Header

Photo, Daily

Mer foton på min Flickr, HÄR

Ja det här med känslor är ju en hel värld i sig. Och det känns som att jag står utanför och tittar på. Människor som förstår sig på känslor och de som är som en öppen bok är ju delaktiga. Resterande inte. Och jag känner mig inte delaktig. Och jag har väl aldrig riktigt gjort det heller, men inte riktigt förstått det förrän nu. Det är nu på senaste som jag faktiskt försökt googlat på exempelvis "tänker inte som andra", "förstår mig inte på hur andra fungerar" (haha jag vet, det låter kanske roligt?). Till slut hittade jag något som stämde på pricken, Alexitymi.

"Personer med alexitymi är kort beskrivet oförmögna, eller har svårt, att förstå och sätta ord på både sina egna känslor och andras, något som medför svårigheter med empati och inlevelseförmåga"

Ja. Det här är jag. Så alla ni som inte tror att jag bryr mig om er - jag gör det men vet bara inte hur jag gör för att visa det. Och alla ni som känner mig (eller tror ni känner mig), här har ni en förklaring om ni tycker jag verkar ointresserad, obrydd eller kall. Som en robot. Och alla ni som inte tycker att ni förstår er på mig så, NEJ, jag förstår mig inte på er heller.

Detta är ingen sjukdom, jag försöker inte diagnosera mig själv utan detta är ett tillstånd som går att jobba bort/förbättra (krävs dock en hel del för det). Men det är alltid skönt med en förklaring, eller hur? Jag försöker inte gömma mig bakom detta utan mer att andra kanske kommer kunna ha en mer förståelse hur jag fungerar. Eftersom det är ganska svårt att få reda på vad jag känner om saker. För inte vet jag.

Det är inte så att jag inte kan visa en känsla, det kan jag. Men att förstå och förmedla dem är en helt annan femma. Exempelvis om jag har ögonen fylld med tårar kan det ofta vara så att jag inte ens vet varför. Jag brukar då ofta anta att jag är trött eller något. Men jag kan däremot faktiskt komma på senare varför jag var ledsen. Ibland går det, men det går sakta. Som när jag och Andreas kanske haft en dålig period men jag inser aldrig det förrän några månader senare och då är det ju "för sent". Eftersom att det är ju meningen att jag skall kunna uttrycka mig vad jag känner här och nu och inte det jag kände för flera månader sedan. Det är ju relativt ointressant.

Personer med Alexitymi har oftast dålig fantasi, noll spontanitet och är sällan kreativa. HUR TRÅKIG FÅR MAN VARA? Även det stämmer tämligen bra in på mig. Dock måste jag faktiskt ändå ge mig själv lite beröm för att jag faktiskt är lite kreativ. Eftersom att jag faktiskt håller på med fotografi. Men jag har svårt att förstå bilders budskap och liknande. Därför gillar jag inte när människor frågar: "Hur tänkte du när du kom på det här och vad är det för känsla du vill förmedla med denna bild?" Ja, och liknande frågor. Jag kan inte besvara dem. Så jag brukar låta betraktaren tolka mina bilder istället för att jag ska stå och berätta det. För jag vet inte. Jag bara gör något. Och därför är det ganska svårt att bolla idéer med mig, det går nästan inte. Så vida man inte har några veckor på sig att vänta på ett svar. Då kanske jag kan komma med något. Därför vill jag gärna endast fota det jag själv vill fota och göra, inte uppdrag åt andra eftersom att det blir svårt att försöka komma på idéer efter det de tillfrågar. Så när jag kan fota fritt blir det bra, annars tycker jag inte att det blir det riktigt. Och samtidigt som det blir en press på att jag måste komma på några kreativa idéer. I och med det kan också bloggen vara stressande eftersom att det finns något att leva upp till. Dock var det ju mera när jag skrev om mode eftersom då måste allt vara "perfekt".

Som slutfas på detta inlägg vill jag bara säga TACK till alla underbara vänner jag har och min familj. Och ett stort tack till min pojkvän, Andreas, som har det tufft med mig ibland. Eftersom att han själv är en öppen bok är det svårt att förstå motsatsen. Och tack till alla fina läsare som kikar in här❤

Likes

Comments

Daily, Photo

En gammal bild från 2012.


Andreas heter han. Han som alltid ställt upp. Han som alltid gjort mig glad. Och han som funnits vid min sida i lite över 4 år. Helt ärligt trodde jag nog inte att vi, du & jag, skulle hålla så här länge. Inte då i alla fall. Då när vi blev tillsammans. Jag var bara 21 år och inte alls redo för ett förhållande. Jag trodde det men det visade sig senare att så inte var fallet. Vi har gått igenom mycket men ändå hållit ihop på något konstigt sätt.

Jag är nog inte den enklaste att vara tillsammans med. Allt är mycket komplicerat. I alla fall om man skall åt mina känslor. Där tar det stopp. En vägg. Som är omöjlig att ta sig igenom. Och Andreas är min raka motsats - en öppen bok. Hur tror ni att det funkar? Inte så bra... Det gäller att hitta vägar runt det. Jag har försökt att börja skriva istället. Eftersom att prata om känslor är nästintill en omöjlighet. Det går bara inte. Jag vill gärna sitta och fundera och tänka. I en konversation blir det svårt, då måste allt "komma till en" direkt (kommer att tillägna ett helt inlägg senare åt detta om att inte förstå sig på känslor). Att skriva går relativt bra men det tar tid, för det mesta. Men jag låter alltid Andreas läsa det. Ibland skriver jag flera sidor varje dag. Ibland skriver jag ingenting på flera veckor (nu har jag också tänkt att bloggen får vara tillför skrivandet, annars skriver jag bara förhand).

Andreas är den mest omtänksamma. Han sätter alltid alla andra före honom själv. Alltid sig själv i sista hand. Och han har alltid satt mig i första. Jag beundrar honom som kan lita på andra människor i sådana stora drag. Jag kan inte det. Jag litar helst inte på någon. Dessutom är han världens bästa på att laga mat, han är nämligen en utsökt kock. Vilken tjej skulle inte vilja ha det?😉

Så hela det här inlägget tillägnar jag till han, Andreas, som känner sig ensam ibland för att jag inte kan vara där. För jag vill att han ska veta att han betyder så mycket för mig, även fast jag inte visar det. Även fast jag inte vet hur man visar det. Men jag kan skriva det och säga det. Om det betyder någonting i alla fall.

Likes

Comments

Photo, Food

Glad första advent! Denna smoothie gjorde jag igår morse. Jag tänkte att nu när det är första advent i helgen så kunde jag väl bjuda på ett litet juligt recept. Eller recept och recept. Jag måttar ALDRIG när jag gör smoothies. "I med skiten och mixa!" Det kör jag på. Men ska försöka skriva på ett ungefär hur mycket av varje ingrediens jag använde.

APELSIN & KANELSMOOTHIE

1 banan (gärna frusen annars måste du nästan ställa in smoothien i kylen om du inte vill dricka den varm)
1-2 apelsiner
En näve mandlar
1-2 tsk baobabpulver
ca 3-4 dl mandelmjölk (här kör jag bara på känsla)
En massa kanel
Och lite kardemumma

Mixa ihop! Toppa med kanel och rivet apelsinskal.

Likes

Comments

Design, Daily

Vem trodde att mitt första inlägg på "nya" bloggen skulle bli ett "grafisk design-inlägg"? Inte jag i alla fall. Hur som. Detta ovan gjorde jag lite snabbt i Ps igår kväll/natt (när jag egentligen borde ha lagt mig i sängen men tusen idéer i huvudet så var tvungen att få ut någonting i alla fall). Det är ju som säkert många vet Black Friday i morgon och det är väl hysteriskt i sin vanliga mening. Har ni sett klipp hur det är i USA? Det är hemskt. På riktigt. Folk kastar sig in i affärerna, slåss, gråter osv. Helt sjukt hur det har blivit. Så illa kan jag ju hoppas att det inte är i Sverige, dock vill jag inte ens veta hur det är i Stockholm egentligen.

Så alla ni som får ligga i morgon (ett friday fuck) istället för att köa i butikerna - grattis. Ni får poäng av mig.

Näe, jag skoja. Men alltså det är väl alltid trevligt med billiga priser men all marknadsföring och media har ju framställt detta till någon slags "superdag" inom shopping. ALLA (i princip) butiker har någon slags procent eller "dunderrabbatt". Och ja, det är klart att lilla Sverige bara MÅSTE ta allt efter USA... tröttsamt. Om det vore någonting bra någon gång är jag helt med, men detta är ju bara att helt idiotiskt. Som att köp- och slängsamhället behöver bli ännu värre än vad det redan är...

Men de har oss där de vill ha oss. Runt sitt lillfinger. Och vilka är de då? Jo, de stora företagen som känner miljonbelopp. Klart de vill att vi ska köpa, slänga, köpa, slänga och köpa igen så de kan tjäna ännu mera pengar. Och vi har gått på den idiotin också.

Om jag kommer att handla något? Kanske, säger jag. Men tror inte det. Väldigt motsägelsefullt. Men varenda människa är motsägelsefull varenda jävla dag. Skämt åsido (eller?). Om man skall inhandla någonting så är det ju i så fall någonting som en verkligen behöver och kommer ha nytta av i många många år. En investering typ. Då klagar jag faktiskt inte. Att köpa för köpandets skull är bara vidrigt. Hur känner ni inför Black Friday? Puss (tack för all respons på förra inlägget, både på Facebook och i kommentarsfältet❤)

Likes

Comments

Daily, Photo

Ja, rubriken i sig ger er förväntningar om någon stor sanning som skall droppas. Precis som all media där ute gör, skapar rubriker som gör att man bara måste trycka sig in på artikeln. Till och med så att många fall läser en inte ens artikeln - utan bara rubriken. Och får då inte ens uppfattning av artikeln i sig över huvud taget. Detta är ju knappast en rubrik i toppform men gentemot innehållet är den väldigt dramatisk.

För att återgå till ämnet som detta inlägg skall handla om - varför bloggar jag inte längre?

  • En orsak är att det inte finns tid. Eller prioriteringar, skulle jag mer vilja säga. En har alltid tid om en gör tid för det. Men med heltidsjobb på sidan om och allting annat i livet som skall hinnas med så hamnar bloggen i kläm. Speciellt när jag skall fota och det nu är mörkt större delen av dygnet. Och jag är perfektionist när det gäller bilder och redigering, så att "bara ta en bild" fungerar inte.

  • Sedan är jag ganska trött. Trött på den här världen. Trött på all perfektion och ytlighet. Jag är less. Det enda som nästan betyder någonting numera är om du har senaste väskan, flest följare, skvaller om ditten och datten och all hets däromkring. Det går bara inte längre för mig. Och visst finns det bloggare som visar upp sin mindre perfekta sida men det kanske utgör 10% av alla inlägg jämfört med all ytlighet som garanterat utgör 90%. Och det är ganska uppenbart att människor vill läsa det, men man mår knappast bättre av det. Människor känner stress för att en kan inte vara lika framgångsrik som henne eller honom.

  • Prylhetsen. Jag bara måste nämna den för den är vidrig. Alla skall ha det senaste och har en inte det senaste blir en olycklig. Kanske nästa pryl kan göra mig lycklig? Och så fortsätter det sådär hela tiden. Tills en kommer dö olycklig och bara ha en massa prylar runt sig. Vad är det för liv?

  • Jag är delaktig. Ja, jag är delaktig i det här också. Och jag har deltagit aktivt genom alla ytliga blogg- och instagraminlägg jag publicerat. Jag har bidragit till den här hetsen jag med.

  • Senaste månaden har allt mer eller mindre fallit på plats. Och ännu mera när jag läste några artiklar om Alexitymi, kändes som att så många saker i mitt liv fick en förklaring. Alexitymi är i korta drag svårigheten att uttrycka känslor. En väldigt bra artikel på engelska kan ni läsa här, handlar om partnerskap. Killen har känt sig många gånger väldigt ensam i vårt förhållande eftersom jag har en sådan svårighet att förstå känslor. Dock har jag väldigt lätt att bli ledsen men svårt att förstå känslor på ett djupare plan. Vilket blir svårt att få ett förhållande att fungera. Detta har ju dock ingenting med mitt bloggande i sig att göra utan mer att många saker de senaste månaderna har fallit på plats - som sagt.

  • Utmattad. Ja, jag har känt mig extremt utmattad. Jag ska hinna med det, det, det, det och det... ungefär så bygger jag upp grejer i mitt huvud. Jag har alltid lååånga listor i mitt huvud på saker jag måste göra och allt måste göras ordentligt/perfekt. Och helst NU. Jag har alltid satt en enorm press på mig själv och har svårt att tackla om någonting går dåligt. Och tillslut går det inte längre. Jag har brottats med många symptom de senaste tre månaderna som tyder på stress (tryck över bröstet, hög puls, spänningar i vaderna, muskelryckningar i ögat, konstant dimsyn osv osv). Jag måste börja prioritera annorlunda men det är svårt, mycket sitter nog i mitt huvud och det är inte lätt att lära en gammal hund sitta. Dock inte omöjligt.

    MEN... trots detta kommer jag inte att sluta blogga helt, utan mer sadla om till någonting som känns så mycket mera jag. Jag gillar kläder och älskar att använda det som ett sätt att uttrycka mig - och har alltid gjort. Men jag är knappast någon modebloggare, det känns inte riktigt som jag. Dessutom tenderar alltid min blogg att bli opersonlig när jag väljer att inrikta mig på att försöka driva en modeblogg. Jag vet inte varför men känns som att min kreativa sida blir hämmad (så även i text). Dessutom lyckas jag ALLTID känna mig stressad i princip hela tiden när jag har just en modeblogg, vilket jag inte klarar av. Speciellt inte nu.

    I vilket fall som helst kommer min blogg att inrikta sig mera på två stora områden som jag är intresserad av och varit väldigt länge också. Foto och kost/näringslära. FOTO är något jag har hållit på sen jag var runt 14-15 år och för ca 6 år sedan var jag verkligen inne i ett konstnärligt flow. Sen när jag började jobba så kom jobbet mycket i vägen och så råkade det förbli. Hemskt. Och efter det har det dessvärre inte blivit så mycket mera foto än det till min modeblogg. KOST/NÄRINGSLÄRA har jag varit intresserad av väldigt länge. Jag har provat att äta på många olika sätt (paleo, vegan - raw till 4, vegetarian, mjölk- och glutenfritt osv). Jag har läst väldigt mycket om det och älskar allt som har med eko och hållbarhet att göra. Det är så intressant att vi i dagens samhälle äter mer socker än någonsin och vi blir bara sjukare och sjukare. Så mycket hälso- och hållbarhetstips kommer att dyka upp i bloggen framöver. Både sådant som gäller insidan och utsidan. Sedan måste jag även nämna grafisk design, det är också någonting som kommer dyka upp lite då och då troligtvis. Så summa summarum: det blir mer en livsstilsblogg med inriktning foto/design & kost/hållbarhet. Något som känns JAG. Vilket är det viktigaste. Hoppas ni följer med❤

    Här nedan är några foton jag tagit för 5-7 år sedan:

Likes

Comments

Food

HEJ💜 Förlåt för dålig uppdatering den senaste veckan, jag har jobbat och sedan har jag inte haft så mycket inspiration till att blogga heller. I alla fall, om du har följt mig ett tag vet du nog vid det här laget att jag gillar verkligen nyttig mat och andra hälsogrejer. Och nu när hösten är precis runt hörnet betyder den ju en ny säsong och en väldigt bra tid för detox/cleanse. Så här är ett perfect detox smoothie-recept för er:

1 skalad apelsin
1/2 citron (juicen)
1 tsk färsk ingefära
En hand spenat
Lite färsk bladpersilja
Lite kanel
Is

Bara att mixa ihop!

//

Hi guys💜 Sorry for the lack of updates this week, I've been working and I haven't had that much of inspiration lately. Anyway, if you've been following me for a while you may know by now that I'm pretty into healthy food and other healthy stuff. And now when the autumn is around the corner it's mean a new season and a really good time for a detox/cleanse. So here is a perfect detox smoothie recipe for you guys:

1 peeled orange
1/2 lemon (juice)
1 tsp fresh ginger
Handful of spinach
Some fresh parsley
Some cinnamon
Ice

Just mix together!

Likes

Comments

Daily

Hej älsklingar💙 Startade dagen med ett besök hos min frisör, så nu har jag en helt ny frisyr... eller inte haha. Ingen kommer att märka att jag ens har klippt mig ungefär. Det ser precis likadant ut förutom att det är ca 2 cm kortare än tidigare. I alla fall så sitter jag just nu och dricker lite kaffe och läser magasin. Det är jäkligt kyligt ute idag tyckte jag (typ 20 grader haha) så jag behövde verkligen någonting varmt att dricka. Men nu börjar faktiskt solen att titta fram så kanske blir en fin kväll i alla fall.

//

​Hi darlings​💙 ​Started this day at my hairdresser, so a brand new haircut... not really haha. No-one is probably going to see it anyway. It looks the same but like 2 cm shorter than before. However, right now I'm having a cup of coffee and reading some magazines. It is really chilly outside today (like 20 degrees celsius haha) so I really needed something warm to drink. 

Likes

Comments

Inspo

From my Pinterest

Hej❤️ Här får ni lite inspirationsbilder från min Pinterest. Man kan verkligen fastna där hur länge som helst, finns SÅ mycket inspiration att hämta där. Att bero på ingenting så skulle jag verkligen behöva köpa en ny dator snart. Har haft min MacBook Pro nu i över 6 år och den börjar ju snart ha gjort sitt. Så skulle verkligen behöva prioritera en ny, vi har ju visserligen en iMac men jag använder alltid den bärbara. Trots att det vore ju 100 gånger bättre att sitta och redigera bilder på en skärm som är 27 tum istället för 15 tum. Haha. Hoppas ni har en bra start på veckan💜

Likes

Comments

Daily

HEJ❤ Lite bilder från min mobil. Så idag är det alltså sista dagen i juli, den här sommaren har verkligen rusat förbi - som alltid. Bara tre veckor kvar tills jag fyller 25 och drar till Berlin. Min favvostad!! Älskar den! Det är jag och pojkvännen som åker denna gång och vi kommer stanna där i fyra dagar. Ser verkligen framemot det!

//​

HEYSome pictures from my phone. So today is the last day in July, this summer has just rushed by - like always. Only three weeks left until I'm turning 25 and I'm off to Berlin. My favorite city!! LOVE IT! It's going to be me and my boyfriend and we're going to stay there for four days. Can't wait!

Likes

Comments

Daily

Bikini top, H&M // Shorts, Levis

Hej på er💜 Sorry för dålig uppdatering igår. Var ute hela dagen och sen på kvällen höll jag på med tvätt och förberedde massa matlådor. Rolig fredagkväll va?😉 Men började kl 7 imorse på jobbet så. Ikväll ska jag möta upp syrran för lite drinkar🙌🏼

//

Hi guys💜 Sorry for the lack of posts yesterday. I was out in the sun all day and in the evening I was doing some laundry and preparing some lunch boxes. Anyway, right now I'm having lunch at work and tonight I'm going to meet up my sister for some drinks🙌🏼

Likes

Comments