June 16, 2016

(2 månader sent, sorry)

"Tänk att jag nu spenderat min sista dag i Los Angeles. Jag har liksom BOTT i Kalifornien, i Los Angeles. Jag har liksom bott och spenderat mina dagar i Los Angeles. Som folk gör på film! Och nu har jag avverkat min sista dag i denna stad, i Marina Del Rey, mitt hem under 10,5 månader.

Nu sitter jag på flyget hem med 3 h 43 min kvar. Jag har slumrat lite, ätit min medtagna matlåda (haha), lyssnat på skriken från tvillingbebisarna som sitter både bredvid och framför mig, samt pratat lite med en gullig finsk/amerikansk tjej på samma rad som mig. Snart tar jag ett kliv ut på svensk mark och där är det tänkt att jag ska befinna mig för en tid framåt. Nu är liksom den här resan över. Det här året är över #lifeinla är över.... Det var det. Jahopp. Fort vare gjort.

Känner mig alldeles liksom.... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tiden har gått så sjukt fort och vad har jag gjort av den egentligen?? Har jag haft kul har jag haft tråkigt vad har jag gjort egentligen, vad känner jag egentligen? Är jag verkligen på väg hem nu för att inte återvända till min lägenhet i Marina Del Rey som jag delat med 4-7 andra personer under det här året?

Så många jag lärt känna, så många jag aldrig kommer träffa igen, så många jag absolut kommer träffa igen... Vad har jag lärt mig? Vad jag jag lärt dom? Har jag blivit en bättre människa? Har jag tillfört något i någon annans liv? Var det här äventyret värt alla pengar jag lagt ut för att gå på amerikanskt college ett år, en dröm sedan länge. Blev det som jag tänkt? Vad hade jag tänkt egentligen?

Hur känns det att åka hem? Ja jag vet inte. Var är"hem"? Var vill jag vara? Var vill jag bo vad vill jag göra? Vad kommer bända med mig nu när jag kommer tillbaka? Vem får jag vara med vem vill jag vara med? Är jag bortglömd, är jag efterlängtad? Hur kommer det gå att bo med Jacob igen efter det här året som verkligen satt vårt förhållande och våra känslor på prov. Jag vet inte. Jag är lite rädd för att komma hem. Måste börja om att leva samma liv som tidigare. Samma liv, men är jag samma person? Blir det samma liv då?

Jag vet inte hur det känns att komma tillbaka till Sverige. Kanske mest oroligt och nervöst och förvirrande för jag har ingen nästa plan och det ger mig panik att "ta det som det kommer" för jag måste veta vad som kommer, måste ha kontroll. Måste ta kontroll.

Hur det känns... Det känns som att det här senaste året inte har hänt. Det kändes inte egentligen jobbigt att ta farväl, för jag vet inte riktigt vad jag tar farväl av, vad jag kommer sakna. Hela året har jag haft så svårt att leva i nuet. Mycket av det goda har varit kantat av bekymmer med roomies, plugg, lägenheten, bilen, oväntade utgifter, förhållande över distans, jobbsökande på distans, lägenhetssökande på distans.... Jag känner att jag inte har haft många stunder där jag verkligen till 100% bara kunnat slappna av, njuta och känna mig lätt och fri som en fågel. Jag ångrar att jag tog på mig sånt ekonomiskt och praktiskt ansvar med lägenheten, jag ångrar att jag köpte en bil helt själv och jag ångrar att jag tänkt så mycket på andras känslor istället för mina egna. Att jag tog åt mig för mycket av andras agerande.

Samtidigt så har jag såklart lärt mig så mycket av det här året, dels på grund av allt krångel. Så många läxor, så många insikter, så många erfarenheter rikare. Jag har lärt mig mer om mina sämre egenskaper och jag har lärt mig att jag har bra egenskaper också! Jag har lärt mig att alla är olika och att man helt enkelt inte klickar med alla och att det inte behöver betyda att man är en dålig person, bara en dålig kombination. Jag har lärt mig mer om vem jag vill vara och vem jag inte vill vara. Jag har lärt vad jag har att ge och vad jag har rätt att få i gengäld. Jag har också känt mig duktig i skolan och är stolt över mina bedrifter och all positiv feedback jag fått från lärare, trots nackdelen att jag inte är född och uppvuxen i USA.

Mitt självförtroende har stärkts och jag vet att jag är bra.. Jag kan om jag vill.

Men jag har som sagt också lärt mig att alla är bra på sitt sätt, att alla är olika och att allas egenskaper och rutiner och tankar måste respekteras. Jag tror att det skulle vara nyttigt för alla människor att någon gång i livet både testa bo själv, men även med roommates. Jag hoppas och tror att jag kommer ta med mig många lärdomar om respekt och hänsynsfullhet in i mitt "nya" samboskap, tack vare min roomie-situation.

Förutom bekymmer och lärdomar har jag ju faktiskt också haft sååå roligt. Jag har älskat varje sekund av att möta nya bekantskaper och vänner för livet. Alla utgångar i Hollywood, alla dagar på stranden, alla hikes och alla roadtrips till nya platser. Alla restaurangbesök, alla promenader runt Marinan, alla cykelturer längs stranden, alla pool-häng och alla samtal, alla tokigheter och alla skratt.. alla pluggdagar på Starbucks och alla nya ord jag lärt mig på engelska. All stöttning jag fått av vänner i jobbiga lägen, alla övertrötta diskussioner i soffan om kvällarna, alla klänningar jag fått användning av och alla pengar jag vunnit i Las Vegas (..not). Alla solnedgångar och vackra vyer jag varit på plats för att se..

Igen, det har varit svår att njuta av nuet, men när man nu kan ta ett steg tillbaka och reflektera över året så ser man vad mycket man faktiskt hunnit uppleva, även om det inte känns som så. Jag tror att det har hänt så mycket under det här året att allt är som en tjock smörja i mitt huvud just nu, jag har svårt att komma på vad jag egentligen specifikt haft för mig och jag tror att det är bra att jag kommer ha några dagars ledighet att varva ner på. Att reda upp i röran, att göra en lista på allt jag hunnit med för att få en överblick och en inblick i det senaste året som gått.

Jag vet iallafall att jag känner mig nöjd med LA. Jag hade kunnat stanna några dagar till i solen, men jag är redo att åka hem, även om det känns konstigt att faktiskt vara på väg hem. Jag kunde säkert ha gjort så mycket mer, besökt många fler platser, utnyttjat mina sista dagar bättre.. men jag känner mig nöjd. Jag är klar med LA. Kanske inte med USA, och verkligen inte med mitt resande. Och nej, jag har inte tänkt stanna i Sverige resten av mitt liv nu när jag landat.

Tanken på att äventyren skulle vara slut ger mig panikångest. Jag ser fram emot en lugn sommar med familjen och Jacob och min systers nya hund, men känner jag mig själv rätt kommer rastlösheten komma smygandes ganska snart. Mycket vill ha mer.. Och jag vill gärna ha allt."

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Life after LA

Själva midsommarafton bjöd på vackert väder, glada miner och god mat! Jag varvade min solning vid klipporna och den lite varmare altanen och allt var frid och fröjd.

Kanske ingen typisk midsommar-middag riktigt men vi blev mätta ändå!!! Så roligt (och bra!) att 6 av oss 8 endast äter eller försöker äta veganskt, det gör det lite lättare för mig som är en av de som försöker!

Kvällen var inte lika vacker som den förra, men vi tände en brasa vid vattnet ändå och njöt av livet (trots myggen) ända in på småtimmarna.

Midsommar-dagen började med sol i sinne men det blev några skurar och inte så jättefint och soligt. Det blev patients-läggande och kort-spelande och fotboll på TV:n och potatis-skalning och bok-läsning och frisbee- kastning osv....

Och mat igen...

Och myskväll igen.... med väldigt vacker solnedgång som varade hela halva natten. Hade glömt hur länge solen är vaken i norrlands skogar.

Ser ni längst ner till vänster sitter gänget ute på klippan

Likes

Comments

Life after LA

Hade en jättemysig midsommar-helg i min pojkväns kompis stuga inne i skogen, en bra bit från civilisationen. Vi var ett gäng på 8 personer som umgicks både tillsammans och var för sig med en god bok på klipporna i solen. Det blev bad (inte för mig dock, badkruka), god mat, fiske och småprat vid brasan på kvällarna.... och massa, massa mygg. Lugnt skönt, mysigt, roligt, trevligt, gott, skoj... och underbart väder!

Helt enkelt en fantastiskt harmonisk första kväll i Gussjön....

Såååå vackertttttt första kvällen

Likes

Comments

Life after LA

Cuddling with my sister's new puppy - what I've enjoyed the most during my first days back in Sweden

Likes

Comments

Life in LA

Plötsligt var klockan 05 på morgonen efter min uppestittarnatt, och jag började laga matlåda till flyget (haha dessa matlådor), fixa håret och sminka mig. Kl 6.30am var Lovisa uppstudsad ur sin säng i rummet bredvid - för vet ni vad!!! Det var en SOLIG varm morgon för FÖRSTA gången sedan jag vet inte när??? Det var som att Gud skänkte mig denna sista ljuva morgon som en avskedspresent. ÅH vad lycklig jag blev!

Speedad av övertrötthet och sol så tog vi en promenad sådär kl 6.30 - en morgonprommis på 50 minuter bort till Urth Caffé för en sista måltid, en sista frukost. En helt underbar sista morgon. Och speedad av övertrötthet och att inte ha nån att prata med på hela natten så babblade jag på (mer än vanligt) och hoppade omkring. Sprang lite för att komma fram fortare gjorde vi också haha.

Jag ångrade mig ju nu såklart att jag inte varit mer effektiv med packningen under natten, för nu kunde jag ju hinna få chans med lite sista sol vid poolen innan avfärd! Så efter Uber tillbaka så skyndade jag mig att kasta in alla sista grejer i mina väskor - övervikt eller ej (wgaf) - och dammsuga rummet och badrummet och fort ut 30 min i solen hahaha alltså jag är en sån soldyrkare..

Byebye poolen & Lovisa därborta i soldyrkar-ställning

Min outfit för resan var planerad som så att jag skulle dra på mig:

  • Lång grå klänning
  • Tights
  • Tunna mjukisbyxor
  • Tjocka mjukisbyxor
  • Tunn tjocktröja
  • Tjock kofta
  • Jacka
  • Gympadojor
  • Hatt

Haha ja ni hör ju, jag tänkte ju verkligen svettas ihjäl bara för att få med så mkt grejer hem som möjligt. Men efter lite övervägande så blev det istället en HELT annan outfit:

  • Knähöga stövlar med klack
  • Svart tight klänning
  • Tights
  • Tjock kofta
  • Extra koftan jacka och tungt halsband i en påse (att dra på om dom säger nåt)
  • Hatt

Hahaha hela outfiten baserades egentligen på stövlarna som var de tyngsta skorna i min packning och därför behövde flyttas ur väskan. Såg ut en jag trodde jag var världens primadonna, verkligen haha. Stövlar o grejer....

Med lite hjälp av Lovisa fick jag tillslut ner och in i den extra stora Ubern:

  • 2 stora resväskor
  • En stor ryggsäck
  • En tung handväska med dator o grejer
  • En påse med jackorna osv
  • ... en Cykel

Hahaha jag kände liksom att, vad håller jag på med. Tur var det att en annan svensk tjej Elin (fun facts: vi anlände med samma plan i höstas och träffades då, vi åkte hem med samma plan i vintras när vi hälsat på i Sverige, och nu åkte vi hem med samma flyg) kom fram samtidigt och kunde hjälpa mig med grejerna upp på en vagn osv. Och på nåt vänster och vis lyckades jag få in både cykel och överviktiga väskor och handbagage och grejer. Jag babblade på när jag lastade upp väskorna om att "ojoj ska aldrig resa med såhär mycket bagage mer, och cykel och grejer, och ojoj och så går det när man ska flytta ut ur ett land" osv haha så hon skulle känna sig snäll som gav gratis övervikt. Haha.

Tillslut var vi igenom security och jag kunde dra av mig klackarna och på med gympadojor... Och köpa mig en sista Caramel Frappuccino..........

Upp upp och iväg... fort var det året gjort.. Det var det..... tack o hej..

Tack för allt L.A ....... Tills vi möts igen..

(kommer ett inlägg tillägnat känslorna angående att lämna dig)

Likes

Comments

Life in LA

Min sista fulla dag i Marina Del Rey började tidigt med en halväten frukost och cykeltur till fix och sedan till skolan för att skriva ut mig därifrån. På vägen tillbaka stod jag 15 min och väntade på att min cykel-butik skulle öppna så jag kunde be dem paketera ner min cykel i en låda, eftersom jag kvällen innan fått lite panik över ny info på Norwegians hemsida att just från LAX (och Bangkok) MÅSTE man packa ner cykeln inte bara vrida in styret och tömma däcken som jag tänkt...

Som tur var fick jag lämna in den, var lite surt med $75 dollar för tjänsten men det var ju svårt att lämna cykeln bakom mig nu när allt var planerat med Jacob som skulle komma och hämta mig osv.

Gick hem och åt lunch och Skypade lite tills Lovisa knackade på och sa att solen kommit fram (!!). Blev så snabba rycka att jag glömde ta på mig bikinin vilket jag kom på ute i garaget hahaha. Solsolsol!! Peter kom ner lite senare och sa hejdå eftersom han skulle flyga till Sverige. Så var vi bara 2....

Vi låg ute i några timmar tills jag blev stressad över att måsta hinna till banken, så jag gick dit och stängde ner ett konto och överförde pengar till mitt andra. Pratade med leasing office på vägen tillbaka och allt verkar grönt i nuläget inför utflytt i Augusti.

Åt middag och därefter gick jag bort till cykelbutiken för att hämta ut min färdig-paketerade cykel. Beställde en Uber som jag tryckte in den i och körde den nerför gatan med och Lovisa hjälpte mig bära upp den. Så var den biten avklarad!

Kände lite att HUR ska jag få med mig denna...?

Strax efter kl 7pm så påbörjade jag och Lovisa en sista kvällsprommis runt Marinan. Gick längs båtarna ner mot ett ställe där Daniela för ovanlighetens skull befann sig (ist för i Hollywood).

Samtalade lite med Daniela och tog farväl. Det kändes som att vårt stora "farväl" var den gången hon flyttade ut (http://nouw.com/amndan/the-day-my-roomie-left-22374809) så det blev inte så sorgligt denna gång. Jag försöker stänga av känslor och tänka att vi ses igen, snart. Många fina minnen ned den tjejen har jag iallafall samlat på mig under årets gång!!! ❤ (och får nog sammanfattas i ett eget inlägg någon gång i framtiden)

För att hinna ner till Venice-stranden till solnedgången så spraaaang jag och Lovisa vidare och vi kom ganska precis för att se den vackra solnedgången, över den vackra stranden vid det vackra havet.

Vi njöt av vyn i några minuter innan vi vände om tillbaka för att - för tredje kvällen i rad - köpa glass. Denna gång Frozen Yoghurt som Lovisa inte testat här i USA under hela tiden.

Det blev ändå 190 aktiva minuter för mig denna sista dag, så Frozen Yoghurt var välförtjänt tycker jag!

Lovisa gick och la sig och jag förberedde mig på en uppesittar-natt för att lättare vända på dygnet i Sverige. Jag vet inte riktigt vad jag höll på med hela natten, men det blev några blogginlägg, lite packning, epilering, räknande på skulder, torktumlande av tvätt.... OCH - vi fick besked om att vi fått förstahandskontrakt i Uppsala i höst!!!!!! Tänk hörrni hur allt löste sig innan avresa!!!

- Bilen såld

- Sommarjobb fixat

- RIKTIG lägenhet - förstahandskontrakt- fixad (88kvm istället för 15kvm....! )

Man kanske oroar sig för saker i onödan?? Eller är det tankarna på alla dessa delar som leder till ett sådant resultat? (=Tankens kraft)

Packapacka hela natta

So... the last day in LA came.. and went..

Likes

Comments

amndann@amndann