I torsdags var det dags för mig att flytta. Vi har äntligen fått tag på en lägenhet att hyra, och därmed gått och blivit sambos! Fantastiskt skulle jag vilja påstå! Efter några svängar fram och tillbaka från gamla boendet var det mesta på plats. En ny säng hade vi beställt också som vi lyckades få samma dag vi flyttade in, och i fredags köpte vi soffa! Härligt att äntligen bo tillsammans och ha någonstans som verkligen känns som hemma. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Min sommar började och slutade med resor till grekland. Och däremellan en snabb visit till frankrike. Men mest bestod sommaren av jobb, massvis av jobb. Och midsommarfirande! Och dop för lilla Anabelle. En väldigt fin sommar ändå. Men nu är jag tillbaka i skolan, det är dags att skriva C-uppsats, och om 2 terminer är jag (förhoppningsvis!!!!) färdig sjuksköterska!

Likes

Comments

​wow vad tiden går fort, hinner knappt med i svängarna. det är redan mars, och det här året har verkligen börjat fint. jag har fantastiska vänner, älskar min utbildning och bor i en underbar stad. jag försöker att njuta av tiden men glömmer nästan av det ibland. det händer så mycket hela tiden. i fredags var vi prinsessor på sittning, och igår var det movits som spelade på katalin här i uppsala. idag har jag bara försökt ta det lugnt, städat och gjort ingenting. men i veckan blir det annat. massor med praktik och sen tenta på lördag, så jag har att göra. men det blir nog bra, allt löser sig till slut. 

Likes

Comments

Shit, det här året börjar gå mot sitt slut och jag kan inte fatta att det gått såhär fort. Har rest mycket, pluggat galet mycket, jobbat, träffat nya människor, fått nya vänner, utvecklats. Jag har fått en till familj, jag har vuxit och jag har lärt mig så himla mycket om mig själv. Men nu har jag någon slags 20års-kris. Har klippt av mig håret och tatuerat mig. Jag som lovade mig själv att aldrig klippa kort igen, klipper kortare än någonsin. Men jag trivs faktiskt bra tror jag! Och tatueringen.... Det blir nog bra, bara jag får vänja mig. Tycker i alla fall att den är väldigt fin. Min praktik är också slut, och jag har varit ute en del. Min vänner är bäst, och jag lever livet.

Likes

Comments

Här om dagen hörde jag några i skolan prata, det dom sa fick mig att tänka på en händelse som skedde för några år sedan. När jag var mycket yngre, osäkrare och ovetande. Jag hörde mina vänner prata om hur äckligt det var med inseminationsbarn. Tänk att inte veta vem ens pappa är, kan ju vara vilken idiot som helst. Kunde dom säga. Fatta att ens föräldrar aldrig ens träffats. Var tydligen ett väldigt stort problem. Tänk, stackars barn som får växa upp i en lögn. Alltså barnen kan ju inte vara riktigt normala, fy fan vad äckligt. Tänk om man var en SÅN. Tack vänner, tack samhället. Det är mig ni pratar om. Jag är den där äckliga.

Jag tänkte då att det var mig det var fel på, jag hade gjort något fel. Det var faktiskt så att jag var äcklig.

Här om dagen när några i skolan pratade om män som blir spermadonatorer hördes men fattar ni vilken jävla idiot man måste vara för att göra en sån sak, ingen vettig människa skulle ju frivilligt donera sin sperma. Och någon annan svarade att ja fyfan jag skulle då aldrig någonsin vilja ha kontakt med någon jävla unge. Lämna sperma är en sak men att bli tvungen att se ungen sen... Och jag blir så ledsen att ni människor är så trångsynta.

När jag var 8/9 berättade min pappa som jag vuxit upp med att han inte var min biologiska pappa. Han hade en sjukdom, som gjorde att han var steril. Det fanns en annan pappa där ute någonstans, en man som var min biologiska pappa. Kort efter det här gick han bort, min pappa jag vuxit upp med. Det var jobbigt såklart, jag var bara 9 år.

2014, i oktober, tog jag tag i det här med min biologiska pappa. För från det att du blir 18 år kan du ta reda på vem han är. Så jag tog kontakt med reproduktionscentrum här i Uppsala, då det var där inseminationen gjordes. Jag fick inga positiva svar där. Möttes av "förvänta dig ingenting, papporna har inga skyldigheter och brukar inte vilja ha kontakt. Men vi ska försöka få tag på honom och höra."

2015, i september, fick jag ett samtal. Dom hade äntligen fått tag på honom, och han ville ha kontakt med mig. Två dagar efter att jag fått hans kontaktuppgifter pratade vi i telefon för första gången. Tre veckor efter träffades vi för första gången. Och det var helt fantastiskt. Nu i helgen som gick var jag där igen, och jag längtar redan tills jag får träffa honom, hans fru och barn igen. De är alldeles underbara människor.

Min mamma och pappa kunde inte få barn. Dom längtade och försökte i många år innan dom faktiskt fick hjälp, innan jag kom till. Så jag vill bara ta tillfället och tacka min biologiska pappa och alla andra män där ute som faktiskt är spermadonatorer. Jag tror inte riktigt ni själva förstår hur mycket ni gör för de familjer som får hjälp. Även om ni senare i livet inte vill ha kontakt med barnet, så har ni fortfarande gjort något helt fantastiskt. Så tack, igen. För att ni tänker på andra människor än bara er själva.

Här är vi, första gången vi träffades. Jag, pappa och min lillasyster.

Det kan bli så att det kommer ett till inlägg om hur allt gick till, hur det kändes och allt. Vi får se.

Likes

Comments

Från början av september har det hänt galet mycket i mitt liv. Galet mycket positiva saker. Och jag har haft fullt upp verkligen hela tiden, varje helg. Och varenda dag jag lyckas ha fria spenderas med att plugga, har väldigt mycket jag måste hinna med. Börjar känna att jag är på väg att komma i fas med allt som sker, vilket också gör att jag känner att jag har lite mer tid att skriva här också. Ska försöka få med mig kameran lite oftare också, tycker ju det är fruktansvärt kul att fotografera, så vore asnice om jag kunde få in lite mer av det i livet också.

Imorgon har jag tvättid, ska plugga lite inför vår övning i andningshjälpmedel och sen på kvällen ska jag ut med några fina vänner. Hoppas ni har en fin vecka framför er!

​En bild från i fredags när jag och Linnea tog oss till hedemora för att fira Lisa som fyllt 20! 

Likes

Comments

Inte nog med att jag var till Rhodos, några dagar efter att vi landat i Sverige igen så flög jag till Nice med två fantastiska tjejer! Tror jag var hemma fem dagar eller något sånt, och på dom dagarna han jag skriva två tentor, se partiet och maskinen och umgås med mina fantastiska vänner som jag inte sett på hela sommaren! Men sen gav vi oss iväg igen, och för en som alltid drömt om att åka till Frankrike var detta verkligen en drömresa.

Likes

Comments

Ja, vi bokade en resa till Rhodos, och vi åkte. Barnen visste ingenting utan trodde att vi skulle vara en vecka i Uppsala och att det var därför vi hade våra resväskor packade med både badkläder och sommarkläder. Vi vaknade tidigt, tog en taxi till arlanda - och flög iväg. Bodde på samma hotell som för tre år sen, och det var minst lika fantastiskt som då. Helt underbart var det, fruktansvärt varmt - men precis vad som behövdes efter en tråkig och regnig jobbsommar. 

Likes

Comments

Ojojoj, så mycket har hänt och jag har inte alls haft varken tid eller ork att uppdatera här. Men, har varit på Rhodos en vecka, skrivit två tentor, planerat inför nollningen, varit i Nice och helt enkelt bara levt livet. Någon dag ska jag sätta mig och ladda in alla bilder på datorn, skriva ordentliga inlägg och visa er hur underbart vackra ställen jag fått besöka de två senaste veckorna. Men ikväll känner jag att jag börjar bli sjuk, så har tagit en ipren och ska sova nu på en gång så jag kanske piggnar på mig tills imorgon. Hoppas ni väntar med spänning, haha!

Likes

Comments

Vi har det rätt bra om du frågar mig.

Likes

Comments