Det blev inget Camden Market i London och inte ens hela Primark. Kanske bäst att jag inte var på pyjamasavdelningen. När fan sover jag i pyjamas?! Men ändå hade varit mysigt kanske när man kommer hem till jul. Jag verkar ha fått anställning på mitt gamla-gamla-gamla jobb som jag slutade på förra året i september. Helt ärligt ett av de bästa många jobb jag haft. Det är bara 11 dagar också så kunde inte varit bättre och jag hoppas att jag ser många jag känner igen där! Jag grät faktiskt lite innan jag gick till sista passet även om det såklart också var en enorm befrielse då jag var där 1 helt år. Jag och Matilda och Alicia spenderade dagen på Oxford Street och jag köpte mycket saker jag inte borde men helt ärligt ändå halvt behövde,. dagen gick fort i allt det roliga och vi köpte lite drinkar att ta med på hotellrummet och sen kom Linn dit. Det var jättekul att träffa Linn, senast var Valborg 2016 så nästan 1.5 år sedan! Linn hade fixat med någon promoter hon känner så vi fick gratis inträde och ett bord med drinkar på någon ny klubb som låg vid Picadilly. Vi var väl där lite tidigt och i början var jag inte så imponerad, men det var faktiskt jättekul! De hade eldshower och folk som dansade i gungor och på scen och hallå, en helt gratis utekväll! Dock kan jag känna att jag föredrar en mysig pub alla dagar i veckan men det var riktigt kul att återuppleva nattklubbslivet i London. Nästa dag släpade jag och Matilda oss upp och tog en promenad ner till vattnet och såg London eye långt bort och sen tog vi tunnelbanan tillbaka. Det bästa av allt var att de sedan följde med mig till Woodstock. Stackarna fick åka buss i 2 timmar, se min lägenhet, gå till Daniels pub och äta fishnchips och sedan åka buss 2 timmar tillbaka igen. Jag är dock så himla glad att de gjorde det, men Woodstock är inte mycket för världen en söndagkväll i oktober. Hur kunde jag bli så lycklig här?!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu är jag framme i London. Har inte haft bästa dagen, missade skolan av olika anledningar och önskar nästan jag var hemma i Woodstock och hade skola i morgon. Jag glömde köpa saker att äta och dricka på bussen så var hungrig och trött när jag kom fram. Alicia och Matilda har inte kommit än och jag känner mig lite ensam här. Hotellrummet var inte riktigt städat... Saknar Daniel för vi är ju typ beroende av varandra. Det är inte bra kanske, men vad som gör det okej? Jag är så mycket lyckligare när han är där. Det är inte att jag bara behöver, bara vill och bara kontrollera, jag blir på riktigt lyckligare i hans närvaro. Särskilt att sova med honom på natten... Han må ha tagit Kaspers plats men han är nästan snäppet mysigare.

Förhoppningsvis får vi en rolig dag i London i morgon, fylld med primark fynd och en härlig kopp kaffe i Hyde park och en liten titt på Camden market kanske.

Hoppas de kommer snart så vi kan sova! Himlen var btw jättefin i Woodstock innan jag åkte men det syns typ inte.

Likes

Comments

Kom precis tillbaka från Beth och Ashleigh som bor i Summertown och har tagit en lång varm dusch. Det var så skönt. Jag ville egentligen bo i Summertown, det kändes idealiskt. Nu är jag så himla glad att jag bor i Woodstock.. Summertown och Kidlington är så himla opersonligt och tråkigt, det är liksom mer som en förort medan Woodstock är en egen fin liten by. Jag skulle egentligen sova hos dem men jag kände att det blev för mycket med att åka till London i helgen osv. Jag gillar torsdagar för vi har 3 olika lektioner istället för 2. Tyvärr är det det jag tycker minst om som är längst. Idag åt jag alldeles för mycket socker och blev flamsig och skakig. Madeleine hade väldigt fluffiga byxor idag och plockade bort sitt fluff. Dougie tyckte det var roligt att samla ihop fluffet och lägga det i Hannas öppna mun, som råkade inhalera det och sedan sprang och kräktes. Det blev en enorm skrattfest av det hela (Hanna var okej). Så det livade ju upp den tråkiga lektionen. Jag känner inte att jag får så positiv respons från läraren på den lektionen. Hon verkar inte tycka jag är trovärdig som ekorre. Eller lejon. Igår kände jag mig lite nere på morgonen, jag vet inte varför. Tror jag var stressad och hade sovit dåligt för vi gick till fun fairen och sedan puben i tisdags med några stycken från andra gruppen. Men på dagen svängde det och jag hade min första riktiga rejäla skrattattack, så där så man tror man kommer kissa på sig, på länge. Det var efter vi haft en het debatt på Reading list om vad som är bäst, countryside life eller city life. Och bussen var sen så vi stod ute i kylan och fortsatte debattera. Tillslut såg jag Elenore Callum och James hoppa in i en bil så jag sprang fram och ville åka med. Jag fick sitta i Ardans knä (vi går fort fram i vår vänskap.....) och vi fick skjuts hela vägen hem medan de andra fick vänta på bussen, det var lyxigt...

Nu kommer Daniel!

Likes

Comments

Igår var en dramatisk dag. Jag missade skolbussen. Det är typ det värsta man kan göra. Det finns liksom inget sätt att ta sig dit och hade tagit mig minst en halvtimme att verkligen springa dit. Och man kommer. inte. sent. ändå. Som tur är hade min klasskompis Ardan varit hos mig på morgonen och övat en text så vi missade den tillsammans. Då han bor i Gloucestershire har han bil som han kör till Woodstock varje morgon där han tar bussen man får nämligen inte parkera vid skolan. Men det totalt struntade vi i så han rusade tillbaka och hämtade bilen och hämtade upp mig och sen i ilfart. Han parkerade på gräset utanför skolan och vi sprang in och hann. Annars var det en bra dag. Jag kände att min klass kändes som en enhet, jag pratade med folk jag vanligtvis inte pratar med, jag skrattade genuint riktigt mycket. Jag fick beröm. Detta är stort för mig. Jag gick nämligen in i allt detta med inställningen att jag kommer vara sämst, men det gör ingenting. Pappa var sämst på scenskolan. Det är okej. Det gör ingenting. Det värsta som kan hända är att man är sämst. Sen gick det bäst för pappa ändå, men det kanske det inte gör för mig. Men det gör ingenting. Men när någon sen kommer och säger att man gjorde bra ifrån sig, kanske till och med bäst, trots det enorma språkhindret man har... det var jättestort för mig. Sen kommer jag antagligen få skäll och vara sämst idag men det gör ingenting och aldrig göra något mer bra på hela kursen. 

I lördags träffade jag för första gången folk från kursen utanför skolan (om man inte räknar nattklubben eller festen men då pratar man ju typ inte). Det var Sylvie, en tjej som heter Elisa som går i gruppen vi aldrig ser för vi växlar hela tiden mellan off-site och on-site, och sen kom Imogen. Elisa var från Italien och hade en tjej från Turkiet i sin klass. Jag blev jätte förvånad, jag var helt säker på att jag var den enda utländska. Men det var så skönt, vi kunde prata om frustrationen ibland när man inte riktigt kan uttrycka allt man vill. Jätteglad över mina nya vänner gick jag därifrån och kom på halvvägs hem att jag hade tagit springnota......... 

Onsdag förmiddag är det jag tycker minst om, men tisdagar i övrigt är inte jättekul heller. Är det någon dag jag någongång är sjuk föredrar jag tisdagar. Vi är off-site i en äckligt kall lokal och lektionerna är inte mina favoriter. 

Likes

Comments

Jag vet inte varför jag varit så trött denna veckan. I tisdags somnade jag säkert 5 gånger, sådär pyttelite så huvudet knappt hinner falla. Idag på Film somnade jag 2 gånger, och på workshopen på eftermiddagen somnade jag i kanske några sekunder och jag hörde på riktigt mig själv snarka till. Men jag var inte den enda, haha. Ingen lärare har i alla fall märkt. Jag måste börja ta med kaffe eller te till lunch. Antar att jag inte har några nerver på helspänn längre som första veckan. Och sen har det varit lite jobbigt att vara irriterad. Idag försökte jag vara snäll mot en tjej jag verkligen ogillar i min klass, tänkte jag skulle göra livet lättare för mig själv och bli vän med henne. Jag insåg att det nog är omöjligt. Men det kommer bli bättre, och lättare när man blir riktigt nära med de andra. Förra workshopen vi hade skulle vi krama varandra och jag är riktigt, riktigt, allvarligt obekväm med att krama folk jag inte känner bra. Jag ville nästan gråta och springa ut ur rummet. Idag gjorde vi ingen sån övning, men jag har frivilligt kramat 3 av tjejerna och 1 av killarna idag. Det är stort. Jag gillar det inte men som jag sa till Imogen så är hon min öva-på-kram kompis. Det är märkligt för jag har alltid varit en väldigt fysisk människa, sov i mina föräldrars säng tills jag var pinsamt gammal, har inga problem att sova nära andra människor, älskar när folk pillar i mitt hår och vem kan säga nej till en riktigt hård Marta-kram eller en Erik-axel att luta sig emot? Och för att inte tala om Daniel, vi kramar ju varandra när vi borstar tänderna. Det känns som att efter att ha varit sjuk så mycket i gymnasiet och sen tumören gjort mig mer känslig... får panik när folk tar mig i ansiktet om det inte är Daniel. Asskönt när vi ska lägga varandra i olika ställningar på voicelektionen och skulle på riktigt dra varandra i öronen. Jag vill ju inte säga något heller så jag har bara enorm ångest inuti.

Daniel jobbar ikväll men fantastisk som han är hade han gjort jättegod curry till mig, och nu ligger jag i soffan med värkande ben och önskar jag inte kände mig tvungen att gå ut och klubba med folk från skolan. Jag vet att jag skulle somna tidigt idag och inte plugga alls om jag var hemma och antagligen vilja gå ut i morgon när jag egentligen behöver plugga. Så nej. Nu ska jag dricka upp min redbull och göra mig i ordning.


Likes

Comments

Så snart är andra veckan över och denna veckan har jag pendlat mellan att älska min klass, vilja krama allihopa och sett framför mig ett mycket tårfyllt farväl i slutet av kursen, till att önska att en traktor skulle komma körandes igenom byggnaden och mörda alla utom typ 2. Men mörda ska vi såklart inte göra. Det är frustrerande att vi är så många på foundationkursen. Det är bättre när det bara är vår klass när vi är offsite, men när de andra klasserna är på skolan blir det bara kaos för mig då jag hela tiden ser folk jag kanske borde känna igen men eh, hallå, ansiktsblind, och folk jag inte gillar och folk som är så himla stökiga. Sen har jag vänner i de andra klasserna som jag tycker mycket om, så mycket som man kan gilla någon man träffat några minuter varje dag i endast 2 veckor. Ibland sitter jag och tittar på den väldigt energifyllda delen av min klass och undrar om jag någonsin varit sådan. Om jag är gammal nu. Och tråkig. Men jag tror inte det. Jag är inte den som tackar nej till att dansa på bussätet och försöka rappa baklänges egentligen, jag tror bara jag är 1) utmattad från att hela min värld är på ett språk jag trodde jag var flytande i men blivit bevisad att jag har fel 2) inte gillar tjejen som har mest energi och skriker mest 3) helt enkelt är för gammal och alltid har varit det. Det finns en tjej i min klass som jag tycker jättemycket om som påminner om Marta så himla mycket. Hon fyllde 18 i år men känns äldre än mig. Jag skämtade med henne om att enda skillnaden mellan henne och min vän Marta är att Marta ritar och målar. Marta kopian tittade på mig och sa att hon både ritar och målar. Det är läskigt. Har tänkt mycket på ålder den här veckan. Alla på kursen är mellan 18-24 ungefär. De flesta 19-20. Jag känner mig både för gammal och för ung. Alla är så jäkla olika. Jag har alltid tänkt att när man är 18, senast, ska man vara ansvarsfull, man ska vara mogen, man ska vara öppen, trevlig och vilja gruppens bästa om man börjar en utbildning, man ska inte vara som i något jäkla high school. Men det tycker inte vissa andra. Så de är väl de jag vill köra över med en traktor. Jag kan eventuellt ha haft deras beteende när jag var 13. Sen är det också några jag känner att wow, hallå, du är typ 21, lev livet lite. Men jag försöker hålla fast vid känslan jag hade i tisdags efter en väldigt bra dag av att jag ville krama allihop och verkligen var lycklig.

I morgon har vi dubbellektion i Film (jag har inte bestämt mig vad jag tycker om det än) där vi hade som läxa att välja en scen från en film, men jag kommer inte riktigt ihåg varför men det märker jag. Jag tänkte välja en scen från Django Unchained men det var svårt att välja och kan Inception mycket bättre så det blev det. Sen har vi workshop som var väldigt spännande förra veckan. När jag säger spännande menar jag att en tredjedel var nyttig yoga, den andra tredjedelen roliga och utvecklande övningar och lekar, tredje tredjedelen någon extremt konstig improvisation där man skulle vara hösten och säga meningar som hösten kanske skulle säga. Vad är min första tanke? "Winter's coming." Sen kunde ju inte jag ta den övningen seriöst längre, men den höll på i en hel jäkla plågsam timme och jag har nog inte känt mig så löjlig på länge.



Likes

Comments

Idag satt jag på bussen påväg in till Oxford och tittade ut och kände mig riktigt glad. Trots att jag typ svettades så jag fick panik, riktigt oförskämt när man gått och väntat på sommaren sen i april och så plötsligt när man köpt nya vantar blir det 21 grader?! Jag vill inte jinxa saker nu, men sen i torsdags har liksom livet flytit på sådär så man inte ens kan komma på något negativt man skulle kunna bli ledsen över. Det kan ändå vara ovanligt för mig som ser allt i svart och vitt och alltid kan hitta något att älta över. Jag trivs verkligen i Woodstock. Jag känner mig trygg och glad och nöjd över valet att bo här. Jag känner mig hemma i lägenheten och stressen över att lämna över lägenheten hemma har nästintill försvunnit. Jag tycker skolan är fantastisk bra och perfekt för mig just nu, (även om jag har svårt att vara mig själv, jag svettas och stammar ovanligt mycket och det känns som min engelska faktiskt blivit värre sen jag började) jag menar jag visste att skolan var bra, en av de fem bästa i UK, men bara för det behöver den inte vara bra för mig. Men det är den. Jag kände att jag fått lite connection med mina klasskamrater och haft roliga lektioner, och visat lite av mig själv i fredags på "den stora utgången". Vi kommer hem vid 18 varje dag, och endast så tidigt för jag bor precis där bussen stannar. De som bor över oss skulle hem till en kille som hette Harry innan nattklubben för att fira första veckan i skolan. Jag blev erbjuden att följa med 19.30 i bilen om jag ville. Jag tackade nej då det dels kändes för läskigt och dels att jag ville vila.. Jag var så fruktansvärt trött. Men så fort jag kom innanför dörren skrev jag till Callum och ba nej, jag följer med. Det var stort. Så jag satte mig i bilen (som förövrigt är exakt en sån som Daniel har fast ratten på andra sidan, mindfuck) och försökte ha roligt hos den här Harry jag inte ens hälsat på. Och folk droppade in och folk i min klass bodde tydligen i samma hus. Jag träffade nya människor, fick vänner, pratade om andra saker än skola med folk i min klass. Jag skrattade och drack vin och slappnade av lite. Det kändes så himla coolt att vara där. I Kidlington, mitt i ingenstans, med andra dramaelever i min ålder från England. Sen tog vi bussen in till Oxford och gick till en nattklubb som heter Plush. Den var helt okej! Daniel kom efter han slutat jobbet och jag fick presentera honom med teckenspråk och blev glad att jag tydligen pratat så gott och mycket om honom att flera av mina klasskompisar kramade om honom, haha. Det var så JÄKLA hög volym inne på klubben, men billiga drinkar. Hur som helst vid halv 2 orkade jag inte en minut mer så efter ett snabbt stopp på Mcdonalds tog vi en Uber hem och jag somnade rakt sittandes. Mitt huvud föll inte ens. Jag satt helt stilla och sov. Sen gick jag raka vägen in till sängen utan att varken borsta tänderna eller ta bort smink. Daniel fick tydligen stoppa in mina dagliga tabletter i munnen på mig när jag sov haha.

Igår njöt jag av en dag med mig själv. Jag satt och pluggade och tvättade omvartannat. Det var så himla skönt att inte behöva prata eller vara social. Och idag känner jag mig sådär positiv inför i morgon men jag lovar att bara för att jag är det nu kommer jag plötsligt känna mig mobbad och vilja gå och äta min lunch på toaletten.

Jag vill sammanfatta mina första tre dagar i skolan i bilder såhär:

Måndag:

Tisdag:

Onsdag (migrän)..

Likes

Comments

Så jag sitter i soffan och tittar på a place in the sun. Tänker om jag hör lite engelska på morgonen ska jag förstå bättre vad alla säger i eftermiddag. Jag har aldrig riktigt börjat skolan själv. När jag började grundskolan (så stolt med min nalle puh-ryggsäck) kände jag ju de som var ett år äldre och gått på samma dagis (eller bodde i samma hus) och i gymnasiet kände jag ju både Alicia och Matilda. Nu vet jag inte ens vad jag har att vänta. Jag minns inte hur skolan ser ut. Jag känner att jag fuskat mig in och att de kommer upptäcka att jag inte borde vara där och kasta ut mig. Så jag sitter och river sönder mina fingrar och har en klump i magen. Jag kommer missa bussen, jag kommer vara den konstiga utländska studenten, jag kommer vara minst förberedd.¨Men jag ska gå dit, få det avklarat, och då vet jag i alla fall!

Likes

Comments