jag har på problemet. Jag har ju helt omedvetet börjat hoppa över att stoppa i mig saker så slipper jag ju leta reda på dem i databasen. Det här är ju bästa bantningstrixet ever! Ladda ner en kalori-koll-app som är så dålig så du hellre låter bli att äta än att krångla med den. Hahaha, jag döööör! Ibland blir det faktiskt bättre än man tänkt sig.

PS. Den äckel-svettiga bilden bjuder jag på bara föra att tydliggöra hur det är efter ett ridpass (i bästa fall) eftersom det sägs att hästen gör allt jobb ;-) Lördagsmys på dig! DS.


Likes

Comments

Jag har ju svårt att sitta och titta på när det inte går rätt till. Gick inte idag heller..... Det är stökigt på stan och på nätet. Det hotas, saboteras och slåss. Jag vet att jag inte kan ändra allt det. Jag vet också att det inte handlar om ouppfostrade barn och heller inte om ondska. Jag hoppas att jag gjort skillnad (till det bättre) när jag idag ringde upp två grabbar och föreslog att de skulle hålla sig på sin kant, så skulle min grabb göra detsamma. Plätt-lätt eftersom de inte känner varandra, inte bor på samma ort eller går i samma skola.

Ledsamt var det att höra hur omedelbart de fick taggarna utåt och deklarerade högljutt hur saker var. De hade varit med förr och väntade på att "kärringen" skulle gasta loss skulle jag tro. Jag är sällan intresserad av skuldfrågan och att skrika och avreagera mig. Folk tenderar att sluta lyssna när de skriks åt (däribland jag själv) Man vet som regel själv vad man gjort fel och det hjälper inte att bli tilltryckt av någon som skriker. Det krävdes dock en stadig röst och ett idogt upprepande av att jag INTE var intresserad av skuldfrågan (och ja, min grabb var inte oskyldig heller), INTE tänkte skälla, utan BARA be att de höll sig på sin kant så skulle sonen göra detsamma. "Han är inte intresserad av att slåss, han vill bara åka epa, och ni har säkert också roligare saker för er?" Jo, de hade de....

Kanske har jag lyckats fungera som en käpp i det onda hjulet de hamnat i. Kanske har jag bara ordnat med att de sätter igång och trackar honom för att hans mamma ringde också. Nåja, jag har iaf försökt....


Likes

Comments

Det ses som viktigt att ha mål med det man gör annars kommer man ingenstans sägs det. Jag tänker så här tror jag bestämt, "Ju fler vägar jag utforskar desto intressantare blir livet". Jag kan inte minnas att jag haft mål i livet utan mest ömsom glidit med och ömsom gnetat på med det som känns bra just här just nu. Kanske är det helt fel tillvägagångssätt, men jag är typ medelålders nu och tycker själv att jag uppnått massor med härligt ändå. Eller ska jag skriva; tack vare?. Men om jag hade haft tydliga mål och gjort bestämda val så hade jag kanske mått ännu bättre och nått ännu längre? Mmmm.... eller så hade jag tidigt varit både utmattad och måttligt glad. Det får vi aldrig veta. Jag ivrar såklart inte för att kleta runt hela livet, men samtidigt inte heller stressa ihjäl sig för att det ska gå spikrakt åt något håll. Samtidigt är såklart inte spikrakt heller fel utan allt handlar om att vara sig själv och göra utifrån sig själv. Allt annat kommer bara annars ändå att få dig att framstå som en dålig kopia.

Min pappa slet sitt hår när dottern deklarerade att hon minsann skulle gå "Hästgymnasium". Nu när jag är vuxen så kan jag förstå hans oro, men jag vet också att jag gjorde rätt. Visst hade jag kunnat välja ett "smartare" program, men hur roligt hade det varit och hur motiverad är man då? Möjligheterna tar inte slut efter det man läst sitt gymnasieval. Blev det fel så fortsätter man till något annat bara. Jag kan tillägga att det är många år sedan jag slutade arbeta med hästar, men den tiden har gett mig både härligt skinn på näsan och en fantastisk anställning (som inte hade någon koppling alls egentligen).

Min grabb ska gå "bygg och anläggning" så han får lära sig att köra grävmaskin. Sedan ska han bli minröjare någonstans i världen så barn kan leka på de markerna igen (trodde jag skulle börja gråta när han förklarade det så för mig). Förlåter ni mig om jag berättar att jag hoppas att han istället kommer på att han vill anlägga saker med sin maskin på en trevlig plats här i Sverige istället? Nej, jag kommer inte att försöka få honom att ändra sig. Jag skulle vilja, men jag får inte. Jag gör som min pappa gjorde. Det blev ju så bra :)


Likes

Comments

Om ni bara visste vilka märkliga små saker jag blir överlycklig för. Någon har sagt "Kan man vara glad åt lite så har man mycket att vara glad åt". Tyvärr måste jag kontra med att säga; "Är man glad över sådant smått så har man det tufft just nu."

Det finns alltid en fram och en baksida av allt. När stormarna mojnat så har jag blivit en visare människa som fått öva sin tålmodighet och hittat fler små saker som är underbara, även om de egentligen borde överröstas av glädjebruset när livet leker igen. Då ja. När det är som stökigast så är det få små glädjeämnen som gör mig otroligt glad, men det finns miljarder med små irritationsmoment, och lika glad som jag blir över de små bra, lika lätt glider jag in i "irri-zonen" där jag blir matt och ältande.

Note to self (och kanske en och annan som känner likadant sådär då och då);

1) Rensa huvudet så du kan tänka klart/smart (läs; var med hästen istället för att terra ihjäl dina vänner helt)

2) Behåll lugnet. Det KOMMER att ordna sig. Dessutom bidrar oro bara med obehag. Inget annat. Inget.

3) Stå ut. Det som inte dödar härdar. Le och vinka! Fortsätt att vara den bästa föräldern du bara kan. Eller vännen. Eller frun. Eller var det nu spökar. Stabilitet äger!

4) Gråt en stund i bilen. Du ser ut som skit efteråt, men det känns märkligt nog bättre. Lite som Fågel Fenix.

5) Acceptera att du är en del i en bergochdalbana. Ju förr du gör det desto bättre. Släpp lite på dina älskade principer. Konstigt nog kommer det märkligt nog också kännas bättre.

6) Oj, vad den här listan skulle kunna göras lång, men då är risken att jag inte orkar läsa hela ändå. Dessutom måste jag sova nu, för imorgon ska jag skynda mig till hästen så jag hinner rida och tömma huvudet innan jobbet. God natt <3


Likes

Comments