View tracker
View tracker

Årets ridlektion började bra för jag fick rida Sixten! Sixten är just nu min favorithäst i stallet och han är en liten B-ponny. Vi hade bom och det gick bra. Vi hade en bana på 5 hinder där man växlade mellan trav och galopp. Så vi övade väldigt mycket på takten och steglängden. 

på sista bilden rider jag inte Sixten utan jag rider en annan häst som heter Femke :)

Likes

Comments

View tracker


Dom som tror att det är enkelt att rida, dom har inte en blekaste aning. Det är inte enkelt, inte någonstans. Det är mer än det man ser på tävlingsbanorna, det är mer än det man ser på träningen eller en ridlektion, det är MER är någon kan se med ögat. Man kan omöjligen döma någon på en ritt eller på en bild. Det ligger mer bakom. Många timmar i sadeln, många sena kvällar, ännu fler tidiga morgnar. Många packade höpåsar, många kratsade hovar, många skottkärror med skit, många fällda tårar, många lysande leenden, många mål och drömmar. Sånt som man inte har en aning om när man står utanför som okunnig och tittar på. Eller nej, fel av mig, man kan vara kunnig men ändå inte förstå kärleken vi hästfolk ser till våra hästar. Den LÄR man sig inte, den kommer helt av sig själv.

Hur många nätter har jag gråtit mig till sömns på grund av hästarna? Stoppat ansiktet i kudden för Folatt inte väcka någon, för att ponnyn jag älskar mest av alla var såld? Hur många gånger har jag torkat tårarna i manen? Varit lycklig för att just HON har kommit in i mitt liv, och också känslan av att inte vara "tillräcklig"? Hur många gånger har jag viskat mina drömmar i deras öron? Hur många gånger har jag klappat dom på halsen och försökt få ner i ord hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder? Den obeskrivliga kärleken till hästarna? Sånt som ingen annan ser. Sånt som ingen kan se på en bild, sånt som ingen kan se på en tävlingsrunda . Sånt som ingen annan än jag och hästarna har tillsammans. Sånt som ingen annan än vi äkta hästfolk har med hästarna.

Man kan inte säga på en tävling att någon är bättre än någon annan eller på en bild att någon inte kan ta hand om sin häst. Hon som kallades feg, det var hennes första tävling efter en allvarlig olycka. Ponnyn man sa att han inte tog han om, den hade precis räddats från slakt. Tjejen man sa red dåligt, det var hon som nervöst debuterade i en helt ny klass. Det är så mycket som vi inte vet om varann, men ändå berättar vi historier som inte ens ryttaren själv visste om sig själv? Inte vet väl någon annan om hennes historia med sin ponny? Inte vet väl någon om hans historia med sin häst? Man KAN inte sitta och kritisera andra med endast en runda eller en bild som underlag. För det är så mycket av våran tid med hästarna som ingen annan ser, eller hur? Ingen kan räkna hur många tårar jag har fält över mina älskade fyrfotade vänner, både av lycka och sorg, ingen kan räka hur många leenden som gett mig eller hur många minnen dom gett mig, ingen kan räkna, för att ingen vet.

Det finns en story bakom varje ekipage som kommer till en tävling eller en träning, och vi kan ingen annans än vår egna. Så innan man börjar peka, så kanske man ska vara säker på att sina egna händer är rena? Varje ryttare har sin story, man har kämpat sig fram, från randiga gummistövlar till ridskor till snygga läderstövlar. Man har ställt sig upp, trillat av, försökt igen, kämpat på och arbetat, och dom som tagit sig så långt att dom kan åka på en tävling och leverera MED sina hästar, dom har kommit FÖR långt för att bli dömda på en runda, eller hur? Ingen kan min story med hästarna. ingen såg när jag hängde runt hennes hals och grävde ner näsan i hans man, ingen såg och ingen vet. Det finns så sinnessjukt mycket mer kärlek än vad någon annan kan se, så mycket mer kärlek än vad någon icke hästmänniska man förstå? DEN kontakten DEN kärleken, det är en kärlek som ingen annan någonsin kommer förstå, en oövervinnelig kärlek!

Likes

Comments

Hejsan!

Jag heter Ammy och är 13 somrar. På min fritid så spenderar jag den mesta tiden i stallet med hästarna. När jag inte är i stallet så brukar jag vara med kompisar, fota eller träna hundarna. Men mina 4 Boston terriers så brukar jag träna agility eller utställning och jag tävlar även i båda.

I min blogg får ni följa med mig i min vardag som har med hästar att göra, jag ger tips och trix och skriver även om mina ridlektioner som är allt mellan dressyr och hoppning. Kram! <3

Likes

Comments