Header

Efter en natt utan sömn, på grund av att det var så varmt i vanen. Oavsett det var vi taggade på att åka och dyka och snorkla i barriärrevet. Jag fick en dykning gratis när vi bokade en hel del grejer med Happy Travels. Och sedan skulle vi snorkla. Emma skulle inte dyka då hon har problem med sina öron.

När vi kommer dit ger de oss simfötter, stingsuits och snorkel. Och sedan får vi fylla i massa papper. Och vi börjar åka utåt. Väl ute så ska jag dyka förta gången. Det är en konstig känsla. För det första känns det inte som man andas luft. Vilket gör att innan man har vant sig angående det så känns det konstigt. För det andra så känner man sig så klaustrofobisk när man kommer ner under ytan. Vilket är konstigt med tanke på hur mycket plats man egentligen har.

Vi fick dyka i ca 20 min. Det vart inte så mycket längre än det. Och sedan fick vi snorkla en hel del. Det jag tyckte om själva resan var att den var stressig. Jag tyckte verkligen om min instruktör. Han var lugn och förklarade bra. Annars var jag inte så nöjd. Tyckte det var bättre att snorkla i Whitsundays och dykningen varade inte så länge. Men det är ändå kul att ha bockat av dykning i barriärrevet från min bucketlist.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

VI har mycket vi vill se. Ibland får vi se dem och ibland inte. Det beror på flera olika anledningar. Idag skulle vi se massa men fick inte se det vi ville. Idag var sista dagen vi kunde spendera norr om Cairns. Den ända tiden vi hade att passa var att vi skulle äta middag med Isabelle och Moa.

Campingen som vi hade spenderat natten vid, var väll inte den bästa campingen. Det ända positiva var att vi fick en powersite väldigt billig. Toaletterna var inte de bästa. Det berodde mest på alla kryp som kom in. Köket använde vi inte ens. Kan inte säga om det var ett bra kök eller inte för vi kolla inte ens. Allt detta gjorde att när vi vaknade så åt vi snabbt frukost i bilen innan vi åkte vidare.

Vi börjar med att åka norr ut, så långt norr ut som vi ville. Vi hade skrivit upp på vår lista att vi ville besöka Daintree Rainforest. När vi kommer till färjan bestämmer vi oss för att vända om. Ingen av oss var supertag på att besöka en regnskog igen. Men vi kände också att det skulle bli tajt med tid och vi hade andra saker vi ville se på vägen. VI vänder om igen.

Rex Lookout är vårt nästa stopp. Det är på vägen ner till Cairns. Som alla Lookouts blir det mest man stannar njuter och åker vidare ganska fort. Jag ångrar inte alla Lookouts vi har sett och jag skulle verkligen rekommendera att alla som kör, titta på alla lookouts. Vissa är bättre än andra, men man stannar ändå inte så länge.

​Vi åkte sedan ner till Cairns, innan vi träffade Moa och Isabelle för middag spenderade vi lite tid på biblioteket. Träffade sedan Moa och Isabelle för mat. Vi åt på Outback Jacks. Helt okej ställe, lite dyrt för vad man fick. Men maten var ändå god. 

Likes

Comments

Efter gårdagens utflyckt var vi båda fortfarande slitna och hela kroppen värkte. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Cairns för att blogga och ladda upp videos. När vi kommer till Cairns bibliotek så får vi mötas av det snabbaste internetet någonsin. Vi fick bara använda deras internet 1 timme men det är så himla fort så om man har allt förberätt så går det så fort. Så en timme ä allt man behöver. Efter det så gick vi shopping centret.

Hela denna dag hade jag gått bar fota eftersom Emmas fötter gjorde så ont när hon gick på bar mark. Därför fick hon låna mina flipp-flopps. Så när vi kom till shoppingcentret var det första vi skulle göra var att hitta nya flipp-flopps till henne. Vi passa även på att äta en lunch, lite glass och sedan åkte vi tillbaka norr ut för vi hade lite saker vi vill se imorgon innan vi ska vara tillbaka i Cairns för att träffa Moa och Isabelle för middag.

Detta var en vilar dag efter våra regnskogsäventyr som verkligen hade satt sina spår. Vi fick i alla fall se en fantastisk solnedgång

Likes

Comments

Detta är nog den värsta dagen i mitt liv. Jag har nog aldrig varit så rädd och trott att jag skulle dö. Och jag kan ärligt säga att en tupp rädda mitt liv.

Omedveten som vi var på morgonen angående allt som skulle ske, gjorde jag och Emma oss i redo för att besöka de vackra Fairy falls. Fairy falls var det stället som Emma helst ville se. Och det är ett väldigt vackert vattenfall, jag hade absolut inget emot att gå dit. Emma läste på lite när jag körde oss till vår start punkt och sa att jag antagligen ville ha ordentliga skor och inte flipp-flopps med tanke på mina knän och att det stod att det skulle vara en ganska svår väg dit att gå. Emma bestämmer sig dock för att bara ha sina flipp-flopps på sig. Och det första vi möts av när vi ska gå in är en skylt som varnar för en växt som kan orsaka smärta om man rör den. Kanske redan då skulle vi ha vänt om.

Vi börjar gå in i skogen, i början är det inte svårt. Och jag börjar fundera över om det verkligen skulle bli en svår väg. Ganska snabbt inser jag att jo det lär det nog bli. Då måste vi nästan klättra upp för en backe. Det var lös mark, vilket gjorde att man halka emellan åt. Och det var redan här vi börja fundera på om vi skulle vända. Men nej det gjorde vi inte. VI fortsatte att följa de målade pilarna på träden och stenarna. Desto länge in vi kom i regnskogen desto tätare och svårare var det att se var vägen tog vägen. Vi kommer till ett ställe då vi lyckas se en av pilarna lite längre upp i skogen. SÅ vi får nästa krypa emellan två träd för att ta oss fram. Det är strax efter detta som vi bestämmer oss för att det är dags att vända om eftersom vägen blir allt svårare och svårare att urskilja.

När vi är nästan tillbaka till parkeringen får vi den otroligt smarta iden att gå ner till floden. Ner för en brant backe. Den ser inte så brant ut, men det finns nästan inga träd att hålla sig i och marken är lerig så man får inte så mycket fäste. Väl nere inser vi hur brant den egentligen var. Vi tar lite kort och njuter av den fina utsikten. Äter lite choklad som vi hade med oss och bara sitter och njuter. Glada och nöjda inser vi att vi måste ta oss tillbaka. Och Emma kan inte ta sig upp samma väg som vi kom ner så vi bestämmer oss för att gå upp med floden. För att se om vi kunde hitta någon annan väg upp till stigen igen. VI börjar klättra på stenarna och tar oss upp för några mindre vattenfall. Tills vi ser stigen en bit upp. Så vi bestämmer oss för att försöka klättra upp. Jag tar täten, och frågar Emma om jag ska klättra upp oh se om det är stigen innan hon följer efter eftersom hon bara har flipp-flopps. Men det vill hon inte.

Vi börjar klättra upp för den branta steniga vägen vi har bestämt oss för att ta och nu är klockan strax innan 9. När jag tar tag i vissa stenar och buskar ramlar de ner och det är väldigt brant så om vi faktiskt skulle ramla skulle det kunna gå illa. När vi har kommit upp en bit inser vi att det vi trodde var stigen var inte var stigen. Och gå tillbaka ner till floden vägrar Emma att gå. Så vi fortsätter, då vi har ett hum om åt vilket håll vi ska gå och någon gång på vägen borde vi stöta på stigen som ska ta oss tillbaka till parkeringen. Vi fortsätter klättra uppför.

Sedan hör jag det man inte vill höra i en regnskog när man är vilse och absolut inte i Australien där det mesta kan döda dig. Jag hör prassel. Jag hoppas att det bara är en ödla jag tittar runt omkring mig och då ser jag den. En lång smal brunröd orm ca en meter ifrån mig. Jag vänder mig om för att säga till Emma i panik. Men inser ganska fort att det är bättre om hon inte vet om vårt sällskap. Jag börjar stampa med fötterna i marken och ser att ormen slingrar iväg. Och tack gode gud att jag inte visste vad det var för orm innan. Det är antingen en giftig orm eller den tredje giftigaste land ormen i världen. Låt oss hoppas på att de bara var den giftiga ormen. Tyvärr så likna den mer det andra alternativet. När Emma har kommit ifatt mig, så är ormen borta och jag försöker att inte få panik. Då jag vet att om Emma får reda på ormen lär hon inte vilja gå en meter till.

Vi fortsätter vår väg genom buskar, lera, stenar, kryp och allt annat du hittar i en skog. Det är svårt att ta sig fram. Det är brant om man vill ta sig uppför eller nerför. Och nerför vägrar Emma, vilket vi någon gång måste göra. Men inte än. Så vi går antingen åt sidan eller uppför. Beror på vart det ser lättast ut att gå. Lättast men absolut inte lätt. När jag ska gå emellan två träd fastnar jag. Det är som små lianer med taggar på som håller mig fast. Och det är nu man tänker men gå bara igenom så lossnar de. Det är de inte. De är starka och taggarna sätter sig fast i huden. Så när du drar bort dem kan du se hur huden reser och sen lossnar de. Men då har du kvar taggarna innan för huden. Denna gång blir jag totalt fast. Och eftersom jag ha klaustrofobi och helt plötsligt är totalt fast börjar paniken komma. Och Emma som inser hur fast jag är och försöker hjälpa mig loss, är också förvånad över hur fast jag verkligen är. Dessa växter träffar vi på hela tiden. Men det var bara då jag verkligen vart fången av växten.

Vi fortsätter lite till och sedan kommer vi till något som nästan liknar en stig. Vi börjar gå nerför, inser dock snabbt att det inte var någon tig utan bara inte så täta buskar och träd som vi var vana vid så vi fortsätter inåt. Det är nu Emma börjar få panik. När Emma får panik vägrar hon att göra något. Och det är så jag börjar få panik. För när jag inte gör något och inte tänker på annat så får jag panik. Så nu är vi ute i ingenstans och har panik. Efter ett tag har Emma lugnat ner sig och säger till mig fyra timmar till sen ringer vi efter hjälp och då kommer jag också ut ur min panikattack. Vi börjar röra på oss igen. Men då dröjer det inte länge förens Emmas ena flipp-flopp går söder.

Vi ger inte upp än men det kommer inte bli lättare. Jag hör att Emma skriker bakom mig och jag vänder mig om. Ser henne skaka på sin fot. Jag går till henne och ser att en blodigel sitter på hennes fot. Hon tar tag i mig och vägrar skaka på benet. Då jag samtidigt försöker få tag på hennes fot så jag kan ta bort den. Hon fortätter spraka med full kraft och tillslut lyckas jag få bort den. Och vi fortsätter att gå. Vi börjar höra bilar, men Emma vägrar fortfarande att gå ner. Vi är trötta och slitna och vi har inte alls mycket vatten kvar. Det är då vi hör den. Det är då vi hör tuppen. Och då säger Emma nu går vi ner. Och ner går vi. Rakt ner går vi. VI hänger i träd, ramlar och om vi inte skulle hålla i träden så skulle vi skada oss mycket.

VI ramlar några gånger. Kryper igenom snår. En sten faller ner över min häl och skär upp mig. Jag blöder ganska mycket. Vi fortsätter vi håller i träd för att inte falla. Då säger Emma, Anna måste du hålla i trädet. Vilket jag säger. Ja det är det ändå som gör att jag är kvar här och inte ligger skadad där nere. Anledningen till att Emma fråga mig det var för jag hade en stor spindel ca 10 cm från min hand. Vi fortsätter neråt och när jag tittar ner för at se om min häl fortfarande blöder mycket ser att jag har en blodigel som suger blod på min fot. Jag försöker få bort den men den sitter verkligen fast. När jag äntligen får bort den blöder jag ännu mer på framsidan av min fot än på baksidan.

VI fortsätter och det är nu både jag och Emma ser det. Vi ser ett hus. Vi skyndar ut och när vi kommer ut på tomten kommer husägaren ut och undrar om vi är vilse. Vi frågar hur vi kommer tillbaka till parkeringen och han tittar på oss och frågar var kom ni ifrån. Vi pekar upp regnskogen och allt han säger är ”I’m imprest”. I var ca 200 meter ifrån parkeringen. Och det är nu vi båda börjar gråta av lycka. Har nog aldrig varit så lycklig. VI går mot bilen. Går ner till floden och tvättar av oss.

Vi åker och köper mat lagar en god middag. Och Emma pratar med sin mamma och berättar att jag har taggar kvar lite överallt. Hon säger att vi borde ringa sjukhuset och det gör vi. Vi åker in och blir beordrade att vaxa bort taggarna och vi får en salva också. Sedan åker vi tillbaka till Campingen och sover gott.

Likes

Comments

När vi har plockat ihop och gjort oss redo för att åka till Magnetic Island och vi ska checka ut så frågar kvinnan i receptionen vad våra planer för dagen var. Vi berättar att vi ska ut till ön. Då säger hon att de kommer evakuera ön runt 12 på dagen. Vilket betyder att om vi skulle hinna med den sista båten ut skulle vi bara åka tillbaka på direkten. VI ringer då Magnetic Island och de fixar så vi kan åka dit om ca en vecka istället.

VI börjar redan planera om vår resa. Vi bestämmer oss för att åka upp till Cairns och göra det vi hade tänkt att göra i slutet på vår resa, nu istället. Hela vägen upp ser vi också en hell del skyltar med sevärdheter som vi bestämmer oss för att skriva upp, och söka upp senare för att se om det var något vi ville gör. Vanligt vist hade vi på vägen upp till Carins åkt in och kollat under tiden. Men eftersom Cyklonen Debbie var på väg ville vi komma till Carins så fort som möjligt.

Väl uppe i Cairns fick jag även äran att träffa på Moa och Isabelle. Hängde med dem ett litet tag innan jag och Emma skulle åka ännu längre norr ut för att övernatta på en camping nära Fairy Falls som vi ska utforska imorgon. Det var så konstigt att träffa Moa och Isabelle här. Missförstå mig inte. Men för det första så har jag inte träffat Moa sen september och Isabelle sen augusti, och hela tiden har jag tänkt att när jag träffar dem kommer det antagligen vara hemma i Sverige. Men det var så kul att få träffa dem. Jag har verkligen saknat dem.

Likes

Comments

Vi vaknar upp av att båten är i rörelse. Vi ligger stillaett tag innan det börjar skvätta in vatten på mitt ansikte och jag bestämmermig för att gå upp. När jag kommer upp inser jag hur sjösjuk jag börjar bli.Jag sitter därför still och väntar med frukosten tills de säger att de snartska plocka undan den.

Det är även nu som jag och Emma för första gången hör talasom cyklonen Debbie. Detta var även anledningen till att vi hade dåligt vädernär vi var ute med Avatar. Gruppen som skulle åka med Avatar efter oss, derasresa hade blivit inställd. När vi kommer in i land bestämmer sig jag och Emmaför att skippa efterfesten och börja åka uppåt redan nu. Med tanke på att detskulle bli dåligt väder.

Det var dock svårt att se att det kulle bli dåligt väder,det var klarblå himmel och solen sken. Det var verkligen lugnet före stormen.Vi stannar på vägen och vi kan se att de moln som nu är på himlen börjar rörasig ut över havet och börjar bilda en stor cirkel. Vi gjorde några kortare stopp.

Vi åker vidare och framåt kvällen åker vi in i Townsvilleoch sedan bestämmer vi oss för att checka in på en camping lite utanför. Ochdet blir en ganska tidig kväll.

Likes

Comments

Vi vaknar upp tidigt på morgonen efter en helt okej natt. De regnade en stund i början när vi hade gått och lagt oss men vi båda vaknade under natten för att de var för varmt och öppnade då upp luckan för att få in lite luft. Anledningen till att vi vaknade upp tidigt var bara för att vår båt ska vara den första som kommer till Whitehaven beach. Så vi skulle kunna ta kort från utsiktsplatsen utan att ha några på stranden. Men även kunna ta bilder nere vid stranden utan att ha all turister i bakgrunden av alla kort.

Inte en droppe regn hade kommit ner från himlen på hela morgon, förens vi satte våra fötter på ön. Det böja med att ösa ner. Vi gick hela vägen upp till utsiktsplatsen i regn, träffa på några stora spindlar och när vi kom upp till utsiktsplatsen slutade det regna. Det var fortfarande moln på himlen men det hade i alla fall slutat att regna. Det var en helt fantastik utsikt, så jag vill verkligen komma tillbaka när det är fint väder någon gång..

Vi passa på att bada lite nere vid stranden, borsta tänderna, skrubba kroppen, skrubba ansiktet och tvätta håret med sanden. Det börja piska ner regn igen och det gjorde nästan ont när det träffa kroppen. Att stanna i vattnet vart nästan en självklarhet, det var varmare och regnet träffa bara huvudet. När det senare slutar att regna bestämmer sig och jag och Emma att gå en sväng på stranden. Sanden är så mjuk. Det är så svårt att förklara hur det känns att gå där. Men det kändes fantastisk att gå på stranden.

När vi var klara begav vi oss av mot båten igen. Fick lite lunch och strax efter fick vi snorkla för första gången idag. Både jag och Emma var lite tveksamma om vi skulle snorkla denna gången så vi båda kände att vi höll på att bli förskylda av all kyla och för engång skull var vi torra och varma. Men vi hoppade i efter ett tag ändå. Och så många fiskar. De simma runt en och ibland fick man en och annan fena i ansiktet. Det fanns även en stor fisk som heter George. George känner igen ledarna på båten och han tycker även om att bli klappad på magen. Det var en väldigt speciell känsla. Han var ganska hård och slajmig.

När vi var klara, åkte vi till ett annat ställe, där var det en blandning av de två tidigare ställena. Det var mycket koraller som det hade varit när vi snorkla första dagen. Det var även mycket fiskar som det hade varit på det stället vi hade snorklat samma dag. Vi fick se Nemo och massa andra fiskar, tillsammans med mycket koraller. Det var heller inte mycket moln på himlen längre. Vilket gjorde att det vart mycket klarare i vattnet.

Kvällen sedan hade vi turen att det inte regna, vi alla satt och köre dryckeslekar och hade trevligt, åt kvällsmat till solnedgången. Jag och Emma passa även på att hoppa ner i vattnet från båten. Det var en bra kväll.

Likes

Comments

Dagen kunde ha börjat bättre. Regnet öste ner och om några timmar ska vi ut på en båt. Vi packar ihop bilen, mina flippflopps går sönder under tiden vilket gör att innan vi åker till båten måste vi stanna och köpa nya. Jag kan ju inte åka iväg utan några flippflopps. Jag sprang in i en affär och köpte ett par nya. Det är första gången jag faktiskt köper lite dyrare men bra kvalitet. Så pass mycket som jag använder flippflopps här, och kommer antagligen fortsätta med hemma. Tyckte jag att det var värt det.

Vi åker och parkerar bilen äter lite frukost och börjar sedan röra oss mot uppsamlingsplatsen. Där träffar vi på lite människor som vi känner igen, både från Everglades och Fraser Island, som ska med på samma tur som oss. När vi är där inser vi att vi hade glömt numret vi måste ringa för att bekräfta Magnetic Island, innan vi ger oss ut på vattnet och inte har någon täckning i några dagar. Jag springer då tillbaka till bilen.

Senare på kvällen slutar de regna och vi kör lite lär och känna lekar, vilket inte riktigt var lär och känna lekar, men kul var det. Jag tycker ändå att gruppen vi åkte med var en bra grupp att ha när vädret var dåligt. Alla tyckte det var tråkigt men alla gjorde det bästa av situationen.

Efter att de hade samlat ihop alla papper, vi hade fått våra våtdräkter som ska skydda oss mot maneter fick vi gå ombord på Avatar. Vi fick träffa kaptenen och de andra två som jobbade som lite allt i allo, men viktigast av allt de lagade maten. Vi vart tilldelade våra sov platser, jag och Emma fick ett lite rum ute på ena sidan som det bara var våran säng i. Nöjda var vi ändå. Eftersom vi hellre sover själva än sover med massa andra som snarkar och går på toan osv. För när du väl går och lägger dig vill du ändå sova.

Personalen på båten börjar gå igenom lite viktiga saker om säkerhet och allt annat som vi behöver veta angående båten. Vädret är inte det bästa, det är kallt, blåser och regnar. När vi stannar första gången denna dag så är det dags för vår första snorkeltur. Det är mest koraller och på grund av vädret, ser man inte lika bra. När vi kommer upp blir vi kalla på grund av det dåliga vädret. Då det faktiskt var varmare i vattnet än uppe på båten. Vi insåg att efter ett tag var det bättre att sitta med våtdräkterna, då de skydda mot vinden och regnet mer. Visst man kunde gå ner under däck men vi vart sjösjuka ganska fort där nere.

Senare på kvällen slutar de regna och vi kör lite lär och känna lekar, vilket inte riktigt var lär och känna lekar, men kul var det. Jag tycker ändå att gruppen vi åkte med var en bra grupp att ha när vädret var dåligt. Alla tyckte det var tråkigt men alla gjorde det bästa av situationen.

Likes

Comments

När vi hade vaknat upp och packat ihop allt gav vi oss av mot Airlie Beach. Vi skulle checka in till Whitsundays dagen innan avresa. Väl framme njöt vi av utsikten från den lilla samhället. Gick runt lite i affärerna och letade efter bikinis. Vi passa på att checka in och fick en lista med allt som vi skulle ha med oss till båten.

Den stora frågan för oss var mest om vi våga ha med Emmas systemkamera. Det stod ingen kamera, så vi gick tillbaka och prata med han och han sa att om vi ä försiktiga går det. Därför bestämde vi oss för att se om vi kunde hitta någon vattentät väska. Vilket vi inte gjorde. Vi köpte istället sliplockbag från Coles. Vi såg också till att vi köpte sjösjuketabletter, då vi båda blir sjösjuka och om vi skulle glömma tabletterna skulle det förstöra hela resan.

När allting var klart åkte vi till campingen som vi skulle spendera natten i. Och redan på kvällen börjar det regna mycket.

Likes

Comments

Denna dag spenderades mestandels i bilen. Vi stannade vid ett shoppingcenter på vägen för att äta lite och sträcka lite på benen. Annars så åkte vi bara bilen. Det var heller inte en så spännande väg då på GPS:en det stod, 369 km tills ni ska svänga av till vänster och så fort vi hade svängt av till vänster stod det, 289 km till ni ska svänga vänster. Det vart många timmar i bilen innan vi bestämde oss för att stanna på en camping ca 2 timmar ifrån Airlie Beach. Och eftersom vi var tvungna att vara i Airlie Beach imorgon, vart det inte många omvägar denna dag.

Likes

Comments