View tracker

Igår var sista riktiga skoldagen, om det ens kan räknas som det. Vi hade bara en IR-presentation som var till för att kunna höja sig. Jag hade som sagt redan fått reda på mitt betyg så hade förberett mig otroligt lite, och pratade rätt fritt istället. Slutade innan lunch, och gick med majoriteten av klassen till Nando's för att äta lunch. Efter detta skulle jag gymma med Magnus då alla andra var sjuka eller *host* satt hemma och åt B&J *host*, men först skulle vi Ester, Ida och jag ge lite presenter till Mickis som fyllde år! Måste då bara få visa mitt grattiskort som tog typ 2 h att göra...

Detta lilla minifirande slutade dock med att jag stressade hem för att hämta gymkläder, och stressade vidare till gymmet för att sedan vara där i 30 sekunder innan Magnus fick ett samtal av Patrik somsäger att vi ska gå och köra laserdome. Så från gymmet gick vi 25 minuterspromenaden till Play Island (tror jag det hette?), och träffade där Patrik, Emma, Klara, Wilma, Linn, Adam, Moa och Alex. Sen strömmade Mickis, Ida, Ester, Calle, Tom och Lukas in. Detta blev då de två lagen med 8 pers var. Det kostade £5.50 för 20 min vilket det var värt!

Kan ju säga redan nu att vi vann, men inte särskilt förvånansvärt var jag sämst i vårt lag. Jag fick 50 000 poäng medan Mange som kom 1:a fick över 200 000. Skyller fortfarande på att mitt vapen var paj.

På kvällen var det Wagamama som gällde för att fira Mickis och Calle som också fyllde år. Efter det blev det pubhäng på West Gate Inn!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

På fredagen var alla väldigt taggade på att gå ut och ha kul, nu när det var precis en vecka innan hemresa. Några från NU3 var även och hälsade på! På lördagen åkte de dock, och vi fick klara oss själva med att hitta på vad som skulle göras. Som vanligt slutade det med att vi hade superkul. Vi hade bland annat en picknick trots att vädret var på gränsen att svika och det var ca 4 grader ute.

Det känns som att hela klassen är väldigt entusiastisk och glad nu under sista tiden, även om vissa verkligen längtar efter att bara komma hem, medan andra tycker det kommer vara riktigt sorgligt att lämna Canterbury (jag är en av dem). Men alla verkar hålla humöret uppe och försöker ta till vara på den sista tiden så gott det bara går.

(videon är dock inte från denna helg)

På söndagen gick jag upp (relativt) tidigt och spurtade iväg till Tiny Tim's Tearoom för brunch/fika/cream tea med Vilma, Lova, Mickis, Elin, Ida och Ester. Det var supergott och otroligt mättande!

Gick efter detta längs High Street med Ida och Ester, och tillslut hamnade vi på Sainsbury's lite utanför shoppinggatorna. Där mötte vi Lukas och Calle som jag gick en bit med på vägen hem.

På den där sista biten hem gick jag förbi två olika jätteduktiga gatuartister. Tog även "visitkortet" av den andra (alltså bandet). Hittade dem på Youtube idag och de har otroligt härliga låtar!

Här är 2 av de låtarna som jag hittade på Youtube som jag gillar mest.

På söndag kväll blev det biljard på Carpenter's Arms nere vid West Gate med Ida, Ester, Mickis, Lukas, Patrik och Adam. Jag var nog utan tvekan sämst men det kunde inte dra ned mig. Var ju ändå på vinnande laget båda gångerna! Har annars varit på sjukligt bra humör ända sedan i lördags ändå!

Avslutade tillsist söndagen med lite förberedelse inför måndagens IR-presentation.

Kram, Anna :)

Likes

Comments

View tracker

Donken

I torsdags rusade jag som sagt hem för att hämta min halvtunga rygga, och sedan powerwalka längs med high street för att möta upp med Ester, Ida och Mickis på Poundland. Där sa Ester och jag hejdå, och gick till McDonald's för att gå på toa en sista gång innan den 2 timmar långa bussresan. Vi stressar in (bussen skulle gå om 15 min) för att finna en dam som står i kö. Otåligt står vi och väntar på den otroligt långsamma personen inne på toaletten, som tillslut kommer ut. 30 sekunder efter att damen framför oss har gått in, kommer en risig gammal man in i det lilla "väntrummet". Han sluddrar och stakar sig och vi förstod inte mycket av vad han sa. Det var något i stilen med

"oh, girls, oh, no, you go first, oh, I really gotta leak, oh, uhmfldmuffhdm, oh, no, the girls first, but oh"

Vi var förståeligt förvirrade. När damen äntligen kom ut störtade vi in i badrummet och låste snabbt. Mitt i vårt toabesök hör vi att han tyst ropar "I really gotta goooo!". Några sekunder senare hör vi ljudet av droppande utanför. USCH. När vi panikslagna öppnar dörren ser vi kiss utsmetat över golvet, då han hade tagit en mopp och försökt torka bort det. Skärrade smiter vi ut därifrån och springer till bussen.

London

Vi kom fram till London på kvällen och checkade in på Hyatt Regency Hotel det första vi gjorde. Till vår besvikelse ingick inte frukosten, men när receptionisten såg vår besvikelse kom hon med ett papper där det stod att vi fick complimentary breakfast!

Hotellrummet visade sig jättehärligt och sängarna gudomliga!

Efter att vi lastat av oss åt vi middag på Zizzi, vilket var supergott! Sen gjorde vi ju det obligatoriska besöket på en pub (eftersom att det var St Patrick's day). Efter det köpte vi munch och såg på Aladdin i hotellsängarna!

Morgonen efter gick vi ner för frukost. Jag frågade en gammal dam som var ca 150 cm lång, som jobbade där, om vi bara kunde sätta oss ned vid vilket bord som helst. Superglad tog hon tag i mig och kramade om min arm medan hon sa "oh no darling go here and say your room number!" Hon avslutade det korta samtalet med en tajt liten kram. Urgullig var hon!

Vi blev iaf nedsatta av en servitör om man kan kalla det det (han drog både ut stolarna och la servetter/dukar i våra knän), men blev informerade efter lite fram och tillbaka att vi inte hade complimentary breakfast på denna våning, utan på en annan våning där det var mindre fancy. Men flyt som vi hade sa han att vi kunde äta där, just idag. "Complimentary breakfast here today". Superflyt.

Sen stressade iväg för att hinna med lite shopping innan vi tog bussen hem för Brians intervju. Köpte dessa grejer!

Från Primark för £6.

Från Bershka för £23.

Solglasögon från Urban Outfitters för £18

Hårband från Primark för £1.50 styck.

Intervjun

Intervjun var ju lite konstig minst sagt. Den gick i princip bara ut på att pitcha utbildningen här så mycket man kunde. Det var väldigt tydligt att Brian inte ville att man skulle säga något dåligt eller någon nackdel. Fick även mitt i intervjun reda på vilket IR-betyg jag hade fått. Detta var innan frågan "How has international studies at Canterbury College impacted you academically?". Så himla manipulativt!

Efter detta var det hem till värdfamiljen igen, och en väldigt skön helg att se fram emot!

Kram, Anna :)

Likes

Comments

I måndags lämnades den andra IR-uppsatsen in, vilket var en tyngd mindre över bröstet. Sen hade vi bara mattenationella kvar. Vi har iofs en IR-presentation, men den är om samma ämne som uppsatsen och är endast en chans att höja sig (fick även reda på idag att jag fick A på båda uppsatserna, så på måndag är det chill!).

Efter IR-inlämnandet i måndags gick vi och tog en fika på ett litet fik precis vid vattnet som rinner genom Canterbury. Kommer inte ihåg vad stället hette dock...

Efter tutorials i onsdags gick Mickis, Ester, Ida och jag och åt thaibuffé på Chom Chom, vilket var supergott! Det var längesen jag var så kolossalt mätt! Köpte även 3 stycken Tea Tree Cream Wash från The Body Shop då de reades ut och inte skulle produceras mer. Efter det blev det hem för att plugga sent inpå kvällen inför mattenationella dagen efter...

I torsdags skrev vi som sagt mattenationella. Första delen gick bra (tror/hoppas jag), men andra delen där man fick ha miniräknare var klurigare. Den näst sista uppgiften (med 3 A-poäng) var i princip exakt samma uppgift om rotationsvolym som jag hade gjort någon kväll innan. Hade ringt pappa för att jag inte riktigt hade förstått den dock, och på provet satt jag bara och hade panik över att jag inte kom ihåg hur man skulle ta sig fram. Löste den som jag hade för mig att det var man skulle göra, men helt ärligt kan jag ha gjort det helt bakvänt!

Lite synd är det ju faktiskt att ens betyg förmodligen äventyras bara för att man har läst matten på dubbelt tempo. Tror definitivt att jag skulle känt mig betydligt mer säker på det jag gjorde om jag hade haft de där extra två månaderna som alla andra naturare har.

Ett lyft under dagen var ändå att de serverade lasagne i skolan!

Efter proven var över skyndade jag mig hem för att hämta packningen, då jag och Ester skulle ta en buss till London kl 17.50. Mer om det kommer i nästa inlägg!

Kram, Anna :)

Likes

Comments

Förra fredagen hade vi vår sista enrichment, vilket utspelade sig på en Wild Animal Park, med en speciell liten tur i "African Experience Safari".

Dagen började med en sovmorgon och en kort bussresa till Port Lympne Wild Animal Park. Eftersom vår ledare hade tagit fel på tiden hade vi ca 40 min att slösa i giftshopen där vi hittade en massa mysiga gosedjur. Alla blev som barn igen och ville ha alla gulliga små leksaker, och tillslut sa en som jobbade i affären till oss att inte pröva hattar (med djurmotiv på) om vi inte skulle köpa dem.

Vi hann även gå till tigrarna och kolla in dem, vilket var både fascinerande och deprimerande. Jag kan faktiskt säga att hela parken var lite deprimerande. Det är så sorgligt att se alla dessa djur instängda i små burar som inte på långa vägar motsvarar vad det vilda skulle erbjuda. Trots det är ändå Port Lympne en av de större parkerna... Men de fokuserar i och för sig mycket på att ta hand om utrotningshotade djur, samt föda upp dem och släppa tillbaka dem i det vilda (som med t.ex. gorillor). Tydligen hade parken också världens största gorillarium, och även Storbritanniens mest omfattande uppfödning av svarta noshörningar. Tummen upp för det!

I alla fall! Tigrarna var ju majestätiska! Verkligen helt otroliga djur och så oerhört vackra. Minns när vi såg på en tigershow med vita tigrar på en djurpark i Sydafrika, men det här var nog första gången jag har sett dem på nära håll.

Innan turen började gick vi förbi en fantastisk utsikt över havet, och även en lejonhona som bröt ut i ett rop.

Efter att ha gått på safarijeepen/trucken (med släp) gav vi oss av för att se Afrikas savanner. Det var en skakig resa, och jag var nästan lite rädd att vi skulle köra ned i de leriga dikena då och då.

Mickis var nog den första att se något när hon pekade på något stort och svart på en äng, men alla tyckte att det var stor sten. Lite närmare visade det sig att det var en noshörning (liggandes väldigt ledsamt i en lersmocka av jord och gräs).

På väg in och ut ur Safarizonen stannade vi vid några giraffer.

Väl inne såg vi några enstaka djur. Några sorts hunddjur, någon noshörning, och en del antilopliknande varelser.

Det mest exalterande var förmodligen strutsen som spatserade omkring utanför stängslena.

Safaridelen var ju inte det mest imponerande, men det är förmodligen för att jag jämför med Krugerparken i Sydafrika, vilket inte riktigt är rättvist.

Efter safarituren fick vi gå tillbaka till bussen, vilket var en halvtimmas promenad kanske. Dock stannade Elin, Loca, Mickis, Vilma, Ester, Ida, Natalie, Elly och jag (phew, många namn) för lunch efter ca 10 min. Där satt vi och myste i solen tills det började bli lite smått bråttom, och vi vandrade vidare uppåt.

Gick förbi en massa djur, varav många var apor. Passerade även gorillorna där man kunde kika in genom ett galler. Kändes väldigt sorgligt och faktiskt lite obehagligt att se dem dock, för till skillnad från andra djur kan man verkligen se sig själv i gorillorna. De ser så otroligt intelligenta ut, och deras ansiktsuttryck och speciellt ögonen påminner så mycket om människor. Det gjorde mig bara ännu mer upprörd över att de sitter instängda i tråkiga metallburar, medan vi står på andra sidan och stirrar in.

Allt som allt var det ändå en trevlig dag, och vädret otroligt bra! Soligt och fint trots att det var kallt.

Det var detta för det här (långa) inlägget. Bye bye

Kram, Anna :)

Likes

Comments

Kommer göra detta inlägg lite kortare då jag har mycket annat on my plate at the moment, och hade inte ens hunnit börja med inlägget förrän nu.

Helgen vecka 7 spenderades i London. Det var väldigt fint väder, förutom någon dag när det regnade lite (om jag minns rätt).

Jag var efter Esters rekommendation väldigt taggad på att mata ekorrar i Hyde Park. Som tur var hade jag tagit med mig cashewnötter från Canterbury, som jag kunde mata dem med!

Förutom att hänga i Hyde Park gick vi till Imperial War Museum (för andra gången för mig) där jag avslutade besöket med en pot of tea. Vi fortsatte även med museum och klarade av Natural History Museum. Kön in dit var enorm, och slingrade sig ut från 3 olika ingångar, men vi var fast beslutna att komma in, och efter en del köande i regn kom vi äntligen in!

Där inne var det fullsmockat med människor, och det var svårt att ta sig fram ibland, men det var kul ändå. Inget kan riktigt förstöra min förkärlek till dinosaurier!

Efter det gick vi och letade restaurang, och slog oss tillslut ned på ett libanesiskt ställe.

Det obligatoriska besöket på Picadilly Circus prickades också av, och på fredagen gick vi på The Lion King. Det var helt otroligt! Gick på den med mamma 2010, men kommer inte ihåg någonting i princip, och jag antar att jag inte förväntade mig så mycket heller nu eftersom den första gången inte hade gjort så stort intryck. Positivt överraskad blev jag i alla fall! Man blir ju nästan gråtfärdig när man får se den här grymt vackra tolkningen av en film, och hur de har gjort om den på sitt egna fina vis.

Vi svängde även förbi en Disneybutik som vi hade sett ur bussfönstret någon kväll. De hade så mycket Star Wars grejer! Var väldigt sugen på att köpa en av kopparna...

För att få uppleva livet "på andra sidan pengafloden", gick vi in på Harrods och Selfridges. Tror det billigaste vi hittade var små chokladägg för £20 (!?!?).

Helgen var allt som allt väldigt chill, och vi hann med allt och inget så att säga. Det enda som missades var nog Madame Tussauds, där jag aldrig har varit förut.

Nu måste jag avsluta och gå och lägga mig för att orka plugga imorrn. Har matteprov på torsdag, samt engelskanationella (skriftligt). På måndag ska nästa IR-uppsats in, och på torsdageb har vi mattenationella och engelskanationella (hör och läsförståelse).... Tagga.

Kram, Anna :)

Likes

Comments

På onsdag eftermiddag på lovet gick jag till informationscentret vid busstationen i Canterbury för att köpa bussbiljett till London. Där mötte jag upp med Ester som skulle ta samma buss dit på torsdagen, och Ida som skulle åka på fredagen. Alla tre skulle hem med samma buss på söndag eftermiddag.

Bokandet
Vi gick fram till disken och frågade om bussbiljetter till London, och mannen som hjälpte oss var väldigt ohjälpsam. Han verkade irriterad och inte särskilt taggad på sitt jobb, och hade en tendens att mumla vilket gjorde det väldigt svårt att förstå ett enda ord han sa. Vi fick reda på att det var mycket billigare att boka via internet direkt från National Express då info-centret är mellanhand och tar extra betalt (i slutändan var skillnaden ca £5). När man betalar från egen ficka var vi såklart måna om våra pund och bestämde oss för att hitta biljetter på hemsidan. Ester och jag bestämde oss för en resa på £5 till London och £13.10 för hemresan (det var det billigaste alternativen i båda fallen).

Resdagen
Torsdag lunch, efter lite morgonpluggande, bar det av med en ofattbart tung ryggsäck, plus en handväska, till busstationen. Mötte Ester på vägen och vi cruisade in på Poundland och lite annat för att köpa proviant till bussresan. Med mitt kontinuerliga stressande om att vi inte får missa bussen kom vi till hållplatsen ca 15 min innan den skulle komma. Till vår besvikelse kom den inte 13.50, inte 14.00 heller, eller 14.10. Vi visste att trafiken från London inte är så trevlig, men efter 30 min blev vi lite otåliga, men tiden fortsatte att ticka förbi. 40 minuter, 50...55...1 h. Efter 1 h och 10 min rullade den efterlängtade bussen in på hållplatsen. Chauffören var munter och när jag gick förbi in i bussen hörde jag i bakgrunden hur han pratade med info-killen från gårdagen och sa "Yeah, National Express. Two fifty, yeah." Det verkade tydligen som om han helt enkelt hade tagit fel på tiden. Suck. Men jag och Ester var på otroligt bra humör den dagen och inget kunde få oss sura. Det var en solig dag, vi hade goda triangelmackor och oboy på belgisk choklad, och vi var på väg mot London!

Efter ca 1,5 h stannar bussen och några börjar gå av. Jag tänkte att det bara var en toa-paus eller något (vilket är lite underligt i sig), men vi brydde oss inte så mycket. Efter ett tag kommer en av passagerarna och säger att bussen har gått sönder, och att det kommer ta minst 40 min innan en ersättningsbuss kommer. Bakom oss hör vi en kille som säger att han kommer att missa sitt flyg.

Trots detta höll vi humöret uppe, men efter ytterligare 10 min upptäcker vi att folk börjar ta ut sina bagage och gå bortåt. Panikslagna plockar vi ihop våra grejer och springer ut varpå vi upptäcker att bussen som gick från Canterbury efter oss har kommit ikapp. De tar på så många de kan men 13 personer blir kvar. Vi var 2 av dem.

Lite smått besvikna köper vi tröstmat på McDonald's. För att hålla värmen uppe gör jag lite star jumps också och får de andra resenärerna att skratta åt de konstiga svenskarna som tröstäter McDonald's och dansar. Tillslut kom en räddningsbuss och totalt 2,5 h sena kommer vi in till London. Utmattade, men fortfarande glada.

Efter att vi har dumpat bagaget i receptionen på Esters kompis mammas hotell/lägenhetshus går vi runt i staden lite, och gjorde även ett hastigt stopp på en fancy restaurang/café för a pot of tea och dagens soppa.

Jag blev väldigt glad när jag hittade buss 414, trots att det inte stod "Orminge Centrum via Boo Gård" på den.

Det var vårt otroliga äventyr till London, för den här gången. 

Kram, Anna :)

Likes

Comments

Det här inlägget skulle egentligen lagts upp för nästan 2 veckor sedan men blev aldrig riktigt av. Inte för att det är så superintressant att det måste upp trots allt, men tänkte att jag skulle berätta lite om etappen att baka svenska bakelser i England.

När fettisdagen närmade sig gick viskningar genom klassen att ja, semlor ska vi väl baka. Innan mig tror jag 3 andra hus i klassen hade gjort fina små semlor som de kunde mumsa på, och jag kände att jag ville också! Jag ville verkligen smaka en del av Sverige igen, speciellt semlor om något, som är så otroligt gott.


Köpandet
Fredagsmorgonen på vår lediga dag innan lovet, bestämde jag mig för att nu, nu var det dags. Jag gick till Sainsbury's som ligger kanske 4 minuters promenad från huset. Det enda jag behövde hitta var vispgrädde, mandlar och torrjäst. Det kan man ju tro borde vara rätt basic grejer, men nej. De hade bara små (dyra) paket med mandlar, och kände inte för att spendera pengar på 2 paket. Sen kom problemet med om "single cream" eller "double cream" fungerade som vispgrädde och vilken som i så fall var bäst. En förvirrad kille som arbetade där gick och hämtade sin kollega och de kom överens om att både är lika bra och blir definitivt till vispgrädde när man vispar. Sen upptäckte jag att de inte hade torrjäst, så jag sket i hela grejen och gick till Tesco på High Street istället. Där inne kom ju frågan om single cream upp igen då jag misstänkte att de på Sainsbury's inte hade full koll på läget. Jag frågade en gammal dam som var väldigt osäker och avslutade med att hon faktiskt inte visste. Jag nöjde mig med det men hon fortsatte med förklaringen att hon inte hade mått så bra på senaste tiden, varpå jag snabbt svarade att det verkligen var lugnt. Det var okej att hon inte visste. Efter ett antal personer som inte heller visste, fick jag tag i en dam som sa Pff! No, single cream won't work! You have to use whipping cream! och som tur var hittade jag det tillslut.


Bakandet
Väl hemma satte jag igång med degen. Gwendy var snäll nog att erbjuda sin hjälp, men jag tror inte hon hade förstått fullt ut vad hon hade gett sin in på. Det hade inte jag heller för den delen. Den smärre frågan om att få mjölken precis fingervarm så att jästen inte skulle dö var definitivt det minsta av våra problem. Smöret tog slut efter ca 75g och det sista behövde komma från bordsmargarinet, vilket visade sig vara väldigt svårt att vispa ut så att det inte var klumpar kvar. Speciellt när de inte hade en visp, utan man fick använda en gaffel, potatismosare och tillslut en sked för att trycka ut klumparna mot väggen av bunken. När degen väl var klar och redo att jäsa kom vi till mandelmassan.

Mandelmassan, som tydligen är ett svenskt påhitt, behövde göras från scratch. Den skulle bestå av 250g skållade mandlar som skulle mixas till ett fint pulver, och sedan strösocker som det skulle mixas med till en tjock smet. Det var lite av ett surt läge att upptäcka att de inte hade en fungerande mixer heller, så det blev bara att sätta igång att hacka för hand. Skärbräda var också något som saknades, så jag fick ta en stor ugnsplåt i porslin för att få plats att hacka med den väldigt oslipade kniven. Detta medan Gwendy mosade mandlar på en tallrik med baksidan av en sked. Det tog ca 1 h att hacka de där mandlarna.

Det blev inte bättre av att jag hade fruktansvärd träningsvärk i mina armar efter en lång vistelse på gymmet. Tror aldrig att jag har haft så ont i mina armar förut, och hade misstankar om att jag slitit av en muskel eller något. Som tur var gick det bort efter några dagar, så det var nog bara vanlig (men extremt smärtsam) träningsvärk.

Sen skulle grädden vispas, även det med gaffel. Som tur var hittade jag en el-ballongvisp bakom lite stök och gav den till Gwendy som om det var en gåva från Gud.

Efter det flöt väl arbetet på rätt smidigt, trots att semlorna blev väldigt små och det var lite svårt att skära av en liten topp för att sedan gröpa ur semlorna, utan att de föll sönder i delar... Men efter mycket om och men hade vi 16 färdiga, mumsiga semlor som stod på köksbordet. Trodde att det skulle vara gott att äta dem ny-utplockade från ugnen, men varma semlor var inte riktigt min grej och trodde först att de helt enkelt blev misslyckade för att de inte smakade så likt semlor överhuvudtaget. Men efter några timmar i kylen tog jag en till, varpå de hade den distinkta semmelsmaken. Mums.

Kram, Anna :)

Likes

Comments

Dagen påbörjades med en hotellfrukost precis som igår. Sedan bar det av till Whitstable där det var blåsigare än någonsin. Trots det smög solen fram och jag tog kvickt på mig solbrillorna. Någon gång ska de ju användas!

Vi var inte där särskilt länge då vi bara betalade parkering för 1 h. Trots det hann jag ta bilder på det jag missade förra gången, samt fynda lite grann.

(här möttes man av mammas kommentar: "du ser ut som en alkoholist!")

Köpte tekoppen & tallriken till vänster för £13. Soppskålarna var ju himla söta de med, men kanske inte skulle använda en sådan lika ofta...

Från Whitstable åkte vi till House of Charles Darwin. Det fanns ingen guidad tur förutom en audio guide, men min pajade 4 gånger! Det var lite smått pinsamt att gå dit gång efter gång och säga att den hade dött eller bara ville spela om samma segment om och om igen. Tillslut gav jag upp och fotade bara istället.

(Trädgården på baksidan)

Köpte även en lemon curd där på plats i "English Heritage Shop", som ska skeppas hem med mamma och pappa till Sverige. Det är bara en av många saker: köpte även en Tetley Original (240-pack) på ASDA senare under kvällen, samt en födelsedagspresent till Sofia.

Efter Darwin begav vi oss mot ruinerna av en Romersk Villa, och hann dit 30 min innan det stängde.

Vi hade bestämt oss för att åka till Ashford Outlet och efter Romerska Villan satte vi oss i bilen. Men på vägen gick det ena och det andra snett och plötsligt satt vi i en snigelkö på en motorväg in mot London (En del svordomar yttrades). Vi lyckades masa oss fram i en minst 3-filig rondell (pappa säger 4 eller 5) och tillslut vända om och köra mot vårt mål. Väl framme gick mamma och jag till klädbutiker medan pappa kollade skor. Efter ca 1,5 h möttes vi upp igen. Pappa hade hittat läderskor och jag bar på en påse från ASDA med Tetley Original (te), en kasse från Radley med en ny plånbok för £33.75, och en present till Sofia.

Väl hemma i Canterbury gick vi till Prezzo och beställde varsin pizza. Utnyttjade även en voucher där man fick en av två Main Meal för £2.50. Det var sista middagen med mamma och pappa i Canterbury för den här gången, och imorgon eftermiddag flyger de hem igen. Kommer att sakna dom, men snart är man tillbaka i Sverige, vilket också kommer vara sorgligt på sitt sätt. 

Kram, Anna :)

Likes

Comments

Nu går jag tillbaka lite i tiden och berättar om lördagen när mamma och pappa kom. Jag vaknade 3 h innan de skulle komma körandes till uppfarten, och började packa. När jag var klar hade jag en väska som vägde nästan lika mycket som när jag tog hit den. Jag måste verkligen lära mig att underskatta behovet av kläder och saker. T.ex. har jag ju insett nu att det var väldigt onödigt att ta med träningskläder och gympaskor till den korta hotellvistelsen på 4 dagar.

Rätt som det var kom mamma och pappa körandes i hyrbilen, och knackade på dörren. Efter kramar hälsade de på Gwendy (den äldsta värdsystern). Kort därefter kom Jess som hade varit på körsång, och Sharon som hämtat henne. Vi stod ett tag och pratade, men kort därpå sa vi hejdå och åkte till hotellet. Fick dock några ordentliga kramar av Jess och Gwendy innan jag stack, trots att jag bara är borta till på tisdag (imorrn)!

Efter lite uppackning och tilldelning av nya saker som de hade tagit med från Sverige (bland annat torkad mango och en Marabou Helnöt), gick vi till High Street och vandrade runt. Jag tycker inte att jag bidrog något otroligt gällande sight seeing - det bästa jag kom på var att visa College. Så vi traskade den kanske 15 min långa promenaden från High Street till skolan, precis när regnet började ta i. Tur att alla hade paraplyn i alla fall!

När magarna började kurra gick vi till La Trappiste, som var smått fullt, och satte oss i ett hörn med utsikt över gatan. M & P beställde musslor medan jag tog en soppa på sötpotatis som egentligen var en förrätt, men den var jättegod ändå!

En trevlig överraskning under lunchen var när en dam i röd regnjacka stannade mitt i vägen och exalterad började vinka med hela kroppen till mig. Jag förstod inte riktigt vad som hände. Vem är det? Är det mig hon vinkar till? Sen insåg jag att det var ju min engelskalärare! Jätteglad att jag förstod kastade hon en slängkyss och sprang vidare.

Efter lite mer vandrande bestämde vi oss för att gå på bio och se The Big ShortCurzon Cinema. Vi fick tag i de sista 3 platserna bredvid varandra, och köpte popcorn och 2 pepsiflaskor. Popcornen var ofattbart goda. Jag har verkligen aldrig ätit så goda popcorn. Foajén var supermysig och riktigt stiligt inredd också. Salongen var mycket liten, inte alls som bion där vi såg The Hateful Eight. Fåtöljerna var bekväma också, t.o.m. bättre än de i Sverige! Jag rekommenderar verkligen att gå på Curzon!

Efter filmen (som var intressant och bra, rekommenderar) gick vi till The Old Weavers på High Street där mamma och pappa tog en öl. Där satt vi och diskuterade filmen, politik, ekonomi, och Donald Trump och vilken pajas han är.

Tillslut började vi dra oss hemåt, och gick i regnet till det varma hotellrummet. Där tog lördagen slut!

Kram, Anna :)

Likes

Comments