Header

Nairobi

Igår var det den tjugonde vilket betyder att jag har bott här i en månad nu. Jag tror fortfarande inte det har sjunkit in helt att jag faktiskt har flyttat ca 7000 mil bort (fågelvägen). Jag har ju bloggat om alla roliga dags/helgresor vi har gjort men jag har bara bloggat en gång om hemlängtan eller jobbiga saker. Jag tänkte att det kanske är lite intressant att veta hur det egentligen är. Nu lät det som att jag tycker allt är skit men det gör jag verkligen inte! Det är bara det att emellan allt roligt som dagsutflykter eller att gå till ett shoppingcenter och käka lunch så är det väldigt mycket hemlängtan och stress, det är iallafall min personliga åsikt. Jag har tyvärr vart magsjuk två olika dagar med plus då jag var illamående i Hell´s Gate men det blev ju inget av det illamåendet. När jag var magsjuk så ville jag verkligen bara åka hem till min säng i Göteborg och få vara ensam tills jag kände mig bättre men det går ju tyvärr inte här. För varje dag man känner sig dålig gå ner för trappan vid mitt rum, bort till huvudbyggnaden där sjuksköterskans kontor ligger och även upp för en trappa där då hennes kontor ligger på övervåningen. Lagom kul när man är spyfärdig! Sen så delar jag ju rum med Ella. Som tur nog var hon jättesnäll och var knappt i rummet de dagarna jag mådde dåligt men ändå. Sen ska man f*n inte snacka om stressen alltså. Jag har aldrig haft tre prov och fyra inlämningar på 1,5 veckor innan, det kanske känns lite för vissa men för mig känns det som jag drunknar i arbete... Alla säger att tvåan ska vara värst men ändå, vi har liksom allt i skolan som blev väldigt mycket väldigt fort plus att vi fortfarande lär oss landet och att bo ihop med 82 andra. Hemlängtan kommer och går men det är alltid skönt kunna prata med någon hemma som Sebastian, en kompis eller familjemedlem. Sen så ska jag inte säga att allt är dåligt hela tiden för det är ju extremt roligt att vara här också. Som att vi t.ex. ska till Masai Mara i helgen och vara där mellan lördag morgon och måndag kväll så om jag orkar blogga på måndag så kommer det lite berättelser om hur det var att bo där och hälsa på Masaierna haha. Sen är det även bara typ 3 veckor kvar tills vi tar höstlov och åker på solsemester i Mombasa. På bilden under ser man bara lite hur det ser ut när ja skriver på min företagsekonomi inlämning...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nairobi

Helgens utflykt börjar vid 10 på morgonen när vi åker iväg med skolbussen mot Elephant orphanage ungefär 30 - 45 minuter från skolan. När vi kommer dit så är det jättemycket människor som väntar på att få komma in för man får bara se dom när dom matas mellan 11 - 12. Eftersom att det var så mycket folk så kom vi tyvärr inte fram till avgränsningen direkt men efter ett tag kom vi fram till elefanterna och fick klappa dom. Man fick inte sätta sig på knä för då trodde elefantungarna att man var en leksak och började buffa lite på en precis som med en fotboll haha... Efter att vi vart där en stund så börjar en skötare berätta vad dom heter, hur gamla dom är och varför dom har blivit omhändertagna. Jag minns tyvärr inte vem som är vem men jag vet att någon av dom hade trillat ner i en brunn, en hade fastnat i en ben fälla, någon tros vara utsatt för att mamman var dödad av tjuvjakt och någons mamma hade drunknat. När vi gick därifrån så berättade dom att man kunde adoptera/bli fosterföräldrar till en eller flera elefanter om man ville. Vi är några som tänker på att göra det ihop så att vi får träffa dom ensama och så att dom får in en donation. Ungarna bor på barnhemmet tills de är 3 år och tränade att överleva i vildmarken själva.

Jag klappade en av dom och eftersom dom kastar på sig röd sand och lera för att skydda sig mot solen så blev man ganska smutsig... :)

När vi åkte ifrån elefanterna så åkte vi i ca 15 minuter till Giraffe Center där vi fick mata och mysa lite med några giraffer. Det var nästan coolare med girafferna för dom var så himla stora, speciellt Edd, den största och ända hanen. Han är bara 7 år och 5.2 meter som är ganska stort då en fullvuxen hane blir ungefär 5.5 meter. Vi kunde tyvärr inte faddra någon giraff men på deras instagram kunde man hjälpa till att namnge ungarna.

Lite pussbilder med Kelly och hennes unge. Ungen hade inget namn än för den var bara 16 månader så vi kallar henne för Josephine. Kelly är ungefär 16.5 år gammal och mamma till några av ungarna. Hon var tydligen väldigt erfaren och duktig på att pussas till skillnad från Edd (den dominanta hanen) som slickade mig i hela ansiktet haha.

Likes

Comments

Vid 9 på morgonen i lördags så åkte vi ut genom grindarna. Det tog ungefär 2 timmar att komma fram till Hell's gate och när vi kom fram till grinden så fick alla gå ut ur bussarna och visa upp sina ID kort för vakterna. Alla klasser åkte till olika campingplatser för att den här resan var en "mentorscamping" med skol/boardingvärdar och klassen. Väl framme på campingplatsen hjälptes vi åt att packa av bussen och sätta upp tälten tillsammans med de 3 andra man skulle bo med.

När tälten var uppackade och vi hade ätit lunch så gick vi en "safari" promenad runt om i parken på ungefär 1-2 timmar. Tyvärr såg vi inga giraffer inne i parken men det fanns typ en afrikansk bondgård brevid vägen precis innan man svängde av för att komma till parken som hade massa giraffer och dromedarer. Jag fick tyvärr inga bilder på dom då bussen åkte förbi för fort för att jag skulle hinna få upp kameran. Inne i nationalparken så såg vi zebror, bufflar, olika sorters antiloper, vårtsvin och även strutsar. Strutsarna sprang iväg för fort för att jag skulle kunna få en bra bild på dom tyvärr. Det lilla djuret som ser ut som en blandning mellan en råtta och ett marsvin heter klippgrävling. Vi vet att det fanns hyenor i parken också men vi såg bara en skymt av en när vi gick och letade efter dom i mörkret på kvällen när det var kolsvart och vi hörde dom även nära tälten när vi skulle sova. SÅ JÄKLA COOLT!!!!!!

På söndagen så gick vi upp klockan 5.30 för att vi ville se soluppgången men tyvärr så var det ett berg i vägen så det blev tyvärr inga bra bilder alls. Några gick och la sig igen men jag kände inte att det var någon idé så vi var några stycken som satt uppe och spelade kort tills frukosten. När vi hade ätit så packade vi ihop all packningen och tälten och slängde upp dom på taket igen. När vi var klara med det 9.30 så åkte vi ner till Rift Valley som är typ en dalgång med ett vattendrag genom hela dalgången. Det var så j*vla vackert där. Vi klättrade och promenerade igenom dalgången i ca 2 timmar som slutade med att vi skulle klättra upp ur dalgången som var kanske 250-300m djup. Det var ganska jobbigt att ta sig upp ur den då vi redan var på va 2000 möh och det är betydligt mer än va alla är vana vid. När vi väl var tillbaka vid bussarna så tyckte små apor att det var väldigt smart att sno vår lunch och nästan bita några stycken och det tyckte inte vi var lika kul även om det var de apor som är kända för sina turkosa pungkulor. Efter det så åkte vi 3 timmar hem för det var väldigt mycket trafik för alla skulle hem från söndagskyrkan och även för att det är deras ända lediga dag.

Hela resan var extremt cool och jag rekommenderar verkligen att övernatta en eller två nätter i Hell's gate om man är i Kenya och även att gå den långa guidningen genom Rift Valley!!!!! Det ända som var lite jobbigt var att jag fick världens huvudvärk och illamående på lördagkvällen vid typ klockan 21 (förmodligen på grund av vätskebrist) och då fanns det inga andra alternativ än att ta en huvudvärkstablett och en vätskeersättningstablett och vänta ut det. När min mentor sa att jag var tvungen att övernatta i tält med 3 andra när jag mådde som jag gjorde var väldigt jobbigt för då kände man hur mycket man längtade hem och jag kände mig så jäkla liten. Som tur var så mådde jag jättebra när jag vaknade dagen efter men känslan av att inte kunna göra något åt att man mår och inte ens kunna lägga sig i en riktig säng med tillgång till massor av rent vatten var inte så rolig.

Likes

Comments

Nairobi

Första målet avklarat! Vi i vårt lilla kompisgäng har satt upp delmål för att tänka på annat när hemlängtan och saknaden kommer. Visst finns vi där för varandra när man blir ledsen o.s.v. men det känns ändå skönt att kämpa tillsammans mot gemensamma delmål. Första målet var en vecka här som vi klarade igår, nästa mål är den första september och sedan den tjugonde september som då blir en månad i Kenya. Den första och den tjugonde varje månad är våra mål som vi kommer fira på något sätt och självklart alla födelsedagar!

I måndags och tisdags var det mest lite rundvandring på internatet och teambuilding, vi fick också våra klasser och mentorer. I onsdags så gick vi för första gången till Junction vilket är ett köpcentrum som ligger ungefär 10 minuter bort. Vi köpte lite handdukar och torkad frukt där men när vi skulle gå hem igen så inser vår boardingvärd Marie att det regnar ganska mycket. Det var tydligen ingen idé att vänta ut det för då skulle vi missat middagen så då var det bara att bita ihop och gå hem. Nedre delen av min skjorta är den färgen den ska vara för där höll jag min lilla låda med saker jag köpt men övre delen var genomblöt då ingen hade jacka med sig för att det var sol när vi gick dit. Resten av veckan var det vanlig skola och inget speciellt som hände fram tills i lördags då vi hade 5-kamp med alla elever och föräldrar på skolan vilket är alla barn från sex år upp till den äldsta föräldern. Efter 5-kampen så körde vårt lilla gäng lite basket och styrketräning då vi ändå var ombytta och sen även lite vattengympa i poolen. På söndagen så åkte vi till ett annat köpcentrum som heter Yaya center och kollade runt lite där. På söndagar är det även en Masai marknad på taket av Yaya byggnaden. Vi blev förvarnade att de var väldigt på men på ett "trevligt/tryckande" sätt. Det tog tjugo till trettio minuter att kolla på två/tre stånd då alla ville prata med dig och försöka sälja på en grejer. Många av dom blev väldigt intresserade av mina tofsar som jag hade på armen och frågade om dm kunde få en så jag gav en tofs till en snubbe. Det var tydligen inte alls smart för då ville han ge mig en tröja eller något annat men jag nekade på ett trevligt sätt för jag tyckte inte alls att det var rättvist.

Det här är Ella, min rumskompis. Hon är lika gammal som mig och kommer från Stockholm. Bästa att vi sitter i samma båt när det kommer till att ha kille hemma i Sverige så vi kan stötta varandra när det behövs. Det är också väldigt skönt att ha just henne som rumskompis då vi hade väldigt lätt för att dela upp säng, skrivbord, hyllor och garderob.

Två bilder från balkongen på övervåningen av huvudbyggnqaden utanför våra sällskapsrum Zebra och Giraff.

Den här bilden är tagen från balkongen med utsikt över gången mellan matsalen och mitt rum.

Det stora trädet i mitten av internatområdet.

Huvudbyggnaden med boardingkontoret, Zebra, Giraff och balkongen på övervåningen och matsal på undervåningen. Lite poolbilder är ju heller aldrig fel.

Likes

Comments

Nairobi

Avskedet var sååååå jobbigt. Att liksom behöva krama alla hejdå när typ alla är jätteledsna och gråter inklusive jag och sen gå igenom boardingkort kontrollen och sen upp för rulltrappan medvetandes att jag kanske träffar alla igen om fyra månader eller kanske t.o.m. om tio månader. När jag väl kom upp igenom säkerhetskontrollen så var det lite bättre för då träffades alla göteborgare vid gaten så då blev det ju mer att man tänkte på att lära känna dom lite mer än att tänka på att man precis lämnat sin familj i fyra månader. Det var inte alls så många som jag trodde att det skulle vara, vi var bara elva stycken från Göteborg.

Flyget från Landvetter till Amsterdam gick asbra, alla kom på planet bra och det gick tio minuter innan det skulle och det var bra för då fick vi lite extra tid på flygplatsen i Amsterdam. Dock var det planet det minsta jag någonsin flugit med. Det var två långa rader som det brukar vara men istället för tre platser på varje rad så var det två. När vi hade landat i Amsterdam så gick vi direkt till gaten för vi visste att vi skulle igenom en passkontroll och det var tur att vi gjorde det för det var ganska lång kö. Dock var det planet som gick till Nairobi försenat med trettio minuter så vi hade ju inte behövt stressa som vi gjorde. På det planet så trodde jag bara att vi skulle få en måltid men vi fick två plus lite nötter och glass så det var ju en trevlig överraskning. En mindre trevlig överraskning var att när man kommit igenom pass/visum/vaccination/fingeravtryckskontrollen och kom ner till bagageuthämtningen så var det sexton väskor som saknades och alla var internatelevers väskor inklusive en av mina. Dom lovade att den skulle kommit idag på morgonen men dom ville inte köra ut dom till skolan så en internat värd ska förmodligen åka med en buss och hämta dom imorgon.

Bussen från flygplatsen tog ungefär 20-30 minuter men det gick fort och det var inga problem att komma innanför grinden till internatet heller. När vi gick av bussen så var det direkt upp till kontoret för att få rum, nyckel och rumskompis. Det var lite svårt att hitta eftersom det är kolsvart här efter klockan sju på kvällen och vi kom hit runt ett kenyansk tid så ungefär tolv svensk tid. Det var lite problem med nycklarna också för de hade bytt lås på vissa dörrar eller något så nycklarna hade fel "roomtag" så ingen nyckel kom till rätt rum typ. När jag kom in i rummet så träffade jag Ella som är min rumskompis. Vi är lika gamla och det känns typ som att vi är väldigt lika för vi klickade jäkligt bra. Inget bråk alls om garderober, skrivbord eller säng och det känns som vi båda är väldigt nöjda. (Det är inte Ella på bilden, det är Clara, en annan tjej som ska gå i min klass)

Idag som är den första dagen så har vi inte gjort jättemycket utan det känns som om vi mest väntat allihopa. Det var brunch mellan tio och tolv och sen var det rundvandring till klockan fem som inkluderade fotografering av skol-ID kort, kort tripp till shoppingcentret för att köpa telefon och kolla lite där sen hem för att köa i tre timmar på att få simkort till telefonen, middag (spaghetti med köttfärssås), info om respekt, religion och klädsel i Kenya och sen "fri lek" tills kvällsmat vid nio. På vår fritid passade jag på att sätta upp mina utskrivna foton på väggen vid mitt skrivbord som jag blev så nöjd med!!! Lite hemlängtan har man när man tittar på bilderna men jag e så tacksam över att få vara här!

Likes

Comments

Nairobi

Nu är man ju lagom trött när man inte kan sova för jag är så taggad på att jag flyger om mindre än nio timmar!!! Vi har packat sen nio imorse och haft fullt tempo hela dagen. Packning, kalas för min syster, Frölunda torg för att skriva ut lite bilder och sen hem för att packa sista. Nu är iaf allt nerpackat förutom necessärerna så det känns ju bra. Bara roligt att jag ska upp vid sex för att hinna sminka mig innan vi åker till flygplatsen.

Helt sjukt att jag faktiskt får göra en sån här grej! "Flytta" hemifrån när jag är 17 år och att jag "flyttar" till Nairobi, Kenya. Det känns fortfarande som att det är en dröm och att jag bara kommer vakna imorgon och inse att det inte är på riktigt. Känns så j*vla underbart och häftigt att få chansen men samtidigt jobbigt att lämna alla kompisar och familjen.

Likes

Comments