Jul, Jul2017, Jag

Jag har köpt en chokladkalender till Jack. Han älskar ju pokemon och därför passade den här bra!

Jag själv älskar julkalendrar, men gärna gammeldags med ett juligt motiv och en lucka man öppnar, och innanför luckan finns en bild. Jag gillar inte chokladen i chokladkalendrar, fast nu har de ju utvecklats, så det finns fazerkalender och dumlekalender m.m. Det kanske skulle vara nåt...

Förra året fick jag en muminkalender, med bilder, av min man.

Jag tror kanske att det är känslan från när jag var liten och öppnade julkalender, att man på så vis räknade ner dagarna, som sitter kvar. Att det är mysigt. Jag kommer ihåg en favoritkalender jag hade när jag var liten. Den hade Snövit och de sju dvärgarna på sig, och glitter. Den sparade jag ett tag.

Varje jul funderar jag på smink-kalendrar, lakrits-kalendrar m.m Men jag tror att jag föredrar en med bilder.

Tjingeling!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

BuJo, Hobby, Bulletjournaling, Kalender, organisera, Tips

Jag har alltid haft svårt att hitta en kalender jag trivs med. Det är antingen för lite plats att skriva, för lite plats för listor och anteckningar, eller alldeles för mycket plats.....Så jag tänkte att jag skulle göra en egen. Jag googlade runt lite och hittade massa klipp och bilder på nåt som hette "Bullet Journaling". Dvs man utformar sin egen kalender allteftersom. Helt perfekt!

Jag har just nu gjort en från oktober till januari. Jag gör sidorna lite roligare allteftersom jag kommer till den aktuella sidan. Först har jag en sida med vilken månad som gäller, sen har jag ett uppslag med hela månadens dagar. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken layout jag tycker bäst om, men jag har tänkt mig att jag kommer att använda denna första BuJo som ett test och se vad som funkar och inte funkar för mig. Det är det som är så kul! Det finns ingen mall att gå efter, och det finns heller inga måsten, utan man gör precis som man vill och infogar det som man behöver. Vissa gör en månad i taget, men jag kunde inte hjälpa det utan gjorde ända tills januari slutar. Men nu ska jag börja med en månad i taget. Jag har ju en väggkalender i köket där jag kan anteckna tider om de är långt fram.

Sen efter månadsöversikten har jag veckoöversikt. Som ni ser så testar jag mig fram även med detta och jag vet inte riktigt vilken jag har fastnat för. Och det gör ju inget om de ser olika ut. Sista veckan i januari har jag provat och göra "dailys" istället för "weeklys". Vi får se om det är för mycket plats med en dag på en sida, eller om jag ska sätta 2 dagar / sida. Eller om jag ska fortsätta med veckouppslag.

Efter dagarna har jag ett antal tomma uppslag som fylls med listor, minnen för den månaden, budget, citat, doodles m.m. Man fyller de med precis det man önskar och vill.

Bakifrån i boken har jag olika projekt som jag håller på med.

Man kan fylla sin BuJo med precis vad som helst; teckningar, listor, klistermärken, washitejp, minnen, foton, bilder man gillar och skriver ut, bucket list.

Man kan även ha olika "trackers" som gör att man kan hålla koll på ex. hur mycket vatten man dricker i veckan, hur man tränar osv.

Jag rekommenderar att du gör din egen BuJo och testar. Det är såååå roligt och det enda svåra är att hålla sig från att inte rita upp hela året på en gång. Det enda som behövs är en anteckningsbok och en penna. :)

Tjingeling!

Likes

Comments

Familj


Det här är en av mina favoritbilder på Jack och Torbjörn. Jack är så stolt att han får hjälpa farfar med hästen.

Man får ofta höra att folk har jobbiga svärföräldrar. Men det har inte jag!

Jag har haft väldigt tur att jag fått så fina svärföräldrar.

Jag kommer ihåg hur nervös jag var första gången vi åkte till Finland tillsammans för att träffa de. Men det gick snabbt över. Och när vi skulle åka fick jag frågan "när kommer du tillbaka?" Jag svarade att jag ska prata med Johnny, och fick då svaret "Fast vi frågade när DU kommer tillbaka." Det är ett varmt välkomnande!

Mina svärföräldrar har alltid välkomnat oss med öppna armar. Vi har lånat sommarstugan av de varje sommar och man kan rådfråga när man behöver få svar på nåt.

Jag kommer ihåg när de skulle hälsa på oss första gången i vår dåvarande lägenhet och de fick sova i tim och teds "skrubb" som rymde en våningssäng och ett litet datorbord. Men de klagade inte.

Mina svärföräldrar är två personer som inte gör sig till för någon, utan alltid är sig själva, och det gillar jag! Det gäller föresten hela min familj. Skulle nog inte kunna gilla nån som gör sig till och inte är sig själv.

De har aldrig glömt en födelsedag, vändag eller annan helgdag man firar fast vi bott i Sverige och de i Finland.

Önskar bara att jag lärt känna de tidigare. Enligt Johnny gjorde hans mamma världens bästa rulltårta. Hon gjorde alltid smörgåsar till honom och hans kompisar när de var hemma.

Johnnys föräldrar har gjort att Johnny inte saknat nåt när han växte upp, det har han sagt, och att han själv vill ge samma sak till sina barn.

Helena har alltid haft en underbar trädgård, hon har plockat och vattnat och hon har lärt mig ett nytt sätt att hänga ut tvätt. Hon har aldrig varit rädd att säga vad hon tycker.

Jag hoppas Torbjörn aldrig slutar med hästar. Jag hoppas till och med att han skaffar en till. När man tittar på hur han travar med Ida (eller junior förr i tiden) så ser man att han trivs, och hans hästar travar alltid så fint. Han kan även (efter x antal år som taxichaufför) vem som bor på vilken adress i Jakobstad.

Jag har verkligen haft tur med min närmaste släkt och familj! Och jag älskar de allihop.

Men nu slutar jag med dessa små kärleksinlägg, annars tror ni kanske att jag är dödssjuk eller nåt. Det är jag inte. Jag har snart bott 1 år i mitt nya hemland, och jag bara kände att jag ville skriva detta.

Likes

Comments

Familj


Alla ord är överflödiga. Du vet hur jag känner för dig.

Jag älskar dig!

Jag är så lycklig att jag fått gifta mig med min bästa vän och mitt livs kärlek!

Vi stöttar varann i vått och torrt. Och jag tycker att vårt förhållande växer och mognar dag för dag.

Vi har samma humor och skrattar mycket tillsammans!

Jag älskar hur du är som man, jag älskar hur du är som pappa och jag älskar hur du är med dina kompisar. Du gör aldrig till dig och är alltid dig själv. Du är ärlig och fin!

Och jag är så glad att jag satte mig i din bil den första kvällen vi jobbade tillsammans.

Du överraskar mig stort och smått när jag minst anar det. Och vi har gjort massa kul tillsammans. Allsång på skansen, Järvsö, cruising, konserter, myskvällar, studentfester, jular, sommarstugekvällar, you name it! Alla dygn jag får spendera med dig är bäst!

Jag skulle kunna skriva en hur lång text som helst, om allt vi upplevt tillsammans och hur mycket jag känner för dig. Men jag väljer att behålla det för oss själva. Huvudsaken är att vi vet!


Likes

Comments

Familj

När jag blev tillsammans med deras pappa fick jag tre bonusbarn. Tim, Ted och Johanna.

Man har ju läst om "den elaka styvmodern" i ex Snövit och Askungen. I starlet läste man om styvmammor som "tagit över", som fått papporna att försaka sina barn. Och sen skaffat Ny familj med nya kvinnan. Hemskt!

När jag och Johnny precis blivit tillsammans sa han ungefär "om du och mina barn inte funkar ihop, så kommer inte vi vara tillsammans längre". Han sätter alltid sina barn i första rummet - som det ska vara! Och det var ju schysst mot mig också att säga det rakt ut så tidigt i förhållandet, tycker jag.

Nu visade det sig att det funkade jättebra mellan mig och barnen. De har alltid varit med om vi skulle nånstans. När vi ex skulle campa, när vi varit bjudna nånstans, och vi har hittat på saker tillsammans. 

Anledningen till att det fungerar så bra mellan oss tror jag är att jag inte försökt ta över. Jag har inte försökt ha Johnny för sig själv och jag har (nästan) alltid haft bra kommunikation med deras mamma. Sen så är de härliga barn också!

De har inte kallat mig för styvmamma (förutom nån gång inför nya kompisar), utan jag har alltid varit "deras Cissi". På föräldramöten, hemma och inför kompisar.

Visst har vi haft våra duster. Jag har gått igenom en jobbig period med var och en av de. Men det har gått över. Och det tror jag är normalt, även mellan mammor och deras biologiska barn.

Jag har aldrig förminskat eller talat skit om deras mamma till dom, för hon är ju deras mamma. Och man vinner ingenting med att prata skit om nån.

Jag säger inte med det här inlägget att jag är världens bästa bonusmamma, men jag vill säga att jag tycker att det är härligt att det blev så bra med vår familj!

Min mamma och pappa har också välkomnat barnen med öppna armar. Jag kan se de framför mig, en av de första jularna när de gick tillsammans på stan och försökte hitta Bratz och allt vad de nu köpte.

Nu har barnen vuxit upp och flyttat hemifrån (Tim och Ted har flyttat) och jag är så stolt att de klarar sig så bra själva. Att de är självständiga och att de har bra jobb som de trivs med. Fortfarande ringer de till sin pappa och diskuterar och frågar råd, och det gillar jag. Det gör jag fortfarande med mina föräldrar också. Johanna är och kommer alltid att vara sin pappas lilla prinsessa. Och de har också bra diskussioner. Johanna är streetsmart och vet hur hon ska klara sig. Hon har också börjar jobba och försöker nog komma på vad hon vill göra i framtiden. Men hon är ju ung fortfarande, så hon har tid på sig. Och vad hon än bestämmer sig för att göra, vet hon att vi stöttar henne.

De ställer också upp på sin lillebror, vilket är härligt i mammahjärtat! I somras när Ted och Carro var här, bodde de i sommarstugan och jag arbetsprövade, så Jack fick vara hemma själv några timmar per dag. De åkte dagligen förbi och hittade på saker med honom. Och Tim står ut med att hans lillebror jagar honom på skype när han behöver ställa frågor om olika spel. Trots att vi försöker förklara för Jack att Tim jobbar natt och kanske sover. När Johanna är hemma så brukar de mysa tillsammans. Hon sätter på nån film han vill se, sen tittar de på den tillsammans.

Jack kan ibland komma och vara upprörd till mig att ingen av syskonen svarat på hans meddelanden han skickat. Det är så gulligt! Jag säger då att de svarar när de kan. Att de inte alltid är på viber. (Han kan ha skickat meddelandet 2 minuter tidigare.) Han ser verkligen upp till sina tre syskon. Och han blir så ledsen när de varit hemma och ska åka tillbaka till Sverige igen.

Tack Tim, Ted och Johanna att jag får vara en del i ert liv, och att ni får mig att inte känna mig som en utomstående. Hoppas ni lever lyckliga i alla era dagar, och att ni gifter er med ert livs kärlek, så som jag fått göra.

Tjingeling!

Likes

Comments

Familj, Jag, Minnen


Jag tänker dagligen på mina föräldrar. Jag tycker att vår relation har blivit underbar när jag blivit vuxen. Vi har alltid kunnat prata om allt som är jobbigt, eller kul som hänt.

Jag tycker om att de lever fullt ut nu när de är pensionärer, att de reser, går ut och äter och umgås med vänner. Det här året har jag haft dåligt samvete för att jag inte haft pengar att åka och besöka de. Men det har vi pratat om och det kommer snart att ändras på. Jag är så glad att vi har gästrum så mamma och pappa får ett eget rum att stänga in sig i och inte bli väckta av hundar på morgonen.

Visst tyckte man att de var jobbiga när man var tonåring. Man smällde i dörrar och betedde sig. Men mamma och pappa ringer jag alltid om något kul eller jobbigt har hänt. Och det behöver inte vara stora saker! Som i somras när jag blev stucken av 1 geting 2 ggr på raken. Då ringde jag mamma.

Mina föräldrar har alltid stöttat mig i alla val jag gjort. Som att gå från ekonomi i gymnasiet till att plugga teater efteråt. De har alltid kommit och sett de uppsättningar jag varit med i. Utom i somras när jag var med i teater här, då var de på annat håll.

Jag kan ringa och avreagera mig om jag är arg eller ledsen (lite som att skriva av sig) och de lyssnar och ger råd. Eller om jag inte vill ha råd så lyssnar de bara.

De ställer upp i vått och torrt när de kan och jag hoppas bara att Jack kommer tycka likadant om oss när han blir stor.

Under min uppväxt har de skjutsat mig hit och dit, följt med på gitarruppspel, köpt gitarr, bakat bullar, följt med på gymnastik.

Det är vissa händelser, små och stora, jag tänker på lite då och då.

När pappa satt uppe med mig och tittade på "For the boys" med James Caan och Bette Midler, När mamma sov inne hos mig när jag hade tandköttsinflammation, när jag fått hållit mamma i handen alla tripper till tandläkaren, och efter tandläkaren gick vi till ett bageri och jag fick välja vad jag ville (valde alltid en thékaka), övning av start i backe vid banankompaniet, När man fick följa med pappa på jobbet och alltid valde hamburgertallrik till lunch och man fick leka med stämplar, när pappa var i England (?) och letade bokmärken till mig, men de visste inte vad det var, När vi spelade bingo hemma hos farmor och farfar "eruter 5" (så uttalade farmor alltid ruter), när vi firade jul hos mormor och morfar och morfar satte sig vid pianot och spelade. När jag städade mitt rum och sjöng Alice Babs och morfar stod utanför och tjuvlyssnade, varje gång vi reste till rhodos är fina minnen, men det jag ofta tänker på är våra promenader på kvällen vid hotellkomplexet när vi tittade på månen och min bror låg i vagn. Att jag åt kyckling och pommes frites i 14 dagar på Rhodos (min bror åt spaghetti och köttfärsås i 14 dagar). Att det ofta fanns mini-dajm i kylskåpet (såna man kan köpa på flygplatser) och när mamma och pappa köpte tjej-leksaker till Johanna och ringde och frågade om Bratz, När pappa skickade mig en felstavad julönskelista, När pappa gick med mig nerför altargången, när mamma och pappa och brorsan satt och väntade på att få se Jack när han föddes. När jag och mamma var ute och julhandlade för snart ett år sedan, det var mysigt. Och senaste gången jag var i Uppsala och vi åt på Costas. Ja, jag tänker på mycket mycket mer, jag har så fina barndomsminnen och minnen tillsammans med er!

Mamma och pappa - Jag älskar er!

Likes

Comments

Jag, Jag tycker till, Familj


Det finns två stora grupper av mammor; de gör allting "rätt" enligt det som "gäller" i dagens läge. Som lägger sig i andras uppfostran, Och som har prestationsångest om deras barn inte utvecklas lika som alla andra barn i barngruppen samt de som försöker göra allt bra för sitt barn. Utifrån hans eller hennes egen utveckling. Och efter bästa förmåga.

Jag har gjort många fel enligt den första gruppen. Vår son är uppvuxen på burkmat. När han var så liten att han ännu inte kunde tugga mat. Senare fick han äta samma mat som oss - fast utan kryddor till en början. Jag lagade inte speciell mat och mixade ner och frös in i iskuber. Jag köpte barnmatsburkar.

Nu, när han är 8,5 vill han gärna baka med mig. Jag gillar att baka själv, det är lite meditation. Jag kan bli stressad när jag bakar tillsammans med honom, men ibland gör jag det i alla fall. För jag vet att han tycker det är kul. Däremot är det kul att pyssla tillsammans. Då får han göra som han vill och jag får göra som jag vill. Fast vi gör det tillsammans.

Jag har aldrig jämfört mig med andra mammor, och är så stark i min föräldraroll att jag inte påverkas. Det gör inte min man/Jacks pappa heller.

Jack har alltid varit med oss överallt. På bilträffar, på middagar m.m. därför tror jag att han har utvecklas på det sätt han gjort, eftersom han alltid haft vuxna runtomkring sig. Och vuxna syskon. Och han har så gulliga uttryck. Men alla barn börjar krypa, gå och prata i olika åldrar.

Jag har inte medvetet köpt ekologiska kläder eller mat till honom.

Jag har smörjt in honom i solskydd innan rekommenderad ålder, och hållit honom i skuggan. Han har inte haft UV-kläder på sig nånting. När vi var utomlands smörjde jag in honom med högsta solskyddet som finns, så badade han i solhatt och t-shirt. Och så höll vi oss i skuggan.

Jag har inte heller varit med på nåt familjeforum när jag var föräldraledig. Jag har frågat mina underbara föräldrar och mina underbara vänner om det är nåt jag undrar. Och de har alltid varit stöttande.

Jag var med i en föräldragrupp som hade några träffar. Mest för att träffa andra vuxna, men också för att de hade bra tips. Jag hade tur som hamnade i en bra mamma-grupp. Där alla fick berätta hur de upplevt sin vecka och sen pratade vi bara om barnen. Ingen tävling eller förebrående alls.

Jack har fått kärlek och uppmärksamhet, inte bara från oss föräldrar, utan från sina mor- och farföräldrar och våra vänner. Han har lärt sig att vara "streetsmart" och har väldigt mycket empati. Det tycker jag är viktigt. Att man tar hand om de som gjort illa sig, eller som är ledsna.

Jag hoppas att första gruppen av mammor inte är för upptagna med att göra allt perfekt att de går in i väggen, utan faktiskt njuter av att vara mamma och njuter av sitt barns barndom, för de växer upp väldigt snabbt.

Alla mammor som säger att de aldrig mutat sina barn ljuger. "Vill du titta på tecknad film?", "Om du äter upp får du en kaka", "Om mamma får gå in i den här butiken så kan vi köpa glass sen" m.m. m.m.

Skulle vi nånstans hade jag alltid majskrokar eller kex i väskan.

Jag har absolut också känt mig som en misslyckad mamma, jag har också gjort misstag. Men jag har aldrig påstått att jag är perfekt heller. Och jag har aldrig nedvärderat en annan förälder. Där ljög jag nog lite grann. Om man sitter ute på ett fik eller åker buss med barn som får springa omkring och göra som de vill och skrika, då undrar jag hur föräldrarna uppfostrar sina barn. Men jag säger det inte högt. Jag tänker det, det erkänner jag.

De första 5 åren tänkte jag "ska det vara så här lätt att ha ett barn?" Allt gick så smidigt och bra.

Jack är nu i den åldern då han testar alla gränser (8,5) inte mot sin pappa, men mot mig. Och oftast vid läggdags. Han kan lova att det inte blir tjafs när han ska lägga sig, men ändå blir det det. Igår tröttnade jag (vi hade tjafsat i en timme) så jag kopplade ur hans dator och sa att han får tillbaka den på lördag när vi vaknat. Då ville han plötsligt "reda ut det här" (hans ord). Vi har alltid kunna diskutera med honom, och prata, och det är klart att vi ska reda ut det innan han somnar, eftersom man inte ska somna ledsen. Så vi pratade och diskuterade och han accepterade att hans dator var borta till lördag morgon. Nånstans måste jag också sätta gränser, för det är inte okej att bete sig hursomhelst.

Jag tycker att vi lyckats bra med vår son. Han kan prata om allt möjligt med oss, och jag hoppas att han fortsätter med det. Det kan vi också med bonusbarnen (johnnys barn) och hoppas att det fortsätter med bra kommunikation. Min familj är mitt livs kärlekar. Och jag tycker att vi 6 är helt underbara tillsammans. Vi diskuterar, pratar, skrattar och gråter tillsammans. Och det önskar jag att vi kommer göra livet ut.

Tjingeling!

Likes

Comments

Jag tycker till, #imwithher


Jag vill verkligen inte driva med demokratin. Demokrati är bäst! Att folket får säga vad de tycker och tänker. Men jag och min man följer det amerikanska valet. Och det liknar bara en realitysåpa. På de två debatterna vi sett har Trump inte svarat relevant på en enda fråga, utan han attackerar Hillary på varje fråga han får. Enda fråga han svarat rakt på är när han skulle säga något bra om den andra kandidaten och han sa "she's a fighter, she never stops fighting" vilket gör att han emotsäger allt han tidigare sagt i debatten när han säger att Hillary inte gjort något på 30 år.

Jag förstår att Hillary står där med ett leende när han pratar, eftersom hon är så medietränad, och faktiskt svarar på alla frågor hon får. Hon är nog beredd på allt.

Igår när vi såg andra debatten (svt play) tänkte jag; Tänk om Trump inte vill bli president, att han drar sig ur i tredje debatten. Att han bara ställde upp som presidentkandidat för att skapa intresse för valet, för att skapa rubriker, och för att skapa diskussion? Tänk om han imorgon drar sig ur kandidaturen och säger att han aldrig tänkt bli president....

Kanske är det amerikanska folket "för nära" för att se vilken katastrof det skulle bli, inte bara i Amerika utan i världen, om Trump blev president.

Även som icke amerikansk medborgare sitter man som klistrad framför tv:n när de båda presidentkandidaterna debatterar. Det är som en realitysåpa, och den 8 november får amerikanska folket rösta ut någon av deltagarna. Tänk om de som röstar på Trump tror att det är en utröstning?? Att man ska rösta på den som åker ut?? Katastrof!

Jag fortsätter följa valet med spänning, för detta blir en fråga som kommer att påverka även europa. Och jag hoppas att det amerikanska folket tar sitt förnuft till fånga och röstar rätt!

Tjingeling!

Likes

Comments

välgörenhet, Rosa Bandet


Det svenska rosa bandet (till vänster) är designad av den oscarsvinnande skådespelerskan Alicia Wikander.

Hon säger:

"För mig är rosa bandet en symbol för en gemenskap som ger hopp om att det är möjligt att bli frisk. Att köpa det rosa bandet kan kännas som en droppe i havet. Men många små droppar blir tillsammans en kraftfull våg, ett viktigt bidrag till den forskning som gör att färre drabbas och fler överlever cancer. Det vill jag visa med min design."

I Finland är det rockstjärnan Michael Monroe som har designat årets rosa band. Han säger: (fritt översatt med google translate)

​ "Stjärnorna representerar ljus och kärlek hjärtan. Musik är mitt livs kärlek och det faktum att min musik kan hjälpa hårt mot sjukdomen slåss människor, är den finaste i yrket.
Musik har hjälpt mig själv i svåra tider. Det bästa man kan göra med reklam, är att använda det för en god sak. Jag är hedrad att jag har blivit ombedd av Rosa Bandet-kampanj. Någon av oss kan bli sjuk och vara i behov av hjälp."

Självklart har jag köpt årets rosa band, det gör jag varje år. Jag tycker att du också ska göra det.

Tjingeling!

Likes

Comments

Jag, Hemma


Idag ska jag ta tag i allt som lämnat hemma. Ni som flyttat vet; den där sista kartongen som ändå inte står i vägen, eller städskrubben som ingen ändå tittar in i. Så jag kommer att behöva kaffe och energi. Ska gå igenom/sortera kartongerna i förrådet också. Det ska inte vara så mycket kartonger som det står där. Bara man börjar så går det fort. Hoppas att jag hinner med allt idag. Det skulle vara skönt att få det gjort.

Tjingeling!

Likes

Comments