Header

Daily

Nej, rubriken är inte felstavad för den som anser att det är Mr. Robot jag menar. Pojkvännen brukar ibland säga lite skämtsamt att jag är Mr. Robot - därav rubriken Ms. Robot. Och jag vet att det finns en hel del sanning i det, trots att jag kanske inte är lika "extrem" som honom. Det är alltid svårt att se sig själv från ett objektivt plan, det är i princip en omöjlighet. Därför är det alltid bra med andra människor runt en som kan ge mer objektivitet i det hela. Och sen hela grejen att förstå sig själv, vilket inte är lätt alla gånger. Speciellt om en avviker från många andra.

När jag gick på mellanstadiet och läste mycket faktaböcker och hade sedan skriftliga förhör på det klarade jag mig utmärkt. Att minnas årtal och ren fakta har alltid varit en enkel match. Så jag har klarat mig väldigt bra i skolan, speciellt när jag var yngre. Men i högstadiet och gymnasiet blev det mycket mer fokus på att analysera och "tänka själv", speciellt om en skulle upp i betyget MVG. Det däremot har varit otroligt svårt för mig. Jag har en del MVG och väldigt många VG, som jag någonstans lyckades skrapa ihop trots allt. Men jag var tämligen duktig på att skriva och de flesta uppgifter var just i skrift. Tal däremot var jag urusel på. Fick nog knappt G på sådana. Och trots att jag hade en hel del problem med analysdelen så fanns ju alltid tillgången till internet. Oftast var det ju ämnen som någon annan skrivit om som kunde ge sin analys av saken, som jag kunde hämta lite information av. Kanske så jag överlevde hela grejen att få rätt höga betyg på mycket. Det hela låter nästan som om jag inte har någon slags egen tankekraft att använda mig av. Klart jag har det, dock en aning begränsad kanske. Eller blockerad.

Jag har tidigare i bloggen skrivit om Alexitymi (svårt att identifiera och beskriva egna och andras känslor). Ibland känns det som att jag har två lägen "det är bra" eller "det är dåligt". Jag har skitsvårt att identifiera vad som är bra eller vad som är just dåligt. Därför är det nog väldigt problematiskt för andra människor att känna och förstå mig. Och jag kan då uppfattas som kall, eller som en robot ibland. Trots det är jag ändå väldigt känslig. Kanske en känslig robot - nu hur det går ihop.

Ofta har jag en känsla av att människor har så mycket att säga varandra. Jag däremot förstår inte det. Varenda liten grej ska analyseras och diskuteras. In i minsta detalj helst. Jag tittar mest på som ett jäkla frågetecken. Och då frågar människor varför jag inte har något att säga om saken. Troligtvis för att jag tycker att det som diskuteras är helt irrelevant eller så är jag inte insatt i ämnet. Jag håller hellre käften än att öppnar munnen bara för att öppna den. Och många gånger tycker, tänker och känner de flesta så mycket och förmedlar det. Och jag själv känner bara ett stort jäkla ERROR i hela min hjärna av den grejen. Så om jag verkar kall, tråkig och ointresserad... så ja, då är det nog så med. Nej, men ointresserad är jag nog inte även fast jag då inte riktigt vet hur en verkar intresserad. Men kall och tråkig kan jag nog köpa. Alla kan ju inte vara roliga och känslosamma även fast gemene man nog föredrar en sådan person.

"Oförmåga att föreställa sig hur andra människor tänker, och känner, fantasifattigdom och oförmåga till social interaktion. Oftast normal begåvning, välutvecklat språk, problemen blir tydliga senare än vid autism." Ungefär så här brukar Aspergers syndrom beskrivas och Alexitymi är oerhört vanligt vid AS. Det här är mycket intressant. Jag vill inte sitta här och självdiagnostisera mig. Det känns nästan som alla söker en väg till att få någon slags diagnos idag för att en är annorlunda, men ibland är det skönt att få något som bekräftar varför en alltid känt sig konstig. Och om en får en riktig diagnos efter en utredning kan man då också få bra hjälp i vardagen för att klara vissa saker en kanske inte klarar. Hur som, det finns en hel del kriterier inom AS som jag inte uppfyller men det finns tydliga drag hos mig som är åt "AS-hållet". Och det är ju ganska bra att vara medveten om vad en behöver jobba på. (Dessutom skall en inte glömma alla fördelar diagnoserna medför, det är mycket prat om alla nackdelar, bara för att inflika.) Oavsett om jag inte har en fastslagen diagnos kan jag ändå se vissa positiva aspekter på det här. Jag skulle ju helt klart ta ett mer rationellt beslut än en människa vars känslor lever uppe på ytan. Dock kan ju mer emotionella beslut behövas ibland det med för att bl.a inte uppfattas som helt känslokall. Det är ganska svårt att förstå vissa "sociala koder" när det är lite mera ok att vara känslokall och när det absolut inte är det. Jag har ändå klarat mig hyfsat nog mest för att jag alltid varit ganska blyg och osäker och då inte kläckt ur mig något onödigt eller "konstigt". Fast det händer ju det med.

Ibland kan jag faktiskt bli fascinerad över att jag jobbar på en butik, som kräver väldigt mycket av en socialt. Troligtvis därför jag känner mig socialt utmattad var och varannan dag när jag kommer hem från arbetet. Från och med i måndags började jag dock på ett nytt schema och kommer att jobba ungefär 20 tim/veckan. Kanske jag klarar av att göra andra saker nu också. Dock gillar jag att vara själv väldigt mycket, det finns då mycket tid till att tänka, skriva och fundera. För att förenklade det: "Att umgås med människor jag har roligt med är för mig som att äta jordgubbsglass: jag tycker om jordgubbsglass, men jag klarar mig utan det och mår inte psykiskt dåligt om jag inte äter det på länge. På samma sätt kan jag ha riktigt roligt med andra människor, men å andra sidan har jag också roligt ensam." ur boken "Att vara vuxen med Aspergers syndrom" av Paula Tilli. Jag kan känna ibland att det är jäkligt roligt att vara social och ibland inte alls. Då orkar jag inte, det tar för mycket energi. Och ibland är det så roligt att jag vill ha mer. Men det är ofta svårt att vara social när ens sociala förmåga inte är "på topp". Det är svårt att hålla ett samtal flytande. Vad skall en prata om? Många människor tycker detta är en banal sak, att det är väl "bara att prata om något". Vad är då något? Och då brukar svaret vara: "Ja men någonting du tycker eller känner". Och då var vi där igen - ERROR. Känner eller tycker om vad då? Det i sin tur leder till någon slags frustration: "JA MEN NÅGONTING!!! SPELA ROLL VAD!!!" Ännu mer frågetecken från min sida. Så skulle ett samtal mellan mig och min pojkvän kunna yttra sig om varför jag är så osocial/inte verkar ha någonting att säga. En kan ju verkligen säga att vårt förhållande sätts på prov hela tiden då han är en känslomänniska ut i fingerspetsarna och jag... not so much. Vi är nog varandras motsatser i princip allt. Dock vet jag inte om det hade varit bättre med två likadana människor.

Jag tror inte att alla människor uppfattar mig så här eftersom att vissa personer har ett sådant tydligt kroppsspråk och en sådan varm och glad energi att det är svårt att missförstå. De personerna kan ofta uppfatta mig som väldigt glad och social. Eftersom det är nästan omöjligt att inte vara det runt de här människorna. En rycks med på något sätt. För det är ju inte helt så att jag går runt och är världens stelaste människa (kanske ibland hehe). Men gemene man som kanske har ett mer neutralt kroppsspråk är det svårt för mig att få någon uppfattning om. Och de väldigt sociala & glada människorna med ett tydligt kroppsspråk har ju nästan alltid något att prata om. Man hänger med på deras refräng helt enkelt. Så om en ska få mig att verka lite mera "normal" (normal är ju en ganska tråkig sak, men tror ni förstår hur jag menar) så krävs det mycket av den jag har en konversation med. Övertydlighet är en väldigt bra väg att gå och jag behöver mycket tid till att fundera. Därför är det svårt i tal, där har en inte så mycket tid till att fundera så att samtalet flyter på. Därav föredrar jag skrift. Bara det här inlägget har tagit ca 5 timmar att skriva (om inte mer), just för att jag måste stanna upp och fundera. Nu kanske jag skall köpa lite jordgubbsglass, det är ju trots allt gott.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links Daily, Fashion, Food

Volang- och glittertröja från Gina Tricot (HÄR)

Hej💛 Nu råkade det bli i princip två likadana bilder men var ju bara tvungen att visa denna goda sallad och så klart min nya glittriga och volangiga (snyggt ord😉) topp. Så tjusig till jeans, piffar upp outfiten direkt. Och bara låt oss tala om detta fönsterljus hos Java här om dagen. Mmmmmmm!! Mitt fotografiska hjärta smälter. Hemma gråter mitt hjärta sönder för det är så dåligt ljus. Eller ja, sovrummet helt OK. Resten = tvärkast. Kanske blir bättre i nya lägenheten, så en blir lite inspirerad åtminstone. Blixt använder jag aldrig... helt seriöst, vet knappt hur en använder en sån faktiskt haha. Blixten på kameran är ju alltså BIG NO NO. Extern blixt har ju i och för sig använt mig av när jag gick Media på gymnasiet. Men det var ett fåtal gånger för att jag "måste". Det är helt enkelt inte min grej. Helt ärligt tycker jag ändå att jag hittat mitt "fotosätt/redigeringsätt", svårt att se sina bilder från en objektiv syn. Men tycker ändå en kan se hyfsat direkt att det är "min bild" (om ni förstår vad jag försöker säga hehe). Redigerar alla bilder likadant, använder mig av "actions" i Photoshop, så det är bara att trycka på "play" liksom (ni som inte vet vad det betyder så är det i princip i korta drag att en spelar in hur en redigerar en bild och döper det till någonting och sen är det bara att trycka på "play" på resterande bilder så woops blir det likadan redigering på dem med). Dock har ju inte alla bilder samma förutsättningar så en måste ju alltid finjustera i alla fall. Och på vissa bilder fungerar inte mitt "action" alls.

Nog om det. Har suttit och kollat lite intressanta kurser inför hösten. Kommer alltså att plugga på distans och jobba runt 50-75% ungefär. Och så hoppas jag verkligen att jag kommer att kunna lägga mera tid på foto, blogg etc. Det jag tycker är så himla roligt! Det är ju så jäkla lätt att fastna i det här tråkiga (tycker jag i alla fall) "vanliga" jobbet som ändå genererar pengar på kontot. Men en liksom kommer ingen vart riktigt. Och jag är alldeles för bra för att jobba i en Coopbutik resten av livet (får en säga så?). Jag har mycket högre ambitioner än så (dock kan jag vara väldigt bekväm och feg, aka dåligt självförtroende, vilket gör att jag lätt fastnar). Jag tror en hel del som känner/är bekant med mig utanför bloggen kanske inte tror att jag har så höga ambitioner, eftersom att jag är väldigt introvert som människa (är inte introvert mot alla, vissa människor är jag extremt extrovert mot beroende på hur dem är mot mig).

Läste ett intressant litet inlägg om att introverta människor oftast tros (av extroverta) vara ego, kalla eller arga. Fast vi inte är det. Och ett extrovert beteende i dagens samhälle belönas betydligt mera än ett introvert. En ganska roliga kommentar från en extrovert person var: "Att bolla idéer med en hög introverta människor kan vara tortyr." Haha. Kan tänka mig. Ingen säger någonting. Allt pågår i huvudet och tar ett tag att sålla ut grejer osv. Dock det här med fördomar är ju åt båda håll. Eftersom att jag upplever extroverta mera ego eftersom de vill ju bara synas och ha all uppmärksamhet hela tiden😉 Det är ju tur att alla är olika. Men låt alla ta plats på sitt sätt. Inte bara de som skriker😉 KRAM💜

Likes

Comments

Contains affiliate links Fashion

Detta inlägg är ett samarbete med Gina Tricot.

Top, Gina Tricot (HERE)

Hej på er! Hur mår ni? Jag mår bra, så mycket vårfeelings i kroppen nu!! Visst är det härligt? Förutom att en blåser bort när en bor i blåsigaste staden EVER). Måste bara säga att jag rådiggar min nya stickade topp från Gina Tricot. Röd har varit lite av min favoritfärg i många år (tidigare), men senaste åren har dock hela min garderob bestått endast av svart. Så himla härligt att få in lite färg där (har för övrigt fått nippran på allt rosa!!) Och volanger ser vi ju mycket i vår - det har väl ingen missat?? Och här har ni en bra bild på hur det blev när jag klippte av mig håret, men eftersom det är över en månad sedan så har det blivit för tok på långt. Det är liksom i en konstig längd just nu (i alla fall på mig). Lägger sig nästan som en skidbacke på axlarna :))))) Så det är dags för ett klipp igen!

Och äntligen har jag kommit igång med träningen igen. Jag känner att min kropp är redo igen efter hur den mått tidigare. Nu gäller det bara att försöka få i sig allt en behöver (i näringsväg). Det är svårt när man har en förbränning som heter duga kan jag säga. Och värre blir det när en börjar träna.. dyrt att heta Angelica Ström kan jag säga. Chefen på jobbet tror jag har mask i magen haha. Känner mig hungrig hela tiden och framför allt när en börjar äta väldigt nyttigt (typ massa grönsaker, bra protein och endast quinoa, råris osv). En måste ju äta sjuka mängder för att bli mätt! Visserligen äter ju jag inte gluten och försöker i allra högsta grad att undvika mjölkprodukter med och dessa blir man ju annars jävligt mätt på. Men min mage blir kaos på det så nej tack. Måste nog äta mera fett. Hoppas ni får en bra tisdagkväll!💗💗💗

Likes

Comments

Daily, Food

Hejsan på er! Denna pangfrukost gjorde jag imorse (som ni kanske redan sett om ni följer mig på IG). Jag är ledig idag och solen skiner. Så härligt! Karln är borta i Berlin och roar sig fram till på måndag medan jag skall jobba hela helgen. Därför tänkte jag njuta lite extra idag denna lediga fredag. Skall inhandla fredagsbuketten senare också. Kommer nog garanterat bli ett par tulpaner i alla fall. Så mycket vår över det!

Katten är fortfarande här och verkar stortrivas. Vill ligga i knät hela tiden eller på bröstet. Och följer efter mig i princip överallt förutom när en varit och jobbat hela dagen och kommer hem. Då är hon surig. Dock kom jag hem igår efter jobbet och gick in i sovrummet där hon alltid ligger (hon ligger alltid i högra hörnet på sängen) då har hon spytt upp små hårbollar på mitt nytvättade VITA linnepåslakan (som jag för övrigt fick i julklapp och inte använt förrän nu). Suck... I alla fall gick det bort i tvätten och har nu börjat odla kattgräs som kanske hjälper lite. Hon hårar så jäkla mycket just nu. Och jag hatar hår överallt, det kliar i hela ryggen på mig.

Hur som. I onsdags var jag på ögonmottagningen och kollade mina ögon pga dimsyn. Fick nå droppar så att läkaren skulle kunna kolla i mikroskop bakom ögat liksom. De dropparna gjorde en extremt ljuskänslig (kunde inte se något på mobilen, det var helt jäkla suddigt!!) och vidgade pupillerna nå enormt. Så på vägen hem därifrån var det så klart strålande sol så gick och kisade så mycket att jag inte såg någonting. Och så var jag tvungen att handla på Konsum på vägen hem. Så inne i butiken (där det inte var för ljust för ögonen) hade jag världens största pupiller och stirrande blick. Japp. Hahaha. Jag kom i alla fall hem tillslut trots att jag såg i princip ingenting när jag gick över vägen... Fick i alla fall ögondroppar med mig då jag hade väldigt torra slemhinnor (annars var det inget fel på ögonen).

Ha en fin fredag💗💗💗

Likes

Comments

Contains affiliate links Design, Interior

1. Från en Bukowskis auktion. // 2. HÄR // 3. HÄR // 4. HÄR // 5. HÄR // 6. HÄR // 7. HÄR // 8. HÄR // 9. HÄR // 10. HÄR // 11. HÄR // 12. HÄR (credit and adlinks)

Hej! Jag nämnde ju i ett inlägg nedan att jag börjar bli lite inspirerad på inredningsfronten och anledning är att vi ska flytta. JA. Älskar att flytta (förutom själva flytten i sig då...) Alltid så roligt med ett nytt ställe som en kan inreda och piffa. Vår nuvarande lägenhet har vi inte kommit så långt med trots att vi bott här i 1,5 år. Men känner att jag helt kommit av mig med inredningen och är ganska svårmöblerat här osv. Och till vardagsrummet tänker jag mig lite som ovan. Vi har ju en svart skinnsoffa, som dock är betydligt större än den här i kollaget, som jag utgår ifrån. Hur som är det ett tag kvar till vi flyttar men alltid kul att börja spåna lite på hur en vill ha det.

Katten som vi är kattvakt åt (som för övrigt heter Måns och är en hona haha) trivs numera super i vår lägenhet. Hon var ju väldigt rädd först men nu vill hon ligga och kela hela tiden. Så söt och mysig! Förr när jag var yngre ville jag alltid ha en katt men pappa var allergisk och jag minns att jag sa att jag skulle skaffa katt när jag flyttade hemifrån. Sen började jag dock ogilla djur väldigt mycket där ett tag (???). Syrran har alltid älskat hundar och hon hade ett favoritgosedjur som var en hund som jag alltid kastade i väggen hahaha. Jag har länge nu känt att jag velat ha en hund men det kräver SÅ mycket ansvar, men hundar är betydligt roligare och socialare. Men jag gillar Måns, hon är mysig (haha man blir mindfucked av att skriva Måns och sen hon, råkar alltid säga han).

I morgon ska jag tillbaka till jobbet efter att ha varit ledig i tre veckor och chillat järnet. Helt ärligt, känns dötrist! Haha. Alltid kul att träffa kollegorna igen så klart!! Men resten kan jag vara utan haha. Så mycket tid och ansvar osv. Och jag tappar så mycket inspiration för det jag egentligen tycker är så himla roligt. Till exempel blogg, foto, skriva, designa osv. Nu börjar det åtminstone bli lite ljusare ute så en känner ju en allmän pepp i alla fall. Trevlig kväll💗💗💗

Likes

Comments

Daily, Fashion

Slingback heels, H&M

Hejsan! Om ni följer mig på Instagram (@angelicastroms) så har ni nog sett dessa redan. Alltså vårens perfektaste skor (och trendigaste)! Så jäkla snyggt med blåa jeans och vit skjorta, eller varför inte satsa på en rutig off shoulder-top till. JA. Dör. Så. Snyggt. Typ SÅHÄR och SÅHÄR <-- klick klick för superinspo. Vill ni följa min Pinterest gör ni det HÄR.

Och med tanke på skor. Har totalt missat att H&M börjat med storlek 42. HUR BRA?! Det var på tiden. Det är verkligen svinsvårt att hitta skor när en har så stora fötter. Asos och Topshop har en hel del i storlek 42 faktiskt. Så brukar hålla ett öga där. Billie Bi, ett danskt märke, har massa skor i storlek 42. Köpte ett par vinterskor därifrån i vintras, ett par Isabel Marant-inspirerade vinterboots. Märket finns hos Zalando och Boozt tror jag. Jag beställde dock direkt från Danmark istället, blev till och med billigare inklusive frakt. Men annars är det väldigt svårt. Är på jakt efter ett par spetsiga ankelboots med låg klack. I skinn. Vagabond har ett par snygga (som Lena har😉) men finns endast i storlek 41 och det går liksom inte. Nog om det.

Är kattvakt den här helgen. Började med att jag blev tokröd i ena ögat efter 10 min... är ju allergisk. Ibland. Haha. Ja, ibland går det bra och ibland sämre. Men det är oftast när jag klappar dem bara och sen råkar komma åt med fingrarna i ansiktet. Annars brukar det vara lugnt. Hon verkar dock mest rädd och är under soffan hela tiden. Andreas blev jättebesviken, för han ville leka med henne. Haha. Är ju inte en hund direkt...

Sen när började jag att skriva såhär långa texter till "ytliga inlägg"?? Har nog aldrig hänt förr. De senaste inläggen innehåller ju en hel del text men de är ju inte så ytliga. Det är bra, alltså att det blir en del text också hehe. Väldigt tråkigt att bara kolla på bilder hela tiden på bloggar (även fast jag gillar det mest eftersom att jag är väldigt into foto liksom). Eller vad säger ni? En vill ju veta något om personen bakom också. Och det blir lätt platt i modebloggsvärlden, dock finns det faktiskt få som gör det riktigt bra. Alltså kan kombinera båda och verkligen personen bakom kommer fram. Trots att jag inte brukar läsa Kenzas blogg (händer någon gång ibland) så tycker jag ändå hon är hyfsat bra på det. Hon är ändå personlig på något sätt. Och Tuvis, så klart💗 Måste bara nämna henne för att hon är så peppig, öppen och pratar en hel del om självkänsla osv. Det jag upplever inom den här världen (mode- och bloggvärlden) är ju att allt måste vara så perfekt. Och det är det jag stör mig mest på. Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag inte gillar ytlighet, för jag älskar ju kläder, skor, väskor osv. Like every other girl, liksom😉 Skulle lätt kunna tänka mig att köpa en svindyr väska (om jag hade råd hehe). Men bara för att jag verkligen vill ha den och för att jag vet att jag kommer kunna ha den livet ut (så ja det skulle självklart bli en klassisk väska som håller stilmässigt). Men det måste finnas någonting mer än så. Att allt kan inte bara handla om inköp och bara måste ha det senaste.

Anyway, tillbaka till "skrivandet". Jag har faktiskt alltid gillat att skriva, men har varit väldigt dåligt med det de senaste åren. Och om jag skrivit något så är det liksom mest för mig själv. Men det är nog för att jag tycker att det är jobbigt att släppa in människor. Skriver jag något personligt eller liksom "blottar" mig själv är en ju ganska sårbar. Och det är riktigt jobbigt. Och jag är ju lite HSP-person (highly sensitive person) och tar åt mig lätt (samtidigt som jag har drag av alexitymi, vilket är som varandras motsatts typ??) Men jag försöker. Jag börjar bli bättre i alla fall. Sakta men säkert öppnar jag upp mig. Efter 25 år på moder jord. Avslutar med att önska att ni får en sådan där svinbra fredag kväll!💜

Likes

Comments

Daily, Food, Photo

HEJ! Det var ett tag sedan. Hur har jag haft det? Jo tack, faktiskt ganska bra trots allt. Efter en tuff höst rent måendemässigt så tycker jag ändå att jag är hyfsat på banan igen. Alla symtom som jag haft tidigare har försvunnit förutom dimsyn (alltså det drygaste!!) och hjärtklappningar till och från. Men annars så och dessutom känner jag mig så mycket piggare. Jag har verkligen försökt att inte stressa (en får ingenting för det så varför ska en ens utsätta sig för det?!) och tryckt i mig bra mat och sjukt mycket vitaminer. Har ett helt vitaminförråd hemma nu och tar efter behov. Dock D-vitamin, probiotika och omega 3-olja är givet. VARJE DAG.

Jag har ju alltid varit intresserad av hälsa och kost i många många år. Har provat massa olika dieter; veganskt, raw till 4, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfritt, vegetariskt osv osv. Men det är verkligen nu på senaste som jag kommit till insikt med att det är det här jag ska hålla på med. Så jag har kommit fram till att jag vill plugga till näringsterapeut (eller någonting liknande). Det känns verkligen SÅ jag. Verkligen mitt ämne.

Jag är inte så himla social av mig men är det någonting jag kan prata om i flera timmar så är det verkligen kost och dess betydelse för kroppen. Det påverkar så mycket mera än vad en tror. Och det är kul att äntligen så många människor börjar att inse det. Speciellt allting som har med tarmfloran att göra. Till och med mainstream-media har snappat upp det efter mycket om och men (var ju med på TV4 med Malou). Äntligen! Tjoho! Ska inte gå in mera på det här ämnet just nu för då kommer det bli världens längsta inlägg haha.

Hur som. Hur har ni det? Hoppas ni mår super❤ Jag har haft lite semester och det har varit så skönt. Verkligen en "vila upp sig"-semester. Hade ju ingen i somras så tog lite nu. Och skönt att inte ha en massa inplanerat för det blir alltid så och sen när en kommer tillbaka till jobbet igen är en lika trött som innan för en har rusat runt överallt. Haha. Så har verkligen laddat batterierna igen! Dock är jag inte ett dugg peppad på att gå till jobbet på måndag morgon... men bara att bita ihop till en hittat sin väg till det en vill göra. Och jag har i alla fall kommit på någotsånär vad jag vill hålla på med. Och så skulle jag vilja ha mer tid till att fota, men det kommer. Inom en snar framtid!

Nog om det och vidare till bilderna ovanför. Dessa har jag skrapat ihop på senaste. Bara av de få bilderna här ovan så blir en peppad på att fota. Det är ju så kul att redigera!! Däremot är jag lat. Tycker det är skitdrygt att släpa runt på kameran, som för övrigt är dötung med Tameronobjektivet (som är det bästa all round-objektivet). Men ska en ha några bilder så får en ju "kämpa" lite😉 Och oftast när jag börjar känna mig inspirerad på en front så blir jag det på alla fronter nästan. Inredningsfronten börjar också verkligen att ta fart. Men det finns en annan anledning till det med. Mer om det i ett annat inlägg😉 I alla fall, hur snygg är inte min vän Lena på sista fotot?! Dösnygg. Riktig power babe😉 Talk later❤

Likes

Comments

Photo, Daily

Mer foton på min Flickr, HÄR

Ja det här med känslor är ju en hel värld i sig. Och det känns som att jag står utanför och tittar på. Människor som förstår sig på känslor och de som är som en öppen bok är ju delaktiga. Resterande inte. Och jag känner mig inte delaktig. Och jag har väl aldrig riktigt gjort det heller, men inte riktigt förstått det förrän nu. Det är nu på senaste som jag faktiskt försökt googlat på exempelvis "tänker inte som andra", "förstår mig inte på hur andra fungerar" (haha jag vet, det låter kanske roligt?). Till slut hittade jag något som stämde på pricken, Alexitymi.

"Personer med alexitymi är kort beskrivet oförmögna, eller har svårt, att förstå och sätta ord på både sina egna känslor och andras, något som medför svårigheter med empati och inlevelseförmåga"

Ja. Det här är jag. Så alla ni som inte tror att jag bryr mig om er - jag gör det men vet bara inte hur jag gör för att visa det. Och alla ni som känner mig (eller tror ni känner mig), här har ni en förklaring om ni tycker jag verkar ointresserad, obrydd eller kall. Som en robot. Och alla ni som inte tycker att ni förstår er på mig så, NEJ, jag förstår mig inte på er heller.

Detta är ingen sjukdom, jag försöker inte diagnosera mig själv utan detta är ett tillstånd som går att jobba bort/förbättra (krävs dock en hel del för det). Men det är alltid skönt med en förklaring, eller hur? Jag försöker inte gömma mig bakom detta utan mer att andra kanske kommer kunna ha en mer förståelse hur jag fungerar. Eftersom det är ganska svårt att få reda på vad jag känner om saker. För inte vet jag.

Det är inte så att jag inte kan visa en känsla, det kan jag. Men att förstå och förmedla dem är en helt annan femma. Exempelvis om jag har ögonen fylld med tårar kan det ofta vara så att jag inte ens vet varför. Jag brukar då ofta anta att jag är trött eller något. Men jag kan däremot faktiskt komma på senare varför jag var ledsen. Ibland går det, men det går sakta. Som när jag och Andreas kanske haft en dålig period men jag inser aldrig det förrän några månader senare och då är det ju "för sent". Eftersom att det är ju meningen att jag skall kunna uttrycka mig vad jag känner här och nu och inte det jag kände för flera månader sedan. Det är ju relativt ointressant.

Personer med Alexitymi har oftast dålig fantasi, noll spontanitet och är sällan kreativa. HUR TRÅKIG FÅR MAN VARA? Även det stämmer tämligen bra in på mig. Dock måste jag faktiskt ändå ge mig själv lite beröm för att jag faktiskt är lite kreativ. Eftersom att jag faktiskt håller på med fotografi. Men jag har svårt att förstå bilders budskap och liknande. Därför gillar jag inte när människor frågar: "Hur tänkte du när du kom på det här och vad är det för känsla du vill förmedla med denna bild?" Ja, och liknande frågor. Jag kan inte besvara dem. Så jag brukar låta betraktaren tolka mina bilder istället för att jag ska stå och berätta det. För jag vet inte. Jag bara gör något. Och därför är det ganska svårt att bolla idéer med mig, det går nästan inte. Så vida man inte har några veckor på sig att vänta på ett svar. Då kanske jag kan komma med något. Därför vill jag gärna endast fota det jag själv vill fota och göra, inte uppdrag åt andra eftersom att det blir svårt att försöka komma på idéer efter det de tillfrågar. Så när jag kan fota fritt blir det bra, annars tycker jag inte att det blir det riktigt. Och samtidigt som det blir en press på att jag måste komma på några kreativa idéer. I och med det kan också bloggen vara stressande eftersom att det finns något att leva upp till. Dock var det ju mera när jag skrev om mode eftersom då måste allt vara "perfekt".

Som slutfas på detta inlägg vill jag bara säga TACK till alla underbara vänner jag har och min familj. Och ett stort tack till min pojkvän, Andreas, som har det tufft med mig ibland. Eftersom att han själv är en öppen bok är det svårt att förstå motsatsen. Och tack till alla fina läsare som kikar in här❤

Likes

Comments

Daily, Photo

En gammal bild från 2012.


Andreas heter han. Han som alltid ställt upp. Han som alltid gjort mig glad. Och han som funnits vid min sida i lite över 4 år. Helt ärligt trodde jag nog inte att vi, du & jag, skulle hålla så här länge. Inte då i alla fall. Då när vi blev tillsammans. Jag var bara 21 år och inte alls redo för ett förhållande. Jag trodde det men det visade sig senare att så inte var fallet. Vi har gått igenom mycket men ändå hållit ihop på något konstigt sätt.

Jag är nog inte den enklaste att vara tillsammans med. Allt är mycket komplicerat. I alla fall om man skall åt mina känslor. Där tar det stopp. En vägg. Som är omöjlig att ta sig igenom. Och Andreas är min raka motsats - en öppen bok. Hur tror ni att det funkar? Inte så bra... Det gäller att hitta vägar runt det. Jag har försökt att börja skriva istället. Eftersom att prata om känslor är nästintill en omöjlighet. Det går bara inte. Jag vill gärna sitta och fundera och tänka. I en konversation blir det svårt, då måste allt "komma till en" direkt (kommer att tillägna ett helt inlägg senare åt detta om att inte förstå sig på känslor). Att skriva går relativt bra men det tar tid, för det mesta. Men jag låter alltid Andreas läsa det. Ibland skriver jag flera sidor varje dag. Ibland skriver jag ingenting på flera veckor (nu har jag också tänkt att bloggen får vara tillför skrivandet, annars skriver jag bara förhand).

Andreas är den mest omtänksamma. Han sätter alltid alla andra före honom själv. Alltid sig själv i sista hand. Och han har alltid satt mig i första. Jag beundrar honom som kan lita på andra människor i sådana stora drag. Jag kan inte det. Jag litar helst inte på någon. Dessutom är han världens bästa på att laga mat, han är nämligen en utsökt kock. Vilken tjej skulle inte vilja ha det?😉

Så hela det här inlägget tillägnar jag till han, Andreas, som känner sig ensam ibland för att jag inte kan vara där. För jag vill att han ska veta att han betyder så mycket för mig, även fast jag inte visar det. Även fast jag inte vet hur man visar det. Men jag kan skriva det och säga det. Om det betyder någonting i alla fall.

Likes

Comments

Photo, Food

Glad första advent! Denna smoothie gjorde jag igår morse. Jag tänkte att nu när det är första advent i helgen så kunde jag väl bjuda på ett litet juligt recept. Eller recept och recept. Jag måttar ALDRIG när jag gör smoothies. "I med skiten och mixa!" Det kör jag på. Men ska försöka skriva på ett ungefär hur mycket av varje ingrediens jag använde.

APELSIN & KANELSMOOTHIE

1 banan (gärna frusen annars måste du nästan ställa in smoothien i kylen om du inte vill dricka den varm)
1-2 apelsiner
En näve mandlar
1-2 tsk baobabpulver
ca 3-4 dl mandelmjölk (här kör jag bara på känsla)
En massa kanel
Och lite kardemumma

Mixa ihop! Toppa med kanel och rivet apelsinskal.

Likes

Comments