Detta är inte tänkt att bli ett CV eller något men jag vill ändå redogöra lite för min bakgrund och vad jag har haft för mig hittills i livet.
Jag har alltid varit kreativ, alltid gillat att skapa så det var självklart när jag skulle välja gymnasiet att jag ville gå estetiska programmet med inriktning bild och formgivning. Det finns många fördomar om att gå estetiska linjen men jag är verkligen jättenöjd med min utbildning vi ritade, sydde, drejade och skapade på lektionstid, jag var ganska skoltrött vid det laget så att ha dessa praktiska kurser bland de teoretiska var det som hjälpte mig att ta mig igenom gymnasiet. Och så här långt i livet har det tagit mig dit jag har velat.
Efter gymnasiet visste jag att jag verkligen ville bort från den lilla staden där jag växte upp. Jag ville ut i världen och upptäcka nya saker och träffa nya människor. När jag sedan fick en katalog ner i brevlådan om utlandsstudier där ett program var Fashion Business på London College of Fashion i just London var det inte längre någon tvekan om vad jag ville göra. Efter studenten packade jag en väska och gav mig iväg till en av Europas största städer helt själv, och så här långt i livet är det verkligen det bästa jag har gjort även om det inte alltid har varit lätt.
Första året studerade jag två terminer på London College of Fashion och när skolan var slut jobbade jag i en skobutik tills jag fick jobb på ett brittiskt märke som heter Ted Baker. Det är ett jättebra företag att jobba för då dom verkligen värderar deras anställda och oftast använder sig av intern rekrytering. Jag jobbade i butik och jobbade med visual merchandising samtidigt som jag även hade mycket ansvar i butiken och utvecklades så mycket. Jag hade min utbildning i bagaget och jag visste att jag ville göra karriär inom modeindustrin och jag hade speciellt fastnat för inköp så när det kom upp en annons för inköpsassistent i huvudkontoret hos Ted Baker sökte jag direkt. Jag fick komma på en gruppintervju där ALLA andra hade kandidatexamen och x antal års praktik. Jaha tänkte jag, det var väl kul så länge det varade men detta jobbet kommer jag inte få med min ettåriga utbildning. Men dom ringde några dagar senare och sa att jag skulle komma på en personlig intervju och att jag skulle förbereda en presentation där det hade utförliga instruktioner. Jag förberedde mitt projekt under helgen och hade min intervju, försökte vara självsäker och saklig, de var väldigt imponerade av hur mycket tid jag hade lagt ner på uppgiften men för mig var det självklart, jag ville ju så gärna ha jobbet! Jag tackade för mig och gick nervöst och väntade det nästkommande dagarna. Tillslut ringde de, alldeles för många dagar för sent och vet ni vad, jag fick jobbet! Jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv som just då. Detta var det jobbet som jag drömde om när jag flyttade till London och nu hade jag fått det, framför massa andra tjejer som hade mycket bättre meriter. Jag fick veta senare av mina nya kollegor att när de hade sett att jag ansökte till den tjänsten hade de redan en aning om vem jag var eftersom jag redan jobbade inom företaget, de visste hur hårt jag jobbade, jag gav alltid 100%, sa aldrig nej, var aldrig sen och gick alltid att lita på. Detta visar att om du arbetar hårt och har hög arbetsmoral kan du komma dit du vill.
Jag fick detta jobbet mitt tredje år i London. Det man måste komma ihåg är att London är en stad med lika många invånare som hela Sverige. Det är en otroligt stressig stad att bo i och det började visa sig på mig, jag hade stora ryggproblem relaterade till stress, jag sov jättemycket och kunde sällan vara vaken efter tio på kvällen och somnade i soffan varje kväll. En tjugo minuters bussresa hem tog en timme i rusningstrafik efter jobbet och vanligtvis fick jag vänta en halvtimme på en buss jag kunde ta hem, även om dom kom med tre minuters mellanrum så var de så fulla med folk att de inte kunde ta upp nya passagerare.
Även om jag äntligen hade fått jobbet jag verkligen ville ha så tog London kål på mig sakta men säkert och jag kände mig mer och mer stressad och deprimerad. Det resulterade i att jag för min hälsas skull beslutade att lämna London sommaren 2016. Då begav jag och min sambo oss till Lanzarote som är en av de Spanska Kanarieöarna. Vi jobbade där i 5 månader, även om det var stålade sol varje dag var det oerhört mycket jobb, långa timmar och bara en ledig dag i veckan. Men vårt mål var att spara ihop pengar till en resa, vilket vi även gjorde och i december bar det av till Colombia, där sambo ursprungligen är ifrån. Vi umgicks med hans familj och vänner och reste runt landet i två månaders tid innan vi landade i Sverige i slutet av februari.
Nu sitter jag här, hos min föräldrar, i mitt gamla flickrum och undrar vad som hände.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag älskar att läsa texter om människors historia till framgång, inspirerade quotes och lyssna på peppiga podcasts. Jag känner mig kreativ och viljan att lyckas i livet blir så stor att den bubblar ut ur min kropp. Men vad vill jag göra? Vad vill jag bli? Vad vill jag ”lyckas” med? Jag har absolut ingen aning, vilket stressar mig. I dagens samhälle blir vi överrösta på sociala medier av folk som ”lyckas” med sina framgångsrika bloggar, klädmärken, organisationer och företag. Dom säger saker som ”du kan lyckas bara du vill och jobbar hårt”, ”tro på dig själv, din idé och jobba hårt”

Detta leder så klart till ännu mer stress och ångest, jag är inte rädd för att jobba hårt och lägga ner all min tid på min dröm och min passion. Men vad gör jag om jag inte vet vad min ”dröm” är? Hur vet man det? Jag har hittills inte hittat vad jag vill göra och det jag har hållit på med hittills har inte varit det jag har vela lägga all min energi på och då tappar jag snabbt intresset och vill gå vidare. För varför ska jag slösa min oerhört värdefulla tid som jag har på denna jord på något jag inte känner leder någonstans, inte tycker är kul eller brinner för? Jag vill varje kväll gå och lägga mig och känna att största delen av morgondagen faktiskt är något som jag ser fram emot.

Att hitta min grej i livet är något som är väldigt viktigt för mig, och en sak som är säkert är att om man ska kunna lyckas i livet så måste man vara VÄLDIGT bra på det man gör. Därför har jag nu tänkt att jag varje dag ska ägna minst ett par timmar till att utveckla mig själv, pusha mig själv och jobba på att hitta detta ”något”. För jag vill komma dit, jag vill hitta mitt kall i livet , det som gör mig lycklig.

Så ja, jag tänkte ha denna bloggen som en loggbok för mitt personliga utvecklande i sökandet på vad jag vill bli när jag blir stor.

Jag valde även att ha kvar några gamla inlägg från min tid i London som ni kan kolla tillbaka på.

Likes

Comments

Åh London. Jag älskar verkligen London, men det är en hatkärlek. Jag har träffat så många underbara människor från hela världen, fått vänner för livet. Du kan hitta allt i London, mat från världens alla hörn, bästa shoppingen, oändligt utbud av barer, stort utbud av live musik, massor med kultur, museum och konstutställningar.

Men London är också stressigt, folk går inte här, de springer över allt. Det är överbefolkat med sjuka hyror för små rum som är fulla med mögel. Om du behöver ta dig någonstans mellan 7.30-9 kan du räkna med att behöva vänta tre tunnelbanetåg innan du blir tryck in i en vagn där det är så trångt att du inte kan röra dig. Himmelen är alltid grå, och luften full av avgas.

Ja, jag har själv valt att bosätta mig här, och flytta hit är det bästa beslutet någonsin. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, blivit en sådan stark person och fått reda på att jag klarar av så mycket mer än vad jag någonsin kunnat tro. Men känner att jag börjar få nog. Jag vill ha lite högre livskvalité. Kunna ha en egen lägenhet som jag kan inreda och inte behöva dela kök med andra. Inte behöva åka till jobbet en timme innan jag faktiskt börjar jobbet, inte för att jag bor så långt bort, det är bara det att när en stad på ca 9 miljoner människor ska till jobbet samtidigt så tar det lite längre tid. Jag vill inte behöva spendera halva lönen på hyran och hälften av det som blir kvar på ett tunnelbanekort.

Jag saknar naturen, lummiga skogar dit ljuden av bilar och lukten av avgas inte når. Jag saknar djur, värmen, lojaliteten och lugnet som infinner sig när man är nära en fyrbent varelse. Jag saknar att ha tid och energi till att göra något efter jobbet, inte bara slänga sig i soffan framför tv:n varje dag.

Problemet är att jag vet om jag flyttar till en mindre stad i Sverige så kommer jag att bli så uttråkad, Även om jag åker och hälsar på hemma i mer än en vecka börjar det krypa i kroppen och känner att jag slösar tid och det finns inget att göra.

Jag vill hitta ett nytt äventyr, jag tänker mig sol, strand, hippieliv. Det hade varit så underbart.

Likes

Comments

​Något att leva efter. Tänk på vad som gör dig glad och vad du vill minnas när du kollar tillbaka på ditt liv. 

Likes

Comments

​Förlåt, har varit sämst på att uppdatera denna veckan. Men har varit så mycket att göra! Började med att jag insåg i måndags att om jag skulle kunna sova denna veckan behövde jag lite starkare smärtstillande än vanliga värktabletter. Jag har haft problem med min rygg ganska länge, har varit hos doktorn så många gånger men dom kan inte hitta en lösning, har vart hos osteopater, kiropraktorer, har också fått gymkort med träningsprogram genom min doktor, men inget har funkat. Så deras råd till mig är att gå på värktabletter, ja varför inte förstöra min lever när man ändå är igång liksom? I alla fall så gick jag till sjukhuset efter jobbet i måndags och väntade i tre timmar innan jag fick träffa en läkare som kunde skriva ut lite tyngre grejer till mig. Det funkar väl sådär, men kan i alla fall sova igenom nästan hela natten. 

Det är så mycket att göra på jobbet också, har jobbat över minst en timme varje dag. (Synd att jag inte får betalt för övertid..) Efter det har jag varit så trött att jag hår åkt direkt hem och däckat, haha. Så har inte haft så intressant liv det senaste dagarna. Nej fy vad jag klagar! 

Nu är det helg! Firar det med ett glas rose och lite ost i soffan. Jag ska har en ganska lugn helg men ska träffa några vänner, och hoppas på att solen kommer fram så vi kan njuta av våren! Har ni några planer för helgen? 

Likes

Comments

Hej på er. Hoppas ni har en bra söndag.
Jag och David har tagit bussen upp till Muswell Hill, ett ställe i norra London som är väldigt mysigt. Gatorna är kantade med små butiker varvat med Viktorianska hus. På första bilden ser ni en liten butik som vi gick in i och köpte torkad mango, mums! Älskar sådana gammeldags butiker där hyllorna är fulla av små burkar med allt ifrån kryddor till sylt och kakor.
Nu sitter vi i en irländsk pub som är inuti en gammal kyrka med högt i tak och färgglada fönster. Så vacker, nya favorit puben!

Likes

Comments

Wiho! Fredag idag och solen skiner! Skönt att få helg. Denna veckan har varit helt galen på jobbet, så mycket att göra då vi är mitt inne i att köpa julkollektionen och förbereda för vårkollektionen.
Har ni några planer för helgen? Jag ska ta det ganska lungt, jag var ju borta förra helgen behöver jag vila upp mig lite. Jag ska också försöka ta mig i kragen och komma ut på en springtur. Jag var ute i onsdags och hittade då en jättegullig park med underbar utsikt över norra och östra London, man kunde till och med se The Shard och Gherkin. Så tänkte att jag skulle ta mig dit igen och ta lite bilder på utsikten så att ni får se.

Happy Friday!

Likes

Comments

London har verkligen ändrat mina matvanor, och inte till det bättre.

När jag växte upp hade vi alltid hemlagad mat, nu menar jag inte att vi åt supernyttigt raw food, men vi åt alltid hemlagat. Vi åt aldrig pommes frites, hel eller halvfabrikat eller friterade grejer. Pizza åt vi kanske var fjärde månad om ens det, godis fick vi bara äta på lördagar och chips och läsk på fredagar. Nu var detta riktlinjer inte "vi förbjuder dig att äta detta", men det fanns ingen tillgång till godis/chips/läsk andra dagar i veckan så om man ville ha godis fick man köpa själv. Eftersom vi bodde på landet och det var långt till närmsta affär var det svårt att köpa själv. Jag är så otroligt glad för detta, nyttig mat lagad från grunden, sunda matvanor och minimalt med sötsaker och friterad mat när jag växte upp. Tack mamma och pappa! 

I London är matkulturen helt annorlunda. Här kan man se mammor på gatan som matar sitt barn i barnvagnen med pommes frites. Usch, så illa. Men också mina matvanor ändrades drastiskt när jag flyttade hit. Jag kunde gå till närmsta affär på 2 minuter och det var ingen som kollade snett på mig när jag åt ett helt paket med chocoloate chip cookies själv. Jag lagade dessutom all mat själv vilekt ledde till att jag åt godis, kakor, chips och snabbmat nästan varje dag. Blir riktigt äcklad när jag tänker på det. Inte på grund av vikt och storlek men för att jag vet hur onyttigt och dåligt det är för kroppen att stoppa i sig sådana grejer. Nu äter jag mycket mindre onyttigt och får lagad lunch på jobbet som är vällagad med stort utbud av grönsaker. Men jag småäter fortfarande mycket och äter någon form av socker varje dag. Jag vet att det inte är världens undergång men eftersom jag vet hur “nyttigt” jag brukade leva känns det frustrerande att jag mina matvanor har blivit så illa. Mitt sockerberoende är hårt rotat och kommer att vara svårt att komma bort från. Det värsta är när jag sitter och jobbar vid mitt skrivbord får jag ett sådant sockersug, och det är alltid någon i kontoret som har lagt fram kakor eller godis. På mina lediga dagar kan jag gå flera timmar utan att äta någonting. Antar att det bara är tristess av att sitta still vid datorn hela dagarna som skapar suget efter att småäta. Men jag ska börja köpa med mig frukt och nötter till jobbet så om jag får ett infall kan jag illa fall stoppa i mig något nyttigt. Men helst ska det ju gå ett par timmar mellan måltider för annars kan tänderna ta stryk för det. 
Det är många olika hälsoskäl till att inte äta så mycket socker, mättat fett och att sluta småäta. Tro mig, jag älskar mat och tänker inte sluta äta god mat, sötsaker och snacks men bara äta mindre av det. Man behöver inte äta det varje dag. 
Tror ni jag kommer klara det? 

Likes

Comments