Fortsättning..

Mitt nya jobb var som vårdbiträde på ett äldreboende i Staffanstorp som jag trivdes jätte bra på. Allt rullade på som det skulle, tills plötsligt så en dag så fick jag otroliga magsmärtor, men denna gången satt de i nedre delen av buken, inte så högt upp som det gjorde dom andra gångerna. Inget smärtstillande hjälpte heller, så det var bara att ta sig till akuten. Det visade sig att jag hade en cysta, som hade satt sig på min äggledare. Min äggledare hade vridit sig några varv och kämpade efter syre. Blev inlagd för akut operation. Operationen gick bra. Bodde hos mamma denna tiden, rätt skönt att ha någon i sin närhet under tiden jag läkte. Kunde inte göra så mycket själv första tiden då magen var super svullen och hade extremt ont. Var på fötter igen efter en till två veckor.

Jag sa upp mig på äldreboendet och fick ett vik på lite mer än ett år som ekonomiassistent på ett grossist företag. Kände att jag behövde lite omväxling och prova på något nytt. Flyttade hemifrån till en mysig liten etta tillsammans med min dåvarande pojkvän. Jag var lycklig och hade en positiv inställning till det mesta , men det vände lika snabbt kändes det som... precis som om jag inte förtjäna att få vara glad och njuta av livet. Min mage började strula igen, inget gick som jag ville. Flertal toalettbesök om dagen, vi snackar om upp till 20-30 ggr på ett dygn samt kräkningar. Blev utmattad och deprimerad. Min älskade mamma tog saken i egna händer och fick tjata sig till en tid till Gastro mottagningen. Fick göra en ny koloskopi undersökningen och det visade sig att jag hade en 25 cm lång inflammation längs tunntarm och tjocktarm. Läkaren som undersökte mig blev jätte förvånad över att det inte hade skett en uppföljning med mig efter att dom hade hittat inflammationen på akuten. Detta måste ju jag medicineras för direkt menade han på. Så det blev en stor dos kortison kur samt Azatioprin. Azatioprin är ett milt cellgift och verkar genom att nedsätta kroppens immunförsvar. Äntligen hade jag fått ordentligt hjälp och vård och därefter fick jag diagnosen Crohns sjukdom.

Det var faktiskt en lättnad att äntligen veta vad det var för fel på mig. Jag fick gå regelbundna blodprovs kontroller, ca 4 ggr i veckan, då Azatioprin har en del biverkningar på bl a lever, njure och röda blodkroppar. Gick på kortisonet i ca ett år, gick upp väldigt många kilo pg a all vätskeansamling som är en av dom största biverkningar på kortisonet. Såg ut som en strandad val haha ;). Mådde väl ändå rätt ok i någon månad, toalettbesöken hade minskat till kanske 10 ggr per dygn. Mitt vik på grossit företaget tog slut och jag valde att inte söka andra jobb då jag ville ta det lugnt för ett tag.

En dag när jag låg hemma på soffan och väntade på att tvätten skulle bli klar, så högg det till i sidan på ryggen. Smärtan sträckte sig ner till låret och ljumsken. En otroligt hemsk smärta som fick mig att tappa andan. Visste varken ut eller in. Om jag skulle sitta, stå eller ligga. Ville klättra längs väggarna. Ringde 1177 och dom rådde mig att åka in akut. Fick göra röntgen och det visade sig att jag hade njursten och naturligtvis så hittade dom en cysta som hade satt sig på samma äggledare som sist. Så det var bara att förberedda sig för akut operation. Denna gången tog dom bort min äggledare. Njurstenen gjorde dom inget åt, då den var så liten så jag kunde kissa ut den. Läkaren förklarade att njursten och cystor är biverkningar på min Crohns sjukdom.

Jag och min dåvarande pojkvän sepererade och jag flyttade till en ny lägenhet. Kände att det var dags att komma igång med jobb och lite så igen Ringde mitt gamla jobb, äldreboendet i Staffanstorp och frågade om det fanns någon tjänst ledig. Ja absolut fanns det och jag började jobba så smått. Min tarmsjukdom var väl egentligen aldrig helt i shack. Jag hade skov på skov. Medicinen funkade inte riktigt till just mig. Det är så olika från individ till individ. Hemska biverkningar från medicinen. Ständigt trött, ont i leder, sjukdomskänsla och feber var varannan dag. Men jag kunde ändå sköta mitt arbete till en viss mån, blev en hel del sjukanmälningar och min fritid påverkades lite.

Nu hade gått lite mer än två år sen sista operationen och plötsligt en dag kom samma smärta tillbaka i magen. Kände direkt igen smärtan och förstod i princip vad det var. Satte mig i en taxi in till akuten, då mamma var på jobb. Bad henne komma så fort hon kunde. Väl inne på akuten så kom jag in rätt snabbt då dom kände till min sjukdoms historia. Jag hade rätt, jag hade fått en cysta, men denna gången hade den satt sig på min äggstock, som hade vridit sig några varv. Tredje operationen och som tur var så hade min äggstock klarat sig, så den fick jag behålla tack och lov :). Fortsatte att jobba i någon månad tills jag gick in i väggen. Min tarmsjukdom tog riktigt hårt på mitt psyke. Led av panikångest dagligen och det var väldigt mycket spring fram och tillbaka till toaletten. Fick sjukskrivning för 2 månader och blev insatt på antidepressiva mediciner och lugnande medicin vid behov. Efter sjukskrivningen sa jag upp mig från jobbet för att åter fokusera på bara mig själv och min tarmsjukdom.


Fortsättning följer..


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tänkte berätta om hur jag fick min sjukdom..

Allt började år 2008. Jag jobbade på Kastrups flygplats, bodde i egen lägenhet i Malmö. Jag var en riktigt festprinsessa, spelade ingen roll om det var en måndag, torsdag eller lördag, om jag hade jobb tidigt dagen efter, jag SKULLE ut! Jag var väldigt spontan och levde för dagen!

Men en dag på jobb så började jag må dåligt.. jag fick magknip och började må illa. Kände att jag behövde gå på toaletten. Ringde efter en avlösare, butiken kunde inte stå utan personal. Jag gick på toa, tänkte åh nej nu har jag fått maginfluensa eller något liknande. Jag sjukanmälde mig och fick åka hem. Tågresan från Kastrup till Malmö var ett helvete.. När jag väl kom hem så ringde jag mamma (jag är mammas lilla flicka och kommer alltid att vara haha), berättade vad som hade hänt och mamma gav mig råd om vad jag skulle försöka äta och dricka. Men jag fick inte behålla något. Tänkte jaja detta går över snart, får hålla ut ett par dagar.
Dagarna gick och jag blev allt sämre.. fick inte ens behålla en klunk vatten. Jag bara sov och sov. Magsmärtorna blev värre. Åkte till akuten, men dom skickade hem mig lika snabbt. Sa att de bara va en vanlig influensa. "Drick mycket Resorb (vätskeersättning) och vila så ska du snart se att du mår bättre". Försökte ta mig till jobb någon gång under denna tiden, men det gick inte så blev sjukskriven.

Efter en månad hade jag gått ner över 10 kg, likblek och jag var så orkeslös. Min vän som bodde i samma hus som mig fick komma och bada mig och bädda ner mig i sängen varje kväll. Bokade tid på vårdcentralen, tog massa prover som visade att jag hade en infektion i kroppen, men var visste dom inte och dom följde inte upp det heller. Blev hemskickad med en antibiotika kur som jag skulle ta i ett par dagar.

Efter medicin kuren kände jag faktiskt mig lite bättre, fick iallafall behålla lite mat och kände mig lite piggare. Men jag var inte helt återställd. Jag återgick till jobbet, i ungefär 14 dagar. Började leva "normalt" igen, gick till stan med vännerna för en fika ibland och det blev några kvällar på klubben osv. Men jag var ändå inte den gamla Angelica. Men en dag blev jag så pass dålig att mamma fick tog mig till akuten. igen. Där gjorde dom en mindre koloskopi, då upptäckte dom en inflammation i min tunn tarm. Blev hemskickad med antibiotika och en ny sjukskrivning för en månad. Detta accepterades inte av min arbetsgivare, då dom har andra regler i Danmark. Dom gav mig ett ultimatum, att antingen sa dom upp mig eller så sa jag upp mig själv. Jag valde att säga upp mig själv.

Toalett besöken blev allt fler trots antibiotika kuren. Fick ingen uppföljning med läkare. Jag började må psykiskt dåligt. Jag fick socialt fobi, vågade inte gå utanför min dörr. Tanken på att behöva gå på en offentlig toalett i stan fick mig att kräkas. "Tänk om det hände en olycka om jag inte hittade en toalett i tid?" Jag ville inte träffa människor, kände mig äcklig. Till slut så slängde min vän in mig och sig själv i en taxi till psyk akut. Blev inlagd över en natt, hemskickad dagen efter med lite lugnande medicin och en bokad tid hos en psykolog. Efter x antal besök hos psykologen så kände jag faktiskt att jag blev bättre. Försökte ta dag för dag. Fick lite "uppgifter" att utföra, t ex att försöka ta mig ner till stan i 5 min sen hem igen. För att sedan öka på tiden. Och det funkade!

Jag började fokusera på mig själv, inget annat. Behövde hitta nya rutiner i livet.. Dagarna gick och det bara bättre och bättre. Fick ett nytt jobb. Angelica was back! Inget kunde stoppa mig! Mitt liv blev roligt och spontant igen.

Fortsättning följer..

2008. Någon månad innan jag blev sjuk (sorry för dålig bild upplösning).

Likes

Comments

Hej!

Har velat starta en blogg rätt länge, men aldrig riktigt fått ro eller hittat tiden till det. Men nu ikväll har jag inget speciellt att göra, ligger på bara soffan, dricker islatte och har ont pga min jävla njursten. Blir en stötvågs behandlig i augusti månad, yeey!

I detta inlägget tänkte jag bara presentera mig själv så ni får ett litet hum om vem jag är.

Snart 28 år gammal, förlovad med världens bästa man. Tillsammans har vi två hundar, mina älskade prinsessor! Bor i ett hus i Arlöv, men har planer på att flytta inom snar framtid. Jobbar på ett äldreboende/kort tids boende och trivs super. Försöker umgås så mycket som möjligt med min älskade familj och vänner. På min header bild ser ni mig och min fina lillasyster, som kämpar mot sin bröstcancer sen december förra året. Jag är så jävla stolt över henne, hon är min förebild och MIN KÄMPE! För några år sedan blev jag diagnostiserad med Crohns sjukdom och det är de jag kommer att försöka fokusera på att skriva om här i min blogg, dela med mig av min erfarenhet, så andra som lever med sjukdomen eller anhöriga kan relatera och få råd osv. Även jag söker hjälp och råd från andra som kanske är i samma situation som mig. Så har ni frågor eller vill dela med er av något så bara kommentera eller släng iväg ett meddelande :)

I nästa inlägg tänkte jag skriva om hur jag fick min sjukdom.

Tillsammans är vi starkast 💪


Likes

Comments