Header

Tänkte skriva att... Vi har väl alla haft våra olika perioder där vi försökt döva våran PSYKISKA smärta med hostmedicin? Men kom på att det är nog ett vanligare sammanhang bland junkies. Jag ogillar egentligen att stämpla människor såhär. Dem. Som att ALLA människor som tar en substans helt plötsligt blir en Den då. Det finns stereotyperna med stripigt hår, utslag i ansiktet, stirriga ögon.... Snattandes inne på Ica, sovandes på bänken i parken, som sitter och skjuter heroin inne i ett smutsigt bilgarage i city. Han eller hon som skulle sälja sin mor för en fix, som har vanföreställningar om Aliens, den som alltid alltid väljer drogen först, och är en zombie i alla andra livsval. Och ja, dem finns. Och dem kan man ju dra en hel utläggning om också, att de OCKSÅ är människor trots att dem har allt de där gemensamt. Men det är inte riktigt så jag har tänkt att lägga fram detta, hur sant det än må vara. Jag upplyser om Junkien som inte syns. Den som du aldrig någonsin skulle kunna tro nästan är den värsta av dem alla. Den snyggaste, smartaste, vettigaste tjejen som hade en bra uppväxt. Som sitter inne i sin fina villa och injicerar kroppen med gift. Och den personen är ju inte alls "som dem"... Eller?
Oavsett VART vi är när vi sätter nålen, om det är i ett källarförråd eller i badrummet på en fancy tillställning så är det lika miserabelt. Och det här vet ju alla redan. Men jag är fascinerad, eller kanske mera irriterad ärligt talat, på fenomenet; "Va?! Jag kunde aldrig trott att DU varit sån?" Vadå varit sån? Vadå kunde aldrig tro? För att jag inte har tappat alla mina tänder än, för jag har snygga kindben...? Fin jacka? WHATTAFUCK!
Varför klassas självmedicinering som något sunkigt, fult....? Ska vi skämmas för att vi mår så piss att vi stoppar oss fulla med receptbelagd medicin som vi köpt på gatan och inte är helt hundra på om det ens är det vi får, hellre än att "stanna" i vårat eget huvud? Varför är verkligheten alltid bäst, varför kan man inte få bedöva sig lite? Varför är det så trash att döva sin ångest, när det känns som att inget annat hjälper?
Jag har tagit mina substanser, såväl i äckliga bilgarage och källarförråd som inne i en fin villa eller sittandes i en flashig bil. Jag kände mig varken sämre i garaget, eller bättre åkandes i en fin bil. Jag har haft pengar, jag har varit fattig, haft ett fint hem, bott i ett jävla tält, fått kärlek och fått utstå motsatsen till kärlek, varit fräsch och varit ofräsch. Jag är bara jag, och jag försökte fly min smärta.
Att fly sin smärta har tydligen ett utseende och en livsstil. Inte har väl DU inte...
Okunniga jävla freaks.
För snygg för att missbruka tabletter? Really?




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments