​Det var ett tag sedan jag skrev. Det var ett tag sedan jag bara satte mig ner och rensade mina tankar genom att klicka på datorn och få höra det dova ljudet av tangenterna. Jag använder nog bloggen på ett sätt för min egna rensning. Mycket har hänt sedan sist. Jag har kanske mognat, kanske inte. Jag har kanske vuxit till mig, kanske inte. Jag har iallafall varit med om mycket. Både gott och ont. Jag har fått lära mig nya saker på livets guppiga väg som jag än så länge bara är i startskottet på. Jag har känt sorg, ångest, djupa och mörka tankar men också glädje och kärlek. Jag har tillåtit mig själv att få bli ledsen gång på gång över killar som inte än har lärt känna sig själva eller fått lära sig hur man behandlar andra. Jag har gjort mig själv till lags för dem. Glömt bort mig själv för att behaga dem. Jag har tillåtit mig själv att börja tänka på hur framtiden skulle sett ut med den personen och tillåtit mig själv få ett stort leende över läpparna varje gång man vaknar upp till ett fint morgon, kvälls eller dagens fina sms. Allt detta för att sedan från en klarblå himmel få en blixt i magen. Gråta mig själv till söms för att man är för svag för att hitta tröst hos andra. För trött för att ringa någon och återigen berätta vad som har hänt medan tårarna forsar och halsen stramar åt. Samtidigt som man får höra i örat "vad var det jag sa". Man tänker varje gång att man aldrig borde gett sig in på detta, för varje gång gör det så jävla ont. 

Men för varje gång jag faller vet jag att det finns människor som är där och tar upp mig. Människor som räcker ut en hand och människor som torkar mina tårar. Människor som orkar lyssna på vad jag har och säga. Människor som kramar om en tills det inte finns några tårar kvar och tills orden är slut. Det mina vänner. Det är kärlek. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej på er!

Jag hoppas att ni har haft en bra måndag och att ni är taggade på veckan. Jag mår fortfarande lite kasst, men jag är verkligen på bättringsvägen, vilket är super skönt. Jag var iallafall i skolan idag och måndagar är verkligen bästa dagen i skolan. Vi har bara fyra lektioner som är super sköna, så måndagar är inte stressiga alls, vilket är sååå skönt.

Idag tänkte jag iallafall skriva lite om vad jag tycker om skönhets ideal.

Jag kan börja med att jag är så sjukt trött på hur media formar personer som inte ser ut på ett visst sätt på ett sådant fruktansvärt sätt, som att det inte är lika mycket värda och hur de ständigt påverkar människor med bilder i alla tidningar om den perfekta kroppen och alla dess olika dieter som finns för att bli smal. Jag förstår verkligen inte varför man ska skriva och prata hela tiden om hur ens kropp ser ut och hur man ska ta sig till väga för att bli modellsmal. Alla är människor och alla är fina på sitt egna vis och man behöver inte hela tiden göra samhället så utseendefixerat som det är. Varför älta på något som alla har fått intjatat i huvudet redan från födelsen?

Jag går bara i 8:an, men jag vet hur det känns att vara den lite stora som inte ser ut som alla andra. Jag är långt ifrån pinsmal och tänker hela tiden på hur min kropp ser ut, och det är helt beroende på det som media har tryckt i mig ända sedan jag var liten om att man är fin om man ser ut som en modell. Det är iallafall så som JAG har uppfattat det och som JAG har tolkat det.

Jag är den tjejen som hela tiden tänker på om min mage putar ut, om min dubbelhaka syns för mycket, och om min kropp inte är tillräckligt bra enligt media, killar och andra tjejer. Jag är så trött på det. Jag tränar, jag äter, jag har kompisar och jag har förbaskat kul i livet, men det skulle bli så mycket skönare om alla bara slapp tänka på hur de såg ut och hur andra ska uppfatta dem.

Alla skriver som mig hela tiden över alla sociala medier att man ska ändra detta, men varför gör man inte det? Jag skyller absolut inte på alla andra för jag är lika dålig själv, men tänk om alla skulle kunna hjälpas åt för att förbättra samhället så att det slipper vara så jä... utseende fixerat!

Jag tänker också skriva att kläder, smink och vikt inte spelar någon roll. Alla är fina, beroende på vikt, kläder, smink, hudfärg osv men varför ska det egentligen finnas ett ideal? Kan inte idealet bli att man får ser ut precis som man vill utan att ens lägga en tanke på hur andra kommer att uppfatta det.

Det var mitt lilla inlägg för idag.

Kom ihåg att du är så vacker och fin som du är!

Tillsammans kan vi göra skillnad!

Vi hörs, stay fab! Kraaaam

Likes

Comments