Det senaste har jag reflekterat lite extra över hur jag tar emot komplimanger och beröm på ett sätt att jag nedvärderar mig själv och idag fick jag det svart på vitt.

Jag är ute och går med hundarna på en grusväg som är en populär sträcka att rida på. Kane har jag lös och Wenke har jag i spårlina just för att vara på den säkra sidan om det skulle komma en häst. Det kommer en häst och jag ber hundarna stanna vilket de gör med en gång, tjejen med hästen berömmer att jag har väldigt duktiga hundar var på jag svarar "Ja, iallafall nu" och skrattar lite lätt.

När vi passerar hästen och tjejen är detta det enda jag kunde tänka på under resten av promenaden, Kane stannar ALLTID om jag ger kommandot stanna, det är väldigt sällan som han inte gör det. Han var inte bara duktig då, han skulle kunna göra om situationen tusen gånger. Varför tackade jag inte bara för berömmet, varför var jag tvungen att sänka mig?

Detta är något som jag tänkt mycket på det senaste att jag alltid gör, all den träning jag lägger ner med Kane bortser jag ifrån när berömmet eller komplimangen kommer för då är det tack vare hans mor och far att han är den han är. Så är det såklart också, mycket beror på gener hur hunden är i psyket men det jag vill komma fram till är att det är också mycket tack vare mig.

Men tack till dig som tog dig tid att säga vad du tyckte det gjorde verkligen min dag, allt jobb lönar sig och börjar synas. Jag är stolt över mig själv och min fyrbenta vän, vi är ett starkt team!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu är jag färdig med min praktik och har ledigt fram till söndag och passade därför på att höra med Susanne om jag fick låna med mig Wenke hem under helgen, Wenke är Kanes mamma. Men innan jag åkte iväg för att hämta henne tog jag och Kane en långpromenad där han fick springa fritt vilket han älskar. Ju mer skitig man är desto roligare har man.. tydligen.

Sen hämtade vi upp Wenke och hennes tålamod sätts nog på prov en hel del. Kane är så glad att han knappt vet vart han ska ta vägen! Det är en konst att gå med två hundar i koppel när den ena är uppspelt och gör allt för att få den andras uppmärksamhet. Nu ligger de på ett täcke på golvet och sover både två, rätt fint ändå. Undra om de kommer ihåg och känner igen varandra från när Kane var liten?

Imorgon är det tänkt att vi ska få lite gjort medan hon är här!

Likes

Comments

GULDRUSCHENS ROYAL RUMOUR & EST JCH I´M TERRA ANTYDA REAL SHINE.



Likes

Comments

Planen var att jag skulle dokumentera några gånger under veckorna för att kunna gå tillbaka och minnas, det är uppenbart hur det gick med det.. HAHA. Nu tar jag nya tag i hopp om att jag ska bli mer flitig att dokumentera våran vardag. Dock är det nu som det börjar bli riktigt roligt, Kane är snart redan 8 månader och man kan sätta igång med längre promenader och mer träning. Ändå tänkte jag ägna detta inlägget till att återberätta hur den här tiden har varit.

Livet med hund har varit precis som jag hade tänkt mig. Ibland mycket lättare och vid vissa tillfällen mer svårare. Av privata skäl så blev inte den första tiden som jag tänkt mig då saker kom emellan och orken inte fanns hos mig. Jag kände mig instängd och mådde väldigt dåligt på grund av det som skedde runt omkring mig. Men när det var över började jag få upp min motivation igen, och valet att skaffa hund var det bästa jag hade gjort. Vill inte ens tänka på vart jag hade varit i livet annars, det skrämmer mig.
Jag har fått en underbar hund som är otroligt lättvindig att både ha med sig och lämna bort. Jag tillhör inte dem som hatar valptiden, jag ser inte tillbaka på den som något negativt då han varit en väldigt duktig och självsäker hund redan från början. Han har aldrig bitit sönder något, det har aldrig varit några problem. Alla som möter honom blir förvånade över hans beteende jämfört med sin ålder. Kanske får jag en tuffare tonårsperiod.. peppar peppar.


Allting löste sig väldigt bra under sommaren, jag var hemma med honom den första månaden sedan fick mina föräldrar, min svägerska och min svärmor hoppa in som hundvakt och sedan hade Markus semester. Nu har jag påbörjat min utbildning som förskollärare och är uppe i Karlstad cirka två gånger i veckan och då ställer Markus fina farmor och farfar upp vilket betyder så himla mycket. Utan alla fina människor omkring mig skulle min dröm om egen hund inte funka. Allting löser sig om man verkligen vill det.
Jag har även fått otroligt mycket hjälp av min kennel Whoopis som alltid har funnits där för att svara på alla dumma frågor och komma med tips och råd, Det har betytt mycket för mig!


Bild 1 är ifrån första gången Kane åker båt, vi tänker på säkerheten så flytvästen är självklart på. Han somnade så fort motorn startade i princip. Bild 2 är ifrån våran första utställning där vi slutade som BIM-valp med Hp. Från vänster är det Kanes syster Bella, Kanes syster Billy, vi och längst till höger är det Kanes broder Napoleon. Alla underbart goa hundar med deras fina ägare. Bild 3 visar en standard sovsituation!

Kanes fina midsommarkrans!

Mycket har hänt på några månader, liten har blivit stor. Senast han vägdes vilket var ett tag sedan vägde han 30kg. Jag ser fram emot många fina år tillsammans med den här fina hunden, nyfiken på vad som väntar oss!

Likes

Comments

Nu är han äntligen hemma och jag är så lycklig man kan bli, det har verkligen blivit en klockren träff mellan oss alla tre. Det känns som om han redan vart här hur länge som helst vilket är ett gott tecken på att han trivs med sin nya familj. Vi har för det mesta spenderat tiden ute på gräsmattan i skuggan, det är för varmt inne tycker Kane. Nätterna har gått hur bra som helst, han har somnat med en gång utan ett ljud och vaknat några fåtal gånger under natten. Jag är verkligen så imponerad av den här hunden som finner sig i allt, inte bryr sig så mycket om det som är omkring utan mest njuter av livet. Ljud reagerar han på men inget mer än så, det är med andra ord en självsäker hund.

Igår åkte vi hem till min mamma och pappa för att se hur Kane var mot katten Alfons, han är van katter sen tidigare så det var verkligen inget speciellt. Sen slog han sig ner på gräsmattan och vilade. Jag tror att de två kommer växa ihop och få en fin relation, det vore i alla fall det optimala. Bilresan gick också hur bra som helst, så duktig.

Annars gör vi inte så mycket under dagarna mer än att vila och busa, vilket vi båda bara älskar.

Likes

Comments

​Nu är det bara nio dagar kvar tills vi ska hämta upp våran Kane. Kane är en Golden retriever valp som kommer från en kennel i Säffle som heter Whoopis. Det är en mycket seriös kennel där man hela tiden får tips och råd om allt möjligt vilket jag värdesätter eftersom det här är min första egna hund. De har otroligt många fina meriter i bagaget och fortsätter att samla på sig utställning efter utställning. Jag känner mig väldigt trygg med mitt val av kennel, kunde inte bli bättre. Jag har alltid velat haft en egen hund och nu ska jag äntligen få det, kan inte riktigt ta in att en valp flyttar in hos oss om dryga veckan. Det är mycket jobb med en hund men jag är villig att lägga ner den tiden det krävs, det måste man om man ska köpa hund. 

Jag väljer att starta upp en blogg på grund av att jag vill i framtiden gå tillbaka och läsa samt att minnas och se vår utveckling tillsammans. Det är även kul för nära och kära att gå in här och kika på vad det är som händer. 

Nu fram tills valpen kommer hem till oss kommer inte uppdateringen vara den bästa

Likes

Comments