View tracker

Så skönt att bara komma bort till landet hos fastrarna ibland och koppla av. Åkt hit denna lediga helg för att i första hand övningsköra och oj vad det märktes idag att det var ett tag sedan sist. Självklart sitter mycket sen intensivkursen i Norrköping men jag inser nu att jag behöver nöta vissa saker mer och bli ännu mer säker i körningen innan jag ger mig på uppkörning igen. Har tappat lite av teorin också känner jag så ska nöta det också. Jag vet att jag kommer fixa detta, behöver bara lite mer tid och sluta stressa upp mig själv. Så skönt att veta att jag iprincip när som helst kan åka ut och köra hos fastrarna. Sparar mycket på det, så himla värt. Sen är det även så mysigt att bara umgås här ute med dom. Denna gång är min pappa med också! Åker hem imorgon efter att jag har kört lite mer och sen åker jag nog tillbaka hit inom kort och nötar lite till innan de blir dags för eventuell uppkörning. Förhoppningsvis hinner jag köra lite med mamma innan dess och kanske även någon lektion i Stockholm. Måste bara bli lite stadigare på den ekonomiska biten först! Och på tal om ekonomi så har jag ju nyligen börjat jobba på ett finans bolag där jag so far trivs bra! Märker verkligen på mig själv hur mycket jag drivs utav att göra saker jag har lite svårt för. Det triggar mig på ett positivt sätt liksom och jag känner verkligen hur jag lär mig mer och mer för varje dag. Jag är sämst på matte, har alltid haft otroligt svårt med det och just siffror. Detta jobb består iprincip bara av siffror och matematik och för mig är det verkligen så nyttigt och lärorikt. Jag märker på mig själv att jag utvecklas varje dag och det känns kul.


Sitter i skrivande stund i soffan framför en varm brasa med massa ljus och väntar på en god middag. Vi ska äta tagliatelle med stekta championer och hand skalade räkor med gorgonzola sås och sallad. Alltså huuuur gott? 😍

Förresten, är det bara jag som har blivit besatt av SKAM och Norge? - nä tänkte väl det, haha. HELT sjukt att det kan bli så! Tidigare har jag alltid stört ihjäl mig på det norska språket och nu helt plötsligt så älskar jag det! Och ja, jag skriver och pratar lite norska, notera att det är på skämt haha.

Stör mig lite på alla som tycker SKAM har blivit mainstream.. Liksom okej, huuuur många serier blir inte det? Om en serie är bra och många gillar den och kan relatera så bra till den så är ju det bara en sjukt rolig sak som bidrar till positiva diskussioner? Hör så många som säger "nej jag tänker inte börja kolla på den eftersom alla gör det" menar självklart inte att alla måste se SKAM men det finns ju en anledning till att den är så populär och då borde man ge den en chans innan man dömmer i förväg och tycker saker. Haha jaja nog om detta! Ville bara uppdatera lite kort eftersom det var så länge sedan. I nästa inlägg kommer jag berätta lite om hur jag mår i mitt psyke. Tidigare så har jag ju nämnt att jag inte har mått/mår så bra och det är något jag behöver skriva av mig lite av. Skulle behöva lite tips av er som läser! Men tills dess vill jag bara önska er en underbar helg! Ta hand om varandra och sprid bara kärlek! Puss

Likes

Comments

2016 har varit ett extremt blandat år för mig. Precis som alla andra år som passerat egentligen men skillnaden med 2016 var bara att jag aldrig tidigare upplevt så otroligt mycket känslor och sorg på så kort tid. 2016 har i det stora hela varit ett mycket jobbigt år då jag inte mått så bra. Nu på slutet har allt varit extra tungt och jag har inte alltid vetat hur jag på bästa sätt ska kunna hantera mina känslor kring saker som händer. Den 9 december förändrades verkligen mitt liv till en mardröm då Mila blev avliven utan anledning och det jagar mig fortfarande. Jag brottas med mina känslor, sorg och ilska varje dag vilket resulterar i att jag fortfarande drömmer extrema mardrömmar som i sin tur påverkar min energi. Jag sover inte bra och känner mig därför aldrig utvilad. All min tid och energi går åt till att hålla masken och klara av dagarna i den bästa mån jag kan. Ibland orkar jag inte göra annat än att bara vara för mig själv liksom. Det är bara så det är.

Huvudsaken med allt dåligt som händer är att man lär sig och gör om och gör rätt. Jag försöker hela tiden jobba på mina svårigheter men ibland är det svårt och då misslyckas jag.

Jag har därför inga mål för 2017 mer än att jag ska försöka vara den bästa versionen av mig själv och ta tag i mina problem istället för att skjuta dom åt sidan. Jag ska börja gå till en psykolog (inte för att jag är psykiskt sjuk, nej) utan för att jag behöver och vill det. Jag ska försöka ta tag i musiken och min musikala sida för att se om det hjäper mig. Jag ska satsa på det heltidsjobbet jag precis börjat på och ge det en chans. Jag drivs av utmaningar och det som jag tycker är svårt så att nu jobba på ett finans bolag där jag arbetar med folks ekonomi är galet för en person som mig. Menar, allt mitt jobb handlar om är siffror. Min största skräck är siffror eftersom jag har så svårt för det och matematik överlag. Därför är det jobbet jag har nu så himla nyttigt för min hjärna, vilket känns bra för jag behöver jobba på mina svårigheter även om det innebär mycket energi. Jag vet att jag kan så länge jag inte ger upp.

Det som varit höjdpunkten med 2016 är mina syskonbarn som kom i oktober och november. Ser fram emot att se dom små liven växa upp och jag är så tacksam över att ha blivit både faster och moster inom loppet av en månad. Jag är så lycklig för mina syskons skull (och nej dom har inte barn med varandra!!) 😂

Nog om detta! Ville bara skriva av mig lite. Hoppas ni andra har haft ett strålande nyår och ser fram emot 2017 lika mycket som jag!

Firade in det nya året med dessa tjejer! Det blev verkligen en lyckad nyårsafton med galna händelser och mycket, mycket skratt. Tack till er alla!

Likes

Comments

En vecka har nu gått sedan jag fick reda på att du inte finns på denna jord mer. En vecka av ren smärta, förtvivlan, ilska och djup sorg. Jag kan inte förstå hur något så levande inte finns hos mig mer. Att du inte längre är en del av min vardag och förgyller den med bara din närvaro av ren kärlek och lycka.

Jag har drömt om dig. Drömt att du plötsligt faller ner ifrån ett fönster på en hög våning och att jag inte hinner rädda dig. Att jag står där helt hjälplös och skriker efter dig i panik. Det skrämmer mig att behöva jämföra det som egentligen hände dig med min mardröm för det är då jag inser att till och med mardrömmen hade varit mer hanterbar än denna situation. För då hade det varit en olycka. En olycka som hade gjort något så fruktansvärt ont, men som jag inte hade kunnat eller behövt hata någon annan för.

Du har alltid varit min hjältinna sen du kom in i mitt liv och för mig är det något jag är så otroligt tacksam över. Du har varit min klippa och lycka på ett sätt som ingen riktigt kan förstå. Bara tanken på att äntligen få träffa dig när de gått en tid har gjort mig lugn och varm inuti. Med dig hade jag alltid så kul och du var högt prioriterad i mitt liv. Bara att gå ut med dig var ett äventyr och något jag alltid såg fram emot. Du visste exakt hur du kunde överraska en och du var alltid så energifylld och glad. En timmes promenad med dig var som ett träningspass. Shit vad kul vi har haft det. Dom gångerna jag släppte dig lös (under kontroll) så visste jag att trots att du är en jakt hund, kunde jag lita på dig. För du kom alltid tillbaka. Om inte annat så hittade jag dig igen utanför dörren till huset, lugnt och fint sittandes och väntade på mig. Du visste att jag skulle bli arg för att du smitit och du visste också hur du skulle fjäska så att jag inte kunde hålla mig från att pussa dig och ge dig en godisbit ändå.

Ibland var du precis som en människa och då visste man inte riktigt vart man hade dig. När jag bodde i mitt barndomshem så sprang du ibland upp på högsta våningen och ville plötsligt vara helt själv i någon timma eller så. Ibland när man ropade på dig så kom du inte ens - bara när jag ropade och frågade om du ville gå ut. Då kom du som en raket och var helt galen av lycka. Älskade dina kontraster. Det var därför du ändå var så enkel att hantera. Så mänsklig och så äkta. Hemma kunde du vara hur lugn som helst och ute var du vild och tokig - på ett positivt sätt. Din lilla maskin kropp bjöd på så mycket av allt. Det var verkligen hela paketet. Du är så obeskrivligt speciell för mig och kommer alltid finnas i mitt hjärta. Det finns ingen som dig. Jag vet det. Vid matbordet hoppade du alltid upp på en egen stol och satte dig med oss runt bordet. Inte alltid för att tigga utan främst för att lyssna och vara med i diskussionerna. Du gillade när familjen var samlad runt bordet och pratade. Du ville alltid vara med i sociala sammanhang och det kunde man inte säga nej till. Alla som träffat dig har verkligen beundrat dig så mycket och tyckt om dig. Alla som träffat dig och spenderat tid med dig säger samma sak. Du var underbar, Det fanns inget ont i dig. Inte något som inte gick att hantera. Bara katter och plötsliga snabba föremål - det störde du dig på och tyckte inte om.

Mila var en jakt hund med mycket känslor och instinkter. Hon var inte någon fara för någon annan. Vi har alltid haft full kontroll över hur vi ska hantera henne i vissa situationer och det har alltid gått bra. Hon förtjänade inte att få sitt liv taget ifrån henne pga att någon annan plötsligt inte kunde hantera eller ha henne längre. Hon var värd så mycket mer än det.

Efter att min mamma och hennes före detta man skiljde sig (min plast pappa) så flyttade jag, min mamma och lillasyster till Nacka och sålde barndomshemmet på Värmdö. Mammas ex man flyttade till Haninge. Mila följde med honom dit och bodde där. Dock kom vi överens om att vi ska få ha Mila när vi vill och såklart även ha henne när min plast pappa behöver hjälp och lite avlastning eftersom han var själv och inte skulle bli för begränsad när han hade semester eller ledighet etc. Vi var självklart villiga att hjälpa till. Mila var ju fortfarande vår hund.

Bara veckan innan jag åkte till Norrköping hade vi henne i flera dagar och det var absolut inget konstigt eller annorlunda med henne. Hon var lika pigg och glad som vanligt och vi hade jätte mysiga dagar ihop. Och plötsligt när jag sen kommer hem så har mammas ex man gått och avlivat vår Mila, Utan ett ljud till oss andra eller av någon som helst anledning. Han har bara tagit bort henne. Helt plötsligt. Jag mår redan dåligt över många anledningar och orsaker och har gjort det väldigt länge till och från och så kom detta. Som en blixt från klar himmel för alla i min familj. Bara någon dag innan mammas ex man hade avlivat vår hund Mila så frågade han om min lillasyster kunde ha henne en dag eller två. Sen gör han såhär och påstår att hon blivit aggressiv på senare tid. Ingen annan har märkt det på henne. Absolut inte jag och jag om någon skulle ha märkt på henne om något var fel. Om hon nu hade varit så "agressiv" helt plötsligt så finns det hjälp att få så att det blir bättre. Om det hade varit sant så hade vi vetat det för då hade ju mammas ex man berättat. Det hade han inte. Han berättade inte något eftersom han ljuger. Jag hade gjort allt för Mila och det som gör så ont är att jag inte ens fick en chans att rädda eller hjälpa henne. Jag fick inte ens säga hejdå. Vill inte skriva ut mer detaljer om detta och tänker därför inte göra det. Men jag vägrar tysta ner mig själv för någon annans skull när de är personen i fråga som gjort något så fruktansvärt fel. Jag vill göra min röst hörd för Milas skull och för andra djur som varit med om samma sak. Jag har varit i kontakt med Djurens rätt och dom tog detta mycket allvarligt och tyckte detta skulle tas vidare. Jag vet vad jag ska göra nu efter det och det börjar på måndag. Gör så ont i mig att tappa hoppet om människor. Att verkligen aldrig bara kunna lita på människor. Inte ens en person som varit en del av min familj sedan jag var liten.

Mila var inte farlig och hon var inte ett problem. Jag hade gjort allt för henne och jag hade till och med haft henne på heltid om det hade behövts. Förstår fortfarande inte att detta hänt dig. Jag ser dig framför mig hela tiden och jag hör ljudet från dina tassar när du hoppar ner från soffan eller när du springer fram till en av glädje i dörren när man kommer hem. På ett sätt känns det bra att jag har en så tydlig bild av dig och att jag till och med kan känna dig när jag tänker på dig och att du där och då fortfarande är kvar. Det som gör så ont är att den bilden aldrig kan bli på riktigt längre. Sorgen är obeskrivlig.

Jag älskar dig min vackraste Mila.

Likes

Comments

Idag fick jag reda på den mest horribla nyheten jag någonsin hittills i mitt liv varit med om någonsin. Mina tårar kan täcka en hel ocean, min kropp och själ är tom och just nu ser jag inget ljus. jag är så arg och så fruktansvärt ledsen. för två dagar sedan bestämde sig en viss person som i mina ögon är den vidrigaste människan som har gått i ett par skor, att släcka ditt liv. och jag fick reda på det idag. Min underbara fina hund Mila, finns inte längre pga dig och ditt sjuka beslut. Jag kan inte med ord beskriva min ilska och sorg, Mila var så mycket mer än en hund för mig - tydligen inte för dig. Att man bakom min famils rygg, utan ett ord, väljer att avliva dig pga ingenting. Finns inga ord. jag kommer aldrig förlåta dig och jag kommer förevigt bära på detta djupa sår. jag kastade sönder min telefon så den finns inte längre heller. skriver ut detta så att ni som försöker få tag i mig vet anledningen till varför jag inte svarar på telefonen. Nås bara på Facebook om jag orkar.

Jag kommer för evigt älska dig Mila. du var full av liv och så otroligt speciell. du förgyllde mitt liv med så mycket energi och glädje. du var och är min bästavän. jag älskar dig över hela mitt hjärta. kan inte förstå att jag inte kan se eller röra dig mer. förevigt saknad och aldrig glömd. jag kan aldrig förstå att jag inte ens fick chansen eller möjligheten att säga hejdå. tack för allt du gett mig. den glädjen du gav och alla skratt du gett mig. jag saknar och älskar dig något så fruktansvärt. jag tror på rättvisa och den lovar jag dig att du kommer få för det kommer jag se till. den som gjort detta ska få ångra sig för resten av sitt liv. den personen är inte längre familj. Detta är en mardröm som jag inte kan vakna från.


Mila, min fina Mila - jag älskar dig. Nu och för evigt. Världens finaste hund. Du är det finaste jag har haft.

Min queen. Älskar dig. Vila i frid

Likes

Comments

Jag ska vara helt ärlig här. Jag är ärlig här. Helt naken ibland och det kommer jag vara nu med. Jag mår inte bra. Varken fysiskt eller psykiskt. Det har varit så under en ganska lång period nu men just nu idag så är det värre än någonsin känns det som. Ser därför ingen anledning att "låtsas" som att allt är bra här inne och uppdatera som ingenting. Jag har gjort de innan och de håller inte. Nu vet ni sanningen. Jag mår åt helvete och kommer ta en paus så länge jag behöver från bloggandet och allt helt enkelt. Jag har ingen ork eller energi. Bloggen är min fristad och jag bestämmer över den i slutändan oavsett om jag bara förstör för mig själv. Just nu går de bara inte...

Får se när uppdatering kommer helt enkelt och om jag kommer kunna öppna upp mig lite här om vad som verkligen försiggår. Hoppas mina trogna läsare förstår, vet att ni förstår.

Tills vi hörs igen - hare bäst alla där ute och var rädda om varandra ❤️

Likes

Comments

Alltså även fast jag har vetat om att jag ska bli både faster och moster under en ganska så lång tid så känns det ändå helt overkligt att det verkligen har blivit så nu. Igår kväll fick vi ett meddelande att min brorson äntligen kommit till världen och jag och mina systrar har blivit fastrar. Det är så fantastiskt allting och jag älskar dom så otroligt mycket, min familj, mina syskon som har skapat dessa små mirakel.

Min storasyster Linda och hennes man Alex fick sin lilla Ossian den 17 oktober och nu min storebror Dennis och hans flickvän Josefin fick sin son igår den 9 november.
Sååå obeskrivligt fint.

Längtar tills jag kan träffa den nyfödde! Blir faktiskt av redan ikväll så fort mamma har slutat jobbet. Jag har vilat hela dagen och när jag tar alla tabletter så är inte smärtan i halsen lika grov, så det bör inte vara några problem att åka iväg och besöka, eller ja, får väl se vad snöguden där uppe bestämmer haha.

Nu ska jag passa på att plugga i körkortsboken och bara invänta tiden tills mamma hämtar upp mig! Ville bara snabbt uppdatera er om denna fantastiska nyhet för jag kan inte hålla den inne längre!

Sprider lire värme till er alla isbjörnar därute 💕 får hoppas att vi ens kommer fram till SÖS problemfritt ikväll efter allt kaos 😳 jag har varit ute en gång sen kaoset och det var idag. Gick till postlådan och tillbaka! Haha men är ändå stolt att jag gjorde det för tro det eller ej, så var det ansträngande.

Hur fin är han inte? Fasters lilla! Snart får jag äntligen hålla honom i min famn ❤️

Likes

Comments

Hej på er! Nu har det SNART gått en vecka sedan operationen och jag kan verkligen inte prata normalt ännu. När jag väl gör det så låter det som om jag är extremt full eller påverkad av något konstigt, så jag låter fortfarande bli så mycket jag bara kan. MEN jag är iallafall lite piggare i kroppen och har inte sovit lika mycket som dagarna innan så de är iallafall positivt! Snart är det över! Bara en vecka kvar lite drygt

Happ annars då.. Macdonalds Trump har gått och blivit president i USA vilket är.. Helt jävla sinnesjukt? Amerikaner alltså... Eller världen överlag. Vad ska man säga liksom.. Finner inga ord. MEN nu är valet klart och det finns egentligen ingen anledning till att fortsätta snacket om det.. Inte för min del iallafall. Mina tankar går till de folk i USA som inte röstade på Trump och jag hoppas ett mirakel sker och att den sjuka människan avgår på något vis OM det nu kan hända.

Idag har jag bara pluggat till körkortet och tagit det lugnt, som jag har gjort ända sedan operationen iprincip. Varje dag ser nästan likadan ut denna period FÖRUTOM att jag idag har umgåtts mycket med min lillasyster och bakat bullar med vit chocklad inuti och lyssnat på Disney och jul musik. Så mysigt. Nu väntar vi bara in mamma som är på väg hem i detta snö kaos. Bara jag som tycker det är SÅ mysigt?? Om man bortser från att det fuckar upp trafik och dylikt så är det ju mys att ÄNTLIGEN få lite snö när de ändå är vinter. Förra året var jag ju borta under hela vinterhalvåret så jag tycker de är nice med snö, tända ljus och massa mys. Speciellt eftersom jag mår som jag mår.

Vad tycker ni andra om snö kaoset och valet förresten? Delar ni min åsikt or nah?

Hur mycket vill ni inte ha dessa bullar? Kan lova er att dom är BRUTALT jävla goda. Godaste bullarna jag ätit i hela mitt liv faktiskt

Likes

Comments

Alltså det känns verkligen som att HELA jag gått i ide sen operationen igår. För er som inte vet opererade jag äntligen bort halsmandlarna igår och det känns så sjukt bra att de äntligen är gjort. Det som är pain in the asss jobbigt är ju dock smärtan såhär i efterhand. Medicinerna hjälper jätte mycket men det sägs att den 5e dagen ska vara värst. Jag är på min andra dag nu, så får se hur de blir sen. Just nu känner jag mig mest trött och lite sådär seg i huvudet på något sätt.

IDAG fyller min älskade storasyster år. Första födelsedagen för henne som mamma. Jag har bestämt mig för att besöka henne idag trots att jag för tillfället är världens tråkigaste som inte kan prata. En utmaning för mig ändå, brukar ju vara väldigt pratglad i vanliga fall. Kanske är bra för "själen" eller något att bara vara helt tyst liksom. Yaya! Mina fastrar, mamma & pappa och min bror och hans flickvän ska dit också. Kommer bli mysigt

Jag och storasyster förra sommaren. Så stolt över henne ❤️ Grattis på din dag!

Likes

Comments

HEJ! Vilken underbar helg jag har haft. Perfekt avslut och perfekt start på den nya veckan helt enkelt. Träffade ju äntligen Amanda i lördags och det var så sjukt kul att ses igen. Vi hade sååå mycket att prata om och jag insåg verkligen när jag träffade henne nu igen efter all denna tid som gått vilken fantastisk vän hon är och hur jäkla glad jag är över att ha henne i mitt liv. Allt är precis som förut mellan oss, även då det var typ hundra år sen sist vi sågs (som för övrigt var i Asien!!) Vi var först hemma hos några vänner till henne och sen drog vi vidare till V och sen Hells. Så kul!

Idag har jag tagit det lugnt, skickat iväg lite produkter, kollat på min efterlängtade serie Vampire Diaries som precis har släppt två avsnitt av en helt ny säsong. Kan inte minnas senast jag såg en serie.. Men de är så mysigt att följa såhär på hösten när de är mörkt och kallt. Väntar på att min tjejkompis Steffie ska komma förbi och umgås, vi tänkte käka något gott och sådär innan jag sen ska ut och övningsköra med Mami. Får se hur de går! Teorin börjar sätta sig ordentligt nu iallafall så det känns ju väldigt lättande. Dom på körskolan i Norrköping vill att jag ska satsa på Automat körkort.. Tänker bevisa dom att de har fel. Jag ska klara manuell. Jag vet att jag kan. Blir så lack när folk ska döma så tidigt och tro att jag inte kan typ, eller att jag "inte kommer hinna lära mig" liksom, bitch plz.. Det kommer jag visst göra.

Håller på och tvättar kläder efter kläder och försöker bestämma mig för vad jag ha på mig imorgon när jag ska prov jobba i "butiken som jag inte kommer skriva ut än" haha vet att jag är töntig, men vill bara inte göra de ännu! Jag är super taggad inför imorgon iallafall och hoppas allt går som jag tänkt mig.




Likes

Comments

Det är inte likt mig att lägga ut två blogginlägg på en dag men just nu känner jag att det kliar i fingrarna och jag bara måste skriva av mig lite helt enkelt.

Jag tycker det är sjukt viktigt att lära den nya generationen vad jämställdhet och feminism är och vad det betyder och har för syfte/mening. Det handlar inte om att "tjejer är bättre än killar" eller att man ska "hata män" som så många av någon anledning verkligen verkar tro. Det handlar om att jobba emot ett samhälle där man förminskar en människa pga dess kön av någon SJUK anledning som inte ens går att förklara varför den synen finns från början. Att vara feminist betyder inte att man inte rakar sig under armarna eller klär sig fint heller. Att vara feminist handlar inte om att man INTE FÅR göra ingrepp på sig själv om man nu vill det. Den som är feminist vet det själv utan att ställa sig i något fack. Vill bara vara tydlig med det eftersom så många inte verkar förstå det..

Som ung tjej och numera kvinna har jag (precis som alla andra unga tjejer och kvinnor) varit med om något som gjort att vi blivit förminskade eller inte blivit tagna på allvar. Som kvinna har jag växt upp med att lära mig hur JAG ska göra för att INTE bli våldtagen eller kladdad på av en man. JAG får inte ha på mig dittan och dattan och JAG får inte säga si eller så för då kan det hända något med MIG. Att alltid behöva känna sig rädd eller i underläge är vardagsmat för oss och att det fortfarande sitter inbankat i våra huvuden skrämmer mig. Att jag till och med nu i skrivande stund får panik för att jag inte hittar eller har hunnit köpa "nipple covers" till en tröja jag vill ha ikväll eftersom mina "nipples" kan synas lite och jag vet vad det "ger för signaler" till killar även då JAG inte bryr mig eller tänker på det som något sexuellt överhuvdtaget. Men det får ju inte jag bestämma över min kropp. För det gör ju någon annan åt mig.

Glömmer aldrig nu senast jag var i Norrköping när jag gick ut med Jaquelines hundar (en gammal barndomsvän till mig) och passerade över en gata i stan. Då kom plötsligt en man gående emot mig och liksom "stirrade" på mig på ett sånt sjukt obehagligt sätt att jag verkligen fick ont i magen. Minns att han var oerhört lång, nästan obehagligt lång (iallafall för mig) och sa "vilka fina hundar du har" och sen sa han "fan vad snygg du är" jag backade bara så långt ifrån honom jag kunde och rykte i kopplet till hundarna för att få dom att gå bort från honom. Dom morrade åt honom och liksom försvarade mig direkt. Sen sa han "kan jag få en kram, kom till mig" och jag frös typ till is kändes det som. Jag pep ur mig "nej du får ingen kram" och drog hundarna och gick med snabba steg därifrån då han står kvar och bara följer mig med blicken för att se vart jag går. Minns att jag tänkte att jag måste försöka gå där det hela tiden är folk så han inte kan våldta mig.

Det som hände då var att han "förföljde" mig och gick åt exakt samma håll som jag gick (fast på andra sidan gatan där jag inte kunde se honom eftersom de var massa hus och sånt i vägen) så när jag tittar upp så står han bara mitt framför näsan på mig och säger "hej du" och alltså fy i helvete vad rädd och arg jag var. Ville bara gråta och springa fort som fan därifrån. Som tur var hade jag telefonen med mig och ringde direkt min syster så att jag hade någon att prata med. När vi möttes där igen så stirrade han sådär obehagligt igen och iakttog mig. Slutade med att jag tog världens omväg tillbaka och kom försent till körskolan eftersom jag inte vågade gå i närheten av honom. Det här är bara en av dom tusentals gångerna jag råkat ut för något obehagligt eller ofredande.

Jag är en tjej som alltid haft skinn på näsan och som aldrig varit rädd för att säga ifrån när killar sagt någon vidrig kommentar eller när någon säger något vidrigt och fult i allmänhet. Men i vissa situationer, när man är helt ensam och liksom hjälplös, då är det så sjukt obehagligt och man blir verkligen livrädd.
När jag var femton år gick jag alltid runt med en olaglig pepparspray i handväskan för att vara förberedd liksom.. Ska det verkligen behöva vara så?
Killar och män utnyttjar verkligen situationen med tjejer eftersom dom vet att dom fysiskt sätt är starkare och vill dom våldta, vet dom att dom kan. Det som är så jävla vidrigt.

En gång i somras när jag var ute på Värmdö (ön som jag är uppväxt på) så hände också en sån fruktansvärt vidrig grej. Jag stod och köade till en bar och väntade på att beställa en drink. Då är det en äcklig kille bakom mig i kön (nämner inga namn) och bokstavligt talat trycker sin penis mot mig och han hade typ dessutom stånd eller något. Alltså fyfan vad arg och förnedrad jag var. Upprepande gånger försökte jag skjuta mig själv längre och längre fram och han fortsatte hela tiden. Jag suckade högt och visade hur mycket tecken som helst på att jag tyckte han var vidrig men hand alkoholiserade hjärna verkade inte fatta det? Det är en sån där kille som man regelbundet har dissat och som man liksom "pay no attention at all to" och ändå så ska han hålla på?!

Jag ångrar så jävla mycket nu i efterhand att jag där och då inte bara skrek ut att "vem fan tror du att du är?! RÖR MIG INTE" men nej, jag ville inte skapa en scen utan tänkte bara att "snart är de över"

Ni kvinnor som föder söner och som ska uppfostra dom - snälla lär dom hur man gör och inte gör mot kvinnor och andra människor. Lär dom att det inte är okej att mobba eller kränka en tjej för att man är kär i henne. Lär dom att inte se kvinnors kroppar som något DOM får röra utan tillåtelse. Lär dom hur man uppför sig.
Lär dom - snälla! Och lär INTE era döttrar hur dom ska vara för att INTE bli våldtagna. Lär era söner.. Så kan samhället förhoppningsvis bli en tryggare plats.

Ta mig inte fel nu. Jag älskar män och jag älskar kvinnor på många sätt, och jag syftar inte på ALLA män när jag skriver detta. MEN jag skriver om synen i samhället generellt, jag skriver efter det stora hela och hur samhället är uppbyggt. Det är mycket som är så jävla, jävla fel och jag brinner för att det en dag ska försvinna.

Likes

Comments