Åh wow hörrni, bara wow. Jag blir så fascinerad av människor. Besviken på människor faktiskt. Ett av de sökord som leder flest människor till min blogg är "annajak tinder", detta är efter att jag gjorde lyricpranks på killar på tinder, lade ut en annons med Leon på tinder och lite sånt. Tror jag nämnt tinder några gånger och nu ska vi prata om tinder igen. Jag är en av de som tar bort de matchningar från människor jag inte är intresserade av, antingen efter att vi påbörjat en konversation eller efter att de har skrivit ett första meddelande som får mig att vilja kräkas på dem. Även om det är någon som spammar sönder mig med meddelanden när jag inte svarar direkt eller folk som börjar ett meddelande med typ "Hej, vill du ses nu?" matchar mest med folk i Italien men för ett tag sedan matchade jag faktiskt med en svensk kille, brandman, vältränad, såg inte alls så dum ut.

Innehållet var däremot inte så imponerande, eller det var åtminstone inte kompatibelt med mitt innehåll och efter att han frågat mig varför jag inte vill bo i Sverige och vad jag ogillar med Sverige och jag svarat sanningsenligt så valde han att feltolka det totalt (patrioten inom honom vaknade) och han kallade italienare rasistiska och det ena och det tredje, samt menade att det var fel i huvudet på mig som inte vill bo i Sverige, han var helt enkelt fruktansvärt kränkt över att jag inte älskar Sverige som fosterland lika mycket som honom. När någon frågar mig en fråga de inte vill höra svaret på, om det inte är rätt enligt deras termer, och kallar mig dum i huvudet om jag inte tycker samma som dem, då ser jag det faktiskt som min rättighet att ta bort den killen från mina matchningar. Alltså varför ska jag lägga tid på att bråka med en kille på tinder? Så intressant var han inte och han var definitivt en av dem som spammade med meddelanden när jag inte svarade tillräckligt fort.

Så jag tog iallafall bort honom som matchning och tänkte inte mer på det. Jag har fått lite hatkommentarer på min instagram på sistone, här på bloggen i spamfiltret och jag tänkte väl att det hade att göra med att min blogg klättrar så himla mycket just nu och har gjort det ett tag. Jag har inte brytt mig så mycket. Visst, det är inte så roligt att läsa att jag ser ut som en anka och att min näsa är stor eller att jag är tjock eller anorektiker, men fattar ju att de kommentarerna inte har någonting att göra med mig utan med personerna som har skrivit dem. I vilket fall så kollade jag mina övrigt mappar på facebook idag, och där ligger ett meddelande från denna kille som hade gått under spam. Där kallade han mig trångsynt och menade att jag kommer att få ett svårt liv med den inställningen, att jag inte vågar ta en diskussion med honom och det ena och det tredje. Jag känner bara "shit killen, släpp det!"

Jag liksom många andra tjejer matchar med i princip varje kille vi swipar höger på. Varför ska jag slösa tid på en sur kille som är förolämpande i sina meddelanden? Vill man hålla en diskussion med mig så ska den vara konstruktiv. Du kan liksom inte kalla mig dum i huvudet och tro att jag ska vilja argumentera med dig, speciellt inte när jag inte på¨något sätt är emotionellt involverad. Huruvida denna killen stått för hatet på bloggen och instagram vågar jag inte uttala mig om, men med tanke på att han inte klarade av att bli unmatchad utan att leta upp mig på facebook och fortsätta förolämpa mig så känns det inte helt otroligt. Jag fattade inte ens vem han var som hade skrivit till mig först när jag såg meddelandet. Jag hade helt glömt bort honom.

Hursomhaver, killen om du läser detta. Det är helt ok att vara icke kompatibla utan att hata varandra. Det är helt okej att släppa saker och gå vidare. Man behöver inte dra allt till spetsen. Du kan inte vara förolämpande och nedvärderande mot mig och förvänta dig att jag ska fortsätta vilja prata med dig. Jag är inte konflikträdd, jag är energisparande och väljer mina figther och det kommer INTE vara med någon jag inte bryr mig om. Så tråkigt är inte mitt liv.

Likes

Comments

Jag har en sån otrolig stress just nu som jag inte riktigt kan sätta ord på, jag vet vad jag är stressad över och jag har hamnat i en jobbsvacka, jag får ingenting gjort och vill bara kräkas av all stress precis hela tiden. Jag har typ lyckats jobba en dag hela januari och det är för att jag känner stress så att jag knappt kan andas, jag sitter fast och jag tar mig ingenstans, Jag har mål och planer men det går liksom inte. Det är ingenting som löser sig och jag orkar inte, jag vet att nu känns det ännu värre för att jag är så himla trött. Jag är så trött på allt liksom, jag är trött på att låtsas att allt är ok hela tiden när det inte är det, jag är trött på stress och press, jag är trött på att inte veta. Jag är trött på att inte ta mig framåt. Jag är så trött att jag känner mig så illamående att jag hostar tills jag nästan spyr. Utan att vara sjuk.

Jag är trött på press från människor i min närhet, jag är trött på press från mig själv, jag orkar inte, att ge upp är inte ett alternativ men att ständigt höra människor som vill att jag misslyckas, som tycker att jag bara ska ge upp, samt människor som så gärna vill att jag ska lyckas att de sätter ännu mer press på mig. Det är då jag blir," seriöst, låt mig bara vara. Ring mig inte. Skriv inte till mig. Låt mig bara vara". För jag kräks. Jag klarar inte av att låta det ta den tid det tar, imorgon har jag två mål för mig själv som ska göras. Det är bara så, kosta vad det kosta vill.

Sen är det mycket smågrejer hela tiden, typ en kille som försöker göra mig svartsjuk, eller nåt, jag tror att det är det han försöker iallafall eller så är han jäkligt konstig, men det funkar inte, för jag känner inte så inför honom och blir istället ännu mer less. Sen var det nåt jäkla drama för något tag sedan som också tog på krafterna en hel del. Jag har pratat med en kille ett kortare tag, handlar inte alls om någon lång tidsperiod, jag har inte träffat honom men får väl se om det eventuellt blir längre fram. Han är trevlig men jag har svårt att gilla någon från början och kan absolut inte gilla någon jag inte träffat, jag vet inte riktigt hur folk tänker dock, uppenbarligen tänker inte alla på samma sätt som mig vilket jag har förståelse och respekt för. Jag anser att tjejer och killar kan vara vänner, det är normalt för mig.

Jag har många killkompisar, fler killkompisar än tjejkompisar och det är så det är bara. Men den killens roomie tycker att jag är en sån oerhörd slampa som mestadels har killkompisar, som kan hålla en konversation med en kille utan att det betyder något mer och som inte känner mig låst till denna kille. Alltså JAG HAR BARA CHATTAT MED HONOM. Förstår ni hur sjukt det är? Det har varit vanlig chatt som man har med vilken människa som helst, ingenting annorlunda emot hur jag skulle prata med en killkompis liksom. Eller en tjejkompis för den delen. Men den killens roomie tycker att jag BARA ska prata med den killen. Samt sa saker som att "du kommer aldrig fånga en vettig kille eftersom du har massa killkompisar och blablabla, killar som är någonting att ha vill ha någonting mer classy" Som sagt. Det som är så sjukt är att jag varken träffat killen jag pratat med eller hans rumskamrat. Har inte lovat något, har inte sagt något osv. Sådant gör mig trött.

Jag har börjat skriva så många blogginlägg på sistone och bara slutat mitt i och aldrig publicerat dem, så sjukt många ämnen som jag velat skriva om och påbörjat men sen inte fixat att färdigställa. Jag har bestämt mig för att sälja huset jag äger så att alla fattar att Italien är det jag verkligen vill, att jag inte vill komma tillbaka. Jag vill inte vara i Sverige. Sverige är inte mitt land. Jag kommer inte ge upp. Jag kommer inte ändra mig, Det är sån här jag är och jag vill inte ge någon en anledning att tvivla eller hoppas på att jag ska misslyckas. Jag kommer ALDRIG NÅGONSIN att ändra mig, jag kommer aldrig någonsin komma på att jag vill bo i Sverige. Jag har aldrig velat bo i Sverige så varför ska jag behålla huset som en trygghet? jag tror att den tryggheten hela tiden var för att göra det lättare för andra att acceptera. Det var aldrig vad jag ville i grund och botten. Jag har inte ens råd att ha kvar det ens om jag skulle vilja. Det är mycket där stressen kommer ifrån. Sen ska ingen kunna använda huset emot mig. Så nu känner jag bara att jag vill göra mig av med det. Det finns inte en enda anledning att ha det kvar.

Och ja, det alla redan har sagt till mig, det var dumt att köpa det från början.

Likes

Comments

Ett företag som jag har beställt av tre gånger nu och alltid blivit besviken på av olika anledningar är Lentiamo, det är inte alla som vet det om mig men jag ser ju inte så bra alls, har -1,75 på ena ögat och -2,00 på andra. Visst, det finns många som har betydligt sämre syn än mig men jag klarar mig inte alls utan linser. Att använda glasögon är inte ett alternativ. Jag har ett par jättefina glasögon från In Style som jag har lagt lite pengar på. Jag är jättenöjd med dem och visst använder jag dem ibland, men det skulle inte fungera på heltid. Så jag använder ju linser. Första gången jag beställde från Lentiamo var det krångel både med betalningen och mitt paket, allt löste sig dock men det tog ett bra tag innan jag vågade beställa igen. Kundtjänsten är dessutom sisådär om ni frågar mig, svåra att ha att göra med och de pratar inte svenska i första hand utan danska eller norska.

Andra gången när jag beställde linser så stod det att allt var på lager när jag la min beställning, men efter ca två veckor hade ingenting levererats och jag hade inte fått någon information. Efter kontakt med kundtjänsten så visade det sig att det inte alls var på lager och att de skulle få in det typ 10 dagar senare. Jag väntade och fick mina varor. Så beställde jag en gång till nu, en större beställning för jag tänkte att jag vill ju inte krångla med dem i Italien mer än jag absolut måste. Så nu beställde jag så att jag skulle ha ett bra tag. Mina varor är inte på lager givetvis får jag ett mail om efter att jag har gjort min beställning, det är tre veckor sedan nu och jag har inte hört något mer.

En del saker har kommit in på lager kan jag se, men det är någonting de väntar på och jag tycker att det är så jäkla dåligt. Det står ju att allt är på lager när man beställer. Tycker att de åtminstone kan skicka den delen av min beställning som redan är på lager. Men icket, allt ska skickas samtidigt. Förmodligen om ett år eller två när de har fått in allt. Jag kommer ju sannolikt att få grejerna den här gången också, men vill informera alla om att detta kan hända när ni har att göra med dem. De ljuger om lagerstatus tills dess att du lagt din beställning.

Nej, jag har inte gått ifrån mitt shoppingstopp utan jag håller det finfint, denna beställning är lagd innan mitt shoppingstopp och detsamma gäller den röda väskan och den lilla portmonnän jag beställde. Mitt shoppingstopp är mellan 3 januari till 3 februari och det har gått superbra förutom att jag verkligen vill köpa strumpor nu och en svart keps. Jag har ett behov av nya strumpor framför allt och den svarta kepsen är liksom bara "vill ha" Dessutom såg jag en fin för cirka 30 kronor i butik, men jag lät bli... Jag är duktig och håller mig. Kommer grina om den inte finns kvar sen.

Jag har varit uppe cirka en timme nu iallafall, hunnit dricka kaffe och göra basen i min sminkning. Nu ska jag dricka lite mer kaffe och göra klart mitt smink. Vet ni, jag har en superfin lila tröja på mig men jag upptäckte att den hade en fläck, en sån där blekningsfläck ni vet. Så jag tänkte att då slänger jag den, för fläcken kommer inte gå bort och jag vet att jag försökt tvätta den flera gånger. Men så nu när jag skulle lokalisera fläcken för att motivera mitt beslut. "Burn sweater! BURN!" så är fläcken borta. Voila!

Jag har inte mått sådär superbra de senaste dagarna, sovit väldigt mycket, magen har varit kaos, huvudvärk, ont, bara allmänt dåligt skick på mig... Men nu känns det som att det ska vända.

Vi kanske hörs senare idag. Om inte, kram på er, hoppas alla får en superdag och massa kärlek!

Likes

Comments

Godmorgon allesammans! Jag hoppas att ni har sovit gott och är på topp, det är jag idag och jag är så himla taggad på att börja arbeta. Min mage är dock kaos, alltså urartad. KAOS. Inte bra alls. Men det går nog över, dessutom var jag ju tvungen att göra den värre med kaffe eftersom jag vaknade med kaffehuvudvärk. I vilket fall, jag må ju vara den mest envisa människan på hela jorden. Jag skrev ju att jag ville rensa ut kläder så att mina kläder väger 15 kilo med väskan och jag har nått mitt mål! Kan ni fatta, när jag rensade klart i morse och ställde mig själv frågan "Anna, om det var supervarmt idag, vilken av dessa två klänningar skulle du välja?" Så insåg jag att en av dem skulle ligga och ruttna i ett hörn och den andra var ett självklart val.

Jag har fortfarande svårt att göra mig av med saker, det låter kanske inte så, jag gör mig av med mycket mer än många andra och väskan väger efter sista rensningen med alla kläder 14.9 kilo. Då är givetvis inte de kläder jag har på kroppen inräknade. Men jag känner ibland att jag har lättare att göra mig av med saker som jag har köpt själv än saker som jag har fått. Det spelar ingen roll om jag använder det eller inte. Detta har nog varit den mest extrema garderobsrensning jag någonsin har gjort. När jag bodde i Sundsvall och rensade garderoben var den nästan fullare efteråt av någon anledning, kläder slängdes aldrig utan bars ner till förrådet och det fanns rum för många kanske. I den här rensningen har det inte funnits rum för ett enda kanske. För jag skulle ned till en vikt av kläder och det har inte handlat så mycket om hur mycket plats de tar. Utan istället väldigt mycket om vad jag använder, vad som passar på min kropp, vad som är lättmatchat, kvalitet på plaggen och vad de väger.

Jag har även upptäckt ofta att jag har tänkt på hur ett plagg kan ersätta ett annat plagg. Till exempel. Vilken av dessa tre svarta tröjor tycker jag mest om? Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle lyckas med det här målet. Men jag är så himla stolt över mig själv för att jag faktiskt gjorde det. Över att jag faktiskt inte har gett upp. Nu har jag en högkvalitativ och minimal garderob som innehåller allt jag behöver, kläder som är i min stil, vackra klänningar, toppar, byxor, shorts med mera och viktigaste av allt. Kläder jag faktiskt använder. Tänker ge mig själv en klapp på axeln och säga "Bra jobbat Anna!" och så är det bra med det. Hoppas alla få en superbra dag. Nu kommer jag inte skriva mer om hur mycket mina kläder väger. Jag är klaaaar!!!

Hoppas alla får en superbra dag så hörs vi lite senare!

Likes

Comments

Så, jag tänkte bara uppdatera er en sväng! Sa ju att jag skulle rensa lite och väga väskan igen med alla mina kläder i ikväll. Nu väger alla mina kläder tillsammans med väskan 16.4 kilo och jag känner mig otroligt nöjd med mig själv. Det optimala känner jag vore 15 kilo och det har varit målet hela tiden men jag misstänker att väskan i sig väger minst ett och ett halvt. Dessutom skrev jag nu på eftermiddagen att jag ville bli av med lite skor. Då hade jag 13 par skor, igår hade jag 14. Jag gjorde mig av med ett par redan igår, motiveringen var att det såg ut som att det var koskinn på dem och det vill inte jag använda. Oavsett om det är fusk eller inte.

Så 14 par skor igår och idag efter min lilla rensning så har jag 9 par skor kvar. Målet var 10 stycken. Jag är så otroligt stolt över mig själv. Jag har haft en hel skogarderob, över 100 par skor. Alltså jisses vad jag känner mig nöjd, än är jag inte klar heller. Jag kanske kan komma ned till 8 par skor nu (det kommer nog aldrig bli mindre än så) och 16 kilo kläder till att börja med? Det går ju bara man vill och jag tror verkligen på mig själv. Jag vill så gärna komma ned till just 15 kilo kläder, det kan vara svårt att förstå men allt väger så mycket mer än man tror samtidigt som 15 kilo kläder, eller 16.4 i detta fall är sååå sjukt mycket mer kläder ön ni kan tänka er.

Vi får se om jag orkar fortsätta rensa(eller det kommer jag ju), det får bli imorgon i så fall för nu tänker jag gå och lägga mig. Sov så gott allesammans <3

Likes

Comments

Alltså en sak som gör mig riktigt irriterad är att jämt och ständigt få höra hur smal jag är, anmärkningar om detta. Det är som, jag köpte ett par jeans för en och en halv månad sedan. Jag vägde ca 45 kilo då och jag väger ca 45 kilo nu, dessa byxor har gått upp i storlek, liksom så som jeans ibland gör. De blir lite större. Jag är 155, jag är ganska normal i min kropp, jag är inte anorektiskt smal. Jag är VÄLMÅENDE. Förstår ni? Jag äter, jag dricker och jag tar hand om mig själv. Så går dessa byxor upp i storlek och jag får höra "Det är väl du som har gått ned i vikt" och vet ni vad jag vill säga då? För att jag är så less på att höra sånt här hela tiden. Jag vill säga "Håll käften"

Jag äter sämre i vissa perioder och jag äter mer i vissa perioder, jag ligger dock stabilt i vikt och när jag säger att jag äter sämre så menar jag att jag äter mer godis och mindre av det som kroppen behöver. Fattar inte folk att detta är ett typ av bodyshame det också? Kan inte jag bara få vara som jag är utan att folk ska kommentera min vikt hela tiden, jag blir faktiskt ledsen, jag blir less och jag blir irriterad och jag vill säga "Håll käften", och det tänker jag göra nästa gång någon säger något sånt.

För när de säger "Det är väl du som har gått ned i vikt" så handlar det inte att jag behöver gå ned i vikt, att personerna tycker det, snarare att mina jävla revben redan sticker dem i ögonen fast revbenen inte ens syns. Du kan inte spela triangel på dem. Kan inte jag bra få vara nöjd med min kropp någon gång? Folk fattar inte att detta gör lika jävla ont som att kalla någon tjock, jag är så äckligt jävla trött på att höra hur smal jag är. Jag är nöjd med min kropp. Jag går inte upp i vikt, jag går inte ned i vikt. Jag väger 45 kilo till min 155 vilket är HÄLSOSAMT. Så håll bara käften och låt mig vara nöjd någon gång.

Jag tvättade dessa byxor i 95 grader och de drog åt sig och blev som de var när jag köpte dem, nu är de lika stora igen. Så nu ryker dem. Jag var bara tvungen att skriva av mig, jag har gått och mått illa över den kommentaren sen igår och jag får ALLTID höra såna kommentarer. Det är inte ok, oavsett VEM det kommer ifrån.

Likes

Comments

Vet ni att det är typ tusen gånger mer kompakt att såga i trä som inte har blivit behandlat än att såga i trä som har blivit det? Jag vet inte hur de gör, men att såga i en vanlig träbit i jämförelse med att såga i en stock... Låt oss bara säga, jag förstår varför träd står emot de allra största orkaner. Konstig start på ett blogginlägg möjligtvis, jag eldade precis upp en av mina favorittröjor, en anledningen till det är att jag anade att den var tung. Men så vägde jag den, alltså först vägde jag mig utan den och sen med den och skillnaden var 1.2 kilo. Jag upprepade processen flera gånger för att en tröja kan ju inte vara så tung?

Men jo, det kan den tydligen. Resultatet var detsamma igen och igen. Jag har många fler favorittröjor, kanske låter absurt för er men kläder som väger för mycket... För mig innebär det att jag får värdera om tröjan är värd att behålla för att istället göra mig av med 10 stycken lättare toppar. Jag ska väga min väska alldeles snart igen, så det blir nog en uppdatering om nedbantningen av "garderoben" ytterligare. Jag vill inte ens kalla det garderob längre. Fast det är det ju, en ganska stor också. Jag tror att jag utan problem skulle kunna visa er alla kläder jag äger nu. Jag räknade mina skor igår också. Jag har 13 par, jag vill ned till 10 för skor väger ändå ganska mycket. Förstår att det här låter helt absurt för vissa. Om ni har en superstor garderob, säg att ni har 150 kilo så kan jag näst intill garantera att du ändå inte använder mer än 10 procent av den.

Jag tycker att det är så skönt att kunna säga "Jag vill inte ha" och mena det.

Jag tror att vi kommer att höras igen ikväll! Puss på er.


Likes

Comments