Header

Jag försöker att kontrollera mina impulser till att självskada. Men jag lyckas inte så bra just nu. Tårarna bara rinner ned för mina kinder. Spela hjälper inte och om jag skulle lyssna på musik så skulle jag bara välja låtar som gör saken värre.
Jag känner hur ångesten börjar utvecklas till en panikångest.

Försöker att kontrollera min smärta, försöker att vara glad
men det känns i mitt hjärta. Vad ska jag göra när hoppet har tagit slut. Hur ska jag veta vilken väg jag ska ta mig ut?
Jag har försökt så många gånger, jag har väntat på tiden
Men orkar inte längre, jag lider. Snälla, ta mig härifrån, bort från denna värld. Jag går under varje dag men jag försöker att va glad. Nu slutar jag försöka det blir ändå aldrig bra.
Allting känns så värdelöst vill bara komma bort.
Det är hemskt att må såhär Det finns inget man kan göra
fortsätt bara att kämpa är det enda man får höra.
Det är svårt att vara stark och hålla modet kvar, ska jag leva eller dö? Har jag ens något val? Hoppet håller mig vid liv, men jag vet inte hur länge. Men de känns som om livet går ifrån de sämre till bättre. Jobbigt att beskriva, glad men deppig ändå
jag ser ljust på min framtid, vi får se hur de går. Men hur ska ja klara av ett liv som jag börjar tvekar på?

Jag klarar inte av att stå emot mina impulser längre.. 2 månader.. Jag klarade 2 ynka månader....

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag känner en hel del ångest över mig själv, känner mig väldigt värdelös och svag. Jag vet inte vad jag ska göra åt mitt äckliga mående. Jag känner mig vilsen, jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv längre, är så osäker på mig själv. Trodde att jag var i ett stabilt läge och så jag kan hantera mina känslor, men det kan jag inte. Jag vet inte ens vad jag ska tänka eller göra längre.
Jag känner mig så vilsen i mig själv, jag kan inte hantera mina negativa känslor längre, dem tar över mitt tänkande. Jag känner mig så otroligt svag och att jag bara faller neråt i det mörka svarta hålet som är en ständig kamp att försöka klättra uppåt. Jag mår psykiskt dåligt. Jag vill egentligen inte göra någonting alls. Bara låsa in mig på mitt rum och hoppas på bättre tider...
Jag vågar inte lita på mig själv, jag är rädd för att bli sårad, sårad av mig själv och dem jag älskar.

Hatar att känna att jag inte duger till någonting,
tårarna rinner ned för mina kinder. Jag orkar inte hålla allt inombords längre, det tär på mina krafter att dölja hur jag egentligen mår. Den fär masken som jag en gång alltid hade på mig, den är tillbaka nu. Jag döljer att jag mår dåligt.
Jag vill inte ljuga och säga att jag mår bra när jag inte gör de.

Jag vet inte vad jag vill längre. Känner mig så otroligt vilsen.
Jag kan inte sova ordentligt på grund av det här. Orkar inte med det här längre, vill bara att allt ska bli bra. Jag är positivt i allt, men nu kan jag inte se någonting positivt för tillfället..

Om jag bara kunde hitta mig själv igen, jag vet inte vem jag är längre... Känner mig så lost och vilse, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill hitta mig själv igen och kunna må bättre. Men just nu känns allt bara så jävla meningslöst...

Jag gråter nästan varje natt. hatar konstant, avskyr konstant. Hatar mig själv. För den jag är och hur jag ser ut. Önskan om att vara bra, intressant, älskvärd. Någon att prata med som förstår. Kanske inte som har varit med om samma sak men som FÖRSTÅR att jag ibland vill vara tyst, att jag kanske stöter ifrån, att jag gråter. Men istället är jag ensam och behåller allting för mig själv. Jag ser tillbaka mer än jag ser framåt. Egentligen ser jag inte framåt alls...

Vaf fan vill jag göra med mitt liv egentligen?  Jag är så jävla lost in darkness..

Jag saknar Riley, jag behöver hennes helande kramar och att hon ligger i min famn. Det får mig att vara glad och lugn ❤.

Likes

Comments

Jag tror att jag börjar hamna i min depression igen, känner mig så orkeslös och helt värdelös. Jag vill bara skrika, gråta slå sönder något, supa mig redlös.. Jag vet inte. Det kanske bara är idag. Jag börjar tänka tillbaka på gamla vanor som jag brukade göra när jag mådde som sämst. Jag vill inte tänka så långt och så djupt tillbaka, det har tagit mig flera år att komma hit jag är, jag vill inte trilla föera steg tillbaka.
Det ända som gör mig positiv just nu är min flickvän Riley, min familj och vänner som finns här för mig.
Men jag känner bara att allt är så hopplöst just nu. Jag borde inte tänka såhär, men jag gör det i alla fall...

Jag har ingen aptit överhuvudtaget även fast jag är svinhungrig. Min ätstörning stör mig, jag svälter mig själv, jag straffar mig själv genom att inte äta. Jag hatar min kropp, men ändå inte... Jag är är så sjukt förvirrad.

Tatuerde mig igår..

Jag älskar Riley så otroligt mycket, hon är så identisk med mig. ❤
Vi är fina tillsammans. ❤😍

Likes

Comments

Trodde att mitt mående skulle bli värre och värre för varje dag, men mitt mående har blivit mycket bättre. Jag mår mycket bättre nu för att jag har träffat en underbar person.
Sen första gången jag träffade henne så har mitt mående bara blivit bättre, jag är så otroligt förälskad i henne.
Jag har aldrig blivit såhär kär i en människa så fort förr, det första ögonblicket jag såg henne fick det mitt hjärta att slå mycket snabbare. Riley heter denna underbara tjej.
Att få ha Riley i mitt liv gör mig så otroligt lycklig, vi är otroligt lika med många saker, men ändå olika med andra saker. Jag känner den riktiga känslan av äkta kärlek. Hon får mig att känna lycka igen, hon får mig att vara positiv.
Mina känslor för Riley är så otroligt starka. Jag älskar henne verkligen. När hon frågade mig om jag ville bli tillsammans med henne så vart jag överlycklig, jag vart så glad och lycklig att jag började gråta.

Riley får mig att må bra på riktigt.❤

Likes

Comments

När jag vaknade imorse och kollade ut genom fönstret så fick jag en chock. Det var som en snöstorm, kände att jag ville gå och lägga mig i ide som björnarna. Men jag gick upp och åt frukost, det var ca  1 månad sedan jag åt frukost.
Jag skulle egentligen inte gå till skolan idag, men vädret lugna ner sig och min wifey skrev till mig att vi kan samåka till skolan, vilket jag valde att göra. Så nu sitter jag här i skolan på en tema lektion. Någonting om Naturskydd och ekosystemtjänster, jag är så sjukt ointresserad av detta ämne.
Jag ska inte jobba med naturgrågor eller något inom det, så jag tycker det är ganska onödigt.

Jag mår bättre idag, är piggare och har lite mer energi, även väldigt pratglad. Men det är nog bara för att jag satt i mitt rum igår och spelade Final Fantasy VIII. Spelade nog i 9 timmar. Tiden flög bara iväg, när jag kollade på klockan så var hon halv tre. Vart förvånad.

Nu slutar lektionen äntligen! Nu ska jag till stan och springa förbi piercing butiken Bullet no.2 då jag råka svälja min piercing när jag sov.

Likes

Comments

Jag har verkligen ingen ork att göra något, sitter i skolan och håller på med Naturskydd. Jag bara sitter här och inte lyssnar alls, mina tankar flyger iväg och känner hur ångesten kryper sig fram, hur gråten sitter i halsen. Jag vill bara springa ut ifrån klassrummet och låsa in mig på toaletten och gråta. Jag vill bara hem, hem till mitt rum så jag kan stänga in mig och bara vara för mig själv. Eller få en tröstande kram av mamma.
Jag orkar verkligen inte må såhär som jag gör... Jag har verkligen ingen ork länge.

Likes

Comments

Jag känner mig vilsen, jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv längre, är så osäker på mig själv. Trodde att jag var i ett stabilt läge och så jag kan hantera mina känslor, men det kan jag inte. Jag vet inte ens vad jag ska tänka eller göra längre.
Jag känner mig så vilsen i mig själv, jag kan inte hantera mina negativa känslor längre, dem tar över mitt tänkande. Jag känner mig så otroligt svag och att jag bara faller neråt i det mörka svarta hålet som är en ständig kamp att försöka klättra uppåt.
Jag mår psykiskt dåligt. Jag vill egentligen inte göra någonting alls. Bara låsa in mig på mitt rum och hoppas på bättre tider...
Jag vågar inte lita på mig själv, jag är rädd för att bli sårad, sårad av mig själv och dem jag älskar.

Hatar att känna att jag inte duger till någonting,
tårarna rinner ned för mina kinder. Jag orkar inte hålla allt inombords längre, det tär på mina krafter att dölja hur jag egentligen mår. Den fär masken som jag en gång alltid hade på mig, den är tillbaka nu. Jag döljer att jag mår dåligt.
Jag vill inte ljuga och säga att jag mår bra när jag inte gör det.
Men då kommer alltid frågan "Varför?"
Jag kan inte alltid svara varför jag mår dåligt, alla mina negativa tankar påverkar mig både fysiskt och psykiskt.. Jag kan ta illa vid mig på småsaker som sitter kvar ett bra tag, ävem fast jag själv kommit över det, men mitt psyke säger en helt annan sak.
Jag känner inte igen mig själv längre. Mina ögon är tomma, dom glittrar inte som de gjorde förut.. Det är som ett tomt svart hål i mina ögon.. Jag vill kunna känna lyckan igen, vara glad som jag brukar vara utan med falska skratt och leenden.
Jag gråter i min ensamhet, det är tröttsamt väldigt tröttsamt.

Jag klarar snart inte av min impulskontroll. All denna ångest jag har inom mig bara växer sig större och större.

Likes

Comments

Idag är det då tisdag.. (No shit...?)

Veckans start har börjat väldigt bra, har kommit i tid till skolan. Det är dock en hel del pluggande med massa deadlines, till exempel bokläsningen som vi har ska vara färdigläst tills den 14 februari, jag har inte kommit så långt i boken direkt. Har läst ett kapitel i Ken ring - Livet boken som jag läser, men blir att läsa mer sen på rasterna och på andra svenska lektionen så att jag hinner läsa ut den tills nästa vecka, kommer även få läsa den på väg hem ifrån skolan. Så jag borde komma framåt en del i boken, då jag måste använda mig av Legimus. Legimus är en ljudboksapp som man får av biblioteket om man har te.x dysleksi samt synsvårigheter. Jag har lässvårigheter, jag kan inte läsa en bok utan en ljudbok för jag fastnar bara på samma rad eller samma sida i flera minuter, vilket gör att det tar tio gånger så längre tid att läsa för mig. Det ända negativa med Legimus är inläsarna, jag måste ha en bekväm röst som jag kan lyssna på samt följa med i boken för att kunna läsa överhuvudtaget, om det är en röst som är jobbig eller som jag känner att det inte går att lyssna till så kan jag verkligen inte läsa. Tycker att de borde ha Ken rings röst, men istället så är det en annan person. Men det finns nog någon annan app förhoppningsvis som man kan kolla om de har ken rings röst. Det skulle vara sjukt bra!

Det här kanske må låta knäppt, men jag älskar skolan, speciellt Skarpnäcks folkhögskola, men även klassen. Alla kommer bra överens med varandra, alla pratar med alla, sen att man har vänner i klassen gör saken så mycket bättre. Jag har aldrig trivts såhär bra som jag gör här. Det är verkligen vänner för livet, man kan ses utanför skolan, gå ut på krogen tillsammans, umgås och chilla. Det är inte ofta det händer, inte när det gäller mig. Jag har alltid vart den som är i bakgrunden. Men nu så är det verkligen inte så!

Jag mår bra när jag får vara med folk jag tycker om, om jag skulle vakna med ångest och bara vill vara för mig själv så går jag upp och åker till skolan istället, för då får jag ett annat tankesätt och jag får träffa andra samt vara social, vilket gör att man automatiskt mår bättre. :)



Likes

Comments

Ligger i sängen och kramar om mina nya fina vänner (Gossedjur) Ja, jag vet att jag är 22. Men jag gillar faktiskt Stitch och Tigger! De är dem ända jag kan krama om just nu. Så då nöjer jag mig med det! 
Köpte dom i lördags när jag gick in i Disney butiken.

Och ja, jag älskar gossedjur, jag vill ha fler. Har bara 4..?
Den jag fick när jag föddes (mimmi, som jag döpte den till) Toggipi sen Stitch och Tigger. 

#disneygossedjur
#gossedjur
Jag försöker få mina tankar på annat att tänka på, men det går inte. Försöker att hitt lugnande musik. Det hjälper inte ens. Ska försöka hitta ett mindfulness klipp emot ångest.
#mindfulness

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag mår just nu, jag bara gråter utan att ens veta riktigt varför. Jag känner en stor klump i halsen.
Jag vet inte vad jag vill just nu. Allt känns bara så hopplöst, mina ögon lyser inte längre som de gjorde förut.
Jag tror jag vet vad som börjar hända, jag trillar tillbaka till min depression. Mina falska leenden och mina falska skratt, jag känner mig orkeslös men jag tvingar mig själv.
Alla negativa tankar, jag står inte ut med dem, jag orkar inte ha mina svackor, jag vill kunna skratta och le på riktigt. Det här påverkar inte bara mig, det påverkar alla andra i min omgivning också...
Jag vet inte vad jag vill längre. Känner mig så otroligt vilsen.
Jag kan inte sova ordentligt på grund av det här. Orkar inte med det här längre, vill bara att allt ska bli bra. Jag är positivt i allt, men nu kan jag inte se någonting positivt för tillfället..

Om jag bara kunde hitta mig själv igen, jag vet inte vem jag är längre...
Känner mig så lost och vilse, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill hitta mig själv igen och kunna må bättre. Men just nu känns allt bara så jävla meningslöst.
Kan inte sova ens även fast jag är sjukt trött...

JAG HATAR ATT MÅ SÅHÄR... Jag behöver en varm kärleksfull kram!

Likes

Comments


Better Blogging Nouw