Header
View tracker

Att jag har fått tillåtelse att springa, förstår ni vilken känsla? Går inte beskriva den glädjen som finns i kroppen. För tillfället så är såret värre men jag känner att det gör ingenting. Om det är 3 cm eller 5 spelar inte så stor roll. Det gör lika ont och besvärar mig lika mycket. Kan jag då få leva så är det okej. Kan jag få må lite bättre så går jag gärna med på det. En vacker dag kommer detta dumma sår läka. Låt mig bara leva lite under denna tid som det finns där

)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

En bra sak är att mitt gips är borta, en ännu bättre sak är att jag går hos den duktiga läkaren i kristianstad. Den bästa saken är att jag har träffat en ny läkare i Karlshamn som är sårspecialist och vill verkligen hjälpa mig. Att hon kollar mig i ögonen och säger att hon tänker inte släppa mig, inte som alla andra. Att få höra det efter att träffat 40 läkare känns som en seger. Äntligen någon som inte ger upp eller är för stolt för att erkänna att de inte kan hjälpa mig. Just nu är planen på att använda kompression då de trodde att det kunde bero på vätskan och svullnaden i benet. Ska använda en sjukt tajt helbensstrumpa som tydligen kommer göra ont första tiden men i det långa loppet få bort vätskan. Jag ger det en chans. Min läkare i Kristianstad är lite inne på att det fortfarande är någonting inne i knät som stör. En fistelgång?, infektion eller stygn. Någon som kroppen vill stöta bort. Därför är en MR beställd. Håller tummarna att de hittar något eller en anledning till såret. Idag är iallafall en bra dag trots allt, har börjat lära mig gå igen. Musklerna känner jag går på rätt håll. Har sjuk träningsvärk idag. Det känns bra, håller tummarna att allt ska gå på rätt håll nu.

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Jag vet att jag inte inbillar mig, jag har någon form av pågående infektion i mitt knä som påverkar hela min kropp. Att sova ca 14 timmar per dygn är inte normal, att ha så ont i knät att jag ibland inte kan gå är inte heller normalt. Det är någonting inne i knät som orsakar detta, det är någon bakterie som gör att det inte vill sluta sig. Det orsakar jag inte själv

Likes

Comments

Som patient har du ingen chans när du hamnar fel i vården. När läkare och sköterskor inte vill ha med dig att göra så har du inget att sätta emot. Det finns massa instanser att vända sig till men de gör ingenting. Enligt patientnämnden så ska de utse en förmyndare till dig som hjälper dig med din vård. Så är det inte riktigt, är du omyndig så kan de hjälpa dig. Då får du själv komma på frågor som vårdgivaren ska svara på inom 5 veckor. Därefter händer ingenting mer. Ska du anmäla till IVO så måste du ha en specifik händelse där du direkt kan säga att det har gått fel. Jag har 200 små händelser som är fel. Därav ingen hjälp. Pratade även med enhetschefen på Malmö ortoped. Känns så idiotiskt då jag både ringt och mejlat henne i över en veckas tid uta svar. Så när hon nu svarar så låter hon helt överlycklig över att äntligen få prata med mig. Pratade därefter med henne att hon tyckte det var tråkigt jag kände så och hon hade pratat med Sini om att man inte skriver så till en patient. Ja men sen då? Nu är Malmö överlyckliga för att de slipper mig, det är de som de har velat hela tiden. De har skrivit det på mejl att om jag inte gör det och det osv så skickar de bort mig. Det är så taktiskt av dem, de har dragit en människa till botten och de vinner. Att det sedan står i min jounal att jag vägrar vård är väll en annan femma. Att enhetschefen gick in och skrev att jag var missnöjd med vården och önskade remiss till kristianstad. JA men varför är jag n´missnöjd? varför behandlar de mig som skit? varför? Går man in och läser min journal så verkar jag vara en hemsk människa. De vänder och vrider på allt som jag säger, åter till anteckningen som enhetschefen gjorde. Hon skrev att jag tänkte sluta med ALL behandling som de ordinerat so gjort mig bättre. Vad sa jag egentligen? jo, jag frågade vad jag skulle göra härnäst? sluta med all behandling? eller vad? Att de kan vrida sådana saker hela tiden. Jag har så många gånger sagt att jag kan gipsa benet igen om de vet vad det är som orsakar såret så att de kan garantera att det kan hjälpa. Sedan går de in och skriver att jag vägrar följa deras behandling. Det är så sjukt, de får mig att framstå som om jag hela tiden gör fel och vägrar saker. De är de som inte vill hjälpa mig

Likes

Comments

Idag är en sådan dag som jag har lite mer ångest än vanligt över att jag inte kan träna eller göra det som jag vill . Jag vill kunna springa till bussen när jag håller på att missa den, jag vill kunna resa mig från köksbordet utan att hålla på att trilla eller grina av smärta. Jag vill kunna hoppa och dansa, kunna sova normalt och inte vakna upp av att gipset är iväg. Inte heller vakna av att smärtan är så olidlig så jag vill hoppa från trettonde våningen på csk. Jag vill vara med och spela handboll, i vinst och förlust. Kunna kasta mig från linjen och smälla i golvet och höra domaren blåsa att det blir mål. Jag vill vara smärtfri, slippa ha de dåliga och bra dagarna där man inte kan köra någonting vs mer än vanligt. Jag vill vara fri från detta knähelvete, hur kunde det drabba mig? Hur hittar man motivation till att fortsätta om inte ens den läkaren som jag hade mest förtroende för tror mig. Att de tror jag inbillar mig och orsakar detta själv. Det gör jag inte jag hade gjort vad som för att slippa detta helvete. Vad som

Likes

Comments

Frustrationen har inte lagt sig, det kommer den aldrig göra. Jag är så arg och besviken så jag håller på att koka över. Hur kan Fredrik Nyquist som är en av de främsta ortopedläkarna i landet göra ett sådant utlåtande? Hur kan han som träffat mig så många gånger göra bedömingen att jag själv har orsakat mitt sår? Att jag frivilligt har lidit så mycket i 14 månader. Vad har jag fått ut på det? Panikångest, depressioner, stora inkomstförluster, Ständig smärta som aldrig kommer försvinna, ofrivillig frånvaro från sporterna jag älskar och brinner för. Så mycket jag har förlorat på detta så tror de att detta var de jag ville hela tiden. Att jag på något sätt tyckte att det var roligt att opereras, att jag antagligen aldrig kommer kunna spela handboll igen. Det är det precis Fredrik har uttryckt. Jag orkar inte kriga längre för att få vård, jag orkar inte heller leva. Tack Nyquist du har gjort mitt liv till ett värre helvete än vad det redan var.

Likes

Comments

Ortopeden i Malmö tror på fullaste allvar att jag orsakar mitt sår själv. Att jag frivilligt har underhållt såret under 14 månaders tid. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, så mycket fysisk smärta men framför allt psykisk smärta som detta sår har orsakat mig och Ortopeden tror att jag själv har gjort allt frivilligt. De tror att jag som ung tjej på något sätt har tyckt det varit roligt att behöva hålla uppe med handboll och fotboll i år pga det idiotiska knät. Bara för att de inte kan hitta orsaken till det så lägger de över allting på mig. Jag är så arg och ledsen att jag kokar. Människor som jag träffat under ett helt år och även längre tror inte på mig. Människor som jag har litat på gör det som är bäst för mig och för såret.

Likes

Comments

Den lyckan som infann sig vid det förra inlägget är som bortblåst. Kanske för att såret är tillbaka igen. Hade en fruktansvärd smärta i knät under onsdagen och kunde nästintill inte belasta benet alls. På kvällen när jag tog bort kompressionsstrympan så var såret tillbaka. Det såg ut som det alltid gör, det är öppet och ca 3 mm djupt och endast var i det. Ringde sköterskan på torsdagen och ordinationen var gipsning, igen. Aldrig i mitt liv ett helbensgips åker på igen. Inte om det endast var planen. För då kommer det bli att jag har det i några veckor och sedan spricker såret igen. Det är någonting som orsakar det och genom gipsning döljer man endast det tills det kommer tillbaka och drar ut på tiden. Har en tid till läkaren på onsdag men har samtidigt den viktigaste föreläsningen på hela kursen då så vet inte hur jag ska göra. I värsta fall får de komma på en lösning och berätta den för så många gånger som jg varit i Malmö utan att det ens gjorts någonting. Kan inte offra mer av min skoltid för detta knät. Det måste få ett slut

Likes

Comments

​Idag är det en av få dagar som jag känner att livet verkligen är på topp. Går runt och ler hela tiden. Anledningen? jo, imorgon blir ja av med gipset och mitt sår är  läkt. Mitt idiotiska knä ser bättre ut än vad det har gjort det senaste året. Bara det är värt att fira, visst så kommer det vara kritiskt de närmsta veckorna och jag måste vara väldigt försiktigt och ha ortosen på dygnet runt men bara jag slipper gipset och kan lära mig gå igen så är jag nöjd. Om ett tag går jag på och börjar spela handboll igen. Jag är taggad på att köra igång och ingenting borde kunna stoppa mig. Efter 13 månader så kanske kampen är slut och jag gick segrande ur det? 

Likes

Comments