View tracker

Hej govänner!
Sist vi talades vid hade vi missat båten från Rach Gia till Phu Quoc och checkat in på det fyrstjärniga- aka (also known as för mina inte så insatta läsare som förmodligen är över 40) tvåstjärniga hotellet. Jag vet inte varför jag ger er en resumé nu, det är ju faktiskt bara att skrolla ner för att få reda på detta. Det känns lättare att få fart på skrivandet när jag börjar på det viset. Hurusom, dagen efter detta, den 24/2 kom vi äntligen över till sagoön efter att först åkt buss till Ha Tien (klockan 05.30 på morgonen!!!!!) och sedan två timmars båt därifrån istället. Strax efter 11.00 låg vi incheckade och klara vid poolen på Langchia hostel. Ett av de bättre hostel vi bott på och helt klart bättre än "finhotellet" från dagen innan. Receptionen/baren låg i entrén som de hade byggt upp med ett industriellt tema. I taket hängde stora däck i olika färger och borden var antingen i massivt, ljust trä eller höga tunnor i plåt. Gick man rakt fram, igenom entrén, kom man till ett myshörn. En stooooor soffa där det säkert fick plats 20 pers, med massa kuddar sträckte sig längs med väggen och på väggen framför satt en stor TV och under låg massa spel.
Fortsatte man sedan ut kom man till sovsalen som var ett enda stort rum. Där inne var det som en liten labyrint med halvväggar och sängarna stod utspridda i sina egna små hörn. De förvånansvärt fräscha myggnäten runtom skapade en mysig himmelsäng. I sovsalen var det inrett som på en båt med stora roder som stack upp från golvet och fungerade som avlastningsytor. Men det bästa med sovsalen var att man fick måla på väggarna med kritor!! Jag och Tess var inte sena med detta och valde den lite bökiga portalen över ingången till badrummet.





Badrummet var superfräscht. Det kändes som att det var utomhus fast det var skyddande väggar och tak över. Golvet var i kakel med duschar stora som vattenfall. På baksidan hade de en mysig liten trädgård med grönt gräs, stora träd och två trägungor i skuggan. Oasen var uppbyggd runt en liten, fin pool. Detta var ett dyrt hostel här i Vietnam och kostade dryga hundralappen, per natt och person. Men det var som tidigare sagt så mycket bättre än många hotell och gång på gång kan vi konstatera att ett "dyrt" hostel är bättre än ett billigt hotell, konstigt bara att vi inte verkar följa detta när vi sitter där och bokar. Första timmarna, första dagen låg vi utmattade vid poolen. Jag har fått såpass mycket färg nu att jag inte behöver smörja in kroppen med solskyddskräm men försöker fortfarande skydda mitt ansikte, denna gången glömde jag dock detta och somnade mitt i solen, på luftmadrassen, i poolen med vattnet reflekterande runt om mig. Ni kan kanske gissa hur jag såg ut efter två timmar där. Kroppen klarade sig prima, utan en enda röd fläck men ansiktet... Jag vaknade upp när Tess undrade om det inte var dags för lunch och vi gick iväg till restaurangen på vårt hostel men än en gång satte det här jäkla nyåret käppar i hjulet för oss. Inga leveranser hade skett den föregående veckan och därför fanns det knappt någon mat på menyn att välja. Som tur var bodde vi himla bra och vi behövde bara gå utanför dörren för att hitta en restaurang. Vi hamnade av någon anledning på ett rysk ställe. En stor kvinna i mini-shorts och en rosa t-shirt med texten "I love DJ" på kommer fram och tar vår beställning. Där fanns det inte heller mycket att välja på p.g.a samma anledning och jag fick nöja mig med en carbonara. Sådär lagom ryskt va. Kvinnan försvann in i köket och kom ut 40 minuter senare med vår mat. Eftersom hon verkade vara den enda som jobbade där missade hon under den tiden uppskattningsvis fyra lunchsällskap.
Efter lunchen gick vi tillbaka till poolen och jag satte mig tillsammans med mitt brända ansikte på gungan i skuggan och läste. När temperaturen hade blivit lite behagligare och solen höll på att gå ner vandrade vi in till stan för att gå på glasscafé och nattmarknad.




Vi kom tillbaka hem strax innan åtta på kvällen och satte oss i baren för att ta en godnatt-drink, för 20 SEK, innan vi kröp ner i våra sängar.
Nästa morgon, efter en grym frukost med pannkaka och iskaffe, tog vi en lång promenad längs med stranden. Drygt två timmar var vi ute och gick innan vi landade vid poolen. Jag med solskyddsfaktor 50 i ansiktet, keps långt nerdragen och solglasögon på. Jag såg ut som en idiot. Tyvärr gick solen i moln ganska tidigt och mörka moln började härja. Så efter en lunch vid strandkanten tog vi en taxi till Phu Quocs kända pärlfarm. Det var så mysigt. Vi fick gå runt och lyssna på hur det gick till när de odlade pärlor, hur man visste vilken färg de skulle bli och kolla på produktionen. Det fanns så mycket vackra smycken att varken jag eller Tess kunde tänka på vår budget. De är kända för sina pärlor här på Phu Quoc och priserna går inte att jämföra med hemma. Visst är det mycket dyrare än allt annat men så, så, sååå mycket billigare än hemma. Det gäller också priset på silver som är betydligt mer humant.
Taxichauffören som vi åkt dit med ville gärna köra oss hem och hade snällt suttit och väntat i ett hörn när vi vandrade omkring i dryga timmen - men han var lika glad för det när han tog oss tillbaka in till stan. Vi gick till ett café som låg lite högre upp och hängde ut över stranden för varsin fruktjuice. Solen lyste fortfarande med sin frånvaro. Vi bestämde oss för att gå hem och se klart de sista avsnitten på säsong tre av walking dead. Av någon märklig anledning försvann timmarna mellan klockan 15.00 och 21.00 och plötsligt märkte vi hur hungriga vi blivit. Vi gick tillbaka till restaurangen där vi tidigare druckit juice för att äta middag. Jag beställde bläckfisk och en sak är säker, de kan verkligen tillaga skaldjur här. Kött är inte deras starka sida men allt som lever i vatten är utsökt. Vi hade tänkt att socialisera oss i baren med lite biljard och billigt 12 kronors vin men båda var så trötta att vi istället däckade i sängen så fort vi kom hem. Idag vaknade vi vid nio och har inte gjort mycket mer än att ta oss ut till flygplatsen här. Det är dags för oss att flyga till Ho Chi Minh för att klockan 21.00 ikväll ta nattbussen till Nha Trang. Hör av mig så fort jag har något nytt att berätta!
Puss och kram på er alla!



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Can Tho är den största staden i Mekong Deltat och hit satte vi kursen när vi var klara i Vinh Long. Vi tog en lokalbuss som inte tog mer än en timma och var framme sent på eftermiddagen. Vi checkade in på ett billigt men mysigt och pittoreskt hotell innan vi gav oss ut för middag. Vi hann varken se eller göra särskilt mycket här då vi kom sent och åkte tidigt dagen därpå, idag. Men vi promenerade runt i stan, åt en god middag precis vid vattnet och Tessan köpte en väska. Vi var helt slut efter vårt äventyr i Vinh Long och somnade som stenar trots högljutt party på våningen under.
Alla dagar kan inte vara lika bra och idag har det varit lite mer av ett helvete. Milt uttryckt. Eller nej, nu överdriver jag. Vi gick upp vid åtta i tron om att vi skulle ha gott om tid att ta oss till Rach Gia innan klockan 13.30 då vi skulle ta en båt över till Phu Quoc. Efter frukosten tog vi en taxi till busstationen och gick till Futa, motsvarigheten till Swebus, för att boka biljett och fick då veta att allt för dagen var slutsålt. Ibland kan man väl få hata det kinesiska nyåret och alla lediga vietnameser lite eller?
Vi lyckades dock finna ett annat bussbolag som kunde ta oss dit men tidigast 10.15, en timma senare. Vi visste att resan till Rach Gia skulle ta tre timmar och vi förstod att vi med största sannolikhet skulle missa båten vi siktat in oss på. Men vi fick helt enkelt ta nästa båt tänkte optimistiska vi. Dessutom hade bussförsäljaren lovat att ta oss till hamnen så fort det bara gick med en taxi som skulle stå och vänta. Så när vi kommer fram till Rach Gia, 13.15 kastar vi oss in i taxin bara för att inse att vår chaufför inte hade några planer på att stressa utan istället tog med två sällskap till som han i lugn och ro släppte av på olika destinationer före oss. Vi missade såklart båten. Vi gick till hamnkontoret för att ta en senare båt bara för att få veta att det var den sista som gick för dagen, 13.30. HUR KAN DET ENS VARA MÖJLIGT?! Vilka båtar sluta gå mitt på dagen??!! Tänk om västtrafik skulle göra så? Det är ju helt orimligt. Men det räckte inte med det utan vi fick också veta att alla biljetter till morgondagen från Rach Gia till Phu Quoc var slutsålda och att de inte tänkte sätta in fler extraturer. Jahapp. Däremot kunde de hjälpa oss att boka en buss klockan 06.00 imorgon från Rach Gia, två timmar, till Ha Tien och därifrån ta båt ut till Phu Quoc. Sagt och gjort, så fick det bli. Så förutom att ha åkt till Rach Gia helt i onödan har vi också vaskat en natts boende som vi redan tidigare bokat på Phu Quoc. Vi tyckte väldigt synd om oss själva i eftermiddags och bokade därför in oss på vad som såg ut att vara ett fyrstjärnigt lyxhotell med pool. Självklart blev det inte heller bra. Vi skyndade oss till hotellet och kastade på oss bikini för att få reda på att poolen, som såg så fin ut på hemsidan, var stängd för renovering. Deras restaurang likaså. Och allt annat också verkar det som förutom receptionen. Rummet är helt OK, men för att vara ett fyrstjärnigt hotell har man sett betydligt bättre... Vi har fått gå till en mataffär för att köpa frukost till imorgon och middag till ikväll då allt annat är stängt. Men men, man kan inte bara ha medgång på en resa och vi får bara glömma denna dag och se fram emot att komma till paradiset imorgon!
Hoppas ni haft en mer lyckad måndag!
Hörs snart igen, pussss!

Likes

Comments

View tracker

Hejhejhej!
Jag ser framför mig hur jag tio år från nu sitter och läser igenom detta. Då kommer jag förhoppningsvis inte ihåg hur jag satt och kämpade med att få ihop adjektiven på en buss med en unge som skrek för sitt liv framför mig, en TV som samtidigt visade den vietnamesiska melodifestivalen på högsta volym och en busschaufför som led av, samma åkomma som alla andra chaufförer här; "tuta så mycket, envist och högt som det bara går för då kommer vi säkert fram snabbare"-sjukdomen. Istället hoppas jag att jag ser tillbaka på och med glädje minns våra fina dagar i Vinh Long.
Vi kom till Vinh Long strax efter att mörkret gjort sin entré vilket alltid verkar göra saker mer utmanande. Vi hade tänkt att vi skulle anlända till stadens (man tror att här på landet är det små byar men nej, med svenska mått mätt är det medelstora städer) busstation i centrum, men då vi på ett oförklarligt sätt hamnat på Vietnams motsvarighet till Swebus så lastades vi av en bra bit utanför. Vi hade således ingen aning om vart vi var utan stod där med en karta över Vinh Long och försökte få folk att peka ut vart vi var. Ironiskt nog var det ingen som förstod vad vi ville utan alla bara skakade på huvudet och sa "Vinh Long, Vinh Long". Ja, men herregud vi fattar väl att vi är i Vinh Long men vaaaart? Det ville man skrika rätt ut, men det hade gjort detsamma eftersom engelskan här är nästintill obefintlig. Efter mycket om och med visade det sig att vi var utanför kartan och fick då ta en taxi in till stan, vilket inte heller var helt utan problem. Jag borde ta en snabbkurs i vietnamesiska här.
Tillslut var vi inne i det som kallades stan och då kom en ung tjej fram till oss och frågade om vi var de som skulle bo med hennes familj inatt. När vi sa att så var tyvärr inte fallet berättade, Phuc, att hon letat länge efter två tjejer men att vi kanske ville följa med istället? Trötta som vi var funderade vi inte länge innan vi svarade ja. Så Phuc tog med oss över vattnet till en mindre ö där vi fick skjuts, 10 minuter bort, på varsin moppe. Vi åkte på små, slingrande vägar, förbi "hus" där barn lekte och kvinnor lagade mat innan vi kom fram till ett liknande ställe där vi skulle spendera natten. Vi blev visade till en säng som säkert var den finaste i huset. Vi hjälptes åt att sätta upp ett stort myggnät över den, spreja med insektsskydd och ställa fram en fläkt. Så var vårt sovplats klar, som var lika mycket utomhus som inomhus med de tunna väggarna och otäta fönstren. Men mysigt var det och man fick en förståelse över hur människor faktiskt bodde där, det var ingen extravagans utan det som behövdes fanns där men inget mer. Sängar, toalett (eller vad man nu ska kalla det), dusch med kallvatten, några hängmattor och ett primitivt kök. En halvtimma senare serverades middagen - och åh, vilken middag! Vi fick in en hel friterad fisk, blomkålssoppa, sockerärtor med biff, någon skum fisk i sås, sallad, salami, paté, stekta nudlar och ris. Vissa saker var magiskt gott och andra hade smaklökarna lite svårare att acceptera.



Vi satt uppe en stund innan vi kröp till sängs för att nästa dag gå upp redan klockan 05.30! Då var det dags för floating market och farfar i familjen skulle ta med oss på denna. När vi gick de fem meterna ner till kanalen hade solen ännu inte gått upp och det var helt knäpptyst. Vi satte oss i den lilla roddbåten tillsammans med farfar och farmor i huset, farmor fortfarande klädd i pyjamas. Farmor rodde oss 10 minuter bort i en liten, trång kanal med höga träd och lummig grönska på båda sidorna. Därefter kom vi ut till ett större vatten och vi bytte till en större, motordriven longtail boat. Farmor rodde åter hem och kvar var vi tillsammans med farfar. Solen började långsamt gå upp och med jämna mellanrum hörde man en tupp som gal. Ni förstår säkert hur vackert detta var. Efter en timma i båten kom vi fram till marknaden som bestod av större båtar som man åkte omkring och kunde handla ifrån. Vid ett tillfälle stannade vi och gick över till en fruktbåt.




Där fick vi kaffe, te, kakor och hur mycket frukt vi ville - det var bara att peka på det man ville ha. Framåt förmiddagen åkte vi vidare och fick åter byta båt när vi skulle igenom en passage, en gammal kvinna plockade upp oss i en roddbåt och vi fick sitta i rishattar och njuta av omgivningen.






Vi kom fram till en lokal kokosnöt och risproducent där vi fick kolla på tillverkningen och äta varmt kokosnötgodis. Strax innan lunch var vi tillbaka på vårt homestay och det var dags att säga hejdå till den fina familjen som tagit hand om oss och till Vinh Long som än så länge varit det bästa med Vietnam. Att få komma bort från turistturerna och se hur människorna här verkligen bor och lever är en fantastisk upplevelse.
Puss på er!

Likes

Comments

Kära bloggen,
äventyret här i Vietnam fortsätter och minns ni de två damerna jag skrev om senast som hjälpte oss med lokalbussen? För att ta vid där jag sist slutade att skriva så återkommer jag till dem. För väl framme i My Tho när vi skulle ta oss till hotellet så dog min mobil. Mobilen där jag hade namnet på hotellet. Bra Anna. Riktigt bra. Men våra nya vänner var så hjälpsamma att de löste vårt problem genom att ta med sig oss hem till dem. Där blev vi bjudna på färsk kokosnöt som de plockade ner från ett träd i trädgården och vi fick träffa hela tjocka släkten - mormor, nästan 100 år och en alldeles nyfödd liten baby. Vi satt på altanen och pratade, fick se solnedgången från deras tak och fick veta hur det var att växa upp i Vietnam. Båda kvinnornas män hade blivit skjutna i kriget. Så.himla.hemskt. Nu bodde de som sagt i USA på heltid med barn och barnbarn. En månad varje år åkte de hit för att fira nyår och besöka deras släkt här. När min mobil hade vaknat till liv igen hjälpte de oss att hitta vårt hotell, vi tackade och bockade minst tusen gånger innan vi sa farväl. Klockan var efter sju när vi hade checkat in och då var det hög tid för middag. Vi gick ut och snurrade lite, hittade inga öppna restauranger och köpte varsin lokal rätt i en vagn. Det var ganska märkligt. Det var en stor, vit och fluffig bulle som var väldigt söt - so far, so good - men därinne gömde sig ett par köttbullar och kokt äggula. Hittills har jag bara gott att säga om det Vietnamesiska köket men det där var ingen hit alltså. Vi gick ganska snabbt tillbaka till vårt hotell när vi insåg att "stan" var dödare än dödast. Där beställde vi room service och såg på walking dead. Imorse var vi uppe med tuppen och efter frukost gick vi till en lokal marknad. Vi var de enda turisterna vilket verkade vara något av en uppståndelse för barnen som glatt hälsade och ville ta på vårt hår. Väldigt primitivt med kvinnor som satt och styckade på bord med kött överallt, runt omkring sig, fisk kom upp direkt från vattnet och det kändes som vi var i ett annat århundrade. Men människorna var så otroligt mycket trevligare än i Ho Chi Minh! Det gick inte att jämföra. När vi kände oss klara där gick vi längs med vattnet ner till den lilla hamnen. Där frågade vi en man om han kunde ta oss runt på vattnet i deltat häromkring och för en liten peng var vi välkomna på hans båt. Vi fick reda på att det egentligen var olagligt att ta med turister ut på turer om man inte tillhörde turistbyrån men ingen brydde sig om det ändå. Och idag har vi haft en fantastiskt dag. Vi har glidit runt på vattnet och i små, lummiga kanaler i vår egna lilla long boat. Vi fick besöka en honungsfarm där vi fick smaka på lokalt producerade produkter, Tessan fick hålla en Pytonorm, vi fick besöka små hantverksställen, vi besökte en ö där de tillverkade kokonötsgodis - vi fick både se produktionen och smaka bäst vi ville och vi fick äta lunch på en restaurang, på en ö, mitt ute i ingenstans. Vi åkte genom kanaler och gick i land på olika små öar. När vi skulle till restaurangen stannade de båten mitt i en kanal, tog med oss genom djungeln till ett litet ställe. Där beställde jag vårrullar och fick in 20 stycken (!!), Tessan lyckades dock beställa något ännu märkligare - kycklingsoppa. Visst det kanske inte alls låter märkligt men hör här, hon fick först in en stor tallrik med nudlar, sedan fick hon in en ännu större karott med soppa och ris (?) sedan kom det in en HEL jävla kyckling. Alltså jag skrattade så jag höll på att dö. Det var mat för minst tio personer och där satt lilla Tess. Så hon fick helt enkelt blanda sin egna soppa och jag tog på mig att rensa kycklingen åt henne som min far har lärt mig. När vi någon timma senare ätit oss mätta och skulle betala kollade personalen upprört på oss och frågade varför vi inte ätit mer. Då hade vi tryckt i oss totalt elva vårrullar och matat hunden med kyckling. Hur mycket tror de att vi var kapabla till att få ner egentligen?! Hurusom, det var väldigt gott och både en smaksensation och upplevelse! Plötsligt hade klockan blivit tre på eftermiddagen och det var dags att åka tillbaka.









Nu sitter vi på en busstation utanför My Tho och väntar på en buss som ska ta oss vidare till Vinh Long.
Puss på er!

Likes

Comments

Så var vi här, i det land som på något vis känns mest spännande denna resan - Vietnam. Sedan förra inlägget har vi mestadels transporterat oss och det finns inte särskilt mycket att berätta. Vi reste från Koh Samui till Koh Phangan med båt. Där hade vi planerat in en natt för att kunna gå på det obligatoriska half moon partyt. Jag var fortfarande i ganska dåligt skick efter den hemska magsjukan men bestämde mig för att bita ihop och lyckas gå på den efterlängtade festen. Gudarna hade dock annat i åtanke när Tessan den kvällen åkte på samma skit. Så natten fick istället spenderas på badrumsgolvet i vår Bungalow. Ganska så surt när vi planerat hela Asien efter datumet på half moon partyt. Menmen, inte mycket att göra åt saken! Dagen efter var det dags att åka till Bangkok och ganska så risiga Tessan klarade den 18 timmar långa resan med bravur. Boendet på Koh Phangan var ett av de bättre i Thailand, vi bodde i en egen - stor, luftkonditionerad bungalow på en höjd. Det fanns en fin pool och en supermysig restaurang. Shiraela backpackers, där hade man kunnat stanna längre.
När vi anlände till Bangkok på morgonen och kom fram till vårt hostel, Chill out, fick vi sova på en soffa, utomhus i deras bar, ett par timmar innan de kunde checka in oss. Haha, det var så märkligt för bredvid satt folk och drack öl.
Vi hade en dag i Bangkok att fördriva innan vi skulle åka hit och den tillbringades nästan uteslutande på köpcentrumet MBK. Förutom att shoppa gick vi också på bio där. Vi såg Fifty shades of grey och var HELT ensamma i salongen, haha. Vi satt i våra enorma VIP-säten, invirade i filtar med varsin drink och kände oss som kungar.



Kvällen blev lugn och dagen efter flög vi över hit, till Ho Chi Minh City eller Saigon, om du så vill. De är högst inkonsekventa här med vad de kallar sin storstad. Vi kom hit på kvällen den 17/2 och blev blåsta direkt. Inte bara för att vi betalade sjukt överpris på taxin utan också då chauffören lurade av oss ytterligare 400.000 på "inträde" i landet. Jag trodde in att det skulle skilja så mycket på Vietnam och övriga Asien som det gör. Man märker att det är ett land under utveckling som fortfarande har en lång väg att gå. Människorna vi mött är generellt sett otrevliga och verkar inte gilla turister. Åker man taxi och betalar fast pris kör de som galningar för att få fram en och åker man på taxameter kör de runt i cirklar för att man istället inte ska komma fram. Igår åkte vi taxi till ett tempel och betalade 75.000 dit, när vi åkte hem tog det dubbel så lång tid i samma trafik, vi åkte en helt annan väg och vad som kändes som fel håll. Då fick vi också betala mer än det dubbla, 165.000. Så om man behöver vara på sin vakt i Thailand är det inget emot vad man behöver vara här. Men det är värt det och oj, vad vi lär oss! Dessutom har vi lyckas tajma in det Kinesiska nyåret här och fått vara med om en oförglömlig folkfest. Alla är lediga, det är människor överallt och stämningen är hög. I förrgår var det nyårsafton och musik spelades i hela stan, gatorna var utsmyckade med en dekorativ ljussättning, människorna var uppklädda från topp till tå och överallt var det metervis med gula blommor. Att ta sig fram på gatorna krävde tålamod och tid, jag har aldrig sett så mycket människor på samma ställe och dessutom ENVISAS de med att ha med sig sina mopeder överallt. Överallt. Till och med i foajén på vårt hotell körde de in med mopeder, vem gör så?? Haha.
Trafiken här är helt vansinnig och ska man korsa en gata får man sick-sacka mellan bilarna. Rödljus finns inte att tala om och när de väl finns struntar alla blankt i om det är rött eller inte. Att de lyckas ta sig fram är ett under. Under våra dagar här har all shopping och många restauranger varit stängda så vi har verkligen fått uppleva festligheterna för något alternativ fanns inte. Och även om det först kanske var lite av en besvikelse är jag inte alls bitter över det nu för denna upplevelsen var värd så mycket mer. Templet jag skrev om tidigare åkte vi till på nyårsdagen tillsammans med alla andra i hela stan, så kändes det iallafall. Pagodan, som det heter, var en otroligt vacker byggnad och överallt tände människor rökelser. Vi kände oss lite malplacerade med systemkameran i högsta hugg när vi som de enda turisterna kom dit och inte utövade religionen. Men vi gjorde så gott vi kunde och köpte till och med varsin fågel som vi släppte ut för att få lycka.
Men vi gjorde mer än att bara fira nyår och den jobbigaste delen var att besöka War remnant museum. Där fick vi läsa om kriget och se bilder på all tragedi. När stora porträtt på alla de civila offren under tortyr och avrättningar kom var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Vi besökte också Reunion Palace. Vi fick se kontoren där alla viktiga beslut fattats, säkerhetsrum och skyddsbunkrar.


Imorse tog vi bussen till Cu Chi tunnlarna, en hel liten värld under marken som användes under kriget. Med nedgångar helt dolda förstår jag att USA inte hittade dem. Träluckor, mitt inne i djungeln, övertäckta med jord och löv. Under marken fanns sjukhus, mötesrum och kök. Vi fick krypa i en gång som knappt var en meter hög och åttio centimeter bred. Allting har de byggt för hand och tunnlarna som ligger i tre olika nivåer, tog 20 år att gräva. De krigade utan några egentliga vapen i jämförelse med USA och klarade sig istället genom att bygga listiga fällor. Jag har lärt mig så mycket under tre dagar här! Nu sitter vi på en lokal buss mot Mekong Deltats My Tho. Här har vi träffat två kvinnor som är uppvuxna i deltat men för 35 år sedan flyttade till USA. De hjälpte oss att hitta bussen då ingen annan här talade engelska. Det vanliga är att man åker på en guidad tur genom deltat men ville själva pröva våra vingar innan resan avslutas med sol och bad på två av Vietnams främsta turistorter. Uppdaterar er igen så fort jag får internet! Om ni funderar över det här med bilder så sjunger min mobil på sista refrängen och därför används mest systemkameran. Ni får ge er till tåls tills de kommer upp på fb! Men här är lite random bilder från Ho Chi Minh.
Pussar och kramar!







Likes

Comments

Koh Samui kan beskrivas på två sätt.

Fint hotell nära stranden. Svalkande pool. Mysig by. Upptåg på vespor runt ön. Bra shopping. God mat. Sol, bränna, bad.

Eller,

thailändsk magsjuka av värsta sort.

Från början mådde vi alla bra och avslutade vår sista kväll i Krabi på en fin, indisk restaurang där jag blev förälskade i Mutton Korma med garlic naan. Lamm i krämig sås med vitlöksbröd. Morgonen efter blev vi upplockade klockan elva och transporterades sedan till Koh Samui med taxi, buss, båt och taxi igen för att sju timmar senare, klockan 18.00, komma fram till vårt nya hotell - Yousabuy recidence. Äntligen ett hotell som hade både fint rum och pool. Det var ingen extravagans men kändes nybyggt, Tove var nöjd med sängen, jag var nöjd med poolen, Simon var nöjd med att det låg nära en fin strand och Tessan som vanligt mestadels nöjd med allt. Läget var kanske inte optimalt och det låg tio minuter ifrån närmsta by som också var väldigt liten. Jag har inget emot att bo så på en solsemester då jag snarare kan tycka att det är skönt att komma bort från liv och rörelse och sedan ta en taxi när suget efter händelser kommer. Första kvällen gick vi och åt på en närliggande restaurang precis vid vattnet som personalen på vårt hotell tipsade oss om.



Hotellpersonalen, som bestod en kvinna runt 40 som verkade vara ägare, var helt underbar. Hon var alltid lika glad och hjälpsam. Omtänksam och försökte på sin halvtaskiga engelska konversera med oss, mån om att vi skulle ha den bästa tiden. Efter en god middag gick vi den tio minuter korta promenaden in till närmsta by som bestod av kanske fem restauranger och dubbelt så många turistbyråer på en upplyst gata. Istället för att stanna där letade vi oss ner mot vattnet där vi av en händelse hittade resans mysigaste bar gömd bakom ett par klippor. Reggie bar hette den och den levde verkligen upp till sitt namn. Byggd av bambu i olika etage satte man sig på sin egna lilla våning, utan skor, på en kudde på golvet framför ett lågt bort. Alldeles nedanför låg vattnet som lystes upp av små facklor. Varför levde baren då upp till sitt namn? Jo, för inte bara alla gäster var höga som hus utan även personalen. Bob Marley spelades högt i högtalarna när vi satt och smuttade på varsin färgglad drink. Mitt i en konversation avböjde vi trevligt en försäljare som helt ogenerat ville sälja gräs till oss. Även om vi kanske inte tillhörde rätt kundkategori där så var det ett oerhört mysigt ställe! Kvällen avslutades därefter relativt tidigt. Morgonen efter serverades vi en jättefin frukost av den trevliga hotellägarinnan. Förmiddagen hängde vi vid poolen innan vid vi tretiden hyrde vespor och gav oss ut på äventyr.


Vi började med att åka bort mot Chaweng där vi besökte ett helt nybyggt köpcentrum, Central Festival, som var alldeles för modernt för att passa in i omgivningen och alldeles för dyrt för backpackers som oss. Istället tog vi våra vespor bort till "walking street" och alla stånd med piratkopior, där vi kände oss mer hemma eller iallafall gjorde våra plånböcker det. Simon gick på en timmas fotmassage under tiden som jag, Tess och Tove klarade av en affär. Men oh, vilken affär. Fylld med bikinis från golv till tak som man för omväxlingens skull fick matcha hur man ville. Alla tre handlade. Och när vi var i extas över våra nya inköp blev Simon desto mindre uppspelt när han insåg att vi en timma senare hunnit 50 meter upp på den kilometer långa gatan och avklarat en affär. Men Toves och Tess hunger och mitt smygande illamående räddade honom för allt för lång pina i Chaweng och strax efter åkte vi tillbaka mot Lamai och en nattmarknad som vi spanat in. Med både mat och shopping. Vi åt i gatukök och jag beställde en majskolv, ett oxfiléspett, vårrullar och ett kycklingspett som jag mest tittade på. Illamåendet kom i vågor och blev värre med timmarna. Istället för att stanna kvar efter middagen för en drink tog vi mopparna till vår närmsta by där vi bokade bussar till Bangkok. Tillslut var mitt illamående överväldigande och det var precis så Simon fick hem mig, bokstavligen talat till uppfarten på vårt hotell, innan åtta timmars helvete började. Jag bodde inne i vårt badrum fram till strax innan sju på morgonen och min prins bosatte sig där med mig. Fastän jag försökte övertala honom att lägga sig i sängen satt han istället bredvid mig på badrumsgolvet eller sov tio minuter här och där på det hårda golvet. Dagen efter, var jag inte riktigt människa även om jag mådde bättre. Efter att Simon åkte och köpte upp hela apoteket åt mig så gick det värsta över. Men jag har aldrig tidigare upplevt en hänsynslösare magsjuka som varit så intensiv. Nu ska jag sluta att skriva om detta innan ni blir illamående. När de andra hängde vid poolen istället för att, som planerat, åka till Koh Tao, låg jag inne och sov eller såg på film. Simon och Tess turades om att vakta mig. Alla slocknade tidigt den kvällen av sömnbrist från föregående kväll, det är inte alltid optimalt att bo fyra personer på femton kvadrat.
Dagen efter vaknade vi vid nio och jag lyckades ta mig ner till frukosten för att få i mig två skivor rostbröd. Synd på så, annars stor och fin frukost. Vi vinkade, kramade och pussade Simon och Tove hejdå som tog sig vidare mot Bangkok samtidigt som vi tog vårt pick och pack och åkte mot Koh Phangan.
Fortsättning följer...
PUSS PÅ ER!

Likes

Comments

Hej på er!
Sist vi talades vid hade vi precis anlänt till Krabi där vi nu sovit fyra nätter. Tiden går så fort här och det är bara en vecka för oss kvar i Thailand. Vi bor på ett hotell som heter Studio Klong, oseriösaste namnet någonsin? Om det förra hotellet hade halvkasst rum men jättefin omgivning och pool så är det tvärtom här. Rummet är superfint och jättestort men resten av resorten är inte mycket att ha. Poolen är visserligen ganska stor men väldigt smutsig, det finns ingen restaurang och är en bra bit till havet. Det är ganska synd! Dessutom verkar vi vara de enda som bor här förutom tre fransmän som dricker absolut vodka varje kväll. Men vi har det himla bra tillsammans! Förutom lata dagar vid poolen och havet har vi varit inne i både Ao Nang och Krabi town. I Ao Nang skickade vi Simon på massage så jag, Tove och Tess kunde få shoppa lite. Jag fick med mig ett par nya solglasögon och en keps hem. Men Ao Nang var mer än bara shopping och vi kollade också in den vackra solnedgången.



Krabi Town besökte vi kväll nummer tre men det tyckte jag inte var något vidare. Tillskillnad från mysiga Ao Nang som låg vid vattnet låg Krabi Town längre ifrån och var inte alls lika mysigt. Vi besökte en stor marknad och jag hittade ett par Converse och några örhängen.


Sedan åt vi tjejmiddag på en supermysig restaurang! De andra två kvällarna här har varit lugna. Vi har besökt några lokala, små restauranger och ätit hemlagad mat som har varit både bra och dålig. Vi har alla fyra blivit kära i ett fantastiskt gott iste och fått receptet halvt som halvt förklarat på knagglig engelska. Igår kväll köpte vi med oss massa gott hem och åt på balkongen - vattenmelon, vindruvor, vårrullar, kycklingspett, grillad korv, pannkakor med fyllning, kex, kycklingröra och en flaska billigt rödvin. Vin här är så dyrt. Den billigaste flaskan som vi hittade låg på 75kr och en flaska Jacobs Creek kostar nästan 250kr. Hurusom hade vi en toppenmysig kväll på balkongen med en lång kortturnering. Idag åkte vi på en dagstur med båt. Vi blev upphämtade klockan åtta imorse och åkte båt först ut till Hong Island där vi snorklade och badade. Sedan åkte vi till en vacker lagun som låg intill, Hong's Lagun innan vi åt lunch ute på Daeng Island. Vi avslutade dagen ute på Landing Island som var min favorit. Där snorklade vi, solade och badade och omgivningen var fantastisk.


















Kul att få ut och se lite efter tre dagar vid poolen. Igår, när vi var tillräckligt trötta på vår smutsiga pool, smet jag, Tess och Tove in på Sheratons femstjärniga resort tvärs över gatan och placerade oss istället i deras infinity pool precis vid strandkanten. Vi börjar bli riktigt vassa på att planka oss in på andra hotell, inte för att det är så svårt haha.
Ikväll är sista kvällen här i Krabi innan vi imorgon åker till Koh Samui. Nu får vi hålla tummarna för att både rummet och resorten på nästa hotell är fint! Det blir också de tre sista dagarna ihop med Simon och Tove.
Vi hörs snart igen! Puss

Likes

Comments

Hej på er!
Som mina trogna följare säkert lagt märke till så har det varit betydligt mycket sämre fart på uppdateringarna sedan vi anlände till Asien. Det beror dels på att internet mestadels suger här vilket gör att man tappar tålamodet och dels på att livet här inte är lika spännande som i Australien och Nya Zeeland. Med det sagt menar jag inte att vi inte trivs, utan snarare att det inte är lika intressant att skriva om då vi mest njuter av sol och bad. Men nu har jag fått fart på internet och här kommer en uppdatering på våra fyra dagar i Koh Lanta. Vi åkte från Phi phi till Koh Lanta med båt och kom fram till vårt hotell på eftermiddagen. Resorten som låg precis vid havet, på stranden var jättefin. Med världens mysigaste bar och en härlig pool. Rummet var kanske inte det bästa men inte heller det sämsta vi bott i. Men det hade ingen A.C vilket kan göra mig aningen galen. Men den fina omgivningen vägde upp!







Första dagen spenderades till stor del vid poolen, i baren eller vid havet. Tove kom efter nio på kvällen och då åt vi en sen middag. De andra dagarna låg vi mest vid poolen. Ett par gånger åkte vi in till Koh Lanta town på kvällarna där vi åt middag och såklart blev det även en del shopping. Jag fyndade ett par Vans för 125 SEK!! När vi inte åt middag på hotellets restaurang åt vi på olika marknader. Det är spännande att få smaka så mycket ny mat!


En av kvällarna var det fullmoon party och då klädde vi oss i neonfärger, målade ännu mer färg på varandra och drack lika färgglada drinkar. Baren på vårt hotell arrangerade en stor fest med både ormshow, eldkastning och dans på stranden.




Dagen efter när ingen mådde särskilt bra tog jag och Tove två timmars massage med body scrub och pedikyr. Mer krävs inte för att bota en bakfylla.
Sista dagen hyrde vi två mopeder som vi åkte runt ön med.




Det var oerhört kul. Vi åkte till en helt öde paradisstrand, till en lokal restaurang som hängde ut över vattnet från ett högt berg, till gamla stan på Koh Lanta, in på flera småvägar och till massa vackra platser.








På kvällen var jag, Tove och Tess sugna på en till shoppingrunda och efter att ha lämnat av Simon hemma tog vi själva mopederna in till stan där vi tillbringade hela kvällen. Dagen efter begav vi oss till Krabi där vi är nu. Äntligen har vi bra internet och jag ska försöka bli bättre på att uppdatera er om vad som händer!
Puss och kram!

Likes

Comments

08:00. Iphonealarm. Solen skiner in genom gardinerna. Bikini, solbrillor och flip flop. Frukost vid vattnet. Longtail till reven. Turkosblått. Läckande cyklop. Regnbågsfiskar. Tusentals turister. Vågsvall. Värre än Flume Ride på jobbet. Dyker i laguner. Fötter på koraller. Skvalp. Vattenmelonsskivor. Finurliga apor i träd. Kameraklicket. Mer vågsvall. Knähögt vid hamnen. Blåmärken på knäna. En annan strand. Lågvatten. Ligga i sanden. En svalkande vind. Sol, sol, sol. Oskar Linnros i öronen. Chang på balkongen. Pizzaslice. Aptjuvarna är tillbaka. Kalldusch. Blommor i håret. Myggbett som på beställning. Lite shopping på det. Gatan ner. Pad thai på favoritstället. Hemmagjord ananasshake. Våra namn på väggen. En sista sväng på shoppinggatan. Ett linne till. Trapporna upp. Nyckeln i dörren. After sun. Kvällsläsning. Packa väskan. Igen. Godnatt. Blicken upp i taket. Vill aldrig mera hem.

Av: Therese Hammarstrand

Likes

Comments

Klara med Kuala Lumpur flög vi till Phuket i Thailand. Vi hade inga planer på att stanna där utan istället direkt dra över till Phi phi island, men då vi landade efter att sista båten hade gått fick vi bo en natt i Phuket. Vi mötte upp Simon på flygplatsen där han satt och väntade med en ny vän, Rob, som han stött ihop med på sin flight. Alla fyra var ute efter en natt på något billigt boende och vi delade därför på en taxi till Phuket hostel. Det var varken bu eller bä och att sova där en natt var inga problem. Innan vi gick och la oss satt vi uppe ett par timmar och drack några öl med de andra som bodde där.
Morgonen efter vinkade vi hejdå till den oerhört trevliga Rob och tog båten över till Phi phi island där vi nu varit i fyra nätter.





Vi checkade in på vårt hotell strax efter två. Hotellet, Tapear Resort var helt OK. Rummet var rent och fräscht precis som badrummet. Det var ingen extravagans på något sätt och det man i efterhand kunde sakna var pool, bättre wi-fi och frukost. För 150kr natt och person var det kanske inget kap men å andra sidan var alla boenden på Phi phi ganska dyra med Thailändska mått mätt. Vi har som mål att lägga 100 SEK var på boende per natt.
Vi har haft fyra underbara dagar här ute med ren avkoppling. Förmiddagarna fram till sen lunch vid tretiden har spenderats på stranden och eftermiddagarna har avnjutits i solen på vår balkong med varsin Chang. Phi phi var i stort sett väldigt likt Gili Trawangan, ingen trafik, små gator och vita stränder. Här var det dock något mer exploaterat, mer försäljare, inte lika fin strand och högre priser. Det var på gott och ont, det är kul med liv och rörelse men det är synd när en så vacker plats som denna blir förstörd av turister - men jag förstår ju varför alla vill åka hit.
Stranden här var lite av en besvikelse när vi inte hade någon pool. Den var ganska smutsig, otroligt långgrund och hade lerig botten. Vissa dagar var vattnet så lågt att det uppstod stora sandöar ute i vattnet och hur långt man än gick blev det aldrig mer än knädjupt. Så det var ett projekt när man ville doppa sig. Men omgivningen var som en tavla och det vägde upp.






Igår tog vi en dagstur med en båt och då fick vi bada tills huden blev som russin. Först åkte vi ut till ett ställe där vi snorklade, det var så fint.


Precis som på Gili fanns det alla möjliga sorters fiskar, i alla de färger du kan tänka dig men här var vi ute vid ett korallrev på mycket djupare vatten. Vi simmade in i en grotta där det var lika fascinerande att se ner i det bottenlösa djupet som slingrade sig runt olika grottformationer som att titta på alla de tusentals fiskar som lyste upp omgivningen. Efter snorklingen fortsatte båten mot Maya Bay, en kritvit strand med turkost vatten. Med en omgivning hämtad som från en turistbroschyr.






Det som var synd var att det var så.mycket.människor. Det var människor och båtar överallt. Den 100 meter korta stranden var täckt med turister som hade kamerorna i högsta hugg. Visst var det vackert, men folkmassan förstörde idyllen en aning. Därefter åkte vi till det som blev min favorit, en turkos lagun där vi var helt ensamma. Vi badade i helt klart vatten, omgivna av höga berg. Magiskt.






Dagen avslutades på Monkey beach där de söta små varelserna hoppade omkring. Om det är något som vi sett mycket denna resan så måste det vara apor.
Båten tog oss tillbaka till Phi phi runt tre på eftermiddagen och vi gick till stranden för att suga in dagens sista solstrålar. För den båtturen som också inkluderade frukost, lunch, vatten och frukt betalade vi 100 svenska kronor. Så billigt. Vi hittade också vår favoritrestaurang som vi åt mestadels av våra måltider på Phi phi, där fick man en Pad Thai för 60 bath, 15 SEK. Ofta är de billiga ställena nästan godare. Festade gjorde vi en kväll, Tessan och jag. Då delade vi på en bucket innan vi gick ut. Mor och far kan vara lugna för spriten kom på flaska och man fick själv blanda ihop det. Sedan gick vi ner till stranden där vi besökte flertalet nattklubbar som alla låg under bar himmel. Livet här ser nästan likadant ut varje dag och det skiljer sig mycket från alla de vandringar och äventyr vi upplevde på Nya Zeeland och i Australien. Men detta liv har också sin charm och det är skönt att bara få lata sig.
Nu har vi kommit fram till Ko Lanta, här ska vi stanna i fyra nätter och idag kommer även Tove hit! Så kul.
Puss och kram på alla er där hemma!

Likes

Comments