Header

Har precis tittat klart på "American Horryr Story - Asylum", vilket är andra säsongen. Har så mycket gott att säga om serien, men jag är inte i skrivstimmet just nu... Kanske en annan gång. Man kan ju i alla fall tips om en svinbra serie, som jag nu faktiskt sitter och saknar, haha. Någon slags tomhet att typ.. Jahapp, det var det?!
Så häftig story, så jävla coola karaktärer... Ni som inte sett, jag valde ut lite bilder från serien som jag tycker visar mycket av hur den är, och som tilltalar mig...dock innehåller den faktiskt mera kärlek än de bilder jag har valt. Någon är i dystert mode, ha?
Testa se detta. Looove it. <3 Dock kanske lite bisarrt för vissa som inte är vana med sån mycket gore. Skulle jag faktiskt vilja påstå att det är, trots att de må vara hollywood-serie. Den är ganska brutal.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har ju, eller snarare Vi, har ju fått den stora äran att dela hemmet med två afrikanska pygmè-igelkottar, två killar vid namn Upton & Sinclair, men kärt barn har många namn som sagt. Det är nog lite olika från dag till dag.
Men detta är det charmigaste lilla djuret du kan tänka dig. Oj oj... Såna sötnosar!

Likes

Comments

Har lite tankar kring vetenskap, andlighet och religion;
Jag har nog alltid trott på vetenskapen. Eller, trott och trott. Jag visste inget annat, har inte funderat sååå mycket.
Tills nu.

Tanken slog mig
att vi från vi är barn får lära oss i skolböckerna om Big Bang och Evulotions-teorin, i stort sett från vattenorganism till apa
till människa. Aldrig riktigt ifrågasatt. Om vi lär oss detta i skolan, från väldig tidig ålder är det inte så märkligt heller.
Vi tror väl inte att skolan och hela samhället lär ut oss lögner? Rena påhitt?

Hur är det mer troligt att av en slump, från ingenting, skapas en expansion och "rymden skapas"?
Vattenorganismer tar sig upp på land, utvecklas från organism till djur till människa. Okej, vi säger så. Men till frågorna;
Det är viktigt att notera att Big Bang inte är en explosion i den vanliga meningen att vi från början har haft en samling av materia som legat stilla
i ett i övrigt tomt universum, och att denna materia sedan kastats ut i det omgivande tomrummet.
Vart kom den där materian ifrån? Uppstod från ingenstans? Nånstans måste det ju komma ifrån, det kan inte bara "finnas där", hur förklarar vi det?
Förklaringen lyder;
Big bang är en expansion, där avståndet mellan två godtyckliga partiklar, vilka kan vara två atomer eller två galaxer, eller någonting annat,
ökar med tiden genom att själva rummet växer på grund av att skalfaktorn växer med tiden.

Så de säger sig alltså ha en förklaring, men varför köper vi det bara rakt av? Ateister ifrågasätter ALLT fel med till exempel kristendomen. Hur asburt löjligt och påhittat det är. "Gud skapade världen, ja men tjena". DET känns alltså helt otroligt, men att någonting från ingenstans skapar hela jäkla universum,
det makes more sense? Det känns inte som ett i efterhand påhittat fakta, alls?

Varför vill samhället att vi ska tro att detta är det enda sanna? Är det något dem döljer?
Och om vi snabbt ska gå in på Evulotions-teorin, som lyder följande; Evolution i biologisk mening är den process varigenom levande organismers egenskaper
förändras från en form till en annan mellan successiva generationer. Den innebär att ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till
generation genom olika processer. Evolution är ursprunget till den stora variation som finns i den biologiska världen: de nu förekommande arterna är alla
besläktade genom ett gemensamt ursprung, och med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små successiva
förändringar över stora tidsrymder. Med evolutionsteorin menas den vetenskapliga modell som beskriver hur allt liv på jorden har utvecklats från en gemensam urform.
Ibland används orden evolution eller utvecklingslära som synonym till evolutionsteorin. Evolutionsteorin är en "vetenskaplig sanning" vilket
evolutionsbiologen Stephen Gould förklarar som "[en vetenskaplig sanning är] ett påstående för vilket det finns så mycket evidens (bevis) att det skulle
vara perverst att förneka det."

Att ett djur bara skulle utvecklas till något helt annat, att till exempel en krokodil blir en dinosaurie som blir en fågel som blir en kyckling... Ehm,
näe. En fågel är en fågel, en gris är en gris... Oavsett tidsålder. Jag köper det inte. Jag tror mera på att varje art individuellt har fötts för sitt
bidragande ändamål att hålla planetens ekosystem i schack, och det finns ingen ursprunglig "enda ras", utan det finns massvis som har skapats, vi vet bara inte hur.

Nu är jag inte religiös, än, jag har precis börjat gräva i detta. Men för mig känns "Gud skapade jorden", precis lika troligt som "Big Bang skapade jorden",
för altl känns som ett i efterhand påhittat "såhär skulle det nog kunna vara". Ingen kan säga EXAKT vad som hände för 13,8 MILJARDER år sen.

Alla "bevis" som dem har som vi är för "outbildade för att ens kunna förstå", kan bara vara ett trick, typ "det här är för avancerat för dig, lita på oss
i denna fråga. Vi är experter".
Jag börjar starkt tvivla. Sluta aldrig ifrågasätta. Man är inte galen för att man väljer att tro på Gud. Man är inte heller galen för att man tror på vetenskapen, men det som stör mig är att vi köper det rakt av? Det ÄR alltså fakta?
Jag tror på något högre och större än vad vetenskapen lär ut. Jag tror på universums krafter, attraktionslagen, tvillingsjälar och tidigiare liv.

För mig börjar vetenskapen bli en jävla show, ett tvång att tro på vad DEM säger, att inte tänka själv. Försök bryt er loss och tänka själva. Är nästan övertygad om att världen inte är vad vi tror att den är, det finns dimensioner vi inte kan se och som vi måste lära oss att besöka.

Vetenskapen är deprimerande. De påstår att när du dör, så dör du bara. Hjärtat slutar slå, och du finns inte mer. Så vissa påstår att människan söker en Gud, ett syfte, en högre mening för att motverka meningslösheten man kan känna av att äta, jobba, sova och dö. Tror vi på något så har ALLT ett syfte, och världen blir spännande. Men samtidigt, jag vet så många lyckliga människor som funnit sin trygghet i sin religion, oavsett kristendom eller buddhism.
Det handlar inte alls om rädsla eller flykt, utan vad som känns rätt i hjärtat.

Snälla, börja ifrågasätta allt "fakta" du får, för varken du eller någon annan kan vara 100 % säker på någonting som hände för miljarder år sen, om du tänker närmre på det.

Och jag tror det finns en tanke bakom att vi inte ska veta Sanningen, utan vi ska lyssna på den här sagan om hur Jorden skapades, och aldrig tvivla.
Varför inte lära ut en frivillig religion i skolan, vid intresse? Jag ser vetenskapen som en religion, en påtvingad religion. Vi blir hjärntvättade att det är såhär, och vi är foliehattar om vi ifrågasätter... Något lömskt är det, och NÅGON GÅNG kommer vi få veta, kanske?

Likes

Comments

Okej, det här kommer låta väldigt väldigt dömande... MEN, jag är nyfiken på om andra känner lika. Och jag vet inte vart jag ska skriva detta annars än här, för jag upplever att här finns det Vettiga människor, och min privata sida är inte heller någon idè, då jag ändå bara får likes för min "snygga bilder", än för det jag faktiskt tänker och formulerar...

But here we go;

Min rädsla för unga människor har ökat med åren, via sexualiseringen och ytligheten som blivit symboliserad med människor mellan så ungt som 13 år och upp till kanske 40-årsåldern. Det är människor som jag inte kan relatera till, överhuvudtaget. Deras språk de använder, deras sätt att bete sig, översexualiseringen, kaxigheten... Jag låter som en gammal tant, jag är 26 år. Men jag vill inte delta i det här. Kolla på till exempel Paradise Hotel. Där har vi exakt de människorna jag pratar om. Eller en grupp som hette "Honey & The Bees" som jag var med i, som var direkt gifig! (passande namn, då tjejerna faktiskt gaddade ihop sig likt en bisvärm och attackerade någon stackare om råkat skrivit något som inte passade. Och ändå framställdes gruppen som en Girlpower-grupp, där vi stöttar varandra. Pffft, vilket skämt. Tjejer kan vara så elaka så ni anar inte förräns ni sett det med egna ögon. Jag förstod det inte riktigt, men den gruppen fick mig alltid att känna mig utanför, OCH som att det var JAG som var konstig.


Nu kan man avfärda detta som att det länge funnits, och alltid kommer att finnas fjortisar. (som vi i alla fall kallade dem förr.) Men det var annorlunda då. Det var en fas mellan 13 och kanske 18 där det gällde att hänga med de coola moppepojkarna vid macken eller ha stringtrosor. Det var liksom liiite mera oskyldigt, och det här är bara från tiden jag var ung, och det var 90-talet. Sedan blev man vuxen och slutade med tramset. Det var helt okej, alla behövde ha den tiden. Det är en del i utvecklingen.


Det som hänt mellan 90-talet och nu är förjävligt. Jag hör hur musiken har ändrats och texterna handlar om att twerka, ligga eller twittra typ, och fokus är på musikvideorna mest, och artistens kropp. Inte så mycket för rösten. Det gäller att dansa riktigt kinky, för att bli "lajkad". Nivån av Vad som är för mycket nakenhet har sedan många år skjutit upp i höjden - jag minns när jag blev paff av Sex and The City när det gick mitt på blanka dagen och Samantha hade vilt sex. Det var liksom... wow, får TV visa sånt?


Idag är det reklamer om kondomer som ska ge partnern multipla orgasmer osv. Och jag är inte förvånad längre.

Sedan språket... De tar efter någon slags slang mellan svenska, engelska och arabiska (tror jag det är). Känner ni igen "ey, walla, habibdi, come and shake ya ass"-kommentarer, och som oftast får liknande svar och det känns som en epidemi av detta.


Vet att inte alla är såhär, men jag står för att jag ser en ökning, en förändring av ett "osunt" beteende.

Har du platt rumpa kan du bli mobbad i skolan, för det är inne med "booty". Alla tjejer (inkl jag har påverkats) gör såkallat Duckface på bilder... Vi har Kardashian-klanen som inspirerar ungdomar, där allt gäller att vara snygg och "inne". Tjejer förstorar läpparna som att de går och klipper topparna, det ska plutas och svankas och uppdateras på instagram...


Jag har märkt att tjejer blivit mer och mer våldsamma, och kan misshandla varandra i skolan. När jag växte upp slogs inte tjejer riktigt, det var bara så. Det var bara märkligt att bete sig så pojk-aktig. Idag är det nästan coolt att säga "jag ska knulla sönder ditt liv, jag ska slå dig så hårt walla"... VAD HÄNDER?!


Jag känner mig så utanför allting det här. Jag skulle aldrig prata sådär, jag skulle aldrig twerka på youtube, jag skulle inte slå sönder någons ansikte...Går jag ut på en krog så spelas den här musiken också, likt förbannat. Stämningen känns sexuell eller våldsam. Jag känner att världen håller på att förändras. Det känns nästan som att Satan själv influerar. Alla ökade våldtäkter, internet.-utpressningar, hur jävla elakt att börjar kännas...


Vad känner ni? Min intuition säger, HÅLL DIG BORTA från det här folket. Hur jävla inskränkt det än må låta. Visst, man känner sig väldigt utanför och som att man lever i en annan tid, men det är bättre än att joina den här cirkusen. Jag vill inte måla ut speciella personer, utan det här är en helhetsbild av en viss livsstil, och behöver inte betyda att människan är dålig, utan har oturen att omedvetet dras in i det här Djävulsverket, där alla håller på att bli som robotar framför sina iPhones. Sätt er på bussen en dag, LÄGG NER MOBILEN och studera folksamlingen på bussen; vad ser du? Jo, 9/10 sitter med näsan ner i skärmen, totalt bortkopplad. Skulle inte ens märka om bussen körde i diket, de måste in och kolla likes...


Ungefär så. Se själva. Ingen ser sig omkring längre, ALLTING finns i den där lilla maskinen; vi slutar läsa böcker och vi slutar att tänka själva. Och uttrycket "Dagens ungdom... suck", har verkligen börjat fått värde i sig. När gamlingarna gnällde på 60-talet hur "Dagens ungdom" har utvecklats, ska de vara glada att de inte såg fortsättningen....

Likes

Comments

It´s fantastic when you find your real true twinflame, you can feel sooo deeply that this is your Home.. To just be close to your other half, that´s enough to feel like the happiest person in the World.

Likes

Comments