View tracker

Vaknade av solen, som sken in genom mitt fönster. Ligger här i sängen nu, bland mina vita lakan och doften av kaffet som står vid sängkanten. Får lyckorus av morgnar som dessa.

Mina planer för dagen? Inga alls haha. Uppdaterar om det blir ändringar annars blir det att fixa iordning sig och bara vara lat hela dagen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Han. Ett vardagsord men för mig, det mest känsloladdade ordet som finns. Han. Den första. Han tog min själ, utan att ens fråga. Han har en del av mitt hjärta, och kommer alltid att ha det. Det spelar ingen roll vem som kommer efter honom, han var den första. Tankarna om honom, som jag försökt förtränga, kommer och går. Känslorna, dem består. Jag vill se honom en sista gång men jag är rädd att bryta ihop. Jag vill se honom, men jag vill inte att han ser mig. Jag vill inte att han ska se hur mycket jag fortfarande vill ha honom. Jag trodde på ett sagoslut när vi träffades.

Jag trodde att det skulle bli jag och han. 

Likes

Comments

View tracker

"He stands tall, sturdy. Handsome. An aspen tree in a golden woods. ​His hands run over her body, like a river running wild. Overflowing, unleashing something she has never felt before. Then, he is gone. A phantom. A ghost in the night. Leaving her wanting more, and hating him for coming back. The cycle. The cosmic cycle he brings with him. Because his lips are magnetic, fire and ice - there is no resistance. It's bittersweet, this relationship. My thoughts are locked on these moments. What can I do? Your spirit has danced with mine, and now we share that forever...

Can I ever break free? Will you let me go? I cannot keep circling around, on hold. It's breaking my heart. I need to find something tangible. Something new. Someone real. Not this phantom, who comes and goes..." 

- Brennan, Thoughts of Love and Life

Intagram: messyheadss


Likes

Comments

Lite skrattretande hur längesedan det har varit. Idag fick jag suget av att vilja blogga igen - detta betydde att jag nästan raderade alla (?!) mina tidigare inlägg för att börja om på nytt.  Gick igenom bloggen och läste de gamla inläggen och herregud vad jag inte känner igen mig själv! 1 år kan verkligen förändra en person - utseendemässigt och stilmässigt (tack gode gud för det!).

Jag är iallafall tillbaka och ska försöka att ägna tid åt denna lilla rackaren igen. Framöver kommer det bli mode, mat (en självklarhet?), musik och min vardag såklart..

Likes

Comments