Header

Tjena snyggingar - dags för en ny update om vad jag gjort den senaste månaden. Efter de stora Björbäckstävlingarna kom Jessica över till västkusten för vår åttaårsdag. Tänk att det var så länge sen vi första gången började prata (på bdb, msn, fb, sms, skype, whatsapp, viber, line, tumblr, instagram och till slut IRL), och hur mycket vi har hunnit med sen dess (resor, konserter, sleepovers, roadtrips, fotbollsmatcher, äventyr). Vi hade ungefär två dagar, båda extremt soliga och varma, där vi tillbringade nästan all tid nere i Skåne.

Första dagen åkte vi via Båstad (såklart med ett obligatoriskt glass-stopp) och Kattvik till Hovs Hallar, och sen via Torekov hem igen. Fick möjlighet till lite egen sightseeing medan jag visade Jessica runt nordvästra Skåne, vilket ju alltid är kul! Vi avslutade kvällen med middag och sen somnade vi (Jessica) framför the Man from UNCLE, favoritfilmen.

Hi babes - time for a new update from the time post NZ. After the big dressaae competitions, Jessica came over to the west coast for the celebration of our 8 year anniversairy. I can't believe it's been that long since we started talking (on dayviews, msn, fb, texts, skype, whatsapp, viber, line, tumblr, instagram and then finally IRL), and how much ve've done since then (travels, concerts, sleepovers, roadtrips, football games, adventures). We had approximately two days, most of which were spent in Skåne.

The first day we went via Båstad out to Hovs Hallar, and then via Torekov on the way home again. I got some sightseeing on my own while showing Jessica around, which is always nice. We finished the evening with dinner and a movie - my fave Man from UNCLE.

Dag två, 23e maj, vår årsdag - inledde med en shoppingtur till Väla. Vi skulle leta efter en klänning till Jessica och kom hem med kläder och böcker till mig... Oh well. Det går som det brukar, alltså! Efter en ganska kort vistelse på köpcentret åkte vi vidare ut på nästa halvö, först till Mölle och Kullaberg och sen till Höganäs för att äta lunch och besöka deras saluhall. Har tyvärr inga bilder därifrån, men älskar deras saluhall, den är helt fantastisk.

På kvällen firade vi såklart; denna gång lite extravagant med middag på underbara Sand i Båstad. Helt magiskt! Fisk till varmrätt (rödtunga för mig) och sen kokossorbet med ananas till dessert - så underbart. Vi avslutade. så klart, även denna kväll med film; denna gången Nerve. Vi höll oss till och med vakna genom hela!

På onsdagen var det dags att åka och lämna av Jess på tåget igen, tyvärr. Underbart är kort, som man säger, haha. Kommer dock inte dröja så länge innan vi ses igen eftersom vi har stora planer för denna sommar. Spännande!

Day two, May 23rd, our anniversary. We started off with a shopping trip to the mall Väla, were we wen to look for a dress for Jess. We came home with clothes and books, for me. As usual then! After the pretty short visit, we went out to Mölle and then Höganäs Saluhall for lunch - amazing.

In the evening, we went out to celebrate of course - this time at restaurant Sand in Båstad. Magical! I had fish for main course and then coconut sorbet with pineapple for dessert, and it was super tasty! We finished off this evening, too, with a movie; this time Nerve. We even managed to stay awake all the way through!

On Wednesday it was time to wave goodbye to Jess again. Short but sweet, as they say - but it won't last long until we get to hang out again as we have big plans for this summer. I'm excited!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tillbaka från Nya Zeeland och tillbaka till verkligheten. Efter hemkomsten blev det fullt ös med hästarna - både jag och mina tjejer behövde komma tillbaka till toppform inför de stundande tävlingarna. Vi har verkligen legat i hårdträning, eftersom vi den nittonde hade stora tävlingar på hemmaplan, som man såklart alltid vill prestera extra bra i. Med Weltina var planen att rida en msv b:5 och en msv a:1; samma som vi hade avslutat förra året med. Esprits mål var dock en debut för både mig och henne i svår klass, Intermediaire 1B eller Svår B1 heter den. Såklart vad den svåraste klassen först ut, men det är väl lika bra att ha det avklarat?!

Efter en ganska tuff uppvärmning då det var helt fullt med folk på banan, gick vi in utan några större förväntningar eftersom det mesta har krånglat ganska mycket den gångna veckan. Men gud, någonting klickade verkligen därinne och Esprit gjorde sitt livs program och alla svårigheterna gick som en dans. Till och med bytena i varje, som vi haft problem med de senaste tre månaderna, satt som en smäck. Woho! Den enda missen var att vi stannade och backade mitt i en piruett, vilket drog ner det hela med minst 3% - men vad gör väl det; vi har kvalat till Grand Prix på första försöket! Även extra kul att en av GP-domarna undrade över hur gammal jag var och tyckte att jag måste rida U-25 (vilket är mitt mål just nu)!

Dag två var det Weltinas tur och där var vi alla ganska lugna - hon går ju som en klocka alltid. Eller...? Man ska nog aldrig förvänta sig något när det kommer till hästar, för inne på banan blev hon så laddad, och lite onödigt rädd för diverse människor och avstängda gräsklippare, att jag var tvungen att avbryta programmet. Nåväl, gick ut på uppvärmningsbanan och körde lite rörelser och sen åkte vi tillbaka på kvällen för att miljöträna, och allt var frid och fröjd.

Dag tre var, trots att vi hade två hästar, den "lugna dagen". Esprit skulle gå en lättare klass och Weltina hade fått både miljöträning och blivit väl stimulerad före tävlingen. Så var det ju det där mer att inte ta ut saker i förväg... Weltina for iväg i galoppen igen, men denna gång kunde jag i alla fall få stopp på henne och vi genomförde hela programmet. Och innan hon flög i luften så fick vi till ett riktigt bra travprogram. Man får se allt det positiva istället, då jag inte tvivlar på att detta bara var en liten tillfällighet och att vi snart är tillbaka längst uppe på pallen igen! Dagens sista start gick itne mycket bättre, då Esprit backade sig igenom hela uppvärmningen. Lyckades på något vänster iallafall ta mig igenom programmet och vi fick ändå 63% av två domare. Är nöjd att jag ens kom in på banan efter den framridningen, samt att hon inte backade en enda gång (inte ens när hons kulle...)!

Men visst är det ändå tjusningen med hästar, att man inte kan förutsäga någonting. Har analyserat snedstegen från helgen, samt skickat Esprit för att få en rejäl titt på munnen i fall att något var fel då det gick så galet. Är supertaggad på att sätta igång med träningen igen nu! Ska bara se till att min tå börjar läka lite först... För ja, jag skulle träna min gigantiska Faramir i måndags var tanken, men den planen gick åt skogen då han bestämde sig för att ställa sig på min stortå i x antal sekunder. Visade sig att nageln inte mår toppen av att få 700+ kg häst på sig, så den bestämde sig för att trilla av helt. Får bli vårdcentralen imorgon för mig - efter att jag tränat Esprit och Weltina för Elisabet. Man måste ju prioritera här i livet!

<3

Likes

Comments

Dags att berätta om sista etappen på den här helt fantastiska resan. Vi fick ett ganska brutalt uppvaknande efter hobbiton med punka i ösregn mitt i natten, följt av cyklonen Cook som gjorde att vi tyvärr fick skippa Cathedral Cove helt, eftersom det skulle bli fem meter höga vågor på den svåråtkomliga stranden. Nåväl, nu finns det ju en anledning att åka tillbaka ;) Vi åkte istället direkt till Rotorua där vi hade en dag vid ett Geothermal-område inplanerat. Har aldrig varit på något liknande så det var galet häftigt!

Man vande sig ganska snabbt vid svavellukten - värre var det med de kopiösa mängderna getingar - och kunde njuta av alla fantastiska färger på marken och stenarna runtom. Rök, gröna klippor och mini-landskap i mängder, verkligen en fotodröm! Hade bra väder här med, lite moln som skymde det värsta av det skarpa solljuset, så man kunde lyfta fram de vackra färgerna ordentligt.

Time to tell you all about the last part of this amazing trip. We got a pretty rude awakening after hobbiton, with a flat tyre in the pouring rain, in the middle of nowhere, sometime around midnight. This was followed closely by the cyclone Cook which made us, unfortunately, miss Cathedral cove as there would be 5 meter waves. Oh well, a good reason to go back. ;) Instead we headed straight to Rotorua where we had planned a visit to a Geothermal area. I've never been to one so it was super exciting!

After getting used to the sulphuric smell and not getting used to the millions of wasps, we could enjoy the amazing colours on the ground. Smoke, green rocks and miniature landscapes in abundance, what a photographer´s dream! We had nice weather here too, some clouds that covered the worst of the sun so that the colours could pop a little bit.

Nästa dag var tanken att vi skulle hajka i tolv timmar, upp till mordor (!!!) och några häftiga sjöar. Cyklonen Cook hade dock andra planer och det var förbjudet att ens försöka ta sig upp på Mt. Tongariro. Nåväl, ännu en anledning att åka dit igen! Istället stannade vi extra länge på slottet vi bodde på (!!!, igen) och hade bildvisning och fotoundervisning och myste innan vi åkte vidare till nästa hotell. Vi börjar nu närma oss slutet av resan - bara en heldags bilresa kvar och sen var det slut på äventyret; så himla vemodigt ändå. Vi käkade middag på hotellet, hade lite filmkväll som jag sov igenom och allmänt avskedshäng på kvällen innan vi packade in oss i bilarna nästa morgon.

Vi hade en grymt lång biltur som sagt, ungefär 16 timmar sammanlagt med matstopp, färja och omvägar. Kan väl säga att jag sov mig igenom 90% av detta... haha. Hade en grym bil även denna gång och kunde breda ut mig över mina stackars peeps i baksätet. Sover verkligen som en sten i bilar, lyckades på något sätt missa att vi tvärnitade, körde på en grävling, alla skrek och även en hel del technomusik. Oooops? Hade i alla fall några vakna stunder, vid fotostopp och sånt. Vi fick några typiska får-bilder (obligatoriskt på NZ) och sen hade vi en del tid i Wellington för lunch och glass (såklart!). Väldigt värd dag, blev superutvilad! Vi kom inte fram förrän framåt två på natten eftersom stormen hade förstört vägarna, så vi fick köra en stor omväg. Oh well - avslutade kvällen med att packa om allt och ett skypesamtal med familjen, innan vi la oss för några timmars sömn.

The next day we were supposed to go on a 12 hour hike, to Mordor and the emerald lakes. Cyclone Cook changed our plans though, and it was forbidden to even try to get to Mt. Tongariro. So we stayed in our castle hotel for a while longer and had some free time, showed our photos and relaxed before heading out to go to the next hotel. We were quickly reaching the end of our trip - so sad!

We had a ridiculously long drive the next day - about sixteen hours with pit stops and the ferry included. I must say, I slept most of the time and only woke up for food and photos, haha. So worth it, as I was super well rested after that! I even had the energy for a re-packing session and a skype call with my parents.

17e April, och vår sista dag tillsammans var kommen. Herrejisses vad snabbt tiden gick! Några av gänget åkte redan vid sex på morgonen medan resten antingen flög hem senare på kvällen eller åkte vidare mot Australien och Bali. Vi hade en liten avslutningsfrukost på Cosy Café med småprat och bildvisning, och sen klämde vi in en sista shoppingrunda innan det var dags att ta oss till hotellet och sen till flygplatsen. Nu var det bara en 25 timmars resa kvar innan vi landade i Stockholm (och ytterligare fem timmar med bil hem till mig sen). Wew. Höll mig vaken på första flyget till Sydney, för att sedan totaldäcka på vårt 16 timmars flyg till Dubai. Tror jag sov ungefär 80% av den resan, så kändes inte alls jobbigt - så skönt! Det hjälpte ju också att vi flög Emirates vilket betyder supergod mat och riktigt bra filmutbud.

Och så var vi alltså hemma igen. Vilken resa, och vilket äventyr det har varit! Och nu, en månad senare, är jag äntligen klar med berättelsen om det hela och ni ska börja få lite dagliga updates igen, samt lite catch up från vad jag gjort den senaste månaden. Men var inte rädda, jag har så klart redan massa med nya äventyr inplanerade - redan om två veckor händer det nya och spännande saker! 'til then; Anna out. <3

April 17 and our last day together had arrived. Jesus christ, the time flies. Some of the gang left early in the morning while the rest of us either had late flights home or were traveling on to Australia and Bali. We had a goodbye breakfast at Cosy café and then did some last minute shopping before heading out to the airport. Judt a 25 hour plane trip and 5 hours in the car to go then! Fortunately, I slept for 80% of the 16hour flight, and dozed off for most parts of the other flights. Also, Emirates has great food and a super entertainment system, so everything went better than expected!

And then, we were home again. What a trip, and what a adventure. And now, a month later, I'm finally done telling you all about it, and we'll be back to daily life updates soon again. But fear not, I'll be back with a new adventure very very soon. But til then - Anna out. <3

Likes

Comments

Den är här. Dagen jag väntat på i femton år är äntligen kommen - det är dags att besöka Hobbiton. Dags att vandra förbi alla hobbit holes, att posera framför Bag End och att äta festmåltid på Green Dragon. Min absoluta drömdag.

Men först blev det uppvärmning, även denna i sann Sagan om Ringen-anda, när vi började dagen med ett besök i en liten trollskog. Det var regnigt och dimmigt, så inne i skogen blev det en helt magisk stämning. Om det är för soligt så är det jättesvårt med kontrasterna i bilden, men tack vare vädret och min älsklingskamera blev täckningen närmast perfekt, så kul! Vi stannade bara någon timme och åkte sedan vidare i alltmer tilltagande regn - cyklonen Cook var på väg in och bjöd på ett alldeles galet regnoväder. Turligt nog så var jag så övertaggad för denna dag att regnet inte brydde mig det minsta (och glädjetårarna maskerades ju så fint av regndropparna, haha).

It’s time, the day I’ve been waiting for for the last 15 years is here. Time to visit Hobbiton! My absolute dream is about to come true.

We warmed up with a stop in the Goblin forest, a very Lord of the Rings-esque place in it’s own right. The weather was foggy and rainy, absolutely perfect for the day’s shoot - the forest was magical like this. We stayed for an hour or so, before heading on toward Hobbiton in the increasing rain. Good thing I was so excited I didn’t even care about the rain!

Vi anlände till Hobbiton på Alexander Farms en bit in på eftermiddagen och hade lite tid i gift shoppen innan det far dags för vår kvällstur. Man åkte över till själva inspelningsplatsen i en liten buss som spelade Sagan om Ringen-musik och filmklipp medan man såg de första runda dörrarna skymta fram längs vägen. Sååå häftigt!!! Vi fick låna paraplyer - mycket välbehövligt - när vi hoppade av och efter det satte vår tur igång. I ösregnet följde vi vår guide förbi alla små väl utsmyckade trädgårdar med sina karaktäristiska runda dörrar som man kan se i filmerna, och fotade, filmade och tog selfies för glatta livet. Blev en del balanserande med ett stort paraply i ena handen, men jag älskar ju utmaningar!

Framåt slutet av turen kom vi fram till det viktigaste - Bag End, Bilbos hem med den välkända skylten framför den gröna dörren. omgomgomgomg. Jag (och Sara, Hobbit-fan av likvärdig kaliber) tog ungefär hundra selfies och vanliga foton från alla tänkbara vinklar innan vi jagade ifatt resten av gruppen. Vädret funkade faktiskt riktigt bra, allt det gröna lyftes fram extra fint och man fick ett väldigt härligt ”mood” i bilderna. Levde verkligen min dröm där och då. :)

We arrived to the Alexander Farm and Hobbiton in the afternoon and had some time in the gift shop before we had our tour. We drove to the movie set in a bus which played Lord of the Rings music while we saw the first hobbit holes along the way - soooo amazing! We got to borrow some - well needed - umbrellas and then we were off on the tour. We followed our guide through the pouring rain, past all the beautiful little gardens and characteristic round doors that you can see in the movies. , and took loads of pictures.

Toward the end of the tour, we reahed the most important part - Bag End, Bilbo’s home with the famous Party sign and the green door. omgomgomgomg. Me and Sara (hobbit fan of equal calibre) took abut a hundred selfies and photos from all angles before we caught up with the group. The weather actually worked quite nicely, as all the greens were lifted in a lovely way and the all around mood was super nice. I was living my dream!

Kvällen var ju långt från över, och vi fortsatte turen ner mot ”byn”, över den där välkända bron och mot värdshuset Green Dragon. Innanför dörrarna väntade det absolut mysigaste med en stor öppen spis och varm dricka efter det kyliga regnet. Efter att vi värmt oss lite öppnades äntligen dörrarna till stora matsalen och vi fick sätta oss vid stora bord som var fullkomligt överfulla med underbar mat för att avnjuta en sann Hobbit-festkväll. Öppen spis, tema-musik och oändligt med föda = otroligt bra kombination. Kanske tillomed den bästa, när man tänker tillbaka på det. Jag ville verkligen inte att kvällen skulle ta slut. Kanske borde söka jobb där? Haha.

Några timmar senare var det tyvärr dags att ta farväl av Hobbiton, för den här gången. Hela byn var vackert upplyst av lyktor när vi skyndade oss tillbaka mot bussarna, och det var faktiskt riktigt sorgligt att den här efterlängtade dagen led mot sitt slut. Nåväl, den var så perfekt som jag hade förväntat mig, om inte mer, vilket inte är något dåligt betyg. Vill tillbaka igen och igen och igen…

Puss och kram <3

The night was far from over and we headed toward the ”village” , over the famous bridge and to the Green Dragon pub. Inside, a big fireplace and warm drinks waited - it was sooo cozy. When we had regained normal body temp again, the doors opened to the big hall and we were led in to massive tables filled to the brim with delicious food. Open fires, thematic music and amazing food from the grill gave us a true Hobbit evening - one of the best experiences of my life.

A few hours later it was sadly time to say goodbye. The whole village was lit up with party lights as we headed back to the bus, and I was sooo sad to leave. I’m so happy because the day was just as perfect as I’d expected, if not more. I want to go back again and again and again…

Love <3

Likes

Comments

Dag nummer elva (herregud, vad tiden gick snabbt) hade vi några fotostopp inplanerade längs vägen norrut - á la våra första dagar på ön. Vi började med en kort tur till Lake Matherson, en av Nya Zeelands mest fotade platser med sin spegelblanka sjö och bergen i bakgrunden. Vi hade supertur eftersom det började regna precis i slutet av vårt fotograferande, vilket störde den blanka ytan på sjön. Vi åkte tillbaka till Franz Josef för att käka lunch (fick världens störst berg med nachos) innan vi styrde kosan upp norrut mot Punakaiki och Motukiekie beach - en superfin strand som man bara kommer åt när tidvattnet är lågt.

Day eleven (god, how time flies?!) was a travel day with photo stops planned along the way - á la our first days on the island. We started with a short ride to Lake Matherson; one of NZ’s most photographed places with it’s mirror-lake and the mountains in the background. We were super lucky since it started raining just when we were finishing up. We went back to Franz Josef for lunch and then we headed north toward Punakaiki and Motukiekie beach, which is only accessible during low tide.

Vi anlände till Punakaiki på eftermiddagen och stannade på stranden rätt länge och fotade och njöt av det underbara solskenet. På ena sidan av stranden fanns några stora klippor och på andra sidan massa stenar med musslor, sjöstjärnor och häftiga mönster, så vi hade inte direkt ont om motiv. Jag försökte mig på att fota en sjöstjärna med lite vatten i bakgrunden vilket gick obeskrivligt dåligt, haha.

We arrived in Punakaiki in the afternoon and stopped on the beach for a good while, taking photos and just enjoying the sun. On one side there were these great rock formations, and on the other side some stones with mussels, sea stars and cool patterns, so we had plenty of things to photograph. I tried taking a picture of a sea star with some water in the background which went tremendously bad, haha.

Vi körde vidare längs med en fantastiskt vacker kustlinje till dagens slutmål, Pancake Rocks, som vi skulle fota i solnedgången. Platsen gör verkligen skäl för sitt namn när man ser den stora mängden stenformationer som ser ut exakt som högar med amerikanska pannkakor. Vi fotade tills solen gick ner och alla färgerna försvann och åkte sen mot Greymouth är vi stannade för natten

We kept driving along a fantastic coastline to the last spot of the day, Pancake Rocks. The name fits perfectly as it really looks like the stones are big stacks of pancakes. We stayed until sunset and then left for Greymouth, our home for the night.

Nästa dag var en full resdag som skulle ta cirka sexton timmar från start till mål. Vi startade tidigt för att komma i god tid till färjan som mitt på dagen skulle ta oss från sydön till nordön på tre timmar. Vi hade tilldelade platser i bilarna denna dag, så man fick lite nya folk att sitta med och lära känna. Hade en grym bil med fyra underbara tjejer, och tillbringade dessutom båtturen sovandes, så kan absolut inte klaga. Efter fyra timmars körning på nordön anlände vi till slut på nattens hotell och började ladda för morgondagen - dags för Hobbiton! Ska bli så kul att berätta om det, eftersom jag velat åka dit i femton år (!!!). Håll utkik! Puss och kram <3

The next day we had a full travel day, which would take about 16 hours, from start to finish. We started early to get to the ferry on time, a boat trip that would take us to the north island in about three hours. We had assigned seats in the car so we got to sit with and get to know new people. Lucky enough I sat with four great girls - and I slept through the boat ride - so I can’t complain at all! After four more hours of driving we reached our hotel and started preparing for the next day - time for Hobbiton! I’m so excited to tell you about it, since I’ve wanted to go there for 15 years(!). Keep a lookout :) Love <3

Likes

Comments

Vi lämnade Wanaka tidigt nästa morgon och körde genom fantastisk morgondimma norrut, mot nästa berg. Eftersom vi hade en tid att passa hann vi bara stanna till i vägkanten och fota lite från bilen, men kan lova att det var en helt magisk morgon!

We left Wanaka early the next morning and drove through some amazing morning fog toward Franz Josef glacier. We didn’t really have time to stop ans shoot, we just took some pictures from out the window, but it was absolutely magical.

Dags för en mycket efterlängtad programpunkt; helikoptertur och glaciärhike! Vi anlände vid Franz Josef Glacier vid lunchtid och checkade in för helikoptern samt fick kläder för hiken. Hade turen att bli tilldelad en plats i framsätet på helikoptern - det var så himla häftigt! Första gången jag flög och det gav verkligen mersmak, det var en av de roligaste grejerna jag gjort!

Time for a highly anticipated part of the trip - helicopter ride and a glacier hike! We arrived around lunch to check in and get stuff for the hike. I was lucky enough to get a front seat in the helicopter - it was sooo cool! It was my first time and I really really want to do it again as it was one of the coolest things I’ve ever done.

Turen upp till glaciären var ganska kort och framför oss väntade tre timmars vandrande på isen och nere i djupa sprickor. Det var lite läskigt att gå runt på isen i början, men man vande sig ganska snabbt vid stegjärnen på fötterna och kunde istället fokusera på att klämma sig igenom supertighta grottor flera meter under isens yta. Inget för den klausrofobiska kan man lugnt säga, men jag tyckte det var så häftigt. Vi hade verkligen tur med vädret också, även om det var kallt på berget gassade solen och man hade verkligen nytta av sina solglasögon. Vi avslutade turen med att gå i botten på en helt galet djup och tight spricka vilket blev en av de absoluta höjdpunkterna på turen. Jag kan inte riktigt fatta alla trånga utrymmen vi tryckte oss igenom när jag kollar bilderna så här i efterhand.

The ride to the glacier was pretty short and now we had three hours of walking on a glacier to look forward to. It was a bit scary walking on the ice at first but you got used to the crampons pretty quickly. Time to focus on squeezing through super tight spaces many meters below the ice. I had so much fun the whole time and as a bonus, the weather was fantastic. We ended the tour by going through the tightest and deepest crack in the ice and it was super amazing.

Vi flög tillbaka ner igen - precis lika häftigt andra gången, vill flyga igenigenigen - och vandrade tillbaka genom nästan-regnskog för att lämna tillbaka alla grejerna. Efter det hade vi lite fritid där en del av oss badade och andra vandrade runt lite i den lilla byn. Jag och Josefina letade upp en supernice restaurang och satte oss vid en värmepelare och njöt av solnedgången över berget och en fantastisk middag - jätteburgare och sen en delad banoffee pie till efterrätt. All in all, en riktigt bra dag som hade det mesta; bra väder, kul fotomöjligheter, adrenalin, god mat, gött sällskap och en superrolig hike. I nästa post bär det av norrut på riktigt! Puss och kram tills dess <3

We flew back down again - it was just as awesome the second time - and walked back through the almost-rainforest to hand back all the borrowed things. After that we had some free time and some went swimming while others went to check out the village. Josefina and I found a super nice restaurant where we had the greatest dinner - hamburger and a split banoffee pie - while watching the sunset over the mountain. All in all it was a really great day in all aspects. Next time we’re going to the far north! Love <3

Likes

Comments

En av mina favoritdelar av resan var definitivt vår tid i friluftsstaden Wanaka, där vi tillbringade två actionfyllda dagar. Vi anlände vid lunchtid efter en biltur från Mt. Cook, och jag och Josefina drog in till centrum för att hyra cyklar. Vår plan var att följa sjön, Lake Wanaka, en bit österut för att få en go kombination av motion och nice utsikt. Killen vi hyrde av (mountain bike i fyra timmar för ca 90 spänn, gött) sa att vår planerade rutt skulle ta ca en timme åt varje håll, så vi satte iväg direkt. Efter en och en halv timme hade vi kommit halvvägs….

Det gjorde ont överallt, min kedja hoppade ca varannan minut och solen stekte sönder armarna på en - och det var helt perfekt. Frisk luft, fantastisk utsikt över Lake Wanaka med omnejd, och en rejäl dos svett räcker riktigt långt ibland!

One of my favourite parts of the trip was definitely our time in Wanaka where we spent two action filled days. We arrived at noon and J and I immediately headed to a bike rental to get some mountain bikes and bike along the lake. Our route were supposed to take 1 hour each way, but after getting close to halfway in 1,5 hours, we gave up and headed home. It was so beautiful though, and totally worth it even though it hurt so much.

Efter att ha cyklat tillbaka och ätit lunch åkte vi till vårt hotell som var helt galet bra. Alla fick en hel egen lägenhet med tvättstuga, stort kök, vardagsrum och balkong?! Fotade inget men filmade en del med min GoPro, så håll utkik efter detta i min kommande video. Så skönt med en tvättmaskin med, körde halva väskan direkt.

På kvällen stod fotografering av trädet i Lake Wanaka på schemat. Brukar ju vara ganska spektakulärt med trädet som står mitt ute i vattnet, men vi hade tydligen lyckats tajma en riktig torrperiod på NZ, eftersom vattnet var lååångt från trädet. Äh, alltid kul med lite originella bilder! Älskade även snubben som glatt trotsade de 30+ fotografer som stod på stranden och gick hela vägen fram till trädet för att fota med sin mobilkamera med blixt. Lite gulligt ändå!

Vi avslutade kvällen på bästa sätt, med stor middag på mexikansk restaurang. Favoritmaten nummer ett för mig, så att få in min tallrik med quesadillas efter denna långa dag var helt underbart.

After getting back and having lunch we headed to our amazing hotel, which I will show you in a movie later. In the evening we went to the Wanaka Tree to take pictures - sadly it was not under water since the lake was really low on water during the time we were there. We finished off the evening in the best way, with mexican food - I had, of course, quesadillas.

Morgonen därpå hade vi sovmorgon innan dagens aktiviteter skulle börja vid tvåtiden. Vi drog ner ett litet gäng till Alchemy för frukost - jag åt supergoda Eggs Benedict. Eftersom vi hade förmiddagen fri så strosade vi runt lite på stan och kollade i souvenirbutiker, min favoritsysselsättning. Köpte såklart på mig både vykort, shotglas och patches till väskan, plus en berlock till mitt Thomas Sabo-armband vilket jag är superglad för.

Vi käkade världens största lunch på Water Bar innan vi drog tillbaka till hotellet för att göra oss redo för hiken upp till Roy’s Peak där vi skulle fota solnedgången.

The morning after we had a lie in and then ate breakfast at lovely café Alchemy. We had some free time so we walked around town for a good while before heading back to get ready for the hike.

Hikedags! Klockan två bar det av uppför, från utkanten av Wanaka upp mot Roy’s Peak. Framför oss hade vi ca fyra timmars vandring i stadig uppförsbacke, 800 höjdmeter, innan vi nådde toppen. Borde kanske inte blivit förvånad eftersom min kondition är helt icke-existerande, men det var galet jobbigt! Svett, andnöd och smärta i hela kroppen är en ganska bra sammanfattning av hur det kändes, men vad gör väl det när man har underbart sällskap, sol och fantastisk utsikt att njuta av?

Efter mycket om och men och flertalet pauser nådde vi till första anhalten där vi tog lite roliga ”edge of the world”-bilder och hämtade andan. Detta var välbehövligt eftersom vi hade nästan en timme kvar till toppen sen. Det var nog den jobbigaste sträckan, men allt går med tillräckligt mycket pepp och en extra flaska vatten. Så här i efterhand var det helt klart värt det! Vi fick en underbar solnedgång från den absoluta toppen av Roy’s Peak och fick dessutom hänga lite med ett sånt där pungdjur lite innan vi vandrade ner igen. Vandringen neråt tog två timmar i snabbt tilltagande mörker och kyla - det var ändå ganska mysigt eftersom man fick utsikt över staden nedanför, hade stjärnhimmeln ovanför och träffade på får lite här och var i vägkanten.

Vi avslutade kvällen med en jättemiddag och en promenad (precis vad vi behövde….) hem till hotellet för att packa inför nästa dags äventyr - det var dags att lämna Wanaka och bege sig mot kylan igen. Glaciären Franz Josef får ni läsa mer om i nästa post; håll utkik! Puss och kram <3

Hike time! At 2 pm we headed upwards, toward Roy’s Peak another 800 meters above us. It was a four hour hike and my fitness level is at an absolute zero, so it was incredibly tough for me, but sooo worth it! A lot of breaks later we made it to the first of two stops, where we took some photos before continuing with the last part of the hike.

We had a breathtaking sunset from the top of Roy’s Peak, and we got to hangout with a possum! Two hours later, we were back down again after a hike back through the cold and dark. It was quite nice though with the starlight and the sheep hanging out by the road. We ended the night with dinner at Water Bar before walking back home to get ready for an early rise the next morning - we were heading to a glacier! More about that next time - love <3

Likes

Comments

Nya Zeelands högsta berg Aoraki / Mount Cook mäter 3700 meter och ligger på South Island. Vårt mål var att fota berget i solnedgången och sen, om vädret var på vår sida, fota stjärnhimmeln i närheten. Hela vägen till Mt. Cook är helt magiskt vacker, så vi stannade ungefär hela tiden längsmed vägen för att fota. Vädret var helt fantastiskt med omväxlande sol, moln och regn, så bilderna blev superhäftiga!

New Zealands highest mountain, Aoraki or Mt. Cook, is 3700 m high and is situated on the South Island. Our goal for the day was to photograph the mountain during sunset and then take some starry night pictures if the weather allowed us. The road to Mt Cook was absolutely magical, so we stopped all the time to take pictures.

Vi anlände till vårt mål (trodde vi…) i god tid innan solnedgången och efter att ha klätt på oss ca 20 lager kläder började vi vandra och sen klättra upp för trappor. Och sen klättrade vi lite till, och sen ännu mer. När jag trodde jag skulle trilla ihop nådde vi äntligen toppen…. bara för att inse att vi gått fel! Haha, bara att börja vandra nerför igen. Fick iallafall ett ordentligt träningspass för vaderna!

När vi hade kört en bit till kom vi äntligen fram till rätt mål, Hooker Valley. Där väntade en lite enklare hike på 40 minuter till vårt mål, en glaciärsjö mitt framför berget. Utsikten åt alla håll var fantastisk och när vi stannade och satte upp camp för fotograferingen blev himmeln helt otroligt vacker. Vi fick tydligen den bästa solnedgången på många år, vilket ju var helt ok ändå. :) Det var helt klart träningsvärken efter trapporna, haha!

We arrived at our stop for the night (we thought) and walked up millions of stairs to get to the viewpoint…only to realise we were at the wrong place! At least we got a good workout… We drove back a bit and finally arrived at Hooker Valley, where we quickly headed to the right spot. 40 minute walk, and then we arrived at the glacier lake/river in front of Mt Cook just as the sky’s colours turned magical. So worth the heavy workout.

Vi vandrade tillbaka i kolmörker, mötte en Possum på vägen (!!!) och överlevde även denna dag. Kvällen bjöd på jättebuffé på ett fancy hotell inne i byn, och sen hade vi resten av natten fri eftersom molnen täckte stjärnorna. Eftersom vi inte skulle stanna utan åka vidare mot Wanaka morgonen efter, så stupade vi i säng utan att packa upp väskorna nästan - hikes gör en tröttare än man tror.

Eftersom jag och Josefina inte hade så mycket inplanerat för första dagen i Wanaka, fick vi sovmorgon och vaknade till att se soluppgången över Mt Cook från vårt fönster. Vilket grymt avslut på vår korta vistelse på detta ställe! I nästa inlägg blir det Wanaka för hela slanten, med mycket mat, frisk luft och en dödshike. Puss och kram! <3

We walked back in total darkness, met a possum(!) and then we headed for an amazing buffet in the village. We fell into bed the second we got our room - we were sooo tired from the hike. The next morning, we woke up to a beautiful sunrise over Mt Cook; such an amazing end to our short stay. Next up is Wanaka, which I will tell you aaaall about next time! Love <3

Likes

Comments

Dags att åka norrut! Efter att ha rundat sydspetsen på South Island började vi köra uppåt igen, denna gång på nordvästra kusten. Första målet var Te Anau som vi hade som bas i två dagar, med bl.a. en utflykt till Milford Sound på schemat. Det tog några timmar med bil och eftersom vi inte hade något speciellt inplanerat första dagen så tog vi det lugnt och gjorde några fotostopp på vägen. Efter lunch inne i ”centrala” Te Anau åkte vi ut till vårt lilla motell där vi hade en fri eftermiddag innan vi skulle fota solnedgången. Jag och Josefina tog så klart tillfället i akt och tog en lång tupplur!

Tome to go north! After passing the south end of South Island, we started driving north again, on the northwest coast. First stop: Te Anau, which was our base for two days. On the way there we did some photo breaks and had dinner in Te Anau proper before heading out to our motel by the lake. We had the afternoon off so J and I took some time to nap before the sunset.

Efter lite välbehövd sömn vandrade vi ner till stranden och knäppte av lite bilder i solnedgången. Man blev heeelt uppäten av myggen där, men som sagt, vad gör man inte för lite fina bilder? På kvällen fixade Christian grillkväll ute i kolmörkret vilket var supermysigt och så gott! Jag och Josefina avslutade dagen med lite stjärnfotografering, in case of att vi skulle få dåligt väder de andra dagarna (och vi hade rätt - tror vi fångade typ den sista stjärnklara och mörka natten).

After some well needed sleep we headed down to the beach and took some pictures of the sunset, while being eaten by mosquitoes. Later, Christian made a bbq in the garden (in complete darkness) which was sooo nice and cozy. Josefina and I finished up by taking some photos of the night sky in case of bad weather the upcoming days.

Dag två i Te Anau körde vi upp mot Milford Sound, en av Nya Zeelands vackraste fjordar, där vi skulle på båttur ut till Tasmanska Havet. Det var helt fantastiskt fint, vi hade perfekt väder och efter ett tag la man ner kameran för att bara sitta där och ta in allt. Man fattar inte riktigt hur stort allt är, så chocken var lagom stor när guiden pekade på ett litet vattenfall på andra sidan fjorden och sa att ”det fallet är dubbelt så högt som Niagarafallen”. Say what?!

Day two in Te Anau we drove up to Milford Sound, a beautiful fjord, where we went on a boat trip out to the Tasman sea. It was amazingly beautiful and we had perfect weather. It's all so big that it's hard to grasp, and after a while we just put down the cameras and enjoyed the views.

När vi kom i land igen hade vi lite fri tid att hitta bästa platsen att fota solnedgången, så jag och Josefina traskade iväg ut på stranden och letade kompositioner. Vi hade väl inte riktigt räknat med tidvattnet som halvt dränkte Josefinas väska, haha. Färgerna här var i vilket fall otroligt vackra också, ett genomgående tema på Nya Zeeland.. När vi fått nog av solnedgångar och Sagan om Ringen-vyer lämnade vi Milford för att åka hem och packa för morgondagens take off mot Mt. Cook, som ni kommer få läsa om i nästa inlägg. See you then! <3

When we got back to shore we had some free time to set up for sunset pictures, so Joos and I went out to the beach to find a good composition. The colours were absolutely amazing, a recurring theme on New Zealand. After the sunset pics and the Lord of the Rings views, we headed back home to pack for the next day's trip to Mt. Cook - I'll tell you all about that in the next post! Love <3

Likes

Comments

På kvällen den första april var det äntligen dags att möta resten av gruppen för lite meet and greet samt gemensam middag. Är ju alltid lite nervigt att träffa en hel grupp främlingar på en gång, speciellt när man sen ska leva supertight med dem i tre veckor. Det gick dock kanon, alla var såklart supertrevliga och goa. Vi var 16 deltagare samt fyra instruktörer/chafförer och alla var verkligen härliga människor. Så kul när det blir så!

Själva resan satte igång redan nästa morgon när vi satte igång att köra söderut mot första målet - Moreaki Boulders! Första stoppet var dock direkt utanför Christchurch, för brunch på supermysiga Hello Sunday. Jag käkade lammsallad med rödbetscreme och quinoa, så himla gott! Josefina, granolaälskaren nummer ett, valde såklart en fantastisk tallrik med granola, frukt och chia, hur instagramvänlig var inte den?

April 1st meant it was time to meet the rest of the group for a meet and greet. It’s always a bit nervour meeting so many new people at once, especially when you’re gonna live so close together for three weeks. Anyway, everything went great and they were all super nice, of course! We were sixteen ”students” and four leaders/drivers and everyone was lovely.

We started going south the next day, with the first stop at Hello Sunday for brunch. I had a lamb salad, Joos had granola and it was all so insta-friendly.

Det tog några timmar att komma ner till Moeraki Boulders, så vi var där ett tag innan solnedgången. Tyvärr var det brutalt mycket regn och moln, så var helt genomblöta innan vi ens kom ner till stranden haha… Men skam den som ge sig! Tror att Islandsresan förra året förstörde mitt psyke lite, eftersom det första jag gjorde var att vada rakt ut i havet med mina gympadojjor.. Kanske inte det smartaste jag gjort, men vad gör man inte för lite bra bilder, haha. Allt hopp om en fin solnedgång var ju bortblåst, men fick ändå några häftiga bilder på stenarna i oväder (och nästan en förkylning).

Vi tillbringade natten i Dunedín, som för övrigt är den stad i världen som ligger längst ifrån Sverige. Hur häftigt?!

Driving to Moeraki Boulders took a few hours and we got there a while before sunset. Unfortunately it rained like crazy so we were soaked through before we even got to the beach, haha. Oh well, we didn't give up, I walked out in the water with my sneakers (I suspect Iceland ruined my brain) - everything for the perfect shot. We spent the night in Dunedin, which is the city in the world that is the furthest away from Sweden - how cool?!

Nästa dag hade vi tre fotostopp inplanerade; två vattenfall i skogen samt solnedgång vid fyren vid Nugget Point. Var så taggad på detta, tycker det är kul att fota vattenfall och den där fyren är kalasfin i rätt ljus.

Först ut var Waipori Falls, som var rätt litet men gick att få häftiga bilder på om man hoppade och klättrade lite. Det är ett under att mina sneakers höll sig helt vita under hela dagen faktiskt, haha. Fall nummer två, i Waihola, var ett sånt där sagofall från en Disneyfilm typ, och superkul att fota. Vi stannade bara en kort stund på varje för att sedan åka vidare till Nugget Point.

The next day, waterfalls and a lighthouse was on the schedule. I was super excited for this and none of the places disappointed. First we did Waipori falls, which was quite small but an excellent photo spot after a bit of climbing. After that we left for Waihola which looked like one of those Disney waterfalls.

Vi kom precis i tid till solnedgången vid Nugget Point, och det var så himla fint! Ganska blåsigt, men himlen var helt magisk vart man än vände sig. Vi stannade såklart tills solen gått ner helt och fotade i det fina rosa ljuset och lyssnade på sälarna nere på stranden, så mysigt. På kvällen åkte vi vidare till Invercargill där vi skulle sova för natten - efter matjakt och strul med nycklarna var det galet skönt att komma in i värmen och bädda ner sig i sängen. Dagen efter var det dags att åka uppåt igen - mer om det i nästa inlägg! Puss och kram <3

We arrived at Nugget Point just in time for the sunset, which was absolutely magical! A bit windy, but the sky was so beautiful - we stayed until the sun set completely. Later we drove to Invercargill where we spent the night. After that, we started driving north again - more about that next time! Love <3

Likes

Comments

My Instagram@squaresfromtheworld