View tracker

Imorgon går vi in i vecka 13 på sjukhuset. Detta som skulle gå över en natt ungefär men ack nä. Komplikation efter komplikation. Operation efter operation, tarmen ville inte funka så av misstag sticker de hål på tarmen, där trodde man de skulle ta slut men nä varför skulle de? Hög puls och låg syresättning, 40 graders feber varje kväll, epilianfall, respirator som fick andas till mig & inte nog med de utan på allt detta så får jag lunginflammation. Men visst jag kan ta allt när jag ändå är igång!
Vill tacka alla fina som hälsat till mig/ varit hos mig eller bara funnit som stöd. Kommer vara evigt taacksam fast jag inte kommer ihåg hälften av allt. Men nu när medicinerna börjar gå ur kroppen och jag börjar återhämta mig så fyfan, detta borde ingen behöva vara med om!
Som "frisk" såg jag stomipåse som den enda lösningen, ställer mig frågan igen... Va detta verkligen rätt? Hur hade mitt liv sett ut om jag inte valt att bli opererad?



(bild2)
(bild3)
(bild4)
(bild5)
(bild6)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Skolan har börjat igen & även för min del, dags att ta igen året jag missade pga min diagnos, ulcerös kolit. Ställer mig frågan varje dag hur långt in på terminen jag klarar mig denna gången innan jag bryter ihop och gör mig själv besviken för jag misslyckades med mitt enda mål - klara av mina studier!

-men ja..: att de kan vara sån sjuk stor skillnad att bli behandlad på barnavdelningen på sjukhuset än vad de är på vuxenavdelningen. Att inte bli tagen på allvar e sjukt! Om idioterna hade agerat när jag ringde och bad om hjälp hade jag till 99% inte gått runt och varit nervös inför operationen, ah precis den som de va sååå himla bråttom med, den som skulle göras innan studenten! Men tjena sjukvården, har den blivit av? Nä för ni vill inte för jag är ung, för de är bättre att jag går och är sjuk hela livet va?!

Kortison, de är er lösning på allt! Men när den inte hjälper vad gör ni då? Jo då lägger vi in dig på fasta. Ja jo men de hjälper bara just under tiden jag är fasta de. Men när jag kommer hem & blir dålig igen, vad ska vi göra åt saken då? Då tar vi lösning nummer ett igen, kortison den medicinen som hjälper så bra. Kanon, verkligen bra jobbat av er!
Vi sätter in kortison innan operationen imed de försämrar resultatet, de låter klokt va?. Trodde att läkare ville få bästa möjliga resultat. Men ack fick jag. Släng dig i väggen Anna, att jag kunde tro så gott om sjukvården!

Likes

Comments

View tracker

Jahapp, älskar att vara på sjukhuset och lyssna på allt patetiskt dom säger!
Idag så fick jag då reda på att dom inte är 100% säkra på vilken sjukdom jag har. Så i drygt två år så har jag gått och trott att jag har ulcerös kolit, men nä nu är de kanske inte de. Ska man skratta eller gråta?
Iaf, nu har dom äntligen tagit tag i mitt skov, förjävligt att behöva gå med ett skov i fyra månader innan man ska bli tagen på allvar.
Nu går jag spänt och väntar på att kirurger ska ringa och boka tid till möte & sen väntas de operation. Underbart planerat till studenten! (Y)



Likes

Comments

~ ja vad ska man säga?
Varit fastande i 5 dagar, med dropp. Fick en mugg soppa igår, wiiho men mättar inte ett skit.
Utmattad och helt off, var är mina krafter? Hur ska jag orka detta?
Nu ska jag så småningom få börja dricka lite mer, otur är bara att kosttillskott skitet smakar skit & jag vägrar dricka de, men men undra hur detta ska sluta.
Minst 4 sådana äckliga drycker per dag. Pff lycka till, till den stackars personen som ska ge mig dom.. Haha









Likes

Comments

"Sverige har så bra sjukvård" pff bull shit!
- att behöva gå runt med en blödande tarm i flera månader utan att läkare agerar är fan inte bra sjukvård.
Testat alla mediciner, kroppen reagerar inte på någon, underbart.. verkligen!
På fredag ska jag till sjukhuset igen och få en till spruta 'trots den inte funkar', så helt meningslöst att jag får den egentligen!
Men men, återstår och ser vad läkarna säger. (Y)



' hur mycket orkar man egentligen? Innan gränsen är nådd?

Likes

Comments

4 år och 9 månader.
Min kärlek till dig bara växer.
Du gör mig till den lyckligare tjejen på denna jord. ❤️

Likes

Comments

Jahapp.
Efter samtalet med min doktor för ungefär tre veckor sedan trodde jag att jag kunde vara cool lugn inför sjukhus besöket tidigare idag. Men ack fick jag, de var som en käft smäll i ansiktet!
Efter två veckor med kortison skulle min tarm vara blod fri efter, men i dagens läge är jag sämre än när kortisonet sattes in..
Kortisonen dosen dubblade och doktorns stöttande ord " desto högre dosering desto värre blir biverkningarna, de vet du va? "
jo men tack, verkligen de jag vill höra! Åt helvete med dig!!
Nu håller jag alla fingrar och tår för att jag blir bra inom två veckor, annars blir det hej sjukhus sängen.. & de vill jag verkligen inte!

Likes

Comments

Efter en enorm längtan efter detta brev så är det äntligen här.. med en stor besvikelse (n).
Doktorernas anteckningar om min sjukdom. vad ska man säga, 30 fucking sidor och inte ens de viktigaste är med, mitt mående, psyket?! Dom är/var nog lika väck som jag!
Anna mår bra bla bla bla.
Inte en enda anteckning om alla fucking ärr jag fått, alla bristningar som jag mådde SKIT över. men nä Anna mår bra. Bull shit allt! vafan ska ska ni anteckna för när ni inte ens skriver om de som jag mår så fruktansvärt dåligt över?!..
Pff.. idioter!

Likes

Comments

Jaha, vart ska jag börja?
Igår fick jag ett samtal som sög ut alla mina krafter.
att ett kort samtal, en kort mening och ett ord som fick mig att sluta lyssna.. kortison.
Bara tanken på att jag ska gå igenom samma helvete igen knäcker mig på mitten.
Visst, jag vet att man kan få bakslag i denna sjukdomen, men de blir som ett slag i ansiktet när man får besked om att proverna inte är bra.
16 tabeller dagligen, högsta dos av kortison. välkommen till början av sjukdomen, då "vännerna" sviker pga att medicinerna gör mig svullen, och den mentala inställningen sviker.
Bara att bita ihop, jag har en otroligt fin familj som stöttar mig till tusen och en min fina pojkvän som finns för mig.

Likes

Comments

ett varmt bad, ljus tända och musiken är på. avslappnande och helt underbart om jag får säga det själv.

Det känns viktigt att säga att det här inte är en "tyck synd om mig för jag är sjuk"-blogg. Jag har sökt efter bloggar som är skriven av någon som har Ulcerös Colit, men utan att egentligen hitta någon. Eller alltså, det finns ju flera som har delat med sig, men få som koncentrerar innehållet till bara det - om du fattar. 

Att ha kronisk inflammation i tjocktarmen är ju inte världens charmigaste sjukdom precis, inte för att jag vet om det finns några charmiga sjukdomar, men det är alltid likadant när man ska beskriva det: 

-Jag har Ulcerös Colit. (Här hoppas man att de vet precis vad det är)
-Jaha, vad är det? (Typiskt)
-Jag har alltså inflammation/blödande i tjocktarmen. (Tydligt och bra, det räcker väl så?)
-Oj då, jaha, hur yttrar sig det? (Men, vafa...)
-Jo, jamen alltså, man får ju ont i magen och så... (Vill du verkligen veta?) 

Det är inte direkt grejen man pratar om... men jag tycker man kan få prata om det.
om det finns någon med ulcerös kolit som läser får ni gärna berätta hur du/ni har det, vad som har hjälpt eller inte hjälpt och allt däremellan. Ett forum där det är okej, ett ställe där man är bland människor som förstår. Självklart är de som inte har Ulcerös Colit också välkomna, men jag är rädd att innehållet inte är så intressant i så fall - om man inte är anhörig såklart.

men tillbaka till inlägget;
Oron är på topp, blödande tarm och allmänt hängig. Undrar hur detta ska sluta.
Allt har varit lugnt länge nu, men de vara inte länge. Att ha fått diagnosen ulcerös kolit för mer än ett år sen kändes både bra och dåligt. Bra för att äntligen få en förklaring till de besvär jag hade, men sen de jobbiga var att få reda på att det var en livslång sjukdom. Men att få rätt diagnos är ändå grunden till rätt behandling.
Kollade runt innan idag om just denna sjukdomen, så mycket jag egentligen inte vet om den. Men som sagt, man lär sig något nytt varje dag. Mycket som blir så klart för mig, som egentligen varit det innan med men som jag blundat för. Vill väl egentligen inte se att jag fortfarande är sjuk trots att jag mår bra. Kommer aldrig bli frisk och det är något jag har svårt att acceptera.

Likes

Comments