Det brann många ljus i minneslunden ikväll. Flera var för dig Lovalie. Från och med i år har vi en ny tradition, att tända ljus hos dig klockan 19.00 den 15 oktober för dig och alla andra änglabarn, Wave of light är viktigt, vi bryter tystnaden!


Idag har varit en extra tung dag. Hösten är så vacker och du får aldrig uppleva den. Din syster pratar allt mer om dig, om hur du är en ängel i himlen, det märks så väl att hon tänker på dig väldigt ofta. De andra barnen har ju sina syskon med sig när vi möter dem i lekparken, kanske startar P:s funderingar där. Hon förstår ju ännu inte vidden av det faktum att du är en ängel, att ni aldrig kommer få ses.

Idag satt jag länge och tittade på alla foton av dig. Jag saknar dig så att det gör fysiskt ont i kroppen. Ibland vill inte minnet vara med mig, då hjälper korten. När jag tittar på dem blir du levande på min näthinna igen, levande när bilden tycks ha bleknat. Samtidigt så vet jag att bilden på min näthinna egentligen aldrig kommer blekna, vissa stunder är den bara svårare att plocka fram, kanske för att det gör för ont eller för att hjärnan är så upptagen med annat.

Nä jag utför yoga kommer nämligen bilden av dig alltid tillbaka stark och klar, som den stjärna du är. Du är vår vägledare, vår skyddsängel och framförallt en saknad dotter, lillasyster, barnbarn, systerdotter, brorsdotter och kusin.

Vi älskar dig Lovalie och hoppas att du ikväll såg alla ljus som brann för dig och dina änglavänner!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag är dagen här, det är en stor dag Lovalie, det är er dag! Idag är dagen då världens minns alla er barn som lämnade jorden alltför tidigt.

Vi, din familj, minns dig varje dag, i varje andetag, vi behöver ingen specifik dag för det men det borde uppmärksammas mer, ni borde höras mer! Bara genom oss får ni en röst, bara genom oss kan tystnaden brytas.

Ikväll klockan 19.00 är det wave of light. Alla, världen över bör tända ett ljus för dig och alla de andra små änglarna och låta det brinna i minst en timma, då kommer ljuset lysa hela 15 oktober för er. Kärlekens ljus som jag är säker på skiner ända till andra sidan, desto fler ljus, desto större sannolikhet att ni ser dem!

Jag och din mormor ska mötas hos dig i minneslunden och tända våra ljus där. Här hemma ska din pappa tända ljus i din lyckta så det lyser även här, det är inte mycket med det är åtminstone något. Vi saknar dig något otroligt!

Så till alla er som läser, tänd ett ljus klockan 19.00 idag, var med, visa ditt stöd och skänk alla änglabarn en tanke. De kan bara höras genom oss, låt oss hjälpas åt, låt oss bryta tystnaden!

Likes

Comments

Vi är hemma igen och det första vi gjorde var att besöka dig i minneslunden och tända ett ljus Lovalie.

Det är så konstigt att det tog emot att åka iväg, det kändes som att vi åkte ifrån dig trots att du är med oss hela tiden. Jag saknade dig, saknade minneslunden och att få tända ljus hos dig. Det är märkligt men det här är vår nya tillvaro, du finns på något sätt här fast du är med oss överallt och det var omöjligt att inte spendera ledig tid med dig i tankarna.

Överallt fanns barnfamiljer med flera barn, överallt såg jag bebisar som såg ut att vara ungefär i din ålder. Syskon i samma ålder som dig och P. Mitt barn hade inte sin syster med sig på semestern, mitt barn kommer aldrig få spendera en semester med sin syster, mina barn kommer aldrig få mötas, den insikten vänjer jag mig aldrig vid. Det är så förbannat orättvist, så omöjlig att ”komma över”.

Det var samtidigt skönt att komma iväg, hav och solsken gör något med sinnet, med själen. Jag hoppas du såg att vi hade det bra trots att du fattades hela tiden. Din syster pratade om dig, jag tror att vi alla tänkte på dig och hoppades att du var med oss.

Snart har 7 månader gått och det blir inte lättare. 

7 månader utan mitt barn.
7 månader med halva mitt hjärta i himlen och halva mitt hjärta på jorden.
7 månader har vi överlevt med en flicka på varje sida.
7 månader av sorg men också gränslös kärlek.
7 månader har snart lyckats gå trots att jag inte trodde att vi skulle överleva en dag utan dig.

Likes

Comments

Du är med oss vart vi än åker.
Du finns i varje andetag, i varje steg.

Igår pratade P spontant om dig, hon berättade för farfar hur du är o himlen, att du är en ängel, det kändes fint. Ni hör ihop, idag, imorgon och för alltid. Jag har en flicka på varje sida, lika viktiga bägge två, lika verkliga och lika älskade.

Det är konstigt egentligen att det känns som att vi åkt ifrån dig också trots att jag vet att du är med överallt. En hel vecka utan att jag själv får tända ljus i minneslunden till dig, det är lång tid. Din mormor håller ett ljus tänt hela tiden vi är borta, hon ser efter dig och det känns så skönt. Du är så saknad, av dina mor- och farföräldrar också.

Igår såg jag återigen ett hjärta på himlen över havet, jag hoppas att det var du som pratade med mig. Jag hoppas du vakar även här.

Likes

Comments

Härom kvällen satt jag som jag brukar när jag behöver bearbeta sorgen lite extra och därmed också förverkliga dig och lekte med bilder i en redigeringsapp för foton. Jag gör ofta så, redigerar och leker med bilder för att försöka skapa en illusion av att du lever på korten. För vems skull vet jag egentligen inte. Jag intalar mig själv att det är för att andra ska ”klara” av att se bilder på dig Lovalie men ibland undrar jag om det inte är lika mycket för min egen skull, att jag behöver skapa en illusion av dig vid liv just för att jag aldrig fick se dig dra ditt första andetag.

Jag måste erkänna att det faktum att du är så blå på många kort är lite jobbigt att acceptera. Att du var så långt borta när jag vaknade ur narkosen att din kropp var kall och blå. Lika vacker för det men bilderna jag har gör dig inte rättvisa.

Åter till sak, den kvällen när jag lekte med foton på dig så lekte jag även med foton på din syster. Jag brukar göra det för att sedan kunna para ihop dem till de syskonbilder jag aldrig kommer få ta.

Då, då gav du mig det starkaste tecknet av alla. Plötsligt fanns en fjäril på ett kort på mig och din syster, en fjäril mitt emellan oss, en fjäril som jag inte lagt dit, filtret jag använde var ett helt annat så den borde inte bara dykt upp. För den som inte läst tidigare inlägg så är fjärilen en symbol för Lovalie som vi använder dagligen här hemma. Jag brukar säga till P varje gång det kommer en fjäril att det är Lovalies sätt att visa sin närvaro, så Lovalie säger hej.

Så plötslig fanns en fjäril på kortet och sedan dess har jag faktiskt känt en enorm styrka.

Det är lite så det är Lovalie, genom små tecken finner jag sådan styrka, ork och glädje mitt i sorgen. Genom små tecken ger du mig livskvalité och lycka, en framtidstro på att det faktiskt går att leva vidare, på att du faktiskt är med oss, på att du faktiskt finns trots att du inte syns.

Jag brukar inte dela bilder på mig och din syster (inte på dig heller) men just denna bild kan jag inte låta bli att visa här, det enda fotot på oss ”tre”.

Likes

Comments

Du ger mig styrka även när luften rinner ur mig.

Du ger mig hopp även när mörkret lägger sig över mig.

Du ger mig en tro på att det finns något efter detta.

Du ger mig värme även när det blåser kallt.

Du är det som håller mig sansad även när jag känner mig trasig.

Du ger mig energi även när jag är så trött att kroppen stänger ner.

Framför allt så ger du mig kärlek, gränslöst och ovillkorligt.

Oavsett vad som händer så vet jag att du är där, att du vakar ovanför och det bringar en trygghet för mig.

Tack för det Lovalie, tack för att just du är min dotter!

Likes

Comments

6 månader, ett halvt år har gått och vi står kvar. Allting ser egentligen fortfarande ut som den dagen då du förvandlades till en ängel men samtidigt är ingenting som då. Tiden har gått fast det lite grann känns som att den har stått stilla.

Jag har vaknat, andats, skött hus och hem, börjat jobba igen, skrattat, gråtit, älskat, saknat, sörjt och försökt göra det bästa av varje dag i 6 månader nu. Jag har överlevt i ett halvt år utan dig. Det är svårt att ta in, det är svårt att förstå att det går att leva utan dig Lovalie, det går samtidigt som det känns så omöjligt.

Jag önskar fortfarande att jag kunde säga att det blir bättre men det blir det inte. Varje gång jag tänker på dig, tittar på korten av dig eller försöker föreställa mig hur du kändes i min famn så gör det så fruktansvärt ont inuti samtidigt som det är en sådan enorm kärlek. En enorm stolthet och lycka över att just du är en av våra döttrar. Jag är så glad för att det var du som låg där inne i min mage och hade party varje dag, vi har ett band som ingen kan se men som är så starkt att det aldrig kommer brytas.

Jag är övertygad om att vi kommer ses igen och det enda som känns "bra" är att vi nu är hela 6 månader närmare den dagen. Jag älskar dig Lovalie, jag saknar dig men jag lovar dig att jag ska leva så fullt ut jag bara kan varje dag tills vi möts igen. Jag ska låta dig leva genom mig och jag ska se till att din syster vet om att ni egentligen är två.

Så nu när jag gör det här för dig Lovalie, så kan du väll lova mig att du väntar på mig? Att du är lycklig under tiden, att du har det bra där du är men att du fortsätter följa oss och ge oss små tecken då och då. Vi behöver dem för att orka fortsätta, för att verkligen kunna njuta av livet, det liv du aldrig fick en chans att uppleva.

Likes

Comments

Så var dagen här, min födelsedag, ytterligare en dag i almanackan som enbart påminner om att du saknas ännu lite mer. Det enda jag önskar mig är att få dig tillbaka och det är ju omöjligt så därför önskar jag mig ingenting, allt annat känns så oviktigt. Tid med dig och din syster är allt jag vill ha. Tid med er är allt jag behöver.

Jag sitter hos dig i Minneslunden och önskar att du kunde ge mig ett tecken, visa att du är med mig, att du ser mig fast jag inte kan se dig. Jag önskar så kraftfullt just precis det för ju längre tiden går, desto osäkrare blir jag på om du fortfarande finns här hos oss.
Kanske har du flugit vidare?
Jag vill inte tro det, jag vill tro att du följer oss, vakar över oss och känner vår kärlek. Jag behöver tro att du är med oss.


Igår var jag på ett bodybalance-pass och mot slutet av passet så körde vi lite yogainspirerad meditation, det var häftigt för man skulle låta tankarna vandra fritt och samtidigt låta händerna sväva. När jag satt där och höll händerna i luften, blundade, andades och verkligen fokuserade så kunde jag plötsligt känna dig i min famn. Jag kunde verkligen känna din hud mot mina händer, din tyngd och hur len du kändes. Känslan var helt underbar, så levande, som att du kom tillbaka åter igen. Det var som att minnet som på sista tiden blivit svagare plötsligt var starkare än någonsin förut.

Värdefullt, verkligen värdefullt.

Likes

Comments

Det är finns liksom ingenting som kan göra livet på riktigt bra igen.
Oavsett vad som händer, oavsett vad vi gör, så kommer du att fortsätta fattas Lovalie. Det är så frustrerande för man är så maktlös. Vårt enda val är att lära oss leva med saknaden.

Så många gånger som tankarna kring varför detta drabbade oss kommer. Tankar som säger att vi måste ha gjort något riktigt fel i livet som drabbades av detta.

Trots att jag vet att det inte är så, ingen av oss änglaföräldrar har förtjänat vårt öde, ingen människa kan någonsin förtjäna en livstid utan sitt barn. Ingen kan förtjäna det för straffet är omänskligt. Ändå kommer tankarna ibland.

Det är tur att sorgen kommer i vågor, att man har "bra" dagar och "dåliga" dagar. Det är tur att man kan skratta och le, även genom tårarna.
Det är tur för annars skulle man inte orka.

Inte ens på mina dåliga dagar vill jag avsluta livet och komma till dig Lovalie. Det spelar ingen roll hur mörkt och tungt det känns, jag vill leva för dig, åt dig. Jag vill ta vara på varje sekund för jag vet att det kan vara över på ett ögonblick. Så även på mina "dåliga" dagar så är jag tacksam för livet. Även på mina dåliga dagar så njuter jag av livet, av den "tur" vi ändå har som bor i det land vi gör, med jobb, tak över huvudet, mat på bordet och en varm säng att krypa ner i varje kväll. Trots det som hänt så är vi lyckligt lottade på så många sätt, det är lätt att glömma bort det och viktigt att påminna sig själv om det när avundsjukan kring andras lycka kommer krypandes.

Jag undrar ofta hur det kom sig att jag fick leva när du inte fick göra det men jag tänker att allt måste ha någon underlig mening och att du finns med mig ändå. Du finns i mitt hjärta, du är med i mina tankar hela tiden och framför allt lever du kvar i mitt minne. Kanske fick jag fortsätta leva av just den anledningen, för att föra ditt minne vidare medans du uträttar annat där borta.

Till P brukar jag säga att du är vår alldeles egna lilla skyddsängel, den vackraste skyddsängeln man kan få. Jag brukar säga att även fast vi hellre haft dig här hos oss så är vi glada att vi har just dig som vakar där ovanför. Jag brukar berätta för henne att du var något alldeles extra, att du var speciell, därför fick du inte stanna utan flög vidare så snart. Att du inväntar din familj där borta långt bortom regnbågen och att vi en dag alla kommer vara tillsammans igen.

Än så länge är detta det normala för P, hon vet inget annat, för henne har du alltid fattats trots att du funnits, du gick från magen direkt till himlen utan att ni fick mötas så för P är det inte konstigt.

Älskade ungar, tänk vad jag älskar er.

Likes

Comments

Halva september har gått, julen närmar sig och jag förstår inte riktigt hur jag ska ta mig igenom den så jag börjar redan nu att mentalt förbereda mig. Det är ju så att vi måste "fira" jul då vi har både P och flickornas kusin J att tänka på. De förtjänar den bästa julen någonsin och det gör ju du också Lovalie. Men hur ska jag klara av att vakna på julafton och veta att du aldrig får fira jul?

Från och med i år blir vår nya tradition en tur till dig i minneslunden efter frukost. Väl där ska P varje år få ett paket från sin lillasyster, något symboliskt som visar att hon faktiskt har en syster. Alla de andra barnen har ju syskon att köpa presenter till och få presenter av, i vår familj ska det inte bli någon skillnad. I år ska P få de här böckerna av dig Lovalie.

Jag vet att jag älskade det där första paketet på julaftons morgon så jag hoppas P kommer göra detsamma i framtiden. Att hon kommer se fram emot den stunden på julafton som vi är hos dig.

Det har börjat komma lite frågor från P och när hon inte varit hos dig på länge så visar hon att hon vill till dig. Hon hämtar gärna ett färdigmålat ljus (hon vet att jag aldrig lämnar ett omålat längre) och säger ditt namn. Frågar jag om hon vill till dig så svarar hon allt jaaa och "Säga hej till Lovalie". Det är ju det vi gör när vi är hos dig, vinkar till stenen och säger hej.
Sen hämtar hon ditt fotoalbum och tittar på korten på dig, dessa stunder älskar jag, när P och jag verkligen sitter ner och pratar om, tittar på och minns dig.

Mina flickor, en på varje sida, så lika men ändå så olika. Lika älskade bägge två!

Dessa har en annan änglamamma gjort till oss och dem ska hänga i granen i år, en kula för varje älskad unge.

Likes

Comments