Jag sitter just nu på tåget till Stockholm igen efter en helg hemma i Värmland. Det känns som jag har samlat på mig energireserver och fått nya perspektiv på livet, precis som var syftet. Jag har promenerat i det friska och kramat på personer som känner mig nästintill bättre än jag själv.

Ibland är guldkant mammas nässelsoppa, att lyssna till pappas fördomar och att få prata barndom med min åttiofemåriga mormor. Och utöver det här så fick jag äran att att dela lördagsfrullen med Anna och lördagsvinet med My och Oskar. Människor som jag håller varmt om hjärtat, människor som jag alltid vet kommer backa mig och jag dem. Annars då? Jo, nu väntar en ny vecka fullspäckad med jobb och några inplanerade vänskapsdejter. B & B har lämnat mig för Italien så jag är faktiskt ensam i deras lägenhet hela veckan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Anna hämtade upp mig vid tågstationen i Kristinehamn på lördagsförmiddagen och därefter åkte vi hem till henne och Alex, där de dukade fram världens lyxigaste frukostbord. Kände mig ompysslad och väldigt privilegierad måste jag säga. Och utöver en drömig måltid så fick vi fylla varandras tomrum och prata igenom alla djupa tvivel samt lyckodagar som har passerat. Vi är gjorda för varandra och vi kommer alltid att vara systrar utan blodsband, det vet jag.

Likes

Comments

Det var längesedan jag publicerade något här. Det har varit mycket annat i tankarna och därav har tiden värderats om. Och mitt i alla spridda tankebanor och framtidsångest så kom någonting annat och kapade av all tidigare kluvenhet. Det lades åt sidan men istället så har hjärnans verksamhet kretsat kring att smälta, ta in och förstå vad som egentligen hände förra fredagen, den sjunde april.

Jag jobbade på Esprit, drottninggatan den dagen då terrordådet inträffade. Jag var i byggnaden när allting skedde, såhär i efterhand kan man väl säga att jag var i trygga händer och hade tur. Men utanför fönstren var det allt annat än trygga händer. Människoliv låg avslutade på gatan och polisbilarna täckte större delen av vyerna. Jag var nära. Väldigt nära. Jag har men för livet och bilder i mitt huvud som jag ständigt betarbetar, tillsammans med många andra. Alla delar vi sorgen för offren, de anhöriga, huvudstaden och landet i sin helhet.

Jag vet att jag kommer behöva skriva om det här en dag, sätta ord på det jag varit med. Även om min upplevelse är mycket lindrigare än många andras så är den tillräckligt kännbar för att inte behöva minimeras. Att skriva kommer vara en del av min process. Men just nu känner jag mig väldigt tom. Jag tänker på offren, de fyra liv som redan är förbi oavsett hur starka vi än står kvar här tillsammans. Det spelar ingen roll hur mycket empati, gemenskap och kärlek som sprids, för de fyra liven är redan lämnade. Jag vet att det handlar om framtidstänk nu, men jag kan inte låta bli att fastna i tragedins konsekvenser som aldrig kommer att bli återställda. Och det är okej. Det är okej att känna såhär ett tag till innan vi tar oss i kragen och börjar blicka framåt igen.

Håll varandras händer, livet är skört.




Likes

Comments

Helgen gick fort, jättefort. Men hela förra veckan gick fort i och för sig (därav dålig uppdatering här). Jag vinkade av Anna i onsdagskväll och därefter så har jag bockat av både jobb, engelskastudier + flyttprocess. Jag har nämligen lämnat min lilla etta i Solna förstår ni, så idag mötte jag upp min hyresvärd och lämnade nycklarna samt kramade henne hejdå. Och om ni undrar så ja, en blir tight med en kvinna som en får springa in till och låna duschen av titt som tätt.

Mamma & pappa var här i Stockholm nu under helgen för att hjälpa mig med flytten, tur jag har dem som är så gulliga och ställer upp när så behövs. Det är ingen självklarhet även om man gärna kategoriserar in det så tyvärr. Nu är jag istället inneboende hos B & B här i Sundbyberg, så mamma och pappa fick ta med sig en hel del prylar tillbaka hem till Värmland. Det känns bra att vara inneboende igen faktiskt. Skönt att ha duschmöjlighet alla timmar om dygnet, sällskap vid middagsbordet och stora ytor att röra sig på. Jag är evigt tacksam dem, att jag slipper kasta mig ut på bostadsmarknaden igen och hetsa mig till första bästa med en hyra på cirkus 12 tusen. Stockholm är rätt tufft för alla oss som inte håvar in miljarder eller har en uppsjö av kontakter. Inte ens det hjälper jämt. Annars då? Jo, Livet rullar vidare och jag har hamnat i någon trötthetsbubbla som är svår att komma ur verkar det som. Aja, tids nog.

Vårvädret förhöjer ju livskvalitén radikalt just nu. SÅ SKÖNT MED SOL IGEN. 

Likes

Comments

Nu är det måndagsmorgon igen och en ny händelserik vecka står på tur. Helgen hemma i Värmland var behövlig men inte mer än så, jag låg utslagen i dubbelsängen och läste modemagasin mestadels. Hade några matuppehåll med familjen och avbrott för frisk luft kontra socialisering med släktingar. Men ja, energin var långt borta och jag var trött, jättetrött. Och det är okej det med ibland, att erkänna att ork inte finns. Det är mycket som är i förändring just nu, och man får känna sig vilsen då.

Men nu är det en ny vecka och nya tag. Idag står jobb på schemat och därefter möter jag upp Anna, min Kristinehamnspärla som alltid får mina tankar att klarna. Vi har planerat in detta i månader, och jag har längtat så jag vet inte vad efter henne. Annars utöver det så innefattar veckan en hel del; kursstart av Engelska 7, några jobbpass och flytt till B & B i helgen. + Besök av mamma och pappa där i samband med flytten. Shit, jag ska alltså lämna denna lägenhet denna vecka (?) och bli inneboende igen. Men det känns jättebra men lite mastigt med hela flyttprocessen dock.



Likes

Comments

Förra fredagen så testade jag och Lovisa det omtalade fiket Pom & Flora som ligger på Odengatan. Det var supermysigt och jag gillade deras meny - fräsch och nytänkande. Det fanns mycket att välja på och många olika spännande varianter. Perfekt ställe för både frukost, brunch och eftermiddagsfika skulle jag vilja påstå.

Snacka om att vi hade beslutsångest...

Efter några minuters velande så lyckades jag besluta mig för denna rågbröds-smörgås med avokado, kokt ägg och ruccola. Och den var så värd att testa! Lovisa beställde in en Acai + blåbärssmoothie bowl med jordnötssmör och den såg också himla god ut.

Och matvrak som jag är så räckte in en macka speciellt långt (snålhet vill gärna bedra vishet ibland). Så jag gick då loss på denna skål, som är en blandning av både chiapudding och yoghurt toppat med hallon, nötkross och lönnsirap baserad på tahini. DEN VAR WOW X 1000. Värd att få kosta med andra ord.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Vårnyheter (& vårfavoriter) ifrån Selected Femme. Ett etablerat varumärke som signalerar en femminin look. Jag tänker klassiskt och väldigt uppklätt när jag kollar på deras kollektion, samtidigt som den präglas av de senaste trenderna såklart. Tycker den himmelsblå tröjan med volanger är magisk!!


Likes

Comments

Ni vet när en börjar dagen sådär f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t dåligt och det bara känns som att allting ska gå emot dig. Som att hela världen världen vill dig illa och livet bara splittrar sig åt alla håll och kanter. Hela min morgon var exakt så tragisk som texten vill yttra. Och det värsta av allt är att jag inte ens kan förklara varför. Jag bara vaknade upp med den där dåliga magkänslan. När optimisten inom mig är bortom räckhåll och det räcker med ett par borttappade hörlurar så är tårarna där. Men efter ett peppande telefonsamtal, ett par höga klackar prydandes på fötterna och några drömkunder i provrummen så var dagen räddad. Då var jag tillbaka på banan igen. Tänk vad livet kan ta vändning fort, pga mänsklig kontakt och ett par fina skor. Men tur är väl det. Nu glittrar jag av välmående och är supertaggad för en helg hemma i Värmland, hos m & p. Jag ska bara andas frisk luft, äta mammas goda husman och njuta av kunna sprida ut alla mina grejer över två hela våningar (istället för på 20 kvm).

Likes

Comments

Läste det här reportaget i tidningen CHIC häromdagen och kände att jag verkligen behövde skriva ett inlägg kopplat till just det här med naturliga ideal att jobba för en stark självkänsla.

Jag har många gånger funderat på det här med filter, färgsättningar och täckstift hit och dit. Hur sunt är det egentligen? Jag är själv en flitig nyttjare av Instragramfilter och redigerande i sig, så jag ska inte säga att jag är opartisk (snarare tvärtom). Men jag reflekterar mycket kring just den här biten. Jag är väl medveten om hur mycket vi justerar, förbättrar och slipar på vår yta för att styra över vår uppfattning av omgivningen. Det gör mig livrädd ibland, att allting ska behöva bearbetas och uppnå någon slags hundraprocentig grad innan det publiceras. Och sedan klagar vi på att världen styrs av ytlighet och att det är ett hårt klimat att växa upp till? Vi glömmer lätt att det är vi själva som sätter ribban för samhällets katastrofala ideal. Det är vi som banar vägen för en ständig perfektionism och ångestladdade hjärnor som aldrig får andas ut. Trots att vi är medvetna om att det är åt helvete fel.

Därav tyckte jag att dessa rader var inspirerande, då de pratar om hur vi nu är i förändring och hur hela modevärlden ställer om sig till det genuina. De refererar till "nya tider kräver nya ideal" och jag tycker det är mer än fantastiskt att vi går mot ett sundare tänk. Som de skriver - den naturliga trenden är vår tids powerlook. Och lite så kanske det håller på att bli? Fler och fler kampanjer värnar om variation, inre skönhet och om att känna stolthet i sina naturliga drag. Kändisar som vistas utan smink hyllas till taken och medievärlden predikar för vikten i självkänslan. Nu börjar skavanker klassas till charm och no-makeup blir till ren perfektion. Och jag måste säga att min åsikt kring det här är likaså, jag är trött på lösögonfransar som täcker upp halva ansikten och trött på de som pratar om smink som att det vore livets viktigaste verktyg.

Visst, som många andra gillar jag också att sminka mig och använder täckstift över ojämnheter ibland, men jag tar fridagar utan problem och låter huden få vila. Jag tror det är viktigt att våga ta sådana dagar och att dessutom känna sig fine med det. Det handlar egentligen om inställningen bakom VARFÖR du ägnar den där extra kvarten på morgonen till att sminka dig. Att inte se det som en täckmantel eller känna ett behov av att ständigt behöva överdosera. Jag värnar om acceptansen till sig själv. Jag tycker det är viktigt att kunna stå vid spegeln på morgonen och känna sig tillfreds med sina naturliga grunder. Jag säger inte att man behöver avguda dem, men en behöver lära sig att tycka om dem om inte annat. Om man inte är ok med sitt utseende så måste man jobba på den biten, inifrån istället för utanpå. Because we all are different for one reason. And that´s the thing.








Likes

Comments