aandreablixt@aandreablixt

Tyvärr så är det vanligare än vad vi tror med skavsår i mungiporna på hästarna. Det kan nog vara ett väldigt känsligt ämne att ta upp då många direkt kommer gå till angrepp, "får hästen skavsår har man för hård hand" "stackars häst" "rid inte med bett då om du inte kan hantera det?" men ibland så är det inte bett + en hård han som är största boven utan den finns även många faktorer runt om.

Jag har haft 2 hästar med skavsår i mungiporna och det har varit i stort problem. Jag har försökt göra allt för att det ska läka och inte gå upp igen men jag har aldrig riktigt fått bukt med det.

När problemet uppstod första gången på en av mina nuvarande hästar så var det bara konstigt. Jag hade precis köpt henne och första ridpasset var vi ute i skogen. Jag hade ett vanligt 3 delat bett och red på halvlånga tyglar, ett lugnt pass eftersom det var det första ridpasset med en ny häst. Dagen efter red jag ett pass på banan, också på ett vanligt tränsbett och som sagt, ny häst så jag var lite försiktig och ville inte ta i henne för mycket. Helt plötsligt börjar hon blöda från munnen... jag trodde då att hon bitit sig i tungan för med tanke på vilket jobb vi gjorde, vilket bett jag hade och hur försiktig jag var med handen så kunde hon OMÖJLIGT fått skav i munnen av det... men jodå, när jag kollade så hade hon ett jack i mungipan... Red då på hackamore i 2 veckor och även efter så lång tid fanns det ärr kvar efter såret... men när huden läkt så satte jag i ett tredelat igen och red, efter första passet hade det gått upp lite igen. Och det kan omöjligt bero på att jag rider med hård hand när hästen gått utan bett i 2 veckor, jag rider ut med slappa tyglar och tar väldigt försiktigt i munnen vi avsaktning och detta är ingen stark häst och ändå går det upp.

Så varför kan det bli såhär då? jo för det första så är huden extra tunn om det en gång blivit skav. Så den är extra känslig redan och minsta lilla man tar i tyglarna så blir det skavsår. Sen kan kombinationen av känslig hy, förstora bett och nosgrimmor som trycker på orsaka skav. Alltså inte alltid en hård hand!

Jag testade med ALLT! sillikonbettringar på alla bett, såna ringar som täcker bettet där det ligger mot mungiporna. Jag köpte dyra salvor och smorde flera gånger om dagen. Varierade bett mellan tredelat och hackamore då tandläkare jag har till hästarna rekommenderade att aldrig rida på samma bett mer än 3 dagar i rad. Skavsåren läkte, kom tillbaka, läkte, kom tillbaka... och som sagt kunde jag rida på hack i 2 veckor bara för att få det att läka en gång för alla men så fort jag satte bett i munnen så kom det tillbaka. Trots salvor, bettringar, variation med bett och nosgrimmor.

Men nu har jag äntligen hitta något som (hittills) funkar helt fantastiskt!!! Vanligt vaselin, sånt man köpte på apotek och mataffärer, in en lite gul plåtburk. Alltså det är magiskt! Smörjer både innan och efter ridning, det är som att det både skyddar och vårdar... det håller huden mjuk hela tiden så det aldrig spricker. Det billigaste du kan hitta är verkligen det bästa.

Den kostar väl 17kr eller nått. Den här lilla burken har iallafall löst mina problem.


Likes

Comments

Igår var det första hoppträningen för Diamond som inte har hoppat på ca 1,5 månad. Hon var jätteduktig men lite galen haha. Det var ett bra pass med gymnastik och lydnadsövningar, alltså inga höjder så det var perfekt för henne att komma igång med :) Hon kändes sjukt lätt i handen även fast hon var lite olydig. Men det är inte så konstigt för hon var så taggad, pigg och glad helt enkelt så det tycker jag bara är kul.

Kändes också att hon är mer igenom kroppen nu och orkar göra rätt istället för att kasta sig framåt över hindrerna, även när det är lågt. Ett väldigt tydligt exempel på det är när vi har hoppat studs. Då vill man gärna att dom gör det spänstigt och inte för fort men för Diamond har det varit jobbigt och baken har inte riktigt hängt med vilket hennes inställning till det ha varit "gör det på fart så är det över snabbt" men igår väntade hon riktigt bra och hoppade upp sig fint.

Prima då... alltså jag vet inte vad det har varit med henne senaste dagarna haha. När jag satte igång henne efter vilan var hon så himla snäll och leverade direkt på dressyrträningarna och har aldrig känt så bra som då. Kände verkligen att nu händer det grejer! Men de senaste dagarna är det som om hon har glömt vem hon är haha eller kommit på att juste jag måste vara lite dum också. Igår fick jag helt enkelt bryta mönstret efter att hon spänt hela nacken och marscherat runt som en stridshäst medan jag hela tiden kände att nu skjuter hon iväg snart. Lät henne galoppera i ordentlig galopp runt ridhuset och jag fick vara stabil i handen och försöka med små hjälper ställa utåt och inåt och faktiskt så slappna hon av tillslut och jag kunde göra fina avsaktningar med röst och säte.

Tror också att anledningen till att hon kan bli såhär är när det blir för jobbigt för henne. Hon orkar inte gå i "normal" galopp, mer åt det samlade hållet hela tiden. Heller inte gå i den galoppen och samtidigt spåra rätt. Där har jag blivit blind och frustrerade över att hon bara spänner sig när jag egentligen ska göra som jag gjorde igår, låta henne galoppera framåt och inte ställa så mycket krav. Tyckte verkligen att vi löste en hel del igår så hoppas det visas på träningen ikväll :)

Längtar så tills tävlingarna drar igång igen!!

Likes

Comments

Jag är så stolt, än en gång! 2011 tog Rolf Göran Bengtsson hem Jerringpriset och nu har ännu en ryttare röstats fram av svenska folket.

När ska ni förstå svensk media? Hur stor ridsporten faktiskt är i Sverige och att den dessutom är en sport där kvinnor och män tävlar på samma villkor. Ridsporten är Sveriges näst största ungdomssport men den behandlas seriöst i media som om den inte existerar. Men ni ser ju, för andra gången har folket valt, ridsporten. Ska jag vara helt ärligt så tror jag inte att en man vars största sportintresse är fotboll ansåg att Peder var värdigast vinnare till detta pris, heller inte en kvinna vars största sportintresse är golf, hockey, simning osv röstade på Peder. Jag tror att av alla dom som röstade var procenten var just dessa människor väldigt liten, alltså innebär det att majoriteten av Peders röster kommer från människor som har en koppling till ridsporten. Utan någon som helst hjälp av media, sända ridsport i bästa sändningstid, producera artiklar i hundratals om ridsporten och dess prestationer, vara den stora snackisen i sportspegeln, inte ett skit har vi fått! Men ändå står vi här nu, Peder Fredricson har röstats fram av hästsverige och DET bevisar hur stor sporten faktiskt är!

Och mitt i allt, när jag är så stolt, så stolt över Peders tal där han verkligen satte ord på sportens storhet och sedan går in och läser kommentarerna under artiklarna som svt, aftonbladet osv publicerat blir jag bara matt. En kvällstidning skriver t.o.m "SKRÄLLEN, Peder vinner jerringpriset" Vaddå skräll??? Jag var inte ett dugg förvånad. Öppna ögongen! Roffe vann 2011, det finns flera mästerskapsmedaljer och os-medlajer inom risport, Sverige är nästan alltid favoriter i alla grenar inför en stor tävling.

Men återigen, kommentarerna... JAG BLIR GALEN! "Vem är Peder Fredricson?" "Det är ju hästen som ska ha priset höhö" "dags att ändra reglerna såhär kan vi inte ha det!" Dessa kommentarer är dessutom av (majoritet) män. Och är det något jag är så extremt otroligt trött på så är det män som ska visa sin jäkla dominans inom sport. Att direkt trycka ner på något som inte innehåller hårda tacklingar eller bollar! Och av någon anledning så ska det gärna sågas till fotknölarna och sedan trycka ner det, så långt ner det bara går, gärna i halsen på en som är en ridsportsutövare, så fort ridsporten får rampljuset. haha jag förstår inte. Är det avundsjuka? Avundsjukan att ridsporten uppenbarligen har en otrolig stöttning av alla vi som i ur och skur följer, tittar, röstar osv. Chocken? att man faktiskt inte hade någon aning om vad som egentligen försegår där i hästvärlden. Irritation? Att man istället för att rösta på den man tyckte var värdig så ägnade man tiden åt att vara bitter och slänga iväg en missunnsam kommentar åt någon som minsann ska få veta att det inte är ÄKTA idrottare som utöver den "sporten".

Jag vet inte jag... men något är det. Och jag tänker inte sitta här och på något trevligt sätt förklara för Olle 10år "Jo men ridsporten är faktiskt en sport!!! det är fysiskt påfrestande att rida, faktiskt!!!!" Eller för Bengan 44 "Har du ridit någon gång?? har du det?? nej juste!! då vet du inte hur jobbigt det är!! och hur mycket tid det tar!! Det är faktiskt 500kg vi handskas med!!!" för jag orkar inte mer nu, det enda, som inte skulle hjälpa dock, men som skulle vara väldigt skönt att få uttrycka är isåfall: Svälj eran avskyvärda matchoattityd, visa respekt och sitt ner i båten för i he... För ni har faktiskt ingen aning, ni har ingen aning om vad som ligger bakom vägen till ett mästerskap, det har inte jag heller men däremot kan jag förstå att det ligger extremt mycket hårt slit bakom, oavsett idrott. Alla våra stora svenska idrottare är värda att hyllas, oavsett om dom utövar fotboll, gymnastik eller ridsport. Men fortsätt ni att hata och trycka ner om det känns bättre, vänta bara tills alla program en fredagkväll stannar upp och ridsport visas i bästa sändningstid på TV4.

Vi fortsätter fira och glädjas! Heja Peder! Heja Ridsporten!

Likes

Comments

099-20907

  • 95 readers

Likes

Comments

Något jag verkligen är arg på mig själv för är att jag helt gett upp träningen senaste året:( innan hade jag gymkort och körde flera pass i veckan, åt bra mat osv. Men den senaste tiden har det verkligen varit katastrof haha. Måltider byts ut mot en kaffekopp, stress innan jobbet gör att jag inte hinner äta och istället trycker jag o mig MASSA godis och läsk när jag jobbar. Sockerintaget har verkligen varit sjukt.

Måste verkligen dra ner på sockret men jag kan inte sluta helt tvärt för då kommer jag aldrig lyckats. Och idag tränade jag även en stund. Ska försöka köra 2 pass på gym i veckan nu iaf! Let's do this:))

Så ikväll bytte jag ut godispåsen i skåpet mot kvarg, mango och pumpafrön. Underskattat!

  • 104 readers

Likes

Comments

Jajamen, idag var Prima riktigt billig kan jag säga. Hon var så fin och duktig igår så hade höga förväntningar på dagens pass men fy vad jobbig hon va!! Gick till en början någorlunda i traven och sen när jag ska fatta galopp för hon världens luftsprång-bockningsserie-jagvetinte så jag flyger av riktigt ordentligt haha längesen jag verkligen flög av sådär. Upp igen och fortsätta, då blev hon spänd och riktigt dum bara. Hon gick någorlunda bra i slutet iaf men fy vilket as rent ut sagt haha. Tror dock hon hade lite skuldkänslor för sen var hon jättego i stallet och stod helt stilla på stallgången även fast inte var uppspänd ;)

Tränade dressyr med Diamond på morgonen och hon var riktigt fin! Gick bra i traven med fint stöd och jämn o handen. Sen tog vi en liten skrittpaus och efter det hade hon tydligen glömt bort allt vi gjort under passets början:) riktigt stönig och vägra ta stöd i ytter och forma sig till höger..så den första galoppen var hon bara dryg! Men sen kom hon igång och blev riktigt fin! Så roligt, ska bli kul att se hur hon är i markarbetet om någon månad! Måste filma det någon dag också:)

  • 101 readers

Likes

Comments

Igår hände något riktigt otäckt som kunnat sluta illa:( jag jobbade under dagen och fick därför rida på eftermiddagen. Jag brukar vara väldigt bortskämd med att ridhuset är helt tomt då jag rider oftast på förmiddagarna då nästan alla mina jobbpass ligger på eftermiddagen/kvällen. Men igår fick jag somsagt rida på eftermiddagen och samsas med andra.

När jag kommer ner med Prima är det 2 andra som rider var av den ena hästen är väldigt stirrig vilket gör Prima lite nervös. Den andra hästen vägrar gå framåt så ryttaren använder både spö och mycket skänklar på den. Prima är extremt spörädd så jag rider aldrig med spö då såklart..men den senaste tiden har jag även märkt att hon tycker det är otäckt när någon annan använder spö på sin häst, och vi är i ridhuset samtidig. Så varje gång den här ryttaren skänklade på sin häst och använde spö så blev Prima rädd och börja studsa. Alltså verkligen panik och flyktbeteendeliknande började hon hålla på.

Jag ville inte säga något eftersom jag inte direkt har någon större rätt att vara i ridhuset än dom och det är såklart svårt för dom att veta varför Prima började hålla på som hon gjorde... jag tänkte att jag absolut inte kommer få ut något vettigt ur detta pass men jag ska försöka jogga henne lugnt och lågt bara för att få henne att slappna av och finna sig i situationen. Ryttaren fortsatte att driva på sin häst med både spö och skänklar och helt plötsligt ställer sig Prima RAKT UPP, alltså stegrar och jag hinner tänka för en millesekund att nu slår vi över och jag kommer för henne över mig. Det var så nära att hon slog över men som "tur" var, var det bara jag som ramla av bakåt och hon lyckades komma tillbaka på alla fyra.

Det gick bra med mig och jag blev först livrädd när det hände för jag var helt säker på att hon skulle stegra över men sen blev jag bara så ledsen och arg för det är just såna här situationer som inte får hända när det gäller henne. Hon blir både rädd för sig själv och för mig. Jag hoppade upp igen och skritta några varv bara för att hon inte skulle tycka att det var otäckt att ha mig på ryggen nu når det blev som det blev. Sen tackta hon, spänd som en fiolsträng hela vägen upp till stallet. Hon var så stressad!

Det gick ju bra som tur var och idag red jag igen. Hon var som vanligt och verkade inte påverkad av igår så det var skönt! Hoppas detta aldrig händer igen.

  • 110 readers

Likes

Comments

fyfasen vilket jäkla skitväger rent ut sagt!

Imorse när jag kom till stallet stod hästarna varit ute en timmer bara men jag tog faktiskt in dom. Dom stod liksom helt ihopkurade med sänkt huvud bort från blåsten och regnet så det kändes som om dom lika gärna kunde stå inne om dom bara ska stå still. Tycker det är svårt att avgöra hur man ska göra när det blir såhär... jag förespråkar absolut att hästarna ska gå ute så mycket som möjligt och får lite ont i magen av att dom ska behöva stå inne en hel dag, men vad ska man göra, tror faktiskt dom uppskattar mer att stå inne och hänga än ute när det är sånt här väder.

Det fick bli en lugn dag idag men mycket borstning och mys. Eftersom dom fick massage igår så ska dom inte ridas idag. Hade tänkt gå ut och gå men hoppade över det med tanke på vädret.

​1. KOLLA hur jäkla blöt och kall jag blev av att bara gå till ridhuset och tbx!!!! tänkte logera Diamond men det blåste så mycket så vart helt spänd och uppjagad så gav upp haha.

2. Ser ni hur hon verkligen tar tag i min mössa och KASTAR iväg den?? haha skithäst!

Likes

Comments

..möjligtvis det absolut viktigaste när det kommer till hästarna. Jag läser om och hör från personer som påstår att sin tävlingshäst blir helt tokig om den inte tränas exakt 55min den dagen eller om den inte får ha det tränset i dressyren eller det benskyddet i hoppningen. Allt måste göras enligt exakt schema och följs inte det, ja då är det kört! Det går kanske att rida ut om hästen rids ordentligt några dagar innan men absolut inte om den vilat en dag!!! och hästen MÅSTE ha en kompis med sig annars går den utanför stallplanen!! Och den måste lindas från topp till tå, och för gudsskull boots på alla fyra hovar, bomull i öronen och luva över det såklart??? Och den vägen kan vi INTE rida för där finns en STOR sten och min häst är JÄTTERÄDD för den!!

hallå, kom igen! Nog för att hästar är djur som vill ha ordning och reda pengar på fredag! men ska jag vara helt ärligt så tror jag att hästägare som påstår att sina hästar har "speciella behov" har att göra med hur dom beter sig runt hästen, konsekvent, arg, rädd, försiktigt, det i kombination med hur hästen är, känslig, skygg, snäll osv.

Mina hästar är tävlingshästar som tränas hårt, har bra kondition och endel nerv. Men jag har en ganska klar bild av vad jag kräver av dom för att våran vardag tillsammans ska fungera, och varför är det så viktigt? jo för det är stora djur först och främst, sen skulle jag inte tycka det var roligt att behöva ha hjärtat i halsgropen varje gång jag red ut själv, varje gång vi ska lasta och åkte någonstans (vilket jag har lite ibland när det gäller Prima haha men vi jobbar på det) eller ens kanske behöva känna sig orolig över att leda sin häst till och från hagen.

Hur hästen beter sig till vardags tror jag beror på människorna runt omkring som sagt och att hästar är väldigt bra på att anpassa sig och försöka förstå hur vi vill ha det och hur dem ska reagera på olika saker. Hur du är som person kommer smitta av sig på hästen. Jag kan ta lastningen som ett exempel då båda mina hästar har varit riktigt jobbiga att lasta och även köra. Ingen av dom hade åkt mycket transport utan endast mycket lastbil. Transporten blev ett stressmoment för hästarna men transporten är ett måste för mig, för att få min vardag att fungera. Det vi gjorde då var helt enkelt att lasta och köra så mycket det gick. Kanske känner vissa igen sig i att om man har en svårlastad häst undviker man gärna att köra hästen för man orkar inte stå där i 2 timmar. Men vi körde ofta, lasta ofta och använde longeringslina som stöd. Vi var endast 2 personer när vi lasta, lugna och sansade, blev hästarna hysteriska var det bara att låtsas som om det regna, locka med lite mat och efter att ha upprepat detta x antal gånger så gick hästarna på utan problem, vi skapade aldrig någon stress från vår sida när det gäller lastning, vi bråkade aldrig utan lugnt men målmedvetet visa att här är vi och det här vill vi. Efter några veckor kunde det bli ett bakslag och dom vägra gå på och då, utan att bråka ta fram linan för den hade då blivit en trygghet och lastningen gick problemfritt igen. Idag kan jag lasta Diamond själv.

Och med det sagt vill jag då komma in på det här med att mötas på halva vägen för att få en fungerande vardag. Jag förstår själv att hästar inte föds trafiksäkra eller att deras instinkt säger att spring nu på den här transporten. Mina hästar har inte varit dom lättaste, alltid rara och välmenande men oj vad jobbiga dom har varit och fortfarande kan bli i vissa situationer. Diamond är mötesskygg och detta kan bli en riktigt jobbig och farlig situation när vi möter en bil. Prima lider ju av någon extrem sällskapssjuka vilket innebär att hon måste gnägga hysteriskt 100 gånger under ett ridpass samt då tappa fokus och helst 10 000 gånger på en tävlingsplats:) Hon ville inte lämna gården när vi skulle rida ut, första 2 månaderna gick ridpasset ut på att hon inte fick smita ut från ridhuset eller ridbanan vilket hon gjorde så fort hon fick chansen då hon hade fått syn på grannans häst som hon tyckte var mer intressant än mig. Jag tror Prima har spräckt ca 1o grimmor när hon, från ingenstans kastat sig bakåt på stallgången. Ni hör ju, ganska långt ifrån min fungerande vardag. Jag tycker ändå att jag nu lyckats fått en någorlunda harmonisk vardag för oss, där jag har pigga och glada hästar, full av liv som gärna bjuder på några bocksprång och får för sig att just idag är den där brevlådan jättefarlig även fast alla andra 364 dagar är den inte det, men som ändå är trygga och har respekt för mig. Och nyckeln till det för mig iallafall har varit att bemöta mina hästar bestämt, visat vägen till min fungerande vardag tillsammans med dom på ett respektfullt och ödmjukt sett. För vem hade kunnat tro att Prima 6år, som har varit överallt och ingenstans idag kan lös och helt stilla på stallgången när jag borstar henne. Detta är inget vi har tränat på för det är inget måste i min fungerande vardag haha men det är möjligt för att så mycket annat fungerar mellan oss.

Om du hela tiden hejdar din häst på ett stressat sett när ni möter en bil eller sätter kedjagrimskaftet spänt runt näsan, nödhåller hela vägen till hagen samtidigt som du är på spänn att den ska stegra eller är 10 personer där alla står och smackar, viftar med linor och spö vid lastning, då kommer din vardag inte fungera och då kommer du behöva linda in hästen i allt bomullsmaterial som finns och dig själv med för den delen.

Likes

Comments

Haha en av alla gånger Prima gäspade under sin massage. Första gången hon fick det och hon tog emot det jättebra! Slappnade av bra och det var faktiskt inte så farligt som jag trodde..det enda att hon var riktigt stel i bogarna men det var ju ingen nyhet, så om 2 veckor kommer hon som masserade tillbaka och gör en omgång till:) Diamond var lite stel upp till nacken och tyckte det var jobbigt att få massage där..tror hon har träningsvärk från helgen träning så skönt för henne att komma loss också.

  • 162 readers

Likes

Comments