View tracker

Jag kommer inte satsa på att komma till någon bloggtopp eller att bli igenkänd på gatorna.
Det jag vill är att kunna dela med mig av det man känner och tänker, det som faktiskt finns i ett tonårshuvud (dock bara ett halvår till för mig). Tvivel, ilska, bekännelser, lycka, sorg och glädje utan att någon ska döma en. Nu vet jag mycket väl att vi lever i ett land kallad Sverige, och jag vet mycket väl att vi lever i ett samhälle som ser ut som det gör och jag vet att internet fungerar som det gör. Kränkningar och fula ord finns alltid, på vilken sida men en kommer in på så finns dom människorna där. Jag vill att den här bloggen ska vara öppen, man ska få kommentera vad man vill, till en viss grad. Om jag skriver ett inlägg som ni tycker är bokstavligt talat förjävligt, varsågod, skriv det i en kommentar. Men jag vill inte höra då att jag är dum i huvudet, utan varför är jag det i så fall? 
Gränser finns hos varje människa, helst ska man försöka att hålla sig under den gränser, men av egna erfarenheter kan det vara svårt ibland att inte "skita i det blåa skåpet" som min pappa brukar uttrycka sig. Jag kommer inte döma, jag ska försöka vara så förståelig som möjligt. Tänk vilken fin blogg det här kan bli då?

Som sagt, här kommer jag dela med mig av det mesta, men....
Jag har ett privatliv, och det kommer jag fortsätta att ha, så allt jag skriver behöver inte vara från mig utan också från andras och även reflektioner till det som man kan/har/kommer känna någon gång i sitt liv.
Jag tycker att i dom mörkaste tiderna i livet kan man behöva se någon/några andra hålla i ljuset och höra att alla ljus går att tända igen, inte bara se de personer som släcker ljusen.

(bloggen är under uppbyggnad)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker