Det här med att inte alltid vara okej, det är ändå okej. En behöver inte vara helt hundra jämt. Det går inte. Det gäller även människor som inte lider utav psykisk ohälsa. Undrar om det ibland inte är värre för dem? En motgång blir tyngre. Så känner iallafall jag. Det är tragiskt, men jag är van, van vid att en motgång sällan kommer ensam. Van vid att kämpa vidare och att ständigt ha en ångestklump i brösten. Det är konstigt det där, att det känns konstigt i hela kroppen när ångesten inte finns där. Bara en sån sak kan självklart trigga igång ångesten, ångest över att inte ha ångest. Det är märkligt. Märkligt hur den mänskliga hjärnan fungerar (ibland inte fungerar). Jag vet också att ångesten inte kan skada mig, inte ångesten i sig, det är en känsla, ett mående. Men den kan ha så många konsekvenser och har också haft det. Inte idag, inte på länge, men förr. Ofta. På många olika sätt. Ibland så långt att döden har känts nära inpå. Som en utväg. Jag har lärt mig nu att hantera ångesten till stor del. Avvärja den när den är som värst. Jag fungerar ändå och det är väl huvudsaken?

Tillsvidare, vi syns i marschallens skugga.
/The Mad Hatter.

Likes

Comments

Jag går in hårt och startar på en gång. Psykisk ohälsa. Resan från att känna sig helt galen och utanför, till att hitta sin egen förståelse och acceptans, samtidigt som en inte längre känner sig galen och utanför. Genom att skriva om allt det här så vill jag öka en förståelse för de som inte lider, eller har lidit, av psykisk ohälsa. Jag vill öppna ögonen för hela världen, inte bara en grupp på Facebook eller mina närmaste. Psykisk ohälsa är inget som någonsin borde vara tabu att prata om, men tyvärr, allt för ofta, så stöter en på folk som tar illa vid sig. Som har en skev bild av det hela. Genom det här så kanske jag inte bara öppnar ögonen hos vissa, utan jag kanske även når ut till folk som behöver det? Jag vet inte. Det återstår att se.

Men så länge, vi syns i marschallen skugga.
/The Mad Hatter.

Likes

Comments