Alltså inom loppet av två veckor så har plötsligt hela livet vänt. Efter mitt senaste inlägg så har jag både blivit med nytt heltidsjobb och även lägenhet och jag flyttar IMORGON torsdag. Inte för att vara sån, men fan vad jag har klappat mig själv på axeln och fan vad jag förtjänar att bli lite stolt över vad jag orkat åstadkomma trots all jäkla skit och motvind som hänt ändå. Det gäller verkligen att aldrig aldrig aldrig ge upp, för plötsligt så vänder vinden tidigare än man trott bara man verkligen ger sig fan på det.

Idag har vi firat min mamma som fyller 52 år. Jag och mina syskon gav henne en gemensam present och det var att hon ska få gå på Wahlgren och Wistam live show på rival lite längre fram i april med en vännina. Blir så jäkla avis, vill ju också!! Mamma måste ju säga till Pernilla att jag är Pernillas framtida svärdotter, haha.

Hursomhelst, dagen och kvällen var lyckad och vi hade super mysigt.

Nu är jag helt slut eftersom jag varit klarvaken sen typ sex imorse och bara fixat allt inför flytten. Mamma hjälpte mig nu senare ikväll att lägga in allt i bilen eftersom jag flyttar in såpass tidigt imorgon. Vi åker 06 så nu behöver jag verkligen sova så att jag orkar hålla igång hela morgondagen.

Ni förstår nog inte hur jävla bra och skönt detta känns! Behöver verkligen detta, även om det stundvis kanske kommer kännas lite tomt, men de hör liksom till.

Snabb uppdate bara men nu när jag flyttar kommer jag ta tag i bloggen ännu mer 🌟

Stay flawleeeesss

Me myself and i 💁🏼

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Att vara 22 årig tjej i dagens samhälle är väldigt upp och ner har jag märkt. Ibland vet jag exakt vad jag vill göra, vet exakt vem jag är och ibland har jag ingen jävla aning. Just nu är jag i en period i mitt liv då jag inte har en aning om vad fan jag vill bli eller göra. Just nu står mitt huvud helt still och ibland känns det som att jag inte ens existerar. Förstår ni mig? Känner ni igen er?

Jag brottas hela tiden med mig själv och försöker komma på vad jag borde ägna min tid åt, men det står still nu.

I torsdags fick jag plötsligt sparken från det jobb jag spenderat nästan 4 månader på och den främsta anledningen till att jag fick det beror inte på mig och huruvida jag gjorde mitt arbete korrekt eller ej, utan det handlar om att jag var en tjej med mycket energi och personlighet som min manliga chef inte gillade. Anledningen till hans beslut lät "men Frida allvarligt talat nu (han skrattar ironiskt) tycker du verkligen att du passar in på ett kontor? Tycker du verkligen att detta jobbet är kul?"

Ska jag vara ärlig så hade han rätt. Jag passade inte in och anledningen till det handlade bara om honom och hans sätt att styra stämningen på jobbet. De flesta kollegorna var verkligen underbara och i deras sällskap trivdes jag varje dag. Men jag kände mig konstant iakttagen och som att jag var instängd i ett fängelse. Man fick knappt gå på toaletten utan att det var ett problem och som kvinna idag är inte det företaget något jag vill stödja ändå. Jag kände mig verkligen inte välkommen som den kvinna jag är, helt enkelt. Och vems fel det är.. ja.. det förstår ni nog efter det jag skrivit.

Ni som läser min blogg när jag typ en gång om året uppdaterar vet att jag har haft/är i en jobbig period med mig själv. Vissa dagar känns det lite bättre och tyngden i mitt bröst lättar och vissa dagar mår jag så dåligt så att det ibland känns som en kamp att ens borsta tänderna.

Dagen innan jag fick beskedet så var jag på en visning för en lägenhet borta i Blackeberg som en tjejkompis ville hyra ut till mig. Inflyttningen skulle/är om två veckor. Dagen efter visningen fick jag det plötsliga beskedet från jobbet. Förstår ni att man blir trött på livet? Speciellt när jag hade haft ett möte någon vecka innan med en av cheferna och då såg allt toppen ut med mig. Förstår ni min ilska och frustration? Förstår ni förnedringen jag känner? Visst, jag hade ändå inte tänkt stanna där i hela mitt liv direkt, men jag kunde liksom inte köpa deras anledning riktigt (?)

Jag vet att jag kommer må bättre en dag, jag vet att vi alla går igenom sånna här perioder någon gång i våra liv, ibland känns det bara som att min pågått för länge och nånstans märker man det på hela mig, samtidigt som jag är expert på att dölja det för min omgivning.

Anyways nu är ni lite uppdaterade iallafall. Idag och under helgen som varit så har jag endast sökt tusentals jobb då mitt mål är att skaffa något nytt innan 1 april så jag fortfarande har chans att flytta eftersom mitt läge just nu är ohållbart. Det enda jag kommer ägna min tid åt nu fram till 1 april är att söka varje dag. Jag ber till någon där uppe och hoppas innerligt att det går som jag vill nu för det enda jag kan göra nu är att blicka framåt och försöka tänka positivt. När jag och min bästavän Amanda pratade ihop oss på telefon idag så kom vi båda fram till att vi är sugna på att KANSKE sticka iväg till USA i höst för att jobba som Au Pair tillsammans. Jag blev uppringd av ett företag idag och nånstans lockar verkligen tanken mig. Måste bara hitta tid för att fixa det där jäkla körkortet först, men det lär inte ta allt för lång tid!

Jag har underbara nära och kära som stöttar mig och det är jag verkligen tacksam över och till er vill jag bara skriva att fan vad jag ÄLSKAR er. Tack för att ni får mig orka och påminner mig om allt jag är grym på när jag själv nästan glömmer bort det.
Ni är värda guld!

Blev ingen PW idag eftersom det har snöat hela dagen men igår däremot, då var det riktig vår feeling och jag satt länge på det där berget och tittade ut på havet och bara tillät mitt snurrande huvud en paus. Visst ser det mysigt ut??

Likes

Comments

Fyfan vad skönt det är med helg när man har haft en riktig stress vecka, alltså helg är ju alltid skönt men man uppskattar den mycket mer om veckan varit jobbig och lite dålig liksom.

HEJ på er förresten, glömde visst skriva det i början!
Hur har er dag börjat? Min har startat riktigt bra. Började dagen med en lång dusch och ansiktsmask för att sen äta en rejäl frukost med diverse "må bra" piller till. Kom precis hem från Nacka forum där jag spenderade lite löningspengar på nytt smink som behövdes! Fick bli en highlighter, en ansiktsspray och en ny mascara. Välbehövligt eftersom typ allt mitt smink sakta men säkert börjar ta slut. Blev en snabb visit i forum och ibland är det så skönt. Man bara vet vad man vill ha, köper det och endast det och låter inte ögonen lockas av allt annat man vill ha och så går man direkt. Det var mysigt att promenera i solen också, även fast det blåser kallt ute idag.

När jag strosade runt i forum passerade jag förbi en leksaksaffär som alltid funnits där, den heter lekit, jag har passerat den tusentals gånger men plötsligt idag fick jag världens nostalgi kick när jag såg alla leksaker där inne. Insåg hur sorgligt det faktiskt är att växa upp och inte uppskatta sånt längre. När man var liten så var det ju som om en helt ny värld öppnade sig när man klev in i en leksaksbutik och man sprang fram och ville känna och se allt. Förstår ni hur jag menar utan att låta allt för konstig?? 😂

Jag längtar så tills mina syskonbarn blir lite äldre och ska köpa leksaker iallafall, jag undrar om både Ossian och Malcolm kommer tycka om att leka med samma saker. Jag ÄLSKADE ju Barbie minns jag och slutade med det ganska sent ändå. Jag minns att jag blev ledsen när mina tjejkompisar växte ifrån Barbie och plötsligt inte tyckte det var lika kul längre att leka mamma pappa barn som jag tyckte, haha. I leksaksväg så var just att leka med Barbie favoriten. Sen att leka och bara använda fantasin var ju superkul. Minns att min bror ofta var med och lekte med Barbie med mig och mina systrar. Så himla gulligt. Annars var ju verkligen lego hans favorit grej.

På denna sida http://www.klossbutiken.se/lego-ninjago (som är en av Sveriges största legobutiker såg jag nu) finns såklart massor av lego till barn. Fascineras av lego egentligen, det är kul och det känns "nyttigt" för barn att leka med om ni förstår. Det är så kreativt. Får kika in där när det blir dags för killarna, värt ett besök!

Undrar om barn idag fortfarande faktiskt leker med varandra på samma sätt som vi gjorde när jag växte upp. Eller är det inte lika vanligt längre? Nu kanske man lär sig spela på paddan istället. Äsch NOG om detta nu, jag längtar iallafall tills killarna är lite större för jäklar vad vi ska leka mycket.


Köpte denna highlighter från makeupstore vid namn "peach" så fantastiskt fin

Och så denna! Drömmigt ändå. Hoppas ni alla får en grym lördag, jag hoppas vi ses ute och slår klackarna i taket tillsammans 💃🏼

Likes

Comments

Hej mina vänner! Long time no see. Ligger för tillfället nerbäddad i sängen för att jag har så fruktansvärt ont i magen så kommer hålla detta inlägg kort. Har haft en fullspäckad helg och varit överallt och ingenstans verkligen. Sen i fredags efter jobbet har jag hunnit vara i Upplands Väsby två gånger och Djurö två gånger. Avståndet där i mellan är sjukt långt så ni kan ju tänka er hur jag har flugit runt hela helgen med tanke på att jag kom hem för första gången nu ikväll!

Direkt efter jobbet i fredags så åkte jag ut till Djurö för att umgås med helan @metteSov kvar där, sen upp tidigt för att åka med Mette till jobbet och kort därefter besöka salong kameleonten för en makeover av min vän Jannice som jag inte träffat på evigheter. Blev sååå galet nöjd med resultatet och ännu är inte processen klar. Målet är att få håret beige/blont med en blandning av typ varma och kalla toner och sen ska vi inom en snar framtid sätta in hairtalk i mitt hår! Första gången jag besöker en frisersalong (om man bortser från när min storasyster jobbade som frisör för flera år sedan) och jag var där. Så det var superkul att få bli ompysslad, speciellt av Jannice eftersom det var så länge sedan. Våra munnar babblade på i 180 och de märktes att vi hade missat mycket av varandra. Super mysigt var det och såå kul att ses igen. Förresten så har jag aldrig heller haft riktigt löshår så ska bli spännande att prova för första gången och se hur de blir!

Vet att jag i mitt förra inlägg (som jag skrev för längesen nu) skrev att jag skulle berätta om vad som hänt och varför jag mått/mår dåligt men jag har bestämt mig för att sluta puscha mig själv till att skriva ut något jag inte orkar eller vill berätta om just nu... Jag har bestämt mig för att ta det med en psykolog till en början för att kanske senare kunna dela med mig av det här när/om det känns aktuellt. Bara så ni vet, liksom.







HÄR är resultatet so far! Vad tycker ni? Jag är super nöjd verkligen. Rekommenderar @byjannice till alla där ute, som precis som jag, är sugna på förändring i håret och som vill åt de absolut bästa och skonsammaste metoderna som har det där lilla extra.
Jannice är grym på det hon gör ✨

Likes

Comments

Så skönt att bara komma bort till landet hos fastrarna ibland och koppla av. Åkt hit denna lediga helg för att i första hand övningsköra och oj vad det märktes idag att det var ett tag sedan sist. Självklart sitter mycket sen intensivkursen i Norrköping men jag inser nu att jag behöver nöta vissa saker mer och bli ännu mer säker i körningen innan jag ger mig på uppkörning igen. Har tappat lite av teorin också känner jag så ska nöta det också. Jag vet att jag kommer fixa detta, behöver bara lite mer tid och sluta stressa upp mig själv. Så skönt att veta att jag iprincip när som helst kan åka ut och köra hos fastrarna. Sparar mycket på det, så himla värt. Sen är det även så mysigt att bara umgås här ute med dom. Denna gång är min pappa med också! Åker hem imorgon efter att jag har kört lite mer och sen åker jag nog tillbaka hit inom kort och nötar lite till innan de blir dags för eventuell uppkörning. Förhoppningsvis hinner jag köra lite med mamma innan dess och kanske även någon lektion i Stockholm. Måste bara bli lite stadigare på den ekonomiska biten först! Och på tal om ekonomi så har jag ju nyligen börjat jobba på ett finans bolag där jag so far trivs bra! Märker verkligen på mig själv hur mycket jag drivs utav att göra saker jag har lite svårt för. Det triggar mig på ett positivt sätt liksom och jag känner verkligen hur jag lär mig mer och mer för varje dag. Jag är sämst på matte, har alltid haft otroligt svårt med det och just siffror. Detta jobb består iprincip bara av siffror och matematik och för mig är det verkligen så nyttigt och lärorikt. Jag märker på mig själv att jag utvecklas varje dag och det känns kul.


Sitter i skrivande stund i soffan framför en varm brasa med massa ljus och väntar på en god middag. Vi ska äta tagliatelle med stekta championer och hand skalade räkor med gorgonzola sås och sallad. Alltså huuuur gott? 😍

Förresten, är det bara jag som har blivit besatt av SKAM och Norge? - nä tänkte väl det, haha. HELT sjukt att det kan bli så! Tidigare har jag alltid stört ihjäl mig på det norska språket och nu helt plötsligt så älskar jag det! Och ja, jag skriver och pratar lite norska, notera att det är på skämt haha.

Stör mig lite på alla som tycker SKAM har blivit mainstream.. Liksom okej, huuuur många serier blir inte det? Om en serie är bra och många gillar den och kan relatera så bra till den så är ju det bara en sjukt rolig sak som bidrar till positiva diskussioner? Hör så många som säger "nej jag tänker inte börja kolla på den eftersom alla gör det" menar självklart inte att alla måste se SKAM men det finns ju en anledning till att den är så populär och då borde man ge den en chans innan man dömmer i förväg och tycker saker. Haha jaja nog om detta! Ville bara uppdatera lite kort eftersom det var så länge sedan. I nästa inlägg kommer jag berätta lite om hur jag mår i mitt psyke. Tidigare så har jag ju nämnt att jag inte har mått/mår så bra och det är något jag behöver skriva av mig lite av. Skulle behöva lite tips av er som läser! Men tills dess vill jag bara önska er en underbar helg! Ta hand om varandra och sprid bara kärlek! Puss

Likes

Comments

2016 har varit ett extremt blandat år för mig. Precis som alla andra år som passerat egentligen men skillnaden med 2016 var bara att jag aldrig tidigare upplevt så otroligt mycket känslor och sorg på så kort tid. 2016 har i det stora hela varit ett mycket jobbigt år då jag inte mått så bra. Nu på slutet har allt varit extra tungt och jag har inte alltid vetat hur jag på bästa sätt ska kunna hantera mina känslor kring saker som händer. Den 9 december förändrades verkligen mitt liv till en mardröm då Mila blev avliven utan anledning och det jagar mig fortfarande. Jag brottas med mina känslor, sorg och ilska varje dag vilket resulterar i att jag fortfarande drömmer extrema mardrömmar som i sin tur påverkar min energi. Jag sover inte bra och känner mig därför aldrig utvilad. All min tid och energi går åt till att hålla masken och klara av dagarna i den bästa mån jag kan. Ibland orkar jag inte göra annat än att bara vara för mig själv liksom. Det är bara så det är.

Huvudsaken med allt dåligt som händer är att man lär sig och gör om och gör rätt. Jag försöker hela tiden jobba på mina svårigheter men ibland är det svårt och då misslyckas jag.

Jag har därför inga mål för 2017 mer än att jag ska försöka vara den bästa versionen av mig själv och ta tag i mina problem istället för att skjuta dom åt sidan. Jag ska börja gå till en psykolog (inte för att jag är psykiskt sjuk, nej) utan för att jag behöver och vill det. Jag ska försöka ta tag i musiken och min musikala sida för att se om det hjäper mig. Jag ska satsa på det heltidsjobbet jag precis börjat på och ge det en chans. Jag drivs av utmaningar och det som jag tycker är svårt så att nu jobba på ett finans bolag där jag arbetar med folks ekonomi är galet för en person som mig. Menar, allt mitt jobb handlar om är siffror. Min största skräck är siffror eftersom jag har så svårt för det och matematik överlag. Därför är det jobbet jag har nu så himla nyttigt för min hjärna, vilket känns bra för jag behöver jobba på mina svårigheter även om det innebär mycket energi. Jag vet att jag kan så länge jag inte ger upp.

Det som varit höjdpunkten med 2016 är mina syskonbarn som kom i oktober och november. Ser fram emot att se dom små liven växa upp och jag är så tacksam över att ha blivit både faster och moster inom loppet av en månad. Jag är så lycklig för mina syskons skull (och nej dom har inte barn med varandra!!) 😂

Nog om detta! Ville bara skriva av mig lite. Hoppas ni andra har haft ett strålande nyår och ser fram emot 2017 lika mycket som jag!

Firade in det nya året med dessa tjejer! Det blev verkligen en lyckad nyårsafton med galna händelser och mycket, mycket skratt. Tack till er alla!

Likes

Comments

En vecka har nu gått sedan jag fick reda på att du inte finns på denna jord mer. En vecka av ren smärta, förtvivlan, ilska och djup sorg. Jag kan inte förstå hur något så levande inte finns hos mig mer. Att du inte längre är en del av min vardag och förgyller den med bara din närvaro av ren kärlek och lycka.

Jag har drömt om dig. Drömt att du plötsligt faller ner ifrån ett fönster på en hög våning och att jag inte hinner rädda dig. Att jag står där helt hjälplös och skriker efter dig i panik. Det skrämmer mig att behöva jämföra det som egentligen hände dig med min mardröm för det är då jag inser att till och med mardrömmen hade varit mer hanterbar än denna situation. För då hade det varit en olycka. En olycka som hade gjort något så fruktansvärt ont, men som jag inte hade kunnat eller behövt hata någon annan för.

Du har alltid varit min hjältinna sen du kom in i mitt liv och för mig är det något jag är så otroligt tacksam över. Du har varit min klippa och lycka på ett sätt som ingen riktigt kan förstå. Bara tanken på att äntligen få träffa dig när de gått en tid har gjort mig lugn och varm inuti. Med dig hade jag alltid så kul och du var högt prioriterad i mitt liv. Bara att gå ut med dig var ett äventyr och något jag alltid såg fram emot. Du visste exakt hur du kunde överraska en och du var alltid så energifylld och glad. En timmes promenad med dig var som ett träningspass. Shit vad kul vi har haft det. Dom gångerna jag släppte dig lös (under kontroll) så visste jag att trots att du är en jakt hund, kunde jag lita på dig. För du kom alltid tillbaka. Om inte annat så hittade jag dig igen utanför dörren till huset, lugnt och fint sittandes och väntade på mig. Du visste att jag skulle bli arg för att du smitit och du visste också hur du skulle fjäska så att jag inte kunde hålla mig från att pussa dig och ge dig en godisbit ändå.

Ibland var du precis som en människa och då visste man inte riktigt vart man hade dig. När jag bodde i mitt barndomshem så sprang du ibland upp på högsta våningen och ville plötsligt vara helt själv i någon timma eller så. Ibland när man ropade på dig så kom du inte ens - bara när jag ropade och frågade om du ville gå ut. Då kom du som en raket och var helt galen av lycka. Älskade dina kontraster. Det var därför du ändå var så enkel att hantera. Så mänsklig och så äkta. Hemma kunde du vara hur lugn som helst och ute var du vild och tokig - på ett positivt sätt. Din lilla maskin kropp bjöd på så mycket av allt. Det var verkligen hela paketet. Du är så obeskrivligt speciell för mig och kommer alltid finnas i mitt hjärta. Det finns ingen som dig. Jag vet det. Vid matbordet hoppade du alltid upp på en egen stol och satte dig med oss runt bordet. Inte alltid för att tigga utan främst för att lyssna och vara med i diskussionerna. Du gillade när familjen var samlad runt bordet och pratade. Du ville alltid vara med i sociala sammanhang och det kunde man inte säga nej till. Alla som träffat dig har verkligen beundrat dig så mycket och tyckt om dig. Alla som träffat dig och spenderat tid med dig säger samma sak. Du var underbar, Det fanns inget ont i dig. Inte något som inte gick att hantera. Bara katter och plötsliga snabba föremål - det störde du dig på och tyckte inte om.

Mila var en jakt hund med mycket känslor och instinkter. Hon var inte någon fara för någon annan. Vi har alltid haft full kontroll över hur vi ska hantera henne i vissa situationer och det har alltid gått bra. Hon förtjänade inte att få sitt liv taget ifrån henne pga att någon annan plötsligt inte kunde hantera eller ha henne längre. Hon var värd så mycket mer än det.

Efter att min mamma och hennes före detta man skiljde sig (min plast pappa) så flyttade jag, min mamma och lillasyster till Nacka och sålde barndomshemmet på Värmdö. Mammas ex man flyttade till Haninge. Mila följde med honom dit och bodde där. Dock kom vi överens om att vi ska få ha Mila när vi vill och såklart även ha henne när min plast pappa behöver hjälp och lite avlastning eftersom han var själv och inte skulle bli för begränsad när han hade semester eller ledighet etc. Vi var självklart villiga att hjälpa till. Mila var ju fortfarande vår hund.

Bara veckan innan jag åkte till Norrköping hade vi henne i flera dagar och det var absolut inget konstigt eller annorlunda med henne. Hon var lika pigg och glad som vanligt och vi hade jätte mysiga dagar ihop. Och plötsligt när jag sen kommer hem så har mammas ex man gått och avlivat vår Mila, Utan ett ljud till oss andra eller av någon som helst anledning. Han har bara tagit bort henne. Helt plötsligt. Jag mår redan dåligt över många anledningar och orsaker och har gjort det väldigt länge till och från och så kom detta. Som en blixt från klar himmel för alla i min familj. Bara någon dag innan mammas ex man hade avlivat vår hund Mila så frågade han om min lillasyster kunde ha henne en dag eller två. Sen gör han såhär och påstår att hon blivit aggressiv på senare tid. Ingen annan har märkt det på henne. Absolut inte jag och jag om någon skulle ha märkt på henne om något var fel. Om hon nu hade varit så "agressiv" helt plötsligt så finns det hjälp att få så att det blir bättre. Om det hade varit sant så hade vi vetat det för då hade ju mammas ex man berättat. Det hade han inte. Han berättade inte något eftersom han ljuger. Jag hade gjort allt för Mila och det som gör så ont är att jag inte ens fick en chans att rädda eller hjälpa henne. Jag fick inte ens säga hejdå. Vill inte skriva ut mer detaljer om detta och tänker därför inte göra det. Men jag vägrar tysta ner mig själv för någon annans skull när de är personen i fråga som gjort något så fruktansvärt fel. Jag vill göra min röst hörd för Milas skull och för andra djur som varit med om samma sak. Jag har varit i kontakt med Djurens rätt och dom tog detta mycket allvarligt och tyckte detta skulle tas vidare. Jag vet vad jag ska göra nu efter det och det börjar på måndag. Gör så ont i mig att tappa hoppet om människor. Att verkligen aldrig bara kunna lita på människor. Inte ens en person som varit en del av min familj sedan jag var liten.

Mila var inte farlig och hon var inte ett problem. Jag hade gjort allt för henne och jag hade till och med haft henne på heltid om det hade behövts. Förstår fortfarande inte att detta hänt dig. Jag ser dig framför mig hela tiden och jag hör ljudet från dina tassar när du hoppar ner från soffan eller när du springer fram till en av glädje i dörren när man kommer hem. På ett sätt känns det bra att jag har en så tydlig bild av dig och att jag till och med kan känna dig när jag tänker på dig och att du där och då fortfarande är kvar. Det som gör så ont är att den bilden aldrig kan bli på riktigt längre. Sorgen är obeskrivlig.

Jag älskar dig min vackraste Mila.

Likes

Comments

Idag fick jag reda på den mest horribla nyheten jag någonsin hittills i mitt liv varit med om någonsin. Mina tårar kan täcka en hel ocean, min kropp och själ är tom och just nu ser jag inget ljus. jag är så arg och så fruktansvärt ledsen. för två dagar sedan bestämde sig en viss person som i mina ögon är den vidrigaste människan som har gått i ett par skor, att släcka ditt liv. och jag fick reda på det idag. Min underbara fina hund Mila, finns inte längre pga dig och ditt sjuka beslut. Jag kan inte med ord beskriva min ilska och sorg, Mila var så mycket mer än en hund för mig - tydligen inte för dig. Att man bakom min famils rygg, utan ett ord, väljer att avliva dig pga ingenting. Finns inga ord. jag kommer aldrig förlåta dig och jag kommer förevigt bära på detta djupa sår. jag kastade sönder min telefon så den finns inte längre heller. skriver ut detta så att ni som försöker få tag i mig vet anledningen till varför jag inte svarar på telefonen. Nås bara på Facebook om jag orkar.

Jag kommer för evigt älska dig Mila. du var full av liv och så otroligt speciell. du förgyllde mitt liv med så mycket energi och glädje. du var och är min bästavän. jag älskar dig över hela mitt hjärta. kan inte förstå att jag inte kan se eller röra dig mer. förevigt saknad och aldrig glömd. jag kan aldrig förstå att jag inte ens fick chansen eller möjligheten att säga hejdå. tack för allt du gett mig. den glädjen du gav och alla skratt du gett mig. jag saknar och älskar dig något så fruktansvärt. jag tror på rättvisa och den lovar jag dig att du kommer få för det kommer jag se till. den som gjort detta ska få ångra sig för resten av sitt liv. den personen är inte längre familj. Detta är en mardröm som jag inte kan vakna från.


Mila, min fina Mila - jag älskar dig. Nu och för evigt. Världens finaste hund. Du är det finaste jag har haft.

Min queen. Älskar dig. Vila i frid

Likes

Comments

Jag ska vara helt ärlig här. Jag är ärlig här. Helt naken ibland och det kommer jag vara nu med. Jag mår inte bra. Varken fysiskt eller psykiskt. Det har varit så under en ganska lång period nu men just nu idag så är det värre än någonsin känns det som. Ser därför ingen anledning att "låtsas" som att allt är bra här inne och uppdatera som ingenting. Jag har gjort de innan och de håller inte. Nu vet ni sanningen. Jag mår åt helvete och kommer ta en paus så länge jag behöver från bloggandet och allt helt enkelt. Jag har ingen ork eller energi. Bloggen är min fristad och jag bestämmer över den i slutändan oavsett om jag bara förstör för mig själv. Just nu går de bara inte...

Får se när uppdatering kommer helt enkelt och om jag kommer kunna öppna upp mig lite här om vad som verkligen försiggår. Hoppas mina trogna läsare förstår, vet att ni förstår.

Tills vi hörs igen - hare bäst alla där ute och var rädda om varandra ❤️

Likes

Comments

Alltså även fast jag har vetat om att jag ska bli både faster och moster under en ganska så lång tid så känns det ändå helt overkligt att det verkligen har blivit så nu. Igår kväll fick vi ett meddelande att min brorson äntligen kommit till världen och jag och mina systrar har blivit fastrar. Det är så fantastiskt allting och jag älskar dom så otroligt mycket, min familj, mina syskon som har skapat dessa små mirakel.

Min storasyster Linda och hennes man Alex fick sin lilla Ossian den 17 oktober och nu min storebror Dennis och hans flickvän Josefin fick sin son igår den 9 november.
Sååå obeskrivligt fint.

Längtar tills jag kan träffa den nyfödde! Blir faktiskt av redan ikväll så fort mamma har slutat jobbet. Jag har vilat hela dagen och när jag tar alla tabletter så är inte smärtan i halsen lika grov, så det bör inte vara några problem att åka iväg och besöka, eller ja, får väl se vad snöguden där uppe bestämmer haha.

Nu ska jag passa på att plugga i körkortsboken och bara invänta tiden tills mamma hämtar upp mig! Ville bara snabbt uppdatera er om denna fantastiska nyhet för jag kan inte hålla den inne längre!

Sprider lire värme till er alla isbjörnar därute 💕 får hoppas att vi ens kommer fram till SÖS problemfritt ikväll efter allt kaos 😳 jag har varit ute en gång sen kaoset och det var idag. Gick till postlådan och tillbaka! Haha men är ändå stolt att jag gjorde det för tro det eller ej, så var det ansträngande.

Hur fin är han inte? Fasters lilla! Snart får jag äntligen hålla honom i min famn ❤️

Likes

Comments