Började onsdagen med en tidig frukost på Snickarbacken med några hjärtan till kollegor. Därefter tog jag sällskap med Lisa till jobbet, trots att jag inte ens skulle jobba. Patetiskt I know, men kanske bara ett starkt tecken på hur bra jag faktiskt trivs på min arbetsplats.

Efter att ha babblat med kollegorna och käkat en hastig " stå-vid-diskbänken lunch" så tog jag första bästa pendel mot Uppsala & Ebba. Så ja, nu kan jag bocka av den staden från svenska städer jag aldrig vistas i. Uppsala imponerade. Mysig stad med en personlig prägel, kändes lite som en småstad faktiskt.

Jag och Ebba testade varsin juice på Moe Joe´s juicebar och snackade om alltifrån hur hon ska fira sin tjugoårsdag till hur vi ska maximera vår första sommar här i Stockholm.

Vi strosade runt på gågatorna och jag fick med mig tre toppar från Zara hem.Och jag var påpälsad med både polo, vinterkappa och en WERA-halsduk. Det är ju liksom bara mitten av maj... (?)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

I söndags hade jag & Lovisa en frukostsdejt på Café Pom & Flora (Odengatan 39). Jag hade varit där en gång tidigare och blev då helt såld på deras koncept, precis som många andra. Vi kom dit strax efter öppning och det var nästintill fullsatt redan då. Så ja, det är minst sagt ett poppis frukostställe.

Jag käkade deras banana split bowl tillsammans med en rostmacka toppad med brioche & blåbärssylt. + tre koppar kaffe. Jag vill kalla det för 150 kronors investering. ni vet det gäller att vinkla sina tankar åt rätt håll. 



Likes

Comments

Livet är fortfarande i full rullning och igår betade jag av mitt nionde arbetspass på raken (poängtering; frivilligt). Visst känns det i kroppen men ack så roligt jag tycker det är. Esprit har blivit ljuset för mig, mitt i all kluvenhet kring alla andra plan. Att sälja, lära och umgås med klippor till kollegor tar upp mig från djupets botten av tankar.

Annars så förgyller jag vardagen med lyxiga frukostar och kompisdejter. Ebba har precis flyttat hit, Lovisa och Oscar har bott in sig i en drömig lägis på Söder och igår var gymnasiekompisen Emelie på besök så vi kvittrade över en lunch. Vänner är väl ändå livets solljus?



Likes

Comments

I fredags mötte jag upp Lovisa för en lunch på STHLM RAW (Hornstull, Söder). Ingen av oss hade varit där förut men vi lär ju bli stammisar där framöver för; WOW! Lyckad upplevelse med andra ord. Jag bokstavligen älskade stället! Alltifrån inredningen till valet av spellista, så mycket jag över det.

Och maten; veganskt, fräscht och supergott. Vi testade deras taco-bowl och den smakade cirka bättre (?) än den gamla hederliga tacorätten faktiskt. Och jag är ingen vegan eller "anti kött" tjej heller kom ihåg det. Jag är opartisk och råkar enbart tycka att detta alternativ var just; WOW!

Och den lantliga touchen och sköna stämningen gjorde sitt! Så STHLM RAW rekommenderas från hela mitt hjärta till er.

Likes

Comments

För några veckor sedan hängde jag här tillsammans med mi familia ( ink. B & B) Flower-power kan man ju lugnt säga!

Ulriksdals Slottsträdgård är ett väldigt omtalat ställe här i Stockholmsområdet. Jag skulle vilja påstå att det är miljön som sätter själva prägeln. Det är liksom en blomsterhandel samt ett café i samma byggnad, vilket som skapar en specifik känsla. & HÖG MYSFAKTOR!

Vi käkade lunch när vi var där, så jag testade deras sötpotatissoppa och Britt provade deras tomatsoppa. De båda var bokstavligen DRÖMGODA! Tycker det är roligt att dem satsar på ett vegetariskt koncept!

Och den här smörgåsen, hur fräsch är inte den?!

Likes

Comments

Ana Diaz är en kvinna som jag verkligen fattat tycke för. Hennes texter, uttryck och hela image är klockren. Jag vet när jag började få upp ögonen för hennes musik och blev helt i extas *wow-känsla*. Att jag är svag för svensk pop visste jag sedan innan, men det här mina vänner är något utöver det vanliga. Det är texter med sådant djup så ord fattas mig.

Om ni inte har lyssnat på denna begåvning så klicka in på videon nedanför. Hon är värd det.

Likes

Comments

Jag sitter just nu på tåget till Stockholm igen efter en helg hemma i Värmland. Det känns som jag har samlat på mig energireserver och fått nya perspektiv på livet, precis som var syftet. Jag har promenerat i det friska och kramat på personer som känner mig nästintill bättre än jag själv.

Ibland är guldkant mammas nässelsoppa, att lyssna till pappas fördomar och att få prata barndom med min åttiofemåriga mormor. Och utöver det här så fick jag äran att att dela lördagsfrullen med Anna och lördagsvinet med My och Oskar. Människor som jag håller varmt om hjärtat, människor som jag alltid vet kommer backa mig och jag dem. Annars då? Jo, nu väntar en ny vecka fullspäckad med jobb och några inplanerade vänskapsdejter. B & B har lämnat mig för Italien så jag är faktiskt ensam i deras lägenhet hela veckan.

Likes

Comments

Anna hämtade upp mig vid tågstationen i Kristinehamn på lördagsförmiddagen och därefter åkte vi hem till henne och Alex, där de dukade fram världens lyxigaste frukostbord. Kände mig ompysslad och väldigt privilegierad måste jag säga. Och utöver en drömig måltid så fick vi fylla varandras tomrum och prata igenom alla djupa tvivel samt lyckodagar som har passerat. Vi är gjorda för varandra och vi kommer alltid att vara systrar utan blodsband, det vet jag.

Likes

Comments

Det var längesedan jag publicerade något här. Det har varit mycket annat i tankarna och därav har tiden värderats om. Och mitt i alla spridda tankebanor och framtidsångest så kom någonting annat och kapade av all tidigare kluvenhet. Det lades åt sidan men istället så har hjärnans verksamhet kretsat kring att smälta, ta in och förstå vad som egentligen hände förra fredagen, den sjunde april.

Jag jobbade på Esprit, drottninggatan den dagen då terrordådet inträffade. Jag var i byggnaden när allting skedde, såhär i efterhand kan man väl säga att jag var i trygga händer och hade tur. Men utanför fönstren var det allt annat än trygga händer. Människoliv låg avslutade på gatan och polisbilarna täckte större delen av vyerna. Jag var nära. Väldigt nära. Jag har men för livet och bilder i mitt huvud som jag ständigt betarbetar, tillsammans med många andra. Alla delar vi sorgen för offren, de anhöriga, huvudstaden och landet i sin helhet.

Jag vet att jag kommer behöva skriva om det här en dag, sätta ord på det jag varit med. Även om min upplevelse är mycket lindrigare än många andras så är den tillräckligt kännbar för att inte behöva minimeras. Att skriva kommer vara en del av min process. Men just nu känner jag mig väldigt tom. Jag tänker på offren, de fyra liv som redan är förbi oavsett hur starka vi än står kvar här tillsammans. Det spelar ingen roll hur mycket empati, gemenskap och kärlek som sprids, för de fyra liven är redan lämnade. Jag vet att det handlar om framtidstänk nu, men jag kan inte låta bli att fastna i tragedins konsekvenser som aldrig kommer att bli återställda. Och det är okej. Det är okej att känna såhär ett tag till innan vi tar oss i kragen och börjar blicka framåt igen.

Håll varandras händer, livet är skört.




Likes

Comments

Helgen gick fort, jättefort. Men hela förra veckan gick fort i och för sig (därav dålig uppdatering här). Jag vinkade av Anna i onsdagskväll och därefter så har jag bockat av både jobb, engelskastudier + flyttprocess. Jag har nämligen lämnat min lilla etta i Solna förstår ni, så idag mötte jag upp min hyresvärd och lämnade nycklarna samt kramade henne hejdå. Och om ni undrar så ja, en blir tight med en kvinna som en får springa in till och låna duschen av titt som tätt.

Mamma & pappa var här i Stockholm nu under helgen för att hjälpa mig med flytten, tur jag har dem som är så gulliga och ställer upp när så behövs. Det är ingen självklarhet även om man gärna kategoriserar in det så tyvärr. Nu är jag istället inneboende hos B & B här i Sundbyberg, så mamma och pappa fick ta med sig en hel del prylar tillbaka hem till Värmland. Det känns bra att vara inneboende igen faktiskt. Skönt att ha duschmöjlighet alla timmar om dygnet, sällskap vid middagsbordet och stora ytor att röra sig på. Jag är evigt tacksam dem, att jag slipper kasta mig ut på bostadsmarknaden igen och hetsa mig till första bästa med en hyra på cirkus 12 tusen. Stockholm är rätt tufft för alla oss som inte håvar in miljarder eller har en uppsjö av kontakter. Inte ens det hjälper jämt. Annars då? Jo, Livet rullar vidare och jag har hamnat i någon trötthetsbubbla som är svår att komma ur verkar det som. Aja, tids nog.

Vårvädret förhöjer ju livskvalitén radikalt just nu. SÅ SKÖNT MED SOL IGEN. 

Likes

Comments