View tracker

Om jag skulle önskat att få ett endaste råd inför min debut som mamma så hade det varit
keep it simple .
För hur ömtåliga dom små bebisarna än är så klarar dom av det mesta. Ibland börjar man nästan undra hur sjutton alla andra ens överlevt , med alla råd & rön och måsten . Forskning , internet & all annan information i all ära men ibland blir det SÅ mycket att vi glömmer bort att tro på oss själva .

Vi googlar , vi frågar , vi Jämför och vi tävlar . Våra barn ska numera helst ha 5 aktiviteter i veckan , helst babysång innan dom ens vet dom har fötter . Fina , dyra skor innan dom kan gå & apropå gå så ska det gärna göras vid 9 månaders ålder .

Ångest igen , vi är så oerhört duktiga på att skapa vår egna mammaångest . Onödigt ont !

Fredagskväll & jag o familjen kollar film och käkar godis 🌸 alldeles lagom .

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Lillprinsen har hunnit bli 5 månader och någon vecka . Det är tokigt så fort tiden går! Å ena sidan vill jag stanna tiden men å andra sidan älskar jag att se min son utvecklas .

Jaha , den här lille bebisen då , skulle tippa på närmare 8,5 kg och snart 70 cm lång . Sitter (?) med stöd men helst i famnen . Ligger på mage men rullar fort över till rygg. Jollrar och tränar sin röst för det mesta . Skrattar mycket och verkar vara en riktig livsnjutare . Ammar ofta & smakat lite av varje , senast idag vattenmelon ( ni vet i sådan napp , bästa!!).

En underbar liten filur som tagit mitt hjärta tiusen gånger om

Likes

Comments

View tracker

Fortsätter där jag slutade .

JAG upplever att jag måste försvara min amning , ofta!
Varför jag ammar när det finns ersättning , det blir tydligen enklare , barnet sover bättre , mer frihet , pappan kan mata , man vet hur mycket barnet får i sig osv osv .
Jag ammar inte av någon ovanstående anledning . Jag skaffade heller inte barn av någon av dessa anledningar .
Jag ammar för att jag vill amma. Jag ammar för att jag tror att bröstmjölk är bra & gör gott för mitt barn . Jag behöver ingen egentid från min bebis och faktiskt så känner inte jag att Eric på något vis mår dåligt över att han inte kan mata sin son . Allt har sin tid ..

På samma sätt som jag har mina anledningar till att amma har kanske du dina anledningar till att ge ersättning . Och huvudsaken är väl att våra barn mår bra ? Och att vi gör det som känns bäst ?

Amningshets , ersättningshets , SLUTA !
Alla har vi våra egna sanningar och principer och det ena behöver inte vara fel för att det andra är rätt .

Kram
🌸💕

Likes

Comments

Att amning kan vara ett så känslosamt och hett ämne . Är det ok att amma offentligt ?

JAAA!! Hur kan något av det mest naturliga i alla tider plötsligt vara något dåligt eller något att skämmas över ?
Jag själv är inte alls bekväm med att amma inför andra än min familj MEN det borde vara det . Jag har läst så många hemska exempel på hur ammade kvinnor blivit utstirrade, blivit förolämpade ja till och med fått lämna restauranger när dom ammat . Detta har påverkat mig och fått mig till att nästan känna mig brottslig när jag ammat någon annanstans än hemma . Sjukt är det !

En annan sak med amning är väl dom stääääääändiga "goda råden" från omgivningen .
"Ååh han är säkert hungrig , ge honom bröstet" " han äter nog för lite " " han äter nog för mycket " " kan du verkligen äta o dricka det där när du ammar " " ska du inte sluta amma snart " " du skämmer bort honom " ska du amma igen "
GAAAAAAAAAH!!!!!

Snälla låt mig , min son göra precis som vi vill så lovar jag att även vi slutar amma en dag .

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vad jag känner för det . Och är det inte konstig att så fort någon skriver om diet / viktnedgång eller lägger upp en "för smal bild i bikini " blir det stora rubriker och man bidrar till en osund livsstil .
När bloggare dock lägger upp inlägg efter inlägg om det perfekta livet , ja då är det accepterat och vi sväljer det . Fint välstädat hem , lyckliga barn , massor av egentid och välvårdat yttre . Massor av utflykter och hitta på saker . Ser verkligen det ut så varje dag hos småbarnsföräldrar ?
Knappast !
Det vet vi ju och det står också lite här och var i inläggen " inspirerande " kallas det , att välja ut det som ser fint ut .

Men skapar det inte viss ångest ? Hos oss vanliga "dödliga "?
När tvätthögen är större än Eiffeltornet & barnen bråkat en vecka i sträck ?
Bara en tanke ...

Likes

Comments

Gah ! Antagningsbesked idag men jag har såklart slarvat bort mitt lösen så kan inte se 😩
Har sökt massor av strö kurser på distans , detta för att sedan kunna vidareutbilda mig till barnmorska eller narkossjuksköterska. Inte bestämt mig ännu . Såklart :)

Alltså vården överlag , hur tokig är den inte. Vet inte om det är så att man får distans till den när man inte är i den ?
Ser alldeles för mycket som händer där det endast beror på personalbrist och det är sjukt !

Vågar du bli sjuk ? Jag vet inte om jag vågar . På riktigt är jag orolig för den dagen man behöver kompetent vård . Det är väl lite därför jag också har svårt att bestämma mig för vilken spets min utbildning ska gå.
För även om det inte ligger på mina axlar så är det jag som får bära skulden om något går fel , trots att det beror på dåliga arbetsförhållanden .
Usch ja, tur jag ska vara föräldraledig ett tag till .

Likes

Comments

Mm skogstokiga är nog precis det rätta ordet .

Sommarlov i all ära men med en bebis hemma & en 6 & 8 åring är det minst sagt kaos.

Det sprätter i barnen , alltså verkligen ! Att sitta still en längre tid verkar vara helt omöjligt .

Ljuva sommarlov visst
☺️
Dessutom har 6 åringen världens fas just nu
😲 trots trots trots .

Det är härligt med barn sa dom 😂
Och ja , oavsett så är det väl det . Även om jag får erkänna att jag längtar lite till skolstart ☺️

Likes

Comments

Att boka ett möte på förlossningen , veta att när jag satt min fot på avdelningen kommer jag inte därifrån förrän bebis har fötts . Den känslan är så overklig och stor , så svår att ens ta in och greppa.

Men klockan 08 den 5 februari , på min bästa väns födelsedag, skulle jag infinna mig på förlossningen Kristianstad .

Väskan var packad , kamera och babynest var med . En väska åt bebis och en åt mig & E. Tillsammans åkte vi in , nervösa , rädda men förväntansfulla..

Väl på förlossningen kördes en Ctg kurva , evigheter tog det då den aldrig blev godkänd av maskinen . Tillslut bestämde sig ansvarig läkare för att ändå påbörja induktion och ge ok till kurvan . Fine tänkte jag som mest ville ha allt överstökat samt med förtroende för kompetensen på sjukvården .

Nu hade även min mamma kommit till förlossningen , en extra trygghet då hon är barnmorska & såklart min mamma. Läkaren bestämde sig för amniotomi , på ren svenska : Att ta hål på hinnorna så att vattnet går . Dels var jag omföderska och dels var jag såpass öppen att det gick .

Sagt och gjort , jag bokstavligen badade i fostervatten . Det plaskade till höger och vänster och jag & Eric stod och dansade " hula hula " för att försöka få denna bebis att komma längre ner i bäckenet . Efter ett par timmar hade jag regelbundna och relativt långa värkar, jag var helt övertygad om att detta faktiskt skulle gå bra. På eftermiddagen när barnmorskan undersökte mig hade det dock inte hänt någonting , inte en ynka cm ! Då det inte var någon progress i förlossningen bestämdes det att koppla syntocinondropp för att få igång "riktiga " värkar .

18:00 då hade jag ONT , ont ont ont . Det tryckte neråt och jag tänkte då att okej detta är fruktansvärt men snart är det över. Det var nämligen precis såhär det kändes innan krystvärkarna på dem andra två. Värk på värk på värk , utan vila . Värkstormar något som är vanligt vid igångsättningar . Jag försökte , jag försökte verkligen att göra ALLT det där dom bad mig om , upp och stå , pilatesboll osv .

Kl 22 och dags för nattpasset att gå på . Jag som själv är sjuksköterska kan lova att jag var inte det man vill mätas av när man just gått på sitt pass . Jag skrek , jag hyperventilerade , JAG HADE PANIK . Jag visste vilken smärta en förlossning innebar och därför också att något var fel .

Min mamma var ju med och hon hade såklart stenkoll på bebisen , hon hade även koll på att kurvan fortfarande precis som under hela dagen inte var godkänd . Efter varje värk doppade han i puls och det tog lång tid för att hämta sig .

Nattens barnmorska undersöker mig och konstatera att jag är öppen 3 cm . Precis samma som under eftermiddagen, möjligtvis lite mer .

Där och då gav jag upp! Värkar hela tiden och inget som hänt . Samtidigt under denna kaos blir min mamma skogstokig över kurvan och ifrågasätter dropp , styrka & bebisens välmående ,det gjorde inte saken bättre...

Jag skrek & skrek & skrek för att sedan samla mig och mitt i allt lägga in massa skämt . Men det gjorde FÖR ONT , det fanns ingen återhämtning och bebisen mådde inte helt hundra .

Klockan 01:30 står det i journalen " Smärtsamt för patient som upplevs ha panik , avvikande Ctg Kurva samt dålig smärtstillning varpå patient blir anmäld till akut kejsarsnitt "

Jag får inte ta epidural och måste därför sövas . In kommer narkosläkaren och kollar till mig , läkare springer fram och tillbaka i rummet för att kolla bebisen och ta regelbundna prover på honom & jag skriker i ren panik . Bredvid mig stå en högst chockad sambo och en vansinnig mamma . Tillslut får jag bricanyl i benet för att avstanna värkarna och droppet stängs av .

Trots av man försöker stanna värkarna så kommer dom precis lika regelbundet , min mamma & E var tydligen ute hos läkare och barnmorska flera gånger och sa att nu räcker det . Eric har helt övertygad om att jag dog flertalet gånger och ja jag kan säga att där i sängen önskade jag nästan det .

02:30 skulle jag undersökas för sista gången innan jag skulle köras till operation. 10 cm öppen och bara en kant kvar " Cassandra , vill du försöka lite till "

Jag kommer ihåg min känsla att jag kommer dö nu . Men jag fortsatte lite till . Ett ultraljud gjordes som visade att bebis hade ansiktet uppåt ( därför han inte trängde ner som han skulle ) . Det togs prover på hans lilla huvud hela tiden och jag var fortfarande rätt panikslagen av smärtan .

Dom klassiska krystvärkarna startade 03:30 och med mycket pepp och jävlar anama föddes världens finaste son 04:32 . 4425 gram och 52 cm lång med ett huvudomfång på 38 cm . Navelsträngen satt hårt om halsen och fick dras över kroppen . Han mådde som tur var bättre än kurvan visat men var lite slö precis i början .

Jag fick inte en drömförlossning som jag önskat men jag fixade det & Milton mådde väl . Slutet gott allting gott ❤️

Dock ifrågasätter jag vården överlag och det kommer ni nog också få ta del utav .






Likes

Comments

"Den luriga trean" , någon mer som hört detta uttryck ?
Tydligen brukar just graviditet nummer 3 göra lite som den vill och inte följa dom två förstas mönster .
Och JA! Min var minsann en lurig trea.

Jag hade en väldigt lätt graviditet rent kroppsligt . Inga smärtor i rygg och fogar eller så. Illamående var jag förvisso mycket och kräktes lite här och var men det var liksom helt ok . Jag jobbade mest natt och visst var jag tröttare än vanligt . Klockan 03 var jag redo att checka ut men med lite mat och härliga kollegor överlevde jag .

Först efter nyår ungefär kände jag mig färdig med graviditeten , magen började bli stor och jag var nervös och rädd inför förlossningen . På nått sett hade jag förträngt den " lilla" detalj att bebisen också skulle ut men när magen växte sig större blev det rätt uppenbart .
Även för mig .

Stackars E fick utstå ett hormonellt monster där dom sista veckorna . Att vara rädd
och vara invaderad av hormoner är ingen bra kombination . När bf datumet närmade sig brast det totalt , rättare sagt på den beräknade dagen . Förvärkar hade jag haft hela januari, klockat värkar regelbundna och ihållande flertalet gånger och varit så säker på att förlossningen var igång . Men icke ! Härav min luriga trea.

När då det beräknade datumet kom och jag fortfarande var gravid bröt jag ihop . Ringde in till förlossningen och berättade hur jag mådde och blev ombedd att komma in . Väl inne på förlossningen kom alla känslorna på en och samma gång . All oro och rädsla som jag hade packat in väl öppnades upp och väl var väl det och på tiden. Blev undersökt både jag och bebis , i protokollet allting bra . Lillkillen blev uppskattad till en vikt på 4400 gram , likt sina två äldre bröder. Med ett omoget status på mig och en stor bebis bestämdes det att jag skulle bli igångsatt 2 dagar senare .Huu vilka långa dagar .

Det är en rätt speciell känsla när man vet att ens förlossning ska starta en viss dag . På gott och ont, fördelen att kunna packa i lugn och ro , fixa barnvakt osv men samtidigt upplevde jag obehag av att veta . This is it !

Med ett illamående , skräckblandad förtjusning och rädsla men också en tanke att denna gången ska jag få
revansch . Nu kan jag detta !

Såhär i efterhand vet jag att igångsättning oftare slutar i akut kejsarsnitt , att man kan få värkstormar osv . Det visste jag dock inte då och det är jag glad för .

Förlossningsberättelsen skriver jag om imorgon för nu är det minsann godnatt !

Kram
💕




Likes

Comments

Jag har blivit välsignad med 3 fina , friska barn . Så alldeles självklara och så fantastiskt älskade . Tre underbara små pojkar och jag är så tacksam att jag fått dessa små varelser .

Trots detta blev jag besviken , ja besviken , när jag på mitt andra barns ultraljud fick reda på att det var en liten kille till . Jag ville ju ha en tjej , hade redan en pojke !
Jag grät , flera dagar . Jag tyckte att alla andra fick flickor och jag jag fick en till pojke . Omgivningen var inte heller särskilt dålig på att spä på detta -" men nu är det väl ändå en tjej" , " nu hoppas vi det är en flicka" osv osv .

Ingen förstod nog hur jobbigt det kändes där och då .

När min son föddes grät jag igen , men nu för att jag varit så dum att tänka att jag önskade någon annan . Han var det finaste jag sett , precis som sin storebror .

Inför ultraljudet med mitt tredje barn var jag nervös . Om omgivningen tjatat mycket kring kön med tvåan så var det ingenting jämfört med nu. Precis som att det skulle vara en förlust om jag inte hade en flicka i magen . Denna gången visste jag att jag bar en pojke , jag kände det med detsamma och jag önskade just bara ett barn .

Och visst hade jag rätt , för det låg en liten prins i magen ❤️ Men nu fick jag nästan övertyga andra om att jag var glad över denna lille kille " det var ju synd att det var en pojke " " nu får ni försöka igen "

Vad jag vill ha sagt med detta är väl att ett barn är en gåva , någonting vi inte ska ta för givet . Det spelar heller ingen roll vilket kön barnet har men samtidigt tror jag det är helt normalt att känna just längtan efter något vi inte har .

Kram

Likes

Comments