Header

Drogs till denna video, då jag har haft mycket tankar. Jag älskar min familj, men alla är knepiga på sitt vis. Men det menar jag på ett kärleksfullt sätt, helt ärligt. MEN, jag skulle kunnat haft det lite enklare. I och med att jag och brorsan bodde med mamma när hon flippade ur, och pappa bodde inte kvar. Behöver inte skriva detaljer. Men T sa att vi har valt våra föräldrar själva. Så jag sökte runt lite, och hittade denna. Hann bara lyssna typ 20 sekunder och blir alldeles varm i kroppen. Jag känner igen det där såååå väl, fast för mig var det en liten pojke som kom fram och kramade mig och sa att jag var hans mamma. Jag drömde det för några år sen, men den har liksom etsat sig fast lite i minnet. Som att det inte bara var en dröm, utan en framtida vision. Jag fick ju känslan att jag MÅSTE möta min son igen, kände en sån otrolig kärlek. Som att jag verkligen omfamnade mitt barn. Det var en mäktig känsla. Bra för mig som gillar kickar ;)
Men, jag har alltså drömt exakt samma och det tyckte jag var riktigt spännande.
Jag har inte hunnit längre än så, var bara tvungen att skriva av mig lite. Jag kan lätt bli manisk tror jag. Tycker sånt här är stort. Jag älskar all form av själslig utveckling och att få kunskap inom känslor och förståelse för världen och energier.
Har jag valt mina föräldrar så fanns det en tanke bakom det. De är dem ultimata föräldrarna för just mig, för jag var stark nog att hantera lite kaos. Jag kanske rent av ville ha kaos ;)

Hursomhelst, familjen betyder allt för mig. Verkligen allt. Hur knepigt och kaotiskt det än kan bli, så är ni mina hjärtan i livet. T, kattar & katter ingår även i familjen, naturligtvis.


Likes

Comments

Har du lite kaxigt fått för dig att syntetisk cannabis, så kallat "Spice", är som en light-variant av The Real Deal? Att det kommer från olika örter och växter, och ger ett lätt euforiskt milt rus? Jag hoppas att du har kommit längre än så. Jag var lika naiv för kanske 10 år sedan. Ända fram tills bara max ett par år. Nu har jag en oerhörd respekt för Spice.
Som jag minns det för över 10 år sedan så kom sorten i en neongrön liten zip-påse med ett öga på. Det luktade sött te. Verkade ganska harmlöst. Jag och min vän gjorde en variant av, nu kallat "Secret Agent", där vi blandade tobak och spice i en cigarett. Minns att jag inte kunde ett piss om att röka värre grejer än cigg, så filtret hade vi kvar. Minns att vi var osäkra på om det var placebo eller ej, men nog blev vi allt lite mera fnittriga. Sen gick det över. Så allt som allt var det lite småkul, inte alls skräckinjagande på något vis. Jag kan inte svara exakt för vad som fanns i på den tiden, det var säkerligen inget nyttigt i alla fall, men jag får en stark känsla av att det åtminstone var långt ifrån vad det är idag. Jag har märkt genom åren att sorterna ökat, styrkan och effekten har blivit så mycket intensivare. Man vet aldrig vad man får, man vet aldrig hur utspätt det är. Vad jag lärt mig så blandar man 1 gram "spice-pulver" på 70 gram tobak, te eller knaster (huh.) Vissa sorter är mera "rena" än andra, så de har mindre utspätt per 1 gram pulver. Då säger det sig självt att endast 1 bloss på en sort som man inte är van vid, om man kanske enbart rökt den av den gamla sorten, kan orsaka katastrofala känslor, tankar och fysiska symptom, då bara ett bloss på den sorten kanske motsvarade 20 bloss. Och, det är inte som med vanlig cannabis att det smyger sig på så att du successivt hinner vänja dig lite av sensationerna, utan det säger bara Boooom; så är du där.
Och det är ett ställe som i varje fall jag inte vill vara på. Någonsin igen. Jag har varit där alltför många gånger, vissa gånger obehagligare än andra. Ibland bara milda, olustiga tankar om hur Grått allt är utanför till hur det känns som att hela livet är Dött. Från en liten nojja som "låter som någon är i trapphuset, orkar inte att någon ska plinga på just här!" till att helt tvärsäker vara övertygad om att någon snubbe från Darkweb har hittat dina IP-adress på Facebook och ska kidnappa dig till ett Red Room, där du ska torteras tills du dör. (Om du inte vet vad ett Red Room är, här är lite grann om det; http://nouw.com/anewworld/roda-rum---tortyrkammare-mot-betalning-31476132)

Men om du verkligen TROR att det ska hända - nu när du vet vad det är - SKULLE INTE DU SKITA NER DIG OCKSÅ? Den skräcken. Och man kan inte skilja på sunt förnuft eller galenskap längre, så kallat Psykos. Som du kan få tillfälligt, eller också mera permanent. Är du instabil i grunden och experimenterar med det här kan det sluta hur illa som helst! Jag har bara fått vanföreställningar i det akuta ruset, men inget som kanske fyra dagar senare påverkar mig att jag tappar verklighetsbegreppet. Så, trots att jag ser mig som en jävligt instabil människa så verkar jag ändå inte ha tendens till att fastna i en psykos, och det är ju bra? Nästan alla jag vet som rökt spice kontinuerligt har blivit knäppa. Mer eller mindre. Paranoia har dem alla gemensamt i vilket fall.
Min dåvarande typ bästa killkompis hängde sig, till och med. Jag är bombsäker på att det var spicet som fick honom att bli sådär, att ta sitt egna liv. Han trodde att folk var efter honom. Skulle kidnappa honom och tortera honom, så han ville göra slut på sig själv innan dem kunde ta honom. Han hängde sig på sin födelsedag. Och allt det här började i samband med att han rökte en jäkla massa spice. Han började med att dra för persiennerna, hålla sig inomhus. Sen började fönstrerna mera att täckas för, och nyckelhål samt ventilationer var hemliga avlyssningar. Istället för att prata så var man tvungen att skriva lappar till varandra när vi sågs, som vi sedan eldade upp så allt bevismaterial förstördes.
Jag, eller någon, borde ha fattat redan då att det var allvarligt. Jag minns köket, det såg ut som ett methlab fast mycket skitigare än man kan tänka sig ett tradiotionellt methlab vara. Pretty bad, med andra ord. Jag vet att ett stökigt hem tyder på ett stökigt inre, men jag la inte så stor vikt vid det ändå. Jag själv hade ju nästan lika stökigt, han hade det bara lite mera smutsigt. Det skulle nog bli ordning snart...
Men det blev det ju inte. På sin födelsedag hängde han sig hemma hos sina föräldrar. Han ringde polisen innan och berättade vad han skulle göra, att dem skulle hämta kroppen innan föräldrarna kom....
Så desperat han måste ha varit. Så rädd han måste ha varit. För att verkligen ta det sista beslutet. Att inget hopp fanns kvar. Club 27. Ännu en rockstar i himlen.

Åter igen, det förbannade spicet. Jag har sett vänner trilla ihop som om de plötsligt blev förlamade från naveln och neråt. Benen har bara vikit sig, och de har trillat ihop i en hög på marken. Jag har sett vänner sitta på huk, ta sig för huvudet och skrika "VAD ÄR DET SOM HÄNDER, VADFAN ÄR DET SOM HÄNDER" i ren och skär panik. Och jag kan absolut, absolut relatera. Vad är det som händer, vad fan är det som händer?" Så många gånger jag tänkt så. Vad ÄR det i det här? Man har en magkänsla som nästan ryter åt en, LÅT BLI. Jag vet ju att det här är gift, jag bara vet det (kan nog vem som helst räkna ut att kemiska substanser inte är någon hälsokur) men jag känner att det är något hemskare än så. Det är inte bara gift, som i "alkohol är ett nervgift", om ni förstår vad jag menar? Det här känns liksom mera... Ondskefullt. Som satt till världen att locka in nyfikna tonåringar som är livrädda för ett positivt urinprov, att mamma och pappa ska bli arga... Så dem tycker sig hitta den ultimata lösningen på problemet; Spice. Det syns ju inte på urinprovet. (Idag finns det tester som kan visa många sorter, men om jag inte blivit helt grundlurad på fakta så ska det finnas tusen och åter tusentals sorter på marknaden, så chansen är ju i alla större att komma undan än på THC som kan synas i veckor!") De stackrarna betalar för detta gift, andas i det här i sina outvecklade kroppar... Tröstar sig själv med att det är som att röka en majja-planta. Oh no no no no, HELL NO att det är en jävla planta... Att jag ens trott det, att folk ens tror det fortfarande?! Eller? Hoppas ingen fortfarande tror det! Det var okej 2006, men inte nu faktiskt.
Att "bara" vara en Spice-pundare tog/tar ingen på allvar. Det är heroin som är det coola, det accepterade, det hårda, det tunga. Om du inte skjuter heroin så är du inte illa ute på lååånga vägar, lil´boy.
Jag tycker det är fan så mycket "tyngre" och allvarligare att dra i sig Spice på en daglig basis, än att injicera heroin. Låter det konstigt? Ptja, när du tar heroin så vet du iaf vad du får. (Haha, hörde du det där lät! Men ni fattar vad jag menar.) Det finns iaf sätt att veta om du fått bra eller dåligt heroin, är du riktigt erfaren kanske du kan se på färg, smak och lukt. Du vet iaf hur det SKA se ut, hur det SKA kännas. Heroin är liksom 1 substans, 1 mående. (mestadels). Som dessutom ger otrolig eufori varenda jävla gång du tar det, dock aldrig som första hiten ;) Men du njuter till fullo av det. Du blir avskärmad, går in i din varma bubbla.

Med Spice... Ja, för det första så vet du inte ens vad det SKA innehålla, så den påsen du får kan ju egentligen innehålla vad fan som helst. Tänk efter, VAD FAN SOM HELST. Hur ska du kolla? Märka? Smaka? Se? Lycka till.
Sen kan du må olika, varje gång, beroende på ditt egna grundläge samt styrkan på sorten du fått tag på. En sort tar du 15 bloss på, sen får du en annan sort och du tar 2 bloss sen får du ditt livs värsta mardröm serverat som på silverfat.
Att alltid vara ovetandes, om vad det innehåller och vad det ska ge för effekt; DET är väl i så fall hardcore om något. Missförstå mitt "hardcore" rätt nu. JAG tycker inte det, men fråga valfri pundig 13-åring; Man vill leva så osäkert som möjligt, det är coolt.
Men ändå kan en heroinist säga att han går på heroin och därmed fattar folk att "ahh, den här snubben is serious", medans någon som säger "Jag har missbrukat Spice sista 7 åren" mest skrattas åt. Kan nästan höra de där "oooooOOO, sitter du och röker te och blir lite fnissig?" och säger man att det är ett HELVETE att ta sig ur får man bara höra hur mycket värre opiater är.
Det är ingen jävla tävling.
Jag är övertygad om att Spice fuckar upp ditt psyke sååå mycket mer än vad heroin eller någon annan opiat gör. Nästan inget kan fucka med ens psyke så som Spice kan.
Jag har 3 riktiga skräck-tripp-minnen med Spice. Och 2 av dem är mina värsta någonsin, och jag har provat mycket inom medicin och droger, men inte trodde jag att det kunde vara det värsta? Jo då.
Första minnet är en LSD-tripp som totalförstörs av tre-fyra bloss spice.
Andra minnet än när jag hade rökt spice dygnet runt i kanske bara 2-3 veckor, och jag börjar få inre bilder som är så absurda att jag har svårt att förklara det.
Röka dygnet runt, det låter jobbigt?

Ja, det är fruktansvärt jävla jobbigt. Men men har inget val. Jag valde inte alls att röka varje kvart, tjugo minuter. Aldrig att jag hade valt det frivilligt. Men det här intensiva, ibland mycket hemska ruset, "går ur" kroppen och man vill ha mer. Även om hjärnan känns sönderkokad, så bara MÅSTE kroppen ha mer. Så man röker och rullar. Röker och rullar. Vaknar en gång i timmen, hela nätterna, och måste röka för att kunna somna om. I en timme. Sen samma visa igen. Och hela dagarna.

Sömnbristen lär ju också ha en del i den negativa effekten, givetvis. Men glöm inte vad den orsakades av heller...
Snabbt som attan börjar man bli mera och mera koko. Till och med JAG! (Ingen drog har ju någonsin innan fått mig att tvivla på verkligheten, förutom i akuta psykadeliska rus, givetvis) Men när till och med jag märker att tankar tränger sig på som inte riktigt känns som mina, om ni förstår hur jag menar. Främmande, obskyra, hemska tankar, bilder och visioner. Som att stanna i ett försvagat tillstånd av ens värsta rus man brukade få, men känslan gick inte över. Och hela tiden en liten Djävul på axeln som viskar "rulla en ny...". Som att halva min kropp och hjärna tycker "mer, mer, MER!" och den andra delen skriker förtvivlat efter hjälp, "snääälla, inte ett enda bloss till!"
Man blir lite lost.

Så fort man dessutom får känslan, när man inser; Det här är INTE bra. Det här är mycket farligare än vad jag trott, eller kanske kan föreställa mig. Jag har rökt det här i flera år periodvis, jag har blivit BEROENDE av det här. Min kropp får abstinens redan efter en halvtimme utan, jag är fast. Jag är fast. När jag röker det mår jag piss, när jag låter bli så mår jag piss. Fast fan på en annan nivå än med opiater enligt mig. På opiater mår man iaf som en kung under tiden, och abstinensen är mycket fysisk, fast såklart med en hel drös ångest. Fast mera en... normal ångest. Om det finns normal ångest? Jo. Det finns det. Normal ångest för mig är rädsla för att gå ut, lätt brista ut i gråt även om det så bara är för Lejonkungen är så sorglig, eller rädslan att sitta ensam med sina "depp-tankar" om att livet är grått. Lättare börja tänka på saker man gjort fel i livet och alla sina vardagliga rädslor.
Min ångest på Spice var av en annan värld. Och inte ens under ruset fick man en tillfällig lindring.
Ändå ville jag ha det. Igen och igen. Fattar ingen hur jävla Vicious det är uppbyggt? Det MÅSTE ju vara konstruerat så, det är inte bara jag som upplevt det här. Hur mycket det än var min fiende så köpte jag nytt när det tog slut. Jag var som en fånge, i den där jävla rökdimman. Minns en period jag hade när jag tittade på alla avsnitt av "Cafè Bärs", och började till och med tycka att det var läskigt. Finns det något läskigt i Cafè Bärs? (förutom uppenbara torra skämt om hur läskigt det är med Män som är så stereotypiska Män) Nä, det där är ju bara nojja. Men jag blev rödd för allt. Varenda TV-program, reklam, människa, pryl...

Jag HAR inget svagt psyke för droger, hur mycket någon än skulle vilja påstå det. Spice är det åter igen det enda som fått mig att må sådär misstänksamt och hemskt. (och syntetisk meph....*ryser* Men det är en annan historia. Min reaktion efter det var fortfarande betydligt sundare än min väns... Jag klarade mig med andra ord rätt bra, trots omständigheterna. Trots att vi kanske drog i oss rent råttgift, vad vet jag. Kändes som det i alla fall...)

Spice har fuckat upp mig så rejält förut, och jag är fortfarande tacksam att jag tog mig ur och har återhämtat mig vad jag vet, att jag ALDRIG kommer röra det igen. Har fått många chanser och erbjudanden, men är alltid ett tvärnej. Inte ens "ett litet bloss", då jag vet att "ett litet bloss" kan ha effekt som 40 bloss och bara tvärdäcka mig i bästa fall.
.Dock, som något "positivt", så bär jag med mig minnena, och erfarenheten av hur jävligt det är. Och kan ju alltid hoppas att någon lyssnar.
Jag blev ilurad Spice för ett tag sen. Verkligen lurad. Och det var hemskt, och påminde mig om allt. Men att lura i någon det här ser jag bara som rent hat. Han måste ha hatat mig, helt utan anledning. Han visste hur jag skulle må på bara ett bloss. I två timmar låg jag i ett hörn och darrade, för jag trodde att jag skulle dö. Hjärtat slog konstigt, det var svårt att andas. Kanske panikångest, kanske syrebrist och nära döden-skräck. Enligt rykten så blir du bara påverkad av vissa spice-sorter för att det stryper syretillförseln till hjärnan, och det låter väl mysigt?

Jag har fått i mig de här under flera års tid, och jag ber till högre makter att det inte gjort några långsiktiga skadliga effekter på kroppen. Att inget lagrades inuti mig. Som en forskningskemikalie, som jag betalade för att de skulle testa på mig.
Värt. Så jävla värt.. Äckligt. Rakt från hjärtat av Kinas kemikalie-fabrik, in i min kropp. Let´s see what´s goin to happen!



"NOT FOR HUMAN CONSUMPTION", står klart och tydligt på påsen. Vi kan inte ens stämma dem jävla svinen. Vi har själv valt att röka det här, för vi VILL ha det. Och det vet dem. Och de kan alltid säga "Vi sa aldrig att människan skulle använda detta!"

Om någon vän röker det här tycker jag att man ska råda dem att köpa riktig cannabis istället, ta pissprovet som det kommer och hålla sig borta från syntetiska research-droger. Släng skiten åt dem, rök en spliff av the Real Deal. Vi behöver ej vara moralkärringar, bara få bort den här produkten ur deras liv. Den kommer inte föra något gott med sig.

Likes

Comments

Tänkte skriva att... Vi har väl alla haft våra olika perioder där vi försökt döva våran PSYKISKA smärta med hostmedicin? Men kom på att det är nog ett vanligare sammanhang bland junkies. Jag ogillar egentligen att stämpla människor såhär. Dem. Som att ALLA människor som tar en substans helt plötsligt blir en Den då. Det finns stereotyperna med stripigt hår, utslag i ansiktet, stirriga ögon.... Snattandes inne på Ica, sovandes på bänken i parken, som sitter och skjuter heroin inne i ett smutsigt bilgarage i city. Han eller hon som skulle sälja sin mor för en fix, som har vanföreställningar om Aliens, den som alltid alltid väljer drogen först, och är en zombie i alla andra livsval. Och ja, dem finns. Och dem kan man ju dra en hel utläggning om också, att de OCKSÅ är människor trots att dem har allt de där gemensamt. Men det är inte riktigt så jag har tänkt att lägga fram detta, hur sant det än må vara. Jag upplyser om Junkien som inte syns. Den som du aldrig någonsin skulle kunna tro nästan är den värsta av dem alla. Den snyggaste, smartaste, vettigaste tjejen som hade en bra uppväxt. Som sitter inne i sin fina villa och injicerar kroppen med gift. Och den personen är ju inte alls "som dem"... Eller?
Oavsett VART vi är när vi sätter nålen, om det är i ett källarförråd eller i badrummet på en fancy tillställning så är det lika miserabelt. Och det här vet ju alla redan. Men jag är fascinerad, eller kanske mera irriterad ärligt talat, på fenomenet; "Va?! Jag kunde aldrig trott att DU varit sån?" Vadå varit sån? Vadå kunde aldrig tro? För att jag inte har tappat alla mina tänder än, för jag har snygga kindben...? Fin jacka? WHATTAFUCK!
Varför klassas självmedicinering som något sunkigt, fult....? Ska vi skämmas för att vi mår så piss att vi stoppar oss fulla med receptbelagd medicin som vi köpt på gatan och inte är helt hundra på om det ens är det vi får, hellre än att "stanna" i vårat eget huvud? Varför är verkligheten alltid bäst, varför kan man inte få bedöva sig lite? Varför är det så trash att döva sin ångest, när det känns som att inget annat hjälper?
Jag har tagit mina substanser, såväl i äckliga bilgarage och källarförråd som inne i en fin villa eller sittandes i en flashig bil. Jag kände mig varken sämre i garaget, eller bättre åkandes i en fin bil. Jag har haft pengar, jag har varit fattig, haft ett fint hem, bott i ett jävla tält, fått kärlek och fått utstå motsatsen till kärlek, varit fräsch och varit ofräsch. Jag är bara jag, och jag försökte fly min smärta.
Att fly sin smärta har tydligen ett utseende och en livsstil. Inte har väl DU inte...
Okunniga jävla freaks.
För snygg för att missbruka tabletter? Really?




Likes

Comments

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig, men du var nån annan stans
Varenda gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte var sann

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag nånsin mött

Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden – jag såg den

Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag nånsin mött

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag nånsin mött

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag nånsin mött

Likes

Comments

Röda rum är den webbplats där tittaren får se en video efter hans önskemål. Det innehåller i allmänhet trakasserier och tortyr, av någon person med ond intention. Första avsedda tittaren skickar e-post-id till webbplatsägare. Då skickar webbplatsägaren dem länken för att betala avgifterna. Användaren betalar pengarna och kommer i gengäld att få tillgång till hemsidan. Användaren kommer att använda det lösenordet och komma in. Någon person vars ansikte är dolt bakom masken visar ämnena. Användaren kommer att önska tortyr som att skära kroppsdelar till exempel. Ju högre tortyr, ju mer pengar krävs.. "The Daisy Destruction" som skakade internetvärlden är ett av de mest fruktansvärda fallen hittills av barnmisshandel/barntortyr. Som ni märker på titeln är det inga trevliga saker som händer. Och det är ett oskyldigt barn. Eller var.
Och mannen sitter bakom lås och bom.
Röda rummet är en farlig plats som bör undvikas, det är mitt kloka råd. Jag har aldrig sett en live-show, tänker inte ta reda på mera detaljerat vad som händer, om dem finns eller överhuvudtaget söka mig till det. Oavsett om dessa rum fanns från början eller inte, så tror jag att dem finns NU. Den här idèn om att kidnappa folk, tortera dem i LIVE-webcam inför folk som betalar 10.000 för avsågade ben, eller 5.000 för att poppa ut ögongloben... De har suttits i rullning nu om inte annat. Det har väckt idèn, om ingen vill tro att det redan funnits längre; som är så makaber att alla som är riktiga blodtörstande psykopater kommer att vilja prova detta. Och det är egentligen inte alls så märkvärdigt eller hittepå.... Ta en vanlig avrättningsvideo bara som sprids. Det är ingenting nu för tiden. Nästa era nu är allting med Live. På Facebook kör folk live väldigt ofta, det växer och växer. Alla har tillgång till internet och kameror nu. Alla kidnappningar med avslutande tortyr kommer bara att levla upp ett steg, från att spela in och sedan sprida runt skräcken, till... ja, precis; LIVE-tortyr. Sätter väl ännu mer skräck i den intet ont anande naiva medelsvensken.
Mycket, mycket rimligt. Inte alls så långsökt som folk först kan tro, "äsch, det låter som taget ur Hostel eller Saw. Sånt händer inte i verkligheten".
ok, vi får se vem som hade rätt. Det här kommer bara att öka. Gruppvåldtäkter Live kommer också att öka. Djurplågeri Live. Och folk som har sex med varandra Live.
Allt kommer att spåra ur, och jag säger som vanligt: Världen är elakare nu än någonsin.
Glöm andra världskriget, det tredje kommer vara sååå mycket värre och det pågår redan smått utan att vi fattar det. Det måste smälla, explodera, för att folk ska fatta att det pågår krig i världen? Folket slumrar i vanlig ordning!
Krig behöver inte vara vapen och bomber. Det kan ske så mycket mera taktfullt och tålmodigt. Kan orsaka mera än någon bomb någonsin gjort, det här kommer nämligen aldrig att få ett slut; det har bara börjat.

Om ni vill besöka, eller försöka hitta ett så kallat "Red Room", så råder jag er att installera webbläsaren "Tor". Och besöka psykiatrin för en koll i hur du mår. När jag ville titta på sånt här mådde jag dåligt i alla fall. :)



Likes

Comments

  1. Det här har fan stört mig länge, måste bara få ut detta;
    När jag och Emelie hade grått hår och svart läppstift blev vi retade och illa omtalade. Nu bara för Veckorevyn säger att det är snyggt, så vill alla se ut så.
    Det ÄR lite komiskt faktiskt med mode-världen, haha! Vilket folk.
    Samtidigt kan vi ju för alltid känna; Vi var först. Vi var stil-ikonerna utan att någon visste om det. ;) Rääätt ballt att vara 10 år före, skita i att ALLA tyckte det såg förjävligt ut (eftersom d...et var inne med typ blont hår och rosa läppstift då), och bara köra... Sen som sagt 10 år senare ser alla ut som vi gjorde då, och det är väl lite karma känner jag. De som såg ner på oss kan ju känna sig lite dumma idag tycker jag! Haha! <3
    Blev kallad clown för mitt röda hår, idag vill alla har rött, rosa, blått, grönt hår.
    Blev kallad nazist för bomberjacka och dr.martens, för några år sedan var Dr.martens jättepopulära, och idag är bomberjackan den "hetaste trenden"..
    Jag och min bästis hade grått hår, då SKRATTADE frisörerna åt oss. Alltså, på riktigt. Dem skrattade så dem kiknade. Hur KUNDE man ha GRÅTT hår när man var tonåring?
    Idag... ja, behöver jag ens prata om trenden med grått hår?
    Jag minns att jag hade tighta camo/militär-brallor som punkare, och hörde att det var fult. Camo hörde hemma på killar. Idag är det trendigt med camo-jeans osv..
    Hade såna där Overknee-stövlar, då var jag hora. Idag är det sååå trendigt att ha Overknee-stövlar. Inte horigt någonstans.
    Jag var typ först med Rosa hår, Dr Martens, Bomberjacka och andra saker som har varit väldigt inne sista åren eller är väldigt inne just nu. Man blir lite sådär.. Kan folk tänka själva istället?! Känns det inte dumt att håna någon, för att sedan se exakt likadan ut sen för att någon mode-nisse sa att det var fint? Hur kan man ändra sin åsikt bara sådär? Eller, var dem bara avundsjuka för de inte vågade själva? De lär ju inte ha tyckt att det var SÅ hemskt... eller? Vad hände med din egna åsikt, din lilla insekt...
    Jaja, jag lutar mig tillbaka idag och ler åt att alla ser ut som jag för 10 år sedan. Och SNYGGT är det, precis som jag visste redan då!
    Lite kaxigt inlägg, men vafan... Så som jag blev hånad för min stil är det lite skönt att man inser sen att jag bara var sjukt stark som stod på mig och att de andra förmodligen såg sjukt tråkiga ut med sina JL-tröjor och Nike-skor.

    Silverblont hår med svart läppstift, typ 14 år, på bilden här. 😏 De ni!
    Tack för mig, det var skönt att sätta ord på detta fenomen.

Likes

Comments

Jag har inte hört något från Lene Marlin eller typ tänkt på Lene Marlin på minst 10 år... Trodde denna låt handlade om nåt fik runt hörnet, typ. Men sen läste jag texten av en slump, och insåg hur jääävla vacker den är.  Kan verkligen relatera till texten, kanske därför den kramade tag om mitt hjärta. <3

I entered the room
Sat by your bed all through the night

I watched your daily fight
I hardly knew
The pain was almost more than I could bear
And still I hear
Your last words to me.

Heaven is a place nearby
So I won't be so far away.
And if you try and look for me
Maybe you'll find me someday.
Heaven is a place nearby
So there's no need to say goodbye
I wanna ask you not to cry
I'll always be by your side.
You just faded away
You spread your wings you had flown
Away to something unknown
Wish I could bring you back.
You're always on my mind
About to tear myself apart.
You have your special place in my heart.

Always heaven is a place nearby
So I won't be so far away.
And if you try and look for me
Maybe you'll find me someday.
Heaven is a place nearby
So there's no need to say goodbye
I wanna ask you not to cry
I'll always be by your side.

And even when I go to sleep
I still can hear your voice
And those words
I never will forget

Likes

Comments