Header

Contains affiliate links Daily, Fashion, Food

Volang- och glittertröja från Gina Tricot (HÄR)

Hej💛 Nu råkade det bli i princip två likadana bilder men var ju bara tvungen att visa denna goda sallad och så klart min nya glittriga och volangiga (snyggt ord😉) topp. Så tjusig till jeans, piffar upp outfiten direkt. Och bara låt oss tala om detta fönsterljus hos Java här om dagen. Mmmmmmm!! Mitt fotografiska hjärta smälter. Hemma gråter mitt hjärta sönder för det är så dåligt ljus. Eller ja, sovrummet helt OK. Resten = tvärkast. Kanske blir bättre i nya lägenheten, så en blir lite inspirerad åtminstone. Blixt använder jag aldrig... helt seriöst, vet knappt hur en använder en sån faktiskt haha. Blixten på kameran är ju alltså BIG NO NO. Extern blixt har ju i och för sig använt mig av när jag gick Media på gymnasiet. Men det var ett fåtal gånger för att jag "måste". Det är helt enkelt inte min grej. Helt ärligt tycker jag ändå att jag hittat mitt "fotosätt/redigeringsätt", svårt att se sina bilder från en objektiv syn. Men tycker ändå en kan se hyfsat direkt att det är "min bild" (om ni förstår vad jag försöker säga hehe). Redigerar alla bilder likadant, använder mig av "actions" i Photoshop, så det är bara att trycka på "play" liksom (ni som inte vet vad det betyder så är det i princip i korta drag att en spelar in hur en redigerar en bild och döper det till någonting och sen är det bara att trycka på "play" på resterande bilder så woops blir det likadan redigering på dem med). Dock har ju inte alla bilder samma förutsättningar så en måste ju alltid finjustera i alla fall. Och på vissa bilder fungerar inte mitt "action" alls.

Nog om det. Har suttit och kollat lite intressanta kurser inför hösten. Kommer alltså att plugga på distans och jobba runt 50-75% ungefär. Och så hoppas jag verkligen att jag kommer att kunna lägga mera tid på foto, blogg etc. Det jag tycker är så himla roligt! Det är ju så jäkla lätt att fastna i det här tråkiga (tycker jag i alla fall) "vanliga" jobbet som ändå genererar pengar på kontot. Men en liksom kommer ingen vart riktigt. Och jag är alldeles för bra för att jobba i en Coopbutik resten av livet (får en säga så?). Jag har mycket högre ambitioner än så (dock kan jag vara väldigt bekväm och feg, aka dåligt självförtroende, vilket gör att jag lätt fastnar). Jag tror en hel del som känner/är bekant med mig utanför bloggen kanske inte tror att jag har så höga ambitioner, eftersom att jag är väldigt introvert som människa (är inte introvert mot alla, vissa människor är jag extremt extrovert mot beroende på hur dem är mot mig).

Läste ett intressant litet inlägg om att introverta människor oftast tros (av extroverta) vara ego, kalla eller arga. Fast vi inte är det. Och ett extrovert beteende i dagens samhälle belönas betydligt mera än ett introvert. En ganska roliga kommentar från en extrovert person var: "Att bolla idéer med en hög introverta människor kan vara tortyr." Haha. Kan tänka mig. Ingen säger någonting. Allt pågår i huvudet och tar ett tag att sålla ut grejer osv. Dock det här med fördomar är ju åt båda håll. Eftersom att jag upplever extroverta mera ego eftersom de vill ju bara synas och ha all uppmärksamhet hela tiden😉 Det är ju tur att alla är olika. Men låt alla ta plats på sitt sätt. Inte bara de som skriker😉 KRAM💜

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links Fashion

Detta inlägg är ett samarbete med Gina Tricot.

Top, Gina Tricot (HERE)

Hej på er! Hur mår ni? Jag mår bra, så mycket vårfeelings i kroppen nu!! Visst är det härligt? Förutom att en blåser bort när en bor i blåsigaste staden EVER). Måste bara säga att jag rådiggar min nya stickade topp från Gina Tricot. Röd har varit lite av min favoritfärg i många år (tidigare), men senaste åren har dock hela min garderob bestått endast av svart. Så himla härligt att få in lite färg där (har för övrigt fått nippran på allt rosa!!) Och volanger ser vi ju mycket i vår - det har väl ingen missat?? Och här har ni en bra bild på hur det blev när jag klippte av mig håret, men eftersom det är över en månad sedan så har det blivit för tok på långt. Det är liksom i en konstig längd just nu (i alla fall på mig). Lägger sig nästan som en skidbacke på axlarna :))))) Så det är dags för ett klipp igen!

Och äntligen har jag kommit igång med träningen igen. Jag känner att min kropp är redo igen efter hur den mått tidigare. Nu gäller det bara att försöka få i sig allt en behöver (i näringsväg). Det är svårt när man har en förbränning som heter duga kan jag säga. Och värre blir det när en börjar träna.. dyrt att heta Angelica Ström kan jag säga. Chefen på jobbet tror jag har mask i magen haha. Känner mig hungrig hela tiden och framför allt när en börjar äta väldigt nyttigt (typ massa grönsaker, bra protein och endast quinoa, råris osv). En måste ju äta sjuka mängder för att bli mätt! Visserligen äter ju jag inte gluten och försöker i allra högsta grad att undvika mjölkprodukter med och dessa blir man ju annars jävligt mätt på. Men min mage blir kaos på det så nej tack. Måste nog äta mera fett. Hoppas ni får en bra tisdagkväll!💗💗💗

Likes

Comments

Daily, Food

Hejsan på er! Denna pangfrukost gjorde jag imorse (som ni kanske redan sett om ni följer mig på IG). Jag är ledig idag och solen skiner. Så härligt! Karln är borta i Berlin och roar sig fram till på måndag medan jag skall jobba hela helgen. Därför tänkte jag njuta lite extra idag denna lediga fredag. Skall inhandla fredagsbuketten senare också. Kommer nog garanterat bli ett par tulpaner i alla fall. Så mycket vår över det!

Katten är fortfarande här och verkar stortrivas. Vill ligga i knät hela tiden eller på bröstet. Och följer efter mig i princip överallt förutom när en varit och jobbat hela dagen och kommer hem. Då är hon surig. Dock kom jag hem igår efter jobbet och gick in i sovrummet där hon alltid ligger (hon ligger alltid i högra hörnet på sängen) då har hon spytt upp små hårbollar på mitt nytvättade VITA linnepåslakan (som jag för övrigt fick i julklapp och inte använt förrän nu). Suck... I alla fall gick det bort i tvätten och har nu börjat odla kattgräs som kanske hjälper lite. Hon hårar så jäkla mycket just nu. Och jag hatar hår överallt, det kliar i hela ryggen på mig.

Hur som. I onsdags var jag på ögonmottagningen och kollade mina ögon pga dimsyn. Fick nå droppar så att läkaren skulle kunna kolla i mikroskop bakom ögat liksom. De dropparna gjorde en extremt ljuskänslig (kunde inte se något på mobilen, det var helt jäkla suddigt!!) och vidgade pupillerna nå enormt. Så på vägen hem därifrån var det så klart strålande sol så gick och kisade så mycket att jag inte såg någonting. Och så var jag tvungen att handla på Konsum på vägen hem. Så inne i butiken (där det inte var för ljust för ögonen) hade jag världens största pupiller och stirrande blick. Japp. Hahaha. Jag kom i alla fall hem tillslut trots att jag såg i princip ingenting när jag gick över vägen... Fick i alla fall ögondroppar med mig då jag hade väldigt torra slemhinnor (annars var det inget fel på ögonen).

Ha en fin fredag💗💗💗

Likes

Comments

Contains affiliate links Design, Interior

1. Från en Bukowskis auktion. // 2. HÄR // 3. HÄR // 4. HÄR // 5. HÄR // 6. HÄR // 7. HÄR // 8. HÄR // 9. HÄR // 10. HÄR // 11. HÄR // 12. HÄR (credit and adlinks)

Hej! Jag nämnde ju i ett inlägg nedan att jag börjar bli lite inspirerad på inredningsfronten och anledning är att vi ska flytta. JA. Älskar att flytta (förutom själva flytten i sig då...) Alltid så roligt med ett nytt ställe som en kan inreda och piffa. Vår nuvarande lägenhet har vi inte kommit så långt med trots att vi bott här i 1,5 år. Men känner att jag helt kommit av mig med inredningen och är ganska svårmöblerat här osv. Och till vardagsrummet tänker jag mig lite som ovan. Vi har ju en svart skinnsoffa, som dock är betydligt större än den här i kollaget, som jag utgår ifrån. Hur som är det ett tag kvar till vi flyttar men alltid kul att börja spåna lite på hur en vill ha det.

Katten som vi är kattvakt åt (som för övrigt heter Måns och är en hona haha) trivs numera super i vår lägenhet. Hon var ju väldigt rädd först men nu vill hon ligga och kela hela tiden. Så söt och mysig! Förr när jag var yngre ville jag alltid ha en katt men pappa var allergisk och jag minns att jag sa att jag skulle skaffa katt när jag flyttade hemifrån. Sen började jag dock ogilla djur väldigt mycket där ett tag (???). Syrran har alltid älskat hundar och hon hade ett favoritgosedjur som var en hund som jag alltid kastade i väggen hahaha. Jag har länge nu känt att jag velat ha en hund men det kräver SÅ mycket ansvar, men hundar är betydligt roligare och socialare. Men jag gillar Måns, hon är mysig (haha man blir mindfucked av att skriva Måns och sen hon, råkar alltid säga han).

I morgon ska jag tillbaka till jobbet efter att ha varit ledig i tre veckor och chillat järnet. Helt ärligt, känns dötrist! Haha. Alltid kul att träffa kollegorna igen så klart!! Men resten kan jag vara utan haha. Så mycket tid och ansvar osv. Och jag tappar så mycket inspiration för det jag egentligen tycker är så himla roligt. Till exempel blogg, foto, skriva, designa osv. Nu börjar det åtminstone bli lite ljusare ute så en känner ju en allmän pepp i alla fall. Trevlig kväll💗💗💗

Likes

Comments

Daily, Fashion

Slingback heels, H&M

Hejsan! Om ni följer mig på Instagram (@angelicastroms) så har ni nog sett dessa redan. Alltså vårens perfektaste skor (och trendigaste)! Så jäkla snyggt med blåa jeans och vit skjorta, eller varför inte satsa på en rutig off shoulder-top till. JA. Dör. Så. Snyggt. Typ SÅHÄR och SÅHÄR <-- klick klick för superinspo. Vill ni följa min Pinterest gör ni det HÄR.

Och med tanke på skor. Har totalt missat att H&M börjat med storlek 42. HUR BRA?! Det var på tiden. Det är verkligen svinsvårt att hitta skor när en har så stora fötter. Asos och Topshop har en hel del i storlek 42 faktiskt. Så brukar hålla ett öga där. Billie Bi, ett danskt märke, har massa skor i storlek 42. Köpte ett par vinterskor därifrån i vintras, ett par Isabel Marant-inspirerade vinterboots. Märket finns hos Zalando och Boozt tror jag. Jag beställde dock direkt från Danmark istället, blev till och med billigare inklusive frakt. Men annars är det väldigt svårt. Är på jakt efter ett par spetsiga ankelboots med låg klack. I skinn. Vagabond har ett par snygga (som Lena har😉) men finns endast i storlek 41 och det går liksom inte. Nog om det.

Är kattvakt den här helgen. Började med att jag blev tokröd i ena ögat efter 10 min... är ju allergisk. Ibland. Haha. Ja, ibland går det bra och ibland sämre. Men det är oftast när jag klappar dem bara och sen råkar komma åt med fingrarna i ansiktet. Annars brukar det vara lugnt. Hon verkar dock mest rädd och är under soffan hela tiden. Andreas blev jättebesviken, för han ville leka med henne. Haha. Är ju inte en hund direkt...

Sen när började jag att skriva såhär långa texter till "ytliga inlägg"?? Har nog aldrig hänt förr. De senaste inläggen innehåller ju en hel del text men de är ju inte så ytliga. Det är bra, alltså att det blir en del text också hehe. Väldigt tråkigt att bara kolla på bilder hela tiden på bloggar (även fast jag gillar det mest eftersom att jag är väldigt into foto liksom). Eller vad säger ni? En vill ju veta något om personen bakom också. Och det blir lätt platt i modebloggsvärlden, dock finns det faktiskt få som gör det riktigt bra. Alltså kan kombinera båda och verkligen personen bakom kommer fram. Trots att jag inte brukar läsa Kenzas blogg (händer någon gång ibland) så tycker jag ändå hon är hyfsat bra på det. Hon är ändå personlig på något sätt. Och Tuvis, så klart💗 Måste bara nämna henne för att hon är så peppig, öppen och pratar en hel del om självkänsla osv. Det jag upplever inom den här världen (mode- och bloggvärlden) är ju att allt måste vara så perfekt. Och det är det jag stör mig mest på. Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag inte gillar ytlighet, för jag älskar ju kläder, skor, väskor osv. Like every other girl, liksom😉 Skulle lätt kunna tänka mig att köpa en svindyr väska (om jag hade råd hehe). Men bara för att jag verkligen vill ha den och för att jag vet att jag kommer kunna ha den livet ut (så ja det skulle självklart bli en klassisk väska som håller stilmässigt). Men det måste finnas någonting mer än så. Att allt kan inte bara handla om inköp och bara måste ha det senaste.

Anyway, tillbaka till "skrivandet". Jag har faktiskt alltid gillat att skriva, men har varit väldigt dåligt med det de senaste åren. Och om jag skrivit något så är det liksom mest för mig själv. Men det är nog för att jag tycker att det är jobbigt att släppa in människor. Skriver jag något personligt eller liksom "blottar" mig själv är en ju ganska sårbar. Och det är riktigt jobbigt. Och jag är ju lite HSP-person (highly sensitive person) och tar åt mig lätt (samtidigt som jag har drag av alexitymi, vilket är som varandras motsatts typ??) Men jag försöker. Jag börjar bli bättre i alla fall. Sakta men säkert öppnar jag upp mig. Efter 25 år på moder jord. Avslutar med att önska att ni får en sådan där svinbra fredag kväll!💜

Likes

Comments

Daily, Food, Photo

HEJ! Det var ett tag sedan. Hur har jag haft det? Jo tack, faktiskt ganska bra trots allt. Efter en tuff höst rent måendemässigt så tycker jag ändå att jag är hyfsat på banan igen. Alla symtom som jag haft tidigare har försvunnit förutom dimsyn (alltså det drygaste!!) och hjärtklappningar till och från. Men annars så och dessutom känner jag mig så mycket piggare. Jag har verkligen försökt att inte stressa (en får ingenting för det så varför ska en ens utsätta sig för det?!) och tryckt i mig bra mat och sjukt mycket vitaminer. Har ett helt vitaminförråd hemma nu och tar efter behov. Dock D-vitamin, probiotika och omega 3-olja är givet. VARJE DAG.

Jag har ju alltid varit intresserad av hälsa och kost i många många år. Har provat massa olika dieter; veganskt, raw till 4, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfritt, vegetariskt osv osv. Men det är verkligen nu på senaste som jag kommit till insikt med att det är det här jag ska hålla på med. Så jag har kommit fram till att jag vill plugga till näringsterapeut (eller någonting liknande). Det känns verkligen SÅ jag. Verkligen mitt ämne.

Jag är inte så himla social av mig men är det någonting jag kan prata om i flera timmar så är det verkligen kost och dess betydelse för kroppen. Det påverkar så mycket mera än vad en tror. Och det är kul att äntligen så många människor börjar att inse det. Speciellt allting som har med tarmfloran att göra. Till och med mainstream-media har snappat upp det efter mycket om och men (var ju med på TV4 med Malou). Äntligen! Tjoho! Ska inte gå in mera på det här ämnet just nu för då kommer det bli världens längsta inlägg haha.

Hur som. Hur har ni det? Hoppas ni mår super❤ Jag har haft lite semester och det har varit så skönt. Verkligen en "vila upp sig"-semester. Hade ju ingen i somras så tog lite nu. Och skönt att inte ha en massa inplanerat för det blir alltid så och sen när en kommer tillbaka till jobbet igen är en lika trött som innan för en har rusat runt överallt. Haha. Så har verkligen laddat batterierna igen! Dock är jag inte ett dugg peppad på att gå till jobbet på måndag morgon... men bara att bita ihop till en hittat sin väg till det en vill göra. Och jag har i alla fall kommit på någotsånär vad jag vill hålla på med. Och så skulle jag vilja ha mer tid till att fota, men det kommer. Inom en snar framtid!

Nog om det och vidare till bilderna ovanför. Dessa har jag skrapat ihop på senaste. Bara av de få bilderna här ovan så blir en peppad på att fota. Det är ju så kul att redigera!! Däremot är jag lat. Tycker det är skitdrygt att släpa runt på kameran, som för övrigt är dötung med Tameronobjektivet (som är det bästa all round-objektivet). Men ska en ha några bilder så får en ju "kämpa" lite😉 Och oftast när jag börjar känna mig inspirerad på en front så blir jag det på alla fronter nästan. Inredningsfronten börjar också verkligen att ta fart. Men det finns en annan anledning till det med. Mer om det i ett annat inlägg😉 I alla fall, hur snygg är inte min vän Lena på sista fotot?! Dösnygg. Riktig power babe😉 Talk later❤

Likes

Comments

Photo, Daily

Mer foton på min Flickr, HÄR

Ja det här med känslor är ju en hel värld i sig. Och det känns som att jag står utanför och tittar på. Människor som förstår sig på känslor och de som är som en öppen bok är ju delaktiga. Resterande inte. Och jag känner mig inte delaktig. Och jag har väl aldrig riktigt gjort det heller, men inte riktigt förstått det förrän nu. Det är nu på senaste som jag faktiskt försökt googlat på exempelvis "tänker inte som andra", "förstår mig inte på hur andra fungerar" (haha jag vet, det låter kanske roligt?). Till slut hittade jag något som stämde på pricken, Alexitymi.

"Personer med alexitymi är kort beskrivet oförmögna, eller har svårt, att förstå och sätta ord på både sina egna känslor och andras, något som medför svårigheter med empati och inlevelseförmåga"

Ja. Det här är jag. Så alla ni som inte tror att jag bryr mig om er - jag gör det men vet bara inte hur jag gör för att visa det. Och alla ni som känner mig (eller tror ni känner mig), här har ni en förklaring om ni tycker jag verkar ointresserad, obrydd eller kall. Som en robot. Och alla ni som inte tycker att ni förstår er på mig så, NEJ, jag förstår mig inte på er heller.

Detta är ingen sjukdom, jag försöker inte diagnosera mig själv utan detta är ett tillstånd som går att jobba bort/förbättra (krävs dock en hel del för det). Men det är alltid skönt med en förklaring, eller hur? Jag försöker inte gömma mig bakom detta utan mer att andra kanske kommer kunna ha en mer förståelse hur jag fungerar. Eftersom det är ganska svårt att få reda på vad jag känner om saker. För inte vet jag.

Det är inte så att jag inte kan visa en känsla, det kan jag. Men att förstå och förmedla dem är en helt annan femma. Exempelvis om jag har ögonen fylld med tårar kan det ofta vara så att jag inte ens vet varför. Jag brukar då ofta anta att jag är trött eller något. Men jag kan däremot faktiskt komma på senare varför jag var ledsen. Ibland går det, men det går sakta. Som när jag och Andreas kanske haft en dålig period men jag inser aldrig det förrän några månader senare och då är det ju "för sent". Eftersom att det är ju meningen att jag skall kunna uttrycka mig vad jag känner här och nu och inte det jag kände för flera månader sedan. Det är ju relativt ointressant.

Personer med Alexitymi har oftast dålig fantasi, noll spontanitet och är sällan kreativa. HUR TRÅKIG FÅR MAN VARA? Även det stämmer tämligen bra in på mig. Dock måste jag faktiskt ändå ge mig själv lite beröm för att jag faktiskt är lite kreativ. Eftersom att jag faktiskt håller på med fotografi. Men jag har svårt att förstå bilders budskap och liknande. Därför gillar jag inte när människor frågar: "Hur tänkte du när du kom på det här och vad är det för känsla du vill förmedla med denna bild?" Ja, och liknande frågor. Jag kan inte besvara dem. Så jag brukar låta betraktaren tolka mina bilder istället för att jag ska stå och berätta det. För jag vet inte. Jag bara gör något. Och därför är det ganska svårt att bolla idéer med mig, det går nästan inte. Så vida man inte har några veckor på sig att vänta på ett svar. Då kanske jag kan komma med något. Därför vill jag gärna endast fota det jag själv vill fota och göra, inte uppdrag åt andra eftersom att det blir svårt att försöka komma på idéer efter det de tillfrågar. Så när jag kan fota fritt blir det bra, annars tycker jag inte att det blir det riktigt. Och samtidigt som det blir en press på att jag måste komma på några kreativa idéer. I och med det kan också bloggen vara stressande eftersom att det finns något att leva upp till. Dock var det ju mera när jag skrev om mode eftersom då måste allt vara "perfekt".

Som slutfas på detta inlägg vill jag bara säga TACK till alla underbara vänner jag har och min familj. Och ett stort tack till min pojkvän, Andreas, som har det tufft med mig ibland. Eftersom att han själv är en öppen bok är det svårt att förstå motsatsen. Och tack till alla fina läsare som kikar in här❤

Likes

Comments

Daily, Photo

En gammal bild från 2012.


Andreas heter han. Han som alltid ställt upp. Han som alltid gjort mig glad. Och han som funnits vid min sida i lite över 4 år. Helt ärligt trodde jag nog inte att vi, du & jag, skulle hålla så här länge. Inte då i alla fall. Då när vi blev tillsammans. Jag var bara 21 år och inte alls redo för ett förhållande. Jag trodde det men det visade sig senare att så inte var fallet. Vi har gått igenom mycket men ändå hållit ihop på något konstigt sätt.

Jag är nog inte den enklaste att vara tillsammans med. Allt är mycket komplicerat. I alla fall om man skall åt mina känslor. Där tar det stopp. En vägg. Som är omöjlig att ta sig igenom. Och Andreas är min raka motsats - en öppen bok. Hur tror ni att det funkar? Inte så bra... Det gäller att hitta vägar runt det. Jag har försökt att börja skriva istället. Eftersom att prata om känslor är nästintill en omöjlighet. Det går bara inte. Jag vill gärna sitta och fundera och tänka. I en konversation blir det svårt, då måste allt "komma till en" direkt (kommer att tillägna ett helt inlägg senare åt detta om att inte förstå sig på känslor). Att skriva går relativt bra men det tar tid, för det mesta. Men jag låter alltid Andreas läsa det. Ibland skriver jag flera sidor varje dag. Ibland skriver jag ingenting på flera veckor (nu har jag också tänkt att bloggen får vara tillför skrivandet, annars skriver jag bara förhand).

Andreas är den mest omtänksamma. Han sätter alltid alla andra före honom själv. Alltid sig själv i sista hand. Och han har alltid satt mig i första. Jag beundrar honom som kan lita på andra människor i sådana stora drag. Jag kan inte det. Jag litar helst inte på någon. Dessutom är han världens bästa på att laga mat, han är nämligen en utsökt kock. Vilken tjej skulle inte vilja ha det?😉

Så hela det här inlägget tillägnar jag till han, Andreas, som känner sig ensam ibland för att jag inte kan vara där. För jag vill att han ska veta att han betyder så mycket för mig, även fast jag inte visar det. Även fast jag inte vet hur man visar det. Men jag kan skriva det och säga det. Om det betyder någonting i alla fall.

Likes

Comments

Photo, Food

Glad första advent! Denna smoothie gjorde jag igår morse. Jag tänkte att nu när det är första advent i helgen så kunde jag väl bjuda på ett litet juligt recept. Eller recept och recept. Jag måttar ALDRIG när jag gör smoothies. "I med skiten och mixa!" Det kör jag på. Men ska försöka skriva på ett ungefär hur mycket av varje ingrediens jag använde.

APELSIN & KANELSMOOTHIE

1 banan (gärna frusen annars måste du nästan ställa in smoothien i kylen om du inte vill dricka den varm)
1-2 apelsiner
En näve mandlar
1-2 tsk baobabpulver
ca 3-4 dl mandelmjölk (här kör jag bara på känsla)
En massa kanel
Och lite kardemumma

Mixa ihop! Toppa med kanel och rivet apelsinskal.

Likes

Comments

Daily, Photo

Ja, rubriken i sig ger er förväntningar om någon stor sanning som skall droppas. Precis som all media där ute gör, skapar rubriker som gör att man bara måste trycka sig in på artikeln. Till och med så att många fall läser en inte ens artikeln - utan bara rubriken. Och får då inte ens uppfattning av artikeln i sig över huvud taget. Detta är ju knappast en rubrik i toppform men gentemot innehållet är den väldigt dramatisk.

För att återgå till ämnet som detta inlägg skall handla om - varför bloggar jag inte längre?

  • En orsak är att det inte finns tid. Eller prioriteringar, skulle jag mer vilja säga. En har alltid tid om en gör tid för det. Men med heltidsjobb på sidan om och allting annat i livet som skall hinnas med så hamnar bloggen i kläm. Speciellt när jag skall fota och det nu är mörkt större delen av dygnet. Och jag är perfektionist när det gäller bilder och redigering, så att "bara ta en bild" fungerar inte.

  • Sedan är jag ganska trött. Trött på den här världen. Trött på all perfektion och ytlighet. Jag är less. Det enda som nästan betyder någonting numera är om du har senaste väskan, flest följare, skvaller om ditten och datten och all hets däromkring. Det går bara inte längre för mig. Och visst finns det bloggare som visar upp sin mindre perfekta sida men det kanske utgör 10% av alla inlägg jämfört med all ytlighet som garanterat utgör 90%. Och det är ganska uppenbart att människor vill läsa det, men man mår knappast bättre av det. Människor känner stress för att en kan inte vara lika framgångsrik som henne eller honom.

  • Prylhetsen. Jag bara måste nämna den för den är vidrig. Alla skall ha det senaste och har en inte det senaste blir en olycklig. Kanske nästa pryl kan göra mig lycklig? Och så fortsätter det sådär hela tiden. Tills en kommer dö olycklig och bara ha en massa prylar runt sig. Vad är det för liv?

  • Jag är delaktig. Ja, jag är delaktig i det här också. Och jag har deltagit aktivt genom alla ytliga blogg- och instagraminlägg jag publicerat. Jag har bidragit till den här hetsen jag med.

  • Senaste månaden har allt mer eller mindre fallit på plats. Och ännu mera när jag läste några artiklar om Alexitymi, kändes som att så många saker i mitt liv fick en förklaring. Alexitymi är i korta drag svårigheten att uttrycka känslor. En väldigt bra artikel på engelska kan ni läsa här, handlar om partnerskap. Killen har känt sig många gånger väldigt ensam i vårt förhållande eftersom jag har en sådan svårighet att förstå känslor. Dock har jag väldigt lätt att bli ledsen men svårt att förstå känslor på ett djupare plan. Vilket blir svårt att få ett förhållande att fungera. Detta har ju dock ingenting med mitt bloggande i sig att göra utan mer att många saker de senaste månaderna har fallit på plats - som sagt.

  • Utmattad. Ja, jag har känt mig extremt utmattad. Jag ska hinna med det, det, det, det och det... ungefär så bygger jag upp grejer i mitt huvud. Jag har alltid lååånga listor i mitt huvud på saker jag måste göra och allt måste göras ordentligt/perfekt. Och helst NU. Jag har alltid satt en enorm press på mig själv och har svårt att tackla om någonting går dåligt. Och tillslut går det inte längre. Jag har brottats med många symptom de senaste tre månaderna som tyder på stress (tryck över bröstet, hög puls, spänningar i vaderna, muskelryckningar i ögat, konstant dimsyn osv osv). Jag måste börja prioritera annorlunda men det är svårt, mycket sitter nog i mitt huvud och det är inte lätt att lära en gammal hund sitta. Dock inte omöjligt.

    MEN... trots detta kommer jag inte att sluta blogga helt, utan mer sadla om till någonting som känns så mycket mera jag. Jag gillar kläder och älskar att använda det som ett sätt att uttrycka mig - och har alltid gjort. Men jag är knappast någon modebloggare, det känns inte riktigt som jag. Dessutom tenderar alltid min blogg att bli opersonlig när jag väljer att inrikta mig på att försöka driva en modeblogg. Jag vet inte varför men känns som att min kreativa sida blir hämmad (så även i text). Dessutom lyckas jag ALLTID känna mig stressad i princip hela tiden när jag har just en modeblogg, vilket jag inte klarar av. Speciellt inte nu.

    I vilket fall som helst kommer min blogg att inrikta sig mera på två stora områden som jag är intresserad av och varit väldigt länge också. Foto och kost/näringslära. FOTO är något jag har hållit på sen jag var runt 14-15 år och för ca 6 år sedan var jag verkligen inne i ett konstnärligt flow. Sen när jag började jobba så kom jobbet mycket i vägen och så råkade det förbli. Hemskt. Och efter det har det dessvärre inte blivit så mycket mera foto än det till min modeblogg. KOST/NÄRINGSLÄRA har jag varit intresserad av väldigt länge. Jag har provat att äta på många olika sätt (paleo, vegan - raw till 4, vegetarian, mjölk- och glutenfritt osv). Jag har läst väldigt mycket om det och älskar allt som har med eko och hållbarhet att göra. Det är så intressant att vi i dagens samhälle äter mer socker än någonsin och vi blir bara sjukare och sjukare. Så mycket hälso- och hållbarhetstips kommer att dyka upp i bloggen framöver. Både sådant som gäller insidan och utsidan. Sedan måste jag även nämna grafisk design, det är också någonting som kommer dyka upp lite då och då troligtvis. Så summa summarum: det blir mer en livsstilsblogg med inriktning foto/design & kost/hållbarhet. Något som känns JAG. Vilket är det viktigaste. Hoppas ni följer med❤

    Här nedan är några foton jag tagit för 5-7 år sedan:

Likes

Comments