Header

Hej på er! Jag vet att de var ett tag sen jag skrev nåt här men orken har inte funnits där då jag har jobbat så himla mycket på sistone. Jag har kommit hem på eftermiddagen/kvällarna och varit helt slut i kroppen å i psyket så jag har knappt vetat vad jag heter vissa stunder för att jag varit så slut.. Idag hade jag lite ork över till att städa och tvätta så nu är de gjort. Jag hann även med en fika hos pappa och Christin samt åka och fixa nya fina naglar lagomt till semestern! 😊

Visst blev dom somrig och fin, kommer bli skit snyggt när jag blir brun 😍


Hur som helst så har jag bara imorgon kvar att jobba sen väntar en så efterlängtad veckas semester!! Imorgon kväll bär de nämligen av mot Arlanda och på söndagmorgon går planet till ett varmt och soligt Rhodos! 😄 Jag längtar så himla mycket och jag är så sjukt taggad på semester och få träffa massa härliga människor. 🌞🌴 De ska bli så härligt med lite ledighet och att få vila upp sig ordentligt! Jag ska verkligen njuta av kommande vecka till MAX! 😄

Men nu ska jag packa klart de absolut sista och bara ta de lugnt hemma i soffan innan de är dags att sova. Sov så gott allihopa så hörs vi mer under semestern! 😊

Bjuder på en bild som jag tog ikväll uppe på norra berget medans jag väntade på en kompis! 🌇

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu börjar ytterligare en helg att lida mot sitt slut. Jag har jobbat hela helgen så för min del har de inte hänt något speciellt. Eller jag vart bjuden på middag och fika igår hemma hos pappa och Christin efter jobbet så de var trevligt. Det blev pommes och lövbit till middag och nybakta bullar och kärleksmums till fika! 😍 En helt perfekt lördagskväll vart de!

Nu ska jag avsluta helgen med filmmys i soffan innan de är dags att sova. Ha en fortsatt trevlig kväll!

Likes

Comments

*Varning för långt och känsligt inlägg*


Ibland mår jag inte så bra. Jag är en av många personer som lever med psykisk ohälsa. En av många som lever i mörkret. I mörkret av panikångest och depression.

Jag har sedan våren 2014 levt med psykisk ohälsa, med panikångest. En sjukdom som jag hållt hemlig från alla utom några ytterst få personer i min närhet. En sjukdom som jag under 3år hållt hemlig från min familj. 3år av ren ångest. Och 2år av ren förnekelse, jag kan inte drabbas av psykisk ohälsa. De kan inte hända mig eller nån i min närhet. Aldrig.

Det var en helt vanlig dag andra året på gymnasiet som en av mina lärare ville prata med mig efter lektionen. Från ingenstans kom frågan: Anna, hur mår du? Svaret var: Bra. Sen kom frågan igen: Anna, hur mår du EGENTLIGEN? Vi är några stycken som märkt att nåt inte verkar vara som de ska, vi är orolig för dig. Efter en stund av tystnad svarade med att de var bra, reste mig upp och lämnade klassrummet med tårar i ögonen. Jag tog några få sekunder till att samla mig innan jag gick vidare in i nästa klassrum och lossades om som ingenting. Tiden gick och då och då ville nån lärare veta hur jag mådde. Svaret var alltid desamma, de är bra. Allt för att inte visa mig svag. Jag har aldrig velat be om hjälp eller ens berättat för nån hur jag egentligen mår, för jag mådde ju bra, eller de var åtminstone vad jag ville inbilla alla andra, och framförallt mig själv. I början av 2015 ville en lärare återigen prata med mig efter lektionen, den här gången satt även skolans kurator där. Framför sig hade hon broschyrer med texten "Vad är psykisk ohälsa" och "Våga prata om psykisk ohälsa. De är okej att inte må bra.". Hon tittade på mig och frågade hur jag verkligen mådde. Jag svarade med samma svar som jag gett alla andra. Hon fortsatte titta på mig och sa sen: Anna, jag tror att du lider av nån form av psykisk ohälsa. Hon sträckte fram broschyrerna, bad mig ta hem dom och läsa dom när jag hade tid. Hon gav mig en lapp med hennes telefonnummer och nummret till en psykolog specialiserad på psykisk ohälsa och sa i samma sekund jag var påväg ut ur klassrummet "Du kan ringa precis när som helst.". Jag minns att jag snabbläste en av broschyrerna påväg hem och tänkte att de där var ju bara nå påhitt. Psykisk ohälsa finns inte, de är bara nåt man inbillar sig. Nåt man bara kan skaka av sig. Jag hade inte drabbats av nå psykisk ohälsa, för de kan inte hända mig. Jag försökte övertyga mig själv om att de bara hade varit lite mycket på sistone men de skulle ju gå över. Att tjejen som ställde upp för alla andra hela tiden, som alltid var glad och som slog strike i A:n gång på gång, plötsligt skulle drabbats av psykisk ohälsa. Det fanns inte på världskartan.

Med fullt sikte på studenten intalade jag mig själv att allt skulle bli bra så fort betygen var satta och studentveckan skulle gå att ta på. Kompisar i min omgivning kände sån stress över skolan sista tiden innan studenten och sa alltid att dom skulle vilja vara lika lugn som mig över skolan. De dom inte visste då var att jag just då levde med världens ångest. Var och varannan dag fick jag panikångestattacker. Så gott som varje natt somnade jag gråtandes. Flera gånger kom panikångesten som ett blixtnedslag från ingenstans och jag kunde sitta och gråta i flera timmar. Med världens klump av ångest i magen blev varje morgon en kamp om att ta sig upp ur sängen, när jag egentligen ville ligga och gråta i flera timmar. Efter lite kämpande klev jag alltid upp och lossades återigen om som om allt var bra. Det var allt annat än bra, men jag gav mig faan på att inte visa mig svag och istället köra på i 200 knyck för att trycka bort alla min tankar och känslor. Jag hade ett mål, att ta studenten med högsta betyg i alla ämnen. De var de enda som spelade någon roll. Mitt mående kunde vänta, för de skulle ju gå över efter studenten. Jag önskar nu i efterhand att jag hade tillåtit mig själv att må dåligt och att jag hade vågat bett om hjälp tidigare.

De var inte förrän i juli 2016 som jag på riktigt bad om hjälp. De var inte förrän då som jag tillät mig själv att bryta ihop totalt och inse att jag inte mådde bra. De va tack vare att min absolut bästa och närmaste vän som jag fick hjälp. Han frågade mig hur jag egentligen mådde och erbjöd mig stöd och riktig hjälp. Hans mamma jobbar på ett ställe som heter Kraftkällan, där dom jobbar med par- och familjerelationer men även med enskilda personer. Jag gick dit och pratade, inte med några speciella förhoppningar mer än att jag skulle få prata med nån. Jag skulle snabbt inse att de här på ett eller annat sätt skulle bli min räddning. En plats dit det var okej att komma även om allt kändes skit och jag bara ville gråta. Så gott som varje vecka i flera månader framöver gick jag dit och pratade. Jag hade aldrig trott att de skulle hjälpa på nåt sätt men de vart snabbt ett tryggt ställe där jag visste att de fanns nån som verkligen ville lyssna. Utan min bästa vän, vet jag inte vart jag hade varit idag. Att han verkligen brydde sig blev min räddning, min hjälp.

Jag är långtifrån frisk, men idag vet jag att de är okej att inte alltid må så bra. De är okej att bryta ihop då och då. Och framförallt så vet jag att de är okej att be om hjälp. Jag lever med panikångest och det är stundvis ett LEVANDE HELVETE med dagar då jag sitter och gråter i timmar å har världens ångest. Men de är okej för jag vet att de inte kommer vara för evigt. Jag tillåter mig själv att må dåligt när jag behöver de, jag får bryta ihop ibland och jag vet nu att hjälpen bara är ett stenkast bort så fort jag behöver den. Jag är en lycklig person med dåliga dagar, inte en olycklig person med bra dagar.

Jag har dom senaste dagarna mått sämre än jag gjort på väldigt väldigt länge.. 2dagar har jag suttit hemma i min lägenhet och gråtit. De har varit 2 dagar av ett rent helvete och ångest utan dess like. Men igår kväll fick jag nog. Förutom 2 personer så vare ingen som visste att jag igår satt hemma i soffan och grät i timmar. Det gick till en viss gräns innan jag insåg att jag behöver hjälp och jag behöver de nu. Mitt i natten kom min bästa vän hit och bara var här med mig. Att bara få prata med nån och veta att nån fanns här som en enorm trygghet och ett lugn när jag själv var ett rent kaos. Det betydde så mycket att veta att nån ställde upp när jag behöver de som mest.

Mina panikångestattacker kommer och går som dom vill. Det är inge jag kan bestämma över. Jag kan ena sekunden må jättebra för att 2 sekunder senare vilja gråta i timmar. Ibland kan de gå veckor mellan attackerna å ibland kan dom komma flera dagar i rad. Jag vet aldrig när de händer, men jag vet att de är okej när de väl händer. För ibland mår jag helt enkelt inte så bra. Det är lättare att acceptera sina brister när man vet att styrkorna är betydligt fler.

Jag har inte velat prata om min psykiska ohälsa tidigare, speciellt inte med min familj för att jag inte velat att mina föräldrar skulle bli besviken på mig eller känna att dom hade misslyckats som föräldrar. Därför har jag istället svalt tårarna och gjort allt jag kan för att försöka dölja hur jag egentligen mått. Men nu är de dags att bryta tystnaden. Nu är de dags att på riktigt tillåta mig själv för att inte alltid må bra, för de gör ingen. Jag ber om ursäkt till alla mina nära och kära att jag inte sagt något tidigare och jag förstår att de här kommer som ett blixtnedslag från himlen. Men de är sanningen. Jag är fortfarande samma tjej som ni kände innan ni började läsa det här inlägget och jag hoppas att ni fortfarande kommer se på mig på samma sätt som tidigare. Jag älskar er alla ❤

Och till sist vill jag bara säga att psykisk ohälsa inte är något att skämmas för. Våga prata om de. Va stolt över dig själv. DU ÄR ALDRIG ENSAM.❤

Likes

Comments

Hej på er, har ni haft en bra helg?? De har jag iallafall. På fredag kväll var jag och spelade äventyrsgolf med Simon, Marika, Lukas och Filip på Bergafjärdens camping. Sen mötte vi upp Viktor i stan och käkade en sen middag på BiteLine.

Sen åkte vi och spelade kubb till kl 2 på natten innan vi begav oss hem över.

Igår så låg jag och sola 1.5h på balkongen innan jag bestämde mig för att åka till himlabadet och sola och bada där. De va så himla skönt med lite sol, bad och värme! En helt perfekt dag om ni frågar mig! 🌞

Efter badet blev de kubb med samma gäng som på fredagen. Sen lite mat i hamnen innan vi åkte hem till mig och spelade massa kort och bara hade de trevligt! De var en riktigt trevlig dag på alla sätt med trevligt sällskap.

Idag blir de bara mys i soffan för vädret är inte toppen. Kanske att jag åker in till birsta för jag skulle behöva handla lite grejer men vi får se om jag hittar orken till de idag. Senare ikväll ska jag träffa en väldigt efterlängtad kompis så de ska bli kul att ses igen. ❤ De är väl planerna för idag, än så länge iallafall, sen får vi se vad som händer.

Ha en fortsatt trevlig kväll så hörs vi snart! 😊

Likes

Comments

Jag skrev ju i tidigare inlägg att jag skulle ha åkt till Härnösand idag och fixat ett nytt pass, för i Sundsvall måste man boka tid och de är fullbokat till augusti och så länge kan jag inte vänta med att skaffa ett nytt pass.

Jag ska nämligen åka till Rhodos den 13 augusti!! 😄 De blir 3deje gången på 3år som jag åker dit å jag är så himla peppad på att åka utomlands igen!! Jag ska åka till samma ställe som jag varit på båda gångerna tidigare men jag ÄLSKAR de området så de ska bli så kul att åka tillbaka! Jag längtar så mycket efter sol, värme, god mat, goda drinkar, shopping och bara få njuta av allt som Rhodos har att erbjuda! 😄

Här ovanför är lite bilder från mina tidigare resor till Rhodos!

Längtar så mycket till lite semester, de behövs verkligen!

Likes

Comments