Ja, nu kommer tiden då det vankas diverse skogutflykter. Varje år vid den här tiden är instagram och facebook fulla av bilder på skogshallon, svamp och blåbär. Utom min. Jag har aldrig och kommer aldrig att bli intresserad av att skörda och lägga i ladorna, eller rättare sagt, i frysarna. Det finns inte naturligt i mig att stå och safta, sylta, torka, styckfrysa och på andra, för mig främmande sätt, att ta hand om det naturen har att ge. Det finns ju att köpa färdigt i affären.

Låt mig börja från början. Jag är uppvuxen på landet. Av en generation som hade det knapert och där det var helt naturligt att vara självförsörjande. Självklart tvingades jag ut i skog och mark för att plocka blåbär, lingon, björnbär och nypon tillsammans med mormor, mamma och farmor. Men det var alltid under tyst protest. Jag minns det bara som svettiga gummistövlar, massor av bromsar, mygg, taggbuskar och nässlor och av att muggen aldrig blev full av bär. Däremot munnen och magen. Jag ville plocka för att äta och njuta av solmogna färska blåbär, björnbär och skogshallon och gav sjutton i att det skulle kokas saft och sylt på dem!

För att inte tala om Moreller! Vet du vad Moreller är? Jo, det ska jag tala om för dig. Det är sura tråkiga bär som växer högst upp i tunna träd som inte har grenar grova nog för att luta stegen mot. De är nog släkt med körsbär men sååå mycket surare och inte alls goda till varken saft eller sylt. Inte ens att äta solmogna och färska. Men plockas skulle de, och jag kan inte räkna hur många timmar jag suttit i morellträd och plockat bär medan min far återkom med jämna mellanrum för att flytta stegen åt mig till en annan vinglig plats. Jag led, och jag tror faktiskt även att min mamma led av att stå och koka saft på dem, men det skulle hon nog aldrig erkänna. Och saften var inte god. Inte heller flädersaften föll mig i smaken. Det är stor skillnad på flädersaft på blommorna, som smakar friskt sött och syrligt och som med isbitar i, smakar bättre än en drink. Och flädersaft av bären, som bara är sura och smakar på gränsen till mögel. Min mamma kokade fläderbärssaft.

Hör och häpna. Jag har faktiskt gjort saft en gång. Av flädeblommor, och den smakade ljuvligt. Men bara för att jag hade lust, inte för att jag var tvungen, och då är det ju kul! Jag har också plockat bär i skogen tillsammans med vänner, som en trevlig utflykt, då vi samtidigt promenerade i skogen, njöt av fikakorg och avhandlade livets viktiga världsproblem och utan krav på att faktiskt glasbruken skulle bli full. Från förra årets blåbärsutflykt har jag fortfarande bär kvar i frysen och tids nog tar de väl slut när jag kommer på att jag är sugen på en smoothie och glömt köpa hallon på ICA. Då funkar hemplockade blåbär också.

Tidigt i livet bestämde jag mig för att mina barn aldrig skulle tvingas ut i skogen för att plocka bär och det har jag hållit! Nä, nu ljög jag faktiskt!!! Det växte gigantiska mängder blåbär runt stugan vi var i varje sommar och visst uppmuntrade jag dem att plocka och äta bums, eller för att lägga i morgonflingorna och för att göra paj av. Om barnen ville ha blåbärspaj med vaniljsås till eftermiddagsfikat så fick de lov att plocka var sin mugg, så bakade jag pajen, och vad jag minns så gjorde de det väldigt gärna. Men de har aldrig fått styckfrysa skogshallon på tårta till nyår, och de har heller inte klagat över det!

Svamp är ju gott och har alltid funnits runt knuten där jag bott. Säger iaf alla andra. Själv har jag liksom inga svampögon. När jag bodde i Småland, låg det en skogsbacke mellan huset och sjön där folk sa att det kryllade av svamp. Jag kunde gå i den skogen och verkligen leta, söka efter konstens alla regler, där det borde finnas, men jag såg dem inte! Senare på eftermiddagen kom det nån granne nerifrån samma skogsdunge med hela korgen full av svamp. Undrar var de gömt sig??? Förra året försökte min vän Milo ta med mig ut i skogen för att lukta oss till svamp, men uppenbarligen har jag ingen svampnäsa heller, för jag hittade ingenting. Men det gjorde Milo som gick efter mig. Kan det bero på att jag är för lång? Hon har ju närmare till marken med både ögon och näsa än jag!?

Hur kom det sig då, att jag började tänka på svamp och bärplockning idag? Jo, igår gick en granne förbi nedanför särbons hus på landet iförd gummistövlar! Aha, en tydlig bärplockarsignal för mig, eftersom det var 27 grader varmt och strålande sol! (Det har jag lärt mig från barnsben) Idag skuttade jag själv i mina snygga Vagabondgummistövlar (med stockar i, trots temperatur på närmare 25 grader), tog med mig en burk och gick ner i vildhallonsnåren och blockade mödosamt ihop en och en halv mugg hallon som jag tänker göra en liten paj av, samt ungefär lika mycket som gick direkt mer i magen. Det smakade ljuvligt! ...som ... Ja, som "solmogna hallon mot min gom".

Solmogna hälsningar

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments