View tracker

Ja. Idag kom allt tillbaka. Ilskan, tröttheten, ångesten. Ringde till gyn, de ringde upp och självklart glömde jag ta med mobilen. Sköterskan lämnade ett meddelande och berättade att hela våren är fullbokad. Kul liv.

Jag vill mest lägga mig och gråta, skrika, sova. Det värsta är jag att jag tycker att jag inte har rätt att må så. Mitt liv är bra. Saker funkar, jag vet vad vill efter år av fumlande i ovisshet. Finally liksom och nu, det här. PMDS - symtomen är densamma som vid depression. Hahaha. Biologiskt utsatt kallar jag mig för.

Snart åker jag hem från jobbet och tänker fan vara tacksam att jag har ett. Skolan kan inte ens tänka på utan att jag blir självmordsbenägen, i stort sett. Det löser sig, hittills har jag överlevt livet.

Vi hörs sen! Önskar att jag hade roligare saker att skriva, men det här är viktigt! Kvinnor mår skit och det uppmärksammas inte tillräckligt. Hej!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej och hej!

Idag har jag återigen jobbat. Det gick bra och jag ska jobba resten av veckan. Mitt är så kul ibland! Jag får höra mycket skit. Starka personligheter, helt enkelt. I like it. Plugget är fortfarande på hyllan, när det kommer till skrivandet, men jag litar på att jag fixar det. Det är en jävla fördel att gilla böcker av alla slag. Jag märker att en bra förutsättning för att klara sig på högskolan är att man läser. Som en idiot. Det är den största delen. Skriva tar egentligen inte veckor men det kan läsningen göra.

Jag pratar ofta om böcker. Min farfar lärde mig att läsa när jag var 3-4 år så jag minns inte en tid i mitt liv då jag inte kunde läsa. När jag var barn kunde jag välja böcker framför lek och häng med mina kompisar. Läsningen har bidragit till min extremt rika fantasi, på gott och ont. Framförallt mår jag bra när jag läser, det skänker insikt. Att leva sig in i någon annans berättelse lämnar inte en omärkt, inte mig i alla fall. För ett tag sen läste jag om en studie som kom fram till att bra litteratur ökar empatiförmågan och kan hjälpa till vid utmattningssyndrom. Vad som är bra litteratur är svårt att avgöra. Människor bör läsa det som tilltalar dem. Elitistiska gubbar vid olika institutioner bör hålla käften. Musik och böcker är till för alla. Jag provoceras enormt av "kunniga" inom dessa områden som förkastar vad andra föredrar för att det inte är "rätt" bok eller låt.

Nu blir mat. Dör av hunger.

Vi hörs!

Likes

Comments

View tracker

Hallå!

Jag har precis landat i soffan efter jobbet. Det gick bra med tanke på att jag aldrig hade jobbat på denna skola förr. Helt att hitta. Det var skönt att jobba och som jag trodde, underlättade det min ångest och så var jag för trött för att ens bry mig. Det finns ingen plats för annat än överlevnad när man kliver upp 04:30. Plugget ligger på hyllan den här dagen, jag klarar aldrig av det när jag jobbat min första dag. Jag måste ställa om hjärnan på att gå upp så tidigt och inte svimma i soffa/säng resten av dagen.

Det händer inte så mycket annars, måste ringa och boka en tid hos gyn, jobba förhoppningsvis resten av veckan, skriva klart shit och lämna in. Jag gillar att jag har saker att göra, egentligen. Rutiner är min grej.

Internationella kvinnodagen idag. Tack ni som kämpar varje dag för att alla ska betraktas lika. Jag önskar att jag kunde skriva ett inspirerande inlägg om kvinnor, rättigheter och massa annat viktigt, men jag tar ledigt idag. Vi får höras om det när jag är normal igen och kan formulera mig i skrift.

Vi hörs!

Likes

Comments

Hej!

Dagen har flutit på. Tyvärr inget plugg gjort, men jobbet ringde! Ska jobba imorgon och kanske resten av veckan. Det känns tungt som fan just nu men jag tror att det är ett bra sätt att komma ut och inte låta angestkänslan frodas. 9 dagar kvar till mens, hur ska det gå? Så jävla hårt att vara kvinna ibland, faktiskt. Hormonkänslighet. Really? Det räckte inte med mens, att trycka ut ett barn genom sitt kön (AJ SOM FAN!), mensvärk. Nej. Man ska även vara känslig mot det som man är naturligt byggd för. För det är så jävla kul. Jag älskar utmaningar. Gud, skjut mig! Mitt liv är som den värsta delen av Hostel just nu.

Jag ska jobba imorgon. Tjäna pengar. Komma hem. Dö. Bli ännu senare med plugget. Men även helvetet har ett slutdatum. Om 9 dagar.

Likes

Comments

Hej!

Idag vaknade jag lugn. Jag börjar komma ihåg mina drömmar mer och mer, men är inte riktigt där. Inatt jagade jag nåt, det är alltid en jakt på något. En resa som ska göras klart. Och alltid lite läskigt. Mörka himmel, regn.

Helgen har verkligen varit en utmaning från en psykologisk synpunkt. Jag har mått fruktansvärt. Idag känns det bättre. Jag är glad att jag går upp relativt tidigt varje dag, får ångest av att kliva upp efter 09:00. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, ville mest säga hej.

Jag ska upp, göra kaffe och frukost och plugga. Förhoppningvis får jag lite skrivet idag. Det skulle vara skönt.

Vi hörs under dagen!

Likes

Comments

Hej!

Idag tänkte jag skriva om PMD, något jag misstänker att jag har. En vän skickade en länk till Wikipedia artikeln efter vi hade pratat en stund om att jag mådde så dåligt. Först trodde jag att det var ångesten från att ha sjukskrivit mig men jag märkte att den rädsla och ångesten jag kände var orimliga. Jag kände mig värdelös och att min framtid är förstörd. Som att hela mitt liv och hela min lycka beror endast på en sak, min förmåga att arbeta. Det värsta är att jag blir handlingsförlamad. Fick inget plugg gjort, ställde in planer för jag kunde inte för hela världen socialisera och jag åt för mycket skit, vilket resulterar i ångest idag. Enligt Wikipedia, sätter besvären igång direkt efter ägglossning och håller på fram till mens. Vi snackar om två veckor, så himla kul!

Det finns hjälp att få i form av tabletter. Du äter antidepressiva preparat de dagar du är som sämst, det finns inte en omställningsperiod som man ska tänka på, som vid behandling av depression en längre period. Jag kan inte tänka mig att äta medicin på grund av de biverkningar som kan uppstå, minskad sexlust är en möjlig biverkning och på den fronten vill jag inte kompromissa, jag ska kunna ligga när jag känner för det. Själva PMDsymptomen minskar inte min lust, även om jag i stort sett blir liggandes i sängen och glor ut i taket. Jag ska leta upp en bra gynekolog och prata om det. Det är dags att det ägnas mer tid och resurser på forskningen av PMS, PMD och liknande kvinnosjukdomar. Vi kan inte välja bort mens och hormonella förändringar. Det är en naturlig del av oss och därför borde vi ha stenkoll på vad som händer i kroppen och hur vi kan lindra det svåra. Här kommer länken till Wikipedia artikeln och nej, jag har inte dubbelkollat källor och skit men så mår jag, varenda symtom passar in.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Premenstruell_dysforisk_störning

Lyckligtvis får jag inte det varje månad. Det var längesen nu, innan sommaren vill jag tro. Det verkar som att det är ärftligt, det förklarar varför min mamma hade dalar så djupa att hon inte kom upp ur sängen. Omvärlden stämplade henne som hysterisk och psykiskt instabil. En ensamstående kvinna med barn i ett samhälle där kärnfamiljen är själva grundpelaren. Jag ser tillbaka och ser att jag ändå var ganska lik min mamma. Hon försökte stå på sig och blev kallad för känslig, var arg och blev kallad för hysterisk. Det blev jag också i mina yngre år, men man står på sig. Skiter i. För jag skulle låta länder brinna för min rätt att ha rätt och säga det utan att bli dömd. Och för alla andra som får sin röst kvävd av normer som känner sig obekväma.

Det känns skönt att skriva. Det känns skönt att en ny vecka börjar. Nästa helg blir betydligt roligare då jag får träffa en saknad, väldigt älskad vän med tillhörande bebis. Som har världens myskinder, bebisen alltså. Jag ser fram emot det massor!

Måste verkligen ta tag i plugget idag, jag är skyldig mig själv det. Och så har jag deadlines. Som jag hatar innerligt nu. Det ska bli en intressant dag. Vi hörs!

Likes

Comments

Hej!

Idag vaknade jag med ångest. Inte samma styrka som igår dock. Jag måste inse att det kan bli på två sätt. Antingen bra eller dåligt. Blir det bra, fortsätter livet som vanligt, blir det dåligt måste jag hitta ett annat sätt som gör saker och ting bra igen. Jag är nog lite av en problemlösare, fast jag alltid trott att det inte var så.

Gällande min självbild, vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den. Andra människor har sett till att berätta hur jag är sen jag var barn och jag har lyssnat, vilket har resulterat i att jag inte riktigt vet. Vem är jag? Den stora frågan. Eller snarare sagt vem tycker JAG att jag är? Ni vet, enligt Jung och psykoterapin är jaget det vi själva känner till men inte visar för andra. Och mitt jag är helt förvirrat. Att vara så öppen som jag är i de flesta frågor skapar ännu mer frågetecken. Vad är mitt innersta väsen när jag så gärna delar med mig av det mesta som försiggår i mitt huvudet? Stora frågor kräver tid. Jag gillar mig själv, twisten i denna saga är att jag inte känner mig så väl.

Idag står lunch och plugg på schemat. Och ångestmolnet som regnar ovanför mitt huvud. Livet, haha! Jag är tacksam att jag än idag förundras över känslokombinationer som uppstår i mig. Det slutar aldrig vara lärorikt.

Vi höres!

Likes

Comments

Hej!

Idag skulle jag jobbat men jag sjukanmälde mig. Inte för att jag är sjuk utan för att jag hade sovit så fruktansvärt lite så jag mådde så dåligt och illa att jag helt enkelt inte orkade. Det sa jag inte till min chef utan jag ljög nåt om ryggen. Jag har sån ångest för det! Jag gillar mitt jobb men jag funkar inte om jag inte sover åtminstone 4-5 timmar och det gjorde inte jag inatt.

Jag mår fortfarande illa av sömnbristen trots att jag sovit ett par timmar till sen klockan ringde 05:00. Idag kommer jag inte göra ett skit, förutom att ringa och berätta att jag gärna kommer och jobbar imorgon. Jag ska inte ens gå in på mina katastroftankar, de handlar om att min chef hatar mig för all framtid och aldrig ringer om jobb igen (jobbar vid behov). Jag gick in på dem.

Nej du, bloggen. Jag ska vältra mig ångest och svarta tankar idag. Ingen låtjävel heller blir det. Hörs.

Likes

Comments

Hej hej!

Idag har jag pluggat och pluggat i timmar. I slutet på dagen insåg jag att jag är osäker på hur det där jävla PMet ska skrivas. Rörig info från läraren. Jag har i stort sett aldrig problem med att följa instruktioner men den här gången blev jag frustrerad. Återigen intressant ämne, etik. Idag skrev jag om välfärdsstatens utveckling och konsekvenser som den medfört. Det är viktigt att problematisera och ifrågasätta strukturer, tycker. Hur annars ska man kunna förbättra eller förändra? I frågan om det moraliska ansvaret gentemot sina medmänniskor är det vitalt, skulle jag vilja säga, att inte glömma att individen har det primära ansvaret och inte staten. Dock är det lätt att utse staten som den primära moraliska aktören i frågan om omsorg (etik i arbete med människor, läser jag nu) eftersom välfärd innebär att alla ska få ta del av grundläggande förmåner oavsett kön, ålder osv. Men staten består av människor. Ibland upplever jag att det glöms bort. Att staten betraktas som ett levande system i sig. Lite som artificiell intelligens. I slutändan återspeglar den oss. Våra moraliska värderingar.

Imorgon och fredag ska jag jobba. Känns skönt att pengar rullar som de ska (Petter, kära du) och liiiite stressigt för att jag vill gärna lämna in det här JÄVLA PMet innan helgen. Sen väntar ett nytt och två tentor. En rest och en ny. Det löser sig.

Jag funderar på att träna. En av mina bästisar är inne i en träningsperiod och hon är så taggad när hon pratar om träning att det börjar smitta av sig. Det är så himla kul med taggade människor. Vi pluggar en hel del tillsammans, inte samma utbildning, och vi är på samma nivå när det kommer till nyfikenheten som studier kan föda fram. Vi vill veta så mycket och det är så kul! Jag är tacksam för att jag har så fantastiska människor i mitt liv, som stimulerar mig på den intellektuella planen, människor som jag alltid kan ha intressanta diskussioner med, oavsett ämne. Det kallar jag för livskvalité.

Likes

Comments

Tja!

Idag är det onsdag och jag ska plugga och skriva ett PM på 3-4 sidor. Det känns skönt att vara tillbaka i plugget, trots att jag ligger lite efter. Vi läser en kurs i etik just nu och jag måste säga att jag tycker att den är väldigt bra. Jag har inte läst etik tidigare så det var nytt för mig. Det intressanta är alla frågor som dyker upp och att man påbörjar en inre rannsakan på ett sätt, så är det för mig i alla fall.

Dagens känsla är lite blandad på grund av en mindre konflikt imorse men efter allt la sig, insåg jag att många män provoceras av mig och mitt sätt att prata. Jag avslutade min tidigare relation och en del berodde just på att han provoceras av mig och jag av honom. En kedjereaktion, helt enkelt. Nu sitter jag och tänker på alla män som har bemött mig nästan aggressivt för att jag inte pratade i rätt tonart. Min inställning till detta är fuck off och håll käften om du inte kan hålla diskussionen på en lugnare nivå, men jag tänker på de kvinnor som inte har min inställning och inser att det är så du maler ner en annan persons självkänsla. Genom att kritisera sättet de pratar på och för sig, speciellt i en konflikt. En attack mot språket är en attack mot identiteten.

Jag känner mig tacksam för att jag tidigt lärde mig att säga ifrån och vara lika aggressiv som handjuren där ute. Vem som lärde mig det, vet jag inte. Det har bara alltid känts som en självklar del av mig.

Minns när jag blev kär i en kille på mellanstadiet. Mitt sätt att fånga hans uppmärksamhet var genom att slå honom. Boys will be boys kunde skrivas i min kvinnliga panna. Jag tillät aldrig förolämpningar och jag skrek och slogs och blev hellre den galna tjejen, än den söta, charmiga som alla vill ha.

Det är snurrigt att vara i mitt huvud och mina tankar, även för mig själv, men nånting vet jag. Det ska vara rättvist. Inget mer krångligt än så. Lite som en man som heter Ove.

Likes

Comments