Jag börjar må bättre nu, framförallt över skolan! Jag har klarat allt jag låg efter med och C-uppsatsen vi kämpat med i tio veckor är nu godkänd (!!), den känslan går inte att beskriva!

Vi hade bestämt oss att om vi klarade den så skulle vi elda upp den, sagt och gjort, det gjorde vi, haha och jäklar vad vi luktade rök efteråt. Det var inte alls genomskinligt vad vi hade gjort men vi valde i alla fall en säker plats för att undvika att bli klassade som pyromaner, haha!

Nu har vi "bara" den stora sluttentan NKSE, praktik och praktiskt prov och sedan är vi SJUKSKÖTERSKOR!! Hur sjukt?? som jag kämpat!!

Sluttentan görs samma dag och tid av alla sjuksköterskestudenter i hela Sverige. Det är en tenta där allt man har gått igenom i utbildningen kan förekomma. Det gör mig jättenervös eftersom jag haft så kämpigt i utbildningen med både liv och tentor så mitt fokus har inte alltid varit på topp och därför känner jag att jag lärt mig mycket för stunden tyvärr. Det är dock bra att denna tenta finns för nu måste jag ju friska upp minnet och kunna "allt" och då kommer jag ju vara mer förberedd på kommande arbetslivet också men jag är så fruktansvärt nervös över att inte klara den och därför inte ta examen, skulle bli så ledsen när jag tagit mig ända hit!

Praktikplats fick jag veta igår, jag ska vara på infektionsavdelningen på sjukhuset. Det ska bli spännande, många säger att man lär sig mycket där så det är ju jättebra men känns lite läskigt att det är infektion av någon anledning. Praktiken börjar den tredje april och det ser jag verkligen fram emot, ska bli skönt att slippa skolbänken och på jobba lite praktiskt igen.

Praktiska provet ska vi ha på avdelningen vi har praktik på. Vi ska helt ensamma klara av att ta hand om en patient och allt vad som innebär med omvårdnad, medicinering, planering osv. Det är jag också lite nervös över men mest för att någon ska stå och övervaka mig medan jag jobbar för att kunna bedöma mig.

I eftermiddag ska jag också hospitera på Hematologen på sjukhuset för att se hur de jobbar och eventuellt börja jobba där när jag är klar. Hematologen är en avdelning för patienter med sjukdomar som engagerar blodet och benmärgen som exempelvis akut och kronisk leukemi, myelom, lymfom, polycytemia vera och myelodysplastiskt syndrom. Jag tycker det verkar spännande och hört mycket bra om den avdelningen så det ser jag fram emot i eftermiddag.

Imorgon ska jag eventuellt också hospitera på kardiologen på sjukhuset, också för att se om jag skulle kunna tänka mig att jobba där. Kardiologen är en avdelning för hjärtpatienter. Det verkar också intressant och som något jag eventuellt skulle kunna tänka mig när jag är klar så det ser jag också fram emot.

Jag får panik över vart jag ska jobba i framtiden även om jag vet att det är brist överallt så trivs jag inte är det inte svårt att byta. Jag vill ju helst jobba med barn men känner samtidigt att jag vill ha lite mer erfarenhet innan jag gör det och därför kommer jag inte söka mig till barn direkt. Jag får också lite panik över att resten av litet kommer jag jobba som sjuksköterska när jag är van att jobba på helt skilda jobb som restaurang, butik och reception samtidigt. Receptionen på hotellet kommer jag verkligen sakna för det jobbet gillar jag verkligen. Jag gillar att man har kostym och klackar, jag gillar att hjälpa och prata med människor för att göra dem nöjda och jag älskar mina kollegor. Känner jag mig själv rätt kommer jag nog inte släppa dem helt, är jag ledig och dem behöver hjälp kommer jag nog att ställa upp, haha!

Det absolut "bästa" med att börja jobba är att få en riktig lön, är så less på att leva på lite och ingenting som student och att nästan varje månad sno lite pengar från mitt spar. Min plan är dock att fortsätta leva på så lite jag kan för att spara upp min sparkonto igen och att sedan kunna köpa en större lägenhet tillsammans med R så jag också investerar i någonting snart.

Ska bli spännande att se hur mitt liv ser ut om ett år, vart jag bor, jobbar osv. Det får framtiden utvisa.

Nu ska jag kliva upp, duscha och steka lite ägg och bacon innan jag åker till sjukhuset. Idag blir en bra dag!

Börja varje dag med leende!
/A

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ni vet den där trådstolen jag köpte via blocket som jag sedan skulle spraya svart? Det var bokstavligt talat lättare sagt än gjort! Inte tänkte jag på att majoriteten av färgen sprutas utanför när man sprayar en trådstol men det gjorde det, såklart. Fem (!!!) hela sprayburkar gick det åt och ändå blev resultatet inte perfekt, ni anar inte hur nära jag var att slänga stolen. Det hade jag dock gjort också om det inte var det att jag betalat en massa för den i både stol, frakt och färg. Tur R räddade min studentekonomi och hjälpte till med betalningen fast han egentligen inte ville ha stolen, han måste verkligen älska mig, haha! Han fick dessutom för första gången se ett av mina irritationsutbrott (när jag ville slänga stolen) och vi är tillsammans än, så antar att han klarade av det, haha!

Men men en svart stol blev det, typ, och nu står den i vårt vardagsrum. Några saker till ska på plats och tavlorna upp på väggen innan vardagsrummet är "klart".

Visst är det irriterande när man föreställt sig något och det inte blir så?

Ge aldrig upp!
/A

Likes

Comments

Bland det svåraste jag vet är att hitta tavlor jag tycker om. Vill inte köpa någon tavla för flera hundra kronor som jag inte till 110% vill ha men vill inte heller att väggarna ska vara tomma. Jag har kommit på den perfekta tillfälliga och billiga lösningen som kanske inte är skitsnyggt men fungerar absolut tills min tavla dyker upp. Jag fick idén första gången när jag flyttade själv och kände att jag saknade någonting på väggarna men hittade ingen tavla jag gillade. Ramar hade jag köpt och spikat upp på väggen där de skulle sitta men utan tavla i då tog jag mina servetter som motiv och det blev faktiskt ganska bra för att kosta 19 kr (se bild 1). Fått mycket beröm för tavlan och folk såg inte att det var servetter fören de gick väldigt nära, haha. Men vet ni vad? Nu har jag gjort det igen fast med ett annat mönster både i sovrummet och vardagsrummet. Letat i två månader nu efter tavlor jag vill ha men hittar ingen favorit så jag tog till servettlösningen för 19 kr igen i samma ramar jag redan hade. Egentligen hade jag velat ha vita ramar i sovrummet men hade redan de svarta så de fick duga, är ju student som sagt!

Om ni har någon idé på några fina tackar är jag väldigt öppen för förslag, vill inte ha någon klyschig text och gärna nått med lite färg så vi inte drunknar i svartvitt här.

Älskar att pyssla till mina egna saker, önskar att jag hade mer möjligheter till att kunna snickra och bygga för ibland tänker jag på något jag vill ha men hittar inte det perfekta och skulle därför vilja ha möjlighet och kunskap att göra det själv.

Idag fick jag trådstolen jag köpte på blocket också, den jag skrev om i något inlägg sedan, superkul! Den är dock röd men jag har köpt sprayfärg så ska åka till mina svärföräldrar sedan och spraya den i deras garage och sedan bjuder dem på middag, bäst är dem!

Har ni något smart provisorisk ni gjort medan ni letar efter det perfekta?

Du kan om du vill!
/A

Likes

Comments

Spenderat helgen i Umeå med mina flickor. Har verkligen haft det hur bra som helst, så glad att jag har dem i mitt liv!

Förra året när jag fyllde tjugofyra fick jag från min bästa vän Sandra en resa till Umeå för att umgås med våra vänner som bor där men eftersom jag jobbade mycket plus skolan så han vi aldrig med det. I år fick jag av henne biljetter till vår favoritkomiker Johan Glans som hade show i Umeå så då slog hon ihop mina presenter också åkte vi dit både för att umgås och kolla på showen, gulligt va?

Jag startade fredagen med att kliva upp halv 6 för att packa klart och åka till skolan. Bilen till Umeå skulle gå ca 9.00 och vi behövde fixa det sista på C-uppsatsen vi jobbat på i tio veckor för att sedan skicka in den så vi kunde slappna av i helgen. Det drog ut lite på tiden men vi kom iväg ca 10 istället. I Örnsköldsvik tog vi ett snabbt stopp för lunch och vid ca 14 var vi framme i Umeå hos tjejerna. Varje gång vi ses är det som att vi aldrig varit ifrån varandra, de är helt underbara! Vid 17 åkte jag och Sandra på showen som var, utan att överdriva, det roligaste jag upplevt i hela mitt liv. Vi skrattade så tårarna sprutade och käkarna krampade, så fruktansvärt bra! Efter showen mötte vi upp tjejerna och gick på vezzo för att äta men väntetiden var ca 30 min på bordet så vi hängde i baren medan vi väntade. När vi sedan fick bordet åt och drack vi gott och satt kvar ett bra tag så det han bli några glas, hehe! Vi skulle ta en lugn kväll men vi alla var ganska taggade så vi gick till ett annat ställe efter vezzo som hade musikquiz. Där blev det lite mer dryck och spel men vi vann inte fast vi själva tyckte att vi var grymma (vi fuskade en del, hehe). Efter förlusten gick vi till olearys ett tag men då hade min trötthet kommit ikapp, satt mest och gäspade men vi blev inte kvar där så länge och var hemma ca halv 2 och jag slocknade ovaggad.

På lördagen vaknade jag och Sandra supertidigt eftersom solen lyste rakt in på oss och vid ca 8 vaknade även de andra. Vi var ganska bakis eftersom kvällen blev hårdare än vi tänkt så vi tog det väldigt lugnt, duschade och åkte till stan vid lunchtid. Vi började med att äta innan vi shoppade lite och handlade inför kvällens middag sedan åkte vi hem och kollade på tv och slappade i soffan. Vi gjorde oss sedan klara och lagade och åt middagen innan fler kom och förfestade med oss. Jäklar vad kul vi hade på förfesten, vi gjorde charader, rygg mot rygg, dansade och sjöng så till och med grannarna klagade, haha! Sedan tog vi taxi till en krog som hette Rex, väldigt fint där inne, men de stängde 2 så vi han knappt vara där något. Han dansa och dricka ett glas sedan gick vi på Max och åt ett bra tag innan vi åkte hem och somnade vid ca halv 5.

På söndagen vaknade jag och Sandra kl 7 återigen av att solen lyste in fast vi inte somnat fören halv 5 , supertrötta men helt omöjligt att somna om. Strax efter kom Jossan upp och såg ut som att hon skulle dö vilken sekund som helst, men veton va hon överlevde, pju! När de andra klev upp fixade dem våffelfrukost och smoothie som var helt fantastisk. Sedan la vi oss alla i soffan och kollade på film innan det var dags för oss att åka hem igen.

Förutom den usla sömnen var det en av de bästa helgerna jag upplevt på länge, kan inte nog tacka för presenterna och för de underbara människorna jag får ha i mitt liv! Bäst bäst bäst!!

Hoppas er helg också varit underbar!

Du är så fin när du ler!
/A

Likes

Comments

Vet ni va? Jag har ju glömt att berätta att jag och min kära R blivit sambos, eller vi har varit sambos sedan den 1 dec enligt adressändringen faktiskt. Tanken var väll att vi skulle vänta lite längre även om vi verkligen trivdes ihop men eftersom jag behövde säga upp min lägenhet som jag hyrde ut i andrahand och det kändes onödigt att adressändra till Evelina som jag bodde med då så blev det enklast att adressändra till R. I denna veva flyttade jag mer eller mindre in hos R helt också, fast jag hade tre månader kvar hos Evelina. Det blev enklast att göra så då jag redan mer eller mindre bodde där, det enda som saknades var mina saker men det löste jag rätt snabbt, haha. Jag kom hem nästan varje dag med nya saker från mina boenden och vi (läs jag) fick börja pussla för att få plats med allt. Lägenheten är en 2a men innan vi fick ordning på alla mina saker kändes den inte större än en jordkällare, haha. Fram till 1 mars nu har jag haft två boenden men R har varit så snäll och låtit mig endast betala hyran hos Evelina eftersom jag fortfarande är student så det är inte fören denna månad jag började betala hos han, eller oss är det ju officiellt nu.

Jag trivs verkligen med att bo med honom och framförallt att vara med honom. Varje dag visar han hur mycket han tycker om mig, vi har sjukt roligt tillsammans och vi bråkar minimalt mycket. Varje gång man är ifrån honom längtar man till hans famn och jag kommer bra överens med både hans familj och vänner vilket är väldigt viktigt för mig. Kunde inte ha fått en bättre pojkvän och ibland funderar jag på vad jag gjort för att förtjäna honom men vad jag än gjort är jag glad att jag gjorde det. Vi har varit tillsammans i ett helt halvår nu, haha, det känns dock som mycket längre men det är nog för att vi är så öppna för varandra så vi lär känna varandra bra och trivs med det. Undra hur många av er som tänker nu "De är nykära, det går över" haha och ja det är vi men jag hoppas inte det går över, det kommer det inte, haha!

Lägenheten behöver lite kärlek i vissa rum så för någon helg sen tog vi tag i vardagsrummet och tapetserade och möblerade om. Eller rättare sagt, mina svärföräldrar tapetserade om medan vi var på skola och jobb, hur underbara?! De ställer alltid upp i ur och skur, som exempel när vi var sjuka kom de med halva Apoteket och mat och när vi fått nån fläck på kläder som inte går bort får dem bort den (ett mirakel). De är guld värda!

Nästa steg i renoveringen är badrummet, det ser jag mindre fram emot, men det blir nog bra när det är klart, planen är väll att fixa det i maj ungefär så det är klart innan sommaren, vi får se.

Bo med någon är verkligen min grej, är verkligen inge bra på att bo själv, gillar inte ens att vara ensam hemma, haha. Det enda jobbiga med att bo med någon är inredningen, att inte bara min åsikt räknas dock är det mycket enklare nu än med mitt ex. R har sagt att jag får köpa vad jag vill men det han tycker är onödigt får jag betala själv resten hjälper han till med, haha. Det enda kravet han har haft var att AIK tavlan han har skulle upp på väggen och ni som läst min blogg vet ju att jag absolut inte är aikare men jag fick tillslut ge med mig även om jag inte gillar det alls, men men. Mitt ex däremot var ganska intresserad av inredning då han jobbade mycket med nya hus bland annat så med honom var det svårare att komma överens ibland även om det ofta blev bra till slut men när jag flyttade ut ändrades en hel del så antar att det ändå vad jag som hade fått som jag ville ändå, haha! För mig är inredningen jätteviktig för att jag ska trivas, jag vill att folk ska komma hem till mig och säga att det är fint men som student är det otroligt svårt att inreda som man vill. Just nu tex har jag fått köpa mycket som "duger så länge" för att det jag egentligen vill ha är för dyrt men processen går framåt. Dock blir man väll aldrig helt nöjd och rätt vad det är kommer en ny säsong och den är dags att bytas ut igen, haha! Inte lätt!

Bifogar lite bilder på hur mitt hem ser ut just nu och lite före och efter från renoveringen så fattar ni vad jag pratat om, haha! Om någon har något tips på ett snyggt, inte alltför dyrt soffbord så hojta till, hittar inget som faller mig i smaken helt och då vill jag inte köpa ett för flera tusen kronor. Jag har också beställt ett vinställ och en trådstol som ska vara med i inredningen men som jag inte fått än men jag längtar tills dem kommer. Vill också ha en sänggavel till sovrummet och ny tapet men det får vänta, inte alls någon prio än på ett tag.

Likes

Comments

Precis som rubriken så har jag fyllt halvvägs till femtio år, jag fyllde hela tjugofem vintrar den 9 februari, herregud! Jag hade inte alls lika mycket ångest som när jag skulle fylla tjugofyra konstigt nog men tjugofem känns ändå som en bra ålder, tror jag, känns vuxet men ändå inte, Haha! Bästa med att vara i denna ålder är att man får bestämma när man vill vara vuxen och när man vill vara tonåring, typ iaf.

Tjugofem känns lite som att man fyller något speciellt, jämt fast ändå inte, lite som när man fyllde arton. Förra året hade jag ju en stor 24 års fest men i år har jag ju mått lite sådär och hade varken ork eller lust att fixa en sån fest igen även fast jag fyllde mer speciellt i år. Istället drog jag ihop en tjejfest hemma, men eftersom jag inte bor på 130 kvm så kunde jag inte bjuda alla jag ville, det kändes lite tråkigt för det fanns väldigt många jag inte bjöd som jag egentligen ville, kände mig så dum!

Festen blev jättebra ändå fast jag inte la ner så mycket tid och ork på att fixa den men alla verkade i alla fall ha jättekul och det är viktigast! Jag är så otroligt tacksam över vilka fina människor jag har i mitt liv och superglad över alla fina presenter jag fick, enormt med kärlek till dem!

Hoppas mitt år som 25 år bjuder på en massa roliga saker, nya erfarenheter och framförallt att jag blir helt frisk och mår bra igen!

Du är älskad!
/A

Likes

Comments

Vill bara skicka lite kärlek till er underbara fantastiska människor såhär på kärlekens dag, Love to you!

Ni är dem bästa!
/A

Likes

Comments

Nu ska jag berätta hur allt ligger till, lite i alla fall. Utmattningssyndrom innebär, i korta drag, att man har flera olika fysiska och psykiska symtom som man kan få efter långvarig stress eller andra påfrestningar. Det kan till exempel vara omställningar på arbetsplatsen eller händelser i privatlivet som gör att man blir sjuk. Själva insjuknandet kommer ofta smygande, men kan ibland vara dramatiskt då man upplever att man ”går in i väggen”. Till exempel kan man plötsligt få svårt att orientera sig och att göra vanliga saker som att till exempel låsa upp en dörr. Man har också bl.a. svårt att konsertera sig på enkla, och svåra, saker och är extremt extremt trött oavsett hur mycket man sover.

Ni som känner mig och ni som läst min blogg från början har nog märkt att jag alltid gillat att ha många bollar i luften och sällan suttit hemma själv och inte gjort någonting. Utåt har jag alltid varit glad, social, jobbat (på tre jobb samtidigt som skola som mest), gått i skolan, sportat och umgåtts med vänner och familj. Men sen började skolan ta stryk, jag jobbade för mycket för att hinna plugga och jag kuggade tentor som i sin tur ledde till ett sämre självförtroende i skolan. Jag kände mig extremt ledsen när jag var själv så jag började jobba mer och umgås mer med vänner för då var jag ju "glad". I somras jobbade jag heltid på sjukhuset och direkt efter tog jag på mig pass både på hotellet och butiken då hade som mest en helg som semester. Direkt när skolan började hoppade vi på en åtta veckors praktik och rapportskrivning och direkt när den var över åkte jag till Dubai. Sådär har det hållit på men uppbokningar och aktiviteter hela tiden tills min kropp tillslut sa stopp men jag insåg det inte då heller. Jag kände att nått var fel, men inte vad, jag var så extremt trött, ledsen utan att veta varför och jag uppskattade ingenting. Utan problem sov jag femton timmar per natt och somnade ändå på kvällen, jag hittade på ursäkter för att inte umgås med mina vänner och kände mig aldrig glad över nått. Dubai som var ett av de häftigaste ställena jag varit på uppskattade jag inte ens, var mer eller mindre vara stressad och låtsas glad hela resan fast jag åkte med så underbara vänner. Jag började fundera på alla möjliga sjukdomar som hypotyreos och cancer bland annat och folk började be mig kolla upp framförallt tröttheten men jag hade inte tid tyckte jag.

Efter ett tag och med många påtryckningar från framförallt min familj började jag jobba mindre, skolan blev lättare men jag hade mycket kvar att ta igen och det blev tufft med tanke på att de nya kurserna också skulle klaras så jag hade en ständig stress och ännu mer misslyckade tentor. Den extrema tröttheten blev inge bättre trots att jag hade mer fritid och jag kände mig fortfarande inte speciellt gladare. En dag tog jag tag i det, eller egentligen inte, jag tog tag i att gå på vårdcentralen men syftet var att lämna prover för hypotyreos. Efter ett snack med läkaren så sa hon dock att jag troligen drabbats av utmattningssyndrom men att jag hade tur som "sökte hjälp" så tidigt för om det går långt kan det ta flera år att ta sig ur men det "enda" jag behövde göra var att ta det lugnt och ENDAST fokusera på skolan, riktiga vänner och familj kommer förstå sa hon men jag skämdes till en början att berätta det. Jag tänkte att jag ju bara är 24 år det borde inte drabba mig, jag ska klara av att ha flera bollar i luften samtidigt, utbränd blir man bara om man jobbat i flera flera år, inte unga, men så blev det!

Jobbigas och som sämst mådde jag i december, månaden som annars är min favorit, jag som ÄLSKAR(DE) julen. Nu var jag bara stressad, jag hade svårt att kliva upp ur sängen, struntade mycket i skolan, orkade inte bry mig om utseende, orkade inte städa, inte laga mat och framför allt så orkade jag inte träffa människor och vara "glad". Jag grät mig igenom den dagen som annars gjort mig lyckligast, julafton, men samtidigt tror jag det var bra för då kunde jag och mamma verkligen prata ut om allt och det tror jag att jag behövde.

I allt detta var jag samtidigt så sjukt besviken på mig själv, att jag lät detta hända och att jag stängde ute allt och alla. Jag hatar ju när folk skaffar ny partner och försvinner från sina vänner och nu hade jag blivit en sån, ofrivilligt, men välbehövligt. R har haft så mycket tålamod, han har lagat mat, diskat, städat och serverat mig allt jag bett om och mer där till. Han är en stor anledning till att jag faktiskt har tagit mig upp ur sängen ibland och till och med orkat lagat mat ibland, han har torkar mina miljarder oprovocerade tårar och verkligen brytt sig om mig. Jag ville inte vara "en sån" som försvann men nu behövde jag vara det för att komma tillbaka sen som den gamla glada jag igen. Det jobbigaste är dock att se mina vänner göra roliga saker och missa det, att behöva tacka nej och tänka att det blir bättre när allt känns uselt. Mina vänner, de flesta i alla fall, vet dock om min situation, accepterar det och stöttar mig, de är guld värda, äkta vänner!

Jag har kommit lång redan nu i detta nu men mår långt ifrån helt bra. Folk runt omkring mig har börjat påpeka att jag verkar piggare istället för trött och jag känner mig verkligen piggare. Det är klart att vissa dagar fortfarande är jobbiga men så har väll alla människor mer eller mindre men jag känner mig sällan så trött att jag behöver sova en stund på dagarna som förut. Jobbigast just nu är koncentrationen och motivationen i skolan, har fortfarande en släpande tenta som kan betyda att jag inte får ta examen i sommar, det stressar mest just nu. Jag har också fortfarande lite svårt att göra saker hela tiden och jag blir stressad över att vara uppbokad och ha saker planerat men jag försöker börja lite smått och jag lyssnar på min kropp och stannar hemma om jag inte orkar fast huvudet vill iväg.

Något som är typiskt mig är dock att jag är som ett barn med feber, så fort alvedonen verkat så ska jag hitta på allt och lite till bara för att jag orkar, sen blir jag helt däckad. Jag kan diska, laga mat, baka, göra ärenden och städa men dagen efter gråter jag sv utmattning efter skolan. Men detta vet jag ju också om och det jobbar jag på.

Största fokus är nu att klara den släpande tentan jag har för annars bryter jag ihop, vill verkligen ta examen i sommar, jag behöver det, för att tro på mig själv. Håll alla tummar och tår för mig kära ni!

Sen måste jag bara tacka er som skrev till mig efter förra inlägget, ni är så fina, hjärtan av guld! Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev rörd, ibland betyder det så mycket att få omtanke från någon man inte förväntar sig omtanke ifrån, tack igen!

Vi är fler än du tror, vi är en!
/A

Likes

Comments

Gott nytt år alla fina ni! Mitt 2016 har verkligen varit en berg och dalbana med båda ljuspunkter och mörker. Jag har en massa påbörjade inlägg som jag kommer att avsluta och publicera men just nu och en tid tillbaka har jag inte mått nå bra och behövt lägga all energi på att fixa vardagen och tänka på mig själv. Jag har ju alltid haft hundra bollar i luften samtidigt men nu har min kropp sagt STOPP och jag har drabbats av utmattningssyndrom. Googla det så länge så ska jag berätta mer när jag mår bättre och orkar skriva. Just nu ligger fokus på att klara skolan för den väntar inte på att jag ska bli frisk. Dock är det lättare sagt än gjort när hjärnan inte samarbetar.

Ville bara visa att jag lever och inte glömt er trogna läsare som finns kvar trots usel uppdatering och sedan vill jag önska er ett jätte gott nytt år!!

Jag ser fram emot 2017, året som jag får spendera tillsammans med världens finaste R, året jag SKA bli frisk, året mina vänner ska få tillbaka mig, året jag ska uppskatta allt igen och året jag SKA bli klar legitimerad sjuksköterska.

Everything Will be okay in the end, if it's not okay it's not the end!

Du är bäst!
/A

Likes

Comments

Under en tid så har mitt liv prövats till det yttersta, jag har hamnat i världens otursperiod! För det första så har jag varit fruktansvärt trött och orkeslös en tid, min största prioritet har varit att sova. När jag vaknat på morgonen är det första jag tänker på när jag får sova igen och det spelar ingen roll om jag sovit tillräckligt under natten, jag är trött ändå. Ibland har jag sovit 13h om jag varit ledig och ändå somnat utan problem på kvällen igen. Tänker ofta att det är något fel på mig men jag tror att tröttheten kanske beror på att jag är så sjukt stressad över allt. Jag försöker att inte stressa upp mig hela tiden men det går inte alls bra. Jag är stressad över min trötthet, hälsa, vikt, ekonomi, humör, skola, finnas till, hälsa på, få vardagen att fungera, bilen osv.

Jag försöker ta tag i allt och bl.a. Lägga mig i tid så jag hinner sova tillräckligt många timmar, träna innebandy så jag rör på mig och tappa vikt. På tal om vikten, shit vad jag gått upp i vikt senaste tiden, min ämnesomsättning måste ha dött, inga kläder sitter snyggt och kroppsformen vill jag bara spy på. Jag menar inte att jag vill bli smal som en sticka men jag vill ha tillbaka min kropp, så kläderna sitter fint igen och jag kan ha på mig vad jag vill. Jag har dragit ner på jobb och jobbar väldigt lite nu, nästan inget alls, och försöker bara fokusera på skolan för att hinna med men det gör mig också stressad, stressad över ekonomin istället. Jag är van att inte behöva leva på nudlar och blodpudding och jag är van att tacka ja till aktiviteter med mina vänner osv. Nu måste jag tänka till och säga "jag har inte råd" ibland och strunta i roliga saker som jag egentligen vill göra och det är inte alls kul. Ibland är jag så stressad att jag kan bli ledsen för ingenting och ofta vet jag inte ens orsaken till att jag känner mig nere eller gråter och då blir jag stressad över det, haha! Jag vill hela tiden vara tillgänglig och finnas till för alla men ibland glömmer jag att tänka på mig själv och det har jag lovat att börja tänka på. Mår inte jag bra trycker jag bara ner mig själv och kanske till och med andra ibland. Ni hör ju, jag nog är lite instabil igen, men som sagt jag jobbar på det.

Min bil har gått sönder också, min första älskade pärla. Hon gick jättesönder, hela däcket lossnade så jag hade på ett sett tur, hade jag kört fortare hade jag dött. Livet utan bil är segt, man blir så beroende av andra på nått sätt, ska nog lära mig att åka buss igen, kanske, vi får se, haha!

Innan bilen gick sönder så har jag hunnit få två parkeringsböter på en månad och båda gångerna fanns det ingen skylt att man inte fick parkera där men jag har inte orkat överklaga. Tur jag är rik, eller?

Hoppas turen vänder inom väldigt kort annars bryter jag ihop!

Kämpa kämpa!
/A

Likes

Comments