Header

Jag kan erkänna för mig själv att Facebook och selfies blir ett beroende. Inte många vill erkänna det. Varför? Om man vet om problemet, kan man lättare hitta en lösning. Eller VILL alla vara såhär ytliga och hjärndöda framför skärmen? Ingen aning. Jag vet bara att jag innerst inne vet att Facebook är något vi kommer ångra att vi gick med i, främst av säkerhetsskäl. Och jag hittar i princip inget o...m Facebook-konspirationer, trots att det borde finnas hur mycket som helst. Filtreras det bort, raderas...? Får vi inte ens diskutera möjligheten helt plötsligt? ooooww, det var en öm tå. Och selfies. Kära hatade selfies. Finns inget jag gör, och inte kan låta bli, som samtidigt får mig att känna mig så löjlig. Kan i perioder ändå inte sluta = Beroende heter det. Det ska jag råda bot på. Men första steget var att erkänna allt för mig själv, sluta blunda som tyyyyp alla. Bara fota på, scrolla vidare i flödet. Jag har försökt sluta tagit selfies, för jag tycker det känns så jävla... B. Det känns som en grej som varit inne, som nu är extremt ute. Känns bara unket, ytligt, meningslöst. Istället för att leva själva så lever vi igenom att titta på vad andra gör, mer eller mindre. Vi blir förslöade, inbundna. Via telefonerna har vi istället ökat distansen, trots att tanken med tekniken och Facebook var... komma närmre varandra, enkelt, i hela världen? Och trots det mera distans än någonsin.

Och här på Facebook förekommer mycket luriga saker. Många ger sin information till företag helt gratis att använda, när de klickar på länkar som Facebook inte kan ansvara för osv. Jag har en stark magkänsla av att vi kommer ångra oss att vi lämnade ut oss såhär med information, personlig text och privata bilder på hela vårat liv. Och till och med när vi INSER att det kan vara något lurt, så kan vi inte sluta. Vi får abstinens efter Facebook. Jag behöver inte förklara hur, men det är uppbyggt så. Känns inte direkt bra?
Jag kanske inte direkt kan ändra på en livsstil jag haft sista 15 åren, även jag faller tillbaka i facebook-scrollandet och selfie-träsket. Även jag gillar kicken som alla andra får, oavsett ni erkänner det eller inte inte, av att få kommentarer och likes. Inget att skämmas för, det är uppbyggt så. Fungerar som kokain i hjärnan. Vi har alla blivit junkies. :)
Precis som avtändningen när ruset upphör så kan vi finna samma mönster.
Känner sig kanske lite tom efteråt när det upphör att gillas på den bilden, när alla redan har sett och klickat på gilla, kommenterat... Sen när alla har gått vidare, liksom. Då måste man lägga upp något nytt och få den där responsen, kicken... Annars känner man sig ju helt bortglömd nästan?
Och så är det igång igen! Sådär loopar det runt...
Det är belöningscentrat i hjärnan som reagerar. PRECIS som en drog.

En av mina allra första selfies, togs som runt 11-åring i min webcam. Jag har alltså hållit på såhär med egobilder i typ 15 år. Dags att vakna.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Har du lite kaxigt fått för dig att syntetisk cannabis, så kallat "Spice", är som en light-variant av The Real Deal? Att det kommer från olika örter och växter, och ger ett lätt euforiskt milt rus? Jag hoppas att du har kommit längre än så. Jag var lika naiv för kanske 10 år sedan. Ända fram tills bara max ett par år. Nu har jag en oerhörd respekt för Spice.
Som jag minns det för över 10 år sedan så kom sorten i en neongrön liten zip-påse med ett öga på. Det luktade sött te. Verkade ganska harmlöst. Jag och min vän gjorde en variant av, nu kallat "Secret Agent", där vi blandade tobak och spice i en cigarett. Minns att jag inte kunde ett piss om att röka värre grejer än cigg, så filtret hade vi kvar. Minns att vi var osäkra på om det var placebo eller ej, men nog blev vi allt lite mera fnittriga. Sen gick det över. Så allt som allt var det lite småkul, inte alls skräckinjagande på något vis. Jag kan inte svara exakt för vad som fanns i på den tiden, det var säkerligen inget nyttigt i alla fall, men jag får en stark känsla av att det åtminstone var långt ifrån vad det är idag. Jag har märkt genom åren att sorterna ökat, styrkan och effekten har blivit så mycket intensivare. Man vet aldrig vad man får, man vet aldrig hur utspätt det är. Vad jag lärt mig så blandar man 1 gram "spice-pulver" på 70 gram tobak, te eller knaster (huh.) Vissa sorter är mera "rena" än andra, så de har mindre utspätt per 1 gram pulver. Då säger det sig självt att endast 1 bloss på en sort som man inte är van vid, om man kanske enbart rökt den av den gamla sorten, kan orsaka katastrofala känslor, tankar och fysiska symptom, då bara ett bloss på den sorten kanske motsvarade 20 bloss. Och, det är inte som med vanlig cannabis att det smyger sig på så att du successivt hinner vänja dig lite av sensationerna, utan det säger bara Boooom; så är du där.
Och det är ett ställe som i varje fall jag inte vill vara på. Någonsin igen. Jag har varit där alltför många gånger, vissa gånger obehagligare än andra. Ibland bara milda, olustiga tankar om hur Grått allt är utanför till hur det känns som att hela livet är Dött. Från en liten nojja som "låter som någon är i trapphuset, orkar inte att någon ska plinga på just här!" till att helt tvärsäker vara övertygad om att någon snubbe från Darkweb har hittat dina IP-adress på Facebook och ska kidnappa dig till ett Red Room, där du ska torteras tills du dör. (Om du inte vet vad ett Red Room är, här är lite grann om det; http://nouw.com/anewworld/roda-rum---tortyrkammare-mot-betalning-31476132)

Men om du verkligen TROR att det ska hända - nu när du vet vad det är - SKULLE INTE DU SKITA NER DIG OCKSÅ? Den skräcken. Och man kan inte skilja på sunt förnuft eller galenskap längre, så kallat Psykos. Som du kan få tillfälligt, eller också mera permanent. Är du instabil i grunden och experimenterar med det här kan det sluta hur illa som helst! Jag har bara fått vanföreställningar i det akuta ruset, men inget som kanske fyra dagar senare påverkar mig att jag tappar verklighetsbegreppet. Så, trots att jag ser mig som en jävligt instabil människa så verkar jag ändå inte ha tendens till att fastna i en psykos, och det är ju bra? Nästan alla jag vet som rökt spice kontinuerligt har blivit knäppa. Mer eller mindre. Paranoia har dem alla gemensamt i vilket fall.
Min dåvarande typ bästa killkompis hängde sig, till och med. Jag är bombsäker på att det var spicet som fick honom att bli sådär, att ta sitt egna liv. Han trodde att folk var efter honom. Skulle kidnappa honom och tortera honom, så han ville göra slut på sig själv innan dem kunde ta honom. Han hängde sig på sin födelsedag. Och allt det här började i samband med att han rökte en jäkla massa spice. Han började med att dra för persiennerna, hålla sig inomhus. Sen började fönstrerna mera att täckas för, och nyckelhål samt ventilationer var hemliga avlyssningar. Istället för att prata så var man tvungen att skriva lappar till varandra när vi sågs, som vi sedan eldade upp så allt bevismaterial förstördes.
Jag, eller någon, borde ha fattat redan då att det var allvarligt. Jag minns köket, det såg ut som ett methlab fast mycket skitigare än man kan tänka sig ett tradiotionellt methlab vara. Pretty bad, med andra ord. Jag vet att ett stökigt hem tyder på ett stökigt inre, men jag la inte så stor vikt vid det ändå. Jag själv hade ju nästan lika stökigt, han hade det bara lite mera smutsigt. Det skulle nog bli ordning snart...
Men det blev det ju inte. På sin födelsedag hängde han sig hemma hos sina föräldrar. Han ringde polisen innan och berättade vad han skulle göra, att dem skulle hämta kroppen innan föräldrarna kom....
Så desperat han måste ha varit. Så rädd han måste ha varit. För att verkligen ta det sista beslutet. Att inget hopp fanns kvar. Club 27. Ännu en rockstar i himlen.

Åter igen, det förbannade spicet. Jag har sett vänner trilla ihop som om de plötsligt blev förlamade från naveln och neråt. Benen har bara vikit sig, och de har trillat ihop i en hög på marken. Jag har sett vänner sitta på huk, ta sig för huvudet och skrika "VAD ÄR DET SOM HÄNDER, VADFAN ÄR DET SOM HÄNDER" i ren och skär panik. Och jag kan absolut, absolut relatera. Vad är det som händer, vad fan är det som händer?" Så många gånger jag tänkt så. Vad ÄR det i det här? Man har en magkänsla som nästan ryter åt en, LÅT BLI. Jag vet ju att det här är gift, jag bara vet det (kan nog vem som helst räkna ut att kemiska substanser inte är någon hälsokur) men jag känner att det är något hemskare än så. Det är inte bara gift, som i "alkohol är ett nervgift", om ni förstår vad jag menar? Det här känns liksom mera... Ondskefullt. Som satt till världen att locka in nyfikna tonåringar som är livrädda för ett positivt urinprov, att mamma och pappa ska bli arga... Så dem tycker sig hitta den ultimata lösningen på problemet; Spice. Det syns ju inte på urinprovet. (Idag finns det tester som kan visa många sorter, men om jag inte blivit helt grundlurad på fakta så ska det finnas tusen och åter tusentals sorter på marknaden, så chansen är ju i alla större att komma undan än på THC som kan synas i veckor!") De stackrarna betalar för detta gift, andas i det här i sina outvecklade kroppar... Tröstar sig själv med att det är som att röka en majja-planta. Oh no no no no, HELL NO att det är en jävla planta... Att jag ens trott det, att folk ens tror det fortfarande?! Eller? Hoppas ingen fortfarande tror det! Det var okej 2006, men inte nu faktiskt.
Att "bara" vara en Spice-pundare tog/tar ingen på allvar. Det är heroin som är det coola, det accepterade, det hårda, det tunga. Om du inte skjuter heroin så är du inte illa ute på lååånga vägar, lil´boy.
Jag tycker det är fan så mycket "tyngre" och allvarligare att dra i sig Spice på en daglig basis, än att injicera heroin. Låter det konstigt? Ptja, när du tar heroin så vet du iaf vad du får. (Haha, hörde du det där lät! Men ni fattar vad jag menar.) Det finns iaf sätt att veta om du fått bra eller dåligt heroin, är du riktigt erfaren kanske du kan se på färg, smak och lukt. Du vet iaf hur det SKA se ut, hur det SKA kännas. Heroin är liksom 1 substans, 1 mående. (mestadels). Som dessutom ger otrolig eufori varenda jävla gång du tar det, dock aldrig som första hiten ;) Men du njuter till fullo av det. Du blir avskärmad, går in i din varma bubbla.

Med Spice... Ja, för det första så vet du inte ens vad det SKA innehålla, så den påsen du får kan ju egentligen innehålla vad fan som helst. Tänk efter, VAD FAN SOM HELST. Hur ska du kolla? Märka? Smaka? Se? Lycka till.
Sen kan du må olika, varje gång, beroende på ditt egna grundläge samt styrkan på sorten du fått tag på. En sort tar du 15 bloss på, sen får du en annan sort och du tar 2 bloss sen får du ditt livs värsta mardröm serverat som på silverfat.
Att alltid vara ovetandes, om vad det innehåller och vad det ska ge för effekt; DET är väl i så fall hardcore om något. Missförstå mitt "hardcore" rätt nu. JAG tycker inte det, men fråga valfri pundig 13-åring; Man vill leva så osäkert som möjligt, det är coolt.
Men ändå kan en heroinist säga att han går på heroin och därmed fattar folk att "ahh, den här snubben is serious", medans någon som säger "Jag har missbrukat Spice sista 7 åren" mest skrattas åt. Kan nästan höra de där "oooooOOO, sitter du och röker te och blir lite fnissig?" och säger man att det är ett HELVETE att ta sig ur får man bara höra hur mycket värre opiater är.
Det är ingen jävla tävling.
Jag är övertygad om att Spice fuckar upp ditt psyke sååå mycket mer än vad heroin eller någon annan opiat gör. Nästan inget kan fucka med ens psyke så som Spice kan.
Jag har 3 riktiga skräck-tripp-minnen med Spice. Och 2 av dem är mina värsta någonsin, och jag har provat mycket inom medicin och droger, men inte trodde jag att det kunde vara det värsta? Jo då.
Första minnet är en LSD-tripp som totalförstörs av tre-fyra bloss spice.
Andra minnet än när jag hade rökt spice dygnet runt i kanske bara 2-3 veckor, och jag börjar få inre bilder som är så absurda att jag har svårt att förklara det.
Röka dygnet runt, det låter jobbigt?

Ja, det är fruktansvärt jävla jobbigt. Men men har inget val. Jag valde inte alls att röka varje kvart, tjugo minuter. Aldrig att jag hade valt det frivilligt. Men det här intensiva, ibland mycket hemska ruset, "går ur" kroppen och man vill ha mer. Även om hjärnan känns sönderkokad, så bara MÅSTE kroppen ha mer. Så man röker och rullar. Röker och rullar. Vaknar en gång i timmen, hela nätterna, och måste röka för att kunna somna om. I en timme. Sen samma visa igen. Och hela dagarna.

Sömnbristen lär ju också ha en del i den negativa effekten, givetvis. Men glöm inte vad den orsakades av heller...
Snabbt som attan börjar man bli mera och mera koko. Till och med JAG! (Ingen drog har ju någonsin innan fått mig att tvivla på verkligheten, förutom i akuta psykadeliska rus, givetvis) Men när till och med jag märker att tankar tränger sig på som inte riktigt känns som mina, om ni förstår hur jag menar. Främmande, obskyra, hemska tankar, bilder och visioner. Som att stanna i ett försvagat tillstånd av ens värsta rus man brukade få, men känslan gick inte över. Och hela tiden en liten Djävul på axeln som viskar "rulla en ny...". Som att halva min kropp och hjärna tycker "mer, mer, MER!" och den andra delen skriker förtvivlat efter hjälp, "snääälla, inte ett enda bloss till!"
Man blir lite lost.

Så fort man dessutom får känslan, när man inser; Det här är INTE bra. Det här är mycket farligare än vad jag trott, eller kanske kan föreställa mig. Jag har rökt det här i flera år periodvis, jag har blivit BEROENDE av det här. Min kropp får abstinens redan efter en halvtimme utan, jag är fast. Jag är fast. När jag röker det mår jag piss, när jag låter bli så mår jag piss. Fast fan på en annan nivå än med opiater enligt mig. På opiater mår man iaf som en kung under tiden, och abstinensen är mycket fysisk, fast såklart med en hel drös ångest. Fast mera en... normal ångest. Om det finns normal ångest? Jo. Det finns det. Normal ångest för mig är rädsla för att gå ut, lätt brista ut i gråt även om det så bara är för Lejonkungen är så sorglig, eller rädslan att sitta ensam med sina "depp-tankar" om att livet är grått. Lättare börja tänka på saker man gjort fel i livet och alla sina vardagliga rädslor.
Min ångest på Spice var av en annan värld. Och inte ens under ruset fick man en tillfällig lindring.
Ändå ville jag ha det. Igen och igen. Fattar ingen hur jävla Vicious det är uppbyggt? Det MÅSTE ju vara konstruerat så, det är inte bara jag som upplevt det här. Hur mycket det än var min fiende så köpte jag nytt när det tog slut. Jag var som en fånge, i den där jävla rökdimman. Minns en period jag hade när jag tittade på alla avsnitt av "Cafè Bärs", och började till och med tycka att det var läskigt. Finns det något läskigt i Cafè Bärs? (förutom uppenbara torra skämt om hur läskigt det är med Män som är så stereotypiska Män) Nä, det där är ju bara nojja. Men jag blev rödd för allt. Varenda TV-program, reklam, människa, pryl...

Jag HAR inget svagt psyke för droger, hur mycket någon än skulle vilja påstå det. Spice är det åter igen det enda som fått mig att må sådär misstänksamt och hemskt. (och syntetisk meph....*ryser* Men det är en annan historia. Min reaktion efter det var fortfarande betydligt sundare än min väns... Jag klarade mig med andra ord rätt bra, trots omständigheterna. Trots att vi kanske drog i oss rent råttgift, vad vet jag. Kändes som det i alla fall...)

Spice har fuckat upp mig så rejält förut, och jag är fortfarande tacksam att jag tog mig ur och har återhämtat mig vad jag vet, att jag ALDRIG kommer röra det igen. Har fått många chanser och erbjudanden, men är alltid ett tvärnej. Inte ens "ett litet bloss", då jag vet att "ett litet bloss" kan ha effekt som 40 bloss och bara tvärdäcka mig i bästa fall.
.Dock, som något "positivt", så bär jag med mig minnena, och erfarenheten av hur jävligt det är. Och kan ju alltid hoppas att någon lyssnar.
Jag blev ilurad Spice för ett tag sen. Verkligen lurad. Och det var hemskt, och påminde mig om allt. Men att lura i någon det här ser jag bara som rent hat. Han måste ha hatat mig, helt utan anledning. Han visste hur jag skulle må på bara ett bloss. I två timmar låg jag i ett hörn och darrade, för jag trodde att jag skulle dö. Hjärtat slog konstigt, det var svårt att andas. Kanske panikångest, kanske syrebrist och nära döden-skräck. Enligt rykten så blir du bara påverkad av vissa spice-sorter för att det stryper syretillförseln till hjärnan, och det låter väl mysigt?

Jag har fått i mig de här under flera års tid, och jag ber till högre makter att det inte gjort några långsiktiga skadliga effekter på kroppen. Att inget lagrades inuti mig. Som en forskningskemikalie, som jag betalade för att de skulle testa på mig.
Värt. Så jävla värt.. Äckligt. Rakt från hjärtat av Kinas kemikalie-fabrik, in i min kropp. Let´s see what´s goin to happen!



"NOT FOR HUMAN CONSUMPTION", står klart och tydligt på påsen. Vi kan inte ens stämma dem jävla svinen. Vi har själv valt att röka det här, för vi VILL ha det. Och det vet dem. Och de kan alltid säga "Vi sa aldrig att människan skulle använda detta!"

Om någon vän röker det här tycker jag att man ska råda dem att köpa riktig cannabis istället, ta pissprovet som det kommer och hålla sig borta från syntetiska research-droger. Släng skiten åt dem, rök en spliff av the Real Deal. Vi behöver ej vara moralkärringar, bara få bort den här produkten ur deras liv. Den kommer inte föra något gott med sig.

Likes

Comments

Röda rum är den webbplats där tittaren får se en video efter hans önskemål. Det innehåller i allmänhet trakasserier och tortyr, av någon person med ond intention. Första avsedda tittaren skickar e-post-id till webbplatsägare. Då skickar webbplatsägaren dem länken för att betala avgifterna. Användaren betalar pengarna och kommer i gengäld att få tillgång till hemsidan. Användaren kommer att använda det lösenordet och komma in. Någon person vars ansikte är dolt bakom masken visar ämnena. Användaren kommer att önska tortyr som att skära kroppsdelar till exempel. Ju högre tortyr, ju mer pengar krävs.. "The Daisy Destruction" som skakade internetvärlden är ett av de mest fruktansvärda fallen hittills av barnmisshandel/barntortyr. Som ni märker på titeln är det inga trevliga saker som händer. Och det är ett oskyldigt barn. Eller var.
Och mannen sitter bakom lås och bom.
Röda rummet är en farlig plats som bör undvikas, det är mitt kloka råd. Jag har aldrig sett en live-show, tänker inte ta reda på mera detaljerat vad som händer, om dem finns eller överhuvudtaget söka mig till det. Oavsett om dessa rum fanns från början eller inte, så tror jag att dem finns NU. Den här idèn om att kidnappa folk, tortera dem i LIVE-webcam inför folk som betalar 10.000 för avsågade ben, eller 5.000 för att poppa ut ögongloben... De har suttits i rullning nu om inte annat. Det har väckt idèn, om ingen vill tro att det redan funnits längre; som är så makaber att alla som är riktiga blodtörstande psykopater kommer att vilja prova detta. Och det är egentligen inte alls så märkvärdigt eller hittepå.... Ta en vanlig avrättningsvideo bara som sprids. Det är ingenting nu för tiden. Nästa era nu är allting med Live. På Facebook kör folk live väldigt ofta, det växer och växer. Alla har tillgång till internet och kameror nu. Alla kidnappningar med avslutande tortyr kommer bara att levla upp ett steg, från att spela in och sedan sprida runt skräcken, till... ja, precis; LIVE-tortyr. Sätter väl ännu mer skräck i den intet ont anande naiva medelsvensken.
Mycket, mycket rimligt. Inte alls så långsökt som folk först kan tro, "äsch, det låter som taget ur Hostel eller Saw. Sånt händer inte i verkligheten".
ok, vi får se vem som hade rätt. Det här kommer bara att öka. Gruppvåldtäkter Live kommer också att öka. Djurplågeri Live. Och folk som har sex med varandra Live.
Allt kommer att spåra ur, och jag säger som vanligt: Världen är elakare nu än någonsin.
Glöm andra världskriget, det tredje kommer vara sååå mycket värre och det pågår redan smått utan att vi fattar det. Det måste smälla, explodera, för att folk ska fatta att det pågår krig i världen? Folket slumrar i vanlig ordning!
Krig behöver inte vara vapen och bomber. Det kan ske så mycket mera taktfullt och tålmodigt. Kan orsaka mera än någon bomb någonsin gjort, det här kommer nämligen aldrig att få ett slut; det har bara börjat.

Om ni vill besöka, eller försöka hitta ett så kallat "Red Room", så råder jag er att installera webbläsaren "Tor". Och besöka psykiatrin för en koll i hur du mår. När jag ville titta på sånt här mådde jag dåligt i alla fall. :)



Likes

Comments

Okej, det här kommer låta väldigt väldigt dömande... MEN, jag är nyfiken på om andra känner lika. Och jag vet inte vart jag ska skriva detta annars än här, för jag upplever att här finns det Vettiga människor, och min privata sida är inte heller någon idè, då jag ändå bara får likes för min "snygga bilder", än för det jag faktiskt tänker och formulerar...

But here we go;

Min rädsla för unga människor har ökat med åren, via sexualiseringen och ytligheten som blivit symboliserad med människor mellan så ungt som 13 år och upp till kanske 40-årsåldern. Det är människor som jag inte kan relatera till, överhuvudtaget. Deras språk de använder, deras sätt att bete sig, översexualiseringen, kaxigheten... Jag låter som en gammal tant, jag är 26 år. Men jag vill inte delta i det här. Kolla på till exempel Paradise Hotel. Där har vi exakt de människorna jag pratar om. Eller en grupp som hette "Honey & The Bees" som jag var med i, som var direkt gifig! (passande namn, då tjejerna faktiskt gaddade ihop sig likt en bisvärm och attackerade någon stackare om råkat skrivit något som inte passade. Och ändå framställdes gruppen som en Girlpower-grupp, där vi stöttar varandra. Pffft, vilket skämt. Tjejer kan vara så elaka så ni anar inte förräns ni sett det med egna ögon. Jag förstod det inte riktigt, men den gruppen fick mig alltid att känna mig utanför, OCH som att det var JAG som var konstig.


Nu kan man avfärda detta som att det länge funnits, och alltid kommer att finnas fjortisar. (som vi i alla fall kallade dem förr.) Men det var annorlunda då. Det var en fas mellan 13 och kanske 18 där det gällde att hänga med de coola moppepojkarna vid macken eller ha stringtrosor. Det var liksom liiite mera oskyldigt, och det här är bara från tiden jag var ung, och det var 90-talet. Sedan blev man vuxen och slutade med tramset. Det var helt okej, alla behövde ha den tiden. Det är en del i utvecklingen.


Det som hänt mellan 90-talet och nu är förjävligt. Jag hör hur musiken har ändrats och texterna handlar om att twerka, ligga eller twittra typ, och fokus är på musikvideorna mest, och artistens kropp. Inte så mycket för rösten. Det gäller att dansa riktigt kinky, för att bli "lajkad". Nivån av Vad som är för mycket nakenhet har sedan många år skjutit upp i höjden - jag minns när jag blev paff av Sex and The City när det gick mitt på blanka dagen och Samantha hade vilt sex. Det var liksom... wow, får TV visa sånt?


Idag är det reklamer om kondomer som ska ge partnern multipla orgasmer osv. Och jag är inte förvånad längre.

Sedan språket... De tar efter någon slags slang mellan svenska, engelska och arabiska (tror jag det är). Känner ni igen "ey, walla, habibdi, come and shake ya ass"-kommentarer, och som oftast får liknande svar och det känns som en epidemi av detta.


Vet att inte alla är såhär, men jag står för att jag ser en ökning, en förändring av ett "osunt" beteende.

Har du platt rumpa kan du bli mobbad i skolan, för det är inne med "booty". Alla tjejer (inkl jag har påverkats) gör såkallat Duckface på bilder... Vi har Kardashian-klanen som inspirerar ungdomar, där allt gäller att vara snygg och "inne". Tjejer förstorar läpparna som att de går och klipper topparna, det ska plutas och svankas och uppdateras på instagram...


Jag har märkt att tjejer blivit mer och mer våldsamma, och kan misshandla varandra i skolan. När jag växte upp slogs inte tjejer riktigt, det var bara så. Det var bara märkligt att bete sig så pojk-aktig. Idag är det nästan coolt att säga "jag ska knulla sönder ditt liv, jag ska slå dig så hårt walla"... VAD HÄNDER?!


Jag känner mig så utanför allting det här. Jag skulle aldrig prata sådär, jag skulle aldrig twerka på youtube, jag skulle inte slå sönder någons ansikte...Går jag ut på en krog så spelas den här musiken också, likt förbannat. Stämningen känns sexuell eller våldsam. Jag känner att världen håller på att förändras. Det känns nästan som att Satan själv influerar. Alla ökade våldtäkter, internet.-utpressningar, hur jävla elakt att börjar kännas...


Vad känner ni? Min intuition säger, HÅLL DIG BORTA från det här folket. Hur jävla inskränkt det än må låta. Visst, man känner sig väldigt utanför och som att man lever i en annan tid, men det är bättre än att joina den här cirkusen. Jag vill inte måla ut speciella personer, utan det här är en helhetsbild av en viss livsstil, och behöver inte betyda att människan är dålig, utan har oturen att omedvetet dras in i det här Djävulsverket, där alla håller på att bli som robotar framför sina iPhones. Sätt er på bussen en dag, LÄGG NER MOBILEN och studera folksamlingen på bussen; vad ser du? Jo, 9/10 sitter med näsan ner i skärmen, totalt bortkopplad. Skulle inte ens märka om bussen körde i diket, de måste in och kolla likes...


Ungefär så. Se själva. Ingen ser sig omkring längre, ALLTING finns i den där lilla maskinen; vi slutar läsa böcker och vi slutar att tänka själva. Och uttrycket "Dagens ungdom... suck", har verkligen börjat fått värde i sig. När gamlingarna gnällde på 60-talet hur "Dagens ungdom" har utvecklats, ska de vara glada att de inte såg fortsättningen....

Likes

Comments