När det har varit några händelserika dagar och det liksom lugnar ner sig och det kommer basic dagar som det inte händer så mycket på tänker jag alltid "oj vad ska jag blogga om nu då". Så tänkte jag igår men det var ju onödan. Slutar aldrig förvånas över alla konstiga och oväntade grejer som inträffar här i mitt NZ-liv.

Igår morse ringde klockan 6:45 i Te Anau. Jag hade en buss till Dunedin att passa. Fick kämpa mig upp ur min gosiga och bekväma säng, lakanen var lika mjuka som mitt gamla smultronlakan från Åbyhus. När jag kånkade iväg till bussen blev det rök i luften när jag andades, så kallt var det. Tempen på bussen var heller ej behaglig, var kall in till skelettet. Really, satt påbylsad med mössa och huttrade. Vi hade ett toastopp i 20 minuter bredvid en souvenirbutik. Jag gick in i butiken bara för att värma mig och fördriva tiden. Vilket genidrag. Hittade merinosockor. Älsklingsmerino!! Var tvungen att köpa och satte på mig dom omedelbart! Strax innan 13 var vi framme i Dunedin. Blev avsläppt i ett industriområde och fick gå en bra bit med min packning, på branta gator, uppför trappor och över gångbroar. Vid det här laget frös jag inte längre utan var på gränsen till psykbryt pga svettig. Tänkte onda tankar om mina nya merinostrumpor.

Kom till världens brantaste garageuppfart och där var mitt hostel. Snäll dam checkade in mig och visade mig till mitt 12 bed dorm. Jesus. Det liknar inget annat hostel jag varit på. Det är som två vanliga hus. Känns väldigt engelskt, mörk träpanel på väggarna, fin heltäckningsmatta. Vanliga badrum och små kök. På eftermiddagen gick jag en promenad i staden och det är något jag älskar, att bara gå på gator i en ny stad. Glo på folk, hitta nya caféer jag vill prova och se på fina hus. Ciudad ciudad, monetas monetas. Lyckades lokalisera min bank, bibblan och "skattekontoret" så kände mig duktig (hoppas jag kan skicka in mina dokument och få skatteåterbäring snart). Alltså Dunedin är större än jag förväntade mig! Med NZmått är det en storstad skulle jag säga. Strosade runt på New World och köpte med mig ägg, broccoli, mjölk, bröd, kokosmjölk och paprika och gick sedan hem i duggregn.

Åt ägg, bröd och hummus till kvällsmat. I miniköket blev det en bra start direkt, det var tre killar och en tjej där och vi alla började prata och det var god stämning. Alla var väldigt trevliga och jag gillade sällskapet. En ung tysk började flirta rätt friskt med mig på en gång. Nu känner jag mig väldigt bjussig men måste dela med mig av en sak han gjorde som minst sagt chockade mig. Efter maten började vi spela kort och ni vet man sitter lite framåtlutad med armbågarna på bordet. Rätt som det var drar han mycket kvickt ner min dragkedja (hade den helt stängd) på luvtröjan jag har på mig."Vad göööör duu?!" säger jag chockat. "Jag ville bara ta en titt" svarar han då. Alltså whaaaat. Han tar sig friheten att dra ner min dragkedja för att han vill ta en närmare titt på min kropp. Iddi! Blev helt ställd!!!

Imorse vakande jag och var sååå inte utvilad och var dessutom ledsen och skör pga morfar. Så när jag ligger nyvaken i min säng och snörvlar tyst tyst i det stora rummet ringer min mobil, det står att det är receptionen på hostlet som ringer. (Hade ej lagt in det numret för hand i mina kontakter men min mobil outsmartar mig och hade själv fixat det????!) Jahappp vad nu tänkte jag, det är något vajsing med min bokning. Bestämde mig för att inte svara utan drog på mig kläder och gick till receptionen istället. Möts av den gulliga damen "Heeeeeey Anna, I was thinking about you. We have a cleaning position available, do you want it? Working 3 hours per day and stay for free!" Svarade att jag måste tänka lite på det. "How about you try it today and then you get this night for free and later today you can decide if you want to stay longer.

Så jaha, nu har jag bestämt mig för att stanna och wwoofa här ett tag. 19-åriga Isaac från Seattle visade mig runt och sa vad jag skulle göra. Åh lord. Det är snuskigt och OORGANISERAT. Abel var ju rena rama regelboken jämfört med detta. Alltså det kliar i fingrarna på mig. Vill bara komma och styra upp allt HAHA. Säga kanske dags att köpa nya toaborstar som faktiskt har ett skaft att hålla i, kanske ska ge personalen handskar pga bakterier i badrummen osv. Det var väääldigt lamt och Isaac sa flera gånger "Oj du städar verkligen bra. Oj vad rent!". Sopade en uteplats och dumpade löven i rabatten för ingen visste var jag skulle göra av dom, HAHA. Fick även dammsuga med behållaren på ryggen, sällan känt mig så ful/rolig.

Nu har jag fått byta rum till personalrummet. Det är litet med två våningssängar. Det är tre unga killar och jag. Rummet var ett BOMBNEDSLAG. Riktigt snuskigt ungkarlsrum. Klädhögar, skräp, saker överallt i en salig röra. Gick inte att komma in i rummet. Min överslaf svämmade över av bråte. Eftersom jag redan hade betalat för fem nätter fick jag de pengarna tillbaka, sweet as.

Alltså helt ärligt så känns det lite segt att städa och bädda igen. För det är snuskigt och slitet. Så mycket går liksom inte att få rent för det är så ingrott. Vita huset-vinbar. Men det är väldigt familjär och fin stämning på hostelt så känner hatkärlek. Jag tänker att jag stannar här i några veckor i alla fall, kanske letar efter ett jobb eller så nöjer jag mig med detta. Vi får se, det är ju väldigt bra att spara in på boendekostnaden medan man funderar över vad man vill ta vägen. Nästa vecka väntar ett miniäventyr! Ska på roadtrip i fem dagar på nordöns östkust med Sam, engelsmannen jag var på dejt med i Queenstown i Februari. Det ska bli spännande!

Så jaa nu är det bara att stå ut med att skura toaletter och dammsuga, allt är temporärt och det är inte synd om mig.

Och tack för kommentarer hörrni, blir så glad. T.o.m kommentarer från Småland fast min Smålandshalva inte är vid min sida!

Hej då från ett Dunedin i solsken.

Här ovan ser ni min gulliga lilla hörna för förra natten, merinosockorna, ena hostelbyggnaden, jag i min nya jobbtisha med dammsugaren i högsta hugg och så slutligen ungkarlsrummet som här är "nystädat" på begäran av gulliga damen.

  • 111 readers

Likes

Comments

Lördag i Queenstown. Det var betydligt kyligare i luften. Efter en del planering och interbankande så gick jag ut i ciudad. Slog mig ner på min filt på en gräsplätt med förhoppningen att blogga/lyssna pod/skriva dagbok/äta nötter, glo på folk och hoppas på att solen skulle komma fram. Såg fram emot att ha lite egentid då jag hade haft så mycket umgänge de senaste dagrna men det blev andra planer vilket egentligen bra var kul. Hann bara börja på ett blogginlägg innan jag stötte på Laura, min kompis som jag hikeade och drack öl med dagen innan.

Så vi tog sällskap igen, gick på marknad, vi båda köpte smycken. Ja ni ser ju, someone was really treating herself in QT. Glass, öl, bikini här, solglasögon där, burgare hit och halsband dit. Yolo, man måste ju få spendera ibland också känner jag. Jag har faktiskt kommit till en ny fas i mitt resande. Känner att jag gjort alla dyra aktiviteter som var viktiga för mig. Skydive, glowworm cave, rafting osv. Så nu uppskattar jag en kaffe på ett café eller att prova en ny halvdyr yoghurt i mataffären. I början tyckte jag det var slösigt. Men nu har jag andra prioriteringar när de dyra grejerna är avklarade. Älskar mitt nya halsband förresten. Det är min NZ souvenir tänker jag, tillsammans med min gosiga merino/possumtröja som mamma tog med hem.

I alla fall, Laura och jag köpte kaffe och juice och gick till en park och lyssnade på livemusik. Solen kom fram och det var allmänt festligt.

Efter kvällsmaten mötte jag upp min tyska Laura och Annemarie, vi hade bestämt oss för att testa freaky shaken. Jag köpte en tokig donut som jag fick injicera med en chokladspruta. Vi tog en kvällspromenad och avslutade med en öl innan vi kramades adjö. Våra vägar skiljs nu åt. Förhoppningsvis ses vi i Sverige eller i Tyskland senare i livet. Vet inte till hur många jag har sagt "you will always have a home in Sweden". Haha kan komma till att bli tysk invasionens inslag av England i Åbyhus. Vem vet?

Söndag morgon gick jag upp starx efter 07 och åt frukost i köket. Asiaterna kokade nudlar, gjorde egen buljong, kokade kycklingklubbor... Själv satt man med morgonskräp i ögonen och slevade i sig klibbig havregrynsgröt. Det var mörkt ute och det slog mig att detta snart är vardagen igen. Hur ska jag någonsin kunna gå tillbaka till att gå upp när det är mörkt så många många dagar om året. Att man står ut.

Straybussen var totalt full, inte ett säte var tomt. Föraren hette Lego och var i början osäker på om det var en men eller kvinna. Men kom fram till att det var en hon. Vi körde mot Fiordland NP och ni vet väl vid det här laget att det var vacker natur på vägen dit. När vi närmade oss Milford Sounds. Alltså jag hade gåshud. Riktigt mäktigt var det. Naturen var så stor. Dalarna så djupa. Bergsvägarna så höga. Molnen gick lågt och det var stämningsfullt. Vi åkte en båttur i fjorden och det var fint. Såg vattenfall och sälar. Man känner sig väldigt liten. Mina bilder från den dagen är shit, för att naturen är för stor att få med på bild. Och jag blir mer och mer "nääää jag pallar inte ta bild, vill bara vara här och nu och ta mentala bilder och titta runt med ögonen och inte alltid leta efter den perfekta bilden."

På kvällen bodde vi mitt i skogen, vid en flod, nere i en dal. Det var ingen mottagning, inget kylskåp, bara el till 22:00 sedan skäcktes alla lampor. Vi lagade gemensam middag, BBQ med massa tillbehör. Jag och min danska kompis Stella 33 som har varit på samma buss som mig ändå från Abel gick till vår stuga ganska tidigt och bäddade ner oss och låg och pratade. Hon är så cool. Jobbade som grafisk designer och hade ett stressigt liv med stor arbetsbörda. Hon mådde inte bra och kände att hon var nära att bryta ihop helt. Vad gjorde hon? Sa upp sig, lämnade sin kille hemma i lägenheten i Danmark och reser nu i sex månader ensam. Bra jobbat Stella säger jag!

Nu är jag som sagt Te Anau. Igår gjorde jag inte många knop, lite admin, blogg, träffade roliga personer på hostlet. En schweizare i mitt rum var hemskt förtjust i Sverige och kunde några fraser på svenska. Han började tjata om polarkakor. Och när vi låg i våra sängar och skulle sova.... Jag kunde inte tänka på annat än en ljummen polarkaka med smör och ost. Mööööms. Idag sov jag ut till 10!!! Vet inte senast det hände, så skönt. Jag och min roomie Ellen gick på promenad efter frullen. Nu ska jag gå till mataffären en snabbis och imorgon åker jag till Dunedin.

  • 139 readers

Likes

Comments


Vilka drömmiga dagar jag har haft. Härlig atmosfär i Queenstown, små lustiga detaljer varje dag, klarblå himmel, nya kompisar och berg åt alla håll och kanter. Så min första heldag i Queenstown började med att jag pratade med Nora i säkert två timmar. Vi skrattade mycket och vid ett tillfälle så bröt hon ihop totalt. Det är en fin grej, att höra någon man tycker så mycket om bli helt tyst och sedan liksom kippa efter luft för att hon skrattar så mycket. Efter mina sena frukost gick jag på shoppingtur. Var på bikinijakt då min är utsliten. Oj vad jag fyndade! Alla delar var på rea och det var ta 3 betala för 2 och en av överdelarna var vändbar. Så fick 4 delar till priset av 1. Wow fattar ni hur nöjd jag var.

Sedan gick jag mot mitt utflyktsmål. Queenstown Hill Track, ca 2,5 lång enkel hike. Dock brant! Särskilt gatorna som jag gick på för att komma till starten. (Glenn & Clark: Det var där GPSen lurade in oss sista kvällen och Bettan stod lodrätt...) Stigen gick genom tät skog och det var mörkt då himlen och solen bara sipprade in lite mellan de höga träden. På toppen var det stekande hetta och utmärkt utsikt över sjön, staden och berg. Blev nästan frälst när jag satt där på en sten och blickade ut över QT och kände LÅT DETTA ALDRIG TA SLUT. Kände mig så tacksam för massa saker, att jag är här för att jag har bestämt det, jag vill och jag kan. Men också att jag alltid har ett hem att komma tillbaka till.

Medan solen brände på nästippen åt jag torkade aprikoser, vitlökskex och torkat kött. Har börjat variera mitt snacks haha, inte bara bananer och müslibars. Efter jag njutit av min lyckliga stund lagom länge var jag tyvärr tvungen att gå ner igen. Hade nämligen bestämt träff med Moritz! Åh good to see him. Han var lite långhårig och hade ny keps. Vi satt på en filt i solen, åt gelato, pratade och matade änderna...

Den kvällen lagade jag pasta med pesto och kikärtor och lade mig i skaplig tid. Just det! Tre Italienare flyttade in i rummet med mig och goa tyska Lena från bussen och dom var rätt lajban. Särskilt Lorenzo som var pratglad! Han bjukkade på Lindt-choklad och pratade om livet som kock. Någon timme senare såg jag att jag hade en stor chokladfläck i ena mungipan, tur att den enda som kan ha sett det var han.


Morgonen därpå vaknade jag med träningsvärk, åt översaltad gröt och mögligt bröd, packade ryggsäcken och snörade åt skorna hårt. Ben Lomond var mitt mål och den hiken var mer krävande än den jag gjorde dagen innan. Efter ca 30-40 minuters vandring uppför i en skog stötte jag ihop med en Brittisk tjej som hette Laura. Vi stod båda förvirrade och tittade på en stor karta. Och så blev det så att vi tog sällskap och det var nog bra, vi kunde peppa varandra och småprata. Stundtals var det lite trixigt med stenar och lösgrus, ganska brant och vaderna och rumpan fick jobba på bra. Ibland var jag skraj, man känner sig så liten och så ser jag bilder i huvudet hur jag tar ett snedsteg och hamnar utanför stigen och faller. Sista timmen till toppen gick vi längs med bergskammen och det var lagom utmanande. Till slut var vi på toppen och vilken utsikt, overkligt. Det går inte att fånga på bild! Klarblå himmel också. Sedan började vägen ned för mina stackars knän, avskyr att gå nedför. Laura pladdrade på ganska bra hela tiden, vi kom bra överens och jag var tacksam över hennes sällskap.

Efter dusch, deo och mascara mötte jag upp Laura igen för att äta burgare. Moritz kom också, han köpte en galen milkshake. Det var St Patrick's Day den dagen så det var ju omåttligt festlig stämning i Queenan. Laura och jag gick vidare och drack öl, mötte upp hennes kompisar, två bröder från Californien. Det var en jättemysig bar och till slut blev det livmusik och dancefloor så dansade i flera timmar och drack öl fast jag led av grov matkoma från burgaren. Runt 01:30 var jag totalt slut efter att ha gått i sju timmar och dessutom dansat. Jag var bara tvungen att sätta mig på en pall och vila lite lite, bara blunda i några sekunder men de var kvicka på baren och hade hökögon och sa att jag omedelbart måste lämna baren. Hahaha, utkastad?!?!?? Jajaja jag var ju done ändå så gick hem till älsklingshostlet och viskade och fnissade med Lena och Lorenzo innan jag äntligen somnade.

Nu är jag i Te Anau, berättar om sista dagen i QT och Milford Sounds imorgon. Sedan är jag ikapp! God natt Sverige.

  • 170 readers

Likes

Comments


Herregud. I Queenan nu! Den ena dagen överträffar den andra. Alltså att bara sitta på bussen och se naturen genom rutan. Det är liksom ett nöje i sig. Jag ska börja från där jag slutade.

Så vi lämnade Franz Josef och vädret var så bra. No more rain. Typiskt. Vi såg glaciären på håll i morgonljus och fortsatte till Fox Glacier. Stannade vid en spegelblank sjö, Lake Matheson där vi hade ett längre stopp och gick en runda på ca en timme. Frisk morgonpromenad med fin miljö och vy av Mount Cook. Bussen kämpade på söderut längs med västkusten och solen sken. Moose sa i microfonen "här kan man se delfiner så håll ögonen öppna." Han hann knappt avsluta meningen förrän jag fick syn på en grupp delfisar. Tror jag var en av de första som såg. Började såklart picka på rutan med pekfingret och gasta Look look!!!! Did you see that??!!" Alltså vilda delfiner, hur coolt?! Vi stannade vid en strand och då såg vi också.

Haast pass passerades och bussen var trött och överhettad... Det blev en del fotostopp längs vägen och på den sena eftermiddagen nådde vi good old Wanaka. Bodde på Base hostel en natt och blä, aldrig mer Base. Ingen tvål på toan, livsfarliga spisar som man fick tända med tändare, en kran var trasig i köket så skvätte ner hela mig, mycket osköna sängar, inget wifi i rummen osv. På kvällen efter nudelmiddag och inhandling av mat träffade jag mina kompisar från Abel Tasman, Laura och Annemarie. Kul! Garvade en del och pratade ikapp.


Fint citat på en toa och lämna drönaren hemma-skylt.

Lake Matheson och västkusten. På den sista bilden kan ni skymta delfinerna!

Fina Wanaka

Lustig toalett, fruktaffär deluxe, bungy bridge och yoghurtlunch på bussen.

Glad i Queenstown! Kolla vyn från köket.

  • 256 readers

Likes

Comments

Jaaaahapp. Nu var solsemextern slutt. ParadisAbel med solsken var dag gjorde mig bortskämd. Det bara regnar och regnar, konstant sedan i fredags kväll. När man sitter på en buss gör det ju detsamma egentligen, vyerna är vackra ändå. Liksom regnskog och slingriga vägar längs kusten, mmm fint. Ibland korsar vi otroligt blåa glaciärfloder och det är misty (?) och molnen går lågt. Vår busschafför heter Moose och han är oväntat rolig. Han har långt hår som går ner på magen och man kan tro att han har våfflat det. Han drar roliga skämt så jag måste fnissa och pratar lagom mycket i microfonen. Det är mycket sweet as, ay i slutet av varje mening och NZslang osv. Igår när vi vaknade i Westport var det drama då många skor och telefoner blivit stulna så popo kom ju löpandes till hostlet. Samt en jordbävning!!! Men jag kände inte av den, den tredje jag missar...

Igår stannade vi på ganska många ställen, bla Pancake Rocks och Greymouth där jag fikade på ett underbart café med en dansk tjej som heter Stella. Ibland är det mysigt med bussen, känns som man är på skolresa typ. Och ibland drygt, för kallt/för varmt, dålig musik, skumpigt och krokiga vägar, trångt. Längtar bara tillbaka till Bettan och mitt tillhörande sällskap. Moose utmanade oss att simma i en kall isblå glaciärflod igår. Vi skulle då få gratis drinkar i QT. Två killar hoppade i och resterande 35 pers stod och hurrade och klappade händerna utanför bussen som var parkerad vid sidan av vägen.

När vi kom fram till hostelt igår var jag panikhungrig. Kökssituationen var ej optimal. Många många människor och ett ständigt tjatter, disk överallt, alla plattor upptagna och fick gå varv efter varv för att hitta en kastrull. Till slut hittade jag en utan handtag. Det blidde en ny favvorätt. Ris med tonfisk på burk och paprika. Trodde det skulle smaka kattmat men det var så gott, lyckades även koka gott ris!! Var så glad så glad.

Idag har jag gått på en kort och lätt hike i en dal för att se glaciären. Men vädret suger så glaciären syntes knappt. Fast det var väldigt vackert ändå, vattenfall, regnskog och dimma. Nu sitter jag genomblöt på ett café och dricker cappuccino och bryter bitar av min jordnötssmörsmacka som jag äter i smyg. Vädret är för dåligt för att göra heli hike glaciärvandring. Det känns okej även om det hade varit fett coolt. För det kostar mycket pengar. Herregud vad det drar iväg med pengar när man är på bussen. Och bo på hostel varje natt. Det var ju ett tag sedan, har ju bott i tält, campervan och hus de senaste månaderna. Haha börja inte oroa dig över min ekonomi nu mamma, det är lugnt.

Om några dagar är jag i Wanaka och Queenstown igen. Ska möta upp två tyska kompisar från Abel och Moritz, längtar!!!

Ja ni ser ju själva, dyngsur!! På den näst sista bilden och den över paraplybilden skymtas glaciären.

  • 333 readers

Likes

Comments

Befinner mig i Westport på ett trevligt hostel i en säng utan sand. Det har inte varit någon aktivitet idag pga regn och allmänt tråkig stad med noll saker att göra.

Igår eftermiddag gick jag och min tokiga franska kompis Lisa till en strand i parken jag aldrig varit vid. Tog en nap, Lisa badade och såg en stingrocka och vi hade en surrande drönare över oss. Precis när vi skulle packa ihop och gå tillbaka kom det fram en kille som frågade om vi ville kasta frisbee med han och hans kompis. Såklart sa vi! Det visade sig att killarna var från Helsingborg och Lidköping! Förutom Anna så var det första gången jag verkligen pratat ordentligt och umgåtts med svenskar. Killarna var trevliga och frisbeekastningen var oväntat kul! Alla nöjda och glada. På kvällen hängde jag och Lisa med Marina och Isabel, två long termers på campingen. Pratade om hur det är att prata engelska med kiwis, framtida planer, glassmaskiner, TV-serier, att skämta på ett annat språk osv. Åh de är verkligen bra människor. Saknar dom redan.

Det spöregnade hela kvällen, natten och morgonen. Sprang i flip-flops över gårdsplanen där det var oundvikligt att inte kliva i stora pölar, imorse till duschen. Kramade Hedde, Annika och Morgan hejdå medan den packade bussen stod och brummade. Slog mig ned bredvid en Coloradokille som visste var Lookout Mtn låg, cray cray. Liten värld. Sedan åkte vi på krokiga vägar och molnen gick lågt över mörkgrön skog. Amazing! Var ganska ledsen på bussen och försökte sova men det var svårt då huvudet skumpar runt.
Imorgon väntar Franz Josef!

Bilderna visar redig GRATIS lunch, tokiga Lisa sippar cider, resdag bland molnen till Westport, sjabbig "stad"

  • 365 readers

Likes

Comments

Vi var ett stort och härligt gäng som gick och åt på Fat Tui igår, så mysigt!! Köpte fish and chips och var så nöjd med mitt val. Senare gick vi till stranden och det var verkligen kallt, hösten kommer brrr brrr. Kvällen avslutades med TP och det var för svåra frågor att det inte ens var kul.


Nu har jag bara två nätter kvar i det mögliga tältet. Det är ganska kallt och jag måste sova som en boll med böjda knän. Nästan varje morgon vaknar jag 06 av att tuppen galer och han slutar visst aldrig!

Och update om den nya trökkiga städkillen. Han blir bara värre och värre. Verkligen den otrevligaste människan jag mött på flera månader. Ler aldrig, störig jämt, går alltid i bar överkropp, även när han lagar mat. Fett negativ ton till allt. Idag var han visst tvungen att göra om sängarna för han bäddade så fult. Som sagt, erbjöd mig att visa.

Kolla! De här bilderna är från samma plats, verkligen stor skillnad på ebb och flod.

  • 413 readers

Likes

Comments

På min lediga torsdag packade jag ryggsäcken med matsäck, vatten och solkräm. Sedan gick jag på lång walk i nationalparken ensam. Fint och bra! I sex timmar promenerade jag och benen var trötta när jag kom tillbaka. Köpte real ice cream och pustade ut på en plaststol.

En dag efter jobbet gick/liftade jag och Annika till min favoritsten, Split Apple Rock. Så himla fin liten strand med svart och vanlig sand, små grottor och stenformationer. Fin eftermiddagsstund!


En kväll gick vi till byns enda bar, Park Café. Jag hade duschat och tagit en ren tröja. Sedan sov jag i den tröjan. Och sedan svettades jag i den när jag bäddade sängar/skurade duschar på morgonen. Det är ungefär den standarden en har nuförtiden.

Jag dödade en skalbagge och en spindel i veckan och det blev stor uppståndelse. Har fått nya smeknamn så som animal murderer skämten goes on and on om hur känslokall jag är. När vi liftade satt jag i baksätet med en hund som hette Baby, det var ju ändå ett stark prestation av mig.

Igår gick jag och tyskarna upp tidigt och fixade pannkakstårta åt Morgan som fyllde 24 år. Vi hade skrapat ihop en blombukett och ett ljus och så sjöng vi Happy Birthday. Mysig morgon.

Vet att jag är lite töntig om jag säger att jag är gammal. Men alltså när mer än 50 % av folket jag umgås med här i Abel är födda 98(!!!!) då känner man sig gammal. 98!!! Hahahahahah. Nästan som Abbelito ju. Ska man verkligen resa ensam till andra sidan jorden när man är en sådan liten plutt vill jag säga, men förstår att jag har fel.

Det har kommit en ny wwoofare (städar för gratis boende) och han har så trökkig attityd att jag blir sur på honom. Han verkar inte vara här för att make friends om man säger så... Har en negativ ton om allt och pratar illa om Hedde med mig. Eh mycket osmart att göra det som ny + att Hedde är min roligaste person här. Den nya trökkskallen behandlar mig typ som en chef??? "Anna varför går brandvarnaren hela tiden? Anna varför börjar vi 9 och inte 10? Anna vad ska jag göra nu? Anna du sa att jag skulle moppa men nu frågade jag Katie, hon sa så här." Okej han är ny och vet inte hur allt går till men det störiga är att idag när jag frågade om han vet hur man gör hospitality corners med lakanen på sängarna sågar han mig och säger "nej vad är det?? Jag tror jag vet hur man bäddar en säng, behöver inte hjälp. Nej men bädda dina sängar fult med knöliga hörn då din dumbom!

Thank god för att Hedde är här. Han kan prata konstant och han underhåller oss alla. Vi bråkar om schampooflaskor och pannkakssmet, får kommentaren "ni är som ett gift par" och han tycker jag är såååå tråkig när jag inte vill dricka vin. Men han tar hand om mig och står upp för mig.

Fick ett erbjudande om betalt jobb här på campingen men tackade vänligt nej. Känner mig ganska färdig här och på lördag fortsätter jag mot Westport.

Jag är ledsen. Det kanske låter som jag är helt oberörd när jag skriver på bloggen om vardagliga saker som händer och att mitt lattjo backpackerliv fortsätter som vanligt. Och jag är okej och jag klarar mig. Men jag är så ledsen så ledsen. Har ångest och känner skam över att jag har valt att stanna här och inte åka hem.

Likes

Comments


I lördags så åt jag en av NZs högst rankade hamburgare. Den kommer från en liten husvagn som heter The Fat Tui, ett stenkast bort från campingen. Det var jag, min kompis Hedde som jag är glad att jag har. Han påminner mig om Svampbob fyrkant... Det var fransosen med det kluckande skrattet som bor i mitt tält. En efterbliven tjej från Kanada. Alltså, spelade hon trög eller var hon verkligen SÅ trög? Aldrig sett någon så efterbliven under ett UNO-parti. Och med i sällskapet var en dryg amerikan. Alltså först tänkte jag "åh kul, en solbränd och trevlig amerikan!". Den tanken blev kortvarig. Han var så ointressant. Maken till dryg människa har jag inte sett på ett tag. Han babblade och garvade åt sig själv och babblade mer och han hade så dryyyyg accent. Jag må låta elak nu men det är svårt att tycka om alla man möter. Vi spelade UNO nästan en timme medan vi väntade på maten. Vi glufsade i oss våra burgare med glädje när de äntligen var klara. Sedan var jag rätt nöjd och done. Blev ju trött av att umgås med hälften av gänget. Ville bara gå hem och lägga mig i mitt mögliga tält trots att det var tal om årets fest här i byn. Miss Marahau.

Efter många om och men beslutade jag mig för att följa med. Gjorde sällskap med mina nya tyska kompisar, Laura och Annemarie. Temat för Miss Marahau var att man ska klä ut sig till motsatt kön. Oh maaaan. Folk gick verkligen in för detta. Fast nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Det var ju stor uppståndelse här på campingen, innehållet i utklädningslådan (!) var utspritt på golvet och det var allmänt stojig stämning. Laura körde tema soldat och Annemarie rockare. Jag såg tydligen ut som en knarklangare??? Vi visste inte exakt var partyt var och om det var på lokal eller hemmafest. Vi börjar mot platsen runt 22 och får höra att det är 5 km bort. Det är kolsvart men Laura räcker ut tummen och vi får lift med en park ranger i hans van. Jääääätesnäll!!! När vi kommer till festen är det inträde och det sved för vårt snåla backpackertänk. Vi var inte säkra på om man var tvungen att ha en inbjudan eller inte. Det behövdes inte så när vi kommit så långt så var det klart att vi betalde och gick in. Helt nyktra och med en känsla av vilsenhet gick vi in till huset där musiken kom ifrån och belysningen blinkade. Och wow. Det var som att vi kom in på en drag queen show typ. Det var en scen där alla de lustiga kostymerna turades om att gå mannekäng och dansa. Oj vad vi skrattade.

Jag och tyskorna letade upp halvfulla vinflaskor och öl som vi lånade lite av kan man säga. Sedan blev det allmän dans och kröning av Miss Marahau. Strax innan 02 började vi vår kolsvarta promenad hem. Och vet ni, det var världens finaste stjärnhimmel. Inte nog med det, det var fullt av glowworms (lysmaskar) i diket.

Igår liftade jag och Hedde till Motueka för att handla mat. Alltså vilket event. Väldigt nöjd över att gå inne på affären och strosa och botanisera bland hyllorna. Uppskatta er bil/kollektivtrafik eller att ni har gångavstånd till ICA. Köpte bla. färsk majs, nutella, ägg, blomkål, fetaost, chips, kikärtor, nudlar, morötter och tonfisk. Var så nöjd så. På vägen dit plockade en Māori lady upp oss. Hur snäll och trevlig som helst! Bjukkade på mintgodis och tjattrade.

Hedde hade under dagen lyckats roffa åt sig en liter mjölk (gratis) med kort utgångsdatum. Han bjöd in till pannkaksfest jag och tackade såklart ja. Vi kom överens om att jag kunde sköta matlagningen. Han lagade ju förra gången och nu tänkte jag att jag skulle visa honom pannkakor på svenskt vis. Jag började med smeten och höftade lite i mängderna. Tog fram den minst utslitna stekpannan och valde en gasplatta i köket. Sedan gick det dåligt. Ytan på pannkakan brände fast men resten var kladdigt och det blev bara jox av alltihop. Blev ganska stressad då jag var hungrig, svettig och köket började fyllas på med folk så det var trångt och bökigt.

Hedde kom in till köket och började gasta "men Anna vad gör du?? Smeten är ju vatten!! Meeeer mjöööööl". Han vickade i mjölpåsen och vips var det en trögflytande kaksmet med mjölklumpar. Han hällde i rikligt med rapsolja i pannan. Och jag började protestera "neeej inte så mycket mjöl, det där är inte pannkakor för mig, jag vill göra på mitt sätt!" Och vem har olja till pannkakor tänkte jag tyst, smör ska det va! Så stod vi och gnabbande och argumenterade i köket och det kändes som att alla glodde på oss. "Du kan ju inte göra crepes nu, vi har för dålig panna och dålig stekspade. Det funkar inte!"

Efter en skvätt mjölk, fipplande på gasratten för att få den perfekta lågan och några djupa andetag verkade hela pannkakskaoset lugna sig. Och han återgick till sin Hobbitfilm och jag fortsatte att grädda. Men det var lite av ett trauma. Det var typ som att en lillebror kommer in i köket och skriker på mig om hur jag ska göra en rätt han inte vet receptet på. Han hade ju delvis rätt för det behövdes mer mjöl men inte så mycket som han hällde i. Vi åt i soffan framför en Hobbitfilm och han sa flera gånger hur gott det var och det var det, men inte som mormors tunna mjuka pannkakor.

Idag ska jag laga kokosmjölkgryta med curry och grönsaker + ris. Har legat på stranden hela eftermiddagen. The tide har vänt. På förmiddagarna är vattnet här och det försvinner på eftermiddagarna. Förra veckan var det tvärt om. Är det inte lustigt?

Hej då!

Likes

Comments