View tracker

Att snöra på sig skorna, och med en nyckel i handen kliva ut genom dörren för att ta en promenad. Genom mina för tillfället rosa hörlurar strömmar ljudet av två röster som pratar med varandra - någon av alla de podcasts jag lyssnar på - eller vid enstaka tillfällen någon mer eller mindre ny musik.
Det bästa jag vet med mina promenader är att välja nya vägar. Till skillnad från vanemänniskornas favorit att ha en speciell runda att vandra så föredrar jag om vägen jag går är ny. Börjar dock kännas som att jag gått alla vägar som finns att gå här i stan. Som att det inte finns någonstans jag inte satt min fot. Det finns ingen väg, ingen plats jag besökt som är på rimligt gångavstånd från mi casa längre.
Därför har jag kommit fram till att en flytt, om så inom Piteå eller till en annan plats, vore bra för mina prommisar.
Eller så får jag helt enkelt lära mig att bli en vanemänniska...

Möttes av denna vackra himmel när jag körde hem från jobbet idag

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Quiero escribir todo en español, pero no me conoces español suficiente buena.

Con la chica guapa en la fotografía número uno voy a una viaje de la ciudad de vosotros sueños, Londres. La sitio en la segunda fotografía.

Escribir en español no es posible para mí. Lo siento. Adiós.

(Och utan autocorrect hade detta varit dubbelt så mycket fel. Sincerely, kan inte stava heller.)

Likes

Comments

View tracker

fem. så många månader är det sedan jag träffade Camilla och Hedvig och Matilda och Adam och Pepa och mina Elins och alla andra nere i Jönköping. sedan jag lärde mig latin och matematik och olika saker om livet. sedan jag utvecklades enormt som person. idag, fem månader senare, är de där kunskaperna i latin och sjukvård och matematik (och psykologi, läste ju lite psykologi också) långt bak i huvudet, även om de fortfarande kanske finns kvar, någonstans. Livserfarenheterna och att jag saknar alla de människor jag lärde känna, de är närmare till hands. Och det Camilla sa, att hon har lättare att umgås med killar som hon vet är i förhållanden, det är något jag själv upplever nästan varje dag.


fyra. så många månader är det sedan jag för första gången klev in genom personalingången på max. Ja, jag jobbar nu på stället som alla pratar negativt om - vem vill jobba på max? Jag vill. Inte för att det är otroligt givande arbetssysslor eller för att jag tror att det är vad jag ska göra med min framtid, utan för att jag har så otroligt roligt varje gång jag sätter min fot där. Och för att det är så otroligt mycket mer varierande och utmanande än vad du tror, än vad jag trodde innan jag varit på intervju, innan jag börjat.


sjutusentrehundrafem. så många dagar har jag funnits. om jag söger tjugo år, kanske det är mer lättförståeligt. Jag fyller alltså tjugo år idag, och det är på något sätt mer obegripligt än allt annat. svårare att förstå än att astma kan påverka hela ens livsbana, klurigare än att få ekvationen om att jag faktiskt älskar mitt jobb på max att gå ihop. (nej, det är inte alltid älskar. inte igår, när vi var extremt underbemannade för att vi sålde så sjukt mycket. och inte heller idag när jag stod med armarna kladdiga av olja och panering och skrubbade. däremot igår, i de stunder då jag chockade någon kollega med att redan ha fixat det här eller det där, eller då vi skämtar med varandra. däremot idag, när jag fick lära mig något nytt, som jag inte kunde tidigare, och som förhoppningsvis sitter även till nästa gång.) Jag är alltså tjugo år. I tvåhundrafyrtio månader har jag existerat, och jag har så mycket kvar.

Likes

Comments

Stentrappan är mysigt ojämn, den lutar lite smått och avståndet mellan trappstegen varierar så att man ibland får ta två samtidigt. Trappan snirklar sig längst den vita, kalla stenväggen och lämnar ett utrymme i mitten, tillräckligt stort för en liten, gammal och väldigt gullig hiss. Att våga riskera livet i det lilla hisschaktet är dock ingenting för mig. Det är bara tre våningar upp till vårat våningsplan, tolv små trappavsatser. På tredje våningen väntar en stor dörr till vad skulle kunna vara en stor lägenhet omgjord till ett hostel, bara några kvarter från Placa de Cataluña, en av stadens mest kända torg.

Temperaturen är behaglig för att vara april, mycket varmare än hemma i Sverige, och dessutom varmare än den brukar vara på denna plats denna tid om året. Kanske är det den varma temperaturen som får oss att komma till slutsatsen, fast det skulle i såna fall betyda att jag inte kan tänka klart hemma i Sverige (vilket jag kanske inte heller kan). Eller så är det kanske de enorma sänghimlarna som gör susen, så stora att de kan omsluta de övervuxna sängarna de är fästa ovanför. Fast kanske har det inte att göra med någonting utav det alls, utan bara att vi helt enkelt förstår varandra fantastiskt bra på ett mentalt plan. Det kan nog stämma.


Jag inser idag gång på gång hur vi slog huvudet på spiken, i alla fall gällande mig. Lite drygt två år senare kämpar jag fortfarande med att jobba mot det där vi insåg, för sedan dess har jag kunnat jobba på det. Jag tycker också att jag blir bättre, att jag då och då lyckas frångå vad som fallit mig naturligt fram till det att vi uttalade vad andra kanske inte insett, vad de kanske till och med har misstagit. Jag ser fortfarande fram emot den dagen då jag kan ta upp telefonen och skicka iväg ett meddelande eller kanske ringa för att säga; "Sofia! Nu beter jag mig äntligen som jag ser ut, utan att behöva tänka en extra gång!"

Likes

Comments

Vi ignorerar det faktum att tiden prioriteras på andra saker och att det här bara är ett inlägg där jag vill få lite tanka ut ur huvudet för att de inte ska flyta runt i huvudet och ta fokus från pluggandet. Suck, Anatomi. Suck, Linjär Algebra.

Vad har hänt med mig? På riktigt för bara någon månad sedan så var bland det värsta jag visste telefonsamtal. Inte då telefonsamtal till vänner eller familj om mindre viktiga saker utan telefonsamtal till viktiga personer för att fråga om någonting eller planera någonting, ni förstår. Jag undvek helst av allt samtal och att ta dessa viktiga konversationer face to face var om möjligt ännu mer skrämmande.
Idag däremot så har jag kommit till insikten att jag gör totalt raka motsatsen av någon anledning, vilket förundrar mig mer än någon annan. Jag var tillexempel i förra veckan förbi rummet där våran programansvarige ska sitta om dagarna, men han var inte där och skulle inte vara det under resten av veckan, maila mig, stod det på dörren. Jag kände då att det kanske inte var så viktigt egentligen och beslutade mig för att mailet fick vänta (det är ju så jobbigt att maila fram och tillbaka) och så testar jag istället att gå förbi nu i veckan. Jag föredrar alltså samtal face to face med personer, eller över telefon, istället för via mail eller sms, varför?
Detta inlägg hade garanterat varit mer spännande om jag nu lagt upp en teori angående detta men jag är inte riktigt där ännu. Lämnar teorierna till Sigge Eklund medan jag lägger mig för att sova samtidigt som jag lyssnar på honom och Alex Schulman, ja den där välkända podden som jag hittat lite lagom sent. God natt på er!

Likes

Comments

Du måste mena gör vad som helst utom att fokusera på just anatomin. Alltså jag orkar verkligen inte det här :(


Typ throwback till helgen innan anatomikursen ändå 

Likes

Comments

Blir nog inte helt nöjd om mitt gäng inte klarar hälften
Relativt låga förväntningar?
Av slumpen så blev mitt "lag" jag, Camilla, Linnea och Adam, medan resterande delades upp i två med tre personer vardera. Fram till lunch var det relativt jämt, två eller tre quests per lag, och sedan till fikat så var det också ganska jämt, sex sju och åtta klarade. Sedan fortsatte vi och fick blodad tand då vi klarat ungefär tio... Vi bara körde och lyckades med allt för att sedan klara alla femton. Lite irriterad på sävsjöborna blev vi dock, eftersom vi på grund av dem inte fick några T-shirt med texten "questmaster" på. Tydligen så är det folk som fuskar, tar med gamla lappar, och det är dock inte längre aktuellt. We got sad. Men samtidigt så vet vi att vi klarat och det kan ingen ta ifrån oss, T-shirt eller ej.

Likes

Comments

Jag vet fortfarande inte om jag i framtiden kommer kunna få kalla mig själv legitimerad ortopedingenjör eller inte.. Var det någon som är förvånad? Ytterligare läkarbesök väntar mig till veckan. Jag har dock trots osäkerheten beslutat att oavsett vad som händer så kommer jag att läsa åtminstone ännu en kurs här i Jönköping.
Utöver detta så har min kära familj kommit hit och hjälpt mig att flytta, vi har träffats några av tjejerna och lagt pussel och haft det trevligt hos Camilla borta i norrahammar, och idag, om virka en timme, väntar ytterligare äventyr på ett ännu längre avstånd från stadskärnan med en del av klassen... Förväntar mig en massa blåmärken samt blir nog inte nöjd om mitt gäng inte klarar hälften

Likes

Comments

Det känns som att det enda jag gör är att sitta med händerna på tangentbordet. Jag bara skriver och skriver och vet inte riktigt om jag lyckas få ihop någon vettig text eller om det bara blir en massa ord. Jag vet dock att jag spenderar oändligt mycket tid med datorn i knäet eller på bordet framför mig, och att om jag bara fokuserade på just det jag skulle, så hade jag varit klar för länge sedan... Tur att belöningen för denna veckas hårda slit blir inte bara möte med hela familjen som kommer hit för att hjälpa mig att flytta från vindsrummet uppe på berget till källarrummet på ungefär samma avstånd till skolan men med betydligt färre höjdmeter, samt att jag tillsammans med delar av klassen ska åka ut på äventyr i Sävsjö. Ser fram emot framtiden eller något

Bild på gårdagens pluggkompis, här var vi väldigt trötta måste sägas

Likes

Comments

Så här när det känns kallt och eländigt hemma i Sverige så är det nästan omöjligt att inte sakna varmare breddgrader, speciellt de härliga sådana. Jag känner på riktigt att jag skulle behöva åka "hem till Barcelona", och då gärna för lite mer än bara några dagar... Spanskan börjar vara lite ringrostig och det är inte precis vad jag önskar. ¿Estaba algo que quiere hablar sólo español conmigo? ¿No? ¿Alguna que quieres un viaje de una ciudad magnifique? ¡Seguir conmigo!

Likes

Comments