Header
View tracker

Haha här är ett litet gäng bilder på mig tillbaka i tiden ;)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vilken dag det har varit! Klockan ställdes på 06 och uppe med tuppen var vi för att sjunga och gratulera pappa på hans 54 årsdag. Jag och min syster gav honom bland annat ett par olika sorters vildsvinskött, glas & enormt mycket godis. Nästan en årsförbrukning av godis haha.. Men efter att vi hade gratulerat honom på morgonkvisten så åkte han iväg till jobbet och vi åt frukost. Sen åkte jag till skolan ett par timmar. Efter skolan åkte jag hem och var så himla trött så jag somnade ett par timmar och sen drog vi ut och käkade med familjen runt halv sju.

Nu är vi tillbaka hemma igen efter en toppenkväll och jag skippade alkoholen och valde att köra bil idag så nu är jag lite trött igen och ska kika lite på "sofias änglar" en stund och sen får vi se om det kanske faktiskt blir en tidig kväll idag.

Det roligaste var att vi faktiskt gav pappa en rosa glittrig fluga som vi utmanade honom på att han skulle bära hela dagen. Så pappa tog sig ann utmaningen och åkte till jobbet med rosa fluga och tog emot patienter med den här flugan haha. Kan bara se detta framför mig hur hans patienter som kommer dit och är skadade måste mått lite bättre för stunden efter att ha varit hos pappa hahaha!

Jag hoppas han haft en toppendag för det är han verkligen värd. Min älskade lilla pappa!❤

Likes

Comments

View tracker

Måndagen den 22 september 1997 föddes en liten flicka på Skövdes BB, och den lilla flickan var jag. Idag 19 år senare sitter jag här och ska försöka återberätta hur jag har vuxit upp i den lilla staden Mariestad.

FÖDSEL, SKILSMÄSSA OCH FAMILJESITUATION:

Hem från BB kom jag till en stabil och lycklig familj som bestod av min mamma, pappa och mina två storebröder. Vi bodde då i ett stort vitt hus i ett familjekärt område som heter Krontorp. Där tillbringade jag mina första fem år av livet med bus och hyfs tills den dagen som inget barn vill ska komma kom. Mina föräldrar valde att separera och gå skilda vägar. Det medföljde såklart en hel del förändringar, inte minst i vardagen där jag kände av det som mest. Vi flyttade ifrån huset och pappa och mamma skaffade nya boenden där jag och mina bröder sen flyttades mellan vecka efter vecka. Vi bodde varannan vecka och jag har alltid hela livet varit en väldig funderare som funderar på allt och ingenting. Det jag tyckte var som allra jobbigast med mamma och pappas skilsmässa var att jag alltid tyckte synd om den vi inte var hos varannan vecka. Min rädsla för att antingen mamma eller pappa skulle sitta ensamma var enorm. Men åren gick också så vandes vi vid att ha det så här. Man skapade nya rutiner och vardagar åt båda hållen. Som hos pappa exempelvis hade vi alltid fredagsmys som var veckans höjdpunkt. Då började det alltid med att vi fick oss ett glas dricka med is när vi kom hem från skolan, sedan städade vi våra rum och sedan kollade vi på tv eller någon film och åt alltid väldigt god mat. Vår favorit till fredagsmyset var antingen revben eller räkor. Vi hade alltid helgmys hos mamma också men fredagsmyset hos pappa var alltid något speciellt.

Efter ett tag träffade både mamma och pappa nya partners, mamma valde att flytta ihop med Bengt i Lidköping när jag var nio år gammal och det gjorde också att jag istället var där på helger och vissa lov bara. De flyttade till en gård utanför Lidköping som heter Storeberg där de också startade ett lantligt café som hobby vid sidan av sina jobb som än idag finns kvar, dock med nya ägare. Men efter ett par år där valde mamma och Bengt att flytta till Mariestad istället och då valde istället pappa att flytta till Annica i Lidköping. Fast pappa valde att ha kvar sitt boende i Mariestad också eftersom han ville att vi skulle vara hos honom varannan vecka. Men sen när jag började åttan flyttade pappa till Lidköping på heltid då jag bodde hos honom på helgerna istället. Och sedan i nian så valde jag att börja sista året på högstadiet i Lidköping.

Jag och mina två bröder har alltid stått varandra nära, vi har haft de största bråken, sagt de mest elaka sakerna till varandra och skrikit på varandra tills röster blivit hesa, torra ögon fyllts med tårar och som sen lett till sömnlösa nätter. Men trots allt vi sagt eller gjort mot varandra så finns det en oändlig kärlek där. Vi har alltid funnits där för varandra, trott på varandra och peppat varandra framåt i livet. Och jag är stolt lillasyster till mina älskade storebröder Adam och Albin. Vi är väldigt jämngamla i och med att de är födda 94 och 95, det är nog därför vi nu när vi blivit äldre också har en hel del gemensamma vänner, umgås ihop och har det väldigt kul tillsammans. Vi har delat allt här i livet med varandra och utan mina bröder vet jag faktiskt inte ifall jag hade haft det så bra som jag faktiskt haft det. Ibland underskattar man sina syskon alldeles för mycket. För tänk vad kul vi haft det genom åren, allt ifrån utlandsresor till brännbollsturnéringar på gräsplätten hemma. Även om jag sällan fick vara med och spela exempelvis streethockey med dem och deras vänner så var jag alltid där ändå på något sätt. Antingen var jag bollisa eller så var jag hejarklack.. Ni vet hur det är, speciellt vi som är lillasystrar. Vi får ibland bara ge med.

Mina föräldrar står jag också väldigt nära. När jag var liten var jag pappas lilla flicka, jag ringde honom ofta när jag var hos mamma och var ledsen för att jag längtade efter honom. Då var han alltid så rar oavsett hur sent det än var så satte han sig på cykeln och kom och hämtade mig, då fick jag alltid sitta på hans cykelram när vi cyklade. För pappas värsta mardröm var att inte ha kontroll på mig och skulle aldrig låta mig sitta på pakethållaren och riskera att få in fötterna i hjulet. Men nu på senare år har jag blivit lite mer mammig eller hur ska man säga, jag umgås sorgligt nog mer med mamma än vad jag gör med pappa. Jag vet faktiskt inte varför det blivit så utan det är nog mer att jag har dem till olika saker. Jag menar, mamma är väldigt duktig på att lyssna på mig när jag mår dåligt och finnas där för att peppa mig rent psykiskt medan pappa mer är peppande och duktig när det kommer till de praktiska sakerna liksom, så som skola, jobb och politiken m.m. Men mer om mina föräldrar kommer ni faktiskt att få läsa om andra dagar i min julkalender den här månaden ju :)

Men idag är jag ganska glad över att de gick skilda vägar trots allt för idag kan jag inte tänka mig dem tillsammans och sen även eftersom jag istället fått två nya fina familjer. Där jag bland annat fick Malva, Jacob och Pontus som bonussyskon och Bengt och Annica som bonusföräldrar.


SKOLOR, MOBBNING OCH NYSTART:

Jag gick på ett litet dagis som då hette Svampen, det var som att gå hos dagmamma fast med många olika mammor. Jag minns att jag älskade att gå till dagis för vi gjorde alltid så mycket saker där. Jag var väldigt busig när jag var liten och sökte väldigt mycket uppmärksamhet. Jag vet inte vart det grundades i men när jag ser tillbaka på mig själv när jag var liten idag så ser jag en busig, uppmärksamhetsökande tjej som var väldigt skör och osäker. När jag tittar tillbaka på saker jag målade på dagis kan det vara allt ifrån en sol till en stor kyrkogård fylld med kors. Och i intervjuer de gjorde på dagis säger jag saker som speglar på att jag kanske inte alltid mådde så bra. Men mycket av det tror jag grundades i att mina föräldrar precis hade separerat, min vardag hade förändrats och jag och mina bröder bråkade väldigt väldigt mycket under den här perioden. Det måste berott på att vi alla tre var väldigt ledsna över hela situationen, trots att vi var så små.

Men tiden gick förbi det också säg, och jag började då förskolan på Högelidskolan, där gick jag sen tills jag skulle börja högstadiet. Högstadiet började jag på Ekhamraskolan och avslutade det med ett byte i nionde klass till Rudenschöldsskolan i Lidköping.

Anledningen till att jag valde att gå mitt sista år på högstadiet i Lidköping var för att jag kände mig instängd, rädd och vilsen i mig själv och i den situation jag hamnat i. Jag har alltid haft väldigt lätt att skaffa vänner och alltid varit väldigt omringad av många vänner. Och i sjunde klass började tjejgäng bildas och vi blev ett stort tjejgäng på ekhamra. Vi hade det väldigt roligt väldigt länge tills det börjades med mycket skitsnack, utfrysningar och som sedan blev rejäl mobbning. Trots att jag kanske inte var den som sa saker eller gjorde saker så var jag den personen som inte sa ifrån och bara var med på det. Vilket faktiskt är ännu värre om ni frågar mig. Jag bara stod och såg på när en efter en blev kritiserad och matad med skit. Det var hemskt faktiskt när man tänker efter och tillslut fick jag nog och tog därför tummen ur och började på en ny kula i Lidköping. För mig kändes det som det ända rätta i det läget och jag fann ingen annan utväg. För rädslan för att bli utsatt själv var enorm. Många av de tjejerna som var med i det här gänget har ändrat sig helt och är precis som jag helt andra personer idag som jag faktiskt också umgås med vilket är skönt. Jag var också väldigt noga med att be om ursäkt för mina handlingar till de som blev utsatta. Man kan aldrig stå för någon annans handlingar, bara sina egna och jag skyller heller inte mitt handlande på de andra tjejerna. För någonstans var jag minst lika delaktig som de andra under mobbningsperioden.


FJORTISPERIOD, FÖRSTA FYLLAN & ANDRA ÄVENTYR:

Oj oj oj... ni kan nog inte ana hur jag en gång i tiden har sett ut. Jag hade ansiktet insmörjt med alldeles för mycket foundation med en alldeles för mörk färg, massor av tofsar på benen och otroligt tuperat hår till det. Jag umgicks mycket med äldre när jag gick på mellanstadiet och hamnade därför här redan som elva-/tolvåring. Det var ju en väldigt jobbig tid kan jag tänka mig för mina föräldrar, speciellt när jag skulle försöka tuffa till mig och blev lite kaxig i vissa lägen eller när mamma insåg att jag hade alldeles för mycket foundation men valde att inte säga något för att hon mest ville att stormen skulle rida ut. Haha det är ganska komiskt när man tänker efter att man själv tyckte att man var så snygg. Vi hängde mycket på Ungdomsgården då också, men nu under fjortisperioden hängde vi verkligen bara där. Innan när vi var där åkte vi skateboard, spelade pingis och spelade fotboll men nu var det ju nya tider och allt handlade om att vara snygg, vi sprang runt där som fjortisar och flörtade med killar typ. Men varken jag eller min vän Ida tyckte det var värst kul med killar faktiskt även om vi låtsades som det utåt. Vi ville egentligen inget hellre än att sätta på oss våra sletna gympadojor och springa ut och lira fotboll med grabbarna. Men mycket ska till om man ska duga för andra och än så är det väl idag kan jag tänka mig. Vi var ju inte färdigutvecklade individer som visste vad vi ville bli då och vågade nog inte säga eller göra emot det majoriteten gjorde. Däremot när vi var ensamma lirade vi alltid boll eller lekte kurragömma eller andra saker som inte var så värst typiskt "tjejiga" som allt annat vi gjorde under den perioden.

Min första fylla vet jag inte ens ifall jag kan kalla fylla. Jag var 14 år gammal och vårt tjejgäng skulle fira nyår ihop för första gången. Det var första gången jag inte firade med min familj och jag hade fått min kusin att köpa 5 cider till mig. Här visste jag inte att jag var allergisk mot färgämnen och dessa cidrarna var färgbomber, haha så än idag undrar jag ifall jag verkligen var full eller om jag fick en allergisk chock. Jag hade druckit 2 cider och sen var jag helt borta, jag blev likblek och bara gick runt och mådde otroligt dåligt. Och det här avslutades ju ännu bättre sen med att jag två dagar efter fick åka in till sjukhuset för enorma magsmärtor, hög feber och uppsvullna körtlar och då visade det sig att jag hade körtelfeber med en lever som var uppsvullen som en boll. Haha så jag vet inte om jag var full eller om det var att jag blev allergisk. Men ack så cool man kände sig när man drack den där första cidern och varken mamma eller pappa hade någon aning om att vi drack alkohol då. Men dock så drack jag typ nästa gång som femtonåring så jag drack inte mer alkohol det året.

Precis som när jag var ännu yngre så var jag väldigt busig i tonåren. Jag har gjort så mycket hyfs som jag knappt kan skriva ut här på bloggen med tanke på hur många det är som läser eller rättare sagt vilka som läser (PIK mamma, pappa)... Men jag ska försöka berätta en ganska kul sak. Jag och Caroline min kompis var precis lika busiga och våra föräldrar var oroliga när vi umgicks. Vi smet iväg till Göteborg utan att ha boende som 14/15 åringar, vi åkte på konserter och vi åkte bil med främmande människor.
En gång åkte vi till Göteborg trots att våra mammor strikt hade sagt nej, men däremot var vi väldigt smidiga må jag säga. Vi väntade tills de andra hade gått och lagt sig och sen smet vi ut för att sen dra iväg. Jag minns inte vad poängen med Göteborg var riktigt men jag har för mig att det var Gothia Cup och att vi inte hade något boende till en början men som vi sen fick lösa. Det var inte alls så glada miner när vi kom hem efter ett härligt röj i Göteborg. Då förstod vi ju inte vad de var så oroliga för men nu ett par år senare förstår man ju precis. Vad tusan som helst skulle kunna hända oss ju!


Åå vad roligt det har varit att blicka tillbaka lite på gamla tider med er här på bloggen idag. Jag skulle kunna skriva en bok om allt kul och ledsamt som hänt genom mitt liv än så länge, det är ju trots allt under 19 år som så mycket har hänt. Men jag har bara valt att plocka ut vissa delar här idag men det kanske kommer mer om det en annan dag om så efterfrågas, vem vet. Nu är äntligen älskade December här, en av mina favoritmånader och jag ser fram emot att vi syns här varje dag fram till jul och öppnar en ny lucka i min blogg-julkalender!

P.S. De andra inläggen ska jag försöka få ut tidigare på dagarna framöver :*

Likes

Comments

Heeej finaste läsare, allt bra med er?

Jag sitter just nu precis hemkommen i sängen och kikar youtube & fick den galanta idén som jag gjorde för ett par år sedan här på bloggen. Nämligen att jag ska köra en "Julkalender" under Decembermånad. Det kommer alltså att gå till som så att ni får ett nytt inlägg varje dag av mig utifrån de andra inläggen som också kommer att komma upp. Om ni tycker att jag missat något intressant som ni skulle vilja se på min blogg under december så hojta till!

Här är Decembers rubriker😍:

Dag 01- Min uppväxt

Dag 02- Happy Birthday daddy!

Dag 03 – Gamla bilder på mig själv

Dag 04 – Om jag vann en miljon vad skulle jag göra då?

Dag 05 – Tips & Trix för att underlätta livet

Dag 06 – Mina syskon

Dag 07 – Julklappstips!

Dag 08 – Dear Santa!

Dag 09 – Mina bästa vänner

Dag 10 – I min väska döljer sig..?

Dag 11 – Tänk med Hjärtat

Dag 12 – Matlagning

Dag 13 – Min framtida kärlek

Dag 14 – Jul-Bloppis!

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Någonting som jag saknar

Dag 17 – Vad mina vänner tycker om mig

Dag 18 – En låt som betyder mycket för dig

Dag 19 – Politiskt inlägg

Dag 20 - Dagens Outfit

Dag 21 – Min favoritplats

Dag 22 – Mitt lyckliga jag

Dag 23 - Dan före dopparedan, (fri skrivning).

Dag 24 – Min Julafton

Likes

Comments

Hej på er, idag har jag varit hemma från skolan då jag inte mått så bra. Har mest sovit hela dagen men fick på mig lite kläder och tog en sväng till stan tidigare och köpte mig lite mat. Nu var det ett tag sen jag åt sushi så kände att jag kunde unna mig det idag, visst är det så otroligt gott?

Min kväll kommer att bli väldigt lugn, men ska försöka plugga lite en stund nu så gott jag kan och sen får vi se om jag håller mig vaken till Svenska Hollywoodfruar. Föresten så har jag två supertips till er som gillar att läsa/lyssna på böcker. Jag själv är ett stort fan av självbiografier och deckare men jag fick Therese Lindgrens bok av Cornelia förra veckan och den är så otroligt bra. Jag läste ut den på två dagar så bra den var & nu har jag börjat läsa Jackie Ferms bok "Rövardotter" och jag har väl kommit nästan hälften in i den och det är också ett super hett tips till er, så läs läs läs!!

Trevlig kväll nu mina käraste ❤


Likes

Comments

Alldeles tung och matt i kroppen är jag när jag vaknar, ingen ork till något. Det känns som att huvudet ska sprängas och jag orkar inte röra mig, jag orkar knappt lyfta på mina armar. Samtidigt som jag vet att det är såhär det är, så smyger sig ångesten sig på. Inte för att jag är sjuk utan för att jag vill så mycket annat än att bara ligga här orkeslös ännu en dag till.

Vissa dagar mår jag bra, andra dagar mår jag dåligt. Visst är det så livet är i vanlig ordning, men för mig finns det fler dagar som jag mår dåligt än dagar jag mår bra rent fysiskt. Detta tär något oerhört på mig och det påverkar ju självklart allt omkring mig. Mitt autonoma nervsystem alltså den delen av nervsystemet som jag själv inte kan styra över är i obalans hos mig. Jag har inte riktigt satt mig in i allt som läkarna berättade men det här gör alltså att mitt immunförsvar automatiskt blir sämre, vilket också gör att jag blir sjuk oftare. Sen kan det även medföra andra symptom som yrsel, trötthet och matthet och en rad andra olika besvär. Varför det är så har jag inget bra svar på eftersom jag själv inte har satt mig in i det så noga mer än att jag äntligen har fått en orsak till varför jag inte alltid mår så bra.

Oftast kommer det utan förvarning, det är därför jag har svårt att planera in många saker i förväg, inte för att jag inte vill utan för att jag inte alltid kan. På morgonen när jag vaknar, det är då jag känner ifall jag kan eller om jag inte kan ta mig upp ur sängen. Just nu tycker jag att det är extremt jobbigt att kämpa med dessa dagar då jag inte orkar rent fysiskt för jag har aldrig någonsin varit såhär taggad rent psykiskt på att göra saker, alltifrån skolan till nya projekt på fritiden.

Glad, sprallig och energifylld är tre ord som jag oftast nämns ihop med från andra personer men saken är att det enbart är halva mig. Jag är inte alltid så glad, sprallig och energifylld som de flesta tror även om jag så önskade. Den andra halvan av mig är besviken, hängig och otroligt energilös. Det är sällan som det syns utåt eftersom jag drar mig undan och är ensam i situationer som dessa. Det är bara de som står mig riktigt nära som stött på hela mig egentligen, och på ett sätt tycker jag att det är väldigt skönt att det är så. Jag vill inte förknippas med ord som att jag är tråkig eller energilös, men ibland mår jag inte så bra och då är jag heller inte mer än bara människa.

Varje kväll lägger jag mig ovetandes över hur morgondagen kommer att se ut, och varje dag som jag mår bra känner jag mig tacksam men de dagar jag mår dåligt då mår jag verkligen dåligt. Idag är en sån dag som jag inte orkar göra något. Och idag är en sån dag som jag är besviken på att inte kunna göra allt som jag vill.

Likes

Comments

Med två timmars sömn, en macka i magen och otroligt mycket stress inom mig ställde jag mig på scenen i fredags. Men inte på vilken scen som helst, utan på vår alldeles egna scen. Det var nämligen dags för Tänk med Hjärtats efterlängtade cancergala efter ett års uppehåll.

År 2012 grundades Tänk med Hjärtat av mig och Sebastian och det har alltid varit väldigt mycket jobb med allt som har med det att göra. Inte nog med att jag är den perfektionist som jag är med höga krav och stora förväntningar så tar det väldigt mycket tid att planera och genomföra de projekt vi tar för oss.
År 2015 valde vi att ta en liten paus i och med att jag hösten 2014 först gick in i väggen, blev sjuk och sen att jag våren 2015 fick magsår på grund av all stress vilket också i sin tur ledde till sammanlagt nästan ett års sjukskrivning från skolan. Jag har alltid varit väldigt ambitiös som person med mycket vilja och det har varit på både gott och ont. Att ta ett års paus var förnuftigt även om det där och då kändes som ett stort misslyckande.

Jag har mått bättre och bättre det senaste året, inte helt hundra återställd ännu men ändå så pass återställd att jag kände mig redo att ta mig ann ett år till med Tänk med Hjärtat. Denna gången en comeback efter ett års tystnad från vår sida. Och ni anar nog inte hur rädd jag varit under hela den här resan att hamna där jag hamnade 2014 i år igen. Det är min största mardröm att ens sätta min fot i de tankarna jag hade då igen. Och jag är så rädd över vad som komma skall nu. För så jobbigt den här perioden inför galan varit, jag har knappt sovit om nätterna så stressad jag varit över allt som haft med galan att göra. Det har varit så sjukt kul men också så sjukt krävande. Speciellt kombinationen mellan detta, politiken och skolan har gjort mig galen i vissa stunder. Men det gäller att hitta en balans vilket jag allt mer känner att jag blir bättre på.

I fredags fick vi det verkligen bevisat, att om man vill då kan man. Svårare än så är det inte. Och det spelar ingen roll hur många motgångarna varit, hur svårt det varit att sova på nätterna eller hur ens andra sysselsättningar legat i mindre fokus under en period. Speciellt inte när man på svart och vitt ser att vi tillsammans gör skillnad & att vi lyckades att leverera en vacker, hoppfull & magisk cancergala utan dess like. Och jag är så otroligt stolt, tacksam och glad över att få lov att vara en del av allt det här och att kvällen blev precis så som jag hade tänkt mig. Jag finner knappt några ord som kan beskriva kvällen.

Nu ligger jag här i sängen och ska alldeles strax sova, för imorgon är vardagen igång igen. Men idag lägger jag mig med mindre stress i kroppen, ett mindre tryck över bröstet men med ett ännu större leende på läpparna. För ja mina vänner, vi gjorde det idag. Tänk med Hjärtat tillsammans mer er gjorde det igen. Fy sjutton vad vi är bra!

Likes

Comments

Efter en toppenhelg ligger jag nu äntligen i sängen med ansiktsmask och lite tända ljus runt omkring mig. Det är det jag älskar med söndagar, att man bara kan vara för att ladda om på nytt. Imorgon är det måndag och jag går i skolan bara måndag, tisdag och onsdag denna veckan för sen på onsdagseftermiddagen åker jag till Skåne. Först hälsar jag på farmor för en myskväll och sen åker jag till Malmö på torsdagen där MUFs förbundsstämma håller på fram till söndagen. Ser fram emot det så mycket för nu var det ett alldeles för bra tag sen jag träffade alla fina politikvänner!

Men nu ska jag sitta och njuta lite av klassisk musik, plugga en halvtimme till sen ska jag sätta på en podd och lägga mig på spikmattan en stund. Det känner jag mig i behov av ikväll.

Har ni haft en fin helg?

KRAM!

Likes

Comments

Heej finisar.

Igårkväll spenderade jag kvällen hos en liten kille vars namn är Augustas. Han drabbades av cancer som 4 åring så vi satt och pratade om hur sjukdomen varit, kollade på lite bilder och sen fick jag tre fina teckningar av honom. Som det värmde i hela mig. Livet är så jävla orättvist. Inget litet barn ska behöva utsättas för livets prövning :( Idag 2,5 år senare efter att han nästintill bott på sjukhuset så är han friskförklarad och nu kan han leka med sina vänner och familj som "vanligt" igen. Det var en väldigt givande kväll och en bekräftelse på att det man gör betyder mycket för andra.

Efter en stund där hemma åkte jag hem och sen spenderade jag kvällen framför datorn. Försökte bland annat meka ihop ett schema till galan som äger rum om två veckor. Registrerade även lite protokoll osv till banken och löste ett par riktigt tråkiga praktiska saker som behövs göras.. Men idag är det skönt att det är gjort.

Har nu precis kommit hem från solariet, kände att jag ville koppla av lite grann så jag åkte dit. Funderar på ifall jag ska dra en sväng till gymmet nu om en stund för att röra mig lite grann. Man mår ju mycket bättre av det! Sen i eftermiddag ska jag träffa Ida & Ida för att ta en kik på innebandy och senare ikväll ska jag mysa med Felicia. Blir nog att äta något gott och kika på "så mycket bättre".

Det är skönt att detta blir en lugn helg för jag har prov på både måndag och onsdag nästa vecka och sen är jag iväg på förbundsstämma för MUF från torsdag-söndag. Efter det är det ju bara ett par dagar kvar till galan så då kommer jag få jobba mycket med det under lovet, men det är så skönt att jag är ledig veckan innan för att kunna få ihop allt som jag vill att vi ska göra. Det ser ut som att det kommer bli en kväll utan dess like vilket jag älskar och ser fram emot såååå mycket!!


Vad ska ni hitta på idag?

KRAAAM!

Likes

Comments

* När natten smyger sig på och det är dags att sova så har jag mina små rutiner. Jag sover oftast med en ögonbindel och jag lyssnar nästan alltid på en podcast. Om jag inte gör det då har jag väldigt svårt att somna men sover jag med någon som absolut inte kan klara av det som exempelvis Cornelia eller mamma då får jag väl anpassa mig.. Men ja.. Det tar emot.. Fyllepodden & Framgångspodden är två av mina absoluta favoriter!


* Vin & drinkar till stor del men wow vad jag älskar öl. En kall öl direkt från kylskåpet, gärna en antingen Mariestad Ofiltrerad, Heineken eller en klassisk Export.


* Jag älskar att läsa böcker, men dock gör jag det alldeles för sällan. Jag menar jag har läst en och samma bok i snart två månader nu vilket är tragiskt. Men det beror enbart på att jag somnat varje gång jag börjat läsa och jag har inte läst mer än 40 sidor.. Fy skäms på mig. Jag skulle verkligen ha en dag där varken mobil eller dator var inblandat så att jag kunde läsa ut denna boken..


* Jag skriver dagbok nästan varje kväll. Om jag inte gör det på kvällen så dokumenterar jag alltid det någon annanstans. Jag har skrivit dagbok sen jag lärde mig skriva nästan.. Det har alltid varit väldigt skönt att ventilera mig med något som inte kommenterar någonting tillbaka. För ibland vill man ju bara få ut sin ilska, glädje eller sorg men man vet inte riktigt hur eller vad man ska säga, då är det superskönt att bara skriva. Det finns dagar i min dagbok där det endast är typ en punkt, för då vet jag att jag varit ordlös och riktigt förstörd av någon anledning. Men sen är det också väldigt nyttigt att blicka tillbaka och se hur man förändrats med tiden. Och det som i dåtid var fruktansvärt kanske är något man bara flinar åt idag. Det är det bästa :)


* Jag samlar på änglar och jag har gjort det så länge jag kan minnas. Det hela började nog med att jag fick en porslinsängel av mormor och sedan dess har jag alltid omedvetet samlat på små änglar. När jag var liten hade jag ett helt skåp fyllt med små porslinsfigurer och då var det allt ifrån små hundar till små tomtar typ haha. Men idag har jag ett litet mindre utbud i mitt rum. Nu har jag bara vita änglar på en hylla. Älskar det lika mycket idag som då.


* Ni som följt mig på bloggen länge kanske har en aning om det, men för er andra kanske det är helt nytt. Jag älskar att måla och vara kreativ med färger. Men det är verkligen bara när jag kommer in i de perioderna som jag målar hejvilt, men nu har jag nog inte målat på snart ett år.. Kanske är dags snart igen nu när jag tänker efter.


* Mitt favoritämne i skolan när jag var liten var syslöjd och träslöjd. Jag vet att jag redan som liten sydde mycket och onsdagar som vi då hade dessa lektionerna var verkligen veckans höjdpunkt. Jag sydde bland annat bodys till bebisar i 6an och ett par pyjamasbyxor till mamma som hon än idag använder. Ska faktiskt börja sy lite på nytt nu i höst har jag tänkt. Det är ju så roligt att sy, speciellt typ kuddar och sånt tycker jag för då får man det precis som man själv vill. Så när jag flyttar hemifrån nästa år ska jag införskaffa mig en symaskin så att jag kan sy både gardiner, kuddar, fina dukar osv. Det är nästan drömmen ju :D


* Mat älskar jag också såklart, är verkligen inte kräsen när det kommer till det. Men en maträtt jag gillar lite mer än alla andra bör nog ändå vara lutfisk, vitsås och potatis. Det skulle jag kunna äta månader i rad om det vore så. På tal om mat bör jag nog börja laga lite mer mat så att jag kommer in i det. För det är roligt, men i och med att mina föräldrar lagar så himla god mat så har det aldrig blivit som så att jag lagat mer mat än vad jag behövt.. Men det vore väl på tiden nu kanske. Speciellt efter alla de reaktioner jag fick efter att jag skrev ut att jag lärde mig koka potatis i våras.. haha..


* Ni vet så som man kan skoja och "ta någons näsa" och sen "lämna tillbaka" den osv? Vi höll alltid på så när jag var liten men nu det senaste har det blivit en jättekonstig fobi för mig. För jag börjar bokstavligen gråta ifall någon "tar min näsa" haha.. Det låter så sjukt larvigt men jag tänker massa konstiga saker och min hjärna blir kaos ifall man gör så. Detta är något som kommit under det senaste men som aldrig funnits förut för jag blir nästan orolig över mig själv när det här sker för det är både pinsamt men också så sjukt märkligt?

* Jag är en väldigt känslosam människa även om jag kanske inte alltid visar det. Jag analyserar allt in i minsta detalj. Om du säger hejdå på ett visst sätt i en viss ton kan jag flera timmar efter grubbla över varför du gjorde så, eller om jag gjorde något fel osv. Jag har väldigt lätt att lägga all skuld på mig själv och är väldigt dålig på att se fel i andra människor. Är jag glad är jag väldigt glad, är jag ledsen då gråter jag i timmar men gärna i min ensamhet och är jag arg då är jag verkligen arg haha.. Men är det något jag måste jobba på så är det att inte analysera allt och alla i varenda ord, rörelse osv. För min hjärna är KAOS ibland.. haha. Det vore så skönt om man inte brydde sig om något ibland..

Likes

Comments