Tjenare! Var ett tag senast jag skrev ett inlägg, medan jag fortfarande är i Sverige så har jag inte så mycket intressant att skriva om. Jobbar mest, och när jag är hemma klagar jag på att jag måste jobba hahah. Har i alla fall hunnit fylla 20 under tiden jag varit borta, bokat flygbiljett till London. Just under den perioden och det datumet jag tänkt åka är biljetterna väldigt dyra. Jag försöker också tänka ekonomiskt på lång sikt, medan jag är där vill jag hellre spendera pengar på aktiviteter och socialisera mig, istället för på saker eftersom jag inte kommer tjäna mycket pengar. Så planen är att köpa på mig mycket i Sverige och ta med två resväskor. För att kunna göra det så fick jag uppgradera till business class och då gick biljetten på drygt 3,000kr..... Aldrig flugit business class så det blir väl en upplevelse!
Har haft kontakt med Jenny, mamman i familjen och det känns som vi klickar rätt bra. Måste också ta kontakt med deras förra au pair så jag kan få lite tips på vad jag kan köpa för presenter till familjen, det känns nästan oförskämt att inte ge presenter när de öppnar upp sitt hem och sina liv gör mig.
Fick bland annat en videokamera på min födelsedag så ska testa den lite, så kan jag sen börja vlogga!
Jag åker om 1.5 månad och har börjat på min inköpslista och det är snart dags att skriva packlista.
Nästa vecka ska jag gå en utbildning för färg och form av ögonbryn och fransar + trådning, ska bli så kul! Hoppas på att kunna gå en kurs i lash lift i London medan jag är där. Känns verkligen som att livet går i rätt riktning just nu!

Howdy! It's been a while since my last post. I don't really have much to write about while I'm still in Sweden, for the most part I work and when I'm home I complain about work lol. During the time I've been M.I.A I've turned 20 and booked my flight ticket. The tickets are very expensive during the periods and date I'm traveling. I'm trying to think economically in the long run and I'd rather spend my money on social activities while I'm the U.K. rather than on stuff, because I won't really make much money as an au pair. So I'm bringing 2 suitcases and because of that I had to upgrade my ticket to business class and pay just above 3,000 SEK ($365), very expensive but I've never flown in business class before so that'll be an experience!
I've chatted with my host mom and I think we're getting off well! I also need to contact their former au pair so I can figure out what gifts to give them. It would be kinda rude not to bring anything when they're opening up their home and lives to me.
On my birthday I got a video camera, amongst other things, so I'm gonna try it out and then imma start vlogging!
Oh ac next week I'm taking a class in framing and tint of eyebrows and lashes + threading. So excited! Hopefully I will be able to attend a class in lash lift in London. I feel as though my life is heading in the right direction!
I'm leaving in 1.5 months and I've started planning my shopping list and have yet to write my packing list.

Likes

Comments

Idag ska vi tänka lite extra på de personer som världen över lider av psykiska problem. Var tredje svensk lider av en osynlig sjukdom, så då är det ju faktiskt himla konstigt att det fortfarande anses vara tabu att en person stannar hemma från skola/jobb på grund av att denne mår dåligt, eller hur?

Min väg har väl inte heller varit helt rak, ganska krokig med både gropar och gupp. Ingenting jag vanligtvis brukar prata om för nu mår jag faktiskt bra, eller ja minus min konstanta trötthet. Vet inte när det började, men jag minns faktiskt inte hur det känns att vara pigg. Vet inte om jag nånsin varit pigg eller om folk bara låtsas som att man kan vara full av energi?

När jag var 11-12 höll jag på att utveckla anorexia. Jag var alldeles för liten för att förstå vad jag faktiskt höll på med. Mina kostvanor var otroligt dåliga och jag brukade gömma/slänga mat och ljuga om att ha ätit det. Resulterade i att jag alltid var orkeslös, frusen och på dåligt humör. Lyckligtvis upptäckte min skolsköterska detta i tid, så jag aldrig hann utveckla sjukdomen. Men egentligen är det väl inte förrän de senaste åren som jag och mat faktiskt har blivit vänner.

Under 1a och 2a ring utvecklade jag depression. Jag hade alltid varit ambitiös och pluggat flitigt, men plötsligt satt jag i ett klassrum med personer som var minst lika ambitiösa som jag. Samtidigt försökte jag hitta mig själv och jag gick in i väggen. Jag slutade försöka, det jag var bra på fortsatte jag att vara bra på, resten blev helt enkelt för mycket. Jag gillade inte en stor del av min klass. Under andra året kom även ångesten. Jag kunde inte sova och var borta halva höstterminen, detta resulterade i att jag inte kunde skriva ett viktigt prov, fick hög frånvaro och jag hade konstant huvudvärk. Jag funderade allvarligt på att hoppa av skolan, och sen läsa upp det jag behövde på komvux. Ibland funderade jag på hur det skulle vara att begå självmord, nej inte att jag faktiskt skulle göra det men hur det skulle kännas och vad som skulle hända. Allt jag ville var att bryta ihop, men det gick inte. Det är inte som att bara vara nere, fälla en tår och sen är det över. Depression fungerar inte så
Min vändning kom när tanken på att jag skulle åka till USA kom upp, allt jag visste var att jag ville härifrån. Ville uppleva någonting annat, hatade Sverige och hatade att jag hatade allt samtidigt som jag inte kände någonting alls. Jag älskade mina vänner men till och med när jag umgicks med dem kunde tankarna av hopplöshet komma upp. De enda tillfällena jag kände mig fri var när jag dansade, fullt fokus på att lära mig en koreografi, släppa ut allt eller gå in i en annan karaktär.
Jag började ta sömntabletter, imovane mer specifikt. Efter några månader in på vårterminen kunde jag för första gången på länge känna mig glad. Jag skulle bli fri från Sverige, fri från alla personer runt om mig och framför allt fri från mig själv. Jag lovade mig själv att jag alltid skulle sätta min hälsa främst och det har jag gjort. Nej jag fick inga toppbetyg i slutändan, men jag har fått så mycket mer. Lärt mig om omvärlden men framförallt om mig själv. Att jag är stark, att jag är kapabel till så mycket mer än vad folk kan se. Jag har alltid varit den som vill hjälpa andra, men ibland måste man även inse att man behöver hjälpa sig själv. Till dig som kämpat eller fortsätter kämpa, var stolt över dig själv! Du har kommit så här långt, och det om något är starkt!

Likes

Comments

Hej på er!
Jag heter Andrea och kommer ifrån Varberg. Jag bloggade tidigare här när jag var utbytesstudent i USA under 15/16, länk till den bloggen finns i vänsterspalten för den som är sugen på att läsa☺
I början av januari kommer jag åka till England som au pair, så jag tänkte att det kunde vara en kul idé att ta upp bloggandet igen! Jag kommer skriva om min vardag, förberedelser, sen självklart om livet där borta. Jag har skrivit på mitt au pair kontrakt och jag hittade även min värdfamilj på egen hand, kan skriva mer om det i ett annat inlägg. Staden jag ska bo i heter Wokingham och ligger en liten bit utanför London. Hoppas ni vill hänga med på min resa!❤

Howdy!
In the beginning of January I will move to England to work as an au pair, so I figured it would be fun to start blogging again. I will write about my everyday life, preparations, and of course my life in England. I've signed the au pair contract and I found the family on my own, which I can write about more thoroughly in another post. The town I will move to is called Wokingham and it's located near London. Follow me on my journey!

Likes

Comments