Jag behöver hjälp! Jag ska på bröllop i juni med klädkod kostym och vet inte vad jag ska ha för klänning. Den mörkblå klänningen nedan har jag köpt redan men den är ju tajt och som ni kanske läst i ett tidigare inlägg så är jag inte speciellt tajt i kroppen just nu. Hade ju hoppas på att hinna fokusera mer på att tappa vikt men det har skolan sett till att jag inte hunnit (för att skylla på nått, hehe). Den hade varit fin eftersom R har en mörkblå kostym och den täcker knän och axlar på ett elegant sätt, jag älskar den men inte min kropp. Nu har jag hittat tre till på Nelly.com (min favoritsida) men kan inte bestämma mig, vilken tycker ni att jag ska ha? Eller har någon något annat förslag som är fin men inte för tajt och inte får mig att se ännu större ut? Inte lätt att va tjej ibland, haha!

Bäst är du!
/A

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag har kommit in i den dålig period igen, är så otroligt stressad över allt. Känner att gråten är i halsen hela tiden och minsta lilla stress ger mig panik. Jag får sån där trötthet som inte går att beskriva och känslan att jag inte vill göra någonting alls ibland. Jag har ju varit mycket i skolan senaste tiden och skrivit på C-uppsatsen (som vi faktiskt fick ett C för förresten) vilket har gjort att jag och R inte tillbringat så mycket tid tillsammans. Vi bestämde därför förra helgen att vi skulle gå ut och äta och mysa bara vi två men när dagen var kommen hade jag, såklart, en dålig dag och kände inte för att göra någonting alls, ville knappt lämna soffan, så vi blev hemma istället. R åkte på Ica och köpte kött och pommes så lagade han mat hemma istället medan jag pluggade lite, tur han har förståelse för hur jag mår nu. Dagarna har varit upp och ner ett tag, ena dagen har jag gråten i halsen andra skrattar jag åt nästan vad som helst men efter minsta lilla ansträngning är jag helt slut.

Den största orsaken till mitt mående just nu är garanterat skolan och sluttentan. Känner mig sjukt pressad över att klara den och min besvikelse om jag inte klarar den skulle vara outhärdlig, jag MÅSTE klara den! När jag sitter och pluggar till den blir jag bara ännu mer stressad för jag inser hur mycket jag inte kan och ovissheten om vilka sjukdomar osv den kommer handla om gör mig också stressad, tänk om jag pluggar på fel saker? Vad som helst kan ju komma, jag får panik! Vill verkligen titulera mig som sjuksyster i sommar och inget annat!

I måndags började jag min sista praktik på infektionsavdelningen på Sundsvalls sjukhus och jag trivs redan jättebra, roliga arbetsuppgifter och fantastisk personal. Ska bli spännande att se vad jag kan efter dessa åtta veckor. Enda nackdelen med att ha praktik nu är att jag är så stressad över tentan. Efter en dag med praktik är både min kropp och hjärna helt slut och varken sugen eller mottaglig för plugg. Det gör att jag för det mesta bara pluggat när jag varit helt ledig och det känns för lite, alldeles för lite.

I helgen har jag varit ledig så plugg har varit min prioritering hela helgen men igår åkte vi en snabbis till Birsta för att gå på Mio och ittala outlet. Vi ville hitta något att pryda väggen med bredvid tvn och kolla på en skål jag velat ha länge. Vet nu vad som hände när vi kom ut från ittala? Jag mötte två vänner till mig och mitt ex och mitt ex, inte sett eller hört nått om/från honom på över ett och ett halvt år så blev alldeles chockad, visste inte hur jag skulle reagera. Blev en väldigt konstig situation med väldigt nervösa hej, tror dock inte ens han sa hej tillbaka eller ens lyfte blicken och kollade på mig. Har alltid trott att jag skulle bli arg av att se honom eftersom han från en dag till en annan ignorerade mig och försvann från mitt liv utan att ens ge mig en liten förklaring till varför han hatade mig, som jag sagt förut det var som att han dog. Jag reagerade helt tvärtom än jag trott, blev glad, glad för att se att han lever och mår bra, det jag undrat länge fick jag svar på, äntligen! Han kommer alltid betyda mycket för mig oavsett om han vill eller inte och jag hoppas att han någon dag slutar ignorera mig och åtminstone kan säga hej och prata med mig som en vuxen människa.

Nog om honom, jag hittade iallafall en väggljusstake att ha på väggen bredvid tvn. Eftersom dörröppningen är där kan jag ju inte ha någonting som sticker ut så mycket så alternativet var tavlor eller nått annat som sitter fast på väggen. Tavlor har vi ju redan på två väggar så tycker att det skulle bli för mycket att sätta tavlor där också tror jag. Jag har köpt ett brickbord också men inte riktigt bestämt vad jag ska ha på det än, kom gärna med tips? Sedan fick jag köpa en matta från en vän för väldigt billig peng så vardagsrummet är som nytt just nu men ändå inte nöjd, vet inte hur jag ska göra!

Nu ska jag fortsätta plugga ett tag innan jag ska på bio med min mamma och lillasyster. Min lillasyster fick det av oss i födelsedagspresent i januari så det är på tiden att ta tag i det. Vi ska se skönheten och odjuret så hoppas hon inte tycker att den är för läskig, hon är nio år.

Var dig själv, det blir alltid bäst i slutändan!
/A

Likes

Comments

Nu äntligen har vi satt upp vinstället vi köpte för några veckor sedan och jag älskar det. Dock saknas vinflaskorna som ska fylla det men det får fyllas på så småningom har vi tänkt. Vi fick också upp en tavelhylla jag fick av Evelina men har fortfarande inte hittat nått motiv att ha i tavlorna, letar för fullt. Lite svårt är det att leta när jag inte riktigt vet vad jag söker, vet inte vad jag vill ha. Hittar jag en, kollar jag på den, funderar och letar vidare, Jag fastnar inte för någon alls.

Tillbaka till vin, jag har typ lärt mig dricka rödvin. Har ju alltid varit en rosédrickare och rödvin har verkligen inte varit min grej men har smakat och druckit nått glas när jag blivit bjuden och sist var det faktiskt inte så illa. Jag är ganska anti att dricka "i onödan" eller hur man ska säga. Jag dricker i stort sätt aldrig om jag inte ska festa "fullt ut". Är det en lugn kväll kan jag lika gärna vara nykter och köra bil för jag har oftast lika kul ändå men jag tycker att det ser mysigt ut när folk dricker ett glas rött och myser i soffan eller till en god köttbit. Det ser också mysigt ut att dricka lite rött, snacka skit och mysa med tjejkompisarna samtidigt, en typiskt tjejkväll. Är egentligen för det mysiga jag vill lära mig dricka det, känns lite vuxet, haha!

Nu ska jag ta hand om min kära R och fixa lite kvällsfika till oss medan han kollar på sitt favoritlag Inter på tvn som nyss börjat spela. Fördelen med att han är så sportintresserad är att jag får så många anledningar till att sätta mig och plugga men det måste nog vara den enda, haha! Fick en jacka bara sådär av honom häromdagen förresten, huuur söt? Jag nämnde lite snabbt att jag hittat en jacka på Birsta och dagen efter fick jag den. Han smög och skötte det så snyggt så jag anade ingenting, har jag sagt att han är bäst?! Älskar han!

Du är grym!
/A

Likes

Comments

Jag har aldrig varit den med speciellt bra självförtroende, har aldrig tyckt att jag ser bra ut och aldrig gillat min kropp. Nu har det dock blivit extremt illa. Jag sminkar mig på morgonen utan att ens en enda dag bli nöjd, håret är katastrof och kroppen ska vi inte ens prata om. Jag vet att det är fel av mig att skriva detta för det finns garanterat fler som har det så mycket värre än mig men för mig är detta jättejobbigt, för att JAG SJÄLV ska må bra och jag har ju denna blogg för att skriva av mig så nu tänker jag göra det.

Jag har så länge jag minns haft rätt bra ämnesomsättning faktiskt, jag har i perioder ätit mängder av onyttiga saker, inte tränat en sekund men ändå inte ens ökat ett kg på vågen. Detta vände som på över en natt och på bara ett år hade jag gått upp sex kg och ett halvår till 6 kg till, alltså tolv (!!) kg på ett och ett halvt år. Det är inte okej någonstans varken för min hälsa eller mitt självförtroende. Visst det senaste halvåret har vi suttit väldigt mycket stilla i skolan och skrivit uppsats bland annat men året innan det då? Vad har hänt då? Jag har inte rört mig mindre än vanligt då. Är det att jag blivit äldre? Vad det än är så måste jag göra någonting åt det, jag mår inte bra av detta, punkt!

Jag har alltid älskat shopping och kläder och varit mån om mitt utseende men nu är det inte roligt längre, jag vet knappt vad jag har för stil längre. Jag vill bara spy när jag står i en provhytt och jag vägrar ha på mig någonting annat än långärmat på grund av att mina armar blivit så stora. Folk säger till mig att "skärp dig du har inte blivit stor" eller "det syns inte att du gått upp i vikt" men det är bara skitsnack även om jag förstår att de vill väl. Jag ser det sjukt tydligt på kort om någon tagit på mig, det är då jag blir mest påmind eller när jag ser mig själv i spegeln utan kläder. Jag har också märkt det på att vissa kläder är för små i framförallt armarna (tajt över magen har jag inte haft på flera år) och att jeansen är sjukt jobbiga att sitta länge i. Den enda fördelen med detta måste väll i och för sig vara att jag shoppar minimalt mycket just nu eftersom inget sitter snyggt och då sparar jag ju mer pengar än förut. Dock har det ju gått lite pengar på inredning istället men inte alls lika mycket och det hjälper ju R till med också.

Ansiktet är också mycket rundare, har aldrig haft någon synlig dubbelhaka om jag inte gör till mig, nu har jag det. Min kortklippta frisyr ramar dessutom in ansiktet och får det att se ännu rundare ut nu och håret är dessutom i en längd nu jag inte alls gillar, tur jag ska klippa mig på söndag!

Jag vet inte vad jag ska göra för att få motivation att äta rätt och träna. Jag är bokstavligt talat helt slut när jag kommer hem på dagarna och har noll motivation att åka och träna då. Jag har inte heller någon motivation att laga två olika maträtter till mig och R bara för att jag vill äta nyttigare och inte han även fast vi oftast lagar maten tillsammans. Jag vill inte heller vara någon som inte kan äta det ena och det andra bla bla bla, tycker det är jättetråkigt med sånna människor (förlåt). Det känns lite som att jag gett upp men inte accepterat, går konstant runt och är besviken på mig själv istället men tar aldrig riktigt tag i det. Hur gör man? Har du något tips? Vad som helst!

I somras var jag inte på stranden en enda gång för att jag inte ville visa min kropp och snart är det sommar igen och kroppen är ca sex-sju kg värre nu. Det är dessutom försent att hinna tappa i alla fall tio kg innan sommaren och det tynger mig ännu mer och hjälper mig inte alls upp från min "gett upp grop".

På måndag börjar praktiken igen, äntligen! Då får jag röra på mig under "skoltid" igen vilket känns underbart. Jag har lovat mig själv att jag ska gå minst femton tusen steg om dagen och har jag inte gjort det får jag fortsätta gå när jag kommer hem tills jag uppnått det, sen äta och varva ner. Jag har också nolltolerans mot alkohol under denna tid (förutom en 30års fest en helg) och godisförbud under vardagarna men helst helger också. Jag ska försöka minska mina matportioner och försöka tänka på vad jag lagar, tror ni jag kommer klara detta?

Vad brukar ni göra för att bli motiverad? Hur undviker ni godsaker? Hjälp mig snälla!

Man är vad man äter, uppenbarligen!
/A

Likes

Comments

Jag börjar må bättre nu, framförallt över skolan! Jag har klarat allt jag låg efter med och C-uppsatsen vi kämpat med i tio veckor är nu godkänd (!!), den känslan går inte att beskriva!

Vi hade bestämt oss att om vi klarade den så skulle vi elda upp den, sagt och gjort, det gjorde vi, haha och jäklar vad vi luktade rök efteråt. Det var inte alls genomskinligt vad vi hade gjort men vi valde i alla fall en säker plats för att undvika att bli klassade som pyromaner, haha!

Nu har vi "bara" den stora sluttentan NKSE, praktik och praktiskt prov och sedan är vi SJUKSKÖTERSKOR!! Hur sjukt?? som jag kämpat!!

Sluttentan görs samma dag och tid av alla sjuksköterskestudenter i hela Sverige. Det är en tenta där allt man har gått igenom i utbildningen kan förekomma. Det gör mig jättenervös eftersom jag haft så kämpigt i utbildningen med både liv och tentor så mitt fokus har inte alltid varit på topp och därför känner jag att jag lärt mig mycket för stunden tyvärr. Det är dock bra att denna tenta finns för nu måste jag ju friska upp minnet och kunna "allt" och då kommer jag ju vara mer förberedd på kommande arbetslivet också men jag är så fruktansvärt nervös över att inte klara den och därför inte ta examen, skulle bli så ledsen när jag tagit mig ända hit!

Praktikplats fick jag veta igår, jag ska vara på infektionsavdelningen på sjukhuset. Det ska bli spännande, många säger att man lär sig mycket där så det är ju jättebra men känns lite läskigt att det är infektion av någon anledning. Praktiken börjar den tredje april och det ser jag verkligen fram emot, ska bli skönt att slippa skolbänken och på jobba lite praktiskt igen.

Praktiska provet ska vi ha på avdelningen vi har praktik på. Vi ska helt ensamma klara av att ta hand om en patient och allt vad som innebär med omvårdnad, medicinering, planering osv. Det är jag också lite nervös över men mest för att någon ska stå och övervaka mig medan jag jobbar för att kunna bedöma mig.

I eftermiddag ska jag också hospitera på Hematologen på sjukhuset för att se hur de jobbar och eventuellt börja jobba där när jag är klar. Hematologen är en avdelning för patienter med sjukdomar som engagerar blodet och benmärgen som exempelvis akut och kronisk leukemi, myelom, lymfom, polycytemia vera och myelodysplastiskt syndrom. Jag tycker det verkar spännande och hört mycket bra om den avdelningen så det ser jag fram emot i eftermiddag.

Imorgon ska jag eventuellt också hospitera på kardiologen på sjukhuset, också för att se om jag skulle kunna tänka mig att jobba där. Kardiologen är en avdelning för hjärtpatienter. Det verkar också intressant och som något jag eventuellt skulle kunna tänka mig när jag är klar så det ser jag också fram emot.

Jag får panik över vart jag ska jobba i framtiden även om jag vet att det är brist överallt så trivs jag inte är det inte svårt att byta. Jag vill ju helst jobba med barn men känner samtidigt att jag vill ha lite mer erfarenhet innan jag gör det och därför kommer jag inte söka mig till barn direkt. Jag får också lite panik över att resten av litet kommer jag jobba som sjuksköterska när jag är van att jobba på helt skilda jobb som restaurang, butik och reception samtidigt. Receptionen på hotellet kommer jag verkligen sakna för det jobbet gillar jag verkligen. Jag gillar att man har kostym och klackar, jag gillar att hjälpa och prata med människor för att göra dem nöjda och jag älskar mina kollegor. Känner jag mig själv rätt kommer jag nog inte släppa dem helt, är jag ledig och dem behöver hjälp kommer jag nog att ställa upp, haha!

Det absolut "bästa" med att börja jobba är att få en riktig lön, är så less på att leva på lite och ingenting som student och att nästan varje månad sno lite pengar från mitt spar. Min plan är dock att fortsätta leva på så lite jag kan för att spara upp min sparkonto igen och att sedan kunna köpa en större lägenhet tillsammans med R så jag också investerar i någonting snart.

Ska bli spännande att se hur mitt liv ser ut om ett år, vart jag bor, jobbar osv. Det får framtiden utvisa.

Nu ska jag kliva upp, duscha och steka lite ägg och bacon innan jag åker till sjukhuset. Idag blir en bra dag!

Börja varje dag med leende!
/A

Likes

Comments

Ni vet den där trådstolen jag köpte via blocket som jag sedan skulle spraya svart? Det var bokstavligt talat lättare sagt än gjort! Inte tänkte jag på att majoriteten av färgen sprutas utanför när man sprayar en trådstol men det gjorde det, såklart. Fem (!!!) hela sprayburkar gick det åt och ändå blev resultatet inte perfekt, ni anar inte hur nära jag var att slänga stolen. Det hade jag dock gjort också om det inte var det att jag betalat en massa för den i både stol, frakt och färg. Tur R räddade min studentekonomi och hjälpte till med betalningen fast han egentligen inte ville ha stolen, han måste verkligen älska mig, haha! Han fick dessutom för första gången se ett av mina irritationsutbrott (när jag ville slänga stolen) och vi är tillsammans än, så antar att han klarade av det, haha!

Men men en svart stol blev det, typ, och nu står den i vårt vardagsrum. Några saker till ska på plats och tavlorna upp på väggen innan vardagsrummet är "klart".

Visst är det irriterande när man föreställt sig något och det inte blir så?

Ge aldrig upp!
/A

Likes

Comments

Bland det svåraste jag vet är att hitta tavlor jag tycker om. Vill inte köpa någon tavla för flera hundra kronor som jag inte till 110% vill ha men vill inte heller att väggarna ska vara tomma. Jag har kommit på den perfekta tillfälliga och billiga lösningen som kanske inte är skitsnyggt men fungerar absolut tills min tavla dyker upp. Jag fick idén första gången när jag flyttade själv och kände att jag saknade någonting på väggarna men hittade ingen tavla jag gillade. Ramar hade jag köpt och spikat upp på väggen där de skulle sitta men utan tavla i då tog jag mina servetter som motiv och det blev faktiskt ganska bra för att kosta 19 kr (se bild 1). Fått mycket beröm för tavlan och folk såg inte att det var servetter fören de gick väldigt nära, haha. Men vet ni vad? Nu har jag gjort det igen fast med ett annat mönster både i sovrummet och vardagsrummet. Letat i två månader nu efter tavlor jag vill ha men hittar ingen favorit så jag tog till servettlösningen för 19 kr igen i samma ramar jag redan hade. Egentligen hade jag velat ha vita ramar i sovrummet men hade redan de svarta så de fick duga, är ju student som sagt!

Om ni har någon idé på några fina tackar är jag väldigt öppen för förslag, vill inte ha någon klyschig text och gärna nått med lite färg så vi inte drunknar i svartvitt här.

Älskar att pyssla till mina egna saker, önskar att jag hade mer möjligheter till att kunna snickra och bygga för ibland tänker jag på något jag vill ha men hittar inte det perfekta och skulle därför vilja ha möjlighet och kunskap att göra det själv.

Idag fick jag trådstolen jag köpte på blocket också, den jag skrev om i något inlägg sedan, superkul! Den är dock röd men jag har köpt sprayfärg så ska åka till mina svärföräldrar sedan och spraya den i deras garage och sedan bjuder dem på middag, bäst är dem!

Har ni något smart provisorisk ni gjort medan ni letar efter det perfekta?

Du kan om du vill!
/A

Likes

Comments

Spenderat helgen i Umeå med mina flickor. Har verkligen haft det hur bra som helst, så glad att jag har dem i mitt liv!

Förra året när jag fyllde tjugofyra fick jag från min bästa vän Sandra en resa till Umeå för att umgås med våra vänner som bor där men eftersom jag jobbade mycket plus skolan så han vi aldrig med det. I år fick jag av henne biljetter till vår favoritkomiker Johan Glans som hade show i Umeå så då slog hon ihop mina presenter också åkte vi dit både för att umgås och kolla på showen, gulligt va?

Jag startade fredagen med att kliva upp halv 6 för att packa klart och åka till skolan. Bilen till Umeå skulle gå ca 9.00 och vi behövde fixa det sista på C-uppsatsen vi jobbat på i tio veckor för att sedan skicka in den så vi kunde slappna av i helgen. Det drog ut lite på tiden men vi kom iväg ca 10 istället. I Örnsköldsvik tog vi ett snabbt stopp för lunch och vid ca 14 var vi framme i Umeå hos tjejerna. Varje gång vi ses är det som att vi aldrig varit ifrån varandra, de är helt underbara! Vid 17 åkte jag och Sandra på showen som var, utan att överdriva, det roligaste jag upplevt i hela mitt liv. Vi skrattade så tårarna sprutade och käkarna krampade, så fruktansvärt bra! Efter showen mötte vi upp tjejerna och gick på vezzo för att äta men väntetiden var ca 30 min på bordet så vi hängde i baren medan vi väntade. När vi sedan fick bordet åt och drack vi gott och satt kvar ett bra tag så det han bli några glas, hehe! Vi skulle ta en lugn kväll men vi alla var ganska taggade så vi gick till ett annat ställe efter vezzo som hade musikquiz. Där blev det lite mer dryck och spel men vi vann inte fast vi själva tyckte att vi var grymma (vi fuskade en del, hehe). Efter förlusten gick vi till olearys ett tag men då hade min trötthet kommit ikapp, satt mest och gäspade men vi blev inte kvar där så länge och var hemma ca halv 2 och jag slocknade ovaggad.

På lördagen vaknade jag och Sandra supertidigt eftersom solen lyste rakt in på oss och vid ca 8 vaknade även de andra. Vi var ganska bakis eftersom kvällen blev hårdare än vi tänkt så vi tog det väldigt lugnt, duschade och åkte till stan vid lunchtid. Vi började med att äta innan vi shoppade lite och handlade inför kvällens middag sedan åkte vi hem och kollade på tv och slappade i soffan. Vi gjorde oss sedan klara och lagade och åt middagen innan fler kom och förfestade med oss. Jäklar vad kul vi hade på förfesten, vi gjorde charader, rygg mot rygg, dansade och sjöng så till och med grannarna klagade, haha! Sedan tog vi taxi till en krog som hette Rex, väldigt fint där inne, men de stängde 2 så vi han knappt vara där något. Han dansa och dricka ett glas sedan gick vi på Max och åt ett bra tag innan vi åkte hem och somnade vid ca halv 5.

På söndagen vaknade jag och Sandra kl 7 återigen av att solen lyste in fast vi inte somnat fören halv 5 , supertrötta men helt omöjligt att somna om. Strax efter kom Jossan upp och såg ut som att hon skulle dö vilken sekund som helst, men veton va hon överlevde, pju! När de andra klev upp fixade dem våffelfrukost och smoothie som var helt fantastisk. Sedan la vi oss alla i soffan och kollade på film innan det var dags för oss att åka hem igen.

Förutom den usla sömnen var det en av de bästa helgerna jag upplevt på länge, kan inte nog tacka för presenterna och för de underbara människorna jag får ha i mitt liv! Bäst bäst bäst!!

Hoppas er helg också varit underbar!

Du är så fin när du ler!
/A

Likes

Comments

Vet ni va? Jag har ju glömt att berätta att jag och min kära R blivit sambos, eller vi har varit sambos sedan den 1 dec enligt adressändringen faktiskt. Tanken var väll att vi skulle vänta lite längre även om vi verkligen trivdes ihop men eftersom jag behövde säga upp min lägenhet som jag hyrde ut i andrahand och det kändes onödigt att adressändra till Evelina som jag bodde med då så blev det enklast att adressändra till R. I denna veva flyttade jag mer eller mindre in hos R helt också, fast jag hade tre månader kvar hos Evelina. Det blev enklast att göra så då jag redan mer eller mindre bodde där, det enda som saknades var mina saker men det löste jag rätt snabbt, haha. Jag kom hem nästan varje dag med nya saker från mina boenden och vi (läs jag) fick börja pussla för att få plats med allt. Lägenheten är en 2a men innan vi fick ordning på alla mina saker kändes den inte större än en jordkällare, haha. Fram till 1 mars nu har jag haft två boenden men R har varit så snäll och låtit mig endast betala hyran hos Evelina eftersom jag fortfarande är student så det är inte fören denna månad jag började betala hos han, eller oss är det ju officiellt nu.

Jag trivs verkligen med att bo med honom och framförallt att vara med honom. Varje dag visar han hur mycket han tycker om mig, vi har sjukt roligt tillsammans och vi bråkar minimalt mycket. Varje gång man är ifrån honom längtar man till hans famn och jag kommer bra överens med både hans familj och vänner vilket är väldigt viktigt för mig. Kunde inte ha fått en bättre pojkvän och ibland funderar jag på vad jag gjort för att förtjäna honom men vad jag än gjort är jag glad att jag gjorde det. Vi har varit tillsammans i ett helt halvår nu, haha, det känns dock som mycket längre men det är nog för att vi är så öppna för varandra så vi lär känna varandra bra och trivs med det. Undra hur många av er som tänker nu "De är nykära, det går över" haha och ja det är vi men jag hoppas inte det går över, det kommer det inte, haha!

Lägenheten behöver lite kärlek i vissa rum så för någon helg sen tog vi tag i vardagsrummet och tapetserade och möblerade om. Eller rättare sagt, mina svärföräldrar tapetserade om medan vi var på skola och jobb, hur underbara?! De ställer alltid upp i ur och skur, som exempel när vi var sjuka kom de med halva Apoteket och mat och när vi fått nån fläck på kläder som inte går bort får dem bort den (ett mirakel). De är guld värda!

Nästa steg i renoveringen är badrummet, det ser jag mindre fram emot, men det blir nog bra när det är klart, planen är väll att fixa det i maj ungefär så det är klart innan sommaren, vi får se.

Bo med någon är verkligen min grej, är verkligen inge bra på att bo själv, gillar inte ens att vara ensam hemma, haha. Det enda jobbiga med att bo med någon är inredningen, att inte bara min åsikt räknas dock är det mycket enklare nu än med mitt ex. R har sagt att jag får köpa vad jag vill men det han tycker är onödigt får jag betala själv resten hjälper han till med, haha. Det enda kravet han har haft var att AIK tavlan han har skulle upp på väggen och ni som läst min blogg vet ju att jag absolut inte är aikare men jag fick tillslut ge med mig även om jag inte gillar det alls, men men. Mitt ex däremot var ganska intresserad av inredning då han jobbade mycket med nya hus bland annat så med honom var det svårare att komma överens ibland även om det ofta blev bra till slut men när jag flyttade ut ändrades en hel del så antar att det ändå vad jag som hade fått som jag ville ändå, haha! För mig är inredningen jätteviktig för att jag ska trivas, jag vill att folk ska komma hem till mig och säga att det är fint men som student är det otroligt svårt att inreda som man vill. Just nu tex har jag fått köpa mycket som "duger så länge" för att det jag egentligen vill ha är för dyrt men processen går framåt. Dock blir man väll aldrig helt nöjd och rätt vad det är kommer en ny säsong och den är dags att bytas ut igen, haha! Inte lätt!

Bifogar lite bilder på hur mitt hem ser ut just nu och lite före och efter från renoveringen så fattar ni vad jag pratat om, haha! Om någon har något tips på ett snyggt, inte alltför dyrt soffbord så hojta till, hittar inget som faller mig i smaken helt och då vill jag inte köpa ett för flera tusen kronor. Jag har också beställt ett vinställ och en trådstol som ska vara med i inredningen men som jag inte fått än men jag längtar tills dem kommer. Vill också ha en sänggavel till sovrummet och ny tapet men det får vänta, inte alls någon prio än på ett tag.

Likes

Comments

Precis som rubriken så har jag fyllt halvvägs till femtio år, jag fyllde hela tjugofem vintrar den 9 februari, herregud! Jag hade inte alls lika mycket ångest som när jag skulle fylla tjugofyra konstigt nog men tjugofem känns ändå som en bra ålder, tror jag, känns vuxet men ändå inte, Haha! Bästa med att vara i denna ålder är att man får bestämma när man vill vara vuxen och när man vill vara tonåring, typ iaf.

Tjugofem känns lite som att man fyller något speciellt, jämt fast ändå inte, lite som när man fyllde arton. Förra året hade jag ju en stor 24 års fest men i år har jag ju mått lite sådär och hade varken ork eller lust att fixa en sån fest igen även fast jag fyllde mer speciellt i år. Istället drog jag ihop en tjejfest hemma, men eftersom jag inte bor på 130 kvm så kunde jag inte bjuda alla jag ville, det kändes lite tråkigt för det fanns väldigt många jag inte bjöd som jag egentligen ville, kände mig så dum!

Festen blev jättebra ändå fast jag inte la ner så mycket tid och ork på att fixa den men alla verkade i alla fall ha jättekul och det är viktigast! Jag är så otroligt tacksam över vilka fina människor jag har i mitt liv och superglad över alla fina presenter jag fick, enormt med kärlek till dem!

Hoppas mitt år som 25 år bjuder på en massa roliga saker, nya erfarenheter och framförallt att jag blir helt frisk och mår bra igen!

Du är älskad!
/A

Likes

Comments