Header
View tracker

Jag och Razan flyttade till Segeltorp för ett och ett halvt år sedan. Vi stortrivs här men nu är det dags att flytta till större. De senaste veckorna (ja verckorna och inte dagar, för allt tar längre tid med en baby) har vi packat. Vi har rensat källarn och nu äntligen är allt med och imorgon ska vi packa upp i vår nya lägenhet. Ahil kommer att få ett eget rum och jag kommer att ha eget badrum och ett mycket större kök. Jag tänkte lägga till en "home" kategori och lägga upp allt som har med lägenheten att göra. Inredning och styling osv. Jag är inte pro och därför har jag anlitat (lite fusk) Felicia Björklund som är kung på inreda. Så hoppas kunna skapa mitt drömhem tillsammans med henne.

Ahil är nu hela två månader gammal. Han har nyligen upptäckt sina händer och smakar på de nästan hela tiden. En del kläder börjar passa medan andra börjar bli för små. Herregud vad han växer fort. Jag måste verkligen ta vara på den här tiden. Aja, nu ska mamma och son gosa lite i väntan på att Razan kommer hem. Tv:n är nedmonterat, så jag har inget att se på. Det är lika bra, så får jag extra gos med min pojke. :D



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tiden går alldeles för fort. Jag har inte hunnit blogga alls, det är lite tråkigt eftersom jag så gärna vill dokumentera Ahils utveckling här på bloggen. Delvis för mig själv, att ha något att gå tillbaka och se på men också för att dela med vänner och släkt som enkelt kan följa honom här. Nåja, hellre sent än aldrig. Idag har Ahil blivit hela sju veckor gammal. Kommande vecka blir hans sista vecka här i vårt hus. Sen flyttar vi till nytt.

Vad har vi gjort de senaste veckorna då? Egentligen inte något betydelsefullt. Vi har myst hemma mestadels.
Sen har jag och Razan planerat flytten. Beställt möbler och packat en del. Vi var också på Barnmässan UnderBara barn. Det var hur kul som helst. Vi var där tillsammans med våra vänner som snart ska få barn. Ahils första kompis haha xD

Skriver mer om mässan och vad vi fick med därifrån k nästa inlägg.

Likes

Comments

View tracker

Nu tillbaka till realtid. Idag är min prins två veckor gammal. Tiden går alldeles för fort. Jag vill inte att han ska växa, men samtidigt vill jag lära honom massa saker.

Vi har de senaste två veckorna varit hemma, försökt anpassa vår vardag till den lilla prinsen. Det har i stort sett varit små utflykter med barnvagnen, promenader, shopping, hemmamys och en hel del amning. Det är det enda jag gör. Det är han som lär mig och Razan hur vi ska göra saker hemma, hur ofta vi ska tvätta, när vi kan sova, när vi bör gå upp och när vi kan se på tv. Allt bestämmer han. Det är okej, för han är värd all uppmärksamhet, tid och kärlek vi kan ge. För snart är det mamma och pappa som bestämmer hahaha. Då ska han följa våra rutiner. Just nu är det enbart bebismys, blöjbyten, amning och sova. Så gosigt! ☺️

Likes

Comments

En torsdag i början av min favoritmånad. September. Razan är hemma då han är sjuk. Det har aldrig tidigare hänt att han sjukanmält sig. Men just den här torsdagen skulle han stanna hemma. Vi äter vår frukost, städar hemma och har inget planerat för dagen förutom det vanliga mvc besöket. Efter det blir det ett spontant besök hos Razans vänner. Därefter åker vi vidare till svärföräldrarna. Snart är det kväll och något har hänt under dagen, men som jag ignorerat då jag är fast besluten om att ingen bebis kommer att komma nu. Inte på ett bra tag.

Trots alla kroppsignaler (som jag ignorerat) åker vi till slut in till Karolinska för att se varför bebisen inte rör på sig.

Väl där får vi ett annat besked. Du ska föda nu. Men tyvärr har vi inga platser, ni får åka till SÖS. Jag vill bli glad, för jag har längtat men jag är ändå försiktig med att fira ut för det kan vara falskt alarm.

Vi åker hem för att tag med viktiga saker och sedan vidare till SÖS. På SÖS får jag byta om till en vit lång skjorta och sätta mig på en pilatesboll. Jag vill ha all smärtlindring som finns i världen, det ser jag till att barnmorskan får klart för sig. Men vi börjar med lustgas.
Timmarna går och jag känner hur lustgasen ger effekt. Det känns skönt. Som att röka på. Nu förstår jag varför man röker på. Det var riktigt kul. Men snart väntar det riktiga jobbet. Jag har hört att det tar tid för förstföderskor. Det kan ta dagar. Men ändå kändes det som en evighet för mig. Den evigheten varade i 1 timma och en kvart. Sen var prinsen i min famn.

Löjligt va? Jag klarade det på bara 1 timma och en kvart. Hur stolt måste jag inte vara över mig själv? Jag skulle aldrig kunna gissa på hur stark min kropp är. Men nu vet jag! Inte behövdes någon annan smärtlindring heller. Jag bara andades igenom allt. Och nej, jag har inte gått på någon andningskurs heller. Allt kom av sig själv och tillsammans med världens bästa peppande partner.

Alhumdulillah!

Likes

Comments

Eftersom jag inte haft tid att skriva här de senaste två veckorna passar jag på att ge en flashback. So here we go...

Ungefär en månad kvar till beräknad förlossning började jag känna mig otroligt trött och ledsen. Jag orkade inte med någonting och inget kändes rätt. På jobbet blev det flera små misstag och hemma var självkänslan på 0. Jag kände mig värdelös för att jag inte orkade med något alls. Det finns en ironiskt nog ganska rolig video på mig som Razan filmat. Jag äter kladdkaka sent på kvällen och gråter samtidigt för att jag inte orkar vara gravid.

Det låter väldigt dramatiskt och kanske för en del chockerande. Men att vara gravid behöver inte vara roligt. Det är okej att känna att man inte orkar eller vill. Det är ju den lilla bebisen som är efterlängtad och inte allat annat som följer med.

Jag försökte övertala mig själv om att vår bebis inte kommer att komma, någonsin. Jag kommer vara gravid för resten av mitt liv. För det var precis så jag kände då.
Vilken tur då att min lilla prins hade andra planer.

Så kom han två veckor innan beräknad förlossning. Han var (och är) den sötaste varelsen jag någonsin sett. Det fanns massa känslor att tag in och saker att förstå, men det mest otroliga var att han var min. Bara min! (Såklart också Razans) men han var min. JAG är hans mamma!
JAG skulle få tag med honom hem!

Likes

Comments

Jag har nyligen upptäckt ett intresse som jag inte trodde fanns hos mig. Intresse för fint porslin. Mamma älskar och har flera vackra samlingar hemma och jag tror att det kan ha kommit därifrån. Men det är såklart inget man går in och tittar på eller köper förräns man flyttat ut eller har råd. För dessa kostar skjortan, ska ni veta. Mamma gav mig ett i bröllopspresent. Ett stort sett servis med äkta guld på. Tyvärr använder jag de sällan eftersom man inte kan värma maten i de i mikron. Jag får ställa de i ett fint skåp senare. Just nu ligger stackars servisen i källarn. Nyligen beställde jag ett nytt sett från Fyrklövern. De hade ett erbjudande där man fick prova två uppsättningar av mattallrik, förrättstsllrik och djuptallrik. Hehe. Tänkte visa er för den är så himla fin.

Det är lite ont om plats i vårt kök just nu men snart så....



Likes

Comments

Jag förstår att många kan tycka att det är skönt att få vara hemma i väntans tider. Att få koppla av och förbereda sig. Jag fungerar inte riktigt så, jag blir galen av denna väntan. Visst det är få veckor kvar nu och bebisen kan komma nörsomhelst. Men jag var tvungen att sluta jobba då jag varit sjuk mycket och inte mått bra alls. Att få lämna jobbet sådär helt plötsligt var inte kul, gav mig lite separationsångest. Om man nu kan säga så. Jag älskar verkligen min arbetsplats och att inte få hinna smälta tanken om att jag nu inte kommer få komma tillbaka på nästan ett helt år skapar känsla av tomhet. Jag tycker om att få vara aktiv och upptagen. Nu kommer jag mest sitta hemma och rulla tummarna.


Jag tycker det är viktigt att få tycka att det är jobbigt att vara gravid. För det är det! Det är inte som på facebook och instagram. Långt ifrån härligt. Självklart är bebisen efterlängtad men denna eviga väntan tar kol på en. Det värsta är att du inte vet när hen väljer att komma, lite som domedagen. Bara Gud vet. Vad det är som är jobbigt går att hitta på vilket forum eller mammablogg eller varför inte 1177's sida om. Jag tänker inte skriva om det.

Det jag egentligen skulle skriva om var att "kontorsarbetet" fortsätter här hemma med massa papper och samtal till myndigheter, host host* Försäkringskassan så klart. Min BFF. LOL

Nu är det inte många i min vänkrets som väntar barn, däremot är det många som förlovat sig och gifter sig, så ett tips till er är att ta reda på så mycket som möjligt gällande dessa praktiska saker i god tid. Planera väl så att ni är förberedda på vad som krävs av er. Att få barn i vår moderna samhälle innebär en hel del mycket mer än att faktiskt föda barnet. Man ska tydligen också vara akademiker efter att ha fött med tanke på hur mycket pappersarbete, blanketter, ansökningar och anmälningar och allt var det är ska läras.

Likes

Comments

Att vara gravid är inte underbart alla dagar. Det är långt i från att vara underbart. Det är så mycket som man inte kan göra. Därför längtar jag verkligen tills vår baby kommer så att jag kan få börja exempelvis träna igen. Inte bara för att bli smal igen utan också för att få svettas, kämpa och må bra. Sen orkar jag inte ens stå, sitta eller gå. Hur man än gör så blir det inte bekvämt. :/

Vilken tur att jag då har Razan som hjälper till så mycket hemma. Alltifrån små plock till ordentlig städning och större ärenden. Han gör det mesta (får lite dåligt samvete ibland) och är hur duktig som helst. På allt det han gör!

Men så får vi se hur det blir när den riktiga utmaning kommer; hur man tar hand om ett barn. hehe


Likes

Comments

Det här med att bo själv låter ju kul. Man får bestämma själv och ha eget. Men vi glömmer bort att det finns delar som är jobbigare. Tex när jag öppar vattenlåset i badrummet för att rengöra och sedan sätter tillbaka det för att upptäcka att vattnet rinner igenom. Tror ni att Karln blir glad då?

Så nu är vi tjuriga båda två...



Likes

Comments