Ja som ni kanske har läst i mitt tidigare inlägg "Runken" så är ju Herr-G å jag väldigt olika, just i skrivandets stund menar jag de här biten med å prata. Han säger ju endast de nödvändigaste å jag pratar å babblar om allt me alla.... jaaa jag surrat ju även me Herr-G som oftast svarar -Mmmmmmm eller -Jassså! ....å så hare ju varit i alla år.
Den 22/2 firar vi årsdag å då brukar ju jag pladdra på om hur vi ska fira... typ..
-Jaaa vi går på krogen å käkar å dricker en pava champagne å surra lite å sjunger i en karaokebar
Herr-G har alltid suttit tyst en bra stund innan å funderat åsså har samma svar alltid kommit.
-Njaaa, vi köper hem en pizza å ser en film... åsså har vi gjort de.
I fjol började jag tidig å tjata me ca 300 tandslag i minuten vad vi skulle göra för nu skullere firas hade jag bestämt.
-Ja nu blire pompa å ståt å fanfarer å grejer hade jag tänkt..hörru..jaaa elle va vill du... pizza å film går inte att välja i år så du få ta nått annat alternativ!!!!! sa jag bestämt!
Efter samma långa tystnad som dom andra åren sa han tillslut
-Tjaaaa!!!!! Men då väljer jag en tyst minut då de inte varit många sådana dom senaste 28 åren
😅
-Fet glöm,sa jag! Då fåre bli nästa år 2017 då vi firar 30 år!

I natt åker Herr-G över till Kanada å i morrn sitter jag tyst vid köksbordet i 1 min..... Sedan äre 10 år till nästa gång jag kniper käft
👍😂

Här är vi för exakt 30 år sedan på en bekants 20 års kalas då Herr-G fråga chans påmä å jag sa.. okejrå!t .... åsså för 5 min sedan då Herr-G fortfarande inte visste att han missat de han väntat på i 30 långa år....nämligen att jag ska va tyst i en hel min 😂


Likes

Comments


Runken Stövarn Ankarberg,jaa eller Riiki som han heter i stamtavlan,ni vet kärt barn har många namn säger man ju.Han kom till vår familj när han var 12 veckor gammal,han hade blivit över i en kull och ägaren visste inte riktigt vad han skulle göra av honom så för att han inte skulle hamna i hundhimmeln så beslutade sig Nicklas för att ta hand han.

Hur gammal Runken är vet jag faktiskt inte men jag skulle tippa på en 5 år iallafall fast utvecklingsmässigt är han fortfarande 12 veckor som när han kom, jaaa de har inte hänt mångt och mycket innanför pannbenet på honom under dom här 5 åren.....eller joo de har de väl gjort men de är sådant han har kommit på å lärt sig själv. Runken går ikke som dom andra hundarna att dressera, näää Runken får man helt enkelt acceptera!


Runken har tre stora intressen och de är att bädda,leka inte nudda golv och jaga hare,medan han väntar på att få jaga hare så ägnar han all sin ledig tid till dom två andra intressena. Här är några foton när han utövar leken inte nudda golv



De här är dom gånger jag har hunnit tagit bilder, han använder sig ju även av köksbänken,fönsterbrädor,köksstolar mm mm.

För några veckor sedan när han hade hoppat från fåtöljen till tvrumsborden ett antal gånger där han lixom promenerade som en modell på en catwalk över ljus och kaffekoppar och skymde tvn för mig,tänkte jag.."Nä nu ska jag få slut på de här" jag har vid några tillfällen tagit han i nackskinnet å skakat om honom samtidigt som jag läst högt ur vår herres dagbok,men de enda som händer är att han skakar på sig efteråt promenerar vidare,så de har jag gett upp. Nu fick jag den briljanta iden att jag skulle ta flugsmälla å klappa till han när han började med "inte nudda golv" leken ,så jag beväpnade mig med smällan och satte mig i soffan å vänta,rätt vare va klev han upp i fåtöljen å vidare på bordet å jag höjde flugsmälla och klappa på han en smäll i arselet , Annika-Stövarn 1-0 tänkte jag då hunn flög genom luften å ner på golvet med en dunds. Jooråsatt,tänkte jag när jag lutade mig tillbaka i soffan och höjde kaffekoppen mot Stövarn i en skål för den Alfahona jag just i denna stunden trodde jag var, grejen var den att inte tror ni väl att man kan stoppa en stövare me flugsmälla.....näärå nästa gång Stövarn lekte inte nudda golv kom han i samma hastighet som när kulan lämnat loppet från älgstudsaren min,jag kunde nästan höra ljudeffekterna å jag kan lova att inte ens Lucky Luke skulle hinna träffa honom med flugsmälla...trots att han är snabbare än sin egna skugga....sååå flugsmälla hänger nu prydligt i städskopet medan Stövarn leker inte nudda golv i lite olika hastigheter.

Å herre guuu,tänker ni gö er av me odågan,men jag har ett motto å de är,tokig å annorlunda får man vara så väl tvåbenta som fyrbenta bara man är snäll.Å de kan jag ju skriva under på att Stövarn är den tokigaste å mest annorlunda men den absolut snällaste hund jag under dom 30 år jag varit hundägare har fått förmånen att lära känna,de finns överhuvudtaget inget ont i den individen.


För er som inte läst min andra blogg ska jag kort försöka förklara hur vi funkar här hemma för att ni ska förstå ett utåt agerande från Herr-G angående Stövarn som uppstod en morgon nu för nån dag sedan. Joo ni förstår att Herr-G och jag är helt olika varandra,lite som + och - kan man väl säga.

Herr-G han säger de som är allra nödvändigast och har oftast 0kr i telefonräkning då han pratar lika mycke där som annars.

Jag pratar nästan jämt med hunnan med blommorna och mångt och mycket för döva öron här hemma då dom förmodligen har satt mig på ljudlös.

Herr-G han skrapar bilrutorna fri från is i ca 20 min innan avfärd,raka fina linier från kant till till kant.

Jag spottar på tummen å trycker den mitt på bilrutan nånstans i hopp om å se lite på ett ungefär.

Herr-G sitter gärna all sin lediga tid på en stubbe ute i skogen eller på vedhögen uppe i Stugan Bortom Bråttom å filosoferar.

Jag tar hellre en stänkare å dansar på bordet till hög musik i goda vänners lag.

Herr-G han har en lång stubin och tänker och uttrycker sig sakligt i såväl tal som skrift med ett vårdat språk

Jag har överhuvudtaget ingen stubin och uttrycker mig precis som jag vill både skriftligt och vokabulärt i den mån de behövs. Fast när de gäller djur och barn verkar stubinen vara oegentligt lång...varför vet jag inte men tur är väl de.

När de gäller Stövarn tänker jag nog som så " Gud giv mig sinnesro att acceptera de jag inte kan förändra.Mod att förändra de jag kan och förstå att inse skillnaden"........de gör inte Herr-G...nå längre.

Annars när Stövarn varit hos oss så har de varit nån helg eller nån kväll då Nicklas ska ut eller iväg på nått,nu har han bott hos oss nästan 2 månader och känner väl att de här är hans hem nu. Å då har han börjat bäddat överallt dygnet runt,han gör det snabbt och brutalt i en hastighet som ikke är mätbar. När han bäddar i skinnsoffan som förövrigt är väldigt svårbäddad sprutar prydnadskuddarna lite som den snö kanonerna i slalombacken sprider ut dom hamnar överallt typ i fönster,på golvet ibland träffar dom nån av tikarna som råkat stå ivägen å de gör att dom blir både rädd och tjejsur och försvinner in i skyddsrummet som oftast är sovrummet. Nu några nätter har han fått för sig å bädda inne i en hundbur vi har stående här uppe i tvrummet och ljudet som uppstår under den tiden han utövar denna aktivitet är som att stå i en mekanisk verkstad utan hörselkopor mitt under den tiden då de är högproduktion.Vissa stänger in sina hundar på bur men vi har fått gjort tvärt om vi låser ut Stövarn från buren för nattsömnens skull. Han har under dom här månaderna lyckats bädda sönder 2 påslakan samt nästan halva Herr-G jaa dom delar ju dubbelsäng nu innan Stövarn flyttar hem till sitt gruppboende där även Tok Briska bor och Nicklas....en liten annan del av Timrå helt enkelt. Nu en dag kastade jag ut täcken och kuddar på vädring,då satte sig Stövarn i ett hörn på en pinnstol å deppade ihop ganska kraftigt...efter en stund gick jag dit och tog ett kort på han......titt toka






Under dom 30 år Herr-G och jag kompat har hans tålamod varit enormt men på bara 6 veckor har Stövarn förminskat de drastiskt,jag tror den utlösande faktorn var när Sövarn drog igång de larm Herr-G så omsorgsfullt installerat här hemma med filmkamrerer å folk från vaktbolaget som både pratar i högtalare här hemma å ringer upp på telen mm mm. Joorå Herr-G talade om att de skulle husdjurs anpassas så de även kunde vara igång när hunnan var hemma själv om de började brinna.....å de gick ju bra med våra tikar som ligger i soffan den tid vi inte är hemma men när Stövarn flytta in så gick de bara 45 minuter efter att vi lämnat hemmet då ringde vaktbolaget upp Herr-G å sa att larmet hade löst ut och dom hade tittat i kameran som sitter uppe i takhöjd och de enda dom såg var en hund som öppnade några dörrar så dom skickade ingen bil utan stängde av larmet.Herr-G tackade för hjälpen å lade på men när dom 15 min senare ringde med samma budskap mummlade Herr-G med sammanbitna käkar

-Jaa de är den där jävla dåren som är igång...jaa de är inte våran utan han är inneboende några månader så tills dess får jag hä in han i sovrummet...men då åla han sig väl ut genom nyckelhålet för den där är inte å leka med han finns inte på en karta...de skaru ha klart för dig!!!!

Jag sover inte många timmar på en natt just nu så jag har valt att ligga i soffan ute vid tvn,när jag stökar runt på nätterna så stänger jag ju dörrn till sovrummet och har tvn på lågt ljud för att inte störa övriga familjemedlemmar. Nu en morron vid 5 tiden då jag satt med morronkaffe,tända ljus å med en film på tvn med lågt ljud då kastades sovrumsdörren upp med en fart och en smäll ungefär som när matadoren kliver in på en arena för att möta sin argsinte tjur fast här vare tvärt om...matadoren klev ut. Jag tittar upp och möts av Herr-G som med pissståndet åt ena hållet å frisyren åt andra hållet å med näven bak i röven där han försöker få tag på och dra ut några decimeter av tyget på kallingarna som olyckligtvis av nån anledning har åkt upp en bra bit i tarmen på han samtidigt som han väser med sammanbitna käkar till mig.

-Han tar snart ihjäl mig!!!!

-Vem?,undrar jag

-Jaaa STÖVARN naturligtvis.

-Jaha...hur då,frågar jag

-Ja han har bäddat över halva natten så alla kuddar,ditt täcke och överkasten ligger på golvet.....å då dom var borta gav han sig på mig och mitt täcke,jag har i 30 minuter krampaktigt hållt fasti täcket å när han inte fick loss de har han med våld pressat sig in under mitt täcke bak i knävecken och upp mot arselet så han har tame faan tryggt upp pungkulorna så dom sitter strax bakom halsmandlarna.

-Ojdå,sa jag å höll tillbaka skrattet.

-Jaa han ska ut där ifrån,sa Herr-G och handgripligen kastade ut Stövarn ur sovrummet samtidigt som han gick in på toan och stängde dörrn för att tömma blåsan.

Men nu är ju grejen den att på toan har vi hundarna vattenskål då de spills så väldigt när dom dricker,Stövarn han öppnar ju alla dörrar så när Herr-G slagit ner arselet på toan då öppnade Stövarn dörrn för att gå in å dricka lite vatten å med de var all tillstymmelse av tålamod som bortblåst för Herr-G han formligen gick upp i falsett å halvskrek.

-Meeen låt mig för helvete vara ifred nånstans i huset..ut..ut här ifrån sa ja...försvinn!! 😂

Ut ur toan kom Herr-G å kvar stod Stövarn å blötte lugnt nosen i vattenkoppen för att sedan leka inte nudda golv,kika ut genom fönstret å avslutningsvis bädda en sväng i skinnsoffan å lägga sig tillrätta :) De vart lixom som jag såg en lite fars där å då i soffan me morronkaffe i näven å allt.

Nu äre ju så att Stövarn gör väldigt bra ifrån sig i skogen då vi jagar hare....de gillar han serru å vi med för den delen,här är han och jag på väg ut i Jämtland djupa skogar för lite jakt.


Å när han spårar hare gör han de så noga så han får skavsår på Lill nosen.😵😍

Här är några av middagarna som Stövarn Herr-G å Nicklas fått med hem från skogens skafferi......efter jakten brukar han chilla vid köksbordet med datorn och fejsbok....

Men de blir han sopslut av.... så då får jag lägga han på laddning 😅

Vid ett tillfälle för några år sedan när vi var uppe i Tattartermosen ( husvagn) som står uppe i Vemdalen med alla hundar,ja då var dom 6 st de va Stor Torbjörn, Tjock Gunnel,Smart Ester,Snygg Tequila,Klok Humla å Runken, så fick vi för oss att Runken skulle gilla å springa med när vi kopplade upp dom andra å körde hundspann .Vi satte honom längst bak som man gör med nybörjare för att dom ska känna sig trygg å hänga på dom framför i samma glädje å fart. Men serru Runkan satte ner tassarna i snön å lyfte dom inte en cm på hela sträckan... Näää de vart som en djup pärfåra över hela fjälle efter honom, å när vi kom hem vart han så glad så han levde loppan bland alla linor å hundar å snören så de tog oss 2 h å reda ut hela fyrspannet som på nån sekund hade blivit en stor jädra blåknut. Efter de satt Runken i fönstret bredvid Smart Ester resten av den helgen å vägra gå ut 😵😅

Likes

Comments

Japp...3 dje gången gillt och halvvägs in i behandlingen men inte utan komplikationer,nä som ni säkert har läst så har jag ju varit hänvisad till hiss 2 våning 3 och isoleringscellen på onkologen på Sundsvalls sjukhus med besöksförbud och litervis med medikament i droppform dygnet runt.Men likt förbaskat upplever jag inte att de är så jävligt som jag hade förväntat mig innan behandlingen startades upp,nää om de är min målinriktning,min possessiva inställning till de mesta, tävlings andan,min tjurighet eller min sjuka humor som gör de,det har jag faktiskt ingen aning om,men är evigt tacksam att mitt krig mot cancern går i den andan.


Nåväl,när jag efter cellgiftsbehandlingarna stegar ut genom sjukhusets portar är jag lite vinglig och sluddrig,de gör att jag inte får köra bil själv hem själv utan behöver chaffis,första gången var ju Herr-G med å andra gången var min kompis Marie med å i går vart de bestämt att Herr-G skulle följa med den 3 dje gången å ni vet ju hans inställning till min peruk som jag har bestämt att jag ska en bild på vid varje behandlings tillfälle. Första gången hade jag ju smugglat med mig den i väskan så nu vare ju dax att försöka hitta ett nytt ställe att smussla in den inte allt för diskreta konstgjorda frisyren........min första tanke var den här



Min tanke var att om Herr-G mot all förmodan skulle upptäcka peruken jag pulat runt kanoten (jaa jag na de då hon en gång i tiden påminde om en sådan men efter 4 förlossningar borde hon väl döpas om till typ Estonia då bogvisiret har kapitulerat hon påminner mer om ett sönder skjutet rostigt monument i en skabbig rondell nere i Malmö än den lilla glänsande smidiga kanot hon var den dagen då hon döptes) å vägra å kliva in i bilen så skulle jag lixom bli brydd å lägga näven över min mun,spärra upp ögonen å ropa lite brydd

-Näää men herre guuu...jaa de måste vara en av biverkningarna efter cytostatikan??!

Men vad som då skulle hända var att när sköterskan i vanlig ordning frågade om de uppstått nån fler biverkning sedan sist vi träffas så skulle ju Herr-G kanske ta upp de där och då.........å hur fan skulle jag förklara de utan att åter igen hamna på isoleringscell fast denna gång på rättspsyk,näää de hoppa jag nog över. Jag rullade helt sonika ihop den hårt och pula ner den i jackfickan å de gick som smort.....titt själv..dagens foto

Nu är jag åter hemma igen och fortfarande pigg och alert,de tar ju nå dagar innan biverkningarna slår till med all sin kraft å jag blir lite långsammare i hastighet och tal och vissa dagar sängliggande,men om några dagar äre över och jag kan bocka av denna gång i almanackan. De har tillstött några biverkningar nu sista tiden å den ena är att slemhinnorna har blivit väldigt sköra....Tjaa innan jag startade upp cellgifterna så gick jag en gång i månaden med en finne på hakan å en tampong i fickan,i dag går jag med tamponger i näsan å en salvtub i fickan.Ja ni förstår att när kylan slog till och jag promenerade dom km jag har bestämt mig för så tålde inte näsan de utan den bärja blödde så fort jag dragit i mig lite kall luft...så därför delar jag en ob å pular in i dom håligheterna å då kan jag gå hur långt jag vill i vilken kyla som helst. Även kanotens slemhinnor har börjat prassla lixom där av en tub salva i fittan fickan,jaa smörjer jag inte upp kanoten då å då låter hon lite som en dåligt inställd radiokanal när jag går,den är så illa att de prasslar så till den milda grad att vi här inte vad dom säger på tvn om jag lägger benen i kors sittandes i tv soffa,men då smörjer jag upp na och kan obehindrat glida omkring här hemma mellan köket,toan å soffan :)

Den andra biverkningen är att jag ibland får en fruktansvärt värk i rygg och höfter,de sliter,river och värker och de spelar ingen roll om jag sitter ,ligger,står eller går och de kommer å går lite av å till,jaa jag kan inte ens prata å innan cytostatikan äre ingen tidigare som fått igen käften på mig :) Jag tog upp de idag med min sköterska och då är de förmodligen den där sprutan jag får med mig hem tar dagen efter som gör att min ryggmärg producerar mer å fler vita blodkroppar så jag inte ska bli så infektionskänslig,när ryggmärgen jobbar med de är de väldigt vanligt att denna smärta uppstår,å när jag nu vet de så kan jag lätt som en plätt stå ut acceptera de onda de då de gör att jag i större utsträckning kan vara ute bland folk å få kramas med Snäckan lite ogiftigare.

Nu ropar Herr-G att middagen är klar så jag glider in från soffan till köket för att smörja kråset med en älgryta...hade kära läsare så hörs vi å syns nått

Likes

Comments

Joo,jag tänkte jag skulle knacka ner några rader om två av våra fyra barn vars liv och värderingar är så långt ifrån varandra att de blir rakt komiskt, dom senaste veckorna har de verkligen blivit många skratt här hemma genom deras konversationer,å när jag tänker efter så har de ALLTID varit så,trots att dom är stöpt i samma form och är matad ur samma hand. Jag talar om Nicklas och Johanna Ankarberg.


Vi kan börja med deras ankomster:Nicklas gjorde entré mitt på dan den 24/12 -89 mitt i smäll kalla vintern, han sov inte en natt de första året. Johanna kom mitt i natten den 1/7 mitt i den hetaste sommarvärmen,hon sov hela nätterna å halva fm.

Nicklas har alltid gillat djur, första sommarn han kunde gå så gick han i flera timmar runt ute på gräsmattan med en colaflaska i ena näven å med den andra plockade han humlorna som satt på maskrosorna å så stoppade han ner flygfäna i flaskan.(fråga mig inte hur,hela bostadsområden satt frågande å såg på,de kan ha varit nån form av jakt han bedrev redan då) Johanna hon gick omkring och plockade maskrosorna å skrek som kniven satt i henne så fort en humla flög förbi.

Nicklas pysslade mångt och mycke redan i tidig ålder med att knyta egna flugor som han använde då han fiskade ,han var riktigt noggrann och valde material och former omsorgsfullt . Johanna pysslade med sina barbiedockor och pärlhalsband, hon var rädd om sina smycken och dockor och förvarade dom ordningsamt i hyllan på sitt rum. Jag glömmer aldrig den dagen Johanna kom utrusande ur sitt rum med tårarna sprutande lite som Lilla Skutt i Bamse helt hysteriskt med sin honululu Barbie i näven där halva dockans arsele blottades då de fattas en del av den vackert regnbågsfärgade honullulu kjolen. Efter en tids efterforskning och förhör med div familjemedlemmar kom de fram att de var Nicklas som tagit saxen å klippt bort de som fattas på dockan för att knyta en färggrann fluga inför hans fisketur med grann pojken kommande helg.

Nicklas,han har lukta brandrök sju dagar i veckan då han all sin lediga tid stod nere vid bryggan med fiskspöet i näven och en brasa av inte allt för torr ved brann invid land där ryggan med nybundna flugor och ett paket grillkorn stod. Johanna hon har doftat sköljmedel då hon bytte kläder flera gånger om dagen då de eventuellt var en liiiten fläck eller skulle ha kunna kommit nått smuts på hennes kläder.

Ja vi har ju tur att den äldre sonen Rickard alltid har funnits med,han har lixom kunnat medlat och hållt ordning på dom,jaaa som till exempel när vi åkt bil satt alltid Rickard i mitten för annars har vi inte kommit från parkeringen innan ying å yang varit fullt ut ovänner. Herr-G och jag har ju alltid haft samma regler för ungan,tex innan man flyttar ut ur boet ska man ha tagit körkort,skoterkort och jägarexamen och de finansierar vi. Där fick vi faktiskt göra skillnad när de gällde Johanna,för serru jägerexamen tvär vägra hon att lägga så mycket som 2 minuter av sin tid till, då höll Nicklas på å dog,för han ägnade all sin vakna tid till jakt och fiske.Han konstaterade de han under så många år hade misstänkt " De är nå fel på jänta,de ha jag alltid sagt!"

Men hur de var och åren gick fick väl Johanna för sig att kanske de va dax att göra som ALLA andra i familjen Ankarberg,vara med på älgjakten,så en helg i oktober var hela familjen samlad runt middagsbordet i Stugan Bortom Bråttom ute i Jämtlands djupa skogar för några heldagar i skogen. När kvällen kom tog Herr-G i vanlig ordning fram kartor över jaktmarkerna för att planera morgondagens jakt å sätta ut pass skyttar och skicka ut hundförare,jag fick ett fint pass i kanten på en myr och Herr-G fick ett ut efter en skogsväg,Nicklas och Rickard skulle gå varsin såt med två av våra Jämthundar,Tjock Gunnel och Snygg Tequila. När allt var klart tittade Herr-G på Johanna och frågade

-Ska du sitta med morsan eller mig på pass?

-Näää,jag ska gå med Nicklas,svara hon som om de var den självklaraste sak i världen (vilket de absolut inte var för oss andra)

Rickard sa direkt

-Vet Nicklas om de?!

-Tjaaa,vi har bestämt de,sa Johanna

-Jaa men Johanna de är inte som å gå på Birsta City å gatufesten de här inte utan de är uppför å utför å skog,de finns inte ens nån väg,försökte Rickard.

-Näää de vet ja väl,men jag har ju fått jaktkläder å kängor av pappa så då äre väl bara å gå efter Nicklas...eller??sa jänta.

-Ja joo såå äre ju,sa Rickard å förstod även han va klockan va slagen.


När de hade gått 2h utav lördagens jakt och syskonen fortfarande verkade var överens nånstans där ute i skogen tänkte jag " Jaa tänk de hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi trott att Rickard,Nicklas,Johanna,Framtiden(Albin) ,Herr-G och Jag skulle jaga älg tillsammans............!" .. ....jag hann nästan tänka tanken färdigt då Nicklas ljuva men något tröttsam stämma hördes på jaktradion.( vi var ju flera personer ur vårt jaktlag som jagade den helgen..så alla hör ju konversationen)

-Gunnar till Nicklas kom!

-Jaa Gunnar här kom!

-Jaaa nu hoppas jag verkligen att föräldrarna till Johanna har med sig ombyte till henne!!!!!

En längre radiotystnad uppstår då Herr-G endera funderar på om han har med sig nått ombyte i sin jaktrygga till Johanna 20 år eller om han undrade vad som hänt....jaa för de gjorde ju vi alla andra 12 jägare som satt å lyssnade.

- Njaaa de ska va om de ligger nått i bilen då,svarade Herr-G osäkert.Men vad har hänt å varför måste hon byta om???

-Joo vi kom upp på berget och där är de ju några större vatten samlingar som de hade blivit is på å jag gick på sidan om men Johanna stega rakt ut på isen å när hon va mitt på brast och Johanna sjönk ner med vatten upp till låren....så hon är dyngsur.

-Ojdå!!!Men va skulle na gå över där för??? undrade Herr-G

-Jaaaa de frågade jag oxå,sa Nicklas dyng leee.... å då svarade hon "-Jag trodde de va asfalt"

När jag hörde de i jaktradion brast jag ut i stor skratt så nå älg fanns förmodligen inte att få tag på dom närmsta kilometerna där jag satt. Jag skulle kunna ha betala vad som helst för att få ha varit där och då och få se minspelet och hört konversationen syskonen emellan då Nicklas ifrågasatte hur i hon kunde tro att de var asfalterat ca 2x2 m mitt uppe på ett berg,då dom dessutom gått 3km rakt in i skogen å från en skogsväg som inte heller den var asfalterad....hahaha...de där skrattar jag gott åt än i dag,å dom oxå faktiskt.


Vad de gäller fortplantning så är dom även där väldigt olika, Nicklas han förstår överhuvudtaget inte varför man ska skaffa barn då de är så många andra som gör de,de finns ju fulla daghemmen.Ungen skulle bara låta å leva om i skogen så man skulle aldrig få nån spännande jakt, näää han skaffar hundar för när dom låter och lever om i skogen då vet man att de blir en spännande jakt,Klart Slut! Johanna hon fattar inte hur man kan gå runt i skogen timmar,dagar,veckor och år för å bli svettigt,illaluktande och myggbiten bara för att få tag på nå kött, de finns fulla frysen hemma hos mamma å pappa och på ICA Maxi, näää hon älskar att tillbringa all sin lediga tid med sin med sin familj...å de är dit jag vill komma nu BARN.Ja Johanna hon har ofta sagt att hon längtar tills den dagen hon träffar den rätta och få bilda fam med barn å allt,och de har nu hänt,vi har fått ett barnbarn som nyligen fyllt 1 år heter Belle.

I väntan på denna underbara lilla varelse så funderades de ju mångt och mycket vad som behövdes införskaffas i form av bilstol,babysitter,baby gym mm mm och vi som mormor och morfar var ju i vårt rätta esse med å få hjälpa till. En helg då Nicklas och Herr-G var uppe i Jämtland där vi har Stugan Bortom Bråttom för att jaga och fixa lite runt viltvårdsområdet så hade Johanna hittat nån bild på nån cool återbruka babysitter,hon skickade bild och smsa med Herr-G ang denna, Nicklas tyckte att de va ett förbannat prat och tjat runt en stol för en unge..så när han såg bilden på Herr-Gs tele som såg ut så här

......då marscherade han ut i ladugården med en öl i näven snickrade å återbruka för att få slut på ett sådant onödigt pladdrande som vart ungen skulle sitta/ligga när den kom....nääää ungen fanns ju inte ens....å hålla på tjaffsa om de nu när han och Herr-G höll på med viltvårt!!! När han va klar skickade fotot på va han åstadkommit å skrev till Johanna "-HÄR!!!! DE Ä BA Å HÄMTA!!!!


Nu är grejen den att de var typ härifrån som jag tänkt blogga,men för att ni ska förstå så tänkte jag att ni skulle få en hum om hur de alltid har varit...å hur de förmodligen alltid kommer att bli.


Nicklas jobbar (naturligtvis) i en jaktbutik, de har ju blivit med åren att hans nätverk inom allt vad jakt heter har blivit ganska stort så han har fått förmånen att få ha varit med på all form av jakt runt om i vårt avlånga land med olika jägare. Trots de så har hans dröm länge varit att få åka över till Kanada för att både få se och uppleva jakten där,så typ i fjol nån gång skrev han ett brev till nån snubbe där borta om att få komma över men huset och sängplatser var fullt så de vart ingen resa,så Nicklas lade de äventyret på hyllan. Nu tre veckor före jul ringde Nicklas tele och i andra änden var de snubben som ville höra om fortfarande var intresserad av att komma över. Visst var Nicklas intresserad av de men att fixa med jobb,hundar och allt annat här hemma för att vara borta i lite över 2 mån var de nog för kort varsel för. Jag skrek rakt ut ja " -Men äru dum i hövve på riktigt!!! Om de här är en av dina största drömmar...så ÅK,kosta vare kosta vill. Hunnan kan bo här hos oss och jag förstår att du tänker att inte de ska gå för att jag ska påbörja min cellgiftsbehandling å bli dålig, men de skaru ha förbannat klart för dig att de krävs nog mer än en skvätt gift i mina blodådror för att inte jag ska klara av hunnan dina!Klart Slut!" ..Me dom väl valda orden från sin mor tog han kontakt med sin arbetsgivare som är både förstående å schyst och fixade tjänstledigt fram till mars månad........åsså for han den 27/12 -16.När han kom fram så fixade han en familjegrupp på FB där vi ska få ta del av hans vardag och han av våran,å de kan jag u säga..den sidan har givit mig många gapskratt när man läser konversationerna mellan alla syskonen Ankarberg.


Den första bilden han lade upp var på en gigantiskt stor pokal,den var lixom uppbyggd som en bröllopstårta i olika nivåer där de på varje nivå stod en typ hund på bakbenen och försökte ta sig upp till nästa,högst upp stod en grissly björn. Alla i famgruppen förstod att de måste vara en stor grej att få denna vackra pokal med många långa timmars hundträning,blod,svett och tårar bakom.....jaa alla utom Johanna,hon skrev "-Jahaa!!!Å de där är?!?! Jag kan ju se Nicklas min framför mig när han läste den kommentaren,å jag tänkte..nu åker hon ut ur den här gruppen.

,

Nån dag senare skrev han att dom typ skulle ut å jaga å få tag på nån prärievarg som strök runt knutarna,den fulingen tog sig in i hundgårdarna och stal hundvalpar. Dagen efter hade han lagt ut några bilder på ett pumaskinn som hängde på väggen,ett bogmontage på nått typ hjortdjur som hängde på väggen och ett stort björnskinn med huvud som låg på golvet........då skrev Johanna...

Nästa inlägg i familjegruppen som fick mig att fnissa var när Nicklas efter 2 veckor borta i Kanade skickade en film där han på skidor försökte få en vallhund att få ihop ca 20 kor som skulle flyttas. Hunn kuta fram å tillbaka och hit å dit,Nicklas ropade lite då och då "-Nää men hallå!.... Kom hit mä kona!.... Häråt skaru mä kona!! Hörru kom hit med dom, sa jag!" åsså visslade han då å då. Då var de Rickard som skrev :....

Nästa inlägg då skulle Nicklas skämta till de lite och lade ut en bild på ett barn som faktiskt var väldigt lik Nicklas utseende mässigt...jaa fast bara från naveln och upp...:)

Johannas kommentar efter denna bild var " Hahaha...de ser ju även ut som du....Jag tänkte,varför har dom i Kanada bilder på dig när du var liten!".....


Så kom då äntligen ett inlägg från Johanna på familjesidan....å nu vare "pay bake time" för Nicklas. Belle åkte ju dit på flunsan och vart ohyggligt sjuk i hög feber,snuva och hosta så den här bilden skicka hon och Nicklas kommenterade:

Joorå "The show must go on".....nä men oj vilket låååååångt inlägg de här vart hörrni, nu står alla 4 hundarna i kisskö vid ytterdörren så de är väl dax att fixa till den då.

Likes

Comments


Joorå! I dag släpps jag ut från isoleringen på onkologen 😊 De är ingen konst att vara inlagd då man är riktigt sjuk, men i samma takt som medicinerna börjar verka, i samma takt krymper isoleringssalen å just i dag är den trång nå väldigt = vill hem!

Jag var ut å tog en puff förut, jaa de va ju 4 dagar sedan sist så nu vare dax igen,när jag satt där kom en kvinna i rullstol studsande över is å snövallar, hennes magra armar fick kämpa på bra för å komma nån vart. Hon stannade till bredvid mig å tände en cigg.
-Jasså, vare hit du skulle,sa jag. Ja då har de ju kunna råla ( skrikit) till så har jag putta på!
Hon hade varit till nån läkare då hon råkat ut för både stroke å starr å amputation bara på nått år.
-Å huva huva vilken tragedi, sa jag
-Jaaaa, suckade kvinnan. Men de värsta är att läkarn höll på 5 min över tiden så nu går inte nästa sjukresa hem för mig förrän om 2 1/2h
-Jaaa men du får fika i café å må gott en stund då sa jag.
-Jaaaa men jag har ju bara 1 cigarett kvar, sa hon rakt ledsamt.
-Men herre guuu, jag kör in dig i värmen åsså fåru en näve cigg av mig,sa jag. Sen kan du myzza i café å rökholken i godan ro till bilen kommer!
Jaaa jag kan ju säga att de va ingen lek å köra rullstol på de underlaget å i min hastighet
😊
Men kvinnan vart väldigt glad å när hon frågade om mitt namn å vart jag bodde sa jag
-Annika från Timrå!
-Där bor jag och min man med,sa hon å vinka.
Här är en bild då jag kör!!!!


Trevligt möte med ohälsosam gemenskap... de funkar de me 👍😊

Likes

Comments


Joorå! Med sin fulla kraft slog influensan till mitt i cytostatikan å dennes biverkningar, vilken tur jag hela tiden tänkt "de måste bli värre" ... för nu hare vare de!

Nå väl vi har en fantastisk cancervård här i Sundsvall så jag får samma personal å nästan samma rum ( isoleringen igen) känner mig nästan som hemma
😊. De första dygnet har jag inte mycke minne av för jag var i så dåligt skick, men typ från och med i går fm skulle jag försöka verka friskare 😅 å prata lite.... gick ju sådär! Ni vet när man ligger i samma säng på samma rum å får medicin samma tid dygnet runt, då äre inte lätt å träffa in rätt... Näää i morse kom en sköterska å då har jag varit vaken halva natten så jag säger så här
-Jaha de är du som jobbar kvällen? ( jag tror de har varit dag)
-Näää svarar hon, jag jobbar ju dan?!
-Jaaaahaaaa, va får vi för smarrigt till midda då, undrar jag å gnuggar händerna när dom kommer me brickan.( försöker verka pigg så jag blir utsläppt nångång)
-De är den vanliga filmjölken å mjukmackan, säger sköterskan... de e frukost.

Nuuu ligger jag å kollar på Bygglov på 4 an då nattsköterskan kikar in. Jag säger inget utan bara vinkar med näven....ååååå dååååå säger sköterska
-Du verkar piggare i kväll!.
De måste ju bero på att jag för första sköterskan på länge va tyst..... så i morrn kanske jag får åka hem
😍👍😂😂😂

Likes

Comments

.....men de har idrotten oxå ⚽️⛷🚴⛹🏋🏽 ! Å äre nu så att jag skulle få välja ....så utan å tveka kilar jag ju hellre vidare till nästa frekvens med en grogg innanför bygelbhn litte fnittrig å vinglig än att trilla av pinn av å få en fotboll i hövve med en sportdryck innanför sportbhn svettig å me mjölksyra i både ben å armar.... jaaa sån e jag 🍾.

Som ni kanske läst och förstått så sköter landstinget mina fyllor nu förtiden från den 29/12 -16 fram till den 20/5 -17 var 3dje vecka med cytostatika, jaa jag blir vinglig både i huvudet å i benen men medlet för att bli fnittrig är förmodligen indraget i deras droppppsar, så de missar jag. Nu har jag sökt fram julsnappsen å startat upp ett eget laboratorium ute i köket för att just nu flödar basillerna här hemma då både Framtiden å Herr-G är febrig,snorig å hostig.... å hoppar dom på mig blire Friskhuset å isolering igen nå dagar. Meeeen nu öppnar jag baren här hemma med följande innehåll ... i ena koppen har jag kaffe+mjölk, i flaskan Loka, i glaset Sprängticka å i den sista muggen te av färsk ingefära, honung, pressad citron å en 2a brännvin!


Så nu får vi hålla tummarna att spriten räddade mig denna gång iaf.

Likes

Comments

..... Näää här äre inga start å slut tider på arbetspassen, de är finns varken helgvila eller 11 timmars vila, delad tur finns ju inom vården... å den börjar jag förstå nu 😀 Mitt arbetspass började visst 03.30 i dag,de lär ju bero på all cortison 32 st jag trycker i mig nu i dagar 3 men dag är de sista dagen så i övermorrn lä jag ju kunna tagga ner nå hekto, skål!


Jag har roat mig med att koka björkticka även kallas ( chaga) de är tur att jag har en pappa på 72 år som likt djungel Gorges kan slänga sig bland björkarna med en Mannerströms filékniv 😅 å fixa denna alternativa medicin. Denna sväng tänkte jag prova att dricka de mellan behandlingarna för att se om de kan hjälpa till å mildra biverkningarna.... vi får se, alla sätt är bra utom dom dåliga sägs de ju.

Vid 04.00 tyckte jag de var dax att tända upp i kamin å koka en kopp kaffe de gillar jag,å de äre fler som gör kan jag lova Runken.... jaaa Stövarn ni vet 😊 nu har han gett sig f*n på att han ska ligga så nära brasan så de kan vara risk för en tredje gradens brännskada.... men de har jag löst på följande sätt... ett vänd schema var tionde minut.... å ena hålle


Vid

...... åååååå andra hålle!


Tok Briska som är av rasen Karelisk Björnhund å inte är lika förtjust i värme har jag fått badda pannan på å fyllt på vatten skålen typ me 2 kubik kallvatten... nu har hon lagt sig på behörig avstånd från både sin sambo å kamin...


Tjock Gunnel å Smart Ester ligger kvar i sängen då dom vet att frukosten inte serveras förrn kl 09.00


Nu börjar Stövarn å lukta bränt så då passar jag på å gå ut med honom på morron promenad å gå med han är ungefär som att ha en blandning utav en heliumbalong å en jordfräs på en å samma gång. När dessutom våra tam matade rådjur här på Solbacka ska dela gångväg med oss uppstår oftast en diskussion mellan Stövarn å mig. Just nu direkt efter cytostatika behandlingen får jag fruktansvärt ont i benen så balansen är inte vad den borde vara + att i min högerarm som jag har styrkan i att korrigera jakthunn sitter min picclin så den är obrukbar bar. Men de har jag löst på följande sätt, första gången jag var ut me Stövarn fick jag ju ta min barnvagn jag har till barnbarnet för att de var så yrt å vingligt, när vi mötte rådjuren på gångvägen vart hunn galen å jag mä... så jag tog å körde på han me barnvagn 2 ggr å hunn vart helt plötsligt mer intresserad av vagn än rådjuren. Nu har jag ju fått låna en rullator som jag använder mig av dom vingliga dagarna då jag motionerar så väl hunnan som mig själv.... å tänk att jag har lydigaste Stövarn ever... Joo han har koll på mig å rullen så fort de rör sig i skogen eller hoppar ut rådjur på gångvägen 🤓

Förresten har vi fått ett litet bakslag här hemma... Framtiden har legat sjuk i hosta å feber hela veckan, i gårkväll va han feberfri 👍 Meeeen då kom Herr-G hem efter en arbetsdag febrig å hostig å helt väck 😵🤑😕 men de löser vi med noggrann handhygien me tvål å handsprit, åsså får jag köra en runda här hemma då å då med ytdesinfektion Plus så ska jag nog klara mig från deras baskilussker. Som man tänker så blire 👍


​Näää hörrni, här i soffan blir inga barn gjorda, lika så bra å ta på sig byxan ( täckbyxor) för att starta, fånga dagen. Vi hörs senare 👖👢🙊🙈 .

Likes

Comments

Samma vecka jag fick provsvar på mina knölar i vänstra bröstet som va typ "trippel nippel dippel aggressiv" så tänkte jag att nu har jag ju säkert de överallt,dax å kolla en extra gång. Så jag ringde å skulle beställa en tid för en underredes behandling men fick svaret att jag blev kallad näre va dax. Problemet med mig är att ha jag bestämt mig, jaa då har jag bestämt mig, å de hadde jag nu. Vi diskuterade fram å tillbaks å jag hävdade likt förbannat att jag skulle ha ett cellprov NU!
- Du får vänta på kallelse, sa nippertippan i luren.
-Jaa jag har hört de nu ett par gånger, sa jag å fortsatte.Om du bara visste vad jag har använt mitt underliv till så skulleru nå bra gärna själv vilja stoppa in hövve för å kolla om de är möjligt elle om jag ljuger.
Å tro de eller ej men jag fick en tid samma dag kl15.30
😵😄

Nu i dag fick jag provsvar efter många långa veckors väntan..... ååååå de va normalt, de ska jag fira med en semla
❤️

Likes

Comments

Hallåj!

Visst har man väl nån gång hört talas om dom vita blodkropparna vid nån provtagning eller läkarbesök, men de är ju inget man vare sig tänkt på eller gjort nån djupare vetenskaplig forskning på som patient.Nää dom finns där och dom ska bra funka lixom ,till nått typ. Den dagen man får sin första cellgiftsbehandling är den dag då man slutar räkna allt annat som man normalt brukar räkna ut,uträkningarna för min del i almanackan brukar handla om typ när tikarna går i och ur löpet så jag vet om vi kan ha med dom med på jakt eller prov mm mm eller när man får lön och kan göra nå större utsvävningar samt alla lov brukar jag också räkna ner till då man får lite ledighet. Men de var då de.... nu räknar jag mest ut när mina vita blodkroppar är som flest och gör mig till en någorlunda social människa.


Jag fick ju min första sväng cellgifter den 29/12 vilket resulterade i att dom vita var lägst ca 7-10 dagar efter behandling (de har man räknat ut) och som ett brev på posten vart jag ohyggligt dålig med feber just dom dagarna. De började med att jag vaknade å såg ut så här.....


Jaha,en vagel tänkte jag och fortsatte dagen som vanligt med hundrastning å matlagning å plocka saker. När halva dagen hade gått kände jag mig lite knepig så jag tog tempen, å jaharå 38,1 visade den och då äre sagt att man ska in för läkarvård. Jag ringde 1177 och skulle höra mig för å svaret jag fick var att de var bara och ta en ambulans in på akuten.

-Nää men nu måste du skoja med mig,sa jag till kvinnan i luren.Så du menar att jag ska åka ambulans för att jag har lite feber och en vagel i vänstra ögat?

-Jaa sådana är restriktionerna för er som går på cytostatika,svarade hon lika säkert som om jag skulle ha frågat vilken dag de var.

-Ja men jag har ju Herr-G,tyckte jag

-Va sa du att du hade,sa kvinnan lite frågande.

-Jaa jag har ju Herr-G!

-Vad är de? frågade kvinnan.

-Jaa min sambo,

-Jaha,ja men då kan han köra in dig till akuten,men du får stå utanför och vänta medan han anmäler dig i luckan för in i nått väntrum ska du inte då ditt immunförsvar förmodligen inte är som de borde.

Å så fick de bli!


Efter 6h på akuten fick jag provsvar och dom vita dom låg på 0,1 och dom värden som gällde var att dom skulle ligga någonstans mellan 2 och 8, samt en hög sänka som betyder en infektion i kroppen. Efter bara några timmar såg ögat ut så här...

Så summan av kardemumman vart 5 dygn på isoleringen uppe på onkologen med antibiotika intravenöst dag som natt och i dagar 3 var jag utan kaffe å cigg och kroppen efterfrågade konstigt nog inte nått utav de,näää jag var för dålig för sånt just då,typ jag låg ner för räkning som i en boxningsring. Nu tänker förmodligen väldigt många av er läsare som så "Men att hon inte passade på å sluta med rökningen???" ..mmmm de kan man undra,men jag tänker som så jag " Dom närmaste månaderna framöver har de som jag absolut gillar mest fått ställts åt sidan,jag menar gå ut på lokal för en god matbit och en stänkare i baren,vara i Vemdalen och åka skidor få en minttu å oboj innan aftersiin, för mig är de inte helg när fredagen kommer för alla dagar är likadan och de tyngsta är nog att jag kan inte ha barnbarnet när och hur jag vill pg av biverkningarna utav cytostatika. Så om jag nu kan njuta av en cigg och en kopp kaffe (kall eller varm) ute på brokvisten så väljer jag att fortsätta med de....å de får man tycka vad man vill om,för de skiter jag fullständigt i"


Fjärde dagen på isoleringen var jag skapligt pigg för en cigg....så jag förhandlade till mig med personalen att jag kunde få åka nån personal hiss å gå ut bakvägen för att röka ta en promenad. Jag ringde Marie å bad henne koka en termos kaffe å ta med nå cigg så vi kunde gå ut på picknick. Å de gjorde hon.....titt va mysigt!

Onsdagen då vi var ute på picknick låg dom vita på 0,8 så de var ju inte helt klart att de skulle bli hemgång innan helgen.... meeeen om de var kaffe å ciggen som gjorde de vill jag ha osagt, men dagen efter var dom uppe på 1,6 och jag fick åka hem.


Naturligtvis har jag ju även räknat ut att skär torsdag V15 ska jag få min sista cytostatika....meeen tyvärr får jag räkna om då jag måste hoppa över en vecka då kroppen måste få komma igen,de vart jag lite besviken på,men då har jag räknat ut att dom vita ligger högt nån vecka till å jag kan få ha barnbarnet här hos mig till å mä nån natt. Nu ska jag ta en kaffe och en puff på brokvisten innan de är dax för dagens promenad och en sväng på ICA,sedan äre dax för en vila innan middagen...de hinner jag med....för de har jag naturligtvis räknat ut.

Likes

Comments