View tracker

Hallåj!

Visst har man väl nån gång hört talas om dom vita blodkropparna vid nån provtagning eller läkarbesök, men de är ju inget man vare sig tänkt på eller gjort nån djupare vetenskaplig forskning på som patient.Nää dom finns där och dom ska bra funka lixom ,till nått typ. Den dagen man får sin första cellgiftsbehandling är den dag då man slutar räkna allt annat som man normalt brukar räkna ut,uträkningarna för min del i almanackan brukar handla om typ när tikarna går i och ur löpet så jag vet om vi kan ha med dom med på jakt eller prov mm mm eller när man får lön och kan göra nå större utsvävningar samt alla lov brukar jag också räkna ner till då man får lite ledighet. Men de var då de.... nu räknar jag mest ut när mina vita blodkroppar är som flest och gör mig till en någorlunda social människa.


Jag fick ju min första sväng cellgifter den 29/12 vilket resulterade i att dom vita var lägst ca 7-10 dagar efter behandling (de har man räknat ut) och som ett brev på posten vart jag ohyggligt dålig med feber just dom dagarna. De började med att jag vaknade å såg ut så här.....


Jaha,en vagel tänkte jag och fortsatte dagen som vanligt med hundrastning å matlagning å plocka saker. När halva dagen hade gått kände jag mig lite knepig så jag tog tempen, å jaharå 38,1 visade den och då äre sagt att man ska in för läkarvård. Jag ringde 1177 och skulle höra mig för å svaret jag fick var att de var bara och ta en ambulans in på akuten.

-Nää men nu måste du skoja med mig,sa jag till kvinnan i luren.Så du menar att jag ska åka ambulans för att jag har lite feber och en vagel i vänstra ögat?

-Jaa sådana är restriktionerna för er som går på cytostatika,svarade hon lika säkert som om jag skulle ha frågat vilken dag de var.

-Ja men jag har ju Herr-G,tyckte jag

-Va sa du att du hade,sa kvinnan lite frågande.

-Jaa jag har ju Herr-G!

-Vad är de? frågade kvinnan.

-Jaa min sambo,

-Jaha,ja men då kan han köra in dig till akuten,men du får stå utanför och vänta medan han anmäler dig i luckan för in i nått väntrum ska du inte då ditt immunförsvar förmodligen inte är som de borde.

Å så fick de bli!


Efter 6h på akuten fick jag provsvar och dom vita dom låg på 0,1 och dom värden som gällde var att dom skulle ligga någonstans mellan 2 och 8, samt en hög sänka som betyder en infektion i kroppen. Efter bara några timmar såg ögat ut så här...

Så summan av kardemumman vart 5 dygn på isoleringen uppe på onkologen med antibiotika intravenöst dag som natt och i dagar 3 var jag utan kaffe å cigg och kroppen efterfrågade konstigt nog inte nått utav de,näää jag var för dålig för sånt just då,typ jag låg ner för räkning som i en boxningsring. Nu tänker förmodligen väldigt många av er läsare som så "Men att hon inte passade på å sluta med rökningen???" ..mmmm de kan man undra,men jag tänker som så jag " Dom närmaste månaderna framöver har de som jag absolut gillar mest fått ställts åt sidan,jag menar gå ut på lokal för en god matbit och en stänkare i baren,vara i Vemdalen och åka skidor få en minttu å oboj innan aftersiin, för mig är de inte helg när fredagen kommer för alla dagar är likadan och de tyngsta är nog att jag kan inte ha barnbarnet när och hur jag vill pg av biverkningarna utav cytostatika. Så om jag nu kan njuta av en cigg och en kopp kaffe (kall eller varm) ute på brokvisten så väljer jag att fortsätta med de....å de får man tycka vad man vill om,för de skiter jag fullständigt i"


Fjärde dagen på isoleringen var jag skapligt pigg för en cigg....så jag förhandlade till mig med personalen att jag kunde få åka nån personal hiss å gå ut bakvägen för att röka ta en promenad. Jag ringde Marie å bad henne koka en termos kaffe å ta med nå cigg så vi kunde gå ut på picknick. Å de gjorde hon.....titt va mysigt!

Onsdagen då vi var ute på picknick låg dom vita på 0,8 så de var ju inte helt klart att de skulle bli hemgång innan helgen.... meeeen om de var kaffe å ciggen som gjorde de vill jag ha osagt, men dagen efter var dom uppe på 1,6 och jag fick åka hem.


Naturligtvis har jag ju även räknat ut att skär torsdag V15 ska jag få min sista cytostatika....meeen tyvärr får jag räkna om då jag måste hoppa över en vecka då kroppen måste få komma igen,de vart jag lite besviken på,men då har jag räknat ut att dom vita ligger högt nån vecka till å jag kan få ha barnbarnet här hos mig till å mä nån natt. Nu ska jag ta en kaffe och en puff på brokvisten innan de är dax för dagens promenad och en sväng på ICA,sedan äre dax för en vila innan middagen...de hinner jag med....för de har jag naturligtvis räknat ut.

Likes

Comments

Hallåj!

I dag har jag ägnat mig åt lite olika aktiviteter och lösningar,de är väl de som ingår i den här kampen skulle jag tro.Min matlust och är ju inte vad den borde va raoch munnen ond å allt jag stoppar in får en knepig smak,så därför beslutade jag mig för att koka mig en broccolisoppa som innehåller nyttigheter som är bra för både ork och läkning. Jag har även fått en väldig värk i lederna, händer och höfter är värst,lösningen på de är att hålla dom igång någe så när sägs de. Munhygien är även den viktig nu när slemhinnorna är skör och vitablodkropparna kan bli få, där fick jag ett problem i morse då tandkrämen helt plötsligt började svida. Men nu äre löst å så här gick de till....

Jag ringde min mor Goldis Klotz och frågade om hon kunde följa med mig på affären....svaret blev JAPP.Tanken var att de skulle inhandlad div hjälpmedel,så med färsk broccoli och gullök skulle vi trolla fram en hälsosam soppa. Vi hackade och kokade enligt recept och kom fram till momentet "kör soppan i en mixer"

-Jaa jag vet inte om jag klarar av själva mixern då mina händer inte funkar som dom ska,sa jag till mamma.

-Nähäää,svara mamma och rätta till glasögonen för att se.

Jag tog ner den tunga glasbuteljen å lyfte på locket å sa

-Jaaa elle kanske å.....lederna kanske håller på å gå till sig.

Jag hällde i den kokande soppan och tryckte fast de tröga gummilocket å sa

-Jooo men jag håller nog på å komma igen skaru se,för nu sitter ju locket där.(jag tyckte jag tryckte fruktansvärt hårt,men de gjorde jag ikke)

-Guuu vilka bra grejer sa mamma! åsså tryckte jag på knappen.

Maskinen gick igång i en sjudundrande fart och ur den sprutade de broccoli,lök och grönsaksbuljong i samma hastighet som vattnet ur en högtryck. Å innan vi fick av den så var de broccoli i fönster,väggar,skåp och golv....jaa och oss!

Ut ur sovrummet sprutade de hundar som förmodligen tänkte "Nu äre fest" efter dom kom Herr-G ut kutandes ut i köket och såg mig och min mor grön av soppa ståendes mitt på köksgolvet lite som ungar som just blivit påkommen me fingrarna i kakburken...Efter en stunds tystnad sa min mamma

-Jaaaa..... de va hon,åsså pekade hon på mig.De va hon som sa att hon kunde hantera den där, hon nickade mot apparaten samtidigt som hon petade bort en bit broccoli från glasögonen sina och suckade.

-Men Annika jag har ju sagt åt dig å säga till näru behöver hjälp,suckade Herr-G

-Jaaa...Joooo men då säger jag till nu att jag skulle behöva hjälp med att torka upp soppan lite här å lite där.

I samma veva kommer Framtiden upp från källarn och frågar vad vi gör

-Broccolisoppa,svarar jag.

-Jahaa (han reagerar inte på hur de det ut) vad smakar den då?

-Jaaa du,suckar jag med armen i en förpackning fryst potatiscroketter, slicka i dig från skåpluckan där så fåru känna.

-Nää jag hinner inte nu för vi ska på ica å köpa dricka till laanet i natt!





....under tillredning!

​....​under avkylning.

...... under upp ätning..... å den vart ohyggligt god!

Munhygien löste jag på följande sätt.....taaadaaaa!!!

Hellokitty å en barnsligt mjuk tandborste!

Sedan de mest spännande utav allt.....hur jag ska hålla igång händer å fingrar,jooo de har jag löst med att ge mig tusan på och sticka ett par sockor..hahaha....joo de är sant. Jag har ALDRIG stickat i hela mitt liv och trodde ju inte heller att de skulle hända i just detta liv....men de gjorde de....eller håller på att att hända.Stickorna och garnet ger mig under denna period mer rörlighet i fingrarna och ett par varma sockor :)...förhoppningsvis....ni tro mig inte va??? Kolla själv då....


Jaaa de går ju inte så fort då fingrarna är stel å fumlig å kunskapen runt just detta handarbete är obefintlig!


Nåväl nu ska jag göra kväll,ute i hallen går de lixom ett lämmeltåg av ungdomar som ska ner i källarn för att laana med spel och datorer.Herr-G ,Tjock Gunnel å Runken har åkt upp till Stugan Bortom Bråttom för lite tillsyn och jakt.


Ha en trevlig kväll hörrni....nu ska jag sticka nå varv,äta lite soppa och avsluta me HelloKitty

Likes

Comments

Hallåj kära läsate,god fortsättning på er!

Ja, jag har ju som ni förstått bytt sysselsättning ett tag framöver från skolans värld, partyns värld,jaktens värld och från spontan hitte på va tok som helst världen,nu ska jag ett tag framöver befinna mig i cancerns värld och få erfara vad som finns i den världen.


Cancer är ett starkt ord och en tuff diagnos att ta emot, när du fått den så är den din,de finns lixom ingen återvändo. Jag är ny i cancer branschen, fick beskeden 14/10 opererade mitt bröst 31/10 satte igång cytostatika 29/12.Under dom här månaderna har jag gått igenom lite olika faser,allt från dödsångest,panik ångest,cancerstäda,gråtit floder mm mm,jag har även sökt fakta genom bloggar och info sidor för att i så stor utsträckning veta vad som komma skall.Jag har förstått att många skriver av sig både de ena och de andra å de är väl de jag oxå gör..........på mitt sätt! De är lite dit jag vill komma,jag tar verkligen den här diagnosen på allvar men vi är ju olika som människor och de här är mitt sätt att skriva,kanske lite sjukt,kanske lite humoristiskt,kanske med ett väldans grovt språk kanske med för öppna spjäll....jaa jag vet inte,håll till godo


Jag startade upp den 25/12 med att raka av mig håret,de hade jag gruvar mig för sedan den dan jag fick cancer beskedet.


De var familjen som hjälpte mig över den höga tröskeln,dom sa "En för alla,alla för en" åsså rakade vi av oss håret Albin,Herr-G,Nicklas och jag.Rickard var redan rakad och Johanna valde å raka sig under armarna :) ...Här är vi!


Jag tänkte när mitt frost vit/grå/mörka hår föll till golvet " Jooråsatt, jag startar upp de här kriget med å chefa,de jag som avgör när flinten ska blottas,inte cancern" .. Annika-Cancern 1-0


t

Med 6 mm stubb på hövve blir de ju många sjuka funderingar,å dom flest i humorns tecken (jag,vi,alla i min närvaro har en tendens till att se sjukt på saker å ting) sååå en kväll när jag var hos min kompis Marie så satt vi och diskutera peruker mm. Jag har ju beslutat mig för att hoppar över den peruk som man får från landstinget då de förmodligen blir nånting hunnan får tag på å man ska söka efter den på de mest knepiga ställen, de blir typ att den lilla ork å tid man har går åt till att söka peruken. Men efter en middag med lite rödtjut i glasen kom vi fram till att Marie skulle fixa peruk åt mig........ifall jag skulle känna att jag ville se lite normal ut. Marie beställde en hårfager pjäs och efter 4 dagar kom hon hem till mig med den. ( å den har jag haft stort nöje av..elle har)


När de va dax för första svängen cytostatika packade jag min väska enligt vad som stod i foldern jag fått med från onkologen......fast jag la till peruk i "Bra å ha listan" åsså gav vi oss iväg Herr-G och jag.(nu är ju inte Herr-G lika "Wild and crazy" som mig.......nää i detta team äre lixom han som är hjärnan å har varit i snart 30 år.

Nu ska ni få se bilden på mig och min peruk då jag sitter i sängen och dom första dropparna gift pumpas in i mina ådror,åsså förklarar jag under bilden


Å just där och då när fotot är taget så skrattade jag så de gick vågor i påsen med cytistatikan,därför de var inte bara å få Herr-G å göra de inte.....så här gick de till


När jag hade fått min piccline (en slang i armen där cytostatikan ges) så vart vi invisad på en stor fyrkantig sal där de stod sängar efter varje vägg typ 8 st.

-Jaa,sa sköterskan,här är de bara att välja den säng du vill ligga i under dagens behandling,och den kommer att ta nästan hela dagen.

Jag hejade artigt på den patient som låg alldeles innan för dörrn och tankade giftet samtidigt som min blick tvärstannade på fondväggen mitt emot! Nääää maa faan tänkte jag,de är en hel vägg med typ min peruk.Där bara måste jag få min plats.

-Njaaa men där i hörnet skulle jag nog trivas bäst,sa jag å pekade på en tom säng.

-Härligt,sa sköterskan,då är den din resten av dagen.


Med stor respekt för andra människor i samma situation som mig var de dax att invänta tillfället för fotot,ja vi känner och upplever helt olika inför den här skiten, vissa tycker kanske att jag slamsa mig igenom denna allvarliga period medan jag tycker att andra kanske målar in sig i ett hörn och krampaktigt försöker sticka in både sig å dom runtomkring i en stor offerkofta. Nåväl RESPEKT! Efter en stund var den andra patienten klar så han tackade för sig och gick.

-Nu kan du ta ett foto på mig i peruken här mot väggen,sa jag till Herr-G.

Herr-G som satt på en stol bredvid å läste en tidning lyfte sakta blicken och såg sig om i rummen.

-Mä peruk? sa han efter en stund å tittade lite frågande på mig.

-Jaaa, jag har ju mä mig peruken jag fick av Marie,kolla här,sa jag å fiskade upp den ur väskan.

-Näää meeen va faaan,stånkade Herr-G

-Joo men de här går fort de,kuta dit bort till tvättställe åsså knäpperu bara.Jaa du får ju skyndare innan de kommer nån,sa jag satte påme peruken å börja posera.

Herr-G tar emot min telefon lite som om de vore de mest hemlighetsfulla grej som någonsin funnits , jaa typ som vid en langning skulle jag tro,åsså reser han sig sakta från stolen å låtsas sträcka på sig (de här vill han absolut inte vara delaktig i)

-Ja men du får väl för faan sätta fart,säger jag å kliar mig under peruken.

Herr-G svarar inte utan typ börjar gå omkring och titta på olika skyltar och tavlor och koder å väggarna...som om han vore på nån typ konstutställning. Rätt vare är kutar han till dörrrn kikar ut att kusten är klar åsså springer han fram till tvättstället å tar de foto jag bett om. Å de här sitter lixom jag i sängen å ser,typ som när agent 007 försöker ta sig igenom ett väl övervakat område live.

Men nu har jag både tapeten å peruken förevigad..å barnbarnet med förresten. Änt vi lik så säg!



Nå väl,då både gifter och fotot var på plats så gick de bara någon dag så var biverkningarna i full gång ut i min kropp,men de hade jag ju förberett mig på.Men på fjärde dagen till kom feber och då ska man in för vård å provtagning bums,hade dom sagt. Å nu var jag riktigt dålig,jag hade sår fulla munnen,halsen,ont i öronen och de lixom blixtrade i lederna å i huvudet var de vakuum skinnet kändes som ett enda stort skrubbsår. Huvva Huvva! Man tog div prover på akuten och konstaterade att de vart en natt på onkologen å antibiotika direkt ut i blodet.Å här var början på nästa sjuka kaos som patient på Sundsvalls sjukhus.


Jo ni förstår att hur en galen jag är så har jag fullkoll på de viktigaste,ja mitt kontrollbehov är lika stort som universum,förmodligen för att jag lever de liv jag lever. Den cytostatika jag får nu dom 3 första svängarna är den starkaste av dom alla och slår ut ALLT så även magen, jag hade blivit beordrad och ta nå laxerande droppar då även tarmen slutar att fungera nu ett tag. Jag har ju aldrig tagit nått skit medel så jag satt här i soffan och funderade på hur de här skulle gå till nurå,efter några tankar om hur de kanske skulle bli så kändes de som om jag även hade kontroll på skitdropparna och avståndet till toan.Grejen var den att de var nån timme innan febern slog till och jag var tvungen å byta boende. Jag har även försökt å ha kontroll på hur min kropp reagerar dag för dag efter behandlingen,så fort de tillstöter en biverkning så räknar jag hur många dagar jag haft giftet i blodet så jag kanske kan ha koll till nästa sväng.

Nu var kl 19.48 måndag den 2/1 2017 och jag å Herr-G sitter på akuten och väntar på provsvar då jag ska kolla upp att jag har full koll (jag var helt borta i huvudet fatta alla andra utom jag)

-Vilket dygn äre nurå,sluddrar jag från sängen.

-De är fjärde dygnet i dag,svarar Herr-G där han sitter i ett hörn å spelar candy cach.

-Äre fjärde dagen,undrar jag som har lite svårt å fatta av alt smärta.

-Yapp,svarar Herr-G

Rätt som de är kommer dr in och talar om för oss att jag blir kvar och Herr-G kan åka hem,han plockar ihop sina saker och vinkar hej då å försvinner runt hörnet.

Då tänker jag så här "Satan nu är jag själv å får hålla koll på ALLT ,dax å snyta sig å komma igen nu gällere anstränga sig"

När jag kommer upp på avdelningen kommer en sköterska in å säger att de kan ta en stund innan dom kommer till mig för dom gör sin nattrunda (kl 01.45)

När sköterskan kommer in till mig då har jag i ca 45 min legat å finslipat på min kontroll,å jag upplever att jag har full koll och sköterskorna verkar även dom ha koll.

-Dååååå ska vi se,sa sköterskan och tog upp en penna för att datummärka nått jag skulle få.Det är den andra i dag.

Nää men vaa faan tänkte jag,nu ha inte endära sove å är sopslut åsså ska hon börja med mig.

-Nääää hörre du vet du va,säger jag.De är den fjärde!

Sköterskan stelnar till å säger

-Näää de är den andra,säger hon lite mer säkert.

Å jag tänker "Nää men de här kan inte va sant,hon är faan i mig inte frisk,inte ett rätt."

-Nää hörre du,säger jag lite tillrättavisande å med en suck. Jag har ju vare nere på akuten å där har dom informerat mig om att de är den fjärde,å de kan ju inte skilja flera dar mellan våningarna å avdelningarna.

-Näää de har du ju rätt i,svara hon,

Mmmmmm,tänker jag,tuuuur jag va me nu å styrde upp.


När hon kommer in med droppet och hänger de i en krok uppe vid ena sänggaveln,kom ju jag på att jag har tagit skitdropparna tidigare i kväll.(de vet ju inte hon)

-Näää men hallå! De där går ju inte begriper du väl.

-Vadå,undrar sköterska.

-Ja men du kan ju inte sätta fast mig i sängen me droppet.....jaa jag tar ju mig inte här ifrån!.

-Ja vart ska du då?

(nu vet inte jag om jag hade tänkt å undanhållit mina skit droppar eller om jag trodde att jag var hemma,jag hade en djävuls smärta så jag var helt väck i huvudet)

-Jaa hörre du de är lite olika de,men en sak vet jag å de är att jag ska hem å skita ganska snart serru!

-Jaha,jaa men ok då kör jag på droppet lite snabbt då så du hinner hem och göra de!

-Men Tack!,svara jag å tänkte åter igen "Vilken tur att jag anstränger mig å har koll då ingen annan har de"

När de hade gått ett par timmar kände jag att de var på väg åt rätt håll,smärtan avtog eftersom,men uppe i huvudet var väl inte full koll,nää jag hade ju rört ihop en hel del kan man.

Så kom en ny dag med ny personal,nya prover och nya möjligheter, antibiotikan tog som den skulle så efter ronden sa läkaren att bodde man nära och hade anhöriga hemma så kunde man få åka hem,för tillstötte nått hade dom färska prover å utgå ifrån dom med vidare medicinering. Jag ville åka hem så vi skulle ställa för de,de kom in en ung kvinna med thailändskt ursprung (ni vet dom låter ju så sjungande glad då dom pratar) för att fixa med transport hem,jag förklarade att min dotter var ledig så hon skulle komma in och hämta mig. Hon stannade till i dörren å sa

-Har du skött magen Annika?

-Ja oooo ja,svarade jag, jag åt ju både soppan,grädden och näringsdrycken.

Här visade det sig att vi pratar helt olika språk,inom vården betyder frågan på ren svenska "haru skitit" Å på mitt språk betyder de "Har du ätit"..å de är ju en jävla skillnad de.

När hon för andra gången frågade samma fråga så fråga jag hur man gör då?

-Jaa man sköter magen så den fungerar å så,svarade hon

-Jaha,?!?!?!

-Njaaa man gå på toa å så!,sa hon å nickade mot dörrn.

-Jaaa undrar du om jag har skitit,fråga jag.

-Njaa plecis så ja,sa hon

_-Jahaaja,näää hörre du skitit har jag ikke gjort trots att jag har tagit droppar i går,så inte vet jag,då har jag väl misskött magen elle nått..?!?!

Rätt vare va så kom hon med nån plommondryck å sa att jag skulle dricka upp den å vare inte så den hjälpte så hade hon andra grejer. Å hjälp tänkte jag i samma veva som jag svepte drycken här gällere å ta i för annars får jag inte åka hem. Å de ska jag ju säga att när drycken gjorde verkan (tarmen är ju oxå ond av gifterna) så tänkte jag "Här har jag gått å oroa mig för att dö i cancer,åsså slutare med att jag sket ihjäl mig en tisdags em med en thailändsk sköterska som stod i dörren å påsin sjungande brytning glatt sa -Njåå du söta mangen Annika,dä blaaa!!


Nu vare (skit) nära hemgång,Johanna var på väg. Till denna sak hör att jag enligt folkbokföringen heter Annika Irene Ankarberg Söderström, och då blir de Annika Söderström å Annika Söderström äre ingen som känner förutom vårdpersonalen.ALLA andra även jag känner mig som Annika Ankarberg. Johanna ringde och frågade vart jag låg och jag svarade avdelning och sal. Johanna går in på avdelningen där jag ligger och frågar i receptionen vart Annika Ankarberg ligger,personalen svarar att de inte finns nån Ankarberg där utan förmodligen är hon på dagvården som ligger mitt emot. Johanna kliver in på Dagvården och frågar samma fråga och får samma svar. Då ringer hon mig.

-Mamma vart ligger du?

-Ja där jag sa,på onkologen.

-Näää mamma de gör di inte,jag har varit där och frågat å dom säger att de inte finns nån Ankarberg där.

-Jaaaahaaa!Du frågade efter Annika Ankarberg du?

-Jaa!

-Ja då vare därför,de går inte,

-Nähää elle jahaaa du heter nått annat när du är här

-Jaaa! Men kom till mitt rum nu så åker vi hem.

Tro vad personalen tror när Johanna frågar efter en Annika Ankarberg åsså far hon hem med Annika Söderström. Å de som jag skrattade högst åt......de var att Johanna lixom inte reagera på att jag hette nått annat :)


Nåväl nu får vi hålla tummarna att jag är på topp den 19/1 för då äre dax för nästa match, men vi kanske syns nått innan de,har ju tid nu lite å skriva om då å då.

Trevlig Helg förresten

Likes

Comments

Joorå, i dag skröt å skrävla Herr-G om att han minsann tagit ledigt för julstöket. Jag tyckte de lät väldigt konstigt då han sällan eller aldrig släpper ratt å spakar på traktorerna, men efter 30 år tillsammans så händere.

Han studsade upp 06.00 å hoppade i understället ( de har han på sig från september till maj oavsett vad han gör eller vad termometern visar) slog igång ugnen,jonglerade fram julegrisen ur kylen å svängde med slaktkniven lite som karate Kid. Slog igång Lasse Stefanz jul låtar blandat med Eddi Medoza på högsta volym å med vickande höfter i takt till musiken samtidigt som han sjöng med i texten ( fast helt fel, lite som en 5 åring som låssas prata engelska) styckade han revbensspjällen i lagom stora bitar.

Han påminner faktiskt lite om Fantomen ( fast utan huva) där han juckandes glider omkring mellan kylen å ugn.Jaaa asså de påminner ju mer om en afrikansk parningsdans än juldans

Han är även iklädd foppatofflor som ni vet blir ganska hala då de är blött på golvet, å de äre då Tok Briska ligger, sitter å står å dreglar efter älgrostbiffen han nyss har pulat in i ugn.

Så Herr-G ser ut lite som Papphammar på rullskridskor då han krampaktigt håller sig i köksbänken samtidigt som hans ben lixom åker isär i splitt på de ner dreglade golvet, då å de fyller han på vatten i hundkoppen då Tok Briska får vätskeförlust av allt dreglande. Meeeen han kämpar på me julstöket 🌲.

Nu ringde hans tele å i andra ändan sa en man
att en av traktorerna var klar i em...... jaaaa inte faan va han ledig inte utan hade lämnat in en traktor för att sätta in nån dator i den 😅😂

Nå väl nu får jag ta över showen


God Jul på er alla där ute önskar jag å min familj 🌲❤️🍷

Likes

Comments

...... människor som jag känner är min äldste son, han kan konsten å både chocka å bjuda på hela sig. På FB dyker de upp minnen sedan många långa år tillbaka .... å de här kom i dag.

Rickard gick gymnasiet i 3 år uppe i Sollefteå med inriktning jakt å fiske,de innebar att han bodde där uppe å var endast hemma nån helg då och då. Under dessa år började Johanna i högstadiet där både hennes klass och bekantskapskrets vart ny, många av hennes kompisar hade aldrig träffat hennes äldsta bror. Men de kan jag säga.... de fick dom me buller å bång!

Här hemma har vi öppen planlösning så kök och tv-rum är allt i ett lixom, efter ena väggen är toan å utanför den står en limträbalk .... typ en pelare som håller upp taket som höll på rasa in då Herr-G å jag såga bort ena väggen på fyllan så kåken höll på rasa ( de är en annan historia).


Jaaaa som bilden är tagen satt tjejerna å vid köksbordet satt jag,Herr-G och Albin å åt

Rickard kommer upp från källarn endast iklädd en handduk för att ducha, han ser Johanna samt hennes 4 nya kompisar sittandes i soffan,han nickar å hejar artigt,men Rickard ser ju även sin chans att få till en sjuk grej 😂

Han går in i badrummet, nån av tjejerna frågar Johanna lite tyst å försynt

Vem vare där? Johanna svarar att de är hennes äldre bror som studerar på annan ort men är hemma i helgen.

Hon hinner bara säga de sista i meningen då badrumsdörren åker upp å ut kliver Rickard spritt språngande naken iklädd Albins snorkel å cyklop. Han lutar sig mot limträbalken vickar lite på höften så pass att picken kommer i gungning å säger med en ful farbrors röst

- Tjena tjejer.... vill ni följa me ner i källarn å klappa kattungarna mina, åsså slicka han sig runt mun...

Herr-G tappade besticken så de klirra i talriken , Johanna å hennes kompisar skrek å jag skratta så syret tog slut på hela övervåningen. Herr-G löste situationen med att säga till sin son med låg å allvarl ton

-Rickard!!!!!! Gå in på badrummet å ägna dig åt de du skulle!!!!!

När hysterin kring blottningen lagt sig å syren fyllts på uppe på övervåningen säger Albin

- Meeeen va... har Rickard kattungar i källarn..😂😂😂😂 ... då tog syret slut igen! Här kommer en bild... håll till godo!

Likes

Comments

View tracker

Hallåj!
Under dom veckor jag varit sjukskriven har jag träffat många nya människor runt om här i Timrå. Bland annat föräldrar till med barn/ ungdomar med NPF, dom har/ är väldigt frustrerade över sin situation då dom stångar huvudet blodigt för att få både vardag och skola att fungera. Jag har haft turen att få sitta på båda sidor skrivbordet, alltså både som förälder och pedagog. Jag blir så lessen då en väldigt
hög procent av dom jag träffat har blivit hemmasittare pågrund av sitt handikapp, som dessutom inte syns, ett utanförskap som heter duga :(

Jag vet att de går att fixa till med konster och knep, för de har jag gjort både privat och på jobbet. De är inte lätt de ska gudarna veta, men bara nån öppnar en dörr till ett inte allt för vanligt tänk så gåre oftast sakta men säkert framåt för familjen :) Jag har lovat att träffa några av mina nya bekantskaper för att delge av just mina erfarenheter, å då tänkte jag att dom som vill får ju komma. Jag tänkte på ett humoristiskt allvarligt sätt berätta om vissa episoder som jag har varit med om å hur jag tänkt,klurat ut och testat olika konstiga strategier för att nå de mål som var tänkt.

Som dom kanske flesta vet ska jag in i en cellgiftsbehandling runt årsskiftet å vet inte riktigt hur jag kommer att reagera på den. Därför har jag satt datumet lite snabbt typ onsdag 14/12 :) Ni får anmäla er på FB med ett messenger till mig så talar jag om tid och plats :)

Alla är ju välkommen ...... som jag skrev Kunskap ger frihet 👍💪❤️

Likes

Comments

Hallåj!
Nu vare ett tag sedan jag kika in här på bloggen men fick i skrivandes stund lite tid över.

Den episod jag nu ska delge er hände i dag på förmiddagen, de är väl inget jag är stolt över utan snarare tvärt om kanske,tror de är därför jag knackar ner dessa rader.

Joo förstår ni i oktober månad fick jag diagnosen bröstcancer vilket i sig är ett väldigt laddat ord, men de är inge synd om mig utifrån att jag har fantastiska vänner, den absolut bästa familj och en sjukvård som är lika vass som en kåt apas pisstråle gällande både kompetens,bemötande och effektivitet. Men trots de så är jag ju inte lika på topp just nu under behandlingen som jag är i vanliga fall, jaaa förutom kraften min då den krävs de nog en hel del till för att stänga.

Jag hade frågat dottern å mågen min om jag kunde få låna barnbarnet Belle 10 månader ett dygn å roa mig med, jag är ju opererad förra måndagen å har inte kunnat lyfta varken armen eller tungt,men i går kändes de ok å svaret vart ja från föräldrarna. Sååå i går mitt på dagen kom Belle å vi roade oss med pulkåkning, promenader å tömma ut alla leksaker ut korgen. I morse klev vi upp å fortsatte kasta omkring alla leksaker plus några husgeråd hon gav sig tusan på att hon skulle ha. När frullen var svald tog vi vagnen och gick på ICA för att köpa cigg och fågelfrö, Belle somnade ganska snart då de guppa nå djävulskt pågrund utav den 4 hjulspunka jag råka fått för ett tag sedan.

Jaaa de vart en röd liten foderstuga oxå :)

Påvägen hem kände jag mig riktigt nöjd å glad trots omständigheterna å de var ett tag sedan. Jag stannade efter gångvägen å tände en mentol cigg samtidigt som jag med blicken följde ett spår i snön som förmodligen ett rådjur gjort. Ciggen smakade gudomligt då de var ett bra tag sedan jag hade rökt, är man mormor hinner man inte med att gå ut då barnbarnet far som en projektil mellan hundar, soffor, hundskålar,kablar å alla dessa leksaker. Jaaa ni fatta va... jag mådde gott å var glad å nöjd. .......... Å de va då han kom!!!!!!

Jag är ganska bra på att " prata med bönder på bönders språk,samt tala till de lärde på latin" men nu gick de över styr igen.
-Står du här och röker med en barnvagn, gastade en mansröst bakom mig.
Jag vände mig om för att se vem de var. En helt okänd man i 65-70 års åldern stod bakom mig.
-Jaaa man får ju passa på medan man är utomhus å jänta sover, sa jag artigt å nickade ner mot vagnen.
-Men HUR kan du göra de, väste mannen.
Nu kände jag att de tände till i hövve på mig å gubben hade satt sin sista pärjävel.
-Så här, sa jag å drog ett kraftigt halsbloss ... åsså blåste jag ut samtidigt som jag tittade på gubben.
Gubben vart snäppet ännu argare.
-De värsta jag vet är när man röker å har småbarn jag mår illa av att se sånt, de är rent ut sagt förjävligt!!!! .... väste gubben så salivet nästan skvatt.
-Vet du va........du ska va jävligt glad att inta jag går utan byxor me fitta dinglande mellan snövallarna här på gångvägen, jag har gigantiskt stora,långa å grova blygdläppar som luktar ofantligt illa då jag har använt dom till både ditt å datt,sa jag å tog demonstrativt ett bloss till från ciggen.
Gubben tog ett steg bak å stelnade till, jag kasta fimpen på backen å tröck till lätt med tån. Sedan lade jag bägge händerna på barnvagns handtaget för att visa att diskussionen var över. Gubben sa inte ett ljud utan skenade iväg före mig på gångvägen ..... å jag tänkte Ååå nej inte nu igen Annika.

Men vem är egentligen han?... som kan ge sig på mig i en av dom få stunder jag känner glädje å tacksamhet under min sjukdomsperiod. Näää hörrni där ute, vi måste göra som Tommy i Pippi Långstrump .... tänka ett varv till! ..Hur skulle han kunna veta hur jag har de, Näää klart som korvspad kan han inte de, just därför kanske vi ska hålla tillbaka vad vi tycker å tänker när vi ser /möter människor vi inte vet nått om å som vi hakar upp oss på,vi får tänka till!

Nu ska jag packa ner bössa å långkallingar för att få njuta mitt ute i Jämtlands djupa skogar på ett älgpass å en kopp rivigt kaffe

// kram på er å trevlig helg!

Likes

Comments

Så känner jag för Sundsvallsbron som invigdes med pompa å ståt, människor som skapade ett gigantiskt långt tåg där dom promenerade över mästerverket med facklor i sina händer dragandes på skrikande barn i barnvagnar en kall å blåsig vinter kväll.Kungen tog sig tid att säga några väl valda ord om denna så estetiskt fina bro som skulle vara ett ett stort steg emot ett miljötänk då Sundsvalls stad skulle slippa dom långa köerna av bilister påväg söder ut.

Jag bor i Sörberge å arbetar i Kvissleby å såg verkligen fram emot bron som skulle göra min restid ca 20 min kortare. Under tiden bron byggdes å jag satt i bilköer upp till 45 min både påväg till å från arbetet tänkte jag ofta " De är de värt, för den dan bron öppnar kommer de att gå undan"..... tänk så fel jag hade.

När den första halkan kom stängdes bron då de var alldeles för stor risk för bilister att råka ut för en halkolycka, den har sedan tidigt i våras endast haft ett körfält pg av renovering av bron. I dag rann bägaren över för mig då jag i morse fick sitta i bilkö över bron och på väg hem kunde jag inte svänga av till Skönsberg då dom renovera den delen av bron i em. Å för de ska jag dessutom betala broavgiften på 9 kr enkel tur, för en trasig bro som inte fungerar som de är tänkt. Jag brukar inte i vanliga fall betala för trasiga saker, tro hur jag skulle reagera om jag lämnade in min bil på lagning å löste ut den för 30000 å den bara gick 30 km/h.... ja inte skulle jag sitta tyst å gnugga runt arsele i den farten med ett leende på läpparna..... nä nu har jag åkt för sista gången över den där brojäveln, nu blir de genom stan gratis på samma tid.

De enda jag kan se possessivt med bron är att de skapar fantastiskt många arbetstillfällen efter invigningen!

Likes

Comments

Jo de vill sig inte bättre än att 3 av 3 tikar ska in i löpet nu i dagarna, elle jaa Slug Majvor är redan i höglöpet å Stor Torbjörn är döööö kär.

Vi valde därför att göra en kemisk kastrering för ca 3 veckor sedan, man sätter in ett chipp i nacken på Tobba för att förhoppningsvis dämpa pilskheten hos han, om jag säger som så..... nått måste ha gått snett. Han är värre än vanligt, han ylar, skäller och piper å försöker sätta på de mesta, jaaaa sist vare braskamin å me lite tur tänker jag kanske man får nå små ljuslyktor till kräftskivan om nå veckor ;)

Den enda gång han lugnar sig är när jag sitter/ligger i soffan å tikarna ligger på sina bäddar,nu har jag ju turen att kunna se OS, meeeeen när jag går på toa eller fyller på kaffekoppen tar jag påme hörselkåpor å skvättar lite bitschspray.

De är ett herrans liv....... meeen de e mitt :)

Tror de e dax å svänga ner till älven så Stor Torbjörn får kyla ner sig!

Triss i Jämthunn!

Likes

Comments

Stannar till på Sibylla för att inmundiga en barnbox ( med leksak) efter att ha varit ner å tittat på barn i olika åldrar spela fotboll på mittnorden cup. Rakt övergatan har ett gäng ungdomar samlats för att fika å käka glass i solen under parasollen. Bredvid på parkeringen står deras EPA traktorer parkerade,jag hör flickornas fnitter å skratt och pojkarnas vilda diskussioner om allt från baslådor till motivlack.

Vid bordet bredvid mig sitter en kvinna i 55 års åldern med en pojke som kan va runt 10 kanske, pojken äter likt mig barnbox å kvinnan sitter med en cigg i mungipan, hon har de ena ögat stängt för att förhindra att den rök som slingrar sig från ciggen inte ska komma in i ögat. I sin hand har hon en mobil som hon stirrar oavbruten i med de öppna ögat. Dom sitter tyst.

Rätt va de är startar EPA killarna upp sina bilar å gasar till lite, 10 åringen reagerar å reser sig upp för att se,pojkar gillar motor ljud tror jag.
Kvinnan kikar upp å säger till pojken att sätta sig.

Plötsligt ska EPA killarna dra en repa å naturligtvis skare låta ett grovt mullrande ljud under huven å baslådor som kan väcka döda från bagaget. De tillhör lixom,tjejerna blir impade ( även jag) å killarna blir stolta över den EPA dom fixat å trixat med.
När de låter som häftigast tittar kvinnan upp igen å säger med hög å klar stämma till 10 åringen
-Men vilka jävla idiot jävlar!!!,åsså pekar hon med fingret mot sitt huvud.
De va de enda som sades under deras midda

Å herre gud, tänker jag. Hörre du din jävla klimakterie kossa ..... spotta ut ciggen å lägg undan telefon å umgås med din son under middan som normala människor isf att ge dig på ungdomar som har trevligt. Å hur tänker 10 åringen... han satt säkert å drömde om den dagen han fick imponera på med sin EPA !

Likes

Comments