I mitt liv är stabilitet bland det viktigaste att uppnå, jag måste ha saker och ting klart, tydligt och strukturerat för mig. Med nöje planerar jag saker i detalj. Så när Australien jag ibland gärna vill kalla U-stralien har ruskigt dåligt internet, alltid, och sätter stopp för mitt bloggande blir jag måttligt less haha! Det har tidigare tagit evigheter att redigera bilder och maila över dem för att inte tala om vårt hostel i Surfers Paradise där man fick 30 minuter internet till godo och sedan lades det ner!

Från en kväll när vi köpte frukt och choklad och låg i en solsäng på takterassen. Underbart!
Vi lämnade Northern Territory och otroligt varma lilla Darwin efter ungefär 10 dagar, det kändes lite tråkigt då det fanns mer jag ville ta del av där. Det blir istället ett tillfälle för ett återbesök när deras regnperiod lagt sig, en dag var luftfuktigheten så pass hög som 91%. Overkligt! Bangkok har i skrivande stund 66%...

Hostelet vi bodde på heter Melaleuca och låg på Mitchell Street vilket är det bästa läget du kan få som backpacker. Många likasinnade ungdomar, shoppinggata, granne med klubbarna, mataffären direkt över vägen och en promenad till natur, parker och Waterfront. 🌴​🌴​🌴​🌴​​+ av 5 möjliga 🌴​ helt klart!

Boendet var otroligt bra, köket sköttes kontinuerligt av personal som både diskade och städade efter vår anvädning. Det enda nämnvärda är att deras spisplattor tar frustrerande lång tid att värmas upp så det gällde att planera sin matlagning. För övrigt rena rum och otroligt gästvänlig personal som betalade tillbaka pengarna om du checkade ut tidigare än förväntat. Hur schysst?

Men vi behövde som sagt resa vidare för att börja leta efter jobb medan det ännu är relativt lugnt här i Australien. Sommarsäsongen har inte dragit igång än på East Coast men fler backpackers och resenärer börjar redan ta plats. Både boenden och lägenheter går åt fort vid denna tid så jag är trots allt glad att vi är här nu.

Likes

Comments

Vet att det är många som väntar på en catch up om hur det gått för mig. Detta är första gången sedan jag anlände som jag får tillgång till internet i min dator.

Resan från dörr till dörr gick till min förvåning alldeles fantastiskt bra, servicen på både Qatar och Melbournes flygplats var utmärkt. Det fanns människor i varje hörn som pekade oss resenärer till rätta.

Flyget från Qatar var otroligt komfortabelt, personlig service och vi fick beställa snacks, varma mackor och drycker kostnadsfritt till våra säten. De tillochmed drog ned solskyddet när vi somnade till och hade ställt en vattenflaska på mitt bord när den torra luften triggade igång en rethosta i sömnen. Vi blev försedda med mjuka sockor, varsin egen filt, hygienartiklar och hörlurar till våra tvskärmar. Så 25 flygtimmar var faktiskt en fröjd och jag fick god chans att sova ut. Jag lämnade Sverige tisdag morgon runt fyratiden och anlände till Melbourne förväntansfull onsdagen den 18, runt halv tio på kvällen i mitt dåvarande hem.

Men…redan efter första dagen på min gård i Australien fick jag en smärre panikångest. Jag vaknade och skulle precis äta min första frukost med familjen och hela min mage vände sig av orolighet. Vek direkt av mot toaletten och behövde spy.

Gården jag hamnade på var inte alls den uppfattningen jag fick via vår kontakt, kände mig totallurad. Det fanns ingen turridning med hästar här och citronodlingen var inte full av andra resenärer som avverkade sin farmtid. Skördesäsongen hade varit ''en av de sämre'' och de hade endast två hästar som strosade omkring på trädgården. Det fanns inte ens ett befintligt stall utan endast ett skjul där de förvarade hästarnas mat och tillbehörande ting.

Jag blev skjutsad oförklarligt långt bort från städer, genom toppar och dalar. Långa oändliga grusvägar och tomma böljande fält vad jag än vände blicken. The country side fick sig verkligen ett ansikte och det gav mig panik.

Familjen lever flera år tillbaka i tiden, för att nämna samlar de in sitt regnvatten i behållare för att få sitt dricksvatten. I överlag var tillgången begränsad. De slaktar sina egna djur direkt till maten och straffar sina barn med slag på både händer och där bak.

Skillnaden från Sverige var enorm vilket gjorde mig så obekväm. Jag hade ett utedass och en utomhusdusch tillgodo, inte vackert under bar stjärnhimmel utan ett sunkigt område med besök av spindlar. Här var det svag täckning och de hade endast Wi-fi tillgängligt i ett rum, för deras eget bruk i familjens hus. Jag fick bo i en oisolerad friggebod med trasig dörr, en del dagar visade termometern 16 grader inomhus och det var 13 utanför dörren.

Ensamheten var så påtaglig! Känslan av att behöva skicka iväg kvicka kedjemeddelanden till mina nära och kära för att sedan spendera resten av tiden själv utan tv, ett socialt liv via telefonen eller ens någon att prata med var riktigt påfrestande. Det var som en tickande klocka i mig och dagen därpå köpte jag desperat eget internet och fick äntligen ringa hem ostört.

Jag vägrade leva enligt de villkoren så redan dag tre tog jag mod till mig och sa precis som jag kände till min familj, gissa hur svårt det var att förklara sin ångest till en måttligt irriterad och besviken hostmamma, på engelska!

Men jag fick min vilja igenom dock utan någon som helst tillstymmelse av empati. De hade svårt att förstå hur livet i Sverige var, bland annat blev jag knappt betrodd när jag visade vår dusch så hon googlade ’’ Swedish showers ’’ och muttrade om att vi är bortskämda. Pappan i familjen sade inte hejdå till mig när jag gick. Jag fick åka bil 25 minuter till närmaste station, tog ett tåg ut från landsbygden och åkte sedan två olika bussar innan jag äntligen nådde storstaden igen. Det var verkligen att bryta sig fri ur min komfortzon men ack så värt det. Från att alltid ha varit den som tar rygg på en medresenär till att klara sig helt själv vad gäller att boka ett tåg mitt ute i bushen, ta reda på hur bussförbindelsen fungerar i ett främmande land och att rent krasst bara följa en karta. Duktiga jag!

Istället befinner jag mig nu i en jättemysig stad som heter Darwin. Som tur är har jag varit ekonomisk och lagt undan en större summa pengar så för tillfället har jag semester innan jag söker nytt jobb. I nuläget lutar det åt Queensland och Goldcoast.

(Valt att undvika att dela bilder på deras hem och gård!)

Likes

Comments

Idag har jag och mamma uträttat en stor del av alla punkter inför Australienflytten. Bland annat fotade jag lämpliga bilder till mitt internationella körkort hos Fotobaren. Till min förvåning blev bilden verkligen bra så jag kan starkt rekommendera att unna sig en riktig fotograf om man vid något tillfälle vill se skapligt hyfsad ut på ett leg, pass eller körkort. Kul!

Mitt körkort produceras av företaget Motormännen och kommer vara giltigt i 3 år samt vara begränsat till länderna Australien, Nya Zeeland och Indonesien. Återkommer med bild när körkortet är färdigtillverkat.

Jag fick även med mig ett par lätta och tunna sneakers att resa i och ett par snygga tofflor i svart läder från märket ROMIKA, vars komfort är svårslagen. Perfekt att hoppa i när man ska ner till stranden eller bara vistas ute på gården!

Vi stannade även till på Sandvikens Italienska Café Aldos, jösses vilka goda Bruschettas! Jag tog en garnerad med Prosciutto, soltorkade tomater, mozarella, melon och med ringlad balsamico. Så gott!

Fina mamma och en lövtäckt stad man gladeligen snart flyr!

Likes

Comments