Jag och R's familj har varit i Värmland i helgen eller närmare bestämt i Sunne. Jag har fått äran att träffa R's äldsta syster första gången som bor där med sin familj. Vi har verkligen haft det supermysigt. Var väldigt dålig på att ta bilder dock, hade knappt mobilen alls faktiskt, ber om ursäkt för det. Vilken otroligt härlig människa hon är, väldigt glad över att ha fått träffa dem äntligen! Jag är så otroligt glad över att jag kommer så bra överens med hela R's familj och släkt, känns verkligen bra att föda in ett eller flera barn i den släkten.

Börjar också märka lite att jag är gravid nu, förutom att magen växer då. Jag har aldrig haft några problem att åka långt i en bil eller sova i andra sängar men efter denna resa var det som att någon nerv kom i kläm i ryggen och jag hade jätteont med strålning mot benet när jag gick. Hade jättejobbigt att gå i trappor och belasta ena benet i taget men som tur var gick det över efter nån dag. Hoppas det bara var tillfälligt för det sista jag vill är att graviditet ska påverka mig på jobbet, vill verkligen vara där så länge det bara går.

Sunne var väldigt mysigt och fint, skulle vilja åka dit på sommaren nästa gång, tror det är ännu finare då. Har någon av er varit där?

PS. Dressen på bilderna är från Ullared och supermysig! Bjuder på den istället för bilder från resan. DS.

Du är vacker, glöm aldrig det!
/A

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sista helgen i november åkte jag och två andra tjejer till Ullared. Jag har verkligen längtat efter att åka dit även fast det är så långt. Vi bodde på ett spahotell i Varberg så på söndagen när vi kom ner åt vi bara mat och spaade för att ladda upp inför shopping dagen efter. Hotellet var superfint och hade inredning i verkligen min smak och sängarna var fruktansvärt sköna!

På Ullared shoppade vi en massa och hör och häpna inte en enda grej som jag är missnöjd med trots att det gick så mycket pengar. Hade faktiskt sparat ett tag inför detta dessutom. Köpte flera saker som jag länge velat ha men som kostat alldeles för mycket på hemsidor och affärer jag kommer åt hemifrån men som inte alls kostade mycket där. Tänkte att jag skulle visa allt jag köpte men köpte så mycket julklappar så kan inte göra det eftersom jag vet att vissa läser denna blogg. Köpte också en del bebissaker men inte alls så mycket jag hade velat, ville typ köpa allt, haha, men mamma bad mig att inte köpa för mycket då vi säkert kommer få en massa saker och det har hon faktiskt rätt i. När jag gick där bland bebissakerna blev jag alldeles blödig, fick hålla mig från att gråta, haha! Allt var så litet och sött och så sjukt att det jag köpte var till MITT alldeles egna barn (och lite Robins, hehe). Var lite svårt att hålla sig ifrån att köpa de små rosa klänningarna eller blåa skjortorna eftersom vi inte vet kön än. Vill ni att jag visar vad jag köpte till bebis?

Många kanske tycker att det var helt onödigt att åka från Sundsvall till Ullared just för att både bensin och boende också kostar så även om sakerna är mycket billigare så går det jämt ut. Ja det kanske det är dumt. Men vi ansåg att dels är det en rolig grej och sedan kul med roadtrip. Vi tycker också att man köper så mycket som egentligen är dyrt så det blir värt det. Vi fick en liten semester hemifrån och vi fick spaa. Vi bodde dessutom för ca 350kr var för två nätter eftersom ena tjejen jobbar på spahotell. Jag ångrar inget med resan och är som sagt väldigt nöjd med allt jag köpt!

Ta hand om dig!
/A

Likes

Comments

Jag har alltid varit en sån person som gillat att vara med människor och även träffa nya och det gjorde man ju mycket när man festade eller umgicks mycket med vänner. I början av min graviditet kändes det väldigt jobbigt när jag såg hur folk festade och hade kul och jag inte kunde vara med, eller jag kunde väll vara med men mådde som sagt inte bra och ibland är det ganska jobbigt att va nykter när andra är full. Jag har aldrig egentligen haft jobbigt att vara nykter på fest men är nog för att jag inte får och att det är länge kvar tills jag får igen som det känns jobbigt (dock självklart värt det).
Det gjorde mig ofta ledsen och jag kände mig ensammast i världen när jag satt hemma själv en helg, gravid, känslig och ser snapar osv på folk som festar osv.

Värst var när en av mina närmaste vänner hade 25 års fest och jag hade taggat länge och bytt pass på jobbet så jag skulle kunna gå också kom jag hem från jobbet och bara kräktes, försökte vila och äta men det gjorde det bara värre så slutade med att jag satt på toagolvet och grinade och skrev att jag inte kunde komma. Det tog verkligen emot och då tyckte jag att det var mest synd om mig i hela världen och tårarna fortsatte bara rinna hela kvällen. Fy fan för detta illamående och kräkningar, måtte det bli en helt bedårande snäll och underbar bebis efter detta så allt tillslut var värt det!

Jag känner mig ibland hemsk som bara är i vecka 17 men redan saknar att dricka ett glas bubbel, bli lite salongsberusad eller bara äta av osten på ostbrickan, får man verkligen känna så när man har nått sånt här att se fram emot? Ibland tänker jag att jag saknar det bara för att jag inte får för innan jag blev gravid var jag ofta inte alls sugen på alkohol.

Jag var faktiskt på fest för två veckor sedan, personalfest med jobbet och jäklar vad kul jag hade! Dansade precis lika mycket som de andra, jag var lekledare och höll ut fram till ett på natten trots att jag jobbat hela dagen och klivit upp fem på morgonen. Det var ett typiskt exempel på att jag kan ha roligt på fest nykter. Det var en 80'tals fest så alla var utklädda och alla hade verkligen gått all in, till och med läkarna, superkul! Lägger lite bilder från festen nedanför.

Jag är faktiskt rädd för hur många som kommer försvinna från min sida pga detta, hur många ytliga vänner jag har och inte. Tänk om ingen vill vara kvar, att jag aldrig blir inbjuden på något längre och ingen hör av sig? Hoppas det blir tvärtom, att min bebis har så många "tanter" kring sig att jag aldrig behöver vara orolig för barnvakt.

Hoppas att jag inte blir utesluten från fester eller liknande också bara för att jag inte kan dricka oavsett hur tjock jag är. Även om jag inte orkar eller kan så betyder det alltid mycket att få förfrågan och själv göra valet att gå eller inte.

Herregud vad gnälligt inlägg detta blev, haha! Kanske är gravidhormonerna som talar. På tal om gravidhormoner, idag sa R att min ena tomte såg ut som ett troll och jag började tokgråta, haha!

Likes

Comments

Vi har äntligen renoverat badrummet och jäklar vilken skillnad det blev. Jag mår ju som sagt fortfarande väldigt illa och kräks men som tur var fanns det en toa i källaren men herregud vad skönt det är nu när det är klart! Lägger upp lite bilder på före och efter trots att det är lite småfix kvar och svårt att knäppa på ett litet badrum.

Du är grym!
/A

Likes

Comments

Våra familjer har verkligen pikat på att de vill ha barnbarn och allt vad det blir för dem så vi började ganska tidigt fundera hur vi skulle berätta för alla när dagen väl kom. För mig var det ganska självklart att berätta ganska fort för min mamma eftersom jag sällan håller hemlisar för henne. Jag berättade för henne bara några dagar efter att vi fått reda på det med ett paket med en pensel i. Jag har i många år sagt att den dagen jag får bebis vill jag ha vaggan mamma har i förrådet fast i vitt så mamma fick som sagt en pensel och en text hur bra mamma hon är, att jag vill bli en lika bra mamma med start i maj och frågade om mormor kunde måla vaggan. Hon blev jätteglad och sa "det här har jag väntat på" och vi båda grät en skvätt, haha. R var på jobbet när jag berättade för mamma men jag hade ringt han strax innan och sagt att jag var lite nervös över att berätta så han visste ju att jag skulle berätta då och var supernyfiken över hennes reaktion. Han skrev strax efter att jag berättat och frågade hur hon reagera och jag svarade "hon började gråta" och då svarade han "för att jag är pappan" haha ibland får han till skämten.

Rs familj berättade vi också tidigt för, i slutet på vecka 6. Tanken var först att vi skulle vänta till ca vecka 9 för då fyllde hans mamma år och då tänkte vi ge en body i present där det stod "farmors älskling" men vi kunde inte hålla oss, haha. R hade dock lite svårt att hålla sig till och med till vecka 6, haha. Han pratar i telefonen med sin mamma i stort sätt varje dag så dagen vi fick veta sa han att vi har en väldigt bra present till henne när hon fyller år men tror inte hon förstod för hon sa att hon fick en väldigt bra present sist och då fick hon sparprodukter haha. Vi använde dock bodyn ändå när vi berättade. Rs mamma tvättar fortfarande åt honom just för att hon älskar det så jag vill inte ta det ifrån henne haha, (jag tvättar själv) men då bestämde vi, eftersom vi inte kunde vänta, att vi skulle se till att vi blev inbjudna på middag efter jobben någon dag och sedan ta med hans tvätt och lägga bodyn överst i tvättkorgen så hon såg den när hon skulle slänga in första tvätten. Rs mamma har mer eller mindre nämnt saknaden efter barnbarn sedan första gången jag träffade henne. Vi fick dock först inte den reaktionen vi ville ha eller trodde, eller vi fick väll ingen reaktion alls först, haha. Då gick R dit och frågade om hon såg bodyn och då svarade hon bara "ja är det Rios?" Rio är Rs kompis barn, haha. R sa då "nej den är till dig" då tittade hon på honom och sedan sprang hon ut till mig och kramade mig och jublade av glädje. Rs syster som också var där förstod inget alls tills hans mamma visade bodyn, då flög hon upp och halvskrek och kramade oss. Robins pappa blev också jätteglad. När vi kommit hem senare på kvällen ringde dem och sa att de ville köpa vår barnvagn oavsett vilken vi ville ha, hur gulligt?!. Vi ringde också samma kväll till Rs bror som bor i Stockholm och sa att de måste boka in en till gäst till bröllopet i sommar men att vi varken vet namn eller kön än, de blev också väldigt glada. Rs syster ringde vi strax efter och berättade att hennes barn skulle få en kusin, hon började skratta och sa att hon blev alldeles bubblig och glad.

För mina systrar berättade jag i vecka 8 då vi alla var hos mamma och åt middag så under efterrätten sa jag bara "Hurrni i maj får ni en till familjemedlem" och alla bara "vadå?" Så sa jag "ni ska bli mostrar" och då sa min yngsta lillasyster Ines som är 9 år "det går ju inte, jag är för ung för att bli moster" haha. Sedan fick jag massa kramar och grattis och när jag skulle hem sa ines hejdå till magen också, jättegulligt!

För min mormor, morfar och morbror berättade vi för i slutet på vecka 8 då vi var bjudna hela familjen till mormor och morfars nya lägenhet. Mamma fick äran att berätta. Hon höll tal om hur roligt det var att mormorsmor och mormorsfar flyttat hit sedan skrek mormor rakt ut och kramades, Haha, morfar blev också jätteglad.

Dagen efter var vi på middag hos min pappa så då passade jag på att berätta för dem, jag sa "pappa vet du vad som händer i maj?" Han sa nej varpå jag svarade "du ska bli morfar" och då skrek pappas fru och kramade R som satt bredvid så han nästan höll på att få i halsen, haha. Pappa blev också jätteglad och kramades.

För min bror berättade vi när jag var på mor och döttrar helgen i Stockholm när vi satt i hotellbaren. Mamma gick och köpte chips och skrev på ett kvitto "grattis Pontus" och när han vände på kvittot stod det "du ska bli morbror" han reagerade först väldigt tyst och såg mest chockad ut och satt mest och kollade på oss tills hans sambo såg lappen och gratulerade då klev han upp och kom och kramades och var glad, sedan pratade vi en del om det efteråt.

Farmor och farfar berättade vi för i vecka 12. Vi åkte ut dit på middag och farmor frågade mig hur det gick på jobbet också så och efter jag svarat sa jag "fast jag ska ju inte jobba så länge till". Både farmor och farfar kollade på mig frågandes och då sa jag "i maj får vi en bebis" och då blev dem jätteglada och tyckte det ska bli så kul. Min gammelfarmor som är 98år (fyller 99år innan bebisen kommer) hade sagt till farfar när han berättade "vad kul, nu ska jag aldrig dö" haha hon är för go! Häftigt att vi blir fem generationer, vi får skynda oss att ta en bild efter BB, haha, fast hon säger att hon ska bli 100 år så hon får ett brev från kungen som man får då, hon är bäst!

Chefen på jobbet reagerade över all förväntan, kändes så skönt att äntligen berätta och några veckor senare berättade jag för resten på jobbet och för er och det värmer så att alla reagerat så glatt och positivt, blir så glad!

Alla våra vänner har vi berättat för lite eftersom vad som känts bra. Vi har ändå tänkt att de vi berättar för är ändå de vi skulle berätta för om nått hände så det kändes ändå ganska bra att berätta lite eftersom.

Nu är vi i vecka 16 och magen börjar faktiskt vara svår att gömma nu. Jag kräks fortfarande och mår illa men har små glimtar i dagen som jag mår helt okej. Har inte känt nå sparkar än men det är tydligen vanlig att det dröjer lite längre vid första barnet men jag längtar!

På söndag åker jag och två tjejer till Ullared så nästa inlägg handlar kanske om allt jag köpt där, eller vad tycker ni?

Kärlek är den bästa medicinen, sprid den!
/A

Likes

Comments

Den första veckan jag visste att jag var gravid, alltså efter att jag plussat på Stickan hade jag knappt några symtom alls. En av alla dagar drog det lite i magen men inget mer, jag kände mig inte extra trött, inte ont i brösten, inte illamående eller någonting av de symtomen man läst om så jag började tro att jag inte var gravid.

I början av vecka 6 hade jag ganska ont i brösten, ibland väldig ont, fick ofta sova med bh och absolut inte springa. Jag hade också halsbränna och sura uppstötningar och även lite spänningar i magen nästan lite ont ibland. Kände mig inte alls sugen på nått i början heller, åt ändå bra men kände mig verkligen inte sugen.

När vecka 7 drog igång kom illamåendet som ett brev på posten från ena dagen till den andra och jag säger bara fy fan. Jag mådde som den värsta bakfyllan konstant, dygnet runt, ni kan ju tänka er hur roligt det var att jobba och behöva låtsas må bra eftersom ingen visste. Kräktes flera ggr per dag och vissa dagar var det nästan omöjligt att både äta och dricka, blev spyfärdig av att bara tänka på mat, att ens öppna kylskåpet var omöjligt. Tackar gudarna att Robin är världens bästa och lagade mat åt mig så jag bara behövde skynda mig att slänga i mig innan jag typ tittat på det och hade jag tur fick jag behålla det då. Lättast var att få i sig så smaklös och luktfri mat som möjligt, kul tyckte R, haha! Tröttheten kom också som ett brev på posten då. Gick sällan och la mig senare än åtta-nio på kvällen om jag inte jobbade eftermiddag då. Stackars R tyckte nog inte graviditeten varit speciellt rolig hittills, haha.

Detta fortsatte i vecka 8 också men tackar gudarna för åksjuketabletten postafen, även om den inte alltid hjälpte så hjälpte den ibland så jag klarade av att göra någonting utan att kräkas, illamående hade jag konstant ändå men kräktes i alla fall inte hela tiden och det gjorde ju att jag i alla fall fick i mig lite mat. Dock otroligt psykiskt påfrestande att må illa konstant, vecka efter vecka och inte veta när det ska gå över, om det är några dagar, veckor eller månader! Svårt att glädjas över graviditeten just då och det tyckte jag kändes jättejobbigt eftersom jag var så glad i början. Att man kunde må illa visste jag, det hade jag läst på flera ställen, men att det skulle vara såhär jobbigt och påfrestande trodde jag inte och som sagt att inte veta hur långe det kommer hålla i sig, när tar det slut? Hur länge måste jag stå ut? Hade ungefär från denna tid ofta mardrömmar också och de var superverkliga, kunde vakna gråtande eller alldeles svettig och det kunde ta lång tid innan jag insåg att det var en dröm.

Vecka 9 ingen skillnad, illamående, kräkningar och trötthet och samma sak i vecka 10 också.

I vecka 10 var på på besök hos barnmorskan och jag berättade om hur jag haft det så hon fixade så jag fick en ny tablett utskriven mot illamåendet, lergigan, fungerade dock inte speciellt bra, snarare tvärtom och det känns skitjobbigt, det var typ mitt sista hopp kändes det som.

Vecka 11 samma jäkla (ursäkta språket) illamående och trötthet, börjar ta hårt på psyket detta.

Vecka 12, äntligen minskad risk för missfall, milstolpen är nådd men kände mig oroligare än någonsin, nästan lite panikslagen. Sov uselt på nätterna vaknade flera gånger och drömde ofta mardrömmar framförallt om att allt inte var bra med bebisen och det känns jättejobbigt. Kände mig fortfarande väldigt trött och illamående men samtidigt väldigt rastlös i huvudet och benen, planerade i huvudet vad jag ville göra men när dagen kom orkade jag inte, illamåendet och kroppen sa stopp fast benen ville springa ett maraton, fick nästan panik! Hade migrän flera dagar också och blev rädd att det skulle börja bli värre eftersom det inte finns någon medicin förutom alvedon man får ta när man är gravid. Näst sista dagen i vecka 12 vaknade jag och mådde bra, jag blev helt chockad, jag kräktes inte första gången på typ 6 veckor och jag hade ork, kände mig som en ny människa. Mådde lite illa på kvällen men jag klarade till och med av att vara vaken länge och tänkte att äntligen vänder det! Dagen efter, sista dagen i vecka 12, var illamåendet tillbaka men jag hade precis sminkat mig när jag kände att jag behövde spy så jag gjorde allt för att inte spy och klarade det men mådde jätteilla hela dagen men ett framsteg var att jag inte spydde i alla fall. En positiv sak i allt detta var att man började se att magen växer, känns häftigt men tyckte mest att jag bara såg lite mullig ut typ, haha.

Vecka 13 började med att jag inte spydde på morgonen men efter några timmar kom spyan och det är nästan värre för då hade jag ju hunnit äta frukost. Tröttheten var tillbaka, fanns det möjlighet så sov jag några timmar mitt på dagen fast jag sovit ut på morgonen. Vi var på ultraljud och fick se den lilla sparka med sina ben och såg nästan ut som han/hon vinkade till oss. Det var helt underbart att se att han/hon mådde bra men sjuk känsla att det rörde sig så mycket i mig men att jag inte kände nått.

Vecka 14, inget nytt förutom att jag små stunder under dagen kunde må ganska bra men morgon och kväll kräktes jag som vanligt. Läste i appen att denna vecka kunde man börja känna rörelser men antingen kände jag inget eller så vet jag inte hur det känns och därför missade det.

Idag börjar vecka 15 så nu hoppas vi att mitt mående vänder, hjälp mig hålla tummar och tår för det! Är så mycket jag vill göra, folk jag vill träffa och saker som behöver göras som jag inte orkar och det är skitjobbigt. Mitt mål på dagarna är nu att orka jobba och göra ett bra jobb sen är sova min prio, haha, kul tjej! Denna vecka hoppas jag som sagt på bättre mående och få känna lite rörelser från bebis, vore underbart!

Du är bäst!
/A

Likes

Comments

Det kanske verkar som att graviditeten var planerad och det var den delvis men tanken var inte att det skulle gå på första försöket, haha. Både jag och R har både hört och läst så många gånger att det kan ta upp till ett år att bli gravida och tänkte därför att det kanske var läge att börja. Vi bestämde oss för att helt enkelt sluta vara försiktiga och blir det så blir det men tänkte väll att efter jul någon gång hade varit perfekt för då hade jag hunnit jobba lite längre och vi kanske hade hunnit flytta till något större. Nu gick det ju lite fortare som sagt men vi är superglada och gör såklart det bästa av situationen!

Jag har ju ganska nyss börjat jobba och kommer efter att inte ens ha jobbat i ett år gå på mammaledighet. I början kändes det lite jobbigt dels för att jag älskar mitt jobb men också för rädslan hur cheferna skulle reagera eftersom jag nyss börjat. Hur dem och resten av kollegorna på jobbet reagerade kommer jag berätta i ett senare inlägg. Eftersom jag har ett fysiskt krävande jobb får jag sluta jobba sextio dagar innan beräknad förlossning men jag vill gärna jobba så länge jag bara orkar. Kanske är lätt för mig att säga nu men jag ska hålla alla fingrar och tår att min kropp kommer orka det och att jag får må bra i slutet.

Vill också i detta inlägg passa på att tacka er alla för alla grattis och lyckoönskningar sedan vi gick ut med graviditeten, blir alldeles rörd, tack tack tack!!

Gör det bästa av situationen så blir det bäst!
/A

Likes

Comments

Som ni såg i förra inlägget så väntar vi en liten knodd. Nu är vi i vecka 13 och shit vad svårt det varit att hålla tyst och jäklar vad orolig jag varit för missfall eller att allt inte ska vara bra. Nu ska jag berätta lite hur det gick till när jag och R fick veta att vi ska bli föräldrar.

Jag fick reda på det exakt i övergången till vecka 5 (4+0). Jag misstänkte det lite innan men tänkte mest att jag inbillade mig eftersom jag läst att det kan ta upp till ett år innan man blir gravid. Jag mådde lite små illa, kände mig lite känslig och började till och med gråta på jobbet en dag. Kände också lite spänningar eller hur man ska förklara i sidan av magen. Av någon anledning var jag ändå ganska säker på att jag inte var gravid men när jag drack alkohol under syskonhelgen tog det verkligen emot, var inte ens lite gott och jag vägrade ta en shot och det är jag glad för nu även om jag drack lite tyvärr.

Det var måndagen efter syskonhelgen jag insåg att min mens var 2 dagar sen så jag klev upp kvart över 5, gjorde ett test som var positivt. Innan jag gjorde testet hade jag bestämt mig för att om det var positivt skulle jag köpa någon liten mössa eller liknande och slå in med testet och ge till R men när jag såg att det stod gravid kunde jag inte hålla mig. Jag gick in till R som såklart fortfarande sov eftersom klockan var så lite och tände lampan och hoppade på honom och sa "kolla älskling", först blev han lite irriterad och sa "jag ser ju inget för lampan" sedan såg han testet jag höll framför honom och då sa han "oj" och jag sa "sjukt va? Vi ska bli föräldrar". Då fick jag en puss och han tog testet och kollade på det sen sa han "denna vecka kunde inte starta bättre", han blev verkligen jätteglad. Sedan åkte vi båda till respektive jobb och skrev lite då och då till varandra hur mycket man bara vill berätta för alla men att vi ska vänta lite iallafall.

R var så söt som direkt började googla på vad som händer i början och han köpte till och med en body haha, aldrig trodde jag att han skulle bli värre än mig i detta. Hoppas det håller i sig hela graviditeten. Han är också så gullig att han varje kväll pussar han först mig godnatt sen magen och varje morgon mig hejdå och sen magen, jag smälter ju! Det är ganska roligt ändå att jag uppskattar det för förut fick han inte ens röra magen för att jag var så missnöjd med den, haha! Nu får han röra och pussa hur mycket han vill. Vi är så sjukt förväntansfulla!

Le, det smittar av sig!
/A

Likes

Comments

Japp vi hade med oss en liten fripassagerare till Budapest, kul va?! Flera av er har kanske redan sett på instagram och Facebook att jag och min favorit ska bli FÖRÄLDRAR. Jag är så otroligt glad och skräckslagen på samma gång men jag ser verkligen fram emot att bli en liten familj.

Detta fick bli ett lite kort inlägg för att avslöja så kommer senare inlägg handla ganska mycket om min graviditet, hur den varit hittills, om det var planerat, tankar och funderingar osv. Har ni några förslag på vad jag borde skriva om eller visa så hör av er till mig, jag blir bara glad. Ni får också gärna höra av er om ni själva har någon erfarenhet av barn eller barnsaker, vad man behöver och vad som är onödigt eller vad som är viktigt att tänka på. Detta blir ju vårt första barn så vi är nybörjare båda två även om vi haft mycket barn omkring oss.

I nästa inlägg tänkte jag börja med att berätta hur jag fick reda på att jag var gravid, hoppas ni vill följa min resa? Detta trodde man inte för två år sedan.

Du är bäst!
/A

Likes

Comments

Förra veckan var jag och R i Budapest mellan torsdag och söndag och hade det jättemysigt bara han och jag. Längesen vi fick rå om varandra och bara vara vi så många dagar så det uppskattades starkt av oss båda.

Vi åkte tidigt på morgonen på torsdagen från Sundsvall och flög vid lunch till Tyskland och sedan bytte vi flyg till Budapest. Jag gillar verkligen inte att flyga men det gick jättebra, höll R:s hand hela tiden typ, haha! När vi var framme i Budapest insåg R att han glömt sin jacka med både bilnyckeln och hemmanyckel i på Arlanda och det blev lite panik eftersom jag inte hade någon nyckel med mig och bilen stod ju på parkeringen utanför Arlanda. De på hittegods hade stängt för dagen så vi kunde inte göra så mycket mer än att vänta till dagen efter så vi gick ut och letade en restaurang istället. Vi båda var så otroligt trötta och oroliga över nycklarna så det slutade med Donken, haha! Vi gick sedan tillbaka till hotellet och sov.

Dagen efter åt vi frukost och medan jag duschade ringde R till hittegods på Arlanda och de hade jackan tack och lov. Sedan promenerade vi runt och kollade på byggnader, kyrkor, och massa annat sedan åt vi mat, drack öl, åt glass och gick lite till och kollade lite till. Fötterna värkte när vi kom tillbaka till hotellet och mina ben kändes som spagetti, haha.

Budapest är väldigt vackert om man håller sig i "turistområdet" men kommer man lite utanför är det det motsatta, nästan lite obehagligt. Sedan innan vi åkte fick vi höra att allt skulle vara väldigt billigt men det upplevde vi inte att det var, lite billigare än i Sverige men inte många kronor tyckte vi. Servicen var usel överallt vi var förutom på hotellet och en av restaurangerna, aldrig sett så många människor som verkligen verkar hata sitt jobb, många drog inte ens på smilbanden eller reste sig och kom fram om man ville äta där. Ibland kunde vi sitta på en restaurang med lite folk i ca en kvart utan att personalen kom fram och gav meny eller hejade inte ens om vi försökte få ögonkontakt så ibland slutade det med att vi fick gå och det var lite irriterande. Glassen var fantastisk och likaså den lokala ölen, kommer sakna det!

På lördagen åkte vi på zoo och det var superkul, man fick komma väldigt nära djuren, dock gick det inte undgå att fundera på hur de där djuren faktiskt mådde och hur trångt vissa bodde, tyckte lite synd om dem. Sedan så var alla skyltar om djuren på ungerska vilken var lite dåligt för att vara en turistattraktion men så var det faktiskt på ganska många ställen och även vissa restaurangen och butiker också, konstigt faktiskt! På kvällen gick vi ner till floden igen och ät middag och myste lite.

Söndagen var vår sista dag så vi åt frukost, gjorde oss klara och checkade ut sedan gick vi till New York café som var ett riktigt vackert café. Vi hade dock inte räknat med att det skulle vara så populärt att det var kö in men den gick ganska fort ändå. R beställde en efterrätt och jag glass som båda var jättegoda. Lägger upp lite bilder på inredningen så får ni se hur vackert det var. Efter caféet gick vi en sväng ner till floden och åt lunch innan vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och åka till flygplatsen och hem.

Vi landade försent för att hämta ut R:s jacka så vi sov en natt på ett hotell i närheten och åkte sedan tillbaka dagen efter för att hämta jackan, bilen och åka hem. Sååå skönt att komma hem, borta bra men hemma bäst!

Varm kram till er!
/A

Likes

Comments