View tracker

Vi tog oss sedan vidare över gränsen till Vietnam, som gick 1000 gånger smidigare än gränsen mellan Thailand och Kambodja, vår busschaufför tog våra pass och allt flöt på smidigt. Vi fick var och en hopps ur och ta vårt pass och stämpla ut, sedan lämna bagage så de kunde kolla igenom och sedan upp igen i samma buss. Sedan efter kanske 3 timmar mer buss var vi framme i Ho Chi Minh!

Här har vi hunnit gå runt och se Reunification Palace, en känd katedral och post office och även åkt upp i ett utav de högsta byggnaderna här i staden och tog en drink i toppen med ett par svenskar som vi bor i samma dorm som.

Idag bär det av till Cu Chi tunnlarna, så får vi lära oss lite utav det Vietnamesiska kriget med USA och se hur de tunnlarna ser ut. Ska bli väldigt intressant

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 403 readers

Likes

Comments

View tracker

Uppdateringen här är väldigt bristande, det vet vi. Mycket som händer och vi har rört oss väldigt mycket, så vi ska väl trycka in några inlägg nu så vi kommer rätt igen. Vi tog oss ifrån Siam Reap till Phnom Penh med en buss som lokalbefolkningen använde sig av, väldigt skumpigt och oklart huruvida bussen skulle till huvudstaden eller Sihanoukville, som ett par andra svenskar som var stationerade i bussen skulle. Men vi tog oss ändå till Phnom Penh och bodde i ett hostel med en supergullig kvinna som gav oss massor av tips och visade oss runt två nätter. Vi gick till marknader, parker och hon hjälpte oss även med att försöka hitta ett gym. Det gick sådär, dock.

Vi besökte också det som kallas för The Killing Fields, vilket är en utav de ställena som de röda khmererna skickade den utbildade delen av sin befolkning för att avrättas. Hemskt men väldigt lärorikt, det är någonting som inte tagits upp alls i skolan där hemma vilket det verkligen borde.

  • 405 readers

Likes

Comments

View tracker


Vi hade platserna längst bak på nattbussen och vi låg på tvären, istället för på längden. Kuddarna var stenhårda och någons bebis skrek konstant, men trots det var bussresan mysig. Kanske berodde det på att vi var påväg mot nya äventyr och världens största tempel. Kanske berodde det på att vi hade med oss massa snacks. Bussen stannade flera gånger under resan men vi varken hörde, såg, eller blev tillsagda att vi var framme och därför tog vi för givet att vi inte skulle av. Så vi sov vidare.

Plötsligt vaknar vi till av att någon spolar av bussen med en vattenslang och tittar yrvaken upp. När chauffören får se oss börjar han skratta högljutt. Olivia och jag tittar frågande på varandra, "har vi missat att gå av?", sen börjar vi också skratta. Vi krafsar ihop våra saker och kliver av bussen för att hitta våra väskor. Eftersom ingen talar engelska, blir svaren på vart våra väskor är mest en massa pekande i olika håll. Efter ett tag ser vi dem på ett bord. Med väskorna i förvar hoppar vi på en tuktuk med destination "party pool hostel" - vårt hostel första natten i Siem Reap.

Vi ser framemot att se Angkor Wat, och gå på spa. Det är tydligen väldigt billigt i den här staden så vi passar på hehe. Det känns som om vi har kommit in lite mer i att vara på resande fot. I början tog det emot lite, men nu flyter det på. Vinter, falukorv och kassan på snabbköp känns långt borta - och det känns bra. Väldigt bra.

Nu ska vi slå oss ned vid poolen och vänta på att vi får tillgång till vårt rum. Hejhopp!

1. En glad Olivia innan vi stiger på bussen
2. Vår sovplats
3. Tuktuken mot hotellet

  • 541 readers

Likes

Comments

Nu har tyvärr våra dagar på den här ön tagit slut och idag så tar vi oss vidare upp emot Siam Reap med en nattbuss. Vi sitter just nu och käkar frukost och passar på att använda internet.
Vi har haft ett par väldigt lugna dagar här på ön, det har blivit mycket sol och bad och nya människor. Vi har även vandrat förbi till andra sidan ön till en strand som heter Long Beach, som än så länge är rätt obebyggd. Den var superfin, verkligen.

Vi tog även en "boat-tour" igår runt ön där vi fick snorkla, fiska, grilla och sedan även se självlysande plankton. Det låter dock coolare än vad det var, men man satte på sig en snorkel och om man kollade under vattnet och rörde sina ben och armar så sprakade det till runt omkring dem. Det var rätt häftigt, men man får ju upp bilden av att hela havet ska lysa upp haha.

Guiden på den båten pratade även om vad planerna var för Ko Rong, att ett kinesiskt företag har köpt upp ön av den kambodjanska regeringen och de ska bygga en flygplats på den här ön tillsammans med 5-stjärniga resort. De flesta ska vara på den orörda stranden Long Beach, så vi har ändå haft rätt tur att vi fick se den innan "förstörelsen". Han sade även att för 7 år sedan så bodde det knappt någon på ön, så utvecklingen här är ju verkligen enorm.

Så nu sätter vi iallafall upp målet med Siam Reap med Angkor-templen och allt.

  • 534 readers

Likes

Comments

Vi vet att vi inte ha varit så bra på att uppdatera lika bra som vi var i början och vi har hamnat lite efter i dagar nu, men jag ska nu göra ett inlägg så vi ligger mer i fas till vart vi befinner oss.

Kambodja har verkligen imponerat oss mer än Thailand. Människorna och stämningen är mycket bättre, trots att vi då befann sig i en stor stad så var den inte lika hektisk som Bangkok.
Vi har varit då 3 nätter i Sihanoukville och vi utforskade staden, allt ifrån matstånden till stranden. Vi hittade också en marknad som hade massa bås under en pressening, säkert lika stort som två elvamannaplaner, som erbjöd allt ifrån smycken till kläder, mat till frisörbesök. Väldigt annorlunda, och det var omöjligt att pruta! Jättekonstigt, vissa gick det bättre än andra på men de flesta var stenhårda, gick max ner 1 dollar ifrån sitt ursprungspris så det slutade oftast med att vi inte köpte det vi hade börjat pruta för.

Jag, Olivia, lyckades också tappa bort min mobil en kväll och vi trodde båda att den var försvunnen. Väldigt jobbigt sätt att börja resan med kände man. Men en kille vi hade träffat hade skrivit till Ellinor om att säkerhetsvakten på ett ställe vi hade varit på hade hittat den och hoppet tändes igen. Dock så visade det sig vara en lokal kille istället, men den där säkerhetsvakten hjälpte oss så mycket och efter en moppetur och besök hos den kambodjanska polisen så fick jag faktiskt tillbaka den! Det var en väldigt konstig kväll som vi nog kommer minnas länge.

(Vi har också verkligen börjat märka nu hur mycket svenskar det är som är ute och reser, man blir ju alltid lika glad när man träffar en som kan ens språk. Det är även mycket kanadensare.)

Efter 3 nätter i Sihanoukville så drog vi oss ut till en ö som vi hade hört mycket gott om, Ko Rong heter den. En färja ifrån piren i staden tog oss ut dit vid 11 på morgonen och det tog oss ca 1 timme. På båten ut så var det ett gäng killar som bjöd oss på öl, så vi fick ett väldigt bra intryck.
Väl på ön så träffade vi en svensk tjej som är ute och reser själv och vi bestämde oss för att sova i samma sovsal nu de närmaste dagarna. Supergullig tjej!

Och ön - wow! Det är en sådan fin ö med kritvit sand som ibland låter som plast när man går i den och vattnet är helt turkost, med trähyddor längs med stranden. Superfint.

Vi har planen att stanna här i typ en vecka, och än så länge så tror vi att vi håller den planen med nöje. Imorgon tänkte vi också ta med en kille som sover i vår sovsal och gå till Long Beach, som ligger på andra sidan ön och ska vara helt orörd i princip. Det tar några timmar igenom djungeln på ön, det ska bli superkul! Så det blir väl att ta massa fina bilder med sol och bad imorgon.
Vi båda har dock lyckats bränna våra ansikten för det var det enda stället vi glömde smörja in oss idag, så dumt! Vi får vara lite mer noggranna i framtiden.

  • 612 readers

Likes

Comments

Vi har spenderat våra senaste dagar nu i Sihanoukville, Kambodja. Vår resa dit började med att vi blev upphämtade 06:40 utanför den lilla byn vi bodde i, längst nere på Ko Chang utav en minibuss. Vi åkte sedan runt och hämtade upp folk medan vi rörde oss emot färjan på den norra sidan av ön. Vi nådde den runt 8-snåret och när vi står i kön så viftar vår chaufför lite på händerna(han kunde inte ett ord engelska) och kör iväg, tillbaka in emot ön. Färjan skulle gå om 30 minuter och vi blir lite ställda. Tiden går och folk börjar gå på färjan, de andra minibussarna kör och deras passagerare sätter sig på överdäck, och kvar sitter vi + kanske 5 andra personer. Vid 08:26 rullar vår chaufför in igen och på båten med en till passagerare, som han då troligen hade glömt att hämta upp och vi andades ut en aning.
Efter färjan så tog det oss ca 2-3 timmar till gränsen till Kambodja, vi sov mestadels av den tiden.

Väl vid gränsen så släppte vår chaufför av oss och vi behövde gå den sista biten upp. (Vid det här laget var vi ganska slitna, vi hade tänkt vara smarta och hade inte med oss några baht för att slippa ha massa som ligger och skräpar i plånboken, men vi tänkte ju inte på att vi skulle behöva mat på vägen också.) Vi följde lugnt efter vår grupp och att ta sig ut ur Thailand var ingen fara. Vi fyllde i vår departure-lapp och fick en stämpel att vi gått ur landet. Det var att skaffa ett visum i Kambodja som blev lite tuffare.
Vi hade hört att en utav de värsta och mest korrupta gränserna låg här emellan Kambodja och Thailand, då de ofta vill lura på en att köpa något som de kallar för något i stil med Health Quarantine och höjer priset på visumen, säger att man bara kan betala i baht fastän det egentligen är i Amerikanska dollar man ska betala och mycket annat. De tar tag i en och börjar med hälsopappret, som då ska vara ett intyg att man är frisk. De pekar på en med någon sorts maskin och låtsas då kolla om man är sjuk, vilket man då kunde få betala mellan 20 till 200 baht för. Vi stod bara där och sade att vi inte hade några pengar på oss, och de verkade bara hoppa över oss till slut.
Sedan kom en kille med visumen och krävde 1600 baht för det, och eftersom vi hade läst att man skulle betala med dollar så blev vi lite ställda. När vi senare kontrollerade i vår resebok så var det här den enda gränsen som bara tog baht, vilket var väldigt surt. Vi lyckades sen på något vänster att växla våra dollar till baht med en värdelös växelkurs, 37 dollar kostade vårt visum.
När vi sedan hörde runt med de andra så visade det sig att vissa hade kunnat betala med dollar, de som kom lite efter gruppen, vilket blev lite som en läxa. Gå helst när det är mindre folk så kan man lyckas prata till sig den rätta summan, man måste vara rätt hård.
Vi höll också på att glömma att få en stämpel på vårt visum då vi var så trötta och irriterade på mannen som stod och försökte övertala oss, men som tur är påminde de andra resenärerna oss och vi skyndade oss tillbaka för att fylla i ett ankomstkort och få en stämpel. Sedan började väntan på vår buss till Sihanoukville.

Väl på bussen så började de nästan 6 timmarna till Sihanoukville, och en vakt kom in och kontrollerade så att alla hade visum och stämplar.
Den här resan kändes väldigt lång för oss båda då vi inte hade ätit på så länge och vi försökte mest sova bort hungern, vilket gick sådär. Efter gränsen så hade vi inte några pengar kvar och vid ställena där vi stannade fanns det ingen skymt utav en uttagsautomat. Men till slut kom vi iallafall till vår stad, vi delade en tuktuk med två andra personer till vårt hotell och gick ut för att äta. Hotellet vi har bott på nu ägs utav en svensk och en khmer som är ett par, och man kan verkligen se influenserna. Det finns en hel bokhylla med svenska böcker som vi passade på att byta lite böcker och ta med oss nu inför vårt kommande ö-besök.

  • 638 readers

Likes

Comments

Vi har hittat vårt favoritställe här på ön - Lazy Loaf. Caféet ägs av en ung thailändsk kvinna, som lagar jättegod och fräsch frukost och ordentliga måltider. Idag åt vi för första gången curry, och hon lagade den väldigt mild för vår skull. Stark mat är inte någon av våras favorit, och det mesta i Asien är starkt. Bra kombo.

  • 747 readers

Likes

Comments

Idag ville vi bara bort därifrån det där rummet. Ärligt talat så hade vi nog förväntat någonting annat utav det folk kallar för backpackerställen än festande, men man lär sig ju något nytt varje dag. Inte att det inte är kul att besöka sådana ställen då det är där man träffar många likasinnade, men just nu var vi mer sugna på lugn och lite mindre turistkänsla. Vi ville i alla fall ha vår paradisstrand för att vila upp oss lite innan vi drar iväg.
En ny skumpig taxitur tog oss till Bang Bao, därifrån kan man ta sig vidare till öarna i närheten, och därifrån så fortsatte vi att gå söderut där det stod på kartan att en strand fanns.
På vägen fick vi verkligen klart att röka marijuana är väldigt öppet här nere, många barer har rastafari-tema och bilder på Bob Marley syns överallt med små vindpustar utav det. De hade även hostel som var döpta till saker såsom Hippie Huts. (Där träffade vi även på fransmannen som bodde där tydligen)
Vi fortsatte i säkert en kvart med humöret i botten men till slut så nådde vi Klong Kloi beach och vi blev kära direkt. Med 400 baht så fick vi oss en oerhört mycket fräschare Bungalow 10 meter ifrån en kritvit strand och vi har bestämt oss för att stanna minst 2 nätter här men troligtvis fler. Väldigt lugnt område med inte alls lika mycket turister som de två andra stränderna vi sett. Så nu är planen att bara sola och bada, läsa och paddla kajak tills vi är fit for Kambodja eller vart vi nu bestämmer oss för att dra!

Likes

Comments

Gud vilket händelserikt dygn vi har varit med om, på både ett positivt och ett negativt sätt.
Bussresan ned till Ko Chang gick bra, vi sov oss igenom den största delen utav den, och färjan ut likaså. Sedan åkte vi taxi till stranden vi hört var dit de flesta backpackers åker, på engelska heter den the Lonely Beach. Det är de enda typerna av transportmedel tillsammans med mopeder som man kan ta dig runt med på ön då den är väldigt brant, och vår första plan att hyra cyklar skrotade vi rätt fort.
Taxin här består utav en flakbil med ett tak över flaket, där man kan tränga ihop ungefär 6 pers på de två bänkarna som är placerade längs bilens långsidor. Bälte och trafiksäkerhet är ju två väldigt främmande ord här i Asien, och tillsammans med den höga hastigheten som de kör så sitter man som på nålar där bak.

När vi kom fram till Lonely Beach så var det dags för jakt på något ställe att sova, och bestämde oss till slut för att testa de riktiga budgetboendena som finns. Vi betalade ca 250 bhat(alltså lite mer än 50 kronor) tillsammans för ett väldigt skruttigt rum, eller mer skjul, med en knappt fungerande fläkt och damm i hela taket. Det som fick plats i rummet var sängen enbart i princip och sedan hade vi en toalett i rummet bredvid. Vi tänkte att eftersom vi ändå bara ska sova där så spelar det ju ingen roll, så efter vi lagt våra grejer på sängen så gick vi ut till den efterlängtade stranden. Dock var klockan över 6 så solen hade hunnit gått ner, och hamnade på en resturang och bar precis vid havsmynningen i princip, så härligt. Där åt vi och träffade även en fransk kille som varit ute och rest själv i 2 månader och vi fick lite tips och diskuterade även lite filosofiska frågor med honom. Väldigt otippat men roligt. Vi gick sedan till en liten supermarket för att köpa vatten, och hamnade i ett gäng utav resande människor ifrån lite varstans som alla hade träffats under de senaste tre dagarna i princip. Där satte vi oss och var med på några omgångar Jenka, och det ledde till en rolig kväll med nattbad, dansande och även mötet med våra första andra svenskar som backpackade. Det var två jättesöta tjejer ifrån Stockholmsområdet som tyvärr precis skulle avsluta sina månader i Asien, men massa tips fick vi och vi var med varandra hela kvällen.
Allt var frid och fröjd tills vi kom tillbaka till vårt rum, där vi hittade en liten kackerlacka springandes över vår säng, och då fick vi båda smått panik men med myggnätet neddraget så låg vi mest bara där inne och skrattade på hur vi kunde sova där inne. Under natten så hade vi även bara fläkten på nivå 1 utav 3 och det var något djur som tjöt sisådär varje halvtimme vilket innebar att vi knappt fick någon sömn alls. På morgonen ville båda två bara därifrån.

  • 741 readers

Likes

Comments