​Igår var det andra advent och vi inledde den med babysim. Så himla mysig stund, att komma iväg och bada i en varm pool tillsammans. Kanske extra mycket eftersom vi inte har badkar hemma. Denna kurs är vi bara tre familjer så det blir nästan lite privatlektioner, väldigt mysigt. Vi kör denna kurs för att den är lite kortare och slut i januari, annars hade vi fått göra lite ta igen-tillfällen och det orkar vi inte och hållit på ända till mars. Nä, detta är perfekt avkoppling och en paus från alla måsten nu i december. 

Börjar även beta av listan med julklappar till familjen. Vi är lite knäppa i vår familj men vi älskar att ge bort, och även få, julklappar. Vi växer väl kanske inte riktigt upp men för oss är det verkligen tradition. Att sitta tillsammans efter Kalle Anka och julmiddag och dela ut julklappar och sedan öppna tillsammans och se minen och tacksamheten för att just den personen fått den klappen. Mysigt! Sen blir det ju svårare och svårare att hitta julklappar till varandra för nu har verkligen alla jobb och kan köpa de saker man vill ha själva. Mest fokus blir det på Lizzie såklart, även om hon nog kommer ha svårt att uppskatta det hon får. Vi får se till att slå inte det med mycket papper och snören så att hon får det att leka med istället, haha. 

Igår lagade vi en blivande favorit till middag, Fish tacos med syrlig rödkål och picklad rödlök. Den enda missen var faktiskt guacamolen, jag tog två för omogna avokados så jag lyckades inte mosa till rätt konsistens. Men vad gjorde det när allt det andra blev löjligt gott. Mest tack vare Lollo och Felicia, det var av dem jag fick inspiration och mod att våga fritera fisken. Succé! Nästa gång blir det än mer inspirerat av resturanger på Santa Monica Pier, med paprikakryddat ris och kanske lite svarta bönor, blir lite mer matigt av det. Blir typ hungrig av att skriva det här!

Lizzie smittade av sig lite med sitt snorande på mig, eller om det beror på sömnbristen förra veckan är oklart, men jag hade en lite krasslig helg och snorar lite fortfarande. Så fort det är borta så är det bakdags igen; lussebullar, pepparkakor och även min(Leilas) magiskt goda smörkola. 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Verkar som jag bara skriver när Lizzie är krasslig. Anledningen kan iofs vara att det är enda stunderna hon tar mer än två sovstunder per dag och då utöver våra prommisar. På gott och ont såklart. Men denna förkylning skulle jag mer än gärna byta med henne extra mycket. Snoret bara rinner och hon feberyrar till och från, trots att hon inte har jättemycket feber. Lilla älsklingen, som jag tycker synd om henne.. Förhoppningsvis beror det på tänder och går över snabbt❤️

Hon har passerat 8 månader nu och snart har hon varit på utsidan lika länge som på insidan. Blir tårögd när jag tänker på det. Hon har varit så självklar från första stund och det känns som hon varit här i flera år. Att sitta still och mysa är inte hennes grej, full fart hela tiden. Upp och ner, stå och sitta. Gå utmed möbler eller med vagn/gåstol. Jag hoppas så innerligt att hon kommer tycka det är roligt med böcker någon gång, samtidigt som det är underbart att hon älskar att röra på sig.

Vi har dryga månaden kvar tillsammans, bara hon och jag, innan jag börjar jobba igen. Och oj vad jag kommer sakna henne, saknar henne redan och då hänger hon lindad i bärsjal på mig just nu. Vi har ju till mars på oss men i februari kommer R hem och då är det ju inte riktigt samma sak.
Tills dess lovar jag mig själv och Lizzie att vara den bästa mamman jag kan vara till just henne. Att lägga fokus på rätt saker och inte ödsla energi på saker som ev provocerar. Framförallt, att vara glad och tacksam hela tiden.

Senaste tiden har jag känt mig lite nere, har inte riktigt kunnat sätta fingret på det förrän jag häromdagen insåg varför. Folk har dels fruktansvärt världsliga problem, mig själv inkluderat tyvärr, dels dessa "perfekta mammorna" där allt ska vara så fint och bra hela tiden men också alla dem som inte tar hänsyn eller tycker så mycket. Men allra mest saknar jag nog att vara bara Angelica. Angelica med sin dotter Lizzie, inte mamma Angelica. Det har gjort att jag hållit mig hemma i Enhörna eller varit iväg själv med Lizzie, utan att träffa massa andra föräldrar. Luddigt men behövde få ur mig det!

Så att få vara en barnfri mamma i lördags, bara Angelica och fira Felicia(tyvärr utan det isländska) var underbart. Att jag dessutom spöade Lollo och de andra i musikquiz var än mer amazing, haha. Dessvärre saknade jag Lizzie mer än vanligt.

Förhoppningsvis är hon lite kryare imorgon för då planen är julklappsshopping med en ledig pappa. Frisk luft är bara bra och en torsdag utan massa annat ledigt folk är också skönt.

Luddigt men skönt inlägg!

Likes

Comments

På söndag fyller vår lilla donna 7 månader. Kan knappt förstå det alltså. Tiden flyger och jag undrar ibland om jag njuter tillräckligt av stunden. Bör nog ta mer bilder och filma så man kan föreviga den här tiden. Beställde framkallning på ett gäng bilder nu i veckan. Och ett album är typ prio 1 att köpa. Men, men.

För nästan precis ett år sedan satt vi spända och nervösa i väntrummet på ultraljudsmottagningen och undrade vad som låg där inne i magen och sprattlade.

Så mycket kärlek hon sprider men den här veckan har varit tålamodsprövande och hon har stundvis varit billig. Men så måste man förstå att hon inte kan göra så mycket själv, hon är så täppt samtidigt som tänderna tränger fram. Vi har varit hemma hela veckan och jag tror både hon och jag är lika less på dessa väggar men vila är bästa medicinen. Och frisk luft, minst en långprommis om dagen. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att det var tufft.

Likes

Comments

Vi kom hem för en liten stund sen, helt slut. Lizzie sover fortfarande gott i vagnen och jag halvdäckad framför "En unge i minuten" på Apple tvn. Vi var på Barnens hus och rackarns vilket liv, haha. Såå många bebisar och mammor. Men jag tror hon uppskattade det.
Lizzie gjorde morgon vid 7 och jag hade förhoppning om att hon skulle sova på bussen in men icke så jag bävade för en övertrött bebis men det gjorde inte så mycket för hon var fullt upptagen med alla människor. Övertrött och nedkräkt somnade hon när vi gick därifrån och mot bussen. Vi får väl se hur kvällen blir, glad eller om hon bearbetar alla intryck och blir ledsen.
Men det blir Raulis problem för jag ska iväg och leda pass. Ett pass som för tillfället är fullbokat. GRIT Strength och en riktigt grisig halvtimme. Så jobbigt men också så skönt när det är över, haha.
Jag har laddat på absolut sämsta sätt, lite bullar och saft. Får bli en sen lunch om en stund istället. Och som jag skrev, framför "En unge i minuten". Alltså wow vilket program. Att jag inte hade hittat det medan jag väntade på Lizzie. Blir tårögd, nostalgiskt och längtar typ till nästa gång. Så jäkla häftig grej ändå, en förlossning. Synd bara att en graviditet är så lång, 9 månader av trötthet, illamående och sen att vara obekväm i allt. Nä, den biten längtar jag inte alls lika mycket till.
Nu ska jag ladda med att repetera lite koreografi och vänta på att lilldonnan ska vakna.


Likes

Comments

Här hemma har vi lite av en sjukstuga. Lillfisan är snorig och hostar samt lite feber pga sitt 5-månadersvaccin. Och kaanske en liten tandis också, Så till och från är den en riktigt onöjd bebis vi har. Och antalet bajsblöjor har gått från max en om dagen till typ sju. Allt slem, snor och saliv är ingen höjdare för den lilla kroppen. Haha.
Och det går inte riktigt att tillfredsställa henne på något sätt. Och som grädden på moset är jag krasslig och energin är väl inte på topp. Egentligen ingen fara utan det är att jag är torr som sandpapper i halsen och hostar då likt en 80-årig tant som rökt i hela sitt liv,,, Sämsta kombon dessutom klockan 03 när man vill att bebis ska sova men bara hostar och skrämmer henne. R fick ta henne trots att han sov skönt, egentligen inte mer än rättvist när det är bådas bebis, men det tar emot när han ändå ska iväg och jobba. Klurigt det där.
Vart går gränsen för vem som tar vad. Som mammaledig "jobbar jag ju hemifrån" hela dagarna - ledighet är inte helt rättvist benämning på vad vi är hemma för. Men jag kan ju å andra sidan vila när hon vilar. Om det var Rauli som vore sjuk hade jag å andra sidan inte bett honom ta henne - så nog stör det mig att jag ska behöva väcka honom för hjälp. Äsch, så länge jag ammar får jag nog tyvärr leva med det. Men, men en liten parentes.

Nu ligger hon sovandes i min famn efter lunchamningen. Vi hoppar gröt eller puréer nu när hon är snorig. Jag inbillar mig att amning och närheten är halva medicinen för att bli frisk. Men rackarns va tung hon börjar bli, 7 kilo väger hon nu. Alltså har hon dubblat sin födelsevikt. Lilla skruttan.

Får se om vi tar en prommis sen eller om vi myser inne hela dagen i höstrusket. Det är ju faktiskt rätt mysigt. Längtar till tända ljus-kvällar. Dem kommer nog inte se ut som dem gjort - det blir nog mer "sov-mys i soffan när lillan somnat". Det är ju iofs så alla kvällar sett ut sen mars, haha.
Jag tänkte ta mig en riktig spa-kväll, eller hoppas att jag orkar ta mig tiden. Nu vaknade hon också, lika bra att avsluta ett schizo-inlägg som detta innan det spårar helt.


Likes

Comments

Det var inte igår jag öppnade blogg-appen för uppdatering. Livet med bebis kom mellan. Och jag har ledsnat lite på det här sociala medier-livet. Att följa så många gravid och nyblivna mammor, främst då på instagram, har skakat om mig. Ingen, finns väl kanske en handfull, som ärligt faktiskt skriver och skryter lite om sig själv och bebis. För nog har alla mammor rätt att skryta - vi är ju helt amazing! Men dem som är alldeles för käcka och älskar tillvaron mer än livet själv. Alla hyllar sin underbara förlossning, sin fantastiska kropp tre dagar efter förlossning(eftersom dem ser ut som innan de blev gravida) och att livet med bebis bara är guld och gröna skogar. BLÄ! En annan sitter fortfarande med sin "efter-förlossningskula-full med bristningar-mage", med nedkräkta kläder, otvättat hår och glömt bort när man tog en dusch senast. Detta trots att lilla L nu blivit hela fem månader. Jag har inte heller fått sova mer än 2-3 timmar i sträck sen juni. Man kan bli tokig för mindre. Att Lillfisan dessutom vägrar flaska och ersättning, och även utpumpat, blir jag ännu mer låst. Vi kör på med gröt och puréer såklart - INGET tillagat själva utan det är burkmat, för så duktig som tjejerna på instagram är inte jag. Nu skriver jag ju självklart det här med viss ironi - jag ÄLSKAR min lilla älskling och allt vad hon innebär och skulle inte byta något(jo, lite mer sömn...) men jag är less på bilden av alla DUKTIGA MAMMOR som hinner med en veckas sysslor innan en annan vaknat till liv trots att jag hävt i mig en kanna kaffe innan 08. Tror ni jag pausar instagram, eller åtminstone struntar i dem? Nej, så less är jag tydligen inte. Rauli får istället ta smällen med mitt gnäll. Jag är inte helt rationell, haha. Lika mycket som det stör mig, lika mycket använder jag det för tidsfördriv! Okej, nog klagat.

Är inne på min tredje vakna timme nu. Lillfisan är snorig som bara den och vi var uppe vid 03-ish för saltlösning och snorsug men efter några amningsomgångar och försök till att sova är hon fortfarande så pass snorig att det som funkade för att få henne att sova var att knyta in sig i bärsjalen och stoppa i henne så hon får sova upprätt. Det innebär dock att jag själv inte sover alls. Konstigt nog är jag ändå pigg men det lär nog ändras både fem och sex gånger under dagen. Men det är så värt det för att hon ska få sova utan att besväras av snorig näsa <3

Jag och min lilla snapshat-bebis <3

Nog klagat, återgår förmodligen till instagram och alla duktiga mammor för tidsfördriv. Sen väcker jag Rauli för att byta av, haha.

Likes

Comments

Nu har vår lilla älskling varit hos oss i nästan precis tre månader, närmre bestämt på torsdag. Vilket också betyder att jag för nästan exakt tre månader sedan kände de första tecknerna på att bebis var på väg. Skulle verkligen vilja skriva en mer utförlig förlossningsberättelse men jag är inte redo för det. Haha. En liten parentes.

Lizzie gör nya framsteg nästan varje dag känns det som. Långa pratstunder med henne som gör att en smälter :) Och det märks på hennes humör. Sover halvdåligt men fortfarande med långa sovplats på nätterna i sin egen säng. Äter halvbra. Ganska grinig, främst på kvällarna. Tydliga tecken på tremånadersfasen enligt en app. Men även tydliga tecken på värmen. Hon vill ha lite mat bra många gånger per dag. Känns som hon mest hela tiden ligger med tutten i munnen, haha. Hon svettas som en gris, brås på sina föräldrar. Och jag svettas ännu mer när hon vill amma mer. Hoppas verkligen inte att det blir värmebölja i sommar... Lider så med min lilla älskling.

Likes

Comments

Skrev ju i veckan att lillan inte blivit så mammig. Oj, som jag får ta tillbaka det. Åtminstone när det är dags att sova för natten. Tycker synd om Rauli som försöker och försöker länge utan att lyckas få henne att komma till ro. Och så får hon komma till mig och efter 10 sekunder håller hon på att somna. Jag försöker verkligen låta Rauli ta större delen av hennes vakna tid när han är hemma men det är inte det lättaste. Men så är hon ju bara två månader och behöver mig mer just nu. Lilla älsklingen💗

Imorgon fyller jag ju år och har bjudit familj och släkt på fika så dagen kommer gå i bakningens tecken. Ska göra en twist på morotskaka till tårtan men jag är inte säker på hur än. Hade velat ha en bakform i mindre size än jag har så jag får hitta på något. Gott lär det nog bli iallafall! Och såklart en rabarberkaka, har ju massor av smarrig rabarber i rabatten. Och stora har dem blivit också. Vit chokladkladdkaka med rabarber i blir nog ordentligt smarrigt. I väntan på lillans mormor som ska få vara lite barnvakt eftersom R är i Stockholm och fixar skägget, överseriös med sitt skägg, så kollar vi gamla avsnitt Bones. Eller jag gör. Lillan sussar gott på mitt bröst.

Likes

Comments

Det blev en lång dag och den spenderades mestadels på vift. Började med att vi i värmen ändå fick sova en hel natt, tack för det mitt lilla hjärta, innan frukost. Ingen jättefrulle som jag borde tryckt i mig eftersom träning väntade. Och inte vilken träning som helst; GRIT och BODYPUMP. Inget av passen har jag kört på ett år typ och vanlig träning har jag väntat med och inte kört på närmre 10 veckor. Men det passade den här träningssugna morsan perfekt att få komma iväg några timmar helt själv och bara få vara Angelica en stund. Och som jag njöt! För hur mycket jag älskar min lilla älskling och älskar att vara hennes mamma är träningen och egentiden såå viktig för mig, inser jag nu. Och jag kan lova att det känns i kroppen nu. Som jag saknat det, haha.

Efter dusch och matning bar det av till våra fantastiska mammor. Och eftersom våra familjer är lika kära i lilla L som vi är fick vi avlastning som vanligt och kunde få två fria händer för att äta och fika. Det är väldigt skönt att hon, så länge hon är mätt och inte övertrött, faktiskt trivs hos alla i våra familjer och närmsta vänner. Och pratar nästan lika mycket med dem som med oss. Det bådar gott för framtiden och en väldigt glad liten tjej 💗Lite extra skönt för mig att hon inte blivit extremt mammig, det ger mig ändå möjlighet att få fria händer ibland.

Lite trist med en vanlig vecka nu, mellan två korta arbetsveckor. Men vi ska nog kunna hitta på något roligt jag och Lillfisan. Och på söndag är det ju inte vilken dag som helst utan min 25-årsdag, haha.

Likes

Comments

Idag startade jag dagen med att pumpa ut lite frukost åt lilltjejen då jag skulle iväg och hon och Rauli fortfarande låg och sov. Jag hade tidigt besök hos tandläkaren och strax därefter en efterkontroll hos barnmorskan. Inga hål i tänderna men ett rackarns tjat om den där förbannade tandtråden, extra frustrerande eftersom det knappt finns tid att borsta tänderna med en liten bebis som gärna vill hänga på en 24/7.

Efterkontrollen gick också bra, åtta veckor av knipträning har gett resultat och vi var hyfsat överrens om att magmusklerna är någolunda tillbaka så det jag hoppats på fick jag okej att göra: börja styrketräna igen. Tacka vet jag att jag var noga med bålträning och knip innan och under graviditet. Skynda långsamt och hitta kontakt med musklerna igen är målet. Så taggad! Nu ska jag bara hitta tiden, eftersom jag ammar känns det lite problematiskt och jag är inte supersugen på att ta med henne till gymmet även om möjlighet finns. Hon kan ju bli hungrig under tiden men trycket i boobsen kan ju faktiskt också bli olidligt. Vilket då också påminner mig om att jag borde köpa en amnings-sport-bh. Blä, dem är så dyra.

Idag kom också äntligen våra loungemöbler till verandan, den delen utan tak. Just nu står dem ouppackade i carporten. Ensam med en bebis kommer jag få svårt att få ut dem på verandan men direkt när Rauli kommer hem ska dem UT. Woho! Jag hoppas det blir riktigt bra och att vi får nyttja dem mycket i sommar. Imorgon och i helgen får vi ju testa dem, sommarvärme och sol har tydligen utlovats!!
Har skrivit det förut och skriver det igen, det blir KBT för mig, med alla de förbannade spindlarna vi har. Usch, får rysningar av att bara tänka på dem. Men nu vågar jag iaf spruta radar på dem och Rauli ska täta runt om på verandan så att dem håller sig på utsidan. Hoppas inte Lizzie tar efter mina töntiga fobier.

Ska även passa på att skörda lite rabarber. Vi har hur mycket som helst och en rabarberpaj eller bara rabarberkompott(heter det så...?) till lite glass vore ju riktigt smarrigt. Men nu ska jag nog passa på att plocka lite och sen slumra lite. Efter 04 blev det inte så mycket sömn då blöjan hade släppt och läckte ut bajs i sängen. Haha. Så typiskt när jag har en tidig tid att passa. Rauli sover ju som en stock och så hände det när jag ammade henne så han missade såklart det.... Haha.


Likes

Comments