Header
View tracker

Gång på gång möter vi motgångar som puttar av oss från banan. När en sak går bra går en annan åt helvete, jag har aldrig varit med om sådan skit förut och ibland undrar man om det är värt det...

Men bortsett från all skit så kan jag inte fatta att vi drar om 12 jävla dagar! Om 12 korta dagar så är vi i mål! Och väl i mål kan vi starta ett nytt kapitel. Det ska blir så skönt att få börja blankt och påbörja något stort.

Jag hade lovat mig själv att inte ha höga förväntningar. Men jag kan inte ljuga för mig själv, jag har riktigt höga förväntningar! Och jag tänker fortsätta att ha det också, för om det inte blir storlaget så vet jag att det är det här livet har att erbjuda (för min del!). Och då är det inte mycket till liv...Men jag kommer göra allt jag kan, precis som jag gjort för att ens ta mig till mina drömmars stad! Jag kommer kämpa lika hårt som vi gjort genom denna process. Två av min tre störta livsdrömmar har gått i uppfyllelse och nu har jag bara en kvar! Och det är fucking success! Jag gick på känsla när jag uppfyllde mina två andra drömmar, känslan på att det var helt rätt grej att göra även fast jag var livrädd. Och nu har jag en känsla igen! Att jag kommer få min karriär lycka, vad det nu än blir som kommer det blir storslaget! För oss båda! Så fort jag drömmer mig bortom allt trams vi varit med om så kommer den där känslan. Känslan om att allt kommer gå våran väg och att vi kommer hamna precis där vi vill. Det är den känslan jag levt på när det varit som mörkast.

Jag räknar ner till slutet av början på något stort.❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Den 20:e Mars är det dags. Biljetten är bokad och jag har aldrig varit så nojig över något som jag är nu! Inte för att jag inte är säker på att det är rätt, även fast jag då och då faktiskt ifrågasätter det! Utan mer för att det är så lite tid kvar. Jag har inte kunnat förbereda mig alls och hade ingen aning om när vi skulle åka förrän i måndags. Så nu kom liksom allt på en gång.

16 dagar...Det är 16 dagar kvar! Hur sjukt det än låter så är jag inte speciellt exalterad, enbart för att den känslan så många gånger blivit slagen bort från mitt ansikte under ansökningsprocessen. Men jag är ändå glad att jag snart kommer kunna får rutin i livet. Kliva upp med solen och ta en powerwalk medan morgonluften värms upp.

När det är så kort tid kvar är det så mycket jag helt plötsligt vill göra, för jag vet att snart kommer det inte finnas tillgängligt på samma sätt. Men det finns knappt någon tid och all denna stress över själva restiden tar död på all min ork. Samtidigt som jag vill säga hej då till dem få personer jag känner, så orkar jag inte heller. Jag skulle helst vilja ligga i sängen och sedan bli buren ända fram till flygstolen och blunda tills vi kommer fram. Det är svårt att försöka njuta över den sista tiden när det är så många tankar som snurrar.

Men som sagt! Jag är glad över att jag snart får vara i solen. Jag klagar absolut inte. Jag är bara rädd över något jag inte borde vara rädd för.

Alltså 16 dagar...

Likes

Comments

View tracker

Fem månaders väntan är över och äntligen är mitt visum här. Visumet som vi kämpat så hårt för, lagt blod, svett och tårar på.
Det har varit en bergochdalbana från och med första dagen vi landade i Sverige. Men snart är det över! Äntligen kan vi förändra saker och ting! Hade vi kunnat hade vi åkt för längesedan. Men det funkar inte riktigt så.

Det är nya tider nu. Good things are coming our way, säger jag bara! Kreativiteten flödar och den positiva energin strömmar genom hela kroppen. Det är så mycket jag vill, SKA göra. Jag ska fylla denna blogg med goda vibbar för att motivera alla på den här jorden att uppfylla alla sina drömma!


Likes

Comments

Okej vi åt jävla pizza idag. Måste på allvar cut myself some slack! Det är inte fel att äta pizza, pommes och burgare ibland! För jag gillar skräpmat och tänker INTE förbjuda mig själv att äta det när jag känner för det. MEN, dessa skuld känslor...Och jag vet att jag inte borde ha det för det är okej, och det är svårt att träna när man är i min situation. Inte så mycket jag kan göra och jag borde istället njuta av det jag gör och äter (i detta fall) istället för att vara så hård mot mig själv.
Snart, så snart kommer jag ha tillgång till hemmagym och snöfria gator! Jag får peppa till det samtidigt som jag njuter av äta min jävla pizza och inte gör en skit.




Likes

Comments

Äntligen! I måndags kom det efterlängtade brevet! Efter exakt två veckor...Gjorde lite research och läste att det max ska ta två veckor för ett brev från USA. Självklart när jag har som minst tålamod ska det ta exakt två veckor. Men nu är det här i alla fall, tack och lov. Eric kommer hem på lunchen med ett kuvert så jag kan skriva adressen, eftersom hans handstil ser ut som en femårings! Sedan är det bara att vänta, igen. Dock går det väll rätt fort för inrikes brev, dem borde ju få det på fredag...vilket alltså innebär att från och med fredag får jag räkna med upp till en månads väntetid för att dem ska "review" dokumenten och sedan utföra visumet. Men vi vet i alla fall att vi kommer få en notis när passet skickats, så vi kommer kunna spåra det! Vilket känns skönt, så efter vi skickat brevet kommer jag vänta ivrigt på den där notisen.

I vilket fall tänkte vi inte dra förrän efter mitten på mars eftersom Erics kompis kommer från LA med sitt band och spelar i Stockholm. Vet inte hur många gånger vi har skrattat (läs gråtit) över tajmingen, att självklart ska dem ha spelning i Sverige precis när vi åker. Men eftersom det drog ut på tiden nu så sa vi även om visumet blir klart före deras spelning så väntar vi!

Helt sjukt att det snart är klart, jag kommer inte fatta att det är över förrän vi går där i solen och bara njuter. Njuter av allt skit vi klarade oss igenom.

Likes

Comments

Dags att få ut lite aggressioner, vilket jag på bästa sätt gör genom att skriva om det!

Jag är en väldigt fåordig person, håller det mesta för mig själv, både åsikter och känslor. Jag har alltid känt att det varit allra viktigast att jag håller med mig själv. Kan väll erkänna att jag många gånger haft behovet av att vilja dela med mig av mina känslor, men så här i vuxen ålder så ångrar jag inte att jag hållit tillbaka mycket. För ibland kan det faktiskt vara bra också, att inte bara slänga sig ur allt man vill säga. Det är sjukt viktigt att vara försiktigt med sina ord, många glömmer bort vad ord kan göra. Vad ett enstaka ord kan göra.

Jag har märkt att dem som slänger ur sig ord hit och dit ofta har dubbel moral i det mesta dem säger. Det är därför jag tycker det är så viktigt att välja sina ord med försiktighet, för annars finns det en risk att man tappar integriteten i det man sagt.

Det är heller ingen idé att argumentera med dessa människor, för som sagt glömmer dem vad de säger och påstår att saker som sagts aldrig har sagt. Jag blir extra förbannad när någon slänger sin dubbel moral mot min livspartner. Och man känner sig så hjälplös i en sådan situation, men samtidigt vet man att när man håller hårt vid sina ord och låter bli att säga något blir dem som allra tokigast! Dem slänger ur sig så många ord för att provocera, dem vill ha reaktioner, det är det dem lever på. Därför kan tystnad vara det bästa vapnet i en situation som denna.

Tänkt om vi bara hade ett visst antal ord att använda under vår livstid...


Likes

Comments

Mitt i allt kaos vaknar jag upp till choklad, en ros och ett paket. Vi som sa inga paket ❤️
Det har varit ett par hetsiga dagar med stress och att han bara lägger undan det en stund för min skull. Man kan inte annat än känna att man träffat mitt i prick.
Inte för att det är första gången detta händer eller att jag känner så! Men det var extra mysigt att det var så perfekt tajmat med alla hjärtans dag. En dag som det finns lika många som älskar och hatar. Förstår dock inte varför man ska hata den! Alla hjärtans dag behöver inte handla om att man ska vara med någon, jag tycker det ska vara en dag då man får ta lite extra hand om sig skälv och uppskatta den man är! Ge sig en klapp på axeln, käka sin favorit man eller vad det nu kan vara. Och har man någon att dela den med så är det ju bara en bonus. Men jag tycker absolut inte att man ska hänga läpp om man är ensam, för alla har vi nog varit ensam någon gång!
Min lilla bloggs röda tråd, positivitet. Man glömmer ofta att ta hand om sig själv och denna dag är en perfekt påminnelse om att inte glömma bort hur bra man faktiskt är!


Likes

Comments

På fredag har det gått två veckor sedan Erics mamma skickade papperna vi måste komplettera med till visumet! Alltså jag orkar inte vänta längre, det är så frustrerande! Får vi bara iväg dem där jävla papperna så skulle jag tippa på att det tar ca 2-3 veckor för dem att knåpa ihop mitt visum!
Har väll inte varit i världens bästa mode dem senaste dagarna heller. Som sagt är det ju väldigt jobbigt att vänta på att få åka och att man under tiden inte kan göra ett skit för att fördriva tiden. Vart dock lite glad när vi skypa med Niklas igår, vet inte riktigt varför...Med tanke på att vi oftast flamsar! Fast i och för sig det är kul att flamsa, vi får oss ju alltid ett leende på läpparna. Under dem stunderna går ju tiden sjukt fort. Vill bara åka iväg nu så vi hinner umgås tillsammans i LA som vi längtat så efter! Skulle dö om det blir ännu mer försenat så vi inte alls hinner ses! Fast nej! Så ska vi inte tänka. Jag har tippat på att brevet kommer i morgon, kommer det på fredag vägrar jag lägga det på lådan för då är det den 13e. Inte för att jag är vidskeplig i vanliga fall, men no fucking way att jag tar risken att skicka iväg något så livsviktigt på en dag som är utnämnd som otursdagen!

Försöker hålla mig positiv i väntanstider och försöker fantisera om känslan när vi klivit ut från LAX, hoppar in i bilen och kör hemåt. Ja, hemåt! Vi ska hem till vårt nya hem...

Likes

Comments

Som jag nämt så tar jag vill inte hand om mig och min kropp på det bästa sättet just nu. Var ju i sådant jävla bra mode mellan januari och juni -14, sedan har det bara gått ut för! Like mycket tid jag spenderade på att komma i form och blir fit har jag nu spenderat på att tappa allt jag kämpat för! Och jag vet att sådant händer ju faktiskt ibland, det är inget fel med en setback. Men det är djävligt jobbigt att känna VARFÖR!? Varför lät jag mig själv komma till denna punkt igen, där jag är totalt missnöjd med mig själv och käkar snabbmat stup i kvarten...

Och jag vet inte hur många gånger jag försökt komma tillbaka på spåret och sedan bara hoppat ut för at börja om igen och igen och igen. Till slut blir man bara så less så man ger upp. Och en till grej som är jobbig med det hela är att jag är fullt medveten om att jag har fel inställning till det hela just nu! Dålig attityd till mat, jag skyller på maten , jag tänker bakåt när jag borde tänka framåt. Jag vet att det är stressen över den stora resan som gör att jag kommer ur balans också. Så det är liksom egentligen inte konstigt eller fel hellre för den delen. Jag måste börja sakta och inte slänga mig in i det var enda gång, för det var ju precis så jag började och till slut blev det bara vana att välja nyttigt framför onyttigt.

Måste bara hitta inspiration igen och det är ju svårt här...Men jag har lovat mig själv att börja om på nytt helt och hållet i LA! För just nu i det här kaoset så är det alldeles för svårt att skapa en rutin, även fast det är det jag behöver allra mest just nu.
Drömmer mig bort till hiking i solen och farmers market med lokal odlade grönsaker, frukt och bär!

Likes

Comments

Att leva i ovisshet är det jobbigaste just nu. Att inte ha ett fast datum så man kan planera inför en sådan stor flytt!
Om det är ett citat som tagit död på mig under stunderna jag känner så här så är det; Life is what you make it. Visst kan det stämma till en viss del, men jag har försökt så många gånger att vända dessa stunder till något bra! Och då menar jag verkligen det. Men det går inte. Det är näst intill omöjligt. Jag tror ingen förstår heller, såvida dem inte har suttit i samma båt natuligtvis.
Det är så jobbig att inte kunna köpa flygbiljetter, att inte kunna söka jobb och allt annat för att förbereda sig på bästa sätt! Det hade varit så avslappnade att få allt gjort och checka av det från listan. Men det går inte, för vi har ingen aning om när det är dags att åka. Vi har ett hum, men man vet aldrig om man stöter på nya hinder. Hade jag bara fått och kunnat göra små förberedelser inför det hela hade jag varit mer lugn och trygg. Jag är så stressad inom mig och så otroligt ur balans.
Don't get me wrong! Men jag älskar att vara spontan också. Dra iväg på äventyr och annat skoj. Men man måste ha struktur i livet för att överhuvudtaget kunna njuta av något. Och just nu har jag inte det. Allt är bara ett virrvarr.

Det är så mycket jag saknar! Men framför allt stressar jag över att jag inte kunnat vara hälsosam och tagit hand om mig själv på bästa sätt. Vi sa upp gymmet för att det fanns en chans att vi inte skulle vara kvar, jag har inte velat köpa på mig ny "super" mat då vi måste vara försiktiga med ekonomin och inte slösa på sådant vi kanske inte hinner använda upp. Det låter kanske skit töntigt, men det är jobbigt att behöva plocka bort saker man tog för givet. Alltså bara en sådan simpel grej som att gå på bio! Nä men det kanske inte är så smart att lägga 300 på det när vi vet att det bara är en av oss som jobbar och att vi kanske åker imorgon och behöver dem där 300 till att checka in en extra väska.
Hela dagar går bort åt att jag stressar när jag önskar att vi kunde gå och se en film på bio och bara mysa istället. Jag hade ju gärna gått på promenad om jag kunnat det också, för att fördriva tiden. Men nu råkar vi bo på en ö där den enda vägen man kan gå på har varit en isbana hela vintern... Alltså jag skulle nästan kunna döda för att bara få åka nu! Jag kommer vara ute och gå i värmen tills fötterna blöder!

...jag orkar inte skriva mer, det blir bara en massa jidder känns det som. Alldeles för många tankar på en och samma gång. Behöver rutin. Nu!

Likes

Comments