Jag borde nämligen ligga riktigt bra till efter den här dagen. Äh! Det spelar ingen roll för det kändes fantastiskt bra att hjälpa en främling så pass att jag fick en glädjestrålande kram. Det händer inte ofta alls va? Så enkelt det var!

Det superjobbiga telefonsamtalet jag ringde i morse hoppas jag ska landa precis där jag siktat, men det dröjer innan vi vet. God jord hamnade det i alla fall i, för jag fick ett varmt Mms med ett tack trots att ärendet inte var ett dugg angenämt. Känns också väldigt bra i allt det dåliga.

Ligger och funderar om jag kan sätta upp något sorts mål för mig själv så jag siktar på att göra visst många små eller stora goda gärningar varje dag. Hahaha! Vad har hänt med mig? Jag som alltid varit "mållös". Nu har jag steg-mål, kalori-mål, försäljningsmål och snart goda-gärningar-mål. Mamma mia! Bäst ja släcker och somnar nu innan jag spårar helt... Godnatt!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vilken helt sanslöst bra helg jag har haft! Du vet, när sonen var liten så var helgerna underbara och gav vila. Nu när han blivit tonåring så är helgen förknippad med ångest. Funderat på Valium flera gånger faktiskt, men insett att det inte är någon lösning. Vad gör då en helg så här bra? Ja i min värld krävs inte så mycket mer än att grabben håller sig lite hemma/kommer hem tidigt från stan och det inte ska bråkas om allt och ingenting. Vidare så har jag promenerat och umgåtts med min bästis. Hästen har gått superbra med sonen och han är glad som en lärka. Utöver detta så har det ramlat på små, men bra saker och allt detta har genererat så mycket energi så jag tror att jag skulle kunna få en glödlampa att lysa bara genom att ta i den. Nu ska jag bara ligga här och njuta av stunden, fundera över hur jag ska lyckas få en repris av detta varje helg och sedan somna skönt. Verklig lycka är när man har skönt flow. Mer sånt till folket!


Likes

Comments

... och 10,3 kg lättare. Det har varit enkelt, men tidskrävande. Faktiskt så pass enkelt så jag på allvar undrat om jag har mask. Dock vore det väl mer än ett märkligt sammanträffande om jag skulle smittats av det i samma veva som jag bestämde mig för att bli lättare. Det måste bara helt enkelt vara så att jag har turen att ha bra snurr på ämnesomsättningen, hyfsat gott om tid samt förmågan att inte fuska när det är tävling med mig själv. Eller nåt.

Jag vet att det egentligen inte är lönt att dela några tips eftersom man fungerar olika, men om jag nu tappar farten och helt plötsligt går upp en massa igen så kan jag gå in och kolla mitt facit här.

* Använd FitBiten. Räkna steg. Springa och gymma behövs inte. Att gå i bra fart kommer du långt med. Inga dyra kort, kläder och skor behövs. Bästa träningen är den som blir av, heter det visst!

* Använd mat-appen och ha den synkad till FitBiten. Se till att bli mätt och blir kalorierna för många så justeras det med fler steg. Inget gnäll och snyft. Lös det! Väg maten och inget fusk för det funkar inte ändå ju.

* Ät vanlig mat och uteslut inte grädde i såsen eller smör på mackan. Ät dock mindre portioner och fyll ut med morötter eller vitkål. Välj macka med omsorg. Tänk noga efter före.

* Hitta en "vardags-pt" som hänger med ut. Jag har tre nu; Bästisen, hästen och hunden. Någon av dem är alltid på!

* Häng inte upp dig på sockret i maten avsluta istället relationen med godispåsen i bilen.

De sista kilona till 10-strecket har varit trögast. Det har förmodligen med att göra att jag är lättare och samma mängd träning då inte blir samma mängd träning. Viktbälte på eller öka intensiteten gäller väl fr o m nu då? Jag provar så och funkar det inte så får jag väl hitta på något annat.. Fem kilo till tror jag blir lagom. När jag nått dit blir utmaningen en annan. Inget mer ner, men heller inget upp. Heja mig och trevlig helg till dig!


Likes

Comments

Jag är världens lyckligaste hästtjej. Eller tant. Eller något däremellan. Idag har jag ridit för instruktör för första gången sedan 1991 (oj! tant stämmer nog bäst överens) och vår häst är helt enkelt bäst! Ni vet när man lägger i en högre växel och ett tramp generar massor med utdelning. Så är hon typ. Jag behövde bara ge henne skapliga hjälper så gjorde hon långt mer rätt än vad jag förväntat mig. Jag kan inte låta bli att tänka att det är en häst som Heidi som alla "inte fullt så duktiga" skulle få ha och lära sig på. Där hjälpliga hjälper duger långt. Bara för att hon är så rar och bara vill göra rätt. Vi har haft henne i drygt två år och jag måste fortfarande nypa mig i armen ibland eftersom jag inte kan fatta att det är sant att denna pärla är vår.

God natt, godnaaaatt!

.

Likes

Comments

Landat i Stockholm nu med hasch-oset ännu hängandes håret. Äntligen lämnat Amsterdam för vad jag hoppas är sista besöket. Ever. Visst är staden fin med sina speciella hus, kanaler och tulpaner och så, men vad hjälper det när det knappt går att urskilja pga hasch-dimman som ligger som ett lock över stan när man lämnat det fina hotellet.

Ok, jag ogillar att resa överlag (framförallt att flyga) men den här resan har sannerligen inte bättrat på min längtan att lämna hemorten. Om några timmar är jag hemma och det ska jag fira med en dusch. Jag kan inte minnas senast jag kände mig så här smutsig.

Var ingenting bra då? Jodå, jag har en del trevliga kollegor, jag sov gott och solen sken. Dessutom har resan påmint mig om hur fantastiskt bra jag har det. Hemma med grabbarna i all enkelhet.

Nä nu firar vi en fantastisk svensk helg!

Likes

Comments

Tittar på Morgon-tv och man diskuterar utanförskap. Jag tänker; Vad lär sig våra barn i skolan egentligen? Eller vad mer intressant är, vad lämnar den efter sig för känsla hos dem? Skolan lär ut ett smalt spann av kunskap på ett i sin tur oerhört smalt sätt. De första nio åren måste du kunna anpassa dig in i den lilla boxen skolvärlden är och ha förmågan att lära på det sätt som erbjuds. Det blir annars en jobbig start i livet. Utanförskap.

Just nu fullkomligt vräker man ut artiklar om hur usla föräldrar är på att uppfostra och att det får kaos till följd, både i skolan och i samhället i övrigt. På Facebook, ledarsidor och insändare basunerar "experterna" ut det som de hävdar är undermåliga föräldrars tillkortakommanden. Hur kan jag som förälder påverka det mitt barn utsätts för i skolan? Jag skriver utsätts, för i många fall är det faktiskt precis det som det handlar om. Observera att detta inte är ett inlägg där jag har synpunkter på lärarkåren generellt. De har order från högre ort och jobbar självklart på efter sin bästa förmåga. Men vi ska heller inte glömma att precis som det är med veterinärer, präster, psykologer eller vilket yrke som helst så är det inte säkert att man är på rätt plats även om man utbildat halvt ihjäl sig för att nå dit man är. Grundproblemet är inte barnen, lärarna eller föräldrarna. Nej, det här handlar om systemet. Hos Skolverket går att läsa; "Skolor ska ta hänsyn till elevers olika behov och uppväga skillnaderna i deras förutsättningar att nå kunskapskraven. Alla elever ska få ledning och stimulans. Vissa elever behöver anpassningar. En del behöver dessutom särskilt stöd". Men ehhh..... Ruskigt pinsamt, för så funkar det sällan... Det finns inte resurser till det och det uppmuntras inte heller. Skolan är en del i livets lotteri. Du ska ha turen att hamna hos rätt rektor och lärare och hur dessa anammat och engagerat sig kring ALLA barn som är under deras vingar från morgon till kväll. Utöver detta ska du också födas med en fallenhet i linje med den svenska skolans fokus och inlärningssystem, åsså behövs sannerligen ett par kloka föräldrar.

Låt slöjd vara slöjd. Rent igenom praktiskt, precis som slöjd är. Nä, då ska det twistas till med att skrivas, berättas och beskrivas. I dagsläget måste du göra en "portfolio" och simsalabim görs denna fristad för praktiker om till något teoretiskt. Åtminstone om du vill ha bästa betyg. Sluta anpassa barnen. Anpassa skolan. Ge fler barn chansen att glänsa eller åtminstone inte känna sig helt dålig. Varför behövs det t ex godkänt i matte för att gå vidare till ett gymnasieprogram? Jag har en miniräknare inbyggd i telefonen och när jag inte orkar/kan räkna ut så hjälper den mig. Jag har jobbat som säljare och gjort bra affärer i tio år utan matte i gymnasiet samt ett blygsamt betyg från matten i grundskolan. Det är faktiskt så att livet efter skolan inte alls ser ut som skolan iaf. Det viktiga är att man får kunskapen till sig, inte hur. Du måste börja med att spela blockflöjt innan du får spela något annat instrument om det ska läras ut i skolans regi (här hoppas jag att någon kommenterar och säger att jag har fel, att det inte är så längre) Men whyyyy?

När man är ung (framförallt då) kan man ha svårt att göra rimliga jämförelser med sin omgivning och det i kombination med ovan kan ge hemska konsekvenser. Häromdagen säger min tonåring; "Äh, alltså jag suger på gympa för jag är i så dålig form". Han har fel. Fast när jag tänker efter så förstår jag ju varifrån det där kommer, den känslan. Visst, möjligen suger han på de övningar de gör där, men jag lovar att typ ingen i klassen inklusive läraren kan klättra upp på Henriks häst och orka ett helt pass för dressyrinstruktören utan att ens bli varm under hjälmen. Nu räknas inte ridning in i betyget, och inte som sport heller om man frågar vissa ;-), men med tanke på hur stark, smidig, skicklig och balanserad han är borde inte skolsystemet få lov att lämna honom med känslan att han är dålig. Vad mamma säger hjälper inte. Varken på betyget eller för sonen.

Alla individer har styrkor, tänk om man kunde arbeta fram ett system där man fick möjlighet att känna sig bra nog och det var inom ramen för skolarbetet. Omöjligt, säger säkert många, hur ska man då kunna jämföra? Det går säger jag, för det man jämför idag är lika huvudlöst som om man skulle tänka om.

I alla år har sonen tampats med matten, nu först i nian verkar det ha ordnat till sig lite. Samma sak där, han upplever att han inte kan nåt. Fattar inte! Så kom han hem en dag och berättade att han bara hade nåt fel på testet inför nationella provet. Jag var tvungen att maila läraren och fråga om det verkligen stämde. Några månader senare hade de plockat hem en matte-app i klassen och han hade flest rätt av alla. Även då trodde jag att han hade missuppfattat, men nej, han hade lyckats så bra. "-Och du vet mamma, jag gissade på alla tal och fick ändå så många rätt!" "Ok, svarade jag. Vad var det för typ av tal?" (för här tänkte jag att det hade varit superenkla tal och man kanske skulle göra de på snabbast tid eller något, för det här stämde inte...) "Jamen typ 14x7=x upphöjt till burtifjurton, svarade han". "Men du, det går inte att gissa rätt på 25 sådana tal älskling. Du har bara inte förstått att du har förstått", svarade jag. Här har det hänt saker, säkert dels med ålder och mognad, men det har också kommit in en ny lärare i bilden som gjort att det gått in och fastnat. Nu ska grabben bara förstå att han förstått samt att han duger. Jag behöver inte fler exempel, jag vet att du vet var jag vill komma...

Ok, nu kanske någon tycker att jag bara är sur och gnällig för att min unge inte är "smart" nog och det är därför jag vill att man ser över skolan. Säkert ett helt gäng också som tycker jag ska uppfostra honom bättre så löser det alla problem. På sätt och vis har dessa rätt för om jag hade haft ett barn som passat i systemet så hade jag inte märkt av att systemet suger, utan förmodligen också skickat en massa "uppfostra-era-barn-dynga" på Facebook och istället vurmat för något utrotningshotat djur. Det här handlar inte bara om mitt barn, det handlar om alla barn som får med sig känslan av att de är dåliga för att de inte passar in. Ingen av oss vill ha dessa i samhället av en massa olika skäl. Ingen ska behöva känna sig oduglig när man blivit orimligt jämförd.

Jag har en mycket kär vän som nyligen landat i skolvärlden och med hennes underbara syn på barn och dess olikheter vet jag med all säkerhet att hennes närvaro förändrat tillvaron för ett antal barn som är i kläm pga systemet. Känslan betyder allt, och det har hon förstått för länge sedan. Hon är vad jag kallar "total-smart". Puss!

PS. De lär sig fula ord i skolan också! För har man inte äldre syskon som lärt sig dem där tidigare och ivrigt instruerat sitt lilla syskon så är det bland det första i kunskapsväg de tar med sig hem. DS.

Likes

Comments

Haha! Mycket har jag blivit kallad men aldrig "Sports star". Dock är jag lite benägen att hålla med min älskade Fitbit idag. För eftersom jag bara (nästan) jämför med mig själv, och det är skidor den refererar till, andra turen i år (fjärde på tre år), en mil, utan spår jag och min bästis åkt, så, ja, vi har varit helt grymma! Dessutom, alltså skidor, det är jag förmodligen typ sämst på. Att jag nu är så trött att jag inte knappt orkar lyfta gaffeln till munnen och att hästen ska ha en tur, det försöker jag inte låtsas om. Det går sådär...

Hoppas du också har en underbar dag i solen <3


Likes

Comments

Det var hos honom vi var på somrarna som barn och åkte hösvans, hässjade hö och hade fikakorg med ute på "lägda". Nja, fullt så gammal är jag inte egentligen, men hans lantbruk var litet och omodernt och alldeles, alldeles underbart.... Vi fick hoppa i höet på skullen, gå med korna till betet och varje gång vi kom upp till honom fanns där minst ett par nya små, små kalvar och smultron vid åkerkanten.

Det här är sedan länge borta men minnen med sådant här skimmer runt ska bevaras. Nu är också morbror Herbert borta och vi begravde honom idag, men jag kommer alltid att minnas och glädjas över den underbara barndom han var med och skapade åt mig och mina tio kusiner. Idag vid minnesstunden så steg en efter en av "oss barn" upp och berättade om allt fantastiskt Herbert gjort/varit. Han hade inga barn, men han hade ändå elva stycken.

Slutet på en era. Det får mig att fundera och känna mig lite äldre. Njut av de du älskar, säg det till dem ofta och vänta inte till i morgon


Likes

Comments

Jag kör sextusen mil per år i min bil. Gissa hur många idioter jag träffar efter vägen varje dag? Fast riktigt så enkelt är det inte. Definiera dum..... Jag tänker på en kille jag känner, honom skulle jag lätt kunna kalla dum i huvudet. Men eftersom jag känner honom väl så vet jag att det inte är någon dum kille. Han är både smart och rar. Dock GÖR han riktigt dumma saker ibland och jag fattar verkligen inte vad som pågår i skallen på honom. Men ok, alla som kan rannsaka sig själva och vet med sig att man ÄR smart, rar och bara GÖR och säger bra saker, kan räcka upp en hand nu.... Jag är själv helt pantad lite då och då och även om jag försöker tänka bortom de tråkiga händelserna så trillar jag dit. Bara härom dagen sa min man till mig; "Men du, stopp nu! Är det inte du som alltid brukar säga att det finns en anledning och att ingen försöker vara dum. Du ska se att det ligger något bakom det där som han gjorde". Det gjorde det. Skämsmössan på! Ni vet att man brukar säga "Verkar det för bra för att vara sant så är det oftast så". Jag tror att det är lika när något dåligt händer. Det är sällan så illa som man tror, bara man gör sig besväret att titta efter ordentligt. Orka? Jaa, orka! Lägg inte arg energi på en bilförare som inte har förmågan att uppföra sig schysst i trafiken eller barn som skriker och bråkar när mamma försöker stå i kön på ICA.

Jag vet att jag skrivit i ämnet tidigare i bloggen, men just det här är aktuellt varje dag, flera gånger om dagen och jag är helt säker på att ju mer vidsynt jag kan vara desto trevligare blir jag för min omgivning och mig själv. Ibland är det dock tungt och ledsamt, men då får jag gråta en skvätt och sedan bara kötta vidare.

Jag som hävdar att jag inte har några mål i livet, men drömmar, så är min dröm att bli klokare för varje dag som går.

Ha en underbar dag!


Likes

Comments

Den 28 januari skrev jag här om att det var dags sluta fluffa runt och istället ta kontroll över min onda rygg och växande mage. Nu dryga månaden efter kan jag glatt konstatera att mina ansträngningar gett resultat. Två besök till hos naprapaten, lite stretchande, ridande, promenerande och kontrollerande av matintaget så har jag inte bara lyckat återfå en glad rygg, utan även minska flera kilon i vikt.

Så mycket kan jag säga att de som hävdar att alla har tid att motionera har fel. Det här hade jag aldrig lyckats rodda ihop med en bunt småbarn t ex. Det måste bli ens hobby typ och sen får man lov att prioritera bort sådant man gillar att göra. Som blogga t ex... Funkar det att gå istället för att ta bilen så blir det så och istället för att sitta inne och titta på tv så går jag ut och letar Pokemon (med tanke på den skit som visas på tv så är det ungefär lika idiotisk båda delarna). Jag kliver upp en timme tidigare och gör stallet innan frukost. Jag letar hälsosamma rutiner som jag kan leva med resten av mitt liv, för det är ju så det måste vara. Lätt är det inte, men intressant!

Jag tror mig ha en diffus plan för framtiden där min Fitbit och den galna mat-appen spelar nyckelroller. Nu ska jag jobba mig vidare mot ett liv med en pigg rygg och magen innanför byxlinningen. Jag har inget egentligt mål, men en dröm om att bli så lätt att mitt knä tycker att det är ok att jag springer en runda lite då och då igen. Tyvärr vet jag att det inte var vikten som gjorde slut på den "karriären", men kanske det kan gå....

Tävlingen är igång. Tävlingen med mig själv och den fantastiska känslan av att kunna kontrollera. Denna gång kroppen och vikten.


Likes

Comments