Jisses. Sömnbristen börjar komma ikapp mig. Klockan är halv tio och jag är helt slut. Mina ben skakar och jag tänkte jobba några timmar. Jag har fastnat för Veronica Maggio igen. Det känns som att hon sätter ord på alla känslor jag inte riktigt kan beskriva. Egentligen skulle jag vilja hoppa in i duschen, få upp lite värme i kroppen för jag känner mig så himla kall. Trots att det är varmt ute och inne. Men jag orkar liksom inte röra mig nu när jag väl har lagt mig här.

Jag funderar på att åka till Stockholm ett par dagar. Eller London. Eller vart fan som helst. Jag vill bara bort och det vore så skönt med ett ombyte. Om än bara för ett par dagar.

Jag har fått låna en köksvåg, så det är nog det jag gör denna natt. Väger olika ägodelar för att få en större förståelse över vad det är som väger i min väska och vad jag kan göra åt det. Jag kanske vloggar. Jag har börjat planera mina nätter på ett annat sätt nu. Sova? Vad är det? Man kan ju hoppas.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det snurrar i mitt huvud. Det känns som att jag aldrig sover längre. Aidan nästlade sig in i mitt huvud för en stund sedan och nu är han där. Varning. Det här kommer bli ett grininlägg. Det känns så konstigt att man aldrig riktigt slutar sakna någon, att en relation förevigt kan vara kvar på precis samma plats som den var för sex år sedan. Det känns så sjukt att jag är tre år äldre än honom idag. Att han skulle ha fyllt 28 i år om han hade fått leva, men han är för evigt 22. Det känns så sjukt att det är 6 år sedan... När allt hände och jag förlorade honom trodde jag aldrig att jag skulle stå upp igen. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva. Jag trodde aldrig att jag skulle leva. Jag gjorde en ansiktspeeling tidigare och nu svider ansiktet av alla tårar. Jag fattar inte att det fortfarande kan göra så ont ibland. Men man måste få känna, man måste få sakna och man måste få minnas.

Hans underbara skratt, hur han drack rött vin för att vara sofistikerad, trots att han egentligen inte tyckte om det. Hans finurlighet, hans enorma kärlek till allt och alla. Hos Aidan fanns det alltid rum, det fanns alltid tid och det fanns alltid ovillkorlig kärlek man bara kunde hämta ända ut i oändligheten. Hans födelsemärken i ansiktet. Ett på kinden strax under ögat som alltid fick honom att se lite lurig ut. Kvällarna på vattnet, dricka vin på en båt och se på solnedgången. Bli i kastad i iskallt hav. Roadtrips. Kvällarna på norra berget när han spelade gitarr och sjöng för mig. Första gången jag såg honom då han kom fram till mig utanför macken och lovade mig en piggelin "om jag inte sprang iväg igen". När han överraskade mig med min guldring i en leksakskula från en automat.

Jag ångrar inte en sekund med honom, men det gör fruktansvärt ont att jag aldrig kommer få en enda till. Ibland är det allt jag skulle vilja ha. En enda sekund, ett enda leende, en enda blick och vissa stunder, som till exempel nu känns det som att jag skulle ge allt för det. För jag saknar honom och det går aldrig riktigt över.

Det är så absurt att jag är 25 och han är inte 28. Han är 22, och det kommer han alltid vara. Hans aska spreds med vinden över staden och dessa ord är inprintade i mitt minne från hans begravning "Föralltid. Förevigt. Där vinden blåser". Egentligen vill jag prata om den där natten, då allting tog slut. För jag vet att han tog farväl av mig då. Jag vaknade mitt i natten och han höll om mig. Jag kände hans andedräkt mot min nacke och tyngden av hans arm runt min kropp. Jag kände mig trygg och lugn och han var där. Allt var på riktigt. Men sen ringer min mobil och det är Jesper, som berättar vad som har hänt och hela min värld krossas och ingenting blev någonsin riktigt som förut igen.

Jag brukade skriva brev till honom efter att han dog. Jag brände dem och spred dem med vinden så att han skulle få dem. Jag pratar nästan aldrig om honom längre. Men jag minns honom som att det var igår vi sågs för sista gången. Vår relation och det som var vi stannade den dagen, vi fick aldrig tid att förstöra den, vi fick aldrig tid att växa ifrån varandra. Vi fick aldrig tid att komma närmare eller bygga någonting ännu större. Vår relation är förevigt ett luftslott. Som försvann.

Likes

Comments

Här sitter jag på golvet vid midnatt och lyssnar på härliga Veronica Maggio och genomför en rensning. Jag är nere på 35 plagg nu. Det är fantastiskt skönt och jag har alltså näst intill en capsule closet. Jag tog bort kläder nu som jag inte känner mig som mitt bästa jag i, som inte sitter perfekt och som jag helt enkelt inte använder för att jag har kläder jag tycker bättre om. Jag blev så glad för att jag hittade min Foundation (toast från makeupstore) som kostar cirka 350 kronor i exakt nyans med bättre täckning från Technic för endast 50 kronor. Köpte två flaskor direkt och till skillnad från Make up stores variant såg greasar inte denna och jag ser lika bra ut nu vid midnatt (mezzanotte) som jag gjorde när jag sminkade mig vid tolvtiden idag.

Idag var jag lite snäll och köpte en fidget spinner till min storebror, vid svenska nationaldagsfirandet ville jag gå in på marknaden en snabbis och kika på långklänningar (inte för att det finns något behov, bara kul att titta) och när jag är på väg ut från marknadsståndet säger försäljaren "du ska inte ha en sån här?" och jag tittar "jooo... det ska jag nog". 100 kronor och fick höra idag att de är slutsålda i hela Sverige. Sjukt. Så den hamnar i brorsans ägor. På scenen var några artister som sjöng så falskt att jag trodde att det var karaoke. Det blev lite kaffe och munkar efteråt, lite brygghäng och en kort promenad i skogen.

Ett felköp jag gjorde för ett tag sedan var en trimmer. Först och främst så köpte jag från märket Veet som testar på djur och det är inte jag okej med, jag tänkte inte så långt. Jag hade bara hört att den var bra. För det andra så är den skit. Vem tusan vill ha stubb kvar på benen när det tar en timme att gå igenom dem? Den skulle ge riktigt hudnära precision och det gjorde den inte. Allt jag vill är att slippa röda prickar från rakhyveln. Lösningen har blivit vaxning och att efteråt gå vild med en epilator (även under armarna). Nu åkte min trimmer, för det är en hygienprodukt och ingenting man kan sälja (anser jag).

Föresten kom jag in i depotting för ett tag sen vilket är helt fantastiskt när man gillar smink (och är en worldtraveler), det innebär att du köper tomma paletter och tar ut dina sminkprodukter ur förpackningen och därefter fäster dem mot en magnetbricka i paletterna vilket gör att det tar mycket mindre plats och blir mycket mer välorganiserat. Jag kunde dock inte göra det med min fantastiska grav3yardgirl palette. Ooooh so I love it.

Förresten fick jag världens bästa sminkväska av mamma i 25årspresent. Hur fantastisk är inte denna? Ni ser allt som ryms i den.


Likes

Comments

Så igår blev det städning och rensning hela dagen och jag var riktigt nöjd med slutresultatet, även om det inte var mitt hem. Tycker alla som var där gjorde ett fantastiskt bra jobb (minus småbarn som kanske stjälpte mer än de hjälpte, men vad gör det?) Idag är det Sveriges nationaldag och man inser hur gammal man faktiskt är när Sveriges nationaldag inte var en röd dag när man växte upp. Då var man i skolan och samlades på skolgården medan flaggan hissades och alla sjöng nationalsången. Idag är det en röd dag, alla är hemma och ingen vågar sjunga. (kanske har detta förändrats sedan terrordådet i Stockholm?) Jag anser personligen att det ska vara en stolthet att vara svensk med allt vad det innebär. Det innebär dock inte att vi ska stänga oss som nation. Jag älskar EU, Schengen och de rörliga gränserna. Jag älskar att jag som svensk får bor i Italien. Får bo i Polen. Får bo vart fan jag vill inom EU och denna rätt ska givetvis även gälla andra människor.

Dagen till ära vill jag prata om det som är positivt med att vara svensk. Jag tycker att vi svenskar ska vara stolta över vårt land och vår nation, allt det som är bra med Sverige och det som har byggt oss. Sverige är ett priviligierat land där vi har fri skola och fri sjukvård. Visst, alla har inte haft det lätt hela livet. Men det finns ett skyddsnät som många länder saknar. Svenskar är trygga och lugna och det är till stor del till tack för hur samhället ser ut. Allt fungerar inte bra, mycket fungerar väldigt dåligt faktiskt. Men det är fortfarande ett priviligierat land att bo i. Vi svenskar är dessutom otroligt generösa, otroligt kärleksfulla och otroligt driftiga. Det innebär att vi öppnar våra armar och våra famnar för människor som behöver hjälp. Som inte har haft en lika priviligierad uppväxt som vi haft. Att vi hjälps åt.

Att det är skamligt att vara svensk, att det är skamligt att sjunga nationalsången är bara oförståeligt för mig. Vi borde vara stolta. Hissa flaggan idag och sjung för fulla halsar. För Sverige är ett land som är fantastiskt på många sätt. Var stolt, men glöm inte bort människorna som inte har haft det lika lätt som dig (även om du har haft det svårt). En av de mest fantastiska sakerna med Sverige är våra öppna armar för människor som är i behov av hjälp och det är viktigare nu än någonsin att inte döma alla människor eller dra alla människor över en kant, för vi är alla individer. När saker som terrordåd sker behöver vi stå enade mer än någonsin. Att skapa klyftor i samhället och sprida hat mot de som inte är svenskar, det är inte svenskt för mig. Det är inte vad Sverige står för.

Jag är stolt över att Sverige är ett öppet land.

Likes

Comments

God dag! Eller god lunch kanske. Jag har cirka 5 minuter innan dess att min skjuts kommer. Förutsatt att den är i tid. Det räknar jag dock inte med, så jag sitter och dricker kaffe i lugn och ro. Jag är redo att dra på sekunden i vilket fall när den dyker upp. Idag ska jag hjälpa till att rensa och städa hemma hos någon annan. Det är alltid lite knivigt så vi får se hur det går helt enkelt. Igår blev det inget bloggande alls, jag har så mycket annat på huvudet. Det är dock roligt att se hur många som faktiskt har börjat att hitta tillbaka till min blogg. Jag lovar att jag ska försöka hålla det uppe nu.

Förhoppningsvis faller ett och annat på plats idag och jag kommer att känna mig lite friare när dagen är slut än förut, jag håller verkligen tummarna för det även om jag inte vågar hoppas för mycket. Det vore så skönt om allt bara löste sig. Till helgen kommer en kompis och hälsar på mig och då blir det massa blåbärsvin, förhoppningsvis sol och äventyr! Jag är i desperation av lite magi i livet just nu. Massa kärlek på er alla underbara. Vi hörs ikväll! Nu måste jag knyta skorna och dra.

Likes

Comments

Jag håller mig inomhus idag och passar på att göra lite jobb. Det är strålande vackert utomhus men mina ögon klarar inte riktigt det. De måste få vila nu. Därav passar jag på att få lite jobb gjort. Jag räknar procent angående hur mycket jag arbetar och dessutom ser jag till att få i mig lite snacks. Jag skrev ju det. Dille på oliver. Min kropp kanske är i behov av fett? Eller järn? eller zink? eller något av alla andra nyttiga ämnen som oliver faktiskt innehåller. Jag kan helt enkelt inte få nog.

Jag tänkte att jag ska gå igenom min garderob och visa upp alla plagg jag faktiskt äger, min garderob är ju minimalistisk och jag får ständigt försöka göra en behovsanalys när jag vill ha något nytt. Jag tror att jag ofta vill ha bara pga nyhetens behag, trots att saken egentligen inte har en naturlig plats i mitt liv och jag varken har behov eller användning för den. Samtidigt tvingar jag mig själv att sluta betala för saker. Så länge sakerna finns i ens liv, oavsett om det var ett bra köp eller ett felköp så fortsätter man att betala för dem. De tar plats, de tar energi och alla saker behöver omvårdnad på ett eller annat sätt.

När man nyligen har köpt något, eller betalat dyrt för något kan det vara extra svårt att göra sig av med det, trots att det var ett felköp. Skadan är ju dock redan gjord och det är inte alltid man kan lämna tillbaka saker, det innebär dock inte att det är rätt att behålla dem och samla dem på hög när man inte behöver dem. Det bästa är givetvis om de finner sig en ny ägare, och slutar ta energi från dig. Viktigast är att lära sig att handla saker man inte behöver från början. Även om detta är det klurigaste att komma underfund med.

Om jag visar upp min garderob och förklarar hur jag tänker kring den, vill ni att jag gör detta i ett blogginlägg eller på Youtube?

Likes

Comments

Jag äter allergimedicin just nu som gör mig helt slut, jag tar dem på kvällen och de fungerar som världens starkaste sömnmedicin vilket gör att jag i stort sett sover 12 timmar eller mer... Om kroppen skulle få välja skulle den sova nonstop mellan intagningen av medicinen. Jag drömde till och med att jag var bakfull och sov inatt... Hur konstigt är inte det? Idag ska jag jobba lite och därefter blir det nog inte mycket alls gjort.

Jag har helt sjuka cravings på oliver. När jag fyllde 25 var vi på spa och där serverades just oliver, sen dess har jag fått dille på dem och jag skulle nog bara kunna äta dem. Mitt beroende är lika starkt som kaffeberoende eller ciggarettberoende om inte starkare. Det är det enda jag är sugen på precis hela tiden. Jag har aldrig förut ens tyckt om oliver. Kroppen är märklig ibland.

Likes

Comments

Det är allergisäsong! Vilket för många innebär snuviga näsor, svårt att andas och röda ögon. Jag får mest röda ögon, men det är extremt. Jag gnuggar, och gnuggar. De senaste dagarna har jag förbjudit mig från att ens peta mig i ögonen. Vilket innebar att jag fick ta ut mina färgade linser och sätta in genomskinliga dygnet runt linser. Vilket även innebar att jag upptäckte något helt nytt med mig själv. Jag har fått olikfärgade ögon. (vi behöver inte gå in på mer detaljer än så i nuläget utan jag låter bilderna tala för sig själva), rödheten förklaras återigen med allergisäsong.

Likes

Comments

Ibland behöver man bara en sån jäkla urladdning när man säger "Fuck it!", tillåter sig själv att bryta ihop och sen bara kommer tillbaka "Better, Stronger, Happier than ever". Jag tog "ledigt" från allt i slutet av Maj och tillät mig själv att bara sola, göra saker jag ville och må gott. Igår började jag jobba igen och motivationen är verkligen på topp. Fördelen med mitt jobb är att man kan ligga ute i solen och jobba om man klarar av en bländad skärm.


Det har varit mycket som pågått på sistone och jag känner inte att jag vill diskutera det så mycket, i alla fall inte just nu. Nu är det nya tag helt enkelt. Jag vill bara spela hög musik och dansa till fötterna blöder. Jag strävar ständigt mot att frigöra mig själv och att äga mindre, dina ägodelar är det som tynger ned dig och håller dig fast. Det spelar ingen roll om du gör som jag och bryter upp från ett liv du är van vid eller om du är nöjd på den plats du står. Dina ägodelar tynger ned dig.

Det är detta som har varit en stor del av min fokus på sistone och även om jag knappt har "något" kvar. Så upplever jag hela tiden att jag har för mycket. Jag saknar aldrig något jag gör mig av med och jag blir ständigt förvånad över hur anpassningsbar människan faktiskt är. Jag är ständigt i en temporär situation vilket kanske gör mig mer flexibel och anpassningsbar.


En sak som kommer att dyka upp på min blogg i slutet av varje månad är en in och ut lista. Det vill säga saker som jag har köpt/införskaffat/fått varje månad samt saker jag gör mig av med för att det inte finns behov.

Likes

Comments

Hej alla underbara! Jag är tillbaka på bloggen. Det har varit många tysta månader helt utan förklaring men det har verkligen kliat i fingrarna på mig på sistone. Jag försvann ju bara. De som följt mig på instagram vet att min blogg blev hackad och efter det förlorade jag helt skrivlusten. Det var helt enkelt inte roligt längre. Det är mycket som har hänt på sistone och det är mycket som jag vill dela mer er! Men jag tror att vi får ta det lite stegvis, annars blir det helt enkelt en tre mil lång explosion om ni förstår vad jag menar.

Jag börjar nog blogga på riktigt imorgon igen, jag kan redan nu förbereda er på att min blogg kommer att handla betydligt mer om minimalism, att följa sina drömmer, att aldrig ge upp, miljövänligt tänk, vegetarism och allt annat som snurrar i mitt huvud. Det är helt enkelt den vägen jag har gått mer än någonsin. Jag är otroligt stolt över mig själv och allt det jag åstadkommit på sistone och jag är otroligt exalterad över att börja blogga igen. Vi hörs igen imorgon! Kram på er.

Likes

Comments

Idag är det en såndär "Don't talk to me day" Lämna mig ifred. Jag vill inte.

Jag har varit beroende av koffein i flera år, när jag inte drack kaffe började varje morgon med 800 mg koffein i tablettform, det är detsamma som 8 starka koppar kaffe. Vi är tack och lov inte där längre utan jag lärde mig att uppskatta kaffe i alla dess former. Min koffein historia är väldigt lång... Jag älskar koffein, men jag dricker mer kaffe än vatten vilket inte leder till bra saker. Jag har dragit ned på kaffet och nu är mitt mål att bli helt fri från koffein. Jag äter INGA piller, INGA vitaminer, INGENTING som gör att min kropp håller sig uppe, det är kaffe och cigg tyvärr. Så vi börjar med kaffet.

Mitt löshår är insatt igen som ni ser på bilderna, och jag ska få aquahair!
Förmodligen på Måndag, jag är taggad på förändring.

Likes

Comments

Jag skulle vilja berätta allt om den här bilden. Jag hittade den på min facebook och ville dela den med er. Vacker? Nej. Betydelsefull. Ja.

Första gången jag var på amerikanska basen i Gricignano di Aversa så kom jag dit någon gång vid tvåtiden på dagen, jag hade inte internet på min telefon och jag antog att jag skulle få ta en svindyr taxi därifrån, vi började dricka vin rätt tidigt och jag som inte hade ätit något den dagen kände av det lite för fort. Det var en fredag och på något sätt var det ändå okej att vara full klockan 4 på dagen för jag var ju på semester, detta var alltså när jag reste ensam till Italien. Vi åt Taco Bell och killen som hade tagit dit mig spelade trummor för mig till John Mayer "I don't trust myself with loving you". Vi satt alldeles för länge på balkongen och drack för mycket vin, även någon mojito och det vi skulle göra. Skära i glas blev aldrig av. Jag blev för full och jag behövde kräkas, han tände ljus åt mig på toaletten, satte på lugn musik och såg till att jag hade någonting mjukt att sitta på. Sen somnade vi, jag fick låna en tandborste.

Jag vaknade mitt i natten i ett kolsvart rum och hade drömt att jag var på en ö, jag behövde gå på toa. Någonstans tror jag fortfarande att jag är på en ö. Jag förstår inte att någon ligger bredvid mig och jag tar mig ned till fotändan av sängen och faller från vad som sannolikt är den högsta sängen jag sovit i utan att vara en våningssäng. Lampan tänds och där står han och frågar om jag mår bra, med en halvt skämtsam, halvt allvarlig kommentar om att han trodde att jag dog. Jag går på toa och låser ut mig från hans rum naken, hur lyckas man? Dagen därpå gör han amerikanska pannkakor med maple sirap åt mig till frukost. Blåmärket ni ser på bilden på mitt knä var det som jag fick när jag föll ur hans säng. Det är ett minne som inte längre betyder någonting idag. Jag är glad att jag har det, men helst skulle jag inte vilja tänka på det alls (kanske plocka fram det någon gång om 100 år),

Jag är trött på att ständigt bli påmind. Efter mycket om och men, sa jag till honom tillslut att bara inte hälsa på mig om han såg mig. Att jag inte behövde något mer från honom. Jag var ok liksom, sen nu blir jag påmind om allt, jämt och ständigt och hela tiden. Han hörde av sig till mig ändå för att fråga mig en sak, jag har försökt att hjälpa honom med något. Det går inte, jag kan inte göra något, och straffet för det blir uppenbarligen att förevigt bli påmind om hans existens genom en dum jävla länk som florerar.

Bara för att det "vi hade" inte betydde något för honom, betyder det inte att det inte betydde något för mig. Mina ben är täckta med myggbett på bilden, ändå tycker jag att mina ben är "ganska fina" gentemot hur sanningen såg ut. Mina ben blödde konstant av alla myggbett, de svullnade och jag såg ut som en prickig korv. I Sverige hatar myggorna mig, i Italien ses jag som exotiskt blod. Skämtade och sa att ingenting har någonsin fått mig att känna mig så attraktiv som italienska myggor, inte ens de italienska karlarna. Jag fick sår som till och med varade av myggorna. Han köpte myggspray åt mig, det hjälpte inte alls på italienska myggor, för svenska myggor var det dock rena döden. Fast vad spelade det för roll? Svenska myggor har aldrig sett mig som speciellt åtråvärd. Konstant värme som gör att kroppen läker och att lederna inte gör ont, brunbrända och lyckliga ben med fötter som är bleka från sandaler.

Jag vet inte, det känns som att det är därför jag arbetat så himla hårt med att försöka få bort denna hemsida på sistone, det är inte för hans skull. Det är för min. Jag är så trött på att bli påmind om hans existens när han inte bryr sig om min och jag kände mig nöjd med "säg inte hej om du ser mig." Ännu jobbigare känner jag att det är att han sa två gånger sist vi pratade "I'll find you on my new account" eller någonting sånt, den första gången sa jag "Det behöver du inte, jag hjälper dig för att jag tycker synd om dig". Den andra gången sa jag ingenting. Grejen är att jag vet att han inte kommer att göra det, därav är det på något sätt så himla onödigt.

För även om jag inte vill, även om jag inte vill ha med denna karl att göra längre, även om jag kände mig så himla klar när han sa rakt ut det jag alltid misstänkte. Så är jag dum i huvudet och väntar på att han ska göra det, trots att jag vet att det inte är så. Det finns liksom ingen anledning, alla broar är brända, vi kommer aldrig att vara vänner. Jag vill inte ens ha en vän som är som honom. Jag vill bara att länken till slut ska försvinna, så att jag aldrig mer behöver tänka på honom igen eller bli påmind om honom och så att vi kan gå tillbaka till "Don't say hi if you see me."

Jag skickade ett halsband till honom, som jag hade tänkt ge honom, när jag köpte det visste jag inte om att han inte vill träffa mig igen. Jag skickade mitt hejdå med halsbandet och när jag postade det så kändes det så bra, för det var liksom hejdå för mig. Det skulle aldrig vara något mer. Aldrig, aldrig, aldrig skulle jag behöva se åt honom igen. Aldrig skulle jag bli påmind om hans existens igen, och nu blir jag det varje dag.

Det suger. Det är också anledningen till att jag varit så off på bloggen på sistone, jag har lagt väldigt mycket energi på det här och nu har jag nästan slut på lagliga metoder. Jag vill komma åt personen, inte bara för hans skull utan även för min egen. Det sorgligaste av allt? Skulle jag försökt hjälpa honom ändå? Ja. Tusen gånger om, alla dagar i veckan. Jag känner mig väldigt egoistisk som känner så, jag tycker synd om honom och tycker inte att han förtjänar detta, men jag vill även att det ska försvinna så att jag ska slippa bli påmind om honom. Med det sagt, jag hade fortfarande försökt hjälpa til oavsett hur situationen sett ut.

Likes

Comments

Idag ska vi prata om ett ganska tråkigt men viktigt ämne, säkerhet online. Yes, Internetsäkerhet alltså. Först och främst, har du tejpat över din webcam? Om inte, då är du inte lika paranoid som jag. "Don't worry, just because you're paranoid doesn't mean they aren't after you". Idag är det enklare än någonsin att hitta information online. Det är därför till stor del jag har blivit väldigt privat ju mer min blogg växer, jag vill helt enkelt inte dela med mig av för mycket och helst inte i affektion som är min normala inspirations känsla. Det är liksom enkelt, vill du att jag ska skriva ett blogginlägg om dig? Gör mig upprörd, men jag kommer ändå inte använda ditt namn. Anledningen till att jag tejpar över min webbkamera är för att Mark Zuckerberg gör det, FBI chefen och många människor som helt enkelt är mycket smartare än mig. Varför chansa liksom? Nakenbilder som sprids på internet är det sista jag behöver nu.

Ju mer jag vet, desto mer väljer jag att skydda mig själv. Jag gjorde ju faktiskt ett socialt experiment i samarbete med navyn i början av året, jag har inte berättat så mycket om det, det är en del sekretess inblandad och äääh. Jag nämnde det men sen skrev jag aldrig mer om det. Jag tyckte att det var otroligt intressant iallafall. Men jag är ju en av dem som blir fascinerad av allt och ingenting och en tanke som alltid återkommer till mig är "människor är dumma i huvudet". Människor är verkligen dumma i huvudet när det kommer till internet säkerhet.

Detta kommer att bli ett superlångt inlägg, själv får jag en länk skickad till mig 3004039923 gånger om, som tydligt visar där internet säkerhet på ett eller annat sätt har gått fel. Eller... det kanske inte har gått fel för den personen som har blivit utsatt, men för mig är det lika viktigt för MIN säkerhet att mina vänner utövar online säkerhet som det är att jag gör det. Om vi ska tala klarspråk i paranoia. All min internetsäkerhet och all information om mig kan läkas på grund av att jag är vän med fel person på sociala medier.

Vad är då lösningen på detta? Jo, givetvis att kontrollera den informationen som finns om just DIG online. Det är jättesvårt att få bort någonting på internet om man inte har access till det direkt på egen hand, till exempel: jag kan radera mina egna blogginlägg men om du personligen skulle bli kränkt av att jag sitter och skriver om internetsäkerhet just nu, så kommer du att få ett h-vete om du bestämmer dig för att jag inte får ha detta inlägg publicerat. När det handlar om att ta bort saker från internet så handlar det nästan allt om "En tjänst" om det inte är rent utav olagligt innehåll som har publicerats.

Scrollar jag igenom mitt eget flöde på facebook har jag själv inte delat så mycket på sistone, två låtar "Imagine Dragons - Shots (Broiler Remix)" och "Alessia Cara - How Far I'll Go" samt ett ordspråk som symboliserar "If you get tired learn to rest, not to quit." Jag har rensat hela min facebook från information för flera månader sedan, faktum är dock att min facebook endast är ett år gammal, så det fanns inte så mycket information från början. Jag har sett flera som annonserar 10åriga vänskaper på facebook i år, förstår ni hur mycket information det finns om dem online?

Jag brukar googla mig själv ibland, patetiskt, jag vet. Men på så sätt har jag kontroll över vad som kommer upp, om det är någon bild som jag inte vill att andra ska se, så är det enklare att ta ned den när den är nykommen än när den har funnits ett tag. Det är mitt SEO tänk där som kommer in. Jag har till och med en hackerattack i bakhuvudet om det skulle behövas (jag skämtar, freaka inte out). Men tillbaka till mitt facebook flöde. Det jag har delat är godkänt, ingen kan läsa ut någon viktig information ur det förutom möjligtvis vad jag gillar att lyssna på för musik. Inte ens den mest paranoida (jag) kan lista ut hur någon ska kunna skada mig med den informationen. Däremot kommer problemet när man kikar på vad mina vänner har delat och taggat mig i på min tidslinje, min vän Christian skvallrar om plats ibland i de inlägg han har taggat mig

Vad kan man läsa om mig i min facebook profil? Att jag bloggar för nouw (den var ny för er, eller hur?) att jag översätter för annajakobss/aka me och att jag jobbar som Website Content Writer för Accelerate Media. Jisses vad proffsig och skrytsam jag låter. Det står att jag är singel och bor i Naples, Italy. Detta är vad du ser DIREKT när du kommer in på min profil oavsett om vi är vänner eller inte. Du kan däremot inte se vilka skolor jag har gått på, vart jag har bott tidigare eller vilka som tillhör min familj. Men då jag har mina vänner offentliga så kan du själv göra research på detta genom att till exempel skriva in mitt efternamn bland vännerna, titta på kommentarerna på omslagsbilderna eller kanske gå igenom mina likes för profilbilderna. DU FATTAR. Det finns information att få.

Den 4 November uppdaterade jag min profilbild till precis samma som jag hade, fast Trans Awareness Month 2016. Detta är den enda tydliga politiska åsikten du kan hitta om mig på facebook (därav kommer väl bloggen in och här kan du läsa både det ena och tredje, hata, spy galla, eller ösa kärlek) Du kan även höra hur mitt skratt låter då videon jag delade på facebook för bloggen fortfarande finns tillgänglig. Hur som haver så känner jag att min facebook information är ganska harmlös i grund och botten, detsamma gäller när du blir vän med mig, det finns helt enkelt inte mycket du kan hitta eller använda dig av. Däremot ska jag slå Christian på fingrarna lite för att han inte bara äventyrar sin egen säkerhet utan även min när han taggar mig i olika inlägg.

Det finns några regler för dig som regelbundet använder dig av sociala medier. Du behöver inte följa dem, men om du inte gör det så äventyrar du inte bara din egen säkerhet utan även dina vänners säkerhet. Jag kommer berätta mer om varför jag skriver detta inlägg i slutet av inlägget.

Först och främst, dela inte med dig av din adress, din emailadress eller ditt mobilnummer online. Vet du om att jag, jag Anna Jak, JAG sannolikt kan hacka dig med enbart din emailadress och lite personlig info angående dig. Jag har aldrig hackat någon, men på grund av mitt jobb har jag kunskaper angående hur man gör. Dessutom är det inte speciellt svårt, email + lite basic info = tillgång. Jag tänker inte gå in på det mer än så, jag tänker inte hjälpa någon att hacka någon. VI ÄR VUXNA MÄNNISKOR OCH HACKAR INTE VARANDRA, OK?

Varje gång du laddar upp en bild på sociala medier bör du räkna med att den aldrig mer blir privat, även om du tar bort den kan sökmotorer ha snappat upp den och personer som har sett bilden kan ha laddat ned den. Dina bilder är bara privata tills dess att du för första gången bestämmer dig för att dela dem med någon.

Se över dina inställningar, behöver verkligen hela världen veta vilken skola du gick på? Eller att du ska gå med Matteo, 2 år till Gärdaparken som ligger på Nynäsgatan kl 14:15 och därefter ska ni gå och äta glass på kiosken som ligger på Fantasivägen 56... Dessutom hämtade du Matteo, 2 år på hans dagis som ligger på blablabla. Förstår du hur mycket information det kommer bara av ett litet inlägg ibland? När du aktiverar plats, bilder med mera. Mycket mer information kan avläsas ur ett inlägg än du tror.

Ge inte ut dina lösenord och använd inte samma lösenord flera gånger. Yes, det är rent ut sagt omöjligt att ha olika lösenord till alla plattformer idag men när man använder facebook login så blir det genast mycket mer osäkert. Idag räcker det med att man har ett facebook login i stort sett för att man ska kunna genomföra ett köp. Om du är en av de personer som nödvändigtvis måste ha facebook login till precis allt, se till att du har ett lösenord som är OMÖJLIGT att hacka. Se till att du har flera olika säkerhetssteg för att komma in på kontot med mera. Annars bör du se till att ha olika lösenord till olika konton. Argumentet "Men vem skulle vilja hacka mig? jag är ju skittråkig" funkar inte idag. Det finns så OTROLIGT mycket information som man kan komma åt med sociala medier och om någon hackar ditt konto kan de inte bara förstöra ditt liv utan andra människors liv flera gånger om. Det finns så otroligt mycket information man kan komma åt online, som du frivilligt har gett dem utan att tänka på det. Jag använder t.ex. Air Bnb med facebook, vilket innebär att om någon hackar min facebook och vill jävlas med mig så får jag bo på gatan. Måste du ha facebook login till allt, se till att ditt facebook login är unbreakable.

Ha även i åtanke att små varianter av samma lösenord kan göra UNDERVERK. Lösenordsstrunt är de absolut säkraste lösenorden då de är så himla långa, inte inkluderar siffror och dessutom är lätta att komma ihåg. Det skulle ta en dator sjuuuukt lång tid att knäcka lösenordsstrunt. Ett lösenordsstrunt är minst tre slumpmässigt valda ord. T.ex Se dig om i rummet. Vad ser du?: TurkosResväskaSolnedgångByråGråMatta. Låter nästan lite poetiskt eller hur? Ser du en säng? Säng, Ser du ett par jeans slängda på golvet? SängJeans. Ser du en man på gatan utanför? SängJeansGåendeman. Har du gårdagens disk bredvid dig? SängJeansGåendemanSmutsigdisk - UNBREAKABLE! Ni anar inte hur mycket jag avslöjade om mig själv där... I vilket fall, ni fattar poängen.

Bli inte vän med folk du inte känner, samt se över de människor du känner. Behöver du verkligen vara vän med Sara som du gick på dagis med när du var fyra och inte har pratat med sen dess? Sociala medier är fantastiskt för att knyta kontakter men om du inte har sett över dina säkerhetsinställningar ordentligt, om du delar med dig av att du och Matteo gick till kiosken klockan 14:15, så bör du inte vara vän med Sara från dagis. Delar du inte med dig av i stort sett något, har du ställt in så att du måste godkänna allt dina vänner taggar dig i, well. Go ahead. Var polare med Sara, men kom ihåg att Sara kan se ALLT. Jag upplever ofta att människor är blinda för publiken när de delar med sig av saker på sociala nätverk. Samtidigt upplever jag att människor är mer medvetna. Det är lite både och. Men du bör vara medveten om att ALLA människor som du är vän med, oavsett hur mycket eller litet ni pratar får tag på ALL information du väljer att dela med dem. Ibland blir små facebook vänner bortglömda i ett hörn för att du inte ser dem, det betyder inte att de inte ser dig.

Angående Sara från dagis igen, hon skickade dig en vänförfrågan. Du känner igen henne och tänker "ja men hon känner jag ju. Vi gick ju på dagis tillsammans" Så du accepterar. Du kommer inte skriva något meddelande till Sara för att fråga hur läget är med henne nuförtiden, du är inte såpass intresserad, däremot har du ingenting emot Sara och därav kan ni vara vänner. Det är ju roligt liksom, hålla kontakten lite sådär och se vad som händer i varandras liv. Det du inte vet är att Sara inte är Sara, Sara är en fakeprofil som vill åt dina uppgifter till vilket syfte som helst. Sara kanske är någon som hatar dig, Sara kanske är ditt ex, Sara kanske är en person som vill åt dina kredituppgifter. Eller din emailadress för att hacka din facebook.

Innan dess att du postar någonting online så bör du tänka på vilka som kan se det, hur det kan tolkas osv. Även om du tar bort det, så kan människor fortfarande ha printat detta. En regel säger att ALLT som du en gång publicerat på internet finns kvar. Jag arbetar ofta med archive.org. Detta är en typ av bas eller ett uppslagsverk där du kan kolla upp hemsidor som en gång har existerat på internet. Många vet inte om att detta finns. Lust att ta en titt på gamla Lunarstorm eller Hogwarts.nu? Besök archive.org. Givetvis är inte alla människor runt omkring dig ute efter att skada dig hela tiden, visst, de kanske vill ge dig en käftsmäll ibland, men det är få människor som faktiskt vill skada dig på riktigt. Ha dock i åtanke att så fort du postar någonting så är det NO TURNING BACK. Oavsett om du raderar inlägget eller inte.

Många människor tänker att det räcker med att göra saker privata, till exempel, att endast posta inlägg som deras vänner kan se, att ha ett privat instagram konto med mera. Det är ingenting fel med att göra det privat, det är bra faktiskt. Det som är farligt med privata konton är att du tänker att ingen som inte ska se det kan se det, och sen publicerar du hejvilt till höger och vänster och accepterar Sara som du hängde med för 30 år sedan på dagis utan intentioner att prata med Sara, som kanske inte ens är Sara. Även om det är Sara...Sara kanske är superarg på dig fortfarande för den där gången du slängde sand på henne i ögat vilket har lett till att hon fortfarande har ständiga ögoninfektioner 30 år senare. Sen finns det de som accepterar människor hejvilt oavsett om det finns en koppling emellan eller inte. Jag har inga problem med att acceptera människor som mina vänner på facebook, men och andra sidan är jag extremt försiktig med vad jag delar med mig av. Det är Christian jag behöver ha ett samtal med (för min facebook spelar det ingen större roll då jag måste godkänna alla taggar av mig).

Så... anledningen till att jag har lagt ned nästan två timmar på att skriva den här novellen? För ett tag sedan fick jag en länk skickad till mig i en request, länken i sig är inte farlig att klicka på. Däremot handlar den helt om att bullshitta någon annan. Att skada en annan människa med information som finns att hitta online samt rent ut sagt påhittad information. Jag känner inte killen som det handlar om bra, men jag känner killen tillräckligt väl för att veta att det inte är sant. Samtidigt så är det fler människor som blir skadade, med hjälp av informationen från deras facebook account. Det är löjligt. Men samtidigt så kan denna länk göra otroligt stor skada för honom. Jag har sett den dyka upp i mina bloggkommentarer två gånger nu och spridningen är alltså total. Nästan ALLA i detta område har sett denna länk och även om jag inte tror detta om honom, så finns det många människor som tänker "Ingen rök utan eld"

Om vi lämnar det en stund och går tillbaka till facebook, jag upptäckte för ett tag sedan när jag sökte på någon att facebook har underlättat för dig att få fram informationen om människor ytterligare. Det är inte alla som vet detta. Så jag tänkte visa er en sak nu. . (jag har två profiler och de är inte vänner med varandra) Detta ska inte på något sätt användas för att få fram mer info om människor utan jag vill göra människor uppmärksamma om att ANDRA människor kan få fram information om dig på detta sättet. Nu har jag redan utövat lite internetsäkerhet på mig själv. Men om man inte har det, så finns det guld och gröna skogar att hitta här.

Högst upp här ser ni den profilen jag är inloggad på, som tredje resultat finns den profilen som också är min och som jag vill ha fram mer information om. Jag trycker på "Hitta fler resultat för Anna Jak"

Här kom den person (aka me) jag ville ha mer information om som första resultat. Då klickar jag på de tre punkterna och voila så kan jag välja mellan att skicka ett meddelande, ta del av foton, vänner och intressen. Här börjar det som är läskigt. Ha i åtanke att jag har dolt väldigt mycket om mig själv, därav kan du få fram tusen gånger mer nu om andra människor som inte har gjort detta. Jag kommer alltså klicka på "Foton" i första exemplet.

Då får man fram lite foton här som jag är taggad i, dock är det som är riktigt skrämmande här att ALLA foton, oavsett VEM som har lagt upp dem kommer du att kunna se här om du har behörighet till det. Ibland kan man även se bilder man inte har behörighet till i miniatyr men du kommer att bli stoppad när du vill klicka upp dem. De bilder du ser på mig här är i miniatyr så de är ändå rätt stora. Det innebär att om min polare vän 1 här som du kommer se i nästa exempel, taggar mig i en bild som jag har dolt på min tidslinje men inte tagit bort taggen på, så kan alla som söker på mig se den i miniatyr. Facebook har underlättat sökandet och samlat alla bilder åt dig per automatik. Nu behöver du inte längre klicka in på alla mina vänners profiler och gå igenom deras bilder för att hitta dem. Bilder du inte ens hittar i min profil hittar du här.

Om du istället valde att klicka på vänner så kommer det här upp. Jag har de snyggaste vännerna i världen, jag vet. Det är därför jag inte får något gjort på dagarna... För att jag bara sitter och dreglar över dem... MHM! WOOOW. Om vi bortser från mina fantastiska skills i paint så kan du bland annat se hur länge vi har varit vänner på facebook här, detta är information som facebook har tagit bort från vänskapssidorna, men du återfinner den här. Även om du har dolt dina vänner så kan du även hitta vänner här, inte alla, men de av vännerna som har valt att ha sina vänner offentligt. Samt gemensamma vänner. Givetvis kan du upprepa processen och trycka på de tre punkterna här och få fram massa foton även på mina vänner. Nu skulle jag inte rekommendera dig att göra detta då du kommer fastna i timmar dreglande över streckgubbar. Ni förstår iallafall poängen.

Det jag vill komma fram till i detta inlägg är att det inte bara är viktigt för DIN säkerhet hur medveten du är om internetsäkerhet, utan det är även viktigt för dina vänners säkerhet, för din familjs säkerhet. INTERNETSÄKERHET ROCKAR! Så var medveten. Jag kräver inte att du liksom jag ska tejpa över webbkameran, men jag vill att du ska tänka två gånger när det kommer till vad du publicerar, vem som ser det och hur det kan skada dig eller andra i framtiden. Även om vi vill tänka gott om alla så heter det "World Wide Web".

Likes

Comments

Åh wow hörrni, bara wow. Jag blir så fascinerad av människor. Besviken på människor faktiskt. Ett av de sökord som leder flest människor till min blogg är "annajak tinder", detta är efter att jag gjorde lyricpranks på killar på tinder, lade ut en annons med Leon på tinder och lite sånt. Tror jag nämnt tinder några gånger och nu ska vi prata om tinder igen. Jag är en av de som tar bort de matchningar från människor jag inte är intresserade av, antingen efter att vi påbörjat en konversation eller efter att de har skrivit ett första meddelande som får mig att vilja kräkas på dem. Även om det är någon som spammar sönder mig med meddelanden när jag inte svarar direkt eller folk som börjar ett meddelande med typ "Hej, vill du ses nu?" matchar mest med folk i Italien men för ett tag sedan matchade jag faktiskt med en svensk kille, brandman, vältränad, såg inte alls så dum ut.

Innehållet var däremot inte så imponerande, eller det var åtminstone inte kompatibelt med mitt innehåll och efter att han frågat mig varför jag inte vill bo i Sverige och vad jag ogillar med Sverige och jag svarat sanningsenligt så valde han att feltolka det totalt (patrioten inom honom vaknade) och han kallade italienare rasistiska och det ena och det tredje, samt menade att det var fel i huvudet på mig som inte vill bo i Sverige, han var helt enkelt fruktansvärt kränkt över att jag inte älskar Sverige som fosterland lika mycket som honom. När någon frågar mig en fråga de inte vill höra svaret på, om det inte är rätt enligt deras termer, och kallar mig dum i huvudet om jag inte tycker samma som dem, då ser jag det faktiskt som min rättighet att ta bort den killen från mina matchningar. Alltså varför ska jag lägga tid på att bråka med en kille på tinder? Så intressant var han inte och han var definitivt en av dem som spammade med meddelanden när jag inte svarade tillräckligt fort.

Så jag tog iallafall bort honom som matchning och tänkte inte mer på det. Jag har fått lite hatkommentarer på min instagram på sistone, här på bloggen i spamfiltret och jag tänkte väl att det hade att göra med att min blogg klättrar så himla mycket just nu och har gjort det ett tag. Jag har inte brytt mig så mycket. Visst, det är inte så roligt att läsa att jag ser ut som en anka och att min näsa är stor eller att jag är tjock eller anorektiker, men fattar ju att de kommentarerna inte har någonting att göra med mig utan med personerna som har skrivit dem. I vilket fall så kollade jag mina övrigt mappar på facebook idag, och där ligger ett meddelande från denna kille som hade gått under spam. Där kallade han mig trångsynt och menade att jag kommer att få ett svårt liv med den inställningen, att jag inte vågar ta en diskussion med honom och det ena och det tredje. Jag känner bara "shit killen, släpp det!"

Jag liksom många andra tjejer matchar med i princip varje kille vi swipar höger på. Varför ska jag slösa tid på en sur kille som är förolämpande i sina meddelanden? Vill man hålla en diskussion med mig så ska den vara konstruktiv. Du kan liksom inte kalla mig dum i huvudet och tro att jag ska vilja argumentera med dig, speciellt inte när jag inte på¨något sätt är emotionellt involverad. Huruvida denna killen stått för hatet på bloggen och instagram vågar jag inte uttala mig om, men med tanke på att han inte klarade av att bli unmatchad utan att leta upp mig på facebook och fortsätta förolämpa mig så känns det inte helt otroligt. Jag fattade inte ens vem han var som hade skrivit till mig först när jag såg meddelandet. Jag hade helt glömt bort honom.

Hursomhaver, killen om du läser detta. Det är helt ok att vara icke kompatibla utan att hata varandra. Det är helt okej att släppa saker och gå vidare. Man behöver inte dra allt till spetsen. Du kan inte vara förolämpande och nedvärderande mot mig och förvänta dig att jag ska fortsätta vilja prata med dig. Jag är inte konflikträdd, jag är energisparande och väljer mina figther och det kommer INTE vara med någon jag inte bryr mig om. Så tråkigt är inte mitt liv.

Likes

Comments

Jag har en sån otrolig stress just nu som jag inte riktigt kan sätta ord på, jag vet vad jag är stressad över och jag har hamnat i en jobbsvacka, jag får ingenting gjort och vill bara kräkas av all stress precis hela tiden. Jag har typ lyckats jobba en dag hela januari och det är för att jag känner stress så att jag knappt kan andas, jag sitter fast och jag tar mig ingenstans, Jag har mål och planer men det går liksom inte. Det är ingenting som löser sig och jag orkar inte, jag vet att nu känns det ännu värre för att jag är så himla trött. Jag är så trött på allt liksom, jag är trött på att låtsas att allt är ok hela tiden när det inte är det, jag är trött på stress och press, jag är trött på att inte veta. Jag är trött på att inte ta mig framåt. Jag är så trött att jag känner mig så illamående att jag hostar tills jag nästan spyr. Utan att vara sjuk.

Jag är trött på press från människor i min närhet, jag är trött på press från mig själv, jag orkar inte, att ge upp är inte ett alternativ men att ständigt höra människor som vill att jag misslyckas, som tycker att jag bara ska ge upp, samt människor som så gärna vill att jag ska lyckas att de sätter ännu mer press på mig. Det är då jag blir," seriöst, låt mig bara vara. Ring mig inte. Skriv inte till mig. Låt mig bara vara". För jag kräks. Jag klarar inte av att låta det ta den tid det tar, imorgon har jag två mål för mig själv som ska göras. Det är bara så, kosta vad det kosta vill.

Sen är det mycket smågrejer hela tiden, typ en kille som försöker göra mig svartsjuk, eller nåt, jag tror att det är det han försöker iallafall eller så är han jäkligt konstig, men det funkar inte, för jag känner inte så inför honom och blir istället ännu mer less. Sen var det nåt jäkla drama för något tag sedan som också tog på krafterna en hel del. Jag har pratat med en kille ett kortare tag, handlar inte alls om någon lång tidsperiod, jag har inte träffat honom men får väl se om det eventuellt blir längre fram. Han är trevlig men jag har svårt att gilla någon från början och kan absolut inte gilla någon jag inte träffat, jag vet inte riktigt hur folk tänker dock, uppenbarligen tänker inte alla på samma sätt som mig vilket jag har förståelse och respekt för. Jag anser att tjejer och killar kan vara vänner, det är normalt för mig.

Jag har många killkompisar, fler killkompisar än tjejkompisar och det är så det är bara. Men den killens roomie tycker att jag är en sån oerhörd slampa som mestadels har killkompisar, som kan hålla en konversation med en kille utan att det betyder något mer och som inte känner mig låst till denna kille. Alltså JAG HAR BARA CHATTAT MED HONOM. Förstår ni hur sjukt det är? Det har varit vanlig chatt som man har med vilken människa som helst, ingenting annorlunda emot hur jag skulle prata med en killkompis liksom. Eller en tjejkompis för den delen. Men den killens roomie tycker att jag BARA ska prata med den killen. Samt sa saker som att "du kommer aldrig fånga en vettig kille eftersom du har massa killkompisar och blablabla, killar som är någonting att ha vill ha någonting mer classy" Som sagt. Det som är så sjukt är att jag varken träffat killen jag pratat med eller hans rumskamrat. Har inte lovat något, har inte sagt något osv. Sådant gör mig trött.

Jag har börjat skriva så många blogginlägg på sistone och bara slutat mitt i och aldrig publicerat dem, så sjukt många ämnen som jag velat skriva om och påbörjat men sen inte fixat att färdigställa. Jag har bestämt mig för att sälja huset jag äger så att alla fattar att Italien är det jag verkligen vill, att jag inte vill komma tillbaka. Jag vill inte vara i Sverige. Sverige är inte mitt land. Jag kommer inte ge upp. Jag kommer inte ändra mig, Det är sån här jag är och jag vill inte ge någon en anledning att tvivla eller hoppas på att jag ska misslyckas. Jag kommer ALDRIG NÅGONSIN att ändra mig, jag kommer aldrig någonsin komma på att jag vill bo i Sverige. Jag har aldrig velat bo i Sverige så varför ska jag behålla huset som en trygghet? jag tror att den tryggheten hela tiden var för att göra det lättare för andra att acceptera. Det var aldrig vad jag ville i grund och botten. Jag har inte ens råd att ha kvar det ens om jag skulle vilja. Det är mycket där stressen kommer ifrån. Sen ska ingen kunna använda huset emot mig. Så nu känner jag bara att jag vill göra mig av med det. Det finns inte en enda anledning att ha det kvar.

Och ja, det alla redan har sagt till mig, det var dumt att köpa det från början.

Likes

Comments

Ett företag som jag har beställt av tre gånger nu och alltid blivit besviken på av olika anledningar är Lentiamo, det är inte alla som vet det om mig men jag ser ju inte så bra alls, har -1,75 på ena ögat och -2,00 på andra. Visst, det finns många som har betydligt sämre syn än mig men jag klarar mig inte alls utan linser. Att använda glasögon är inte ett alternativ. Jag har ett par jättefina glasögon från In Style som jag har lagt lite pengar på. Jag är jättenöjd med dem och visst använder jag dem ibland, men det skulle inte fungera på heltid. Så jag använder ju linser. Första gången jag beställde från Lentiamo var det krångel både med betalningen och mitt paket, allt löste sig dock men det tog ett bra tag innan jag vågade beställa igen. Kundtjänsten är dessutom sisådär om ni frågar mig, svåra att ha att göra med och de pratar inte svenska i första hand utan danska eller norska.

Andra gången när jag beställde linser så stod det att allt var på lager när jag la min beställning, men efter ca två veckor hade ingenting levererats och jag hade inte fått någon information. Efter kontakt med kundtjänsten så visade det sig att det inte alls var på lager och att de skulle få in det typ 10 dagar senare. Jag väntade och fick mina varor. Så beställde jag en gång till nu, en större beställning för jag tänkte att jag vill ju inte krångla med dem i Italien mer än jag absolut måste. Så nu beställde jag så att jag skulle ha ett bra tag. Mina varor är inte på lager givetvis får jag ett mail om efter att jag har gjort min beställning, det är tre veckor sedan nu och jag har inte hört något mer.

En del saker har kommit in på lager kan jag se, men det är någonting de väntar på och jag tycker att det är så jäkla dåligt. Det står ju att allt är på lager när man beställer. Tycker att de åtminstone kan skicka den delen av min beställning som redan är på lager. Men icket, allt ska skickas samtidigt. Förmodligen om ett år eller två när de har fått in allt. Jag kommer ju sannolikt att få grejerna den här gången också, men vill informera alla om att detta kan hända när ni har att göra med dem. Det är alltså väldigt tvetydig information angående lagerstatus.

UPPDATERING.
Lentiamo har valt att höra av sig till mig för att informera om hur deras lagersystem fungerar. Jag uppdaterar med detta eftersom jag tror att det ligger i mina läsares intresse.

Detta är alltså ett urklipp ur mailkonversationen mellan mig och Lentiamo och inte hela konversationen.

"Först och främst vill jag poängtera att vi inte ljuger på vår webbsida och att vi absolut inte skulle göra så med avsikt. Jag antar att du missförstått informationen vi angett. Mitt exempel här under kommer att peka ut informationen man ska uppmärksamma när man gör en order hos oss.

När du skriver in "ColourVUE kontaktlinser" och får upp produktsidan för alla ColourVUE-linser står det "på lager" bredvid priset. Detta betyder att vi har åtminstone en förpackning av dessa linser på lager. Om du sedan exempelvis klickar på ColourVUE 3 Tones står det bredvid titeln hur många linsförpackningar vi har på lager. För tillfället är detta 100 stycken. För dessa linser finns det 26 styrkor (styrka) och 5 färger. Om vi hade en av varje kombination på lager skulle detta innebära att 130 skulle finnas på lager, vilket vi inte säger på webbsidan. Därefter väljer man en färg, t.ex. grön, och en linsstyrka, t.ex. -2.00. Under "Skeppas den" står det sedan som följer: Skickas 1-19 till 2-8 ?. När man sedan klickar på frågetecknet står det: "De flesta beställningarna kan skeppas inom 2 dagar. Vi kommer informera dig om det exakta datumet via e-mail inom en arbetsdag från och med när du lägger beställningen."

Nej, jag har inte gått ifrån mitt shoppingstopp utan jag håller det finfint, denna beställning är lagd innan mitt shoppingstopp och detsamma gäller den röda väskan och den lilla portmonnän jag beställde. Mitt shoppingstopp är mellan 3 januari till 3 februari och det har gått superbra förutom att jag verkligen vill köpa strumpor nu och en svart keps. Jag har ett behov av nya strumpor framför allt och den svarta kepsen är liksom bara "vill ha" Dessutom såg jag en fin för cirka 30 kronor i butik, men jag lät bli... Jag är duktig och håller mig. Kommer grina om den inte finns kvar sen.

Jag har varit uppe cirka en timme nu iallafall, hunnit dricka kaffe och göra basen i min sminkning. Nu ska jag dricka lite mer kaffe och göra klart mitt smink. Vet ni, jag har en superfin lila tröja på mig men jag upptäckte att den hade en fläck, en sån där blekningsfläck ni vet. Så jag tänkte att då slänger jag den, för fläcken kommer inte gå bort och jag vet att jag försökt tvätta den flera gånger. Men så nu när jag skulle lokalisera fläcken för att motivera mitt beslut. "Burn sweater! BURN!" så är fläcken borta. Voila!

Jag har inte mått sådär superbra de senaste dagarna, sovit väldigt mycket, magen har varit kaos, huvudvärk, ont, bara allmänt dåligt skick på mig... Men nu känns det som att det ska vända.

Vi kanske hörs senare idag. Om inte, kram på er, hoppas alla får en superdag och massa kärlek!

Likes

Comments

Godmorgon allesammans! Jag hoppas att ni har sovit gott och är på topp, det är jag idag och jag är så himla taggad på att börja arbeta. Min mage är dock kaos, alltså urartad. KAOS. Inte bra alls. Men det går nog över, dessutom var jag ju tvungen att göra den värre med kaffe eftersom jag vaknade med kaffehuvudvärk. I vilket fall, jag må ju vara den mest envisa människan på hela jorden. Jag skrev ju att jag ville rensa ut kläder så att mina kläder väger 15 kilo med väskan och jag har nått mitt mål! Kan ni fatta, när jag rensade klart i morse och ställde mig själv frågan "Anna, om det var supervarmt idag, vilken av dessa två klänningar skulle du välja?" Så insåg jag att en av dem skulle ligga och ruttna i ett hörn och den andra var ett självklart val.

Jag har fortfarande svårt att göra mig av med saker, det låter kanske inte så, jag gör mig av med mycket mer än många andra och väskan väger efter sista rensningen med alla kläder 14.9 kilo. Då är givetvis inte de kläder jag har på kroppen inräknade. Men jag känner ibland att jag har lättare att göra mig av med saker som jag har köpt själv än saker som jag har fått. Det spelar ingen roll om jag använder det eller inte. Detta har nog varit den mest extrema garderobsrensning jag någonsin har gjort. När jag bodde i Sundsvall och rensade garderoben var den nästan fullare efteråt av någon anledning, kläder slängdes aldrig utan bars ner till förrådet och det fanns rum för många kanske. I den här rensningen har det inte funnits rum för ett enda kanske. För jag skulle ned till en vikt av kläder och det har inte handlat så mycket om hur mycket plats de tar. Utan istället väldigt mycket om vad jag använder, vad som passar på min kropp, vad som är lättmatchat, kvalitet på plaggen och vad de väger.

Jag har även upptäckt ofta att jag har tänkt på hur ett plagg kan ersätta ett annat plagg. Till exempel. Vilken av dessa tre svarta tröjor tycker jag mest om? Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle lyckas med det här målet. Men jag är så himla stolt över mig själv för att jag faktiskt gjorde det. Över att jag faktiskt inte har gett upp. Nu har jag en högkvalitativ och minimal garderob som innehåller allt jag behöver, kläder som är i min stil, vackra klänningar, toppar, byxor, shorts med mera och viktigaste av allt. Kläder jag faktiskt använder. Tänker ge mig själv en klapp på axeln och säga "Bra jobbat Anna!" och så är det bra med det. Hoppas alla få en superbra dag. Nu kommer jag inte skriva mer om hur mycket mina kläder väger. Jag är klaaaar!!!

Hoppas alla får en superbra dag så hörs vi lite senare!

Likes

Comments